lördagen den 31:e oktober 2009

JSF inget för Bodö?

Under utvärderingen av Gripen och JSF/F-35 vid valet av framtida stridsflyg i Norge så framkom det att JSF bullrade mycket mer än Gripen under start och landning. Detta var dock inget som norrmännen lade särskilt stor vikt vid (då).

Nu har det dock framkommit att Bodöbasen som är tänkt att vara huvudbasering för JSF ligger på tok för nära Bodö stad. JSF bullrar med tänd efterbrännkammare ca 4 ggr mer än dagens F-16 (som nog är likvärdig med Gripen).

Det finns två dyra lösningar.

- Flytta staden Bodö. Motsvarande gör man redan idag i Sverige, där delar av staden Malmberget flyttas för att ge möjlighet till utvinning av mer malm.

- Flytta ut Bodöbasen i vattnet genom att förlänga den udde som basen är byggd på.

Det tredje alternativet är givetvis att använda någon annan bas, men Bodö har alltid varit den nordligaste basen för basering av stridsflyg i Norge. Man vill inte reta ryssarna allt för mycket samtidigt som man vill ha nära till de viktiga områdena kring oljefälten i Norra ishavet.

Vilken lösning Norge än väljer så kommer det att kosta mycket pengar. Ytterligare en aspekt av valet av JSF med andra ord.

In i mörkret

F17 ska för första gången på många år genomföra en övning på Hagshultbasen. Fokuseringen på Internationella Insatser har inneburit att de flesta Bas-90 har lagts ner och de fåtal som fortfarande finns kvar har inte använts särskilt mycket. Därför så känns det bra att det äntligen genomförs en övning på en krigsbas. Tyvärr så höjs röster hos lokalbefolkningen att dom är rädda för buller. Särskilt eftersom många övningar kommer att ske nattetid. Anledningen till det är att Flygvapnet har två nya förmågor.

- NVG. Night Vision Goggles. Förstärker ljuset i omgivningen och möjliggör för piloten att se obelysta mål även mitt i natten. NVG använder det reflekterade ljuset från stjärnor och måne, som även fast det verkar helt mörkt ute ändå reflekteras från objekt.

- LDP. Laser Designator Pod. Kapsel som bärs under flygplanet och som används för att upptäcka mål med visuell och IR sensor. Ser den utstrålade värmeenergin från ett mål. Används också för att fälla laserstyrda bomber.

NVG och LDP använder alltså inte riktigt samma frekvensområden. LDP använder IR området (värme) och NVG near-IR (d.v.s. synligt ljus på gränsen till infrarött).

Anledningen till att Flygvapnet övar detta ute på sina baser är att för att ge bästa träningseffekt måste det vara mycket mörkt. F17 och F21 ligger lite för nära Kallinge respektive Luleå för att ge bra träningsmöjligheter. Ljuset från städerna tar bort mycket av effekten med att använda NVG. Dessutom med tanke på buller och på grund av att övningarna måste genomföras på natten, är det bättre att hålla dom vid de mindre baserna som oftast ligger längre ifrån större städer.

Eftersom det krävs mycket träning för att bibehålla kompetensen med NVG så kommer aktiviteten att öka i framtiden på dessa flygbaser. Troligtvis är det Vidselbasen som kommer att användas mest, men för F17 del så ligger Hagshult närmare och man slipper ombasera med all personal.

Erfarenheten från internationella uppdrag i bl.a. Afghanistan pekar på att förmågan i mörker är det som vi är överlögsen motståndaren på. Det är faktiskt lättare för talibaner att gömma sig mitt på dagen i öppna ökenområden än på natten. Oftast är det betydligt kallare på natten och IR signaturen från en enskild person som rör sig framåt syns tyfligt i både NVG och LDP.

Det finns stora faror med NVG som en pilot måste lära sig hantera. En är helt enkelt den smala tunnel som han ser framför sig. Han tappar det perifiära seendet och måste därför "scanna" sin omgivning genm att svepa med blicken. En annan är att han tappar djupkänslan. Inte lika farligt eftersom djupseende på avstånd större än ca 10 meter mest bygger på objekts relativa storlek och position. Den största faran är dock nacken. NVG ökar vikten på hjälmen och om han svänger kraftigt kan det i kombination med den ökade vikten ge stora påfrestningar på ryggrad och muckler.

Äntligen börjar svenska flygvapnet att komma ikapp omvärlden. Riktig mörkerförmåga har funnits i USA sedan slutet på 1960-talet. I Sverige har det funnits på helikoptrar och markförband. Flygvapnet har endast använt det för utprovning under många år.

Ingen ny valomgång i Afghanistan? (uppdaterad)

President Hamid Karzais utmanare Abdullah Abdullah hotar att hoppa av nästa valomgång den 7 november om det inte införs åtgärder för att säkerställa att inte valfusket blir lika omfattande.
Om nu Abdullah hoppar av och det inte blir någon andra valomgång, är det då en katastrof?

- En ny valomgång kommer trots alla försäkringar om motsatsen att bli korrupt, så frågan är egentligen vad den tillför förutom att visa att valprocessen genomförs som planerat. Karzai har ett stort övertag och kommer med stor sannolikhet att vinna även nästa gång. Valdeltagandet i första omgången låg på 40% och räknas med att sjunka till 15% denna omgång. Frågan är vad den gemene afghanen tycker om demokrati?

- En ny valomgång är återigen ett stort logistiskt problem med 6322 valstugor som måste bemannas och bevakas. All materiel måste fraktas ut och valresultaten in för att kunna räknas.

- En ny valomgång kommer givetvis att innebära ett stort risktagande för ISAF som återigen ska skydda vallokaler öch röstande afghaner. Det gick förvånansvärt bra förra gången, men med de ökade antal attacker från talibaner som just nu genomförs, så finns det frågetecken inför nästa omgång. En anledning till att valet gått bra är nog att Karzai stöds av pashtuner som i sin tur dominerar talibanerna.

- Skulle mot förmodan Abdullah vinna finns det risk för slitningar inom den afghanska regimen som skulle kunna leda till ett öppet inbördeskrig. Det man ska ha klart för sig är att valet inte bara står mellan två personer eller två partier, utan även mellan två landsdelar och befolkningsgrupper. Karzai stöds framför allt av Pashtuner (majoritet av afghaner varav en majoritet tillhör sunni-islam. En stor del av talibanerna är också pashtuner) i det södra talibandominerade Afghanistan. Abdullah stöds framför allt av tadzjiker (shia-islam) i norra Afghanistan. Framför allt pashtunerna skulle anse att dom styrdes av en minoritet.

Skulle ett rent inbördeskrig uppstå har talibanerna vunnit. Vilken sida ska ISAF i så fall ta? Taktiken övergår då från att vara COunter INsurgency till att vara Peace Enforcement. I det läget är det nog bara att dra sig ur...

P.S: Bilden i inledningen är gammal, men man måste ha klart för sig att detta krigarideal fortfarande lever i Afghanistan. Det är som en amerikansk officer fick höra då invånarna i byar i närområdet stred på talibanernas sida i ett anfall mot USA. "Vi stödjer inte talibanerna, men när det pågår en strid måste vi deltaga för vår heders skull. Och då måste vi givetvis stödja den afghanska sidan."

Uppdaterad 09-10-31, 17:31
Obama verkar fundera på hur USA ska gå vidare i Afghanistan. Vita huset har ännu inte gett något svar på McChrystals begären om förstärkning av trupperna. Beror detta på att man ännu inte bestämt hur man ska gå vidare, eller har Vita Huset en annan åsikt än McChrystal?

Försvarsbudgeten för 2010 är satt och fokus i materielutvecklingen ligger på här och nu, d.v.s. den utrustning som behövs för att slåss i Afghanistan. Minskyddade fordon och markunderstödsflygplan föredras framför teknikprojekt som F-22 och Future Combat Vehicle.

Men vilken strategi ska USA gå vidare med?

- McChrystals COIN strategi som innebär förstärkningar med framför allt marktrupper? Denna strategi har godkänts av USA och verkar också vara accepterad i Sverige. Obama verkar dock inse att denna strategi exponerar hans soldater för IED och självmordsbombare. Efter förra veckans stora förluster så känner nog sig Obama mycket pressad att hitta en lösning som minskar riskerna för sina egna soldater utan att omöjliggöra en sluttgiltig lösning för Afghanistan.

eller

- Vicepresident Bidens mer Counter Terrorism inriktade strategi som innebär att man släpper landsbygden åt talibanerna och fokuserar på städer och att lösa Pakistanfrågan? Målet är att i första hand slå ut Al-Qaida.

Senator John Kerry förespråkar en medelväg mellan Biden och McChrystals förslag.

We don't have to control every hamlet and village,’ said the Vietnam War veteran, arguing that combating terrorism did not require the coalition to ‘defeat the Taliban in every corner of the country’

Sverige tror mycket på det civila biståndet. Carl Bildt driver denna fråga inom EU. Problemet är bara vad som ska komma först säkerhet eller bistånd? Jag är mycket för de tankar som finns på en civil chef för att leda afghanistaninsatsen. På så sätt skulle det civila målet sättas i målet i ställe för de militära insatserna. Problemet är bara att hitta rätt person för en sådan funktion. Sedan gäller det att driva igenom en "Bottom-up" strategi för att få med sig den afghanska befolkningen. Att införa centrala myndigheter á la Europa i Afghanistan kommer aldrig att lyckas då misstron mot regimen i Kabul är för stor hos afghanerna.

Svaret lär komma i närtid. Ska man tro analytikerna rätt så har USA och ISAF ca två år på sig att slå ut talibanerna och Al Qaidas förmåga att destabilisera Afghanistan. Är det inte löst vid den tidpunkten så börjar det bli dags att dra sig ur. ISAF har inte möjlighet till att fortsätta med de hårda strider som för närvarande pågår. Om vi lyckas kommer det att ta ca åtta ytterligare år med närvaro från USA och ISAF innan afghanerna kan styra på egen hand. Jämför man med britternas kamp mot gerillan i malaysia kan det sedan ta ytterligare 10-20 år innan talibanerna helt förlorar förmågan till att slå till då och då.

Valet är kanske nära, men slutet på afghanistankampanjen riskerar att bli något som vi lämnar över till våra barn.

Uppdaterad 09-10-31, 23:02
Många i USA börjar fundera på att förhandla med Talibanerna. Att militärt vinna en seger kommer att ta lång tid och kosta mycket blod. Men frågan är hur sugna talibanerna är? Vi kanske borde göra som USA under Vietnamkriget där operation Linebacker II var ett sätt att få Nordvietnam till förhandlingsbordet. Det lär även komma kraftigt motstånd från regimen i Kabul som riskerar att råka illa ut om Talibanerna får ta del av makten.

Uppdaterad 09-11-02, 10:40
Nu verkar det vara definitivt. Dr Abdullah ställer inte upp i andra valomgång. Om valomgången blir av ändå är ännu inte klart.

Abdullah hade ställt ett antal krav på den nya valomgången som inte kunde uppfyllas. Bl.a. att ett antal valförrättare skulle avskedas så dom varit inblandade i förra omgångens valfusk.

Addressing his supporters in Kabul on Sunday, Abdullah said: "I'll not take part in the election ... I've not taken this decision easily." He said a "transparent election is not possible" and that Karzai's government has been illegitimate since May.

Det här kan vara en mycket slug strategi av Abdullah. Om valdeltagandet som förväntat blir lågt så kan han hävda att Karzai inte är legitimt vald, eftersom han var den enda kandidaten i ett val som inte godkändes av befolkningen. Den afghanska befolkningen kan mycket väl tappa allt förtroende för demokratin. Om tadzijkerna inte accepterar valet kan det mycket väl bli starten för nya strider mellan befolkningsgrupperna.

President Obamas nya strategi för Afghanistan verkar dröja och hemma i USA börjar han tappa väljarnas förtroende. Om det blir ett inbördeskrig i Afghanistan så kanske även USA drar sig ur.

Uppdaterad 09-11-02, 19:17
Valomgång två är nu definitivt inställd. Ett klokt beslut. Att gå vidare med en valomgång med bara en deltagare hade bara varit ett spel för galleriet, kostat en massa pengar, utsatt personalen i landet för onödiga risker och bara visat för afghanerna att demokrati inte innebär klokhet. Dr Abdullah avsade sig att ställa upp i en ny valomgång på gårdagens presskonferens.

Inför presskonferensen hade han mött flera mäktiga klanledare i en så kallad loya jirga — stor rådsförsamling — och uppmanats stå tillbaka "för nationens bästa". Den hårdaste kritiken riktade han mot bristen på demokratisk "transparens" och risken för nytt fusk.

Det innebär att Karzai utses till segrare. Frågan är om USA kan sätta press på Karzai att införa en mer demokratiskt regim? Det bästa vore om Abdullah på något sätt skulle kunna användas i den afghanska politiken för att på så sätt få med sig de afghaner som inte röstade på Karzai och undvika inrikespolitiska slitningar. För att en COIN strategi ska vara möjlig måste det finnas en accepterad regim att stötta. Annars är talibanerna per definition inte en motståndsrörelse utan en stridande part i ett inbördeskrig. Få se om FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon kan ställa krav på Karzai eller om dom helt enkelt är för maktlösa och litar på USA.

Personligen tycker jag att Karzai är en skurk och Afghanistan skulle må bäst att bli av med honom. Men samtidigt är det svårt att sätta sig över ett valresultat. Talibanerna skulle definitivt använda det som ett argument att USA och ISAF inte är där för att skapa en demokrati utan för att erövra landet och sätta en lydregim till makten.

Oh Crap! var rubriken på Wireds artikel om valresutatet.

One of the primary goals in a counterinsurgency campaign to legitimize and win support for the local government. Which is kind of tricky, when the head of that government presided over a sham election.

Det som jag tycker är mest synd är att Abdullah hade en bra lösning på gång med att bygga upp en "Bottom-up" regim. Det hade varit ett lysande sätt att få med sig den afghanska befolkningen och att få dom att känna sig delaktiga i landets framtid.

A big part of a big part of Abdullah’s platform was a pledge to devolve power to Afghanistan’s regions — and take power out of the president’s hands. At present, the president directly appoints provincial governors and district chiefs. Abdullah and his backers argued that decentralizing power would create an Afghanistan that is more democratic, and more accountable.

Uppdaterad 09-11-03, 07:37
President Karzai håller nu på att sätta ihop sin regering. Slug som han är så har han valt ut en Tadzjik Mohammed Fahim som vice President. På så sätt kanske kritiken från Dr Abdullahs stammedlemmar minskar.

fredagen den 30:e oktober 2009

USA:s försvarsbudget 2010 (uppdaterad)

USA:s försvarsbudget för nästa år kommer kommer att hamna på 680 miljarder dollar! Med dagens valutakurs, ca 4624 miljarder kronor. Att jämföra med den svenska försvarsbudgeten på ca 40 miljarder. Ändå försöker vi hänga med i deras teknikutveckling!

- USA stoppar vidareutveckling i en hel del dyra teknikprogram, bl.a. F22. Det visar på att behovet av ett jaktflygplan för att dominera luftrummet inte längre är lika stort. Utvecklingen av JSF/F-35 fortsätter, vilket pekar på att det är framför allt uppdrag för att stödja marktrupper som prioriteras.

- Future Combat Vehicle läggs ner till förmån för minskyddade fordon som just nu levereras till bl.a. Irak och Afghanistan.

884 miljarder läggs på fortsatta operationer i Irak och Afghanistan. Intressant dock är att USA stryker så många teknikutvecklingsprojekt. Obama kan få problem med en del senatorer då vapenindustrin i USA är stora påtryckare i de olika staterna. Ofta när det handlar om materielanskaffning i USA så handlar det mest om att sprida gracerna mellan staterna än att alltid köpa rätt produkt. Och vi som tyckte det var jobbigt i Sverige...

Uppdaterad 09-10-31, 22:56
Talibanerna tackar nej till den s.k. "Taliban reintegration provision" där USA tänkte sig betala talibaner för att stödja regeringen i Kabul.

"The Mujahedeen of the Islamic Emirate of Afghanistan are not mercenaries and employed gunmen like the armed men of the invaders and their surrogates," Mullah Brader Akhund said in the statement. "This war will come to an end when all invaders leave our country and an Islamic government based on the aspirations of our people is formed in the country."

Akhund said 19th century British invaders and Soviet fighters in the 1980s tried the same tactic, unsuccessfully.

FMV ryter till

Många som förespråkar att FMV ska köpa från "svensk" försvarsindustri verkar inte förstå att industrin inte är så svensk längre och bara för att Försvarsmakten köper från dessa företag behöver det inte nödvändigtvis innebära att produktionen hamnar i Sverige.

Ett aktuellt exempel är den kommande u-båten A-26 som FMV studerar tillsammans med Kockums. Den tyska ägaren Thyssenkrupp Marine System vill nu flytta Kockums produktion från Malmö till Karlskrona, vilket FMV anser kommer att riskera A-26 projektet. Nu säger sig FMV vilja avvakta med beställning tills det blir klart var produktionen hamnar.

Alla anställda erbjuds följa med från Malmö till Karlskrona, men frågan är hur lätt det är att flytta med familjer. Kommer de duktigaste medarbetarna verkligen att flytta med?

Förvirrade åsikter om värnplikt (uppdaterad)

Försvarsminister Tolgfors skriver i ett inlägg på Newsmill att Mona Sahlins åsikt att kvinnor ska göra värnplikt bara kommer att leda till att fler kvinnor åker i fängelse?! Snacka om bakåtvänd retorik. Vad är Tolgfors syfte med inlägget? Att hacka på Mona (i och för sig alltid kul) eller att försvara sitt eget beslut att lägga ner värnplikten?

Lite fakta i fallet:

- Vår nuvarande regering med Tolgfors i spetsen för försvarsdepartementet har i Försvarspropositionen lagt ner värnpliktssystemet, så det är ändå för tillfället bara en hypotetisk fråga.

- Att män genom tiderna åkt i fängelse, medan många som vill göra lumpen inte fått göra det (bara på senare tid då inte alla utbildas på grund av dålig ekonomi) tycker jag är synd och skam, men faktum är att Försvarsmakten behöver de bästa. Om man har en pliktlag så måste det finnas straff om man inte uppfyller lagen, annars så kommer folk som inte vill lyda lagen givetvis göra allt för att undvika värnplikt. Detta pekar på kommande brister i det nya systemet, d.v.s. de bästa kanske inte ens söker!

Jag är själv helt för ett värnpliktsförsvar. Det ger en bättre folkförankring och ett bättre underlag för att rekrytera blivande officerare och specialister. Om vi skulle bibehålla värnplikten så tycker jag även att kvinnor ska göra den. Vi kan inte utbilda alla i en årskull, men alla ska mönstra och de bästa plockas ut. Sedan gäller det givetvis att ha ekonomi för att dom ska få en bra utbildning.

Syftet med att kvinnor gör lumpen är att få en ytterligare bättre förankring i samhället och för att vara helt ärlig så skulle många kvinnor må bra av att lära sig jobba i grupp. Erfarenheter från internationella insatser i bl.a. Afghanistan pekar på behovet av kvinnor i försvaret då män inte tillåts närma sig dessa delar av civilbefolkningen.

Slutsats: Det innebär fortsatt behov av en pliktlag där även kvinnor riskerar åka in i fängelse. Men skulle det vara mer synd om kvinnor än män?

Uppdaterad 09-10-30, 17:22
Att kvinnor kan slåss lika väl som män är ingen nyhet. Aggression är inte bara en manlig egenskap som vissa genusforskare försöker bevisa. Själv så ser jag i Stockholmstrafiken att det inte längre bara är medelålders jäktade män som vilt kryssar fram i trafiken utan lika ofta yngre kvinnor med barnstol där fram. SvD hade en intressant sammanställning av historiska kvinnliga soldater.

Personligen så anser jag inte att kvinnlig värnplikt enbart är till för att tillföra Försvarsmakten extra soldater, utan även tillför andra egenskaper som gör Försvarsmakten effektivare i många situationer. Framför allt kan man väl inte prata om folkförankring, om det bara handlar om drygt 50%?

torsdagen den 29:e oktober 2009

Vi är alla förlorare (uppdaterad)

BAe Hägglunds vann överklagan hos länsrätten och upphandlingen av de nya terrängfordonen för Armén kommer med stor sannolikhet att göras om. Kommentarer till artikeln från den svenska allmänheten visar att många verkar tro att den nya upphandlingen innebär att det blir SEP i stället. Men då har man inte förstått budskapet i länsrättens dom. Dom tar nämligen inte ställning till vilken produkt som är bäst eller inte, utan bara om lagen (LOU - Lagen om Offentlig Upphandling) följts till fullo.

På dessa punkter fälldes FMV:

- Har använt sig av en orimligt kort anbudstid. Detta borde ha gynnat BAe Hägglunds snarare än Patria då dom redan satt i knät på FMV. Problemet för BAe Hägglunds var bara att dom var för dyra och han inte på den korta tiden ändra sin produkt tillräckligt mycket för att få ner priset. Här har faktiskt LOU möjlighet till undantag när det gäller militära produkter om det är bråttom att få fram en produkt.

- Har gjort en otillåten väsentlig förändring av förfrågningsunderlaget. Det den här ändringen gjorde var att göra det möjligt för fler produkter att vara med i utvärderingen och inte bara direkt peka ut SEP. När den nya utvärderingen startar kommer givetvis det nya ändrade värdet vara med från början. Hade det ursprungliga värdet bibehållts hade kanske SEP vunnit och i stället Patria överklagat då en upphandling inte enbart får rikta sig till en produkt.

- Har på vissa punkter utformat ett oklart förfrågningsunderlag. Detta händer i alla upphandlingar och där brukar de som offererar komma med frågor och sedan skickas det ut förtydliganden till upphandlingen. Borde vara lika problematiskt för Patria som för BAe Hägglunds.

- Har lämnat oklara upplysningar till anbudsgivarna. Samma svar som på förra punkten.

Hur kommer den nya upphandlingen att sluta? Som jag ser det så finns det två alternativa lösningar:

- Patria AMV vinner ytterligare en gång. Detta är det mest troliga scenariet eftersom samma kravbild och urvalskriterier kommer att användas vid den nya upphandlingen. SEP föll på sitt höga pris samt att produkten inte finns i drift till skillnad mot Patria som redan används med gott resultat i t.ex. Afghanistan. Enda skillnaden är att det tagit ett är längre och kostat x antal miljoner mer på grund av all administration kring rättegång och förnyad upphandling. FMV arbetar inte gratis.

- SEP vinner. Men för att göra detta måste man göra stora ändringar i sin produkt. Detta innebär att den osäkerhet som redan finns idag kring tekniska lösningar kommer att vara ännu större om nya oprövade lösningar tas fram för att sänka priset. Med stor sannolikhet riskerar Försvarsmakten att få stå för en hel del kommande uppgraderingar för att förbättre dessa problem som en oprövad produkt alltid har. Läs vad jag har skrivit tidigare om att svenska Försvarsmakten får stödja svensk industri om inga andra köpare finns av deras produkter.

Resultatet av länsrättens dom innebär inte som man skulle kunna tro att BAe Hägglunds vann rättegången, utan att vi alla är förlorare.

- Skattebetalarna. Upphandlingen drar ut på tiden och kommer att göra att oavsett produkt som väljs (AMV eller SEP) så kommer slutresultatet att bli dyrare.

- BAe Hägglunds tappar en smula av sitt goda förhållande till FMV. Hur proffessionella organisationerna än är så är vi alla människor. Givetvis kommer det att finnas en del upprörda känslor och ett nytt utvecklingsprojekt á la SEP är nog bara att glömma de närmaste åren.

- Soldaterna får oavsett vilket fordon som väljs vänta längre. Risken är att några soldater dör eller skadas i Afghanistan då dom får vänta längre på rätt fordon.

Uppdaterad 09-10-30, 11:38
Frågan är bara hur stor förlorare den svenska vapenindustrin egentligen är? Fokus har i sitt senaste nummer en bra artikelserie om svensk vapenexport som just nu står i sin höjdpunkt.

På exportmarknaden går det betydligt bättre. Exporten av vapen har trefaldigats sedan början av 2000-talet. Många företag baserade i Sverige exporterar i dag över 80 procent av sina produkter.

Kriget mot terrorn ökade försäljningen i svensk vapenindustri, och det gav regeringen en chans att visa USA att Sverige var en pålitlig partner. Två månader efter USA:s invasion av Irak, som Göran Persson förklarade folkrättsvidrig, skrev dåvarande försvarsminister Leni Björklund under ett avtal frågor rörande försvarsmateriel«. Det arbetet pågår fortfarande. Svenska företag anpassar sin utveckling till världens största vapenkonsument. Svenska och amerikanska politiker och byråkrater samverkar.

Jag kommer ihåg en kommentar från "Lord of War" med Nicolas Cage. "War is business, and business is good". Är det då rätt att exportera vapen? Ja, i vissa fall. Varje land måste kunna ha rätten att försvara sig själv. Det kommer nämligen alltid att finnas länder, som antigen köper från mindre nogräknade leverantörer eller producerar vapen själva, som är aggressiva mot sin omgivning. Dessutom så måste vi inse att om vi vill ha kvar en svensk försvarsindustri och staten inte hela tiden ska behöva stödköpa materiel så måste dom tillåtas att exportera.

Klockan tickar ned (Uppdaterad)

Valomgång två i Afghanistan närmar sig. Med den också det ökade våldet. Igår så genomfördes två stora attacker, en i Pakistan som kan påverka striderna till ISAF:s fördel, men en i Kabul som definitivt visar vad ISAF har att vänta den närmaste tiden.

Jag har i ett par inlägg diskuterat fördelar respektive nackdelar med de två strategierna att möta hotet från Al-Qaida och talibanerna:

- CT - Counter Terrorism. Förespråkas av bl.a. Rory Stewart. Innebär minskad truppnärvaro i Afghanistan och en fokusering av insatserna mot Al-Qaida.
- COIN - COunter INsurgency. Förespråkas av General McChrystal som leder ISAF och OEF. Denna strategi har också antagits av NATO. Innebär ökad truppnärvaro och en fokusering på att minska rekryteringen till framför allt talibanerna.

Vilket val Obama tänker göra är i dagsläget inte helt klart. Se föregående diskussion om detta.

Det värsta som kan bli resultatet av valomgång två är att afghanistan bryter ihop i ett rent inbördeskrig. Jag tror dock inte att det kommer att inträffa. Anledningen är helt enkelt att vår närvaro enar de olika afghanska rörelsern fast åt olika håll. Karzai förstår att han sitter vid makten enbart tack vare vår närvaro. Åker ISAF ut så lär han bli ett huvud kortare inom kort. Talibanerna å andra sidan slår hårdast mot USA och ISAF eftersom även dom vet att skulle dom gå för hårt åt Karzai så skulle dom tappa all rekrytering och den skulle i stället gå till Afghanska armén.

Tvärr är den afghanska armén långt ifrån det stöd den borde vara. Framför allt korruptionen och det dåliga ledarskapet innebär att dess effektivitet är mycket låg. Det innebär att nu när våldet ökar så är det fortfarande ISAF som kommer att få bära det tunga lasset. Det kan bli en jobbig tid för svenskarna i Mazar-i-Sharif fram tills dess att vintern kommer och stridsaktiviteterna brukar gå ner.

Uppdaterad 09-10-29. 19:47
De svenska trupperna fick idag hjälp av stridsflyg vid en insats. Flera av motståndarna dödades, dock inga civila. Det skulle vara mycket intressant att veta om den leddes av en svensk FAC - Forward Air Controller? Många förespråkar insatser med enbart marktrupper, samtidigt som våra marktrupper tycker att det är rätt så skönt med flygunderstöd de gånger det behövs.

COIN strategin innebär minskad användning av stridsflyg för att minska risken för att skada civila. Bra ur en folksrättslig synpunkt, men det innebär att våra marktrupper får ta större risker.

Läckor från Obamas ledning indikerar att USA överväger ett mellanting mellan CT och COIN strategierna, med fokus på att skydda städerna. Jag skulle vilja påstå att det liknar mycket det som Hoh föreslog. Mazar-i-Sharif där de svenska styrkorna håller till kommer i så fall att bli en av ca 10 skyddade städer.

Uppdaterad 09-10-30, 10:11
Den socialdemokratiska partikongressen ska i närtid besluta om (s) politiska vilja om bl.a. insatsen i Afghanistan. Johan Büser, internationell ledare i SSU:s förbundsstyrelse skriver i ett inlägg på Newsmill att (s) måste ta sitt ansvar eftersom det trots allt var (s) som 2002 ursprungligen bestämde att Sverige skulle deltaga i insatsen.

Tyvärr verkar det finnas många inom (s) som när det kommer till kritan inte vill visa internationell solidaritet. Bl.a. Thage G Peterson sprider direkt desinformation om Sveriges rätt att deltaga i Afghanistan.

Inse fakta: Vi är där, har påbörjat vårt jobb och vi kommer att vara där i många år framöver. Det finns behov av en koordinerad civil-militär insats, men säkerhetsläget måste förbättras. Sedan finns det helt klart utrymme att debattera HUR vi går vidare. Där har jag själv många åsikter.

Uppdaterad 09-10-30, 11:01
(s) kongressen sa till slut ja till fortsatt insats i Afghanistan. Det dyker dock upp en hel del konstiga åsikter:

Sverige är indraget i USA:s krig mot terrorism efter 200 år av fred. Åtta år av krig har inte hjälpt folket i Afghanistan. Tvärtom. Åtta år av krig har inte befriat kvinnorna. Tvärtom, sade Maj Britt Theorin, ombud från Stockholm.

Det afghanska folket har det kanske inte mycket bättre än under talibanerna, men kvinnorna har fått betydligt ökad frihet.

Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö, menade att det svenska deltagandet i Afghanistan är väldigt långt ifrån det Olof Palme stod för.

Detta är nog en idealiserad bild av Palme som tyvärr många har. Samtidigt som han var inblandad i fredsförhandlingar i Indien så sålde Bofors sina kanoner med tillhörande mutskandal. Samtidigt som han kritiserade USA i Vietnam så sålde Sverige vapen till både USA och Australien, bl.a. den svenska storsäljaren Carl Gustav.

onsdagen den 28:e oktober 2009

Jag, en trädkramare?

Jag och en kollega satt på lunchen och pratade om de förändrigar som Försvarsmakten just nu genomgår och kom givetvis in på frasen "Ju förr destå bättre". Detta fick mig att börja fundera en smula på vad det är som får mig att tycka som jag tycker? Har jag gått och blivit den pensionerade översten som sitter och matar duvorna och hyttar med käppen åt de skränande ungdomarna som vrålar förbi på sina trimmade Push Dakota?

Jag beivrar i min blogg att vi ska ha kvar vår svenska förmåga till att försvara Sverige utan att redan från dag ett behöva förlita oss på att någon annan kommer att komma för att hjälpa till. Jag har full förståelse för att detta kan ses som att jag som en trädkramare försöker hålla kvar vid det gamla (invasionsförsvaret) och inte inse att läget har ändrats. På samma sätt kan det när jag kritiserar att vi trots begränsad ekonomi satsar på egenutveckling av försvarsmateriel tolkas som att jag inte är för materiel nyanskaffning och att vi ska se till att våra soldater är utrustade med bästa möjliga materiel.

Men grunden till mitt ställningtagande är inte att bevara det gamla, utan att analysera situationen lite noggrannare, samt att försöka att se hur läget kan komma att bli om tio år. Försvaret är en koloss som det inte går att ändra på från dag till dag. Resultatet blir bara att det är designat för gårdagen och inte för imorgon. Eller om man ändrar för ofta att det helt enkelt inte är designat för någonting annat än att kunna ändra sig själv. Försvarsmaktens uppgift blir att klara av omorganisationer.

Det jag saknar i debatten är spårbarhet. Det är lite för mycket diskussion på hur och för lite på varför. Varför har vi ett försvar? Vad är syftet med försvaret?

Jag satte mig därför återigen ner och läste inledningen till Försvarspropositionen - Ett användbart Försvar. Finns spårbarheten från vad politikerna vill att vi ska kunna åstakomma med vårt försvar till de resurser och uppdrag som vi i realiteten får?

Det militära försvaret ska enskilt och tillsammans med andra försvara Sverige och främja vår säkerhet, både i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Hela Sverige ska försvaras.

Om vi bryter ner denna skrivning till orden enskilt och hela Sverige, så tolkar jag det att vi fortfarande på egen hand ska kunna försvara Sverige. Men kan vi det? 48.800 man är oavsett hur välutbildade dom är ganska så få. Sverige har en yta på 449 964 km². Det blir ca 1 soldat per 10 km². Om man jämför med Afghanistan där ISAF verkar ha för små resurser för att vinna ett krig och en alldeles för stor yta att täcka så är Afghanistan 647 500 km² och ISAF har 64.500 man, OEF har ca 30.000 och ANA har 91.000 man (ska bli 134.000). Det blir ca 1 soldat per 3,5 km². Med andra ord kan vi inte försvara Afghanistan, så kan vi inte försvara hela Sverige.

Jag skrev i gårdagens inlägg om Östersjöregionen hur olika syn våra länder har på det strategiska läget samt hur vi förväntar oss att omvärlden reagerer. Där pekade jag också på skillnaderna mellan Sveriges och Finlands tolkning av solidaritetsskrivningarna i Lisabonfördraget.

Finland har en yta på 340.000 km² och en krigsarmé på 350.000 man. Dom avser enligt sin säkerhetspolitiska målsättning kunna försvara landet utan "utomstående militärt stöd som grund för planeringen av det militära försvaret". Deras armé kontra yta är en faktor 1 till 10 mot Sveriges. Det är bara att glömma att vi klarar det enskilt, vilket också längre ner i propositionen står i klartext "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas".

Så redan inledningen av vår försvarsproposition är en floskel eller ett självbedrägeri. Vårt försvar är knappast designat för att nå de målen.

Vi går vidare...

Kriser eller incidenter som även inbegriper militära maktmedel kan dock inte uteslutas i vår region och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas. För att hantera dessa utmaningar måste det finnas en aktuell krisfallsplanering, särskilt för strategiskt viktiga områden och samhällsfunktioner.

Hur flexibla är vi på att ställa om försvaret om något skulle hända och hotbilden skulle ändras? Med ovanstående analys så räcker dagens 48.000 man inte så långt till. Hur kan vi vid behov öka försvaret? Återuppväcka värnpliktssystemet vid behov? Jo, det går nog att göra, men vem gör jobbet? Var är våra instruktörer som ska träna upp krigsarmén? Var är våra mobiliseringsförråd med vapen och uniformer? Sist jag såg dom så stod dom på Bråvallafältet och var på väg söderut till någon skrothandlare i Polen. Nej, vi har det vi har och det lär vara svårt att ställa om. Under hela Andra världskriget så lyckades vi inte. Det var först i mitten av 50-talet, d.v.s. ca 20 år efter Hitler tog makten och ca 15 år efter han invaderade Polen som det svenska försvaret fanns på plats.

Med andra ord det saknas helt och hållet en realistisk målbild och därmed syfte med försvaret. Om man går förbi dessa inledande ord i propositionen så är vi helt plötsligt inne på metoder.

För att skapa ett användbart försvar föreslår regeringen i denna proposition nya mål och uppgifter för försvaret, nya krav på operativ förmåga, en ny insatsorganisation där arméstridskrafterna i huvudsak kommer att användas i behovssammansatta fördefinierade bataljonsstridsgrupper, ett nytt personalförsörjningssystem, utvecklade principer för anskaffning av materiel, en utvecklad syn på civil-militär samverkan och mer internationellt samarbete samt ökad samverkan med våra grannländer. Vi fortsätter arbetet för att säkerställa en effektiv resursanvändning i försvaret. Den ekonomiska styrningen behöver fortsatt utvecklas.

Det är här min kritik börjar dyka upp.

- Vad är det en bataljonsstridsgrupp ska klara av? Jag ser det som stående NBG förband för internationella insatser.

- Vad ska det nya personalförsörjningssystemet klara av? Jo, att säkerställa att det finns soldater färdigutbildade för internationella insatser så att det inte ska behövas göras särskild missionsträning.

- Vad ska de nya principerna för anskaffning av materiel användas för? Jo, här och nu. Vi vill helt enkelt inte vänta på att ny materiel ska utvecklas för en insats som pågår i Afghanistan. Vi vill få mer pengar över från försvarsbudgeten för att driva pågående operationer.

Dessa metoder har ingen som helst koppling till de inledande syften som jag redan sågat! Nej snarare är dom kopplade till förmågan Internationella Insatser och ett av de andra inledande syftena.

FN har, genom Säkerhetsrådet, huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Regeringen anser att Sveriges engagemang i fredsfrämjande insatser under EU:s, FN:s och Natos ledning bör fortsätta att öka.

Här börjar spårbarheten att dyka upp mellan syfte och metod.

Förbanden ska vara användbara i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Uppdelningen i en nationell insatsorganisation och en särskild utlandsstyrka ska upphöra. Insatser definieras som nyttjande av militära förband vare sig det sker i Sverige, i närområdet eller utanför närområdet. Samtliga förband i insatsorganisationen ska vara rätt utrustade, utbildade och övade.

Användbarhet kräver hög operativ tillgänglighet. Många av dagens konflikter har ett snabbt förlopp medan kraven på stora volymer av mer kvalificerade förband är relativt små. Behov av militär förmåga kan uppkomma snabbt. En snabb markering eller insats kan vara skillnaden mellan säkerhet och instabilitet, vare sig det gäller en kris eller olycka i vårt närområde, en omedelbar förstärkning av en insats, eller ett bidrag för att skapa säkerhet längre bort.

Slutsats: Med de metoder vi har valt så når vi syftet att kunna deltaga i internationella operationer, men knappast syftet att enskilt kunna försvara hela Sverige. Formulerar vi om inledningen och tar bort ordet enskilt så finns spårbarheten där. Då hamnar vi bara i dilemmat att Finland och Sverige har helt olika syn på världen.

Är jag då en trädkramare som hävdar att vi ställer om oss lite för snabbt? Har jag fel när jag inte ser syftet med omstruktureringen? Den slutgiltiga lösningen för Försvarsmaktens förändringsarbete kan givetvis vara att göra sig av med alla gamla bakåtsträvare som jag själv. Eller, övertyga oss om det riktiga med omstruktureringen och få med oss på tåget.

tisdagen den 27:e oktober 2009

Amerikansk diplomat i Afghanistan avgår (uppdaterad)


Matthew Hoh, en f.d. marinkårskapten som tjänstgjort i Irak och nu senast som högt uppsatt diplomat i Afghanistan har avgått. Det är kanske inte så märkligt att en diplomat avgår med tanke på hur länge kriget pågår, vad som är mer anmärkningsvärt är orsakerna till hans avgång samt att Vita Huset var beredd att gå långt för att tillmötesgå honom.

I have doubts and reservations about our current strategy and planned future strategy, but my resignation is based not upon how we are pursuing this war, but why and to what end," the letter, which was dated September 10, said.

Hoh ser tre problem som måste lösas:

- He said that all his efforts inside Afghanistan were being over-run by [what he called] the fact that people in Afghanistan do not like outsiders, regardless of what flag they work under. Many Afghans fight US forces because of their presence in the country, Hoh said in his letter.

- He also criticised Washington's backing of the Afghan national government that is widely considered to be corrupt.

- Hoh called for the Obama administration to reduce the number of US troops in Afghanistan, while calling for more support for neighbouring Pakistan in its fight against fighters allied to the Taliban and al-Qaeda.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så är detta precis vad Rory Stewart, en engelsk Afghanistankännare som siktar på att komma in i den engelska regeringen anser är vägen framåt. Frågan är nu vilket stöd McChrystals begäran om utökning av trupperna i Afghanistan egentligen har hos Obama regimen? Med tanke på att man ville stötta Hoh, vars uppfattning liknar Stewarts, så kan det bli så att USA i stället för förstärkning kanske riktar in sig mot en Pakistansk lösning. I USA har man börjat se kriget i Afghanistan i en vidare bild och kallar det numera för "The AfPak War".

Det andra valomgången 7 november kommer med stor sannolikhet att visa på att förtroendet för både den demokratiska processen och ISAF inte är särskilt högt i Afghanistan. Man räknar med att valdeltagandet kanske blir så lågt som 15%. Därför så finns det behov av nya lösningar. USA testar nu att köpa lojaliteten från talibaner. Faktum är att jag tror att det kan fungera, men bara mycket kortsiktigt. En person vars lojalitet går att köpa är nog lika lätt att köpa tillbaka.

Uppdaterad 09-10-28, 07:30
CIA stödjer den afghanska presidentens bror Ahmed Wali Karzai för att han bl.a. ska driva en del grupper som slåss i södra Afghanistan. Problemet är bara att Ahmed står för en stor del av koruptionen i Karzais regim och är djupt inblandad i drogproduktionen.

Det börjar lukta lite för mycket Air America över det hela. Om USA vill ha trovärdighet i Afghanistan, samt kunna samarbeta med ISAF är detta just den typ av aktioner man inte bör ägna sig åt.

Uppdaterad 09-10-28, 19:40
USA satsar 50 miljarder på att utbilda den afghanska armén och polisen. 50 miljarder! Det är den svenska försvarsbudgeten plus lite till. Jag ska försöka att jaga lite nedbrytna fakta för att se hur dom tänker styra upp verksamheten i Afghanistan.

NATO förstärker i Östersjöregionen (uppdaterad)

I Sverige har vi mer eller mindre lagt ner vårt invasionsförsvar, håller incidentberedskapen på sparlåga och fokuserar på internationella insatser. Men vad gör under tiden våra grannländer?

- Norge och Danmark kör på i sitt NATO spår tryggt medvetna om att den dag det behövs kommer NATO att backa upp. Men den tryggheten kostar. Norge "tvingas" köpa JSF/F-35 för att visa sin koppling till USA och Danmark förlorar många soldater i Afghanistan då dom deltar i betydligt hårdare strider än Sverige för att visa att dom ställer upp för 100% mot NATO.

- Finland kör som vanligt sitt eget race. Dom bibehåller ett starkt invasionsförsvar och kan mobilisera 350.000 man att jämföra med Sveriges 48.800. Materielutvecklingen fokuserar på förmågan att verka i eget territorium. Givetvis så ställer Finland upp i internationella insatser (dom delar logement med svenskarna i Mazar-e-sharif), men alltid på egna villkor. De finska soldaterna har för övrigt den senaste tiden börjat tveka på att ställa upp internationellt, då riskerna är för stora och vinsten för liten. En del av de finska trupperna i Afghanistan vänder åter till Finland i stället för att förlänga sina kontrakt.

- Ryssland börjar att bygga upp sin förmåga igen och har under 2009 genomfört bl.a. övningarna Zapad och Ladoga på en nivå som inte setts sedan början av 1980 talet. Fokus ligger på landstigningsoperationer och framryckning med stridsvagnsbataljoner över stäppen. Knappast träning iför fredsbevarande operationer om man inte räknar kriget i Georgien 2008 som en sådan. Som utav en ironisk slump hade Ryssland "fredsbevarande" trupper i Sydossetien sedan den senaste konflikten.

- Baltikum börjar att darra en smula. Dom har en rysk minoritet som behandlas ganska så styvmoderligt. Precis som den ryska befolkningen i Sydossetien har dessa ryska pass. NATO genomför för närvarande incidentberedskap för att bevaka luftrumet över Baltikum. Den estniske presidenten Toomas Hendrik Ilves önskar sock att NATO även genomför större markövningar i Baltikum som svar på den ökade ryska närvaron i regionen.

Många experter anser att samarbetsavtal som t.ex. gasledningen från Ryssland till Tyskland och Frankrike kommer att verka avspännande på konflikter i Europa. Men frågan är egentligen om det Kalla Kriget verkligen tog slut, eller om det bara töade upp ett tag när Sovjetunionen på grund av ekonomi bröts upp. Nu börjar Ryssland åter bli en maktfaktor. USA är säkert nervösa för det ökade vapensamarbetet med Indien om att bl.a. utveckla ett 5:e generationens stridsflygplan. Den nya ryska doktrinen är inte heller så fredlig. Där hävdar man precis som USA rätten till pre-emptive strike, samt att detta kan utföras med kärnvapen.

Nu börjar NATO att tänka om och det framförs åsikter om att flytta F-16 flygplan från Aviano basen i Italien till Polen. Den officiella anledningen är bättre övningsområden. Detta anser jag är en NATO Maskirovka. Aviano basen är en av de baser som användes mest i bl.a. Kosovo kriget 1999 och används fortfarande för bl.a. incidentberedskap och luftförsvar kring länderna i det forna Jogoslavien. Det är ingen bas man lämnar bara för att få bättre övningsområden. Syftet är snarare att avlösa incidentberedskapet över Baltikum och i stället för att flera NATO länder roterar, kan en fast stationerad enhet i Polen göra det mer effektivt.

Drar Sverige några slutsatser av vad som händer i regionen eller hur de övriga nordiska länderna agerar?

I Sverige är det tyvärr politisk inkorrekt att slåss för det nationella försvaret. Många verkar dra en koppling mellan officerare som är för ett nationellt försvar och de nationella tongångar som SD genomsyras av. Detta tycker jag är att klassa ner officerare som i allmänhet inte vill ta i SD med tång. Om man som Carl Bildt hävdar att Ryssland beter sig aggressivt så kallas det för Rysskräck och krigsivrare. Om man som officer gör det samma så är man en "oinitierad drömmare och kramare av svunna tider".

Nej, som vanligt gör Sverige som strutsen och stoppar huvudet ner i sanden. Våra försvarsanalytiker har alltid legat 180 grader fel i hotbildsanalysen. En försvarsmakt är oftast anpassad för att vinna det senaste kriget, men vilket var Sveriges senaste krig? Norge 1814? Snarast så är vi idag designade för att deltaga i en koalition motsvarande Gulfkriget 1991. Det är också precis den typen av övningar som Flygvapnet tränat på i Red Flag i USA. Vi börjar sakta men säkert att anpassa oss mot scenariot Afghanistan 2001, men har vi förmågan att möta scenariot Östersjön 2012?

Vem vet vad som kommer att hända, men frågan är bara hur mycket vi vågar chansa? Ställ dig själv frågan, varför har jag en brandförsäkring på mitt hus? Är det för att jag tror att det kommer att börja brinna i morgon, eller om 10 år? Troligtvis aldrig. Fram tills den dag det osannolika inträffar är en försäkring bara bortkastade pengar. Samma sak är det med en försvarsmakt. Att försöka motivera dess existens med Afghanistaninsatser är bara att kasta bort grundsyftet, att försvara landet. Gärna internationella insatser, men det ska inte kosta oss förmågan att försvara Sverige.

P.S. Nej det är inte en svensk Gripen på bilden. Det är en tjeckisk Gripen som under deras incidentberedskap i Baltikum någonstans över Östersjön identifierar ett ryskt signalspaningsflygplan Il-20 Coot A.

Uppdaterad 09-10-28, 19:43
Försvarsminister Tolgfors hade på sin blogg ett mycket intressant inlägg om Finlands syn på EU:s solidaritetsskrivningar och artikel 42.7 i Lissabonfördraget. Han säger att Finland tolkar det på samma sätt som Sverige, men samtidigt så beskriver han också vilka konsekvenser Finland tar av sin tolkning.

Eftersom Finland inte hör till någon militärallians kan man inte använda utomstående militärt stöd som grund för planeringen av det militära försvaret. Finland måste dock förbereda sig för möjligheten att ta emot och lämna internationellt bistånd.

Jämför detta med skrivningen i den svenska Försvarspropositionen.

Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd.

Den första meningen i den finska tolkningen är mycket intressant och den är också grunden till att man i Finland fortfarande satsar på ett försvar av landet som i grunden bygger på att man kan klara av det själv. Den svenska skrivningen är helt annorlunda, vi förväntar oss hjälp och designar också försvaret till detta. Givetvis klarar finnarna av försvaret bättre om någon kommer och hjälper till, men realpolitiker som dom är så förväntar dom sig inte att hjälpen alltid kommer. Handen på hjärtat svenska politiker. Klarar Sverige av samma typ av hotbild som Finland med egna resurser?

Om våra svenska politiker säger ja så innebär det att om man jämför man de krigstida möjliga resurserna blir förhållandet 350/48=7, d.v.s. den svenska jävlaranamman är sju gånger bättre än den finska Sisu:n! Finnarna bevisade under vinterkriget och fortsättningskriget att den finska Sisun jämfört med den Ryska воля к победе ibland nådde förhållandet 20:1. Det innebär i förlängningen att varje svensk soldat kan besegra 7*20=140 ryska. Alltså är vårt krigstida försvar designat för att stoppa ett ryskt anfall bestående av 48.000*140=6.720.000 man. Hmmm.... Borde räcka till. (OBS: Detta räkneexempel är ironiskt)

Hur kan Sverige och Finland enligt Tolgfors göra samma tolkning av solidaritetsförklaringar, men ändå i praktiken få fram så olika svar? Borde inte Sverige också räkna med att ingen utomstående kommer till hjälp? I den gamla marginaldoktrinen som tidigare designade Sveriges försvar så ansågs det att ett anfall aldrig skulle ske mot Sverige enbart, utan komma som en del i ett större skeende. Fienden skulle då bara kunna lägga en bråkdel av sina resurser på anfallet mot Sverige. Jag skulle vilja påstå att alla som är realister fortfarande tror så (sedan är det fortfarande bråk om hur stor sannolikheten är). Men om nu andra länder också påverkas, vad är mest troligt. Att dom kommer till vår hjälp, eller att dom skyddar sig själva? Räknar vi med något motsvarande Brittish Expeditionary Force under första och andra världskriget?

Marginaldoktrinen byggde också på att vårt försvar skulle vara så pass starkt att det kunde hålla ut några veckor och varje dag slå ut någon procent av de anfallande styrkorna. För Flygvapnets del har jag för mig att vi räknade med att slå ut ca 3% mot ca 1% egna (efter tre veckors strid skulle FV vara nere på 80% och Fi på 52%). Det innebar att Lede Fi helt enkelt inte skulle orka lägga tillräckliga resurser på att inta Sverige.

Men om vi idag inte har de resurser som krävs för att slå ut de marginella delar som skulle krävas så är ett anfall mot Sverige inte lika avskräckande för en motståndare att genomföra. Tvärtom så kan vi hamna i samma läge som Danmark och Norge (och nästan Sverige) under andra världskriget, att en eventuell motståndare tvingas inta Sverige först eftersom annars kommer den andra sidan att göra det. Resultatet blir att striden står på svenskt territorium, precis det som vi med marginaleffekten ville undvika.

Slutsats: Försvarsmakten var förr designad för att egentligen inte behöva slåss. Nu måste vi designa oss för att alltid behöva ta striden. I fredsläget internationellt för att visa vår solidaritet och i krigsläget för att vi inte lyckas avskräcka fienden innan han kommer in i Sverige.

Uppdaterad 09-10-30, 17:11
Georgien kommer att deltaga i Afghanistan med 900 man. Varför? Jo givetvis för att visa att man stöttar NATO. Detta för att vid nästa ryska aggression kunna hämta hem de politiska poäng hos NATO som ett deltagande innebär. Är man svag som Georgien (och Sverige börjar bli) så måste man hela tiden ställa upp för omvärlden för att vid behov kunna få hjälp.

Det här är något som svenska folket måste börja förstå. Ett starkt svenskt försvar innebär att vi ställer våra egna villkor.

måndagen den 26:e oktober 2009

Det Afghanska dilemmat (uppdaterad)

Wired är en tidning som jag njuter av att läsa. Många ser på den som bara ytterligare en i raden av tidningar för oss datornördar, men faktum är att den har strålande artiklar av många av världens bästa journalister kombinerat med bilder av de bästa fotograferna.

Idag hade dom en mycket intressant artikel om behovet av helikoptrar i Afghanistan och framför allt svårigheterna med att operera. Afghanistan är ett mycket stort land med dåliga vägar. De fordon som färdas på vägarna som finns är lätta mål för talibanernas IED. Därför har ISAF och USA stora behov av helikoptertransporter. Klimatet och miljön gör att detta är extremt påfrestande för både utrustningen och personalen. Här är ett annat intressant reportage om hur underhåll av flygplan och helikoptrar måste utföras, även i en krigszon. Många klagar på oss flygvapenofficerare att vi inte kan se skillnad på fram och bak på en AK-5. INte helt osant, men det är trots allt det här som vi i Flygvapnet är bra på!

Tyvärr tvingas man även hyra in second hand helikoptrar från många av de forna öst-statsländerna. I grund och botten mycket slittåliga helikoptrar byggda för krig, men med tveksamt underhåll och besättningar som tar för stora risker. En av anledningarna till att Sverige baserade Tp-84 i Förenade Arab Emiraten, Uzbekistan och numera Afghanistan var att en del av de företag som utför transport av personal till och från Afghanistan har en mycket tveksam syn på säkerhetsfrågor.

I Sverige får vi vänta på att få trupptransporthelikoptrar. HKP 15 har levererats, men är egentligen enbart till för utbildning och som komplemet till dom länge saknade HKP 14. Vi kanske ska göra som USA och titta på möjligheterna att köpa in några Mi-17? Alternativet är att hyra av helikoptervärldens motsvarighet till Avis, Xe (med en ganska så ljusskygg affärsidé).

Mycket läsvärt för alla och särskilt dom som vill skicka svenska helikoptrar till Afghanistan.

Uppdaterad 09-10-27, 18:08
Nio NATO länder (Tjeckien, Albanien, Ungern, Norge, Polen, Slovakien, Spanien, Turkiet och England) har skrivit på ett avtal att ta fram gemensamma helikopterresurser, s.k. HIP Task Force. Syftet är att de länder som har transporthelikopterresurser (MI 8, MI 17 och MI 171) ska få möjligheter (läs ekonomi) att ställa upp där det behövs.

Detta borde vara en lysande lösning för Sverige! Varför skicka iväg våra egna helikoptrar när det redan finns resurser tillgängliga i andra länder, dessutom med stor sannolikhet till en lägre kostnad. Vi har redan gått med i ett liknande samarbetsavtal avseende C-17/HAW. Ungern samt Tjeckien lär vara mycket tacksamma om Sverige som Gripen operatör stödjer deras flygvapen. Kan vara goodwill inför eventuella kommande tilläggsköp av Gripen.

Uppdaterad 09-10-30, 08:44
Ryssland offererar nu helikoptrar till NATO. Dom är även beredda att utbilda helikopterbesättningar. Ryssland ser detta som ytterligare ett steg i försoningsprocessen med NATO efter Georgien kriget. Med tanke på ovanstående avtal så skulle det inte vara helt förvånande om Ryssland kommer att gå in som en aktör. Kanske lite irriterande för Tjeckien och Ungern som då troligtvis måste anpassa sina priser till vad ryssarna kan erbjuda.

Uppdaterad 09-10-31, 17:32
En brittisk överstelöjtnant blev det högsta brittiska befälet som stupat i strid sedan Falklandskriget 1982. Han och ytterligare en soldat föll offer för en IED.

Det som är lite ironiskt i sammanhanget är att han bara någon vecka innan skickat en rapport till England där han krävt mer helikoptrar för transporter, då fordonskolonner längs med vägarna är för exponerade för IED.

Ett kommande problem (uppdaterad)

I den svenska veteranutredningen har man belyst det faktum att det saknas en bra hantering av soldater som skadas under utlandsmissionerna. Ett av problemen är att ansvaret är uppdelat på många inblandade och Försvarsmakten har inget övergripande ansvar annat för egen personal och då i form av arbetsgivare. För frivilliga är det värre. Där kan det finnas en arbetsgivare som definitivt inte förstår vad deras personal kan ha varit med om.

Debatten har mest belyst behandling för synliga skador. Hur många är det som mår psykiskt dåligt? Våra statistik kanske inte är helt riktig då många svenska insatser historiskt sett varit ganska så fredliga (Cypern, Adenviken m.m.). Värre är det med t.ex. veteraner från Kongokriget, de första insatserna i Bosnien och nu de kommande åren Afghanistan.

Vad säger erfarenheterna från andra länder som varit eller är indragna i strider?

- I USA har medicinsk uppföljning på soldater som tjänstgjort i Irak och Afghanistan visat att så många som en tredjedel av alla som kommer hem lider av psykiska besvär. PTSD - Post Traumautic Stress Disorder har i och för sig varit högre för Irak än Afghanistan, men på senare tid så har striderna i Afghanistan varit värre än i Irak, så siffrorna kan komma att ändras.

- I Israel har ett annat stort problem uppdagats. Soldater har efter sin tjänstgöring haft behov av att släppa loss sina tankar. Ett vanligt fenomen har varit att åka på "semester" till Indien för att använda droger som hjälp för att behandla sin stress. I Israel har det gått så lång att man kallar resorna för att out-sourca sina post-traumatiska behandlingar. Av 50.000 soldater som muckar varje år åker 30-40.000 iväg på liknande resor, varav 2000 får drogproblem.

Om man översätter dessa siffror till svenska förhållanden.

- Ca 1000 soldater samtidigt på internationell tjänst med möjlighet för upp till 2000. Rotation två gånger per år ger att maximalt 4000 skulle exponeras. Nu är många i icke stridande befattningar, men säg 25%, d.v.s. 1000 per år.

- Det skulle innebära att varje år kan det komma att finns ett behov för psykologisk behandling för 300 soldater.

- Varje år riskerar 40 soldater få drogproblem.

Då har jag dessutom inte räknat med eventuell påverkan på familjerna till soldaterna. Svensk statistik pekar på att dom minst lika mycket drabbas av stress när det händer något under en utlandsmission. I Danmark har dom förlorat 27 soldater i Afghanistan. Vi har haft tur och bara förlorat två. När min systers man tjänstgjorde i Basra 2003 så var det många familjer i hennes umgänge vars barn fick gå till psykolog då föräldrar till deras kamrater dödades. Svenska anhöriga kommer att drabbas av liknande problem som i England.

Detta är något för svenska politiker att fundera på. Det är lätt att bestämma att svenska trupper ska skickas i strid, men vi måste samtidigt vara beredda att ta konsekvenserna av det. Till sist så tycker jag att alla som inte har gjort det ska läsa Morgonsurs inlägg om Stupni Do.

Uppdaterad 09-10-30, 21:43
I USA införs ett system där man registrerar alla aktiviteter som anställda officerare och soldater varit med om. På så sätt så kan dom 20 år senare få vård för en skada som uppkommit i tjänsten.

(One) of the things we are doing to maintain what the president calls 'our covenant with veterans' is expanding the number of services that we have," she said. "We have also created a network of 768 community-based outpatient clinics, 232 vet centers, outreach and mobile clinics and when needed, we have contracted with local providers to provide specialized healthcare. For some veterans of past conflicts, getting access to that care may be a difficult process because of missing or lost medical records.

We're finding guys ... who are trying to go back now, 40 years later, and track down their old platoon sergeants and company commanders, so that they can actually get proof that they were indeed serving in that area (and were injured or wounded in the line of duty)," Ms. Duckworth said. "That's not going to happen anymore as we move to the new system of electronic records.

From the day you enlist to the day you are laid to rest, we are working to have complete electronic records, so you won't have to go back out and prove to VA 15 years down the road that you were serving next to where the oil wells were burning and you were breathing in a lot of nasty smoke and now you have a respiratory illnesses," she said.

This is the first time we are going to be having such a large number of female veterans coming to VA for healthcare and that presents a whole unique group we have to provide care for," Ms. Duckworth said. "In all of the females who have served in Iraq and Afghanistan, 44 percent of them have come to VA for medical care. That's a significant percentage

En Försvarsindustri utan Försvarsmakt (uppdaterad)

Allt sedan FMV valde att inte anskaffa SEP har företrädare för den svenska försvarsindustrin gråtit ut i svensk media. Inte nog med att vi inte köper deras produkter, det är dessutom Försvarsmaktens fel att deras produkter inte säljs utomlands.

Göran Persson har i sin roll som konsult för försvarsindustrin (och och som av en slump även f.d. statsminister) börjat uttala sig för pressen. Nu senast i DN med en förvirrad medpartner Alf Svensson som inte riktigt verkar veta vilket parti han tillhör längre. Början till slutet för den svenska försvarsindustrin påstår Göran och Alf nickar.

Men faktum är: Försvarsmakten håller också på att sakta men säkert dö sotdöden. Vi sitter med en hel del nyanskaffade system som har begränsad användbarhet.

- Visby. Ingen beväpning (än så länge). Plåtschabrak sade en tidigare svensk försvarsminister, men numera så har vi uppgraderat oss till ett högteknologiskt kolfiberschabrak.
- HKP 14. Vem vet när den blir operativ? Politikerna lade sig i och tvingade FMV till ett val som tekniskt kanske är det bästa, och med svenska unika krav för att vi ska slippa böja oss i kabinen.
- Gripen. Det satsas på internationella förmågor, men när ska den i realiteten skickas ut?
- Leopard. Världens bästa stridsvagn som numera förrådsställs på Gotland.
- Bamse. Mycket bra luftvärnsrobot som om man samlar ihop hela svenska försvarets alla system räcker till för att försvara Kungsholmen i Stockholm.
- Archer. Mycket avancerad artilleripjäs med den snordyra kulan Excalibur. 24 stycken lär trots långa skjutavstånd inte täcka Stockholms kommun.

Det är inte för inte som vi tränar mycket strid i bebyggelse, då Försvarsmakten i dagsläget knappast räcker till för annat än ett igelkottsförsvar kring riksdagshuset.

I detta läge vill vår industri att vi ska ge oss in i ytterligare ett osäkert projekt, d.v.s SEP. En smula för dyr och med en ny typ av teknik som ingen ännu vet hur bra den blir i fält. Dra lärdom av projekten ovan. Att beställa den "bästa" produkten är inte alltid det bästa för Försvarsmakten.

Kära industri. Förstå faktum: Ni har snart ingen kund kvar i Sverige över huvud taget, pengarna är snart slut. Det är allt för många svenska försvarsgrensförmågor som numera är singularis. Artilleriregementet, helikopterflottiljen, ubåtsflottiljen m.m. Vi vill helt enkelt inte bara köpa utrustning för pengarna, vi vill använda den också. Det är inte bara början till slutet för svensk försvarsindustri, det är även slutet för svensk Försvarsmakt. Får jag välja mellan de två så blir det definitivt försvaret. Försvarsmakten överlever utan svensk försvarsindustri, men försvarsindustrin överlever inte utan en svensk Försvarsmakt.

Uppdaterad 09-10-26, 17:25
När våra trupper utomlands inte kan förses med ökenuniformer och när soldater på regementena tvingas gå omkring i kängor utan sulor så kan det knappast vara motiverat att lägga ut mer pengar på att stödja svensk försvarsindustri? Tillverkning av persedlar sker till stor del utomlands, men det har Göran Persson inte haft så mycket att anmärka om. Det är många år sedan den svenska textilindustrin var stark.

Tyvärr så är resultatet att svenska värnpliktiga inte bara riskerar svinpest i gemensamma logement, utan också svinkoppor.

söndagen den 25:e oktober 2009

Ryssland till Afghanistan?

Ryssland har hållit sig långt utanför risken att bli inblandad i Afghanistankriget. Detta beror givetvis på de faktum att det gick illa förra gången, samt att USA driver krigföringen. Sedan lär dom inte vara så välkomna av varken talibaner eller den sittande regimen då bägge sidorna slogs mot den ryska ockupationen. Hittills så har Ryssland ställt upp med ett fältsjukhus i Kabul, genom att hyra ut helikoptrar och transportflygplan och tillåta överflygningar över ryskt luftrum.

Men å andra sidan kanske Ryssland just nu är det land som har mest att vinna på att få ett stabilt Afghanistan. Den här ryska rapporten visar på effekten av Heroin i Ryssland.

- Ryssland importerar en femtedel av allt heroin som produceras, varav Afghanistan står för 92% av världens totala produktion.
- Var tredje person som dör av droger världen över är ryss
- Mer än 30.000 ryssar dör varje år av heroin. Detta är mer än de ryska förlusterna under hela kriget i Afghanistan 1979-89!

Även om Ryssland inte kan deltaga aktivt i själva afghanistankonflikten så finns det andra sätt och ett av de mest effektiva vore att hjälpa USA sätta press på Pakistan.

Att leverera det vi är bra på

Borde inte Försvarsmakten hellre vara bra på det vi ska leverera? Jag satt och tittade på FM förteckning över svenska militära förband anmälda i olika styrkeregister. Vad som slog mig är att det är en ganska så stor spridning på de olika förmågorna, men i realiteten är det oftast marktrupper som vi skickar.

Vad är det som skiljer i de olika beslutsprocesserna för att anmäla beredskapsförband och för att sedan skicka ut dom? Borde inte alla förband som vi anmäler vara sådana som vi både har ekonomi och vilja att skicka ut? Annars är det bara ett spel för galleriet.

Vilka beredskapsförband är det vi har skickat ut den senaste tiden?
- K3 förstärker i Afghanistan med en pluton ur den strategiska reserven under valperioden.
- Transportflyg, SAE01. Flygplanen kommer givetvis från transportflygenheten som är vana vid insatser, men det är ändå rekrytering som skett särskilt för SAE och inte taget direkt från insatsenheten. Rekrytering för SAE02 pågår.
- Korvetter till Adenviken, ME01. Samma här. Det finns en insatsenhet, men rekrytering har skett särskilt för insatsen. Rekrytering för ME02 pågår.
- Delar av NBG 08 förstärkte i Afghanistan och i Kosovo, men NBG som helhet kommer nog aldrig att skickas ut. Nu rekryterar vi till NBG 11, men hur stor är chansen för det förbandet att åka ut? Hur länge kommer Battle Group konceptet att överleva om det aldrig används?

Idel infanterister och även kustartillerister omvandlade till infanterister. I övrigt uppsatta enheter då behovet uppstått. I dessa fall tar det lite längre tid innan förbanden kan åka ut, men om jag inte minns helt fel så gick det inte särskilt snabbt för Tchadmissionen att åka iväg trots att ett insatsförband användes?

Frågan är bara varför vi över huvud taget lägger ner tid på att sätta upp särskilda förband för internationella register. Borde det inte vara bättre att som för den strategiska reserven se till att FM som helhet har förmågan att på kort tid sätt upp förband som behövs? Att säkerställa att vi har en flexibilitet håller grundorganisation i gott skick. Jämför med F22 i Kongo som sattes upp på ca tre veckor. På den tiden hade vi ett svenskt försvar i bra beredskap som snabbt kunde utföra insatser även utomlands. Det vi gör nu är inget nytt!

Sedan är det också en fråga om vad det är för resurser som vi verkligen ska skicka ut på internationella uppdrag. Infanterister i all ära, men är det verkligen vår spetsförmåga? Är det det som Sverige är bättre på än andra länder? Afghanistan kommer att sluka stora mängder infanterister om McChrystal får som han vill, men är Sverige rätt land att skicka "Low-Tech" förband bara för att fylla på i behovet av "Boots on the ground"? Borde man inte när man sätter ihop en internationell enhet för t.ex. Tchad titta på det totala behovet, för att sedan se vilka länder som på det mest effektiva och ekonomiska sättet kan bidra med enheter? Jag skulle tro att ett land som Indien kan ställa upp med mycket billiga marktrupper, medan Sverige kanske skulle skicka iväg det som vi har som vi är duktiga som t.ex. Arthur förbandet? Om man ser på ISAF så är det inte ett förband utan en massa olika bidrag från olika länder. Dessa bidrag är inte bara vad ISAF behöver, utan mer vad de olika länderna ville skicka iväg.

Jag tror att HKV har blivit lite fartblinda. Framför allt våra armébröder i ledningen har äntligen hittat ett sätt att rusta upp armén. Tidigare under invasionsförsvarstiden var fokus på marinen och flygvapnet då dom var spjutspetsen i incidentberedskapen. Armén fick nöja sig med att utbilda värnpliktiga i stället för att sätta upp förband som användes skarpt. Denna förmåga drevs i stället av Utlandsstyrkan som var en svensk armé skild från Armén. Nu har armén fått vind i seglen. Samtidigt kommer klagomål från våra armébröder i leden då dom för ofta får åka ut och marinen och flygvapnet gör för lite. Enkelt svar. Vi är inte utbildade för markstrid. Vi ställer gärna upp, men då är det andra typer av förband som ska skickas ut.

Den fråga vi nu borde ställa oss är hur gör vi största nytta utomlands, samtidigt som vi bevarar ett gnutta förmåga att försvara Sverige?

lördagen den 24:e oktober 2009

Word Cloud

Jag satt och lekte med programmet Wordle för att grafiskt visa innehållet på min blogg. Hmm, en smula snedvridet innehåll?

Cross Border Training även för F17 (uppdaterad)

På F21 har en längre tid Cross Border Training varit möjligt mellan Sverige, Norge och Finland. Det innebär i korta drag att flottiljerna har mandat från regeringar i respektive länder att genomföra kortare övningar inom de andra ländernas luftrum. Detta utan att behöva söka nya särskilda tillstånd för varje övning.

Nu kommer även Sverige att få samma möjlighet med Danmark. Det kommer framför allt att användas av F17 vid övningar i områdena kring Bornholm.

Detta är en kraftig utökning av det gamla SVENORDA begreppet som innebar att flygplan från de olika nordiska länderna landade på varandras flygplatser för att kunna utnyttja möjligheten om ett eventuellt flygplansfel innebar att piloten var tvungen att nödlanda på närmaste flygplats och den flygplatsen fanns på andra sidan gränsen. Givetvis var det från Sveriges sida ursprungligen ett förtäckt NATO samarbete, eftersom det även innebar att man regelbundet testade att svenska piloter kunde operera från NATO baser och att NATO flygplan kunde operera från svenska.

Uppdaterad 10-01-23, 18:13
I veckan har det genomförts ett möte mellan divisionscheferna på F21, Rovaniemi och Bodö för att planera 2010 års schema för Cross-Border training.

I år har cheferna planerat in 34 övningar, varav åtta stycken där alla tre nationer ska deltaga i vad de kallar en triathlon. Att flera länder deltar i en övning är inte ovanligt, däremot är det första gången som det görs i en Cross border-övning.
...
2002 gjordes den första övningen. Den gången förflyttades både personal och materiel till aktuell ort. Två år senare öppnades gränsen och den första Cross border-övningen genomfördes. Den övningen var embryot till vad som finns i dag. Ytterligare två år senare, 2006, hölls de första övningarna med grannlandet i väst, Norge.

Sugna kroater

Innan F17 deltog i övningen Lion Effort i Ungern så tog dom "genvägen" via Kroatien. Kroatien är en i mängden av länder i regionen som visar stort intresse för att köpa in Gripen. Gripen är mycket uppskattad av de Kroatiska piloterna. Här är lite bilder och en video från Kroatien. Det är tur att vi har några svenska piloter med svårstavade efternamn :-) som kan prata med kroaterna på deras eget språk.

Det som tyvär är problemet med de flesta av dessa länder är den dåliga ekonomin. Här kan svenska regeringen göra mycket:

- Attraktiva finansiella lösningar. Lån från riksgälden med bra ränta.
- Samarbetsavtal med t.ex. utbildning och övning. Vi har i Vidsel ett av Europas bästa övningsfält för lågflygning och skarpskjutning av vapen.

Industrin kan med samarbetsavtal och "motköp" också ge fördelaktiga effekter. Investering i ländernas industri kan ge precis den skjuts som behövs för att ekonomin ska kunna ta fart. Jämför med den Electrolux fabrik som flyttades till Ungern som en del av Wallenbergsfärens åtaganden. Den är just nu den mest lönsamma fabriken i Ungern och den mest lönsamma Electrolux fabriken i Europa. Det dessa länder ofta kan erbjuda är välutbildad arbetskraft med låga lönenivåer. Nackdelen är dock att olönsamma fabriker i Sverige med dyr arbetskraft flyttas med effekten att svenskar blir arbetslösa. Troligtvis så hade dom flyttats ändå, så nu får Sverige åtminstonde tillbaka arbetskrafter genom flygplanstillverkningen.

Det ryktas om att Kroatien kommer att ingå ett QRA avtal med NATO på samma sätt som Baltikum. Detta för att klara av luftförsvaret fram tills dess att deras Mig-21 ersatts av något nytt flygplan. Det skulle kunna innebära att Ungerska Gripen vakar över Kroatien på samma sätt som Tjeckiska Gripen gjort det över Baltikum, tills dess att kroaterna skaffar egna Gripar.

Inget nytt om Brasilien, ännu... (uppdaterad)

Brasilianska flygvapnet har gått ut med en bild som beskriver vilka delar av Gripen NG som kommer att tillverkas i Brasilien. Lite konstigt att vissa delar är blåmarkerade. Många av dessa system är gemensamma med Gripen C/D och det vore konstigt om Saab tänker byta leverantör. Den här artikeln pekar på att delar av produktionen kommer att ske i Sydafrika, vilket måste ses som en del i Saabs motköp i Sydafrika. (Artikeln har dock fel i att motorn F414 kommer att tillverkas av Volvo. Det som sitter i NG är en standard F414 motor och inte som i RM12 för Gripen A-D en modifierad F404 motor). Mer smått och gott om den brasilianska Gripen affären finns att läsa på MilitaryPhotos diskussionsforum.

Inget officiellt ännu från president Lula. Den 23 oktober skulle flygvapnet vara färdiga med sin utvärdering. Tystnad kan vara bra för det skulle kunna innebära att utvärderingen inte riktigt överensstämmer med vad Lula lovat Sarkozy...

Uppdaterad 09-10-24, 23:56
Jag satt och tittade på de olika delsystemen och insåg att det är en ny brasiliansk datalänk på gång. Det innebär att Gripen numera har de gamla F-/S-länkarna för A/B. SECOS jaktlänk, Länk 16, thailändsk och brasiliansk datalänk för C/D. Det är som fransmännen brukar säga, "Vi gillar standarder så pass mycket, att vi alltid uppfinner en egen". Gripen börjar likna en mobiltelefon, där man måste ha en sex-sju olika system för att kunna resa runt jorden.

En Stealthig F-15 hot mot Gripen?

Boeing har börjat inse att F-22 och JSF/F-35 är för dyra för många länder (inklusive USA) och har därför tittat på möjligheter att uppgradera existerande F-15 flygplan. Den nya designen innebär conformal fuel tanks som sätts på utsidan av luftintagen, ungefär som de existerande fastpacks för F-15E. Dom innehåller interna vapenmagasin för AMRAAM och Sidewinder (och möjligtvis ett par stycken SDB alt enstaka JDAM av de mindre storlekarna). Fenorna lutas för att minska radarmålytan från sidan (90 graders vinklar get oerhörda radarekon). Fler bilder finns här. Här är en video från presentationen. Jämför med tankarna på en Stealth Gripen till Koreas KFX program.

Det här är en mycket intressant lösning för många länder som t.ex. Singapore som sitter men helt nyinköpta F-15 om uppgraderingen är enkel att genomföra. Nya F-15 med den här designen kan vara myckt intressant för länder som t.ex. Israel som redan har byggt upp en infrastruktur för F-15.

Är den då ett hot mot Gripen? 100 miljoner dollar per flygplan är fortfarande oerhört mycket pengar. Man får mer än tre Gripen NG för samma pris. Stealth i all ära, men ett litet flygplan som Gripen har automatiskt mycket liten radarmålyta. Gripens nackdel är räckvidd. Ett stort flygplan som F-15 kan bära betydligt mer last. F-15 dubbla motorer ger också ett mycket bra dragkraft-vikt förhållande till nackdel givetvis för F-15 driftkostnader.

Det är imponerande hur snabbt den nya designen tagits fram. Från koncept i september 2008 till flygning i början av 2010. Nästan lika snabbt som Gripen Demo...

fredagen den 23:e oktober 2009

Hedra våra veteraner (uppdaterad)

I morgon är det den 24 oktober och därmed den officiella FN dagen. Då öppnar armémuseum sin nya utställning "Fredssoldater". Fredsbaskrarna har en förhandsvisning idag.

"Vi vill täcka in hela spannet - från FN:s resolutioner ända ner till de oxblodsfärgade liksäckarna av plast. Tre miljöscener ska visa Kongo 1961, Cypern 1985 och Kosovo 2004. Ett ”aktuellt hörn” ska ha färsk information om läget i Afghanistan."

Personligen tycker jag att det kanske hade varit lämpligare att koppla ihop utställningen med Peacekeepers Day den 29 Maj, men den dagen har fått alldeles för lågt fokus i den svenska debatten. Det ska dock bli mycket intressant att titta på utställningen. Trots att jag som flygmänniska givetvis har en förkärlek till Flygvapenmuseet i Malmslätt (tyvärr stängt fram till 12 juni 2010) så är armémuseum helt klart värt att besöka.

Uppdaterad 09-10-26, 14:46
Jag hade helt missat att det vid invigningen av utställningen även delades ut medaljer till svenskar som deltog i Kongo insatsen 1960-64. Det är Fredsbaskrarna som drivit en kampanj att de 13 som soldater som inte fick Vasa medaljen ska belönas i efterhand. Det är skönt att se att FM börjar städa om sitt hus.

Konspirationsteorier (uppdaterad)

Konspirationsteorierna har börjat flöda. Som jag tidigare berättat florerar ryktet om att ytterligare en flottilj ligger på stupstocken. Kommunledningarna i Luleå och Ronneby har blivit informerade. Jag läste precis en kort notis i Norrbottens Kuriren om att tre JAS 39C flytas från F21 till F17. För några veckor sedan hade det varit en icke-nyhet, men nu börjar tidningsmurvlarna spela ut flottiljerna mot varandra.

Givetvis är syftet på en sådan här artikel att bygga upp en teori om att F21 gradvis håller på att läggas ner och resurserna föras över till F17. Det här är helt fel och beviset har jag på bilden ovanför. Den föreställer ett av flygplanen som deltog i övningen Red Flag. Vad ser man på bilden, eller snarare inte ser? Jo det finns ingen flottiljbeteckning. Förr stod alltid flottiljens nummer bredvid kronmärket och ofta fanns ett divisionsmärke på fenan. Numera finns inte dessa beteckningar. Anledningen är att flygplan flyttas mellan flottiljerna för att sprida på slitaget. Därför så tillhör inte längre flygplanen en flottilj och kan inte förses med vare sig flottilj- eller divisionsmärken (lite synd enligt oss nostalgiker som gillar divisionsmärken). Dom tillhör MSK (Materiel System Kontor) Flyg som sedan vid behov fördelar ut flygplanen på de olika flottiljerna.

Om t.ex. en flottilj flyger mycket med LDP (den svarta kapseln under skrovet) så kommer dom att slita mycket på den balken på flottiljens flygplan. Om en annan flottilj flyger mycket med fälltankar eller bomber (GBU-12) hängande på vingarna kommer deras flygplan att slitas mycket i dessa balkar. För att få ett jämt slitage i den totala flygplansparken så flyttas flygplan ofta mellan flottiljer.

En sista anledning, men då är det oftast ett flygplan i taget, är att det kan vara fullt i hangarerna för större underhåll på en flottilj. Då flyttas det aktuella flygplanet till en annan flottilj för att utnyttja lediga resurser. Att planera flygtidsuttaget så att underhållsresurserna hålls jämt belastade är en stor uppgift för MSK.

Därför låt inte journalisterna dra igång en debatt mellan flottiljerna som ingen tjänar på. Fokusera i stället på en allmän debatt på hur vi bibehåller ett fungerande Flygvapen.

- Ska vi deltaga i beredskap för internationella insatser när politikerna hela tiden tvekar? Beredskap och träning förbrukar stora summor pengar som skulle kunna gå till bättre verksamhet. Jag är ganska så elak mot CAS konceptet, men varför träna på något som vi aldrig kommer att använda? Vid försvar av Sverige är det i första hand luftherravälde och att stoppa försörjningslinjer som flygvapnet kommer att syssla med. Det kommer inte att finnas lediga resurser för CAS. Flyg kommer alltid att vara en begränsad resurs och med de nedskärningar som varit kommer det i framtiden att vara ännu viktigare att varje resurs används på rätt sätt.

- Ska vi bibehålla en grundflygutbildning i Sverige, eller ska vi försöka göra något gemensamt inom Norden eller t.ex. tillsammans med andra Gripen användare?

- Ska vi bibehålla STRIL och bas-systemen? Hotbilden för invasion av Sverige kanske inte är så hög, men vad krävs för en effektiv incidentberedskap i ett ansträngt läge kring Östersjön, Baltikum eller Nordkalotten? Georgien, gasledningar i Östersjön och nya transportleder runt Ryssland borde leda till ett nytt strategiskt läge. Utan Bassystem kommer det att krävas lufttankning även för operationer inom Sverige.

- Ska vi ta fram en gemensam Gripen utbildning, både för piloter och tekniker där inte allt sker i Sverige? Vi låser idag stora resurser för att till stor del utbilda utländska elever från de länder som köpt Gripen. Detta är givetvis bra för våra skolor, men kanske sämre för Flygvapnet?

- Hur ska våra framtida transportresurser se ut? Tp-84 börjar falla för åldersstrecket. Vi har köpt i oss på C-17 i HAW för strategisk transport, men behöver ett taktiskt transportflygplan för t.ex. basering i Afghanistan.

- Ska vi ha ett luftvärn som är integrerat med övriga luftstridskrafter? Flygstridskrafter har sina fördelar med snabba ombaseringar och stor räckvidd. Luftvärn har dock en betydligt större uthållighet. Att t.ex. bevaka Stockholm under Nobelfestligheterna skulle få Flygvapnet att gå på knäna om det skulle uppstå ett behov av att hålla flygplan konstant i luften. Det skulle räcka med ett par batterier Rbs-23 eller Hawk för att få uthållighet 24/7.

Jag har givetvis en hel del åsikter, men inga direkta svar. Snarare blir det bara fler konspirationsteorier. Vad vill egentligen våra politiker? Spelar vi bara för galleriet när det gäller internationella insatser? Blundar man för bristerna i försvaret av Sverige för att inom några år tvinga fram en NATO eller EU lösning på ett gemensamt försvar?

Uppdaterad 09-10-24, 16:38
Även BLT har haft en artikel om flytten...