måndagen den 29:e mars 2010

Asymmetrisk krigföring 101 (uppdaterad)

Många förfasar sig över Al Qaidas 9-11 attack och kallar dom för terrorister. Vad man glömmer om är att detta handlar om asymmetrisk krigföring, d.v.s vi har en fiende som vägrar att slåss på samma villkor som oss. Metoderna är ur vår synpunkt kanske oetiska och bryter mot internationella lagar, men handen på hjärtat, vore jag Al Qaida kanske jag skulle välja liknande metoder. Dom är mycket effektiva och resurssnåla. Dessutom så är det ett historiskt faktum att de som slåss i ett gerillakrig per definition kallas terrorister tills den dag dom vinner då dom helt plötsligt döps om till frihetskämpar.

Varför slåss vi i Afghanistan? Det går att historiskt gå tillbaka hur långt som helst då områdena kring Eufrat och Tigris var den västerländska civilisationens ursprung. Krigen har därför varit många och likaså erövrarna Alexander, Xenophon, Djingis och Kublai Kahn, Xerxes och Darius är bara några exempel. Går man fram i mer modern tid så var det den brittiska expansionen i Indien och maktkampen med Ryssland "The great game" som ledde till de första nederlagen för engelsmännen i bl.a. det katastrofala återtåget från Kabul 1842. Det var också denna massaker som låg som grund för begreppet "The Graveyard of Empires". När det Ottomanska imperiet föll i slutet av VK1 var det fritt fram för ett nytt "Great game" mellan Ryssland och England. Detta lade grunden till bl.a. oljeindustrierna i Iran och Irak.

Men det som på senare år gett störst påverkan är den sovjetiska invasionen 1979. I det senaste numret av Krigens Historia (3/2010) så finns ett reportage om just Sovjetunionens krig i Afghanistan (mer kanske reklam inför den kommande SMB boken). Sovjetunionens strategi var att "endast markera sin närvaro och sedan snabbt dra tillbaka huvuddelen av sina styrkor". Känns detta igen från USA:s invasion av Irak 2003? (Bush Sr gjorde nog rätt när han 1991 ansåg att det var bättre med en försvagad Saddam kvar vid makten än ett söndersplittrat land). Den ryske generalstabschefen blev förfärad när han fick ordern om att anfalla Afghanistan. Han kallade beslutet för "huvudlöst" och påminde om afghanerna historiskt aldrig tolererat utländsk trupp på sin jord. Resultatet av konflikten känner vi nu till. Ca 1 miljon civila miste sitt liv, så det är lätt att förstå att afghanerna ser med viss tveksamhet på utländsk närvaro.

Det ironiska är att delar av de enheter som USA stödde och utbildade under Sovjetunionens krig i Afghanistan nu ingår i de talibanförband som man strider emot. En hel del av de vapen som används har också sitt ursprung från USA:s stöd, bl.a. de Stingerrobotar som man dock inte sett så stor effekt av under kriget (troligtvis har dom fallit för åldersstrecket).

Afghanistan är ett land som är lätt att erövra, men det har visat sig mycket svårt för alla som försökt att kontrollera landet. Anledningen är den bergiga terrängen och stamkulturen som i sig själv är den ideala strukturen för en gerillarörelse.

I ett tidigare inlägg så har jag analyserat konsekvenserna av dels det sovjetiska kriget i Afghanistan och dels striderna i Tjetjenien. Många av de metoder som används idag av gerillatrupperna i Irak och Afghanistan har utvecklats i Tjetjenien. Självmordsbombare, IED m.m. En hel del av de utländska krigare som Al Qaida använder sig av i Afghanistan kommer från just Tjetjenien.

Ryssland är fortfarande inblandad i gerillakriget i Kaukasus och får därför gång på gång känna av metoderna med självmordsbombare. Nu senast i Moskva där minst 37 människor dödades i en explosion i tunnelbanan. Detta attentat är inte det första och lär heller inte bli det sista.

Den sammanlagda dödssiffran efter attentatet i tunnelbanan har nu stigit till 37 och över 100 skadade.

– De första uppgifterna som säkerhetstjänsten har gett oss är att det handlar om två kvinnliga självmordsbomare, sade borgmästare Jurij Luzjkov till journalister på plats vid en av attentatsplatserna.

Den första explosionen inträffade ombord på ett tåg som stod inne på Lubjankastationen strax före klockan åtta på morgonen lokal tid. Bomben detonerade inne i en av vagnarna och dödade både passagerare inne i tåget och på perrongen. T-banestationen ligger under den ryska säkerhetstjänsten FSB:s huvudkontor.

Den andra explosionen inträffade 45 minuter senare vid stationen Park Kulturij. Även där ska explosionen ägt rum inne i en av vagnarna.


Ingen har tagit på sig dådet ännu, men mycket pekar på Tjetjenien eller någon av de angränsande regionerna.

Rysslandskännaren Ingmar Oldberg på Utrikespolitiska institutet säger till TT att även om Tjetjenien är den delrepublik som de flesta sätter i samband med attentat i Ryssland kan det även vara grupper från grannarna Dagestan eller Ingusjien som står bakom.

Läget i Tjetjenien är mycket likt det i Afghanistan. De ryska styrkorna ställer till skador, men om Tjetjenien lämnas åt sitt öde kommer de olika gerillagrupperingarna att bekämpa varandra i stället för de ryska soldaterna. För civilbefolkningen blir det knappast bättre. Skillnaden mot Afghanistan är att Ryssland inte verkar ha vilja eller resurser för att försöka sig på en lösning av konflikten. De tjetjenska rebellerna har dock lyckats genomföra fler attentat i Ryssland än vad Al Qaida har lyckats med i USA eller i NATO-länder. Vem är skurken i denna konflikt? Segraren skriver historieböckerna.

Ryssland kan dock basera motiven till sina insatser i bl.a. Tjetjenien på det som händer i västvärlden. En hel del av de juridiska prejudikat som USA skapat med sitt "globala krig mot terrorismen" använder Ryssland för att motivera sina insatser i regionen. Kriget mot Georgien 2008 kan mycket väl jämföras med USA:s invasion av Irak 2003. Den preemptive strike doktrin som Bush Jr införde för att motivera anfallet på Irak är också mycket lik de senaste doktrinerna som införts i Ryssland.

Men oavsett om det var fel eller inte att anfalla Afghanistan 2001 så är faktum att lämnar ISAF Afghanistan så kommer de som allierat sig med ISAF att få lida och utrensningarna kommer att bli omfattande. USA påbörjade insatsen i Afghanistan, men stannade tyvärr strax innan mållinjen när Bush ändrade fokus mot Irak. Nu är det dags att slutföra det som påbörjades 2001.

Uppdaterad 10-03-30, 07:22
Ryssland tänker ta i med hårdhanskarna mot de som utförde terrorattentatet i Moskva igår. Detta är inte enbart en hämd för attentatet i sig själv utan ett försök att lugna den inhemska opinionen som den senaste tiden har uttryckt sitt missnöje med ledningen genom demonstrationer, vilket är mycket ovanligt i Ryssland. Att skapa en yttre fiende för att hålla samman landet är en vanlig rysk metod.

I ett tv-inslag igår meddelade president Dimitrij Medvedev att kampen mot terrorismen kommer att fortsätta utan att rubbas. Skärpt säkerhet har beordrats vid alla transportmedel i hela Ryssland.

Och premiärminister Vladimir Putin, på resa i Sibirien, försäkrade för sin del att ”terroristerna ska förgöras”. Han ledde själv ett våldsamt krig mot tjetjenska separatister, ett krig som startade 1999 och som ännu inte har klingat av.

Nyligen dödade den ryska polisen flera islamistiska milisledare i Norra Kaukasus, vilket ökat risken för hämndaktioner. I förra veckan dödades Anzor Astemirov, som sörjdes på två internetsidor med kopplingar till terroristnätverket al-Qaida, uppger AP.

Så sent som i februari förklarade den tjetjenske rebelledaren Doku Umarov på en annan hemsida att ”området för militära operationer kommer att utvidgas till ryskt territorium”. ”Kriget kommer till städerna”, varnade Umarov.


Uppdaterad 10-03-30, 17:32
Sverige huserar en Websida som används av tjetjenska terrorister. Allt enligt tryckfrihetsordningens goda vilja. Tja säga vad man vill om denna sida, men gott om skäggiga män verkar det vara...

Kavkaz Center är också den plattform där terrorledaren Doku Umorov låter sig intervjuas. Två gånger de senaste månaderna har han svarat på frågor. Han menar att terrordåd i Ryssland är del i ett heligt krig, och att kriget inte kommer att ta slut förrän alla kaukasiska territorier där det finns muslimer har inlemmats i en gudsstat.

Men nu kanske det blir ändring på lagarna?

I vår ska riksdagen ta ställning till propositionen Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism. Med den är det tänkt att lagen ska anpassas efter de EU-regler som Sverige redan skrivit under på. Bland annat berörs frågor om tryckfrihet.

Detta har väckt oro för inskränkningar. Men i lagförslaget slås fast att vad EU-reglerna kriminaliserar redan är brottsligt i Sverige. Inte ens Kavkaz Center lär med andra ord påverkas.


Uppdaterad 10-04-03, 17:13
Det talibanerna hittills har misslyckats med är att få världsopinionen med på sin sida. Hur kommer det sig att det inte finns en svensk vänster som demonstrerar för talibanerna på samma sätt som för FNL under vietnamkriget? Även dom genomförde en hel del sprängattentat där civila dödades bara för att komma åt amerikanska soldater. Med stor sannolikhet så beror detta på att vi i västvärlden inte förstår oss på de radikala islamisterna och att Al Qaida och talibanerna hittills inte har lyckats utnyttja pressen till sin fördel.

Även om terrorbomberna kan leda till att man skrämmer bort ISAF så skulle det vara betydligt mer effektivt för talibanerna att dra nytta av de misstag som ISAF begår som nu senast att döda afghanska soldater. NATO har nu erkänt att misstaget berodee på att soldaterna färdades i civila bilar.

Uppdaterad 10-04-03, 18:59
Friendly fire går tvärr inte att undvika i kaotiska miljöer som Afghanistan där det är mycket svårt att skilja fienden från allierade eller civilbefolkningen. Alternativet är att ge våra soldater mycket hårda ROE och därmed öka riskerna för dem själva. För europeiska politiker så är dessa alternativ som pest eller kolera. Egna förluster eller dödade civila afghaner kan i bägge fallen leda till en diskussion i media som gör att trupperna dras tillbaka och då har talibanerna vunnit.

Det som är lite oroväckande är att aktiviteterna i den norra regionen ökat det senaste året.

Until recently Kunduz was relatively peaceful but insurgent activity has been increasing.

The shootings near Char Dara district came amid fierce fighting in parts of the province.

The Nato forces are said to have been en route at the time to the scene of a clash with Taliban insurgents in which three German soldiers were killed and a number seriously wounded south-west of Kunduz city.


Pressen från insasterna av ISAF i Halmandregionen och de pakistanska styrorna i Waziristan innebär att talibanerna flyttar på sig. Andra talibaner tröttnar på stridandet och byter sida.

Uppdaterad 10-04-06, 07:13
Det verkar som DN och SvD har hittat inlägget på Danger Room. Att videon läckt ut visar på två saker. Dels det uppenbara att USA försöker att dölja sina misstag, me dels också att det finns officerare som opponerar sig mot metoderna och därför bryter sina tysthetslöften.

Tyvärr så innebär användandet av CAS, Attackhelikoptrar och UAV att man dels riskerar att skada civila då det är svårt att från håll skilja vän från fiende, men framför allt så skapar det en distans till sina offer vilket gör att det kanske är lättare att ta beslutet att döda någon. Jag är därför t.ex. helt emot användandet av beväpnade UAV:er i denna typ av konflikter. USA använder t.ex. UAV i Pakistan då det inte är politiskt korrekt att sätta in marktrupper. Statistiken visar att för varje dödad Al Qaida medlem så går det 5-6 civila. Det finns bedömt ca 20.000 talibaner. Jag behöver inte ens göra klart detta räkneexempel för att visa på det absurda. Jag inser att det finns tillfällen när UAV, Attackhelikoptrar och CAS behövs men det måste vara mycket restriktivt, vilket McChrystal också gett order om.

Våra svenska politiker måste inse att för att vinna detta krig så måste vi vara beredda att ta risker. D.v.s. fotpatruller och begränsa användningen av grovt våld. Antingen det, eller ta hem våra trupper. Tyskland har krav på att minimera riskerna för sina egna trupper, vilket vi sett resultat av den sista tiden med bl.a. CAS attack som dödade många civila och nu senast när fem afghanska soldater dödades. Händelser som dessa ökar rekryteringen till talibanerna och då kommer vi aldrig att lyckas.

söndagen den 28:e mars 2010

Nya oväntade partners

Saab är just nu i Indien med två stycken Gripen för att demonstrera vad dom har att erbjuda indierna i deras MMRCA utvärdering. Indierna är dock en smula sura äver att det bara blev C/D versionen och inte vår Demoplattform för NG.

Sweden flies its Gripen fighters into Bangalore for MMRCA-related trials – but India’s Business Standard reports that they’ll be JAS-39D Gripens, not the new Gripen NG. That could get the platform disqualified, depending on the decisions made by the IAF and Indian MoD:

“The Gripen NG… has always been one of the hottest contenders in the fray. Saab’s default on the MoD’s trial directive, which lays down that the fighter being offered must be the one that comes for trials [leaves it] vulnerable to disqualification…. the Swedish Air Force, having opted to buy the Gripen NG, has ordered a series of improvements on the Gripen NG prototype. With those under way, Sweden’s flight certification agency, SMV, has ruled that the prototypes require additional flight-testing in Sweden before the aircraft can be sent to India…. Sources close to the Gripen campaign say IAF pilots will be offered a chance to fly the Gripen NG during a visit to Sweden from April 6 to April 10. Gripen International will also ask for fresh dates for bringing the Gripen NG to India for trials.”


Våra motståndare i tävlingen har också fått en del problem.

- Ryssland har haft kvalitetsproblem med Mig-29 och Su-30, vilket har påverkat även Indiens flygplan. Detta lär knappast vara till Rysslands fördel när det gäller att försöka sälja Mig-35. Å andra sidan så har Indien gått ut med information att man avser att samarbeta med Ryssland i utvecklingen av ett genreration 4.5 - 5 flygplan, troligtvis PAF-FA T-50.

- USA exporterar F-16 till Pakistan, vilket knappast lär glädja indierna. Det innebär att Den F-16 Block 60 som är en utveckling av UAE varianten kan få blandade reaktioner. Åandra sidan är Indien ute efte förbättrat västsamarbete att komplementera det östsamarbete dom redan har dragit igång. USA lär också vilja exportera F-16 då detta kan hålla Lockheed Martins produktionslina levande. Det gäller att ha ett billigt alternativ att falla tillbaka på om JSF skulle visa sig bli för dyrt för att ersätta alla amerikanska stridsflygplan i dagens förråd. Dessutom vill man nog gärna ha ett alternativ att erbjuda den NATO länder som inte har råd med JSF.

Då återstår Eurofighter eftersom fransmännen drog sig ur tävlingen förra året. Dom kom till Indien med fyra flygplan från Luftwaffe som flög dit tillsammans med Luftwaffes nya A310MRTT tankningsflygplan. Ryktet säger dock att i ett av delmomenten som bestod i att landa på en bana som ligger på 3000 meters höjd så fick Eurofightern problem och tog sig inte därifrån på egen maskin.

En intressant aspekt av denna affär kan bli att Saab får oväntade affärsparters.

The Indian Air Force (IAF) may run a separate radar competition in tandem with its Medium Multirole Combat Aircraft(MMRCA)programme, Russian industry sources have told Jane's. Indian Ministry of Defence (MoD) and IAF officials have reportedly discussed requesting proposals for an active electronically scanned array (AESA) radar that would parallel the tender selection process for the aircraft itself.

"If so this would give the Indians the option of fitting the Selex [Galileo Vixen 1000E/ES05 Raven] radar that is being developed for the [Saab] JAS 39 Gripen NG into the MiG‐35, or integrating the Phazotron Zhuk MAE radar into the Gripen," said a Russian analyst. (Jane’s Defence Weekly 2010‐03‐01).


Hmm... Zhuk MAE radar i en Gripen. Vem hade trott det för några år sedan?

Volontär på nytt

Det nya personalsystemet oroar mig en del. Risken är stor att det åter bildas olika "kast" på våra flottiljer och regementen. Det var inte allt för länge sedan som varje flottilj hade två mässar. En för officerare och en för underofficerare. På F7 fanns systemet kvar länge trots NBO. Av hävd gick teknikerna till den ena och piloterna till den andra.

En liten anekdot för de historiskt intresserade.

När jag en gång för länge sedan gjorde lumpen på F15 som stf. klargöringsgruppchef så hade jag en löjtnant Stridh som kompaniadjutant. Han tillhörde det gamla gardet av fanjunkare som blivit tvångsbefordrade till löjtnant när NBO infördes.

På den tiden han startade sin karriär i Flygvapnet så fanns volontärsystemet. På linjen gick korpraler kring och styrde över manskapet som klargjorde flygplanen. Inte sällan bar dessa korpraler både ridbyxor, höga stövlar och en liten ridpiska. Nu för tiden så är detta något man kan läsa om och skratta åt i 91:an Karlsson, men på den tiden hade dessa korpraler en oerhörd makt och respekt från volontärerna.

I varje fall fanns det på flottiljen en korpral som hade ett gott öga till Stridh. En dag ropade han "Stridh, kom hit!". Volontär Stridh sprang givetvis snabbt fram och ställde sig i enskild ställning och frågade vad det var korpralen önskade. Korpralen sade "Kan Stridh springa upp på markan och köpa en smörgås åt mig?". Stridh tog mod till sig och sade "Vågar man fråga korpralen om pengar till smörgåsen". Korpralen böjde sig då framåt och slet loss tre knappar från Stridhs grötrock, "Här har Stridh pengar till smörgåsen".

I varje fall skyndade Stridh upp till markan och köpte ut ett stycke ostsmörgås och anmälde sig raskt åter till korpralen, "Korpral, volontär Stridh åter från markan med korpralens smörgås". Korpralen tittade då nedlåtande på Stridh. "Varför har volontären en trasig uniform och för övrigt var har volontären min växel?"

Fördelen med värnpliktssystemet var att alla hade gjort lumpen. Även vår ÖB vet hur det är att vara värnpliktig. Med det nya personalsystemet kommer framtidens chefer inte ha insikt i hur det är att vara specialist eller kontraktanställd soldat. Risken finns då att samarbetet mellan grupperna återgår till något liknande det gamla volontärsystemet.

Vem kan man lita på?

I höstas spreds skräcken för Svininfluensan. En person som hostade på pendeltåget sågs med mer oblida ögon än en skäggig taliban utrustad med själmordsbomber. Den medförde dock en del positiva sidoeffekter som att folk fick åter det allmänna hyffset. Tvättade händerna, slutade hosta andra människor i ansiktet och stannade hemma när dom kände sig risiga. Nu framkommer mer och mer bevis för att hysterin var manipulerad. Till råga på allt så ifrågasätts verkan på vaccinet Tamiflu som Sverige köpte in för 200 miljoner.

Spökskrivare, kommunikationsbolag och jävsituationer. En svensk statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet, Annika Linde, som sägs ha fått ersättning av läkemedelsbolag. Det har Kalla fakta hittat när de granskat antivirusmedicinen Tamiflu från läkemedelsbolaget Roche. Medicinen fick ett uppsving vid fågelinfluensalarmet 2004 och sålde åter slut när svininfluensan härjade över världen.

Totalt har Roche tjänat nästan 75 mijlarder kronor på de båda influensahoten. Men flera tunga forskare ifrågasätter det vetenskapliga underlaget för att satsa på preparatet. Bland annat har den ansedda forskarsammanslutningen Cochrane Collaboration försökt granska Tamiflu.


Ett annat fenomen som engarerat många människor är miljödebatten. "Climategate" visade att forskare hade överdrivit en del fakta för att få högre bidrag till sin forskning. Det värsta är att när det gäller miljön finns det en hel del oroande tecken som pekar åt att något behöver göras, men efter tabbar som "Climategate" så är förtroendet för forskarna borta hos allmänheten. Då litar dom mer på Aftonbladets eller Expressens löpsedlar.

När paniken och mediadreven driver samhället så är det dags för någon neutral instution att gå ut med fakta. Jag efterlyste ett fastare agerande från MSB i höstas. Det jag hittills har sett har inte imponerat. MSB ryckte dock upp sig en smula vid katastrofen på Haiti och lyckades faktiskt få iväg hjälp (även om informationen efteråt har varit mager om vilket resultat denna hjälp inneburit). Det jag skulle vilja se är att MSB bygger upp ett liknande folkligt förtroende som SCB statistikundersökningar eller varför inte något i stil med "Socialstyrelsen rekommenderar att man ska äta 4-5 skivor bröd varje dag".

Nu väntar årets översvämningar. En snörik vinter betyder en krafig vårflod. Vågar jag gissa på att Sverige är lika oförberedda på detta som på vinterns snö? I brist på värnpliktiga att hjälpa till och bygga vallar så föreslår jag att de nationella skyddsstyrkorna i Hv sätts i beredskap.

För övrigt så hoppa jag att även alla som läser denna blogg tar min argumentation med en nypa salt. Det är mina egna åsikter och dessa är baserad på den tillgång till information som jag har. Jag försöker för det mesta använda flera källor för att verifiera min information, men ibland så blir det fel. Som tur väl är så finns det läsare som är bättre insatta än vad jag själv är i specifika ämnen. Tillsammans kan vi därför bidra med en ökad kunskap och förståelse. Med andra ord lita inte på någon enskild källa, utan använd all informattion som finns på Internet till att bilda er en egen uppfattning!

Jag har haft med den här videon med Hoola Bandoola band tidigare, men den är värd att upprepa och passar dessutom in i sammanhanget...

Titanic II (uppdaterad)

Den här vintern har varit kall och det har varit mycket is i Stockholms skärgård till fasa för helgresenärerna som suttit fast bland isflaken. Ibland känner jag mig därför som utkiken på Titanic (om dom nu hade en). Jag står bakom kaptenen på bryggan och tittar på hur han styr med sin ratt och ropar en massa kommandon till sin besättning. Allt ser bra ut förutom det stora isberget som närmar sig som ingen verkar se. Hjälplös så inser jag att ingen kommer att göra något och snart går skeppet under. Det är då jag vaknar upp kallsvettig ur min dröm. Tyvärr så finns det även andra "osänkbara" skepp än Titanic och andra faror som likt isberg döljer 90% under ytan.

På grund av, eller kanske tack vare Försvarsmaktens (FM) alla svarta hål har man av regering och riksdag fått i uppgift att bättre följa upp och styra sin ekonomi, med krav på en heltäckande och tillförlitlig redovisning av resultat och resursutnyttjande med utgångspunkt i den nya ekonomimodellen (FEM). Verktyget för att klara denna uppgift är det integrerade resurs- och ekonomiledningssystemet kallat PRIO.

Enligt C F21 nyhetsbrev 020225 så har ”ÖB prioriterar införandet av PRIO. Exempelvis prioriteras PRIO införande före produktion av insatsförband.” En smula skrämmande då stödsystemen prioriteras högre än verksamheten.

PRIO bygger på verktyget SAP som levereras av IBM (med CAP Gemini och Logica som underkonsulter). Det är i grund och botten ett COTS-verktyg, men jag misstänker att FM som vanligt stället en hel del unika krav. Varför hänger vi hela tiden på misslyckade internationella trender? Borde inte Norges och Försäkringskassans avskräckande erfarenheter av SAP vara tillräckligt för att inse att vi är på väg in på fel spår? Vad kommer slutnotan att bli? 2008 sades det 600 MSEK. Projektet har idag förbrukat 1100 MSEK och budgeten ligger just på 2,5 miljarder. Statskontoret har offentligt kritiserat projektet, vilket fått CIO Thomas Engevall att personligen ta över styrningen av projektet. Hmm...påminner om JSF där man sparkar en tvåstjärnig general och tillsätter en trestjärnig amiral. Så mycket bättre det blir av det...

Fler artiklar om SAP finns här.

FMV försökte för ett par år sedan införa projekt NYTTA. Det skulle vara en kombination av nya system för projektledning, ekonomi m.m. Precis som så ofta innan så bet man en för stor bit av äpplet. Att samtidigt ändra organisationen och verktyget för att utföra arbetet är sällan lyckosamt. Tyvärr så är det precis vad FM tänker göra under 2010. Nytt personalsystem och nytt ekonomi- och personalhanteringssystem.

Jag tänkte i detta inlägg inte fokusera på konsekvenserna ur säkerhetssynpunkt utan krasst konstatera att tidigare projekt som ORION och NBF gått i graven med stora kostnader för FM på grund av att man underskattat dessa problem. Fokus i detta inlägg blir i stället anskaffningsprocessen, arbetssätt och luftvärdighet.

Det går inte att undvika lite inledande ekonomi eftersom det är en del i anskaffningsprocessen

I den allmänna debatten hängs ofta FMV ut som en dålig upphandlare till FM. Vad många inte tänker på är att FM köper in stora mängder tjänster och materiel på egen hand, utan minsta inblandning av FMV. Detta sker via FMLOG inköpsfunktion samt direkt av HKV. I dagsläget ligger denna FM-interna anskaffning på ca 7 miljarder per år. (En rätt så stor del av FM årliga budget med andra ord). Parallellt med införandet av PRIO har därför projekt UEFA – ”Utveckling och Effektivisering av Försvarsmaktens Anskaffningsprocess” dragits igång (se logistikchefens nyhetsbrev nr 1, 2010). Det intressanta är att UEFA ska vara klar 2012, d.v.s. efter stora delar av PRIO införande. Vore det inte en smula mer logiskt att först titta över hur man arbetar, identifiera problem och sedan köpa ett stödsystem som är anpassat för detta?

PRIO införande 1 och 2 (funktionalitet för Ekonomi och HR - Human Resources) har varit fulla av problem och leverantören har hittills inte lyckats åtgärda de rapporterade felen. Trots detta vill FM dra igång med införande 3 och 4 (stöd för främst Försvarsmaktens Logistikprocesser). Varför denna brådska? Förklaringen är enkel, FM får helt enkelt rabatt om de beställer nu i stället för att vänta till senare. Införande 3-6 är optioner utan fast pris, vilket innebär att fördyrningar i samband med införande 1-2 kommer att hämtas hem på införande 3-4. Om kostnaderna ökar för mycket med 3-4 kommer 5-6 endast införas på en begränsad nivå, vilket minskar effekten och nyttan av PRIO. Så i stället för att vänta med ytterligare investeringar till man sett om den första leveransen kan lyckas så häller FM in ytterligare pengar i ett blödande projekt. Hade jag varit en lärare i företagsekonomi hade FM fått ett klart IG i slutbetyg.

De omfattande störningarna i de mottagande förbandens (FMLOG och HRcentrum) verksamheter i anslutning till Införande 1 har fortsatt. Vid sidan av de problem som rört själva införandet förefaller det, enligt Statskontoret, som om det systemstöd som hittills har införts inte fullt ut är ändamålsenligt i förhållande till den verksamhet systemet är ägnat att stödja. Ett skäl till detta bedöms vara att de specifikationer som legat till grund för systemutvecklingen inte fullt ut har speglat verksamhetens behov och krav samtidigt som nödvändiga anpassningsåtgärder i verksamheten har försenats.

Införande 3 och 4 är för närvarande föremål för förhandlingar mellan Försvarsmakten och Leverantören. Enligt Statskontoret återstår dock ett omfattande arbete med att specificera kraven på Införande 3 och 4 utifrån verksamhetens behov och eftersträvad nytta. (”Granskning av Försvarsmaktens införande av ett integrerat resurs- och ekonomiledningssystem. (PRIO) status i december 2009, Statskontoret Dnr 2005/446-5)


Hur lång tid tar det då för investeringen av PRIO att visa effekt? PRIO projektet omfattar idag 130 man i FM och 100 anställda hos leverantören. I grova drag innebär det arbetskostnader på 230 MSEK/år. Då räknas inte den tid som alla medarbetare kommer att lägga på PRIO. FM anger i sitt underlag till statskontoret att 4 år efter driftstart kommer man se besparingar (något statskontoret betvivlar). Om man räknar med 100 MSEK inbesparingar per år (troligtvis betydligt lägre) så är PRIO inbesparat om 15-29 år. Frågan är hur FM ser ut vid denna tidpunkt? Med tanke på att IT-system har en livslängd som är ett fåtal år innan det krävs nyinvesteringar så tvivlar jag att vi någonsin kommer att kunna räkna hem investeringarna.

Försvarsmakten bedömer att betydande årliga kostnadsreduktioner kan göras fyra år efter driftsättning av PRIO. Såvitt Statskontoret kan bedöma finns det, mot bakgrund av genomförda intervjuer, risk för väsentligt lägre nyttor jämfört med tidigare bedömningar. Begränsad realisering av nyttor kan, enligt Statskontoret, riskera hela grundvalen för Försvarsmaktens införande av PRIO. Statskontoret konstaterar att system PRIO kommer att medföra i stort sett oförändrade kostnader för drift, licenser, support, systemförvaltning samt vidareutveckling, jämfört med de befintliga system som PRIO ska ersätta. För att undvika dubbelkostnader är det, enligt Statskontoret, angeläget att dessa system avvecklas i takt med att PRIO införs. (”Granskning av Försvarsmaktens införande av ett integrerat resurs- och ekonomiledningssystem (PRIO) status i december 2009, Statskontoret Dnr 2005/446-5)

Över till personalhanteringen

PRIO håller på att bli som jätten Glufs Glufs, d.v.s inte bara ett stödsystem för FM, det blir i realiteten själva FM. Jag var för ett tag sedan hos min personalhandläggare på HRC och sökte en ny tjänst. Jag fick där en insikt i hur PRIO kommer att använda i framtiden avseende personaltjänst. Alla medarbetare i FM ska ha en egen login i PRIO där deras profil lagras, inklusive vitsord, utbildningar, tjänstgöringar m.m. Vid utvecklingssamtal så ska chefen fylla i medarbetarens profil, se Försvarets Forum nr 1, 2010. När man söker en ny tjänst ska den sökandes profil matchas med den som PRIO anger behövs för den aktuella tjänsten. Detta ställer till problem för FM personal som inte har tillgång till FM interna nät EMIL. Detta gäller personal på utlandstjänst, attachéer, FMV m.m. Hur ofta har jag inte fått höra att lediga tjänster läggs ut på EMIL, ett system som jag själv aldrig använt eller haft tillgång till.

I ett avsnitt av min favoritserie Gaston så hade huvudpersonen uppfunnit den automatiska rakningsmaskinen. Den skulle spara massor av tid på morgonen då användaren tryckte in huvudet i maskinen som rakade hela ansiktet i ett svep. Gastons kollega Nicke kommenterade att detta inte skulle fungera då alla människor har olika form på sitt ansikte. Gastons svar var ”Före, ja”.

Likt Gastons rakmaskin kommer PRIO att skapa förbestämda formar som FM anställda kommer att stöpas efter. I VU10 står det följande ”Införandet av PRIO har ställt krav på en mer enhetlig organisationsstruktur, i och med principbeslutet 2003, att införskaffa en kommersiell programvara för VHL-systemet. Sammantaget bedöms effekten av föreslagna åtgärder ge en försvarsmakt som är mer fokuserad mot insatsförbanden.” D.v.s. Försvarsmakten formar inte PRIO, PRIO formar För4svarsmakten och alla förband ska se likadana ut. Ej eftersökta egenskaper kommer aldrig att vägas in i tillsättandet av en tjänst. Var ligger meritvärdet av t.ex. pappaledighet eller civil utbildning? Vad händer om dessa formar inte överensstämmer med de förmågor som framtidens försvar söker hos sina medarbetare? Vanligt sunt bondförnuft vid tillsättning av tjänster kommer att ersättas av ett mer mekaniskt tänkande hos FM personaladministratörer.

FM ledning (FML) har tidigare fått kritik för att vara för koherent. Inte en enda av de högre officerare har en bakgrund som markant skiljer sig från de andras. PRIO kommer att driva detta likriktande ytterligare ett snäpp. Alla nivåer i FM riskerar att i framtiden bestå av stereotyper. Vad är nästa steg för val av FM medarbetare för att säkerställa likformighet? DNA profilering likt i filmen Gattaca?

Tyvärr är nog likformigheten i FML en av orsakerna att projekt liknande PRIO drivs igenom om och om igen. Vid beslut kommer nya förslag bara kritiskt granskas med en typ av ögon. Inte undra på att det inte finns några NEJ-sägare i FML, alla tycker att förslagen är lika bra eller lika dåliga. Ett ”bra” förslag kan därmed drivas igenom i all oändlighet, för det kommer aldrig att kritiseras.

När införande 3 och 4 (och senare 5-6) av PRIO läggs ut på förbanden innebär det att många medarbetare kommer att lägga en stor del av sin arbetstid för att fylla PRIO med data. Rimligt borde vara att FM medarbetare får en tidskod att fylla i sin veckouppföljning som heter ”Arbeta med PRIO”. Tyvärr misstänker jag att denna tidskod kommer att få mer tid allokerad än t.ex. ”Skjuta med AK-5”.

När ett stödsystem går från att stödja verksamheten till att bli verksamheten så är det tveksamt om det verkligen gör nytta.

Bara utbildningen för chefer tar mycket tid. En av mina kollegor hade fem stycken teoriutbildningar inplanerade på mellan 0.5 till 1 dag per styck. Utöver detta var det 46 stycken webbaserade utbildningar på upp till 1h vardera. Ca två veckors utbildning med andra ord. Då licenserna är dyra kommer inte alla användare få en egen login, vilket innebär att plutonschefer m.m. kommer att administrera sina soldater. Ytterligare mindre tid med AK-5 med andra ord.

Till sist en smula funderande kring begreppet flygsäkerhet

I Flygvapnet införs just nu FENIX på bred front för att följa upp konfigurationen på flygplan och helikoptrar samt styra behovet av underhåll. Detta system har ur sekretessynpunkt klassats som ”Öppet” trots att det i mina ögon egentligen innehåller en hel del hemlig information. Bl.a. kan man läsa ut exakt hur många flygplan som för tillfället finns tillgängliga för operationer av Flygvapnet. FMV har tidigare p.g.a. sekretess nekats av MUST att följa upp den dagliga tillgängligheten. Anledningen till klassningen är helt enkelt att systemet inte är designat för att hantera hemlig information. Skulle vi klassa om det skulle vi ställa all flygverksamhet i FM. Detta är ett typexempel på att FM egna säkerhetskrav ställer till det i upphandlingen av IT-system. Man vågar helt enkelt inte klassa datat på rätt sätt då det automatiskt medför ett system som inte är användbart. Alternativ så följer man säkerhetskraven till punkt och pricka och får något oanvändbart. Ta exemplet med de bärbara datorer som används för planering av flyguppdrag på Gripendivisionerna. Dom får internationellt enbart användas i särskilda RÖS-skyddade containrar. Planeringsdatorn är med andra ord bärbar, men containern kan knappast klassas som bärbar eller ens flyttbar.

FENIX bygger på det kommersiella verktyget Maintenix. Men i vanlig anti-COTS anda så har FM lagt på egna gränsnitt ovanpå Maintenix samtidigt som man valt att inte köpa ut en del av de mer användbara delarna i Maintenix. Resultatet är en produkt som är dyr i underhåll och som inte längre kan dra nytta av den utveckling som sker av produkten Maintenix. Den svenska anpassningen av Maintenix till FENIX görs av företaget Logica, tidigare WM data. Hmm, hur kommer det sig att detta bolag ideligen vinner FM upphandlingar av IT tjänster? Detta är värt en separat granskning. Jag misstänker att det likt Saab Nyge Air sitter en hel del f.d. militärer i Logicas styrelse...

I FENIX projektet har man även lyckats med misstaget att glömma bort att det behövs en organisation för att vidmakthålla systemet. Bara på FMV planeras det att ett 30-tal medarbetare kommer att syssla med vidmakthållande. Till detta kommer FMLOG och Logicas årliga personalkostnader samt licenskostnader för Maintenix. En årlig bedömd kostnad på minst 100 MSEK i vidmakthållande är nog ingen underdrift.

Uppstarten av FENIX har inte varit helt smärtfri. En del roliga buggar har upptäckts. Bl.a. så var enligt systemet vid ett tillfälle två kanoner monterade i en 39B. Eftersom 39B inte ens har en kanon, så var detta resultat både kul och avskräckande. Andra fel är mindre trevliga. Omklassningen av fel har inte fungerat sedan införandet. Detta leder till att felstatistiken inte går att helt lita på vilken kan leda till felsatsningar i underhållsförebyggande åtgärder.

Varför tar jag då upp FENIX när detta inlägg handlar om PRIO? Jo, FENIX ska i införande 5-6 byggas in eller ersättas av PRIO. Man vill ha koll på vad det avhjälpande underhållet av flygplanen kostar samt se hur mycket förebyggande underhåll som planeras under året. Ett system som man precis har infört ska med andra ord snart ersättas. Andra underhållssystem som t.ex. LIFT hinner nog inte ens införas innan PRIO ska ut på banan. Detta trots ett antal år av utveckling.

FM har bitit en för stor tugga av äpplet och riskerar att sätta i halsen. Man blandar i PRIO ihop en massa verksamheter med olika sekretessklassning och behov i samma system.

- Ekonomi. FM verksamhet är till vissa delar klassat som Kvalificerat Hemlig/Top Secret eller Hemlig/Secret. Det kan t.ex. gälla SSG, MUST och signalinhämtning med Orion och S102 Gulfstream. PRIO skall enligt plan i införande 3-4 klassas för att hantera information upp till Hemlig/Restricted, vilket tyder på att endast delar av ekonomin kommer att följas upp.

- Personaluppföljning. Detta ställer PUL - Personuppgiftslagen stora krav på. Personliga data får inte vara åtkombara för vem som helst. Poliser och sjuksköterskor åtalas lite då och då när dom av nyfikenhet är inne och tittar på persondata som dom inte har med att göra. Vad detta har med den ursprungliga tanken på PRIO för ekonomiuppföljning vette sjutton. När det dessutom pratas om att vitsorden ska även visa hur väl en officer följer värdegrunden så börjar det lika åsiktsregistrering. Undrar om Datainspektionen har varit remissinstans i detta ärende?

- Flygsäkerhet. Även om man väljer att inte klassa om informationen i FENIX och den därmed inte behöver skyddas ur sekretessynpunkt, så är det mycket viktigt att informationen inte förvanskas. Det måste finnas säkerhetsmekanismer som säkerställer att informationen alltid är rätt. Dessutom kräver tillgängligheten för flygplanen att denna del av systemet alltid finns tillgänglig.

Till råga på allt så kommer detta att drabba våra utländska kunder som köpt Gripen. Dom har nämligen gått med i ett gemensamt underhållskoncept där apparater och reservdelar poolas mellan Sverige och de utländska baserna. Om PRIO i framtiden är verktyget för att hantera detta underhåll så måste antingen en helt separat lösning tas fram för de utländska operatörerna (till stora kostnader), eller så måste säkerhetsskyddet i PRIO kunna separera en tjeckisk eller ungersk användare från en svensk.

Industrin kommer också att ha behov av att komma åt PRIO då flygplanen ofta är inne på modifiering och underhåll på centrala verkstäder. Med tanke på att vissa delar av denna industri numera ägs av utländska bolag så kan det bli en intressant debatt kring att få fram fungerande lösningar. Tyvärr tänker FM på vare sig industri eller utländska kunder när dom kravställer PRIO.

Ska hela PRIO anpassas för summan av dessa krav kommer det att bli mycket dyrt och krångligt att använda. Är det inte bättre att ha ett antal olika system som är optimerat för sin respektive del, men se till att det går importera och exportera data som kan användas i den centrala ekonomiska övervakningen?

Sammanfattning
- PRIO kommer att få mycket svårt att ekonomiskt gå runt

- FM personal kommer att få lägga stora delar av sin arbetstid på att hantera PRIO

- Luftvärdigheten riskerar att påverkas om PRIO även integrerar de delar av FM stödsystem som idag hanterar logistik för flygplan och helikoptrar.

Ett stort fel i logiken med införandet av PRIO är att man enbart kommer att få koll på var pengarna tar vägen, inte vilken effekt man får för pengarna. Det måste finnas någon typ av resultatvärdering då vissa saker måste få kosta mer än andra. Försvarsmaktens syfte är inte att vara billig, utan att få effekt för de pengar som investeras. Tyvärr så verkar våra svenska politiker vara mer intresserade av kostnader än av effekt.

Det är synd att projekt liknande PRIO och ORION drivs internt av FM i stället för att drivas av en anskaffningsorganisation som FMV, som trots brister dock har utbildade ekonomer och projektledare som är vana vid upphandling av komplexa produkter. Nu drivs det i stället av officerare utan djupare kunskap om ekonomi. Att vara utbildad civilekonom är som jag tidigare skrivit om ingen merit i FM. Att dölja liknande projekt i FM verksamhet minskar dessutom insynen från både politiker och allmänheten, något som JK tidigare kritiserat ORION projektet för. Och ja, WM-data var inblandade även i ORION…

I övrigt finner Justitiekanslern att allvarlig kritik kan riktas mot det sätt på vilket berednings- och beslutsprocessen i samband med säkerhetsgodkännandet hanterats inom Försvarsmakten. Systemet har godkänts trots att det innehöll ett stort antal brister och att beslut om driftssättning inte kunde fattas utan uppenbar risk för brott mot gällande författningar. (JK granskning av ORION, Dnr 3565-99-90, 2000-04-17)

Straffades någon för misstagen med ORION?

Både Håkan A och Carl E, vilka svarade för faktaunderlaget vid föredragningen, gav vid denna intrycket att de allvarligaste bristerna var åtgärdade. Rollfördelningen mellan de föredragande var emellertid inte helt utklarad. Vidare förutsatte de båda nyssnämnda att cheferna hade kunskap om läget vad gällde bristerna. Eventuell tjänsteförseelse genom underlåtenhet att redovisa relevanta faktiska omständigheter i samband med föredragningen bedömde Stefan R som ringa. Något fel eller försummelse för beslutet om säkerhetsgodkännande kunde inte falla på de övriga berörda, dvs. Johan K, Erik R och Håkan B. Stefan R var av den uppfattningen att ärendet inte skulle föranleda något disciplinärt förfarande. (JK granskning av ORION, Dnr 3565-99-90, 2000-04-17)

Det är med andra ord idag mer straffbart i FM att ha en pornografisk bild i sin dator än att slarva bort 400 MSEK på ORION. Då PRIO beräknas kosta 2,5 miljarder (hittills har PRIO enligt statskontoret kostat 1100 MSEK om man inte räknar med bl.a. FM lönekostnader m.m.) så borde huvuden rulla om det bara blir ett luftslott. Vad annars står begreppet ÖRA – Öppenhet, Resultat och Ansvar för i FM Värdegrund? Risken är stor att JK om några år tvingas göra en liknande genomgång av PRIO som efter misslyckandet med ORION. Vore jag medarbetare i PRIO skulle jag därför noggrant dokumentera allt som händer för att kunna rädda mitt skinn vid en eventuell granskning om några år.

Den 6 april 2010 tas införande 2 (ekonomi och återstående HR delar) i drift vid samtliga FM 35 förband. Vore jag lede fi så skulle jag likt Egypten och Syrien under Jom Kippurkriget välja denna dag för att anfalla. Hmm, 9 april vore kanske en mer symbolisk dag för införande 2 av PRIO? Den ursprungliga planen var att införande 2 skulle ske den 1 april, men någon tyckte tydligen att det var lite för uppenbart att folk skulle skämta bort införandet…

Visst är det en smula ironiskt att just det system som FM inför för att hålla bättre koll på verksamheten är belagt med så många frågetecken och dålig styrning. En sak kommer i varje fall PRIO lyckats med. Försvarsmakten kommer att veta var pengarna tar vägen i framtiden. Stora delar av budgeten kommer att nämligen gå till att hålla PRIO i drift. Därför kan jag inte göra annat än att instämma i statskontorets råd till regeringen: Följ upp Försvarsmaktens införandet av PRIO!

Likt Titanic har PRIO sjösatts och befinner sig på sin jungfrufärd. Dags nu att be orkestern spela en sista låt och hissa flaggan på akterdäck.



Uppdaterad 10-03-28, 12:22
Läs mer om PRIO på Wiseman, Cynisk, Morgonsur och Väpnaren.

lördagen den 27:e mars 2010

För fort framåt? (uppdaterad)

ÖB Sverker Göransson går ut i Ekot och säger att en djupare diskussion om insatsen i Afghanistan är nödvändig.

I ljuset av dödsskjutningarna i februari av två svenska officerare och en lokalanställd tolk resonerade Göranson om skillnaderna mellan de svenska och danska förlusterna i Afghanistan. Danmark har förlorat ett 30-tal soldater och Sverige fyra soldater.

Göranson tror att danska opinionens vilja att acceptera förluster kan styras utifrån landets tydligare val, bland annat Nato-medlemskapet.

– Vi har inte den vanan och har inte gjort de valen, sade han.

Samtidigt har säkerhetsläget för svenskarna blivit sämre, och på tal om förluster sade ÖB att "det kommer att hända igen". Han vill ha en fördjupad diskussion om vad Sverige vinner på insatsen och på att skapa säkerhet för uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle.


Detta tycker jag är mycket bra. Det har länge behövts en politisk diskussion om varför vi är i Afghanistan. De politiska argument som tidigare förts fram som att vi "skyddar Sverige genom att bekämpa terrorismen" eller att "vi bidrar till den afghanska befolkningens säkerhet" håller helt enkelt inte. Faktum är att vår närvaro till viss del skapar nya terrorister och att lokalbefolkningen allt som oftast råkar illa ut då dom hamnar mellan ISAF och talibanerna i striderna. Å andra sidan hade afghanerna det ganska så illa under talibanregimen, men innan 9-11 så var det ingen i omvärlden som egentligen brydde sig.

Det argument som borde lyftas och granskas är vårt beroende av omvärlden för Sveriges säkerhet. Vårt minskade svenska försvar har inneburit att vi måste använda det oftare och då framför allt utanför rikets gränser. Genom att visa att Sverige bidrar till EU och NATO:s insatser så hoppas vi på att kunna få hjälp själva en dag. Men hur väl håller också detta argument? I den politiska debatten förs det allt för ofta fram att det saknas hot mot Sverige. Borde då inte en logisk konsekvens av detta vara att vi inte är i behov av militära allianser? Eller är det andra typer av hot än de rent militära som egentligen åsyftas, t.ex. ekonomiska? I så fall så finns det en logisk följd. Vi hjälper NATO och USA i Afghanistan. Detta gör USA och NATO länderna välvilligt inställda mot Sverige. Eftersom de flesta NATO länder även är EU medlemmar så innebär det att USA och EU kan tänka sig att ge en hjälpande hand den dag Sverige får ekonomiska problem.

Hur mycket är dessa framtida ekonomiska försäkringar värda? Är vi beredda att ta lika mycket förluster som t.ex. Danmark? Är vi beredd att ta de kostnader som uppstår efter insatserna? Tolgfors har gått ut på DN debatt och berättat om det förbättrade svenska insatserna för att ta hand om hemkommande soldater. Det är inte bara de fysiska skadorna som ger problem vid hemkomsten. I Danmark har man på senare tid noterat en förhöjning av antalet självmord vid hemkomsten från internationella insatser.

Talibanerna har ett uttryck, "You got the watches, we got the time". Hur länge härdar ISAF ut i Afghanistan? Hur mycket är vi beredda att stå ut med för att nå målen med den svenska säkerhetspolitiken? Nu när Sverige har bundit upp sig att stödja ISAF som en del i vår säkerhetspolitik kan vi inte dra oss ur först. Då har vi förlorat allt vi har satsat. Om ISAF som helhet drar sig ur är det en helt annan sak. Då kan Sverige med flaggan i topp lämna landet och likt George Bush deklarera "Mission Accomplished".

Ett av "måste" kraven för att Sverige och ISAF ska kunna lämna Afghanistan är att den afghanska staten själva ska kunna klara av säkerheten i landet utan att det blir inbördeskrig och därmed talibaner och Al Qaida kan få fritt spelrum.

För att klara av detta så utbildar våra OMLT-instruktörer den afghanska armén, ANA och den afghanska polisen, ANP. Men vilka är det vi tar ut för tjänstgöring i ANA/ANP? Tyvärr så pekar incidenten då de två svenska officerarna dödades av en afghan klädd i polisuniform på att poliskåren i Afghanistan är allt annat än beredd att ta hand om säkerheten. Tvärtom är allt för många poliser korrupta och t.o.m. allierade med talibanerna. Vi har för bråttom och accepterar alla kandidater till ANA/ANP utan allt för noggranna kontroller.

Andra pluton vid FS 18, som leddes av kapten Palmlöv och löjtnant Andersson, hade till uppdrag att patrullera längs highway 5, väster om Mazar-e-Sharif, den 7 februari. När uppdraget väl var genomfört bestämde de sig för att besöka den afghanska vägpolisen vid by Gurgi Tepa. Ett besök som inte var föranmält.

Vägpolisen uppfattas av det internationella samfundet som inte helt tillförlitlig. Sannolikt finns kopplingar på personivå mellan denna vägpolis och kriminella nätverk. Ändå har ISAF till uppgift att stödja och samarbeta med vägpolisen.


Nej, nu är det dags att granska inte bara anledningen till att vi är i Afghanistan, utan även metoderna. Det får inte vara så att vi egentligen inte vill vara där och därför försöker att lösa konflikten för snabbt. Det leder bara till ett stort misslyckande. Jag har tidigare förespråkat en mindre ANA/ANP till förmån för lokala milistrupper. Fördelen blir att vi kan lättare granska och välja ut de afghaner som ska ingå i ANA/ANP. Milistrupperna rekryterar enbart lokala stammedlemmar och har därmed mycket bra koll på sina soldater. Denna metod kommer att ta tid, men vi ger oss själva samtidigt mer tid att lyckas med uppdraget.

Har vi bråttom innebär det att vi måste ta större risker, både personliga risker för våra soldater i Afghanistan och dessutom i slutändan risken att misslyckas med hela insatsen. Ett misslyckande i Afghanistan kan leda till att USA, NATO och EU drar sig tillbaka från att försöka med något liknande igen, likt USA efter misslyckandet i Somalia 1992-93. Detta skulle i så fall innebära att själva syftet med Battlegroups och snabbinsatsstyrkor helt försvinner. Därmed försvinner också grundanledningen till att den svenska Försvarsmakten omstrukturerats de senaste åren. Då är vi tillbaka på ruta noll...

Uppdaterad 10-03-28, 21:09
Michael Yon har lagt ut en presentation av läget i Afghanistan från i januari i år. Det som är oroväckande är den trend man kan se med ökat antal attacker varje år. På vintern har det varje år gått ner, men mot sommaren eskalerar det igen. Därför så är 2010 mycket kritiskt för ISAF. Kan vi visa att den pågående offensiven under sommaren lyckas bryta trenden så har vi ett bevis för att de nuvarande metoderna fungerar.

Det som är oroväckande är att talibanerna börjar lära sig IED metoderna från Irak. Vi måste därför bli av med beroendet av att transportera trupper längs med vägarna. Svaret på detta är helikoptrar samt TET-taktiken. Övervakning av gränsen mellan Pakistan och Afghanistan måste förbättras för att förhindra smuggling av de kritiska komponenter som behövs för att tillverka IED (gödningsmedel och batterier till utlösare).

Två av de motiv för ISAF närvaro som ofta hörs i debatten råder jag starkt från:

- Förbättra kvinnans position. Detta fungerar i städerna, men om vi försöker att ändra det afghanska samhället för mycket just nu så kan det leda till ökat motstånd hos lokalbefolkningen. Då ser dom oss verkligen som erövrare som försöker att ändra deras livsstil. Det är bättre att fokusera på att förbättra säkerheten och sedan långsiktigt försöka förbättra kvinnornas roll. Så länge talibanerna som hade en rent kvinnofientlig regim inte kommer tillbaka så är det för tillfället tillräckligt bra med kvinnornas normala ställning i Afghanistan.

- Stoppa drogtillverkningen. Tyvärr så är detta en av de få inkomstkällorna för lokalbefolkningen. Givetvis så ska denna inkomstkälla bytas ut mot något annat, men innan dett andra alternativ finns tillgängligt bör vi ligga mycket lågt med dessa ansträngningar. Fokus ska i stället ligga på att förneka att talibanerna tar del av inkomsten från denna tillverkning. Vi bör också säkerställa att talibanerna inte får inkomster via islamistiska kretsar via Pakistan.

Fokus måste ligga på att förbättra säkerheten för lokalbefolkningen och förhindra rekryteringen. Tyvärr så har den militära kampanjen lite för stort fokus på att bekämpa talibaner.

I en av kommentarerna nedan så ansåg jag att USA hade klarat av den regionala säkerhetsfrågan redan 2001. Ja, dom förhindrade att Al Qaida kan använda Afghanistan som utgångspunkt för sina operationer. Nu finns det andra områden som Pakistan, Jemen och Somalia som är säkrare operationsbaser för Al Qaida. I NATO presentationen ovan så beskriver underrättelsetjänsten att många bland talibanerna ångrar sitt samröre med Al Qaida. Handen på hjärtat USA, NATO och EU. Hade vi anfallit Afghanistan om det bara var talibanerna som fanns där? Viss finns det ett regionalt problem som kvarstår, men det är mer inrikespolitiskt i Afghanistan samt givetvis gränsproblemen kring Durandallinjen och förhållandet mellan Pakistan och Indien.

Jag skulle vilja se mer ansträngningar från EU att få Pakistan med som en spelare på samma planhalva som ISAF. Just nu är det USA som är den som driver diskussionerna med Pakistan. Tyvärr så tror jag att pakistanierna trots att dom gladeligen accepterar stöd i form av nya F-16 inte helt litar på USA. Kanske EU skulle kunna fylla en större roll här?

Uppdaterad 10-03-30, 07:22
Obama tycker att utvecklingen i Afghanistan går för långsamt.

- Jag tror att han hör på, sade Obama i en intervju med NBC och syftade på diskussionerna med den afghanske presidenten Hamid Karzai om korruption och narkotikahandel.

- Men jag tycker att framstegen går för långsamt och vad vi har försökt att trycka på är vikten av nu genast, sade Obama i intervjun som sänds tidigt på tisdagsmorgonen.


Vad som är positivt är att G8 avser att göra investeringar i regionen mellan Afghanistan och Pakistan. Detta är mycket bra då det är endast genom ekonomiska påtryckningar vi kan få med Pakistan i rätt spår och det är endast med ekonomiska förbättringar för befolkningen som dom inser att ISAF gör nytta i landet.

I USA pågår samtidigt diskussioner med den pakistanske arméchefen Gen Ashfaq Kayani, och utrikesminister Shah Mahmood Qureshi. Tonen i dessa samtal låter mycket lovande då man äntligen har börjat närma sig pudelns kärna, d.v.s. relationen med Indien och det pakistanska stödet för LeT.

The Pakistanis also carried a brief which frankly addressed Pakistan's strategic interests and security needs with regard to India, Afghanistan and sensitive issues like nuclear weapons and terrorism.
...
Pakistan has said it will not act against Lashkar-e-Toiba, the militant group accused of carrying out the Mumbai (Bombay) attacks in 2008 until relations with India markedly improve.


De militära operationerna i södra Afghanistan fortsätter. I juni planeras en större operation mot Kandahar som är en av talibanernas starkaste fästen i Afghanistan.

The officials - who spoke on condition of anonymity - said some 10,000 troops would be involved in the main thrust of the operation.

They told Reuters news agency it would include a militant "clearing" phase from June to August, followed by a smaller "secure and deliver government" phase that is expected to last at least until mid-October.

They said US troops were already working on securing transit routes and persuading leaders of districts surrounding Kandahar to co-operate with coalition forces.

Debatten pågår

I ett tidigare inlägg så uppstod debatten om att ta fram en topplista över dagens stridsflyg. Inte så lätt som man skulle kunna tro och därför har jag lagt det en smula på is.

Dock så är det en favoritsysselsättning bland stridspiloter att tävla med sin omgivning. Det är inte tekniken som avgör, utan vem som är bäst på att utnyttja den. Dessa typer av diskussioner kan därför lätt leda till skryt och på den gamla goda tiden ett och annat hederligt slagsmål i mässen.

För ett år sedan så skröt USA en smula för mycket efter att Indien 2008 deltagit i en Red Flagövning (det var för övrigt övningen efter den som Sverige deltog i). Man påstod att indiens nya fina Su-30 inte hade en chans mot USA:s beprövade F-15. Det här var givetvis en revanch för att USA året innan åkt på stryk i en liknande övning i Indien. Indierna tog illa vid sig av kritiken från de retsamma amerikanerna och tillsammans med det faktum att USA säljer F-16 till Pakistan så lär nog inte amerikanska stridsflygplan ligga allt för bra till i utvärderingen om nytt stridsflygplan till Indien. I kombination med kvalitetsbristerna hos Mig-29 och Su-30 så ger det en viss fördel för Eurofighter och Gripen.

Nu senast är det den franske divisionschefen Övlt Fabrice Grandclaudon som retat upp både engelsmän och amerikanare, se Air Forces Monthly April 2010. Detta skedde efter en övning i UAE där Frankrike ställde upp med Rafale, England med Eurofighter, Pakistan med F-7, USA med F-16CJ Block 52 och UAE med Mirage 2000-9 samt de senaste F-16E/F Block 60. I periferin på övningen deltog även USA med F-22. Dom var dock enbart där för att testa logistiken vid operationer i varmt klimat och deltog inte aktivt i själva övningen.

Han hävdade bl.a. att:

- Rafale hittat fler markmål med sitt varningssystem än vad F-16CJ från ANG lyckades med. Amerikanarna kontrade och sade att deras flygplan i dessa uppdrag inte hade SEAD som uppgift och därför inte var utrustade med HARM Targeting System.

- I 4v4 mot Eurofighter lyckades Rafale vinna med 4-0 och 3-1. Engelsmännen hävdade dock att i dessa scenarier så simulerade Eurofighter andra måltyper (Mig-29/Su-27) och fick inte använda sin egen kapacitet fullt ut. Bloggdebatten mellan England och Frankrike har pågått för fullt sedan denna övning.

- F-22 lyckades vid åtta tillfällen bara skjuta ner en Rafale. USA såg dock lätt på denna kritik då F-22 användes bara i 1v1 och WVR strid och kunde därför inte utnyttja sina Stealth egenskaper. En del av F-22 piloterna hade enbart 30 timmar på typen.

Iron Falcon, eller ATLC - Advanced Tactical Leadership Course börjar bli ett intressant alternativ till Red Flag eller NATO TLP - Tactical Leadership Program, där bl.a. Tjeckien deltagit med sina Gripen. Enligt den franska divisionschefen har ATLC mycket att erbjuda.

"The purpose of Red Flag is essentially to provide Blue 4 (the youngest pilot) with his or her first ten missions - lessons learnt from sending inexperienced aviators into combat during the Vietnam War. ALTC is a course to qualify a mission commander (an already experienced pilot)."

Grandclaudon och hans Rafaledivision har tidigare deltagit i en Red Flagövning där Indien deltog med Su-30MKI, USA med F-22 och Sydkorea med sina sprillans nya F-15K. (Det var för övrigt efter denna övning som USA skröt över sina resultat mot indiska Su-30MKI).

I Sverige har man insett riskerna med för mycket prestige vid luftstridsövningar. Därför så är alltid ett flygplan utpekat som mål och har andra begränsningar än jaktflygplanet. Tyvärr så har vi i Sverige inte tillgång till så många andra måltyper än Gripen. Därför så är det värdefullt med bl.a. Cross Borderträningen mellan Sverige, Finland och Norge så att Gripen får möta F-16 och F-18. Då får piloterna tillfälle att till fullo utnyttja flygplanens olika egenskaper i s.k. DACT - Dissimilar Air Combat Training.

Men i jantelagens Sverige så är det fult att skryta på samma sätt som fransmän, amerikanare och engelsmän gör. Efter framgångarna i Alaska på CCT 2006 så gick det till och med ut en order från HKV att vi skulle ligga lågt med att berätta om hur bra det gick. HKV ansåg att Sverige riskerade att inte bli inbjudna till fler liknande övningar. Tyvärr så är detta till nackdel nu när vi håller på och försöker exportera Gripen till bl.a. Brasilien, Indien och Schweiz. Vi får inte slå oss för bröstet, men det gör definitivt våra motståndare.

Förmågeglappet på väg att byggas över?

Det har i det senaste årets diskussioner varit stort fokus på det s.k. "Förmågeglappet", d.v.s. avsaknaden av datastridsledning från Flygvapnets stridsledningscentraler till JAS 39C/D. Nu har det äntligen börjat röra på sig.

Regeringen har i veckan fattat beslut om att tillåta införandet av Länk 16. Inte en dag försent! Äntligen har den politiska processen kommit ikapp det interoperabilitetsbeslut som togs av Försvarsmakten 2003 och som legat till grunden för ombyggnaden av JAS 39C/D.

Försvarsmakten får med systemet förmåga till datastridsledning för att lösa kvalificerade uppgifter vid en insats. Det gör att man kommer att kunna verka tillsammans med enheter från samtliga försvarsgrenar både nationellt och internationellt, till skillnad från dagens system som inte är interoperabelt med andra nationers. Enligt planeringen kommer Försvarsmakten att börja införa systemet år 2011.

Till skillnad från det tidigare nationella systemet som helt byggde på markinfrastruktur, bygger Länk 16-systemet även på möjligheten till reläad stridsledning från exempelvis andra Gripen-flygplan, flygande stridsledningscentraler eller andra nationers stridsledningscentraler. Det ökar Försvarsmaktens förmåga och möjlighet att verka tillsammans med andra. Utrustningen som anskaffas rör utbyggnad av markinfrastruktur och övervakning samt terminaler.


Mycket bra. Det innebär att våra C/D Gripen och ASC 890 som redan har Länk 16 terminaler inbyggda kan i snar framtid börja kommunicera med stridsledningscentralerna igen och inte bara med utländskt stridsflyg. Det innebär också att när övningar hålls i Sverige så kan utländskt stridsflyg ledas av svenska stridsledare. Dessutom så är ett gemensamt ledningssystem för det nordiska luftförsvaret inte bara en vision utan en reell möjlighet.

Nu fattas det bara ett politiskt beslut avseende sekretess och att vi verkligen får använda Länk 16 även för det nationella försvaret. Utländska krypton i Länk 16 måste anses som tillräckligt säkra för att skydda nationell sekretess. Men detta första steg pekar på att den politiska viljan finns att ta steget fullt ut.

Tonkinbukten på nytt? (uppdaterad)

Sydkorea anklagar Nordkorea för att vara inblandad i sänkningen av ett sydkoreanskt fartyg.

Sydkoreas militär undersökte inledningsvis om fartyget blivit torpederat från nordkoreanskt håll, enligt den sydkoreanska tv-kanalen YTN.

Misstankarna tonades sedan ner.

– Det är inte klart om Nordkorea är inblandat, säger en talesperson för Sydkoreas president, Lee Myung-bak.

"Skeppet verkar ha börjat sjunka efter en explosion i aktern", skriver marinen i ett uttalande, rapporterar nyhetsbyrån Yonhap. "Vi i har ännu inte lyckats fastställa orsaken".


Känns scenariot igen från tidigare? 1964 använde USA incidenten i Tonkonbukten som ett av argumenten för att öppet gå in med amerikanska trupper i Vietnam. Senare tids analyser har visat att den andra av de två incidenterna i Tonkinbukten med stor sannolikhet berodde på falska radarekon. Lite grand som de svenska minkarna under ubåtsjaktperioden på 80-talet.

Vad som är sant eller inte i den aktuella händelsen vete gudarna, men en sak är i varje fall helt klar. Har du likt Nordkorea kärnvapen, eller misstänks ha kärnvapen så kommer du undan med ganska så mycket. Risken finns också att kärnvapen förr eller senare kommer att kunna användas i ett begränsat scenario. Ingen har längre viljan att eskalera ett krig. Vem skulle t.ex. förlora mest om Nordkorea spränger en mindre kärnvapenbomb på hög höjd för att skapa en EMP? Hur skulle USA och Sydkorea reagera på en sådan händelse? Är utslagen elektronik för miljarder ett tillräckligt starkt skäl för att slå till mot ett land som har fler bomber att vid behov ta till?

USA har sedan länge insett sitt misstag att låta en av "Axis of Evil" få tillgång till massförstörelsevapen. En gång, men aldrig mer. USA anföll därför Irak under förespegligen att man var ute efter massförstörelsevapen. Det är inte logiskt att anfalla ett land som redan besitter denna typ av vapen, på grund av de risker för vedergällning som det innebär. Att slå till först är den sunda strategin. Detta är också den gällande s.k. Preemptive Strike doktrinen i USA.

Av dom länder som i dagsläget har kärnvapen så är det framför allt tre regioner som avskräcker:

- Indien/Pakistan. En av anledningarna till att USA och ISAF har det svårt i Afghanistan är det Pakistanska stödet till talibanerna. Hade inte Pakistan haft kärnvapen hade med stor sannolikhet USA använt betydligt tuffare metoder för att få den pakistanska regimen att städa upp på sin bakgård. Definitivt så hade Pakistan inte sett röken av några nya F-16. Relationerna mellan Indien och Pakistan är mycket svajig. Möjligtvis så kan innehavet av kärnvapen leda till ett stabilt kallt krig utan nya anfall. Med lite tur så innebär det att den pakistanska rädslan för ett krig med Indien minskar och att dom då slutar förlita sig på talibanska gerillasoldater som allierade vid ett eventuellt krig.

- Nordkorea. Med en galning som innehar makten i detta land kan vad som helst hända. Det kan mycket väl bli så att den dag han ligger på dödsbädden så vill han "Go out with a bang".

- Israel/Iran. Kärnvapnen må ha förhindrat ytterligare storskaliga krig i området, men frågan är hur länge Israel står ut med det gerillakrig som dom befinner sig i på bl.a. Gazaremsan? Dock så har Israel gjort sitt bästa för att se till att länder som Irak och Iran inte får tillgång till kärnvapen. En kärnvapenbalans i regionen skulle kunna innebära att risken för konventionella anfall ökar.

Under det kalla kriget så drog sig både USA och Sovjetunionen från att använda kärnvapen, eller att direkt blanda sig i oroligheter där den andra sidan hade intressen. Detta berodde på rädslan för M.A.D. Nu när de bägge supermakterna inte längre tror att dom kommer att utrota varandra, så är det fritt fram i andra regioner. Det nya nedrustningsavtalet innebär i praktiken att man i stället för att spränga världen 10 gånger om nu bara kan göra det 2-3 gånger. Frågan är också om t.ex. Ryssland har full koll på var de nedrustade vapnen tar vägen?

USA:s utrikesminister Hillary Clinton sade i ett uttalande att den banbrytande överenskommelsen klargör för omvärlden, "särskilt stater som Iran och Nordkorea", att Moskva och Washington nu högprioriterar att begränsa världens kärnvapen och att se till att sådana "inte hamnar i fel händer".'

Nordkorea kan nog sova lungt. Dom har redan kärnvapen. Men vore jag ledare i Iran så skulle jag börja fundera över hur jag bäst håller USA upptagen. Hmmm, kanske stötta talibaner?

Dags att sätta ihop överlevnadskitet..



Uppdaterad 10-04-03, 16:28
Sydkoreas försvarsminister säger att det inte var någon olycka som sänkte "Cheonan". Han undviker dock att peka ut Nordkorea som skyldig.

Försvarsministerns uttalande backades upp av upgifter från det sydkoreanska institutet för geovetenskaper och mineralresurser. Dessa visar att en detonation registrerades på institutets jordbävningsinstrument vid den tidpunkt som explosionen ägde rum. Styrkan på detonationen var mellan 1,4 och 1,5 på richterskalan eller jämförbart med en explosion av 170 till 180 kilo TNT, vilket är i överensstämmelse med en nordkoreansk torped, skriver Joong Ang Daily på nätet.

fredagen den 26:e mars 2010

Störtspiralen fortsätter...

Att USAF har sparkat sin före JSF-programledare och ersatt honom med ett högre befäl är ett bra tecken på att något inte står rätt till. JSF programmet ligger just nu 15% över budget och närmar sig den s.k. "Nunn-McCurdy breach", d.v.s. den punkt där ett amerikanskt program enligt lag skall utvärderas. Vid 25% ska ett program enligt samma lag avbrytas!

IOC - Initial Opearting Capability har för USAF skjutits upp från 2013 till 2015. Detta kan ställa till problem för USAF som planerar att i närtid avveckla 248 F-15C/D och F-16C/D. Samtidigt med denna avveckling så planerar USAF på att förlänga drifttiden på F-15 för att kompensera för det färre antal F-22 som den nuvarande budgeten har tillåtit.

USAF har växande åldersproblem då de nuvarande F-15 och F-16 flottorna börjar bli gamla. F-15 hade förra året flygförbud på grund av sprickbildning i vingarna.

USAF is looking into the possibility of a Service Life Extension Program for its F-15A-D fleet, designed to increase their service lives from 8,000 flight hours to 12,000.

The move is driven, in part, by the impending collapse of Air National Guard wings that can be used in domestic air sovereignty patrols, as older fighters retire and are not replaced. The USAF is accelerating the retirement of 250 F-16 and F-15 fighters in FY 2010, and current plans calls for 2 ANG air sovereignty mission units to get F-22s, 4 to get receive upgraded F-15A-Ds, and the remaining 12 are yet to be determined.


Färre och äldre flygplan som drifttidsförlängs och samtidigt används hårt i Irak och Afghanistan. Det är inte frågan om utan när det sker fler olyckor där flygplan havererar på grund av att dom nått sin strukturella livslängd.

Frågan har också uppstått om JSF verkligen är anpassad för att ersätta A-10 i CAS-rollen? Enligt Air International April 2010 så börjar en del analytiker i Pentagon tvivla på värdet av de insatser som görs i Afghanistan och Irak.

"Unless you entertain the delusion that bombing map coordinates from 20.000 feet is close air support, " wrote analyst Winslow T Wheeler of the Center for Defense Information. The USAF has been using high-altitude platforms like the B-1B Lancer and the F-15E Strike Eagle for CAS but the pinpoint accuracy of satellite-guided munitions dropped from altitude has produced unrealistic expectations, so that unibtended civilian casualties in Afghanistan are becoming both a substantive and a public relations issue.

I Sverige använder vi Gripen för CAS. Detta kanske fungerar i ett hotscenario där det finns begränsat med luftvärn. Men även handeldvapen är farliga för oskyddade flygplan som F-15, F-16 och Gripen. En A-10 eller den ryska motsvarigheten Su-25 har en kabin som är bepansrad och många redundanta delsystem. Den kan bl.a. flyga med en motor bortskjuten. Jag har ställt frågan tidigare, men vill återigen belysa den. Varför designar vi just nu hela vår Försvarsmakt för ett hotscenario à la Afghanistan? Är denna hotbild och detta användningsscenartio verkligen det enda vi ser framför oss de närmaste 20 åren?

Tyvärr så har fokus hos FML och svenska politiker de senaste åren legat mycket kortsiktigt. Just nu så är det IO 2014 som gäller, där det framför allt är nästa år som håller våra officerare på HKV sömnlösa. Stridsflygutveckling är dock en långsiktig branch. Delserie 3 av Gripen, d.v.s. C/D-versionen beställdes 1997 och börjar precis ge effekt. Det är alltså ca 10 år från beställning till resultat. Hur kan FM bedriva en riktig utveckling av stridsflygresurser när man har en planeringshorisont för hela FM som är betydligt kortare än så?

Vi tar ofta USA som förebild för den svenska försvarsutvecklingen. Med tanke på vad som händer med bl.a. F-22 och JSF programmen så bör vi ta oss en kraftig funderare. Har vi verkligen råd att fortsätta tävla med en försvarsmakt som i nästa års budget minskade ambitionen med att bygga en månbas? Bör vi inte ta några realistiska exempel som t.ex. Norge, Finland eller Peru som förebild? Giganter som Indien, Pakistan och Venezuela har vi redan blivit omkörda av. Det är länge sedan Sverige hade världens fjärde starkaste Flygvapen.

Gästinlägg: Europa, din kurs och fart frågas, kom…

Visst är väl Europa underbart, med sin varierande natur, sina pittoreska gamla städer och byar, sin historia (nåja), sin kultur, sin rikedom och sin demokrati och människorna som bor här.

Nostradamus skrev på 1560-talet: ”När krig, handel och finans förenats …(Fr. Mars & Mercure & l'argent ioint ensemble…)”. Tycka och tro vad man vill om den gamle siaren, men detta är nog den bästa sammanfattning av EU-projektet som går att skriva med fyra, fem ord. Till synes en framgångssaga. Vad kan gå fel, med ett sådant upplägg?

Tanken med ett förenat Europa väcktes efter WW II, för att knyta Tysklands framtid till Frankrikes och resten av Europas och äntligen få slut på våldet och krigen som plågat Europa i århundraden. Sett ur denna synvinkel har EU fungerat utmärkt – om man undantar det tafatta försöket att förhindra eller snabbt avsluta krigen som följde på Jugoslaviens sönderfall. För det mesta har Europas ledare kunnat ägna sig åt inrikespolitik, en gemensam marknad, en gemensam valuta och fri rörlighet för medborgarna. Man kan - som EU-anhängare brukar göra - framhålla att EU varit en förebild för länderna i det omedelbara grannskapet och knappt hade väl oket hävts efter Sovjetunionens kollaps, så ansökte länderna i Öst- och Centraleuropa om medlemskap.

Utanför det omedelbara grannskapet har dock EU:s intresse begränsats till de olika medlemsländernas egna nationella intressen, snarare än till att göra EU till en samlad kraft. Vi ser nog lite till mans Europa som en plats snarare än en kraft att brukas i världen utanför. Lite förändring sker dock, men mest så att EU ser sig som en motkraft till USA och Kina.

Kanske borde EU försöka inta en mer framträdande plats i den internationella politiken. USA fortsätter att önska mer av sina Europeiska allierade. Med de nya institutioner som följde av Lissabonfördraget förväntade sig nog Washington ett mer konkret bidrag inför de globala utmaningar som berör och påverkar båda parters framtid. Å andra sidan önskar ledare i Afrika, Indien och Latinamerika att Europa blir en kraft att räkna med, som inte är USA eller Kina. Dessa båda senares internationella engagemang är nog mest ett utslag av deras egna, nationella intressen.

Henry Kissinger berömda fråga "Who do I call when I want to call Europe?" hänger kvar i luften. Lissabonfördraget etablerade en president för Europeiska Rådet, en hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken. Till detta skall läggas det roterande ordförandeskapet, presidenten för EU-kommissionen samt alla nationella regeringar och parlament. En parodi på det som är felet med EU, byråkratiskt och komplicerat och byggt på val av det minst dåliga alternativet. Inte ett recept för kraftfullt agerande. Inte konstigt att EU aldrig lyckas ställa sina Battlegroups på fötter. Hur EU-kommissionen fattar beslut kan du studera här.

Som en symbol för bristen på visioner valdes följdriktigt Herman Van Rompuy och Catherine Ashton till Europas president respektive utrikesminister i egenskap av minst dåliga kompromissalternativ. Denna duo är knappast ägnad att få EU att räknas på den internationella scenen. Båda valda – som det verkar – för sina begränsningar snarare än för sina meriter. Kanske fem år av underprestationer att se fram emot, i ett läge som inte medger fem års respit.

Nya militära och ekonomiska allianser växer fram; BRIC, SCO och AU är några som förmodligen har framtiden för sig. Går det inte att samarbeta vid interna möten i dessa organisationer, så lär det inte bero på att mötesdeltagarna inte har mandat och beslutsmässighet.

Medan EU har fullt upp med intern harmonisering, blir världsdelen överkörd och utkonkurrerad av uppstickarna, som det verkar utan att märka det och utan att vidta relevanta motåtgärder.

Ett exempel på Europas marginalisering var klimatmötet i Köpenhamn, där EU kom med ett färdigt förslag. Tanken var att Europas exempel skulle vara nog för att andra skulle följa efter. Mötet höll på att kollapsa när ett antal u-länder hotade att lämna mötet. Det magra resultat som trots allt nåddes, förhandlades i ett slutet rum, där Obama klivit in och där Kina höll möte med Brasilien, Indien och Sydafrika. Trots EU:s alla förberedelser och därtill värdskap, var det ingen som verkade sakna Européerna i rummet. Utanför rummet fanns Européerna med sina utsläppsmål och mödosamt internt kompromissade förslag och undrade vad det var som hände.

1900-talets Europeiska erfarenhet gör den Europeiska opinionen ovillig för långvariga, militära engagemang i t.ex. Afghanistan. Den 20 februari kollapsade den holländska regeringen på frågan om när landets engagemang skulle avslutas. Den Tyska regeringen har svårigheter att förklara för hemmaopinionen att tysk trupp är i Afghanistan för att strida, inte att bedriva humanitärt och socialt arbete iförda uniform. Det senaste exemplet är Danmark, där trupperna nu skall övergå från att aktivt strida till att utbilda Afghanska armén. En lovvärd verksamhet, men ändå ett steg närmare utgången.

USA:s försvarsminister Robert Gates uttryckte problemet med Européerna tämligen rakt på sak: "The demilitarization of Europe — where large swaths of the general public and political class are averse to military force and the risks that go with it — has gone from a blessing in the 20th century to an impediment to achieving real security and lasting peace in the 21st.”

Kanske lider Europa av en sorts baksmälla efter det kalla krigets slut. Amerika blir allt mindre intresserat av Europas problem och intressen och Europa ser alltmer att Afghanistan och Irankrisen är USA:s problem. Internationella kriser löses av någon annan och vi Européer verkar inte mogna eller ens villiga att dela det ansvar som de nya förändringarna kräver.

NATO:s målsättning att medlemsländerna skall avsätta 2 % av BNP till de nationella försvaren kan uppnås på två sätt. Antingen höjer man försvarsanslagen eller så sänker man BNP. Vilket det blir för Europas del är en öppen fråga.

Att EU skall tala med en röst verkar långt borta. Både kineser och ryssar har blivit drivna i konsten att spela ut EU-länderna mot varandra. Någon debatt av värde kring hur den framväxande stormakten Kina skall hanteras i framtiden syns inte till. Européerna väntar på att Washington skall presentera en uppfattning i frågan. Obama har besökt Europa sex gånger sedan han tillträdde men bara gjort en resa till Kina. Nu verkar det emellertid som att han tröttnat och har börjat att ställa in tidigare planerade möten i Europa. Så uteblev han t.ex. från 20-årsjubiléet av berlinmurens fall, vilket kom som en smärre chock för Europas ledare. Vad gäller Europa verkar president Obama osentimental och i den nya värld vi ser växa fram behöver USA effektiva partners. Om EU inte är uppgiften vuxen, lär amerikanarna se sig om efter nya partners.

Den pågående finanskrisen och Eurokrisen kommenteras inte i detta inlägg. Jag hänvisar till Cornucopia?:s utmärkta redogörelser i ärendet här och här. Observera att diagrammen i dessa inlägg är klickbara för ökad läsbarhet.

Européernas engagemang i det Nordatlantiska militära samarbetet behandlas här.

Allt sammantaget en ganska dyster bild av Europas framtid. Både diagnos och sjukdomsinsikt saknas. Den närmaste historiska parallellen jag kommer att tänka på, är de 1000 år som skilde Öst- och Västroms respektive undergångar. Skillnaden berodde på anpassningsförmågan till rådande omständigheter och realiteter. Det gäller att få sina prioriteringar rätt.

För att travestera den Polska nationalsången: Än är Europa ej förlorat…

/Sumatra

onsdagen den 24:e mars 2010

Kunglig försäljningsturné (uppdaterad)

Kung Carl-Gustav och drottning Silvia har påbörjat sitt besök i Brasilien. Efter inledande problem med dåligt väder som förhindrade landningen och demonstranter utanför parlamentet så lär det bli tid över för en och annan intervju med den lokala pressen. Då vår drotttning är uppvuxen i Brasilien så lär det dra åt sig en hel del läsares intresse.

Trots förseningen höll ändå kungaparet det planerade mötet med den svenska näringslivsdelegationen. Den är den största vid ett statsbesök på många år, 35 företag med bland andra SEB:s och Saabs styrelseordförande Marcus Wallenberg, finns representerade.

På kvällen besökte kungen och drottningen den brasilianske stats- och regeringschefen, president Lula da Silva och hans fru i deras residens. Besöket hade ingen officiell prägel, en sådan får deras möte först på onsdagen, då det blir lunch med tal av båda statscheferna.


Givetvis så kommer den eventuella försäljningen av Gripen att stå på agendan. Det är ingen slump att Marcus Wallenberg befinner sig i Brasilien. Just nu så är det spännande då beslutet för anskaffningan av 36 flygplan till brasilianska flygvapnet förväntas tas under första veckan i april. Annars så blir det för nära presidentvalet den 3 oktober och då läggs hela processen på is.

Det intressanta är att en hel del andra länder också har intensiva politiska diskussioner framför sig där Gripen på ett eller annat sätt riskerar att bli ett slagträ i debatten.

- Tjeckien. Parlamentsval den 28-29 maj. Givetvis så kommer diskussionerna kring mutor i Saabs och BAE första försök att sälja Gripen till Tjeckien att dyka upp som ett slagträ i debatten. Att Alfons Mensdorff-Pouilly blev åtalad av brittiska SFO i lagom tid före valet är nog ingen slump. Tjeckiens leasingperiod går ut 2015 och dom måste snart bestämma sig om dom tänker fortsätta med Gripen eller skaffa något annat. Men efter den mycket lyckade NATO-beredskapen över Baltikum förra sommaren så har Gripen medvind bland de tjeckiska flygvapenrepresentanterna. Nu gäller det därför för andra konkurrenter att så en smula osämja i debatten.

- Ungern. Val till Parlamentet 11 och 25 april samt presidentval i juni. Det kommer med stor sannolikhet att bli ett regeringsskifte. Missnöjet är stor med den sittande regimens ekonomiska åtstramingar i landet. De senaste årens ekonomiska kris i världen har drabbat Ungern hårt som ett tag rankades som tredje sämst i Europa efter Island och de baltiska staterna. Nu lär nog bl.a. Grekland ha gått om på just den bottenlistan, men det gör nog inte ungerska väljare mer nöjda med sin regering. Ett parti som kommer att ställa till problem i den ungerska politiken är Jobbik som är uttalat mot zigenare, invandrare och Ungerns deltagande i EU och NATO. Då Ungern har en uttalad plan att använda Gripen i internationella operationer i EU och NATO regi så kan detta påverkas om Jobbik får inflytande och kräver minskat internationellt engagemang. Ett faktum som kan påverka debatten är att avtalet från 2001 rörde leasing av A/B versionen av Gripen som sedan 2003 ändrades till leasing av C/D versionen av Gripen. Under tiden blev det regimskifte vilket innebär att MSZP och Fidesz riskerar att använda Gripen som argument då den ena sidan en gång i tiden valde att köpa Gripen och den andra att uppgradera avtalet.

- Thailand. Här ställer den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra fortfarande till problem. Det påverkar eventuellt Gripenförsäljningen då kontraktet för batch 2 på ytterligare 6 stycken flygplan är nära att bli påskrivet.

Det kan bli ganska kul när politiker citeras i pressen. Enligt brasiliansk press har Tolgfors påstått att Gripen sålts till Australien. Om Tolgfors blandat ihop "Austria" med "Hungary" i något officiellt framträdande vette sjutton, men det finns bättre personer än honom som blandat ihop olika geografiska regioner med varandra...



I Brasilien har Gripen redan vunnit flygvapnets utvärdering där F-18 kom tvåa och Rafale först på tredje plats. Den Brasilianska industrin har också officiellt meddelat att dom föredrar Gripen, då stora delar av produktionen kommer att ske i Brasilien. Frågan är bara vad Lula och Sarkozy kommit överens om? Det vore dock trevligt om vårt kungapars besök kunde avslutas med att kontraktet skrivs på...

Uppdaterad 10-03-25, 07:28
Vapenförsäljning är en tuff branch. Sverige försökte för ett antal år sedan sälja Gripen till Chile. Det stoppades på grund av att bl.a. USA:s ex-president Jimmy Carter gick ut i media och fördömde att Sverige försökte sälja stridsflygplan till en diktatur. Att det sedan blev amerikanska Lockheed Martin som vann den affären blev det mycket litet skrivet om i pressen efteråt.

Alla metoder är tillåtna. Det skulle vara mycket intressant att se hur Uppdrag Granskning fått tag i en del av sitt materiel om mutförsöken i samband med försäljning av Gripen. Det vore inte helt förvånande om det var någon av Gripens konkurrenter som "läckt" ut dom till pressen.

Vid besöket i Chile så flögs två Gripenflygplan över till Brasilien för att medverka i en stor flygmässa. Där inträffade en hel del intresssanta händelser. Bl.a. så varje gång den brasilianske flygvapenchefen närmade sig Gripens utställningsmonter för att titta på planerings- och utvärderingsutrustningen så försvann strömmen i tältet. Man lyckades inte lista ut hur det gick till, men oddsen är låga på att någon lokalanställd med extra lön från en konkurrent till Gripen helt enkelt drog huvudsäkringen.

Hmm... det kanske inte var någon slump att en hoper med svenska direktörer fastnade i en hiss igår?

Uppdaterad 10-03-25, 21:17
President Lula förnekar att han fått en utvärderingsrapport från flygvapnet.

Lula has already expressed a strong preference for France's Rafale jet in the competition.

But he said after his meeting with the Swedish monarch that "the final reports have not reached me" and he could only make his decision once Brazil's defense council had convened to give its recommendation.

The Brazilian president has already asserted that he would have the final word, and that his choice would be based on political considerations more than the technical merits of each aircraft.

"We want technology to build the aircraft in Brazil, and for Brazil to be an exporter of these jets," he said.


Någon som ser likheter mellan Lulas metoder och Lord Nelson vid slaget vid Köpenhamn, där han skapade begreppet "vända den blinda sidan till"? Genom att nonchalera order från sin omgivning tog Nelson en stor risk, men vann slaget och blev hjälte. Undrar om Lula försöker med samma trick?

Uppdaterad 10-03-26, 07:27
Nu närmar det sig. Om en vecka ska Brasilien tillkännage sitt val av flygplan.

Brasiliens försvarsminister Nelson Jobim sade på torsdagen att vinnaren inte kommer att tillkännages förrän efter påsk, tidigast den 4 april. Tjänstemän har tidigare sagt att ett beslut kunde väntas i slutet av mars.

Uppdaterad 10-03-27, 10:24
Den brasilianska regeringen fortsätter att hävda att dom inte är färdiga med flygvapnets utvärderingsrapport.

Vistelsen i landet fortsätter uppe i Amazonas djungler, där försvarsminister Nelson Jobim är värd.

I torsdags sade Jobim att han snart är klar med sin utvärdering av vilket plan han anser att Brasilien ska köpa.

- Jag tror jag ska kunna presentera ett förslag för presidenten strax efter påsk, sade försvarsministern.


Tolgfors rapporterar nu från sin resa i Brasilien.

Braslien vill kunna använda vägbaser för flygvapnet, något Gripen är väl avpassat för. Landet vill också skaffa sig förmåga att utveckla och bygga stridsflygplan i framtiden. Vi har lyft fram att en nyckelförmåga för att klara detta är kunskap om systemintegration. Kan man systemintegration finns möjlighet att välja delsystem och underleverantörer på ett sätt som både får ner kostnader och bort ensidiga beroenden av enstaka leverantörer. Gripen är det enda alternativ som ger Brasilien sådan förmåga.

Thailand är ute efter vårt gamla svenska ledningssystem. Brasilien är ute efter våra vägbaser. Dom verkar inte riktigt ha förstått att Sverige har lagt ner bägge dessa...

Hmm.. Ett bord kallades för "Örebro". Undrar om våra kollegor i Brasilien kände till incidenten i Arboga?