söndagen den 30:e januari 2011

Filmtips

Igår kväll var jag på bio. Planen var att se den svenska filmen "Gränsen", men eftersom SF i sin egen vanliga logik valt att enbart visa den på småsalonger så blev det "Winters Bone" i stället. Snabbt byte från krigsfilm till independent drama. Filmen är helt klart sevärd och jag är inte förvånad över att den nominerats till fyra Oscar. Huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence som spelar den unga flickan Ree, som kämpar för att få reda på vad som hänt med sin far, gör ett bra jobb och ligger nog bra till för att få en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Men nog om det. Det intressanta ur denna bloggs synpunkt är scenen när hon försöker ta värvnig för att tjäna ihop pengar till sina syskon och sin mor. Enbart denna scen gör filmen helt klart sevärd för större delen av Riksdagen och en och annan general på HKV. Så här går det till när man värvar meniga soldater i USA. Långt ifrån glamoren på West Point. Är det detta som vi tagit efter i Sverige när vi slopade värnplikten? En stor skillnad finns dock. Soldaterna som skriver på erbjuds en värvningspremie på $40.000! I Sverige får soldaterna nöja sig med sina 17.000 i månadslön och bo på logement för 1200.-/månad.

lördagen den 29:e januari 2011

56, 59, 68, 78 eller 89? (uppdaterad)

Hur kommer händelseutvecklingen i norra Afrika att sluta? Tunisien verkar ha genomfört en mer eller mindre lyckad aktion för att få bort en diktator. I Egypten pågår striderna och regimen försöker att klippa kommunikationen med omvärlden. Den avgörande faktorn är hur armén kommer att agera. Stödjer den befolkningen, eller passar den på att tillsätta någon av sina egna som ny diktator? Tyvärr så brukar många liknande aktioner att sluta med att man ersätter den avgående diktatorn med en ny. Spontana demonstrationer brukar sällan leda till något bra, då när befolkningen lyckats så finns det ingen plan för landet och ingen ledare som kan ta över. I stället brukar skrupellösa personer passa på och flytta in i förra diktatorns palats.

1956 försökte ungrarna att bli av med den kommunistiska regimen som tog över efter att ryssarna besegrat nazisterna under VK2. Precis som många andra revolutioner började denna med studenter som demonstrerade. Sovjetunionen visade på musklerna och slog hårt ner på protesterna. Det skulle dröja många år innan Ungern blev av med sina band till Sovjetunionen.

1959 störtades den USA-stöttade diktatorn Batista på Kuba. Landet sattes i karantän av USA, men stöttades av Sovjetunionen. 1961 genomfördes ett illa skött USA-stött kuppförsök, men det slutade i Grisbukten. 1962 höll den s.k. Kubakrisen på att starta ett tredje världskrig. Fortfarande är landet i händerna på Fidel Kastro, även om han har visat sig mycket sällan de senaste åren. Med stor sannolikhet kommer någon av hans släktingar att a över, vilket ligger helt i linjen med andra diktaturer där makten går i arv.

1968 försökte tjeckerna göra samma sak som i Ungern. Den s.k. Pragvåren startade också med att studenter protesterade. Liknande studentprotester genomfördes i hela Europa och "alla man till barikaderna" var slagord även i Paris och Stockholm. Även här slutade revolutionen med att Sovjetunionen genomförde en militär insats. Dock så blev resultatet inte lika blodigt som i Ungern. Precis som Ungern så fick tjeckerna vänta ett par år till.

1979 störtades Shahen i Iran. Händelsutvecklingen startade redan 1978 med demonstrationer (mycket likt de som utfördes i Iran 2010). USA hade givetvis haft sina fingrar med i spelet och stöttat Shahen med bl.a. uppbyggnad av ett av de mest moderna flygvapnen i regionen. Fortfarande lär det finnas någon enstaka F-14 Tomcat som är luftvärdig. Diktatorn ersattes dock bara med en annan i form av Ayatollah Khomeini och som därefter fört en mycket anti-USA och anti-Israel politik. Från början var Ayatollahn mycket populär och välkomnades av massorna, men efter hand så blev Iran allt mer och mer fundamentalistiskt styrt av islam. Konsekvenserna av detta lider vi fortfarande av med bl.a. iransk inblandning i Afghanistankriget samt stöd till terroristgrupper i Palestina.

1989 såg två parallella skeenden. I Östeuropa började de aktioner som skulle leda till rivandet av Berlinmuren och att alla före detta kommunistländer bytte regim. För Sveriges del blev detta starten på omdaningen av Försvarsmakten, då den gamla fienden försvann. Det säkerhetspolitiska läget ändrades radikalt då de baltiska staterna bröt sig ur Sovjetunionen. Polen, Ungern blev NATO-länder. Tjeckoslovakien delades och blev också NATO-medlem. Sovjetunionen tappade ett antal delstater och bildade Ryssland som med sinande ekonomi hamnade utanför de stora grabbarnas gäng under ett antal år, vilket ledde till Försvarsmaktens "strategiska Timeout". I ett antal av de sovjetiska republikerna blev det inbördeskrig som bl.a. legat bakom bildandet av de islamistiska terrorgrupper som agerar i bl.a. Tjetjenien och de centralasiatiska staterna. Dessa grupperingar agerar även tillsammans med Al Qaida i Afghanistan. I det forna Jugoslavien fick frihetskampen ett blodigt resultat i form av ett antal inbördeskrig 1991-1995. Omvärlden lade sig i konflikten, vilket resulterade till att bl.a. Sverige började anpassa Försvarsmakten till fredsframtvingande kapacitet och internationell samverkan. Svenska officerare började utbildas i NATO-stabsarbete på Försvarshögskolan. När konflikterna tog slut så hade vi en Försvarsmakt som behövde något nytt att göra, vilket är en av anledningarna att vi idag befinner oss i Afghanistan. Utplånandet av Sovjetunionen och expansionen av NATO ligger bakom det nära samarbete som numera är möjligt mellan Sverige och NATO. Det gav även möjlighet för Sverige att slopa "alliansfriheten till förmån för neutralitet" och bli medlem i EU. I Kina såg studenterna utvecklingen i det kommuniska östeuropa och försökte hänga på en "vinnande våg". Tyvärr så visade den kinesiska regimen musklerna, och "revolutionen" slutade med blodbadet på Himmelska fridens torg . Den kinesiska regimen lär nog sitta kvar vid makten många år till.

De flesta revolutioner i modern tid har med andra ord slutat med nya diktatorer, blodbad, inbördeskrig m.m. Viktigt för att en revolution ska lyckas är att de genomförs i rätt tidpunkt då den sittande regimen är svag och saknar stöd från andra länder. Utvecklingen i Egypten beror helt på vad armén kommer att ta sig till. Tar man Mubaraks sida (vilket är sannolikt) kan det sluta med ett blodbad liknande det på Himmelska fridens torg 1989. Tar man folkets sida kan det leda till en utveckling liknande den i östeuropa 1989 där fler länder i regionen följer Tunisiens exempel. Men risken är också stor att man passar på att byta ut Mubarak mot någon annan armégeneral och tacka folket för "insatsen".

Trenden i norra Afrika är dock intressant då den visar på ett stort folkligt missnöje inom många arabiska länder. Hanterar USA och Europa detta på ett bra sätt kan vi få mycket positivt svar från den muslimska världen som vi kan ha nytta av för att bl.a. avsluta konflikten i Afghanistan. En revolution måste få genomgå alla skeenden, då om den avbryts för tidigt bara kommer att innebära att det finns en gnista kvar som kommer att starta nästa revolution. Tyvärr visar också historien att omvärlden brukar agera på fel sätt...

DN, Expressen, AB

Uppdaterad 11-01-31, 22:28
Det verkar som armén tar sida med det egyptiska folket. Är detta ett faktum så finns det tsora möjligheter för en ordnad utveckling i Egypten. Det finns ett bra tillfälle för Israel att bygga upp ett förtroende med sin granne i väst genom att bygga snabba kontakter med en ny regim. Obama verkar stödja det egyptiska folket och Israel borde följa hans instinkt.

Storleken på den planerade marchen i morgon har nog fått alla tankar his den egyptiska armén att slå ner på civilbefolkningen att försvinna. Himmelska fridens torg skulle bli en västanfläkt med den massaker på civila som skulle krävas för att mota bort massorna och Egypten skulle då också förlora allt stöd från både USA och arabvärlden.

Med andra ord så lutar det åt maktbyte. Frågan är bara vem som tar över? Hur snabbt kan ett val anordnas?

Följ BBC sändningar här.

DN

Uppdaterad 11-02-02, 08:12
Mubarak kliver åt sidan. Är detta tillräckligt för att lugna det egyptiska folket?

Frågan är hur Israel och USA kommer att reagera på ändringar i Egypten. Obama har ännu inte fullt ut tagit sida för det egyptiska folket, vilket kan straffa USA i längden. Att säkerställa att Egypten får en demokratisk regim är viktigt för att bibehålla freden i regionen.

This revolution has so far not been centrally directed, and there will be a struggle over its fruits. Particular factions, the Muslim Brotherhood most notable among them, will attempt to turn the revolution in particular ways, and to take it over; and those factions that seek to prevent an Islamist appropriation of the post-Mubarak moment, those factions that really do aspire to democracy and stability, will need help. Helping these people—our natural allies, philosophically and politically—will hardly count as a stain on America’s record.

Nu har vi sett att reformer är på gång i Tunisien och Egypten och det fortsätter även i den övriga arabvärlden.

I flera andra arabländer väcks nu hoppet om att upprorsvågen ska sprida sig ytterligare. Protester har redan brutit ut i Algeriet, Jordanien, Jemen och Sudan. I går manade även Syriens opposition till protester mot landets president Bashar al-Assad.

Kraven liknar de som redan hörts i Egypten och Tunisien: Demonstranterna vill ha politiska och ekonomiska reformer som ska ge högre levnadsstandard, mänskliga rättigheter och bättre möjligheter till politiskt deltagande.

Under dagen upplöste Jordaniens kung Abdullah landets regering och utnämnde Marouf al-Bakhit till ny premiärminister. Enligt ett uttalande från kungahuset har al-Bakhit fått i uppdrag att bilda en regering som ska genomföra ”genuina politiska reformer”.


Frågan är bara var det slutar? Om USA stöttar rätt sida i Egypten så kan det säkerställa att man bygger upp en bättre relation med de regimer som kan komma att ta över i övriga arabländer. Hearts and Minds är en taktik som bör användas även utanför Irak och Afghanistan.

DN1, DN2

fredagen den 28:e januari 2011

Ryssland med i leken igen? (uppdaterad)

Jag har tidigare tagit upp Brasiliens omstart i FX2 upphandlingen. Då sades det att man inte skulle börja om helt från början, utan att utvärderingen skulle stå mellan de kvarvarande F-18, Rafale och Gripen.

Men det verkar som om ryssarna vill vara med igen.

Analysts say that the possibility of Brazil buying a Sukhoi plane could push the European companies to be more flexible over their prices and even prompt the Americans to consider a technology transfer. However, the Su-35BM may yet win the tender, especially because, since 2007, its prestige has been boosted by its successful performance in trials and mass production for the Russian Air Force.

On top of that, Sukhoi's reputation across Latin America grew on the back of Venezuela's Su-30MK2 purchase.

The final argument in Russia's favor is the T-50, otherwise known as the PAK FA, a fifth-generation fighter-jet Sukhoi is currently developing.

Rumors that Russia and Brazil might join forces on a fifth-generation fighter plane first appeared last spring, and have not been refuted. Since Russia and India are allegedly ready to create a joint venture to manufacture the T-50 planes, Russian-Brazilian cooperation in this field is now a very real possibility, especially considering the two countries' friendly relations.

The supply of the Su-35BM planes, including fifth-generation equipment and materials, could be the first step toward delivering the T-50. If Russia makes this offer, it is almost guaranteed to win the tender.


Su-35 är helt klart en kraftfull maskin som kan ta mycket last. Jag har dock stora frågetecken kring driftkostnaderna på motorn. Den verkar dessutom gå ganska så innefektivt (se bl.a rök i nedanstående video som gör att flygplanet visuellt kan upptäckas på långt håll). Flygplanet är också stort och med många vinklar som inte verkar ha tagit med minimal radarmålytan som designfilosofi. Hur det står sig i en 1 mot 1 situation med Venezuelas Su-30 är ett stort frågetecken.

De flesta ryska flygplan har en ganska gammalmodig syn på användargränssnitt, vilket drastiskt försämrar effekten av bra radar, vapen och prestanda på flygplanet. Men om man tittar på Sukhois förslag på ny kabin i Su-35 så ser man att de hämtat mycket inspiration från bl.a. F-35/JSF. Jag misstänker också att samarbetet med Indien och Frankrike om Su-30 har lärt Sukhoi en hel del.

Till ryssarnas nackdel är dock att de tidigare åkt ur FX2 upphandlingen då de vägrat släppa in Embraer på den ryska civila marknaden. Därför så är nog Su-35 i sig själv fortfarande inte något hot för de övriga konkurrenterna. Men om Brasilien erbjuds att få vara med i T-50 utvecklingen och dessutom samarbeta med indisk flygindustri är det nog ett betydligt större köttben som lär fresta den brasilianska flygindustrin.

Om detta erbjudande bara är ett spel för galleriet för att Brasilien ska få ut mer av affären är oklart. Men en allians mellan Brasilien, Indien och Ryssland skulle kunna bli en utmaning för den övriga världens flygindustri.

Men till syvende och sist så handlar det också om pengar. Hur mycket har det brasilianska flygvapnet råd med? Vare sig Su-35 eller T-50 är några billiga maskiner att anskaffa eller flyga med. Här har Gripen fortfarande en stor fördel!





Uppdaterad 11-01-29, 17:20
Flight Global har gjort en läsarundersökning av vilket flygplan man tror vinner den indiska upphandlingen. Mig-35 leder på 29% med F-18 på 25% och Eurofighter på 22%. Gripen har halkat efter och har endast 9%. Nu är detta en yterst ovetenskaplig undersökning med bara ca 1500 svarande. Det är dessutom politik och ekonomi som avgör mer än tekniska specifikationer.

Uppdaterad 11-02-28, 09:09
Observationsplatsen har lagt ut en beskrivning av Il-214 som är det ryska flygplan som konkurrerar mot Embraer 390.

Det som är intressant i detta fall är att Il-214 är ett gemensamt projekt mellan Ryssland och Indien. Med andra ord lär ryssarna inte vika sig mot Embraer. Med stor sannolikhet innebär det fortsatta problem att komma in på den brasilianska marknaden. På Aero India så visade dessutom ryssarna svagt intresse att marknadsföra Mig-35, till förmån för satsningar på transport och lufttankning. Även i Indien så satsar Embraer stort.

Nu börjas det (uppdaterad)

Insatsen för Helikopterenhet ISAF närmar sig. Just nu är två stycken HKP10B nere någonstans i Afrika för att träna piloterna i hur man flyger i hög temperatur och med sand som bildar s.k. Brown Out vid start och landning. Tanken var att denna träning skulle skett i Spanien förra året, men övningsledningen hade glömt att kolla vädret med meteorologerna. Det var inte särskilt varmt, även om höjden och sanden fanns närvarande. Sanden dock i fast form, då det regnat kraftigt.

Tanken är att insatsen i Afghanistan ska pågå under två år. Men det finns en hel del mörka moln på himmelen.

- Hur mycket personal finns det tillgängligt som kan/vill åka ner? Helikoptersystemet har drabbats av en hel del avgångar i samband med det nya anställningsavtalet i höstas. Niu verkar det som HKV har beslutat sig för att använda tvångsmedel för att bemanna insatsen. Jag levde i den tron att man i varje fall lyckats bemanna den första perioden och att problemen skulle uppstå först senare, men om det redan innan insats uppstår problem med intresset så bådar det inte gott för möjligheten att verka i två år.

- Två helikoptrar är minst en för lite. Normalt så opererar man rotevis (2 stycken). Om en helikopter står för underhåll (vilket de lär göra då och då, då sanden sliter mycket) så måste det svenska förbandet få stöd av någon annan nation. Vi har tre stycken modifierade helikoptrar, men den sista behövs i Sverige för att träna de besättningar som ska ner i nästa omgång.

Stämningen i Flygvapnet har varit mycket dålig det senaste året. Många känner att de ordinarie uppgifterna att försvara Sverige prioriteras mycket lågt till förmån för något som bara kan ses som ett spel för galleriet. Två svenska helikoptrar till eller från gör ingen större skillnad i RC North. Lägg till hanteringen av piloternas löneavtal ALFF, omgaloniseringen av majoriteten av våra flygtekniker till specialister (på F7 t.o.m. till civila) samt den brist på personal som redan finns i systemet med tillhörande arbetsbördor så lär ett nyttjande av utlandsplikten i onödan ge upphov till fler avhopp från Flygvapnet.

Se även Wiseman och Smågodis.

DN, AB

Uppdaterad 11-01-30, 09:34
SvD har fått tag på en rapport som visar att det svenska helikopterförbandet saknar relevant utbildning för insatsen i Afghanistan.

Men en intern granskning daterad den 15 januari, som SvD läst, visar på stora brister. Förbandet saknar tillräcklig utbildning för att flyga på hög höjd i hett klimat, landa i dammig miljö, har för dålig rutin i att flyga med mörkerutrustning samt i att flyga med och använda de nya kulsprutorna ombord.

För att hämta sårade soldater vid fronten i Afghanistan krävs nämligen två helikoptrar. Medan den ena bedriver sjukvård så skyddar den andra helikoptern insatsen med sina kulsprutor från luften. I rapporten som skrivits av tre flygexperter sägs att Högkvarteret "inte förstått hur långt efter i övningar man ligger" och varnar:

"Den chef som fattar beslut om att ändå skicka förbandet måste vara medveten om de begränsningar förbandet har och de medföljande risker som det innebär att skicka förbandet."


- Hot&High + Brownout. Detta skulle ha tränats i Spanien förra året, men tack vare dåliga förberedelser där man bl.a. inte kollade upp vädret i övningsområdet så fick utbildningen dåligt resultat. Nu är man i och för sig nere i Afrika, men det är en smula för sent och för kort utbildning. När engelsmännen förberedde sig för insats med sina Merlinhelikoptrar i Afghanistan var man i USA i tre månader och tränade flygning i öken. Detta trots att engelsmännen har goda erfarenheter från Irak. Märk väl att majoriteten av förlorade helikoptrar i Afghanistan och Irak beror på väder och omgivning i insatsområdet, snarare än fientlig bekämpning.

- NVG+Beväpning. Förseningarna på leveransen av HKP10B har inneburit att dessa moment ännu inte ar fått tillräckligt genomslag. Många tror tyvärr att bara för att tekniken levereras så finns förmågan. Men både NVG och flygskyttar kräver mängder av träning!

Det behövs 20 piloter, men det finns endast sju-åtta. Till det kommer fyra-fem som sagt nej. En orsak till deras tvekan är bristande utbildning. Men Chefen för Helikopterflottiljen, överste Magnus Westerlund, som beordrat iväg piloterna framhåller på Försvarsmaktens intranät:

"Personalen är förberedd och utbildad, och det är därför att de får en order att genomföra insats". Samtidigt lovar han: "Det är ett krav från min sida att enheten tilldelas uppgifter i balans med personalen förmåga och begränsningar."


Avsaknaden av utbildning samt ifrågasättandet av insatsens nödvändighet är huvudorsakerna till det låga intresset från pilotkåren. Tyvärr så tror en del debattörer att det beror på feghet. Högkvarteret gör som vanligt och blundar för bristerna.

Uppdaterad 11-02-04, 19:28
Träningen i Afrika kommer att pågå de närmaste veckorna.

Svensk personal kommer att under ett antal veckor att vara i Afrika. Under de inledande veckorna har Luftstridsskolan tillsammans med stöd från Helikopterflottiljen tagit fram utbildningsanvisningar som flyginstruktörerna kommer att utbildas i. Därefter kommer besättningar, och flygunderhållspersonal att utbildas för att ge Helikopterflottiljen förmågan att uppträda i en varm och stoftrik miljö.

Givetvis är det bra att man nu äntligen genomför denna träning. Dock så är det verkligen i sista minuten som den levereras. Man ska dessutom tänka på att sanden faktiskt skiljer sig från område till område. Både USA och UK har fått erfara att den afghanska sanden är mycket finare än den irakiska och tränger in i utrustningen, vilket skapar nya typer av problem. Bl.a. har lager och växellådor stora stor risk att skära ihop då sanden tillsammans med fett och olja skapar en slags cement som sätter igen hål för smörjningen. Brown-out har också olika karaktär beroende på sandens tyngd. Helikoptrarnas rotorer slits hårt och i USA har man prövat med att spruta färg på rotorerna för att skydda bladen.

Ett intressant problem är att helikoptrarna efter ett tag fylls med sand och därmed förlorar lastförmåga. Det går inte bara att titta i flyghandbokens tabeller för last i förhållande till höjd, temperatur, besättningsstorlek och bränsle, utan helikoptern måste då och då vägas för att se hur mycket extravikt som består av sand. Tillsammans med den extravikt i en HKP10B (skottsäkert skydd, vapen, medicinsk utrustning m.m.) så blir det inte många kilon kvar för att transportera patienter. Risken är därför stor att våra helikoptrar får under den varmare delen av perioden där nere nöja sig med nattoperationer, vilket ställer krav på kunskaper om flygning med NVG.

Uppdaterad 11-02-09, 18:29
Försvarsmakten går nu ut med information om att HKP10 förbandet är redo för insats i Afghanistan.

Förbandet har lyckats nå en förmåga som medger att uppgiften kan lösas på utsatt tidpunkt, inledningsvis dock med vissa begränsningar.
...
Det har funnits ett stort intresse att ingå i förbandet och totalt har cirka 350 personer ansökt om att få delta i insatsen. Trots detta har ändå vissa kritiska kompetenser varit svåra att bemanna.


Man måste skilja på teknisk förmåga, operativ förmåga och uthållighet. Den tekniska förmåga finns sedan ca ett år. Den operativa förmågan finns kanske inte till 100%, men ändock efter träningen i Afrika. Frågan är bara om uthålligheten finns med den begränsade mängd personal som finns och två helikoptrar.

onsdagen den 26:e januari 2011

Strejkrätt?

Under dagen har det varit risk för pendlare i Stockholm att få stå ut med förseningar i tunnelbanetrafiken. Orsaken är dock inte som vanligt denna vinter snö och kyla, utan att Syndikalisterna tar ut anställda i tunelbanan i strejk på grund av försämringar i arbetsvillkoren sedan MTR tog över driften. Det är inte första gången som det strejkas i tunnelbanan, men det som är intressant i just denna konflikt är att se arbetsgivarens och de andra fackförbundens reaktion.

MTR:s kommunnikationschef, Margareta Stefanutti, säger att man planerar för strejk.

– Vi gör allt vad vi kan för att minska konsekvenserna för resenärerna men mindre störningar i trafiken kan inte uteslutas.

Hon säger att MTR inte kan tillmötesgå fackets alla krav men man är öppen för att förhandla.

– Vissa krav kräver lång tid att åtgärda. Vi är angelägna att fortsätta ha en dialog och vi vill att det ska bli bra för våra medarbetare.
...
LO-förbundet Seko, som organiserar 80 procent av tunnelbaneförarna, deltar inte i konflikten. Det är Seko som tecknar kollektivavtalet med arbetsgivarna och under avtalsperioderna råder fredsplikt.

– Vi ställer oss neutrala. Men vi kommer inte att vara strejkbrytare. Våra medlemmar kommer inte att bemanna de tåg som eventuellt kan bli inställda, säger Caroline Evander, informationsansvarig för Sekos klubb 119.


Detta visar på att arbetsgivaren i detta fall tar allvarligt på reaktionen från arbetstagarna och facket samt att de övriga facken stöttar. Det visar också på att när ett avtal skrivits på råder "fredsplikt".

Hur är det då i Försvarsmakten? Tidigare kommentarer på inlägg visar på att många tror att vi officerare inte kan strejka, då det hotar rikets säkerhet m.m. Detta är dock helt fel. I Sverige har det inte varit vanligt med strejk i Försvarsmakten. I andra länder händer det då och då. Men enligt LOU så har alla statsanställda rätt till att strejka!

Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.

Den stora strejkrätt som finns i Sverige innebär givetvis att arbetsgivare med jämna mellanrum försöker in och ändra i regelverken. Med tanke på att Försvarsmakten lyckats få till undantag till LAS så kanske man även vill försöka med LOU?

Undantaget till strejkrätten är om strejken anses vara samhällsfarlig. I och med den s.k. SACO-SR konflikten 1971 så förstärktes detta begrepp, då Regeringen med hjälp av proposition 1971:50 gick in och avstyrde en strejk som ansågs få för stora konsekvenser för svenskt näringsliv. För oss officerare är denna konflikt av stort intresse.

Jag köpte precis boken "Facklig verksamhet för officerare", Statens Försvarshistoriska Museer Skrift nr 4, ISBN 91-86478-281. Där kan man läsa Mikael Nyhlens C-uppsats "Officerare inför arbetsmarknadskonflikt. Om lockouthotet mot Svenska Officersförbundet våren 1971" som tar upp just denna konflikt.

"Den svenska officerskåren har av tradition varit präglad av stark lojalitet med sin arbetsgivare, d.v.s. den svenska Kronan. I gengäld har man förväntat sig att den svenska Kronan ska vara lojal mot den egna officerskåren."

Orsaken till SACO-SR konflikten var att LO och Regeringen (s) drev en lönepolitik där man syftade till att utjämnade klyftorna, vilket resulterade att utbildning i många fall straffade sig. SACO-SR ville att man i lönepolitiken skulle fokusera mer på livslön än månadslön då studier innebar sen start i arbetslivet och studieskulder som sänkte reallönen (känns frågan igen från dagens debatt?). LO stöttade Regeringen i detta, vilket innebar att konflikten inte bara var mellan arbetsgivare - fack/arbetstagare utan även mellan LO och SACO. LO-medlemmar hade i tidigare konflikter märkt att vilda strejker utan facklig sanktion kunde få fram större löneökningar än avtalsförhandling, vilket för LO innebar att man i första hand måste se till sina egna medlemmars intresse för att de inte skulle gå ur förbundet.

Som motåtgärd till SACO-SR strejken så varslade SAV - Statens Avtalsverk bl.a. 3000 officerare (medlemmar i SOF - Svenska Officersförbundet) att lockoutas från sin arbetsplats (syftet var att tömma SACO-SR strejkkassa). Detta gav upphov till en stor internationell reaktion, då det är mycket ovanligt med aktioner från en stat mot sin egen officerskår. Denna åtgärd visar på att man från politiskt håll mitt under brinnande Kallt Krig inte ansåg att det var samhällsfarligt att dra in officerare i en arbetsmarknadskonflikt! Att sedan Regeringen tappade ansiktet internationellt var något man insåg först senare.

"Beslutet om lockouten presenterades i Chefen för arméns skrivelse av den 24 februari 1971. Lockoutbeslutet skulle sedan genom sedvanlig orderväg förmedlas ned genom organisationen."

Detta ställde officerarna i ett dilemma.

"I denna situation var strejk det samma som myteri och lockout en vanhedrande bestraffning."
...
"SOF:s argumentlinje ´Den som fattar ett beslut tar ansvaret´ såg ut på följande sätt.

1) I det militära försvaret gäller fattade beslut ska verkställas.

2) Någon måste fatta beslut, men därigenom också ta det hela och fulla ansvaret för beslutets konsekvenser."
...
"Enligt Törnkvist hade däremot SOF, trots att de legala möjligheterna som fanns därtill, aldrig accepterat att strejka."


Anledningen till att Regeringen till slut lade sig i (trots att den gängse principen är att konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare skall lösas på vanligt sätt med förhandling eller strejk/lockout) var inte bara förlorat ansikte internationellt, utan att SACO-SR plockade ut nyckelpersoner inom Statens Järnvägar samt lotsar. Detta fick konsekvenser för transporter till sjöss och land som påverkade industrin och dess export. I slutändan fick det konsekvenser även för låglönade industriarbetare, vilket innebar att det påverkade LO samt väljarbasen för (s).

En intressant aspekt av SACO-SR konflikten är att (vpk) ställde sig på SACO:SR sida och att även delar av (m) gjorde likaså. "Det kan rimligtvis inte godtas att staten som part i en avtalstvist utnyttjar sin lagstiftningsmakt till att ändra på spelets regler under spelets gång". LO och (s) ansåg dock att strejkrätten var till för de svaga i samhället och inte de med höga löner! "Men när SACO smäller till med denna konflikt, så rör det sig om en politik där de mest gynnade använder ett instrument som kom till för helt andra ändamål."

Hur påverkade konflikten officerarna? Mikael Nyhlén sammanfattar det bra:

"...konflikthotet 1971 var en smärtsam påminnelse om att det personliga förhållandet mellan en svensk officer och statschefen ersatts av något mer opersonligt och byråkratiskt samhälle med andra spelregler.

'Ära, skyldighet och vilja' har ersatts med den tunga och måhända något tråkiga plikten att vara en kugge i det genomorganiserade och moderna Sverige."


SOF är idag ersatt med OF- Officersförbundet och tillhör fortfarande SACO, vars medlemsantal nu ökar kraftigt.

Frågan är hur en ny SACO-konflikt skulle hanteras idag med en högerregering? I och med dagens samhälle där de flesta bolag är beroende av transporter från underleverantörer skulle en liknande strejk slå mycket hårdare än 1971. Hur skulle LO ställa sig till en konflikt som påverkar industrin och därmed deras medlemmar? Är enigheten mellan facken större idag, eller är det fortfarande så att strejk i praktiken är bara ett verktyg som de lågavlönade har rätt att utnyttja?

Då det nationella försvaret av landet i dagsläget inte verkar vara det som styr svensk säkerhetspolitik, så kan en strejk bland officerare knappast anses som samhällsfarlig. Men, i och med Sveriges deltagande i internationella insatser så skulle en militär strejk få internationella konsekvenser som givetvis påverkar Sveriges säkerhetspolitik. Är den då att anse som samhällsfarlig trots allt?

DN

tisdagen den 25:e januari 2011

Gästinlägg: Internationell arbetsskyldighet

Som pensionerad kapten är jag inte personligt berörd. Sammanlagt blev det 23 år av personaltjänst på nio olika befattningar plus tre år som ombudsman. Jag anser mig behärska området.

Arbetsrättsområdet som i FM brukar uppdelas i arbetsrätt och anställningsvillkor kännetecknas av en omfattande reglering. Försvarsmakten reglerar mer än andra verksamheter vilket inte hindrar en omfattande diskussion om regler och tillämpningar. Tyvärr tror jag att ju mer man reglerar desto fler frågor. Allt låter sig inte fångas in i regleringar. Kanske är det så att den energi som driver och utvecklar en verksamhet inte låter sig beskrivas i paragrafer och policydokument.

Arbetsvetenskaplig forskning började intressera sig för detta oreglerade område kring millennieskiftet. Bakgrunden var de dramatiska förändringarna på arbetsmarknaden med den finansiella krisen 1992-1994 följt av avregleringar och privatiseringar.

Begreppet som skapades kallas psykologiskt kontrakt . Med begreppet menas att det finns en psykologisk innebörd i anställningsrelationen som bygger på en subjektiv tolkning av löften och åtaganden. Frågan finns utmärkt beskrivet i en skrift som kan hämtas på Karlstad universitets hemsida under avhandlingar och artiklar av Tommy Nilsson ”Tillit och psykologiskt kontrakt”.

Sverige har deltagit i FN uppdrag sedan 1957. Insatserna har kunnat bemannas och när det varit problem har det berott på otillräcklig personaltillgång och inte ovilja att tjänstgöra.

Min huvudinvändning mot omregleringsprocessen är att jag inte tror att funnits någon ”frivillighetsavsikt”. Fram till årsskiftet bemannades styrkan främst av personal som inte var tillsvidare anställda i FM vilket innebär att ett ansökningsförfarande var nödvändigt. Jag tror att valet att låta försvarsanställda ansöka helt enkelt var en praktisk hantering. Samma förfarande för all personal Har jag rätt så fanns arbetsskyldigheten men försvann när FM sa att det var frivilligt. Inte så smart. Självklart så reviderar jag min uppfattning om någon visar upp ett dokument som styrker en avsikt om frivillighet.

Överbefälhavaren hade kunnat lita på det psykologiska kontraktet och behållit ansökningsförfarandet. Officeren som aldrig accepterar utlandstjänst och som beskrevs av personaldirektören under sommarens nyhetssändningar i TV tror jag aldrig existerat.

Omregleringen innebär att överbefälhavaren begärt att den internationella tjänstgöringen som legat under det psykologiska kontraktet skall flyttas in under det reglerade arbetsrättsområdet utan att närmare precisera innebörden. Konsekvensen är välkänd och kallas av forskarna ”hot och rigiditetsresponsen”. Dvs. skriv på eller Du blir uppsagd. Den anställdes naturliga reaktion är att begära skriftligt på allt som tidigare fanns i det psykologiska kontraktet. Begreppet psykologiska kontraktet är elementär kunskap för alla som studerat arbetsvetenskap och självklart för militärer genom ledarskapsutbildningen. Utan tillit ingen verksamhet.

Som avslutning vill jag ta upp solidaritetstanken som verkar vara en bärande tanke i ÖB beslutsskrivelse. Jag menar att man kan göra en grov indelning av befattningarna i utlandsstyrkan i befattningar som är förenade med livsfara, befattningar som är förenade med förhöjd risk och slutligen befattningar som är helt riskfria. De försvarsanställda kan i sin tur indelas i anställda som skall utsätta sig för livsfara, förhöjd risk eller riskfria befattningar eller inte alls tjänstgöra utomlands. Var hittar vi militärledningen?

Bo Johannesson
Vejbystrand

Not: Bo Johanesson har även gjort ett inlägg på Newsmill i samma ärende.

måndagen den 24:e januari 2011

Skyttegravskrig

Statusrapporten kan sammanfattas med "På västfronten, intet nytt". Nu har det snart gått två månader sedan min uppsägning. Det gick oerhört snabbt att säga upp mig, men överklagandeprocessen går mycket långsamt. Som tur väl är så har jag minst 22 månader kvar av min uppsägningstid (under överklagningstiden så tickar inte uppsägningsklockan, vilket egentligen är till för att arbetsgivaren också ska finna det attraktivt att lösa tvisten).

Vissa framsteg har dock skett:

- För två veckor sedan så hade jag ett möte med den person som skulle blivit min SNR - Senior National Representative nere i Kabul samt en kollega som skulle rotera ner till Kabul samtidigt som mig. Han var en smula orolig då han fortfarande inte hade fått alla ingångsvärden på vad hans tjänst egentligen bestod i att göra. Som jag har sagt tidigare så är vi duktiga på att sätta upp själva grundförbandet FS, men de enskilt roterande som ska besätta diverse positioner inom ISAF får mycket varierande utbildning. Jag har mycket dåligt samvete för min kollega, då jag tidigare lovat hans sambo att hålla koll på hans rygg där nere. Men jag får göra det via distans med ett par mail då och då. För en vecka sedan fick jag beslut från Utlandsstyrkan att jag bibehåller min missionslön, samt att jag står till C F7 förfogande. Ett kraftigt slöseri av pengar att först ge mig utbildning för insats och dessutom nu ge mig lönen utan att utnyttja det som jag utbildats för. Men Försvarsmakten har nog koll på att de förbrukar skattebetalarnas pengar på bästa möjliga sätt (* ironi *).

- Jag pratade med facket för en vecka sedan och de lovade att höra av sig under förra veckan, men inga nyheter ännu. Jag vet inte riktigt om detta beror på att de ror att de ska förlora och då inte vågar göra något, eller om Försvarsmakten helt enkelt inte går att nå. Det är nog tyvärr en kombination av bägge alternativen. Jag pratade idag med en kollega som arbetat fackligt och han jämförde FM personalavdelning med en pösig deg. Hur mycket man än tryckte på den så åkte den bara undan. Om det är en medveten strategi för att trötta ut medarbetare, eller bara dåliga rutiner är oklart. Våra fackförbund är också mycket svaga, vilket bl.a. kan ses av det usla avtalet avseende uppkommen insats. Facken måste vara medveten om att om de inte kommer tioll skott i detta läge så finns det stor risk för avhopp bland medlemmarna då ett fackmedlemsskap inte längre betyder att man har stöd mot sin arbetsgivare. Om många anställda väljer att ställa sig utanför fackförbunden kan det bli intressant att se hur man i framtiden hanterar avtalsfrågor. Vem representerar de facklösa? Har facklösa t.ex. strejkrätt?

- Jag har idag för första gången på två månader varit på en arbetsplats. F7 har lyckats få till att jag kan tjänstgöra här i Stockholm på Flygvapnets luftstridssimuleringscentrum under min uppsägningstid. Eftersom jag tidigare har arbetat mycket med att bl.a. utveckla de Gripensimulatorer som används för utbildning av piloter på F7 så ska det bli trevligt. Dessutom är det ett bra ställe då många av mina kollegor kommer dit för träning, vilket ger mig utmärkta möjligheter att känna av läget på divisionerna. Jag har dock varit helt öppen med chefen att jag inte vet hur länge jag blir kvar beroende på när jag har ett nytt jobb klart och när min överklagan har blivit behandlad.

- Jag fick häromdagen ett roande brev från Trygghetsstiftelsen. Vid mitt första (och enda) besök där så visade det sig att jag inte hade mycket hjälp att räkna med från deras håll då jag redan är för välutbildad och antagligen får högre lön på mitt kommande jobb. Men de tyckte att mitt CV såg lite risigt ut. Döm om min förvåning när jag blev inbjuden till en kurs i hur man skriver ett bra CV. Jag mitt dumma nöt som trodde att det var innehållet i CV:t som betydde något!

Med andra ord så har det inte hänt mycket, men det står i varje fall inte helt still. Jag har numera en arbetsplats att gå till, vilket är bra då jag annars riskerar att slöa till och gå upp i vikt. Under tiden så söker jag givetvis nya jobb. Det ser ganska så ljust ut, men då jag har gott om tid på mig så har jag möjlighet att utvärdera mina alternativ och välja det som passar mig bäst. Lön är inte hela ekvationen. Det finns många andra parametrar som bostad, flytt, vänner och familj. Som tur väl är så är jag singel och har inga barn. Annars så hade jag nog reda fått krypa till korset liksom så många av mina officerskollegor.

Som soldat är jag van att vänta. Krig består ju som känt av 99% väntan och 1% ren skär skräck. Samma sak gäller för närvarande Försvarsmaktens hantering av personalärenden.

söndagen den 23:e januari 2011

Rätt kan ibland vara helt fel

Den israeliska kommission som granskat de israeliska soldaternas agerande när de stoppade konvojen till Gaza hittar inga felaktigheter.

Soldaterna som var med när skeppen bordades agerade i självförsvar, enligt kommissionen som skrivit rapporten. Det skriver israeliska tidningen Haaretz på nätet.

Men samtidigt så tappar nu Israel sitt internationella stöd, vilket borde vara en kraftig tankeställare för ett land som är så beroende av sitt stöd med bl.a. vapen från USA.

Israel är ganska ensamt i sin syn på det hela. En rad regeringar världen över, inklusive den svenska, har fördömt stormningen av Gazaflottan, som skedde på internationellt vatten. Och på söndagen presenterade Turkiet en egen rapport, där det hette att de israeliska soldaterna använde övervåld under aktionen.

I den israeliska pressen så anges att rapporten ska skickas till FN för analys innan FN ger ut sitt officiella utlåtande.

The panel's two foreign observers, Brig. Gen. Ken Watkin of Canada and Lord David Trimble of Northern Ireland, have both signed off on the report's conclusions.

Simultaneously, an English translation of the 300-page document will be submitted to the UN panel that is probing the incident. That panel, chaired by former New Zealand Prime Minister Geoffrey Palmer, includes both Israeli and Turkish representatives.


Försvar och Säkerhet har haft ett fokus på just Israel den sista tiden. Man är rädda för utvecklingen i både Iran och Libanon. Att ett antal av grannländerna rustar upp gör inte saken bättre. Tyvärr så kan det förlorade stödet från omvärlden leda till en negativ spiral där Israel känner att man måste klara sig själv mer än tidigare, vilket kan trigga någon typ av reaktion på bl.a. kärnkraftsprogrammet i Iran. Bombning av kärnanläggningar har som bekant utförts tidigare av Israel!

Israel ansåg att man hade laglig rätt att stoppa Gazakonvojen. Man hade nog inte räknat med detta massiva fördömande. Tyvärr så kan därmed en aktion som utfördes för att förbättra säkerheten i Israel resultera i att den försämras. Detta visar med all tydlighet på att vad som är lagligt rätt kanske inte alltid är moraliskt rätt eller ens särskilt klokt att göra. I framtiden så kanske en sådan här aktion inte bara ska granskas av jurister, utan även av humanister.

DN

lördagen den 22:e januari 2011

Omstart (uppdaterad)

När matchen såg ut att vara slutspelad och priset för första plats var på väg att delas ut till Rafale, så meddelar Brasilien att man vill börja om från början med FX2-utvärderingen.

Är detta bra eller dåligt för Gripen?

Det brasilianska flygvapnet har redan sagt att man föredrar Gripen, då den ger mest pang för pengarna. Den brasilianska industrin har också gjort samma val då Gripen ger mest arbetstillfällen och teknikåtermatning till brasiliansk industri. Den tidigare presidenten Lula verkar dock ha föredragit Rafale, då Frankrike har mer politisk tyngd att stötta Brasilien i deras ansträngningar att bli den ledande nationen i Sydamerika.

Men nu har Brasilien likt övriga världen fått ekonomiska problem. Till råga på allt så har det förvärrats av den senaste tidens oväder som gjort många människor hemlösa. Ovädret har även satt hård press på den brasilianska försvarsmakten.

Jag trodde personligen att den dåliga ekonomin skulle innebära att Brasilien skulle ta time-out i upphandlingen, d.v.s. ingen vinnare skulle utses. Nu när man i stället börjar om från början så finns det stor chans att ekonomin styr. Då Gripen är minst 50% billigare är Rafale i anskaffning och 1/3 - 1/10 så dyr i drift så borde detta väga till Saabs fördel.

While the Rafale produced by France’s Dassault Aviation SA, was though to be the forerunner of Brazil’s FX-2 program, favored by former president Lola and the government the Swedish Gripen NG was though to be more affordable at 10 billion reals (US$6 billion) and having better export potential in Latin America, a fact that could contribute to Brazil’s aerospace industries advantages. President Dilma was reportedly in consultation with Embraer and the Air Force Commander, Gen. Juniti Saito, both supported the selection of Saab’s Gripen NG over the Rafaele, strongly endorsed by former Defense Minister Nelson Jobim.

Problemet är att utvärderingen kan ta tid och här gäller det för Sverige att fundera på hur man ska gå vidare med anskaffning av E/F. Riksdagen har gett OK till fortsatt utveckling av E/F samt anskaffning av 10 stycken flygplan till Flygvapnet förutsatt att det finns en exportkund. Men hur länge kan vi vänta med ett svenskt beslut? Tar vi det för sent så kommer beslutet bara att bli att i framtiden köpa ersättaren til Gripen från något annat land, alternativt att lägga ner Flygvapnet.

Uppdaterad 11-01-26, 18:11
Även svensk press har nu noterat att Brasilien väntar med anskaffning av nya flygplan och väljer att för stunden fokusera på de problem man har inom landet med bl.a. översvämningar och lerras.

Svenska Jas Gripen, franska Rafale och amerikanska F-18 Super Hornet är fortfarande med i upphandlingen.

Att beslutet skjuts upp innebär inte att man är tillbaka på ruta ett och att ryska Sukhoi är tillbaka i spelet igen, sa han.

Nelson Jobim sa också att han hoppas på avgörande senare i år.

Men sen kommer det bli minst tolv månaders komplicerade förhandlingar, rapporterar AFP och the Local.


Detta får två konsekvenser:
- Sverige måste besluta hur man själv ska gå vidare med Gripenprogrammet och om staten vill stötta E/F-utveckling, eller bara säkerställa insustrins överlevande under tiden.

- Braslien kommer givetvis att utnyttja perioden för att krama ur bättre erbjudanden från leverantörerna där framför allt Frankrike och Dassault bör vara ganska så desperata med tanke på avsaknad av exportkunder för Rafale.

Antagningstester

Försvarsmaktens personaldirektör Per-Erik Stålesjö klappar sig själv på ryggen efter enligt honom positiv uppmärksamhet i Sälen avseende det nya personalsystemet. Personligen tycker jag att det inte sades så mycket som borde ha sagts, men han har dock helt rätt i att det återstår en hel del utmaningar innan FM ror i hamn med ett reformerat försvar.

Sammantaget kan jag konstatera att det under konferensen blev ett för stort fokus på rekryteringen. Jag saknade många av de övriga utmaningar som vi står inför i arbetet med ett reformerat personalförsörjningssystem, som till exempel införandet av ett tvåbefälssystem, plutonchefernas nya arbetsgivarroll och inte minst förståelsen för vilket engagemang som krävs från övriga delar av samhället för att vi ska lyckas.

Rekryteringen är dock fortfarande inte i hamn och är just nu en tillräckligt stor utmaning för Försvarsmakten. Vi behöver fylla på med en massa nya soldater i leden. Men vad är det för egenskaper vi söker hos de nya soldaterna? Tja, den här artikeln i Helsingborgs Dagblad säger nog det mesta.

– Eftersom vi använder positiv särbehandling har alla kvinnor som fått godkänt på testerna kommit in, säger Lars Hammarlund.

Antagningskraven har förändrats jämfört med under värnpliktstiden.

– De fysiska kraven har sänkts medan värdegrundskraven har höjts, säger han.


Hmm...mer fokus på värdegrund och mindre på fysiska krav. Är det vad Försvarsmakten verkligen önskar? Som gruppchef är ju det en tröst att veta när man ska leda sin grupp i strid i Afghanistan. Soldaterna kanske inte orkar bära sin utrustning eller att springa från fienden, men de har rätt syn på manligt och kvinnligt!

Jag tror att tanken med att anställa civila som Per-Olof Stålesjö var bra, då det skulle tillföra kompetens som Försvarsmakten saknar inom vissa områden. Tyvärr så saknar dessa personer helt och hållet förståelse för vad Försvarsmakten sysslar med. Det är kanske just detta som gör att det för tillfället går utför med verksamheten. Många av oss officerare skriker på hjälp, men ingen förstår budskapet.

Se även Wiseman.

fredagen den 21:e januari 2011

MANPADS mot svenskt flyg?

Carl Bildt är utsatt för kritik avseende uttalanden han har gjort i Irak om bl.a. flyktingfrågan.

Men i det dokument som läckt till Wikileaks står det en annan intressant detalj som i varje fall jag helt hade glömt bort.

Bildt pressed Ambassadors Crocker and Ries for information on two alleged man-portable air defense systems (MANPAD) attacks on Swedish and Austrian airliners.

Ambassador Crocker replied that the USAF had not found the incidents adequate reason to change its designation of KRG airspace, but he declined to rule out an attack because he said there were no Coalition surveillance or warning(JSTAR/AWACS) assets in the area at the time. However, after listing other factors, including MANPAD range limits and the high quality of Kurdish security, the ambassador told Bildt it was unlikely the aircraft had been attacked. Ambassador Ries added that press reports indicated the Swedish carrier had regulatory problems with the KRG Civil Aviation authority, and wondered if it was a coincidence that the flight allegedly attacked was the final one scheduled to fly the route. Ambassador Trouve confirmed the carrier,s difficulties but thought it was unlikely they would stage the incident. In an aside echoing the immigration issue, Lyrvall pointed out that the Erbil route had become among the most profitable for both companies.


Händelsen inträffade 2007 och det bolag som blev utsatt för beskjutning var Nordic Airways. Själva beskjutningen inträffade 8 augusti 2007 och Wikileaksdokumentet är från 12 september 2007, så USA var mycket snabba med att lägga på locket på denna händelse. All kritik mot den kurdiska myndigheten är nog mycket känsligt för USA, då det 2007 trots allt var en del av Irak som fungerade hyffsat. Dessutom vill man nog inte att Turkiet ska få mer vatten på sin kvarn.

Det var piloterna på ett plan, tillhörande Nordic Airways, som i förra veckan upplevde att de blev beskjutna strax efter starten, vilket ledde till flygstoppet.
...
-Vi är så säkra det går att vara. De tre piloterna i cockpit såg beskjutningen och det är svårt att missta sig på den höjden, säger Anders Lundblad.


9 aug 2007 Svenskt plan beskjutet i norra Irak. Det var vid 23.30-tiden svensk tid natten till torsdagen som Nordic Airways flygplan en MD 80 med 130 passagerare plus besättning precis hade startat från flygplatsen i Sulaymaniyah i norra Irak. Kort efter start såg en av piloterna ett kraftigt ljussken. Det kom snett ovanifrån, bakifrån och som korsade flygplanets väg. Ungefär 500 meter framför flygplanet sjönk ljuset mot marken, säger Mikael Wångdahl, vd på Nordic Airways. Lokala uppgifter säger att det kan ha varit någon form av spårljus som fågeljägare använder. Luftfartsstyrelsen utreder vad som hänt och Nordic Airways har ställt in alla flygningar i området.

När man tittar på hur "roboten" har rört sig så låter det inte som en MANPAD(se nedanstående video). En IR-robot från en MANPAD upptäcks oftast när den kommer nerifrån och detta tack vare röken från robotens motor. Då den låser på en värmekälla så skulle den teoretiskt sett ha gått mot motorn bakifrån och missat, men det låter som en ganska så stor miss i så fall. Nej, då tror jag mer på teorin att någon var ute efter att skrämma det svenska bolaget genom att skjuta en robot som hade en olåst målsökare och därmed missade med grov marginal, alternativt att flygplanet blivit beskjutet med någon typ av spårljus eller fackla.

Denna händelse visar på hur s.k. tyst UD-diplomati går till i praktiken. Bildt använder en form av utpressning när han kopplar ihop Sveriges vilja med att öppna en svensk ambassad i Bagdad med att Irak är beredda att ta tillbaka de irakier som utvisas från Sverige. Kurdiska provinsregeringen använder skrämskott för att få svenska flygbolag att lyda deras vilja. Vem är mest cynisk?

Som vanligt finns det vinnare och förlorare även i denna historia.

För Nordic Airways så slutade irakflygningarna med att bolaget gick omkull 2009. Numera är namnet NordicAirways bara en fasad för reklam på Internet. Men eftersom flyktingarna i Sverige är en betydande marknad för resebolagen så kommer nya bolag att fortsätta att flyga till heta zoner som Irak och Afghanistan. För militära piloter kan kanske detta vara en jobbmöjlighet? Erfarenhet av motmedelssystem och kunskap om luftvärn kan bli en merit när man söker civila jobb i framtiden. Det ironiska är att eftersom svenska politiker visar ljumt intresse att skicka ut Gripen internationellt så kan det bli så att svenska stridspiloter får praktisk erfarenhet av att undvika luftvärn först efter sin militära karriär! Jag undrar hur de civila bolagen skriver sina anställningskontrakt? Är det ett obligatorium för "internationella insatser", eller är det frivilligt? Hur mycket får man i extra risktillägg på lönen?

För svensk försvarsindustri så är denna typ av händelser en möjlighet. Saab EDS levererar motmedelsutrustning till civila flygplan. För civila flygplan heter produkten CAMPS. Än så länge har hotbilden varit ganska så låg då de robotar som cirkulerar på den svarta marknaden är gamla och med stor sannolikhet inte längre tillförlitliga. Försäljningen till civila bolag har därför inte tagit fart som man trodde efter 9-11. Försäljningen till militära kunder är därför fortfarande huvudnäringen. Men vem vet, med tanke på att det går rykten om att Iran tänker försörja motståndsgrupper i Afghanistan med bärbara robotsystem så kanske denna typ av incidenter kommer att öka och därmed innebära en ökning för den civila marknaden?

En sak är i varje fall klar efter Wikileaks avslöjande. Carl Bildt kommer att passa sig noggrannt för att utöva "tyst diplomati" i närheten av amerikaner. Hmm.. inga kommentarer från Carl Bildt på hans blogg. Han lär nog svära över att informationstekniken också kan användas emot en själv...







SvD1, SvD2, DN1, DN2

torsdagen den 20:e januari 2011

Bära hundhuvudet

Följande pressmeddelande gick ut igår från Försvarsmakten utan att det blev någon särskilt stor notis i svensk press.

John Daniels, chef för Säkerhetskontoret på MUST lämnar på egen begäran sin befattning den 31 januari.

Överste Bengt Sandström tar över som tillförordnad chef för Säkerhetskontoret.

Befattningen som chef för Säkerhetskontoret kommer att utlysas.

Med anledning av verksamhetens särskilda karaktär lämnar Försvarsmakten inga övriga kommentarer.

Erik Lagersten
Infomationsdirektör


Det är framför allt två händelser på senare tid som skulle kunna ligga bakom detta.

- En MUST-anställd som använt sin dator till "snusksurfning". Det har dessutom på senare tid framkommit att denna typ av aktivitet är ganska så frekvent i Försvarsmakten. Porrsidor på nätet är ökända för att vara belamrade med virus, vilket gör att detta givetvis är ett "bra" sätt att få in virus i Försvarsmaktens datorer. MUST ska vara ett gott föredöme för övriga Försvarsmakten i sin roll som kravställare och granskare av att säkerheten inom Försvarsmakten sköts på ett bra sätt. Att då själva begå denna typ av "misstag" sänker förtroendet hos omgivningen och riskerar att personal slutar förlja MUST rekommendationer.

- Läckage av uppgifter som tyder på att någon hade kännedom om attentaten på Drottningsgatan. Försvarsmakten har förnekat att någon anställd har haft tillgång till denna information. TT hävdar dock fortfarande att det var en försvarsmaktsanställd, samtidigt som Expressen pekar på att det är en anställd inom en annan myndighet. Värt att notera är att MUST granskar fler försvarsrelaterade myndigheter och det finns försvarsmaktspersonal som arbetar inom andra myndigheter. Att SÄPO inte fick informationen tyder på brister i rutiner.

John Daniels har nog med stor sannolikhet fått ta ansvaret för dessa händelser. MUST är en organisation som gärna vill undvika få rubriker i tidningarna...

De bägge Sten

Sten Svantesson Natt och Dag tog namnet Sten Sture (d.y.) när han 1512 efter en hel del intrigmakande tog över som regent i Sverige. Hans regeringstid blev kort och inte så särskilt lyckad.

Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture den äldre men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämndes till ärkebiskop fick unionspartiet i Sverige en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning Almarestäket. En dansk undsättningsstyrka slogs tillbaka 1517 och ärkebiskopen tvingades att kapitulera. Sten Sture lät avsätta ärkebiskopen (något som varken påven eller Trolle själv godtog), och tog initiativet till riksdagsbeslutet om Stäkets rivning. Det var under sigillet på detta beslut Hans Brask ska ha fäst en liten lapp med meddelandet "härtill är jag nödd och tvungen". För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad.

Biskop Brasks lilla protest blev för historien känd som en brasklapp och resulterade att han till skillnad mot många andra i den svenska ledningen överlevde Stockholms blodbad när den danske kungen Kristian II "den gode" år 1520 tog över makten även i Sverige.

Varför ett inlägg om Sten Sture d.y.? Tja, det finns en del roande paralleller till dagens händelser i Försvarsmakten. Nu som då finns en Sten Sture med i spelet i form av Sten Sture Tolgfors. Nu som då så tvingar Sten (indirekt via ÖB) folk att skriva på dokument. Nu som då så har en del undertecknare svarat "Ja", fast de har lagt till "härtill är jag nödd och tvungen". (Inte jag själv, men jag vet minst en kollega som svarat så). Nu som då innebar detta svar att man överlevde "blodbadet".

Sten Sture d.y. fick ett tragiskt slut. Vid slaget på Åsundens is den 19 januari 1520 så krossades hans knä av ett kanonskott och den svenska hären flydde i panik. Den 3 februari dog han under transport till Strängnäs på Mälarens is. Men detta var inte slutet på hans otur. I samband med Stockholms blodbad så grävdes hans lik upp av danskarna för att brännas med de övriga förrädarna!

Men Sten Stures handlingar fick indirekt stora konsekvenser för Sverige. Blodbadet ledde senare till uppror bland allmogen och Gustav Vasa fördes fram som ny svensk regent. Detta räknas som födseln av den moderna svenska nationalstaten. Hade inte Sten Sture agerat så illa så hade Sverige sett mycket annorlunda ut.

Hur det sista kapitlet i Wikipedias dokumentation och därmed en del av historiens dom över den senaste Sten Stures liv kommer att se ut är ännu oklart. Mikael Odenborgs benämning av Sten som "tomhylsan" är redan infört. Det senaste öknamnet "Badgdad Bob" lär nog också snart dokumenteras för eftervärlden. Om den dåliga behandling av Försvarsmakten under hans övervakning leder till födseln av ett modernt svenskt insatsförsvar eller får de sista resterna av det svenska invasionsförsvaret att ramla ihop återstår att se. Men vad som är helt klart är att även Försvarsmaktens öde kommer att finnas med i nekrologen över Sten Sture d.m.y (den mycket yngre) liv och gärningar.

Se även Skipper, Commander och Wiseman.

onsdagen den 19:e januari 2011

Inte en i gänget

Att Sverige inte är medlem i NATO lär inte komma som någon nyhet för de flesta. Att vi trots detta försöker vara bäst i NATO-klassen med integration av NATO-kommunikation och NATO-datalänkar i snart sagt alla våra militära system är nog heller inte någon som många missat.

Men tyvärr så kräver alla dessa system kryptonycklar som distribueras av... ja, rätt svar är faktiskt NATO!

Nu rapporterar Expressen att svenska förband i Afghanistan inte kan ta del av NATO:s krypterade kommunikation!

Svenska soldater som strider i Afghanistan kan inte få Natos sekundsnabba rapporter om vad som sker under pågående strider. Byråkrati har stoppat det svenska ISAF-förbandet från att få tillgång till Nato:s krypterade kommunikation.

Tolgfors känner som vanligt inte till detta. Men orsaken är givetvis solklar. NATO-krypton är oftas klassad som NATO SECRET. Vi som svenskar får bara ta emot information som är klassad NATO PFP SECRET. Nu hanterar vi trots detta en massa NATO hemlig information i Afghanistan, men vill man hårddra på det hela så riskerar vi hela tiden att bli utestängd från detta informationsflöde.

Samma sak gäller tyvärr även här hemma i Sverige. När bl.a. våra flygplan byggs om för NATO-kommunikation med Länk 16 som datalänk mellan flygplanen och mellan flygplan och stridsledning så krävs kryptonycklar. Dessa distribueras av USA eller NATO. Så problemen med att få access till NATO-kommunikation gäller inte bara i Afghanistan. I värsta fall kan det gälla även i Sverige. Nu kan vi komma runt det hela genom att klassa informationen som enbart svensk sekretess och då gäller inte längre NATO-klassningen, men så fort vi vill köra en samövning med något NATO-land eller den dag Solidaritetsförklaringen innebär att vi behöver hjälp så måste vi säkerställa att vi får tillgång till dessa kryptonycklar. Tyvärr så finns det i stort sett bara en lösning. Det är att bli medlem i NATO!

Annars är det bara att backa tillbaka till våra gamla kommunikationssystem...

tisdagen den 18:e januari 2011

Sagoberättaren

Wilhelm Agrell framstår som en mysig sagoberättare när han på Folk & Försvar redogör för den svenska Försvarsmaktens förfall under de senaste 10 åren. Jag rekommenderar alla att lägga 30 minuter på att lyssna på hans föredrag då det tydligt visar på varför det har gått som det har gått, samt de utmaningar vi står inför.

2007 skrev Bo Pellnäs ett debattinlägg i SvD kallad "Vi lever i dårarnas paradis" där han kritiserade neddragningen av Försvarsmaktens förmåga att försvara landet. Detta uttalande låg som grund till att Wilhelm Agrell påbörjade sitt arbete med boken "Fredens illusioner: det svenska nationella förvarets nedgång och fall". I den så redogör han för nedgången som kan "fortsätta en bit till, men inte långt, då det inte finns mycket fallhöjd kvar".

Det är omöjligt att följa processen i detalj, då det saknas logiskt spår i de styrande dokumenten. I stället får man följa "meningsbärande tomrum". Till exempel begreppet krigsförband som 99/00 innebar förband som var icke samövade, ej mobiliserbara och med gammal materiel. Debatten om Försvarsmaktens förändring har dock helt uteblivit. Om de närmast ansvariga saknar klar bild av skeendet, hur ska då någon annan kunna ha det?

I mitten av 90-talet insåg ÖB Owe Wiktorin att Försvarsmakten behövde reformeras. FM hade en förlegad struktur och var anpassad för att klara gårdagens krigföring enligt Kalla Kriget och till viss del ända tillbaka till VK2. En fiende som behärskade manöverkrigföring kunde "hoppa i sekvensordning" och direkt slå ut strategiska mål i stället för att gå igenom de klassiska faserna förbekämpning-överskeppning-skapande av brohuvud o.s.v.

1998 ansåg FM att det fanns en långsiktig förändrad hotbild som gav upphov till en säkerhetspolitisk lucka, s.k. "strategisk time-out". Försvarsmakten skulle kunna ändras i tid innan ett nytt hot skulle uppstå. Det skulle skapas operativa insatsstyrkor med möjlighet till manöverkrigföring (både nationellt och internationellt) samt nationella skyddsstyrkor som skulle klara det "klassiska" kriget i Sverige (OBS: Detta var ej HV som i dagens inriktning). Armén och Marinen reducerades.

2004 halverades insatsorganisationen p.g.a. budget. Avvecklingen hade ej gått enligt tidplan och den nya organisationen var ej klar. En glidning uppstod i FM målsättning. Fokus blev internationella insatser. Försvaret av landet fick ej längre plats i budgeten. Den framtida möjligheten till tillväxt som fanns 1998 ströks helt.

En sak som Agrell kritiserar är beslutet om DS3 av Gripen 1997. Detta blev en kostnadsökning som åt upp Flygvapnet och övriga Försvarsmakten. Här har jag en delvis annan syn. Jag håller med om kostnaderna och konsekvensen av dessa kostnader, men utan DS3 så hade vi aldrig haft någon export av Gripen och vi hade aldrig kunnat nyttja Gripen internationellt. A/B-versionen av Gripen är till för att enbart försvara Sverige! Å andra sidan kanske Flygvapnet inte hade drabbats av hysterin kring internationella insatser om vi fortfarande bara haft A/B?

Ett stort misstag som både politiker och FM-ledning har gjort är att den säkerhetspolitiska lucka som fanns 1998 har omdefinierats till ett permanent tillstånd. Yttre hot är numera inte bara osannolika, utan otänkbara! Detta innebar att förmågan till tillväxt är överflödig och nationella försvaret inte behövligt.

Begreppet CIMIC - Civil Militär samverkan har omdefinierats till det internationella samverkan mellan militära förband och humanitära biståndsorgan i.s.f. det tidigare svenska samarbetet mellan civila myndigheter och Försvarsmakten för att skydda svenska samhället. Agrell pekar också på det nyspråk som införts där dagens yrkesförsvar kallas frivilligförsvar.

Avslutningsvis så ställer Agrell fyra reflektioner/frågor/utmaningar:

1 - Uppgift. Om inte FM har försvaret av landet+grannländer som huvuduppgift så riskerar det att bli icke relevant. Det blir något som man kan ha eller inte ha. De nationella uppgifterna behöver inte dominera, men måste vara relevanta. Han tar upp Tolgfors senaste debattinlägg i DN där Tolgfors säger att en nationell resurs är Arméns manöverbataljoner. Men dessa är numera enbart lätta manöverbataljoner designade för internationella insatser!

2 - Vi ska inte bry oss om hotbilden i designen av morgondagens försvar. Prognoser blir fel. Sverige måste ha en grundläggande förmåga att försvara landet oavsett hur framtiden ser ut. Agrells syn är att vi just nu befinner oss under denna grundläggande förmåga!

3 - Internationella insatser är viktiga, men vi måste vara ärliga med våra motiv till insatsen. Att vi är med är en politisk markering, men den kan givetvis vara till nytta. Vi måste vara försiktiga med att låta denna förmåga styra, då det riskerar att anpassa Försvarsmakten till lokala konflikter som inte är representativa för framtida krig.

4 - Försvarets förhållande till samhället. Slopandet av värnplikten får långsiktiga konsekvenser! Innehållet i värnplikten behövdes ändras, men den skulle inte ha övergetts. Värnplikten gav FM möjlighet att nyttja bredden av kompetensen i samhället, nu får vi konkurrera med andra bolag.

För att citera Agrells slutord:

"Värnplikten skapade ett sammanhang och en gemenskap. Skyldighet innebär också delaktighet. Nu har vi under fanfarer klippt banden till skyldigheten och därmed också, fast utan att tänka på det, till delaktighet, sammanhang och gemenskap. Och vi har gjort det i en tid då klyftorna på nytt växer. Då vi alla gjorts uppmärksammade på att främlingskap, bristande integration, avsaknad av mening och gemenskap blivit kroniska samhällsproblem som vi uppenbarligen står ganska så handfallna inför".

Ja, vad säger man? Klockren analys! Tyvärr så riskerar denna saga att sluta utan ett "så levde de lyckliga i alla sina dagar".

Pendelutslag

Vilket håll är Försvarsmakten på väg mot? Som Håkan Juholt (s) sade tidigare i veckan så har inriktningen pendlat mellan invasionsförsvar till internationella insatser och nu på väg tillbaka till ett nationellt fokus. Men samtidigt så står Håkan Jevrell (m) och säger att vi inte har sett början än av det europeiska och nordiska samarbetet.

Det europeiska samarbetet är jag än så länge inte särskilt imponerad av. Försvarsmaterielsamarbetet inom EDA lider av revirpinkeri av stor skala. Forskningsprojekt som Neuron går bra, men när det kommer till beställning vill alla ha hela kakan. Den sameropeiska flygskolan finns det sjuttielva förslag på.

Battlegroupkonceptet som Sverige satsar stenhårt på har inneburit att vi nu sitter i beredskap för andra gången, men viljan att skicka ut förbanden saknas. Jag har tagit upp detta på bloggen tidigare och fått kommentarer i stil med att BG är till som reformmotor för Försvarsmakten, att den inta kan sättas in i en insats som redan pågår (där ska deltagarländerna i första hand förstärka) m.m. Visst jag håller med om att det bara skulle röra till en insats om det dyker upp nationer som inte är med i leken, men det måste ändå vara bättre än att vänta på att de truppbidragande länderna i en insats kan skrapa ihop pekgar och soldater till en förstärkning? Som reformmotor så är BG dessutom inte heltäckande. EU Military Commitee har liknande koncept med snabbinsatsstyrkor för sjö- och luftstridskrafter. Men eftersom de flesta europeiska länder deltar i NATO:s motsvarighet så har intresset ännu inte varit tillräckligt stort. Kanske kan den sviktande europeiska ekonomin bidra till bättring? Vi får dock se upp så att vi inte reformerar hela Försvarsmakten efter dagens BG-koncept, för då självdör Flygvapnet och Marinen. Insatser liknande den i Afghanistan har inget större behov av vare sig sjö- eller luftstridskrafter frånsett transportflyg, helikoptrar, UAV och till viss del CAS. Men "spetsigt" stridsflyg som Gripen med en god jaktkapacitet och skydd mot fientligt luftvärn har vi inte stort behov av.

Intressant nog så har en svensk film om det svenska invasionsförsvaret under VK2 snart premiär. Jag ser mycket fram emot att se den. Frågan är om Försvarsmakten någonsin kommer att gå tillbaka till detta koncept, eller om slutresultatet blir i stil med den andra svenska filmpremiären. Den om Åsa Nisse och Klabbarparn..

måndagen den 17:e januari 2011

Vad händer i Prodorganisationen?

Det är mycket fokus i Försvarsmakten på förmågan att genomföra internationella insatser, men för att kunna utbilda insatsförband så krävs att en stor del av Försvarsmakten stöttar genom att producera det som insatsförbanden kräver.

Titta t.ex. på flygvapnets organisation för att producera Gripeninsatsdivisioner. Vi har fyra insatsdivisioner bestående av piloter och underrättelsepersonal, två på F21 och två på F17. Vi har två basbataljoner, en på F21 och en på F17, men dessa används enbart för insatser i Sverige. I fredstid så tillhör teknikerna något av de fyra kompanier som underhåller flygplanen tillhörande insatsdivisionerna. När vi ska sätta ihop en "riktig" insatsenhet för att kunna använda Gripen internationellt så plockar vi därför ihop tekniker, sambandspersonal, stabsofficerare m.m. från de olika förbanden i Sverige. Så har vi gjort med SWAFRAP JAS 39, SE-01, SE-02, Red Flag i Alaska och Nellis och nu senast med EAW - Expeditionary Air Wing. Flygvapnet har helt enkelt ingen färdig kloss som kan kallas insatsdivision med tillhörande underhåll och ledning. Möjligtvis så blir det en smula enklare i framtiden då en av basbataljonerna även ska innehålla en EAS - Expeditionary Air Staff som kan bilda ledningsfunktion i en framtida insatsenhet. Men av dessa fyra insatsdivisioner kommer i bästa fall en att sitta i beredskap. Övriga tre kommer att befinna sig i någon typ av utbildningsfas för att skola in nya piloter på taktisk flygning med Gripen.

Utöver dessa fyra insatsdivisioner och två basbataljoner så har vi på F7 två stycken utbildningsdivisioner som flyger Gripen (idag en blandning av A/B och C/D) samt tre stycken underhållskompanier. Vi har FMLOG enheter som utför större underhåll på F7, F17 och F21. Vi har TU JAS som genomför taktisk utvecklng av Gripen på Malmslätt i Linköping. De delar unerhållsenhet med FMV T&E som också har ett antal piloter och underrättelseofficerare för sin verksamhet. För att utbilda Gripentekniker så använd FMTS i Halmstad.

Med andra ord en ganska så stor organisation för att i praktiken leverera en enda insatsdivision! Men, de övriga divisionerna och kompanierna deltar dock i den svenska nationella beredskapen i form av incident- och övningsverksamhet. Tyvärr så har det i försvarsdebatten varit på tok för lite fokus på den nationella verksamheten.

Men nu ska även Flygvapnet omstruktureras med specialister och GSS - Gruppchefer och Soldater. Under invasionsförsvarets tid så krävde Flygvapnet mycket stora personella resurser för att kunna driva alla krigsbaser. En Bas-90 basbataljon hade ca 1500 man och vi hade 16 stycken. Värnpliktssystemet var en förutsättning för att kunna bemanna alla dessa baser. Med det nya systemet med heltidsanatsällda har vi dels inte råd att anställa så många och dels så har vi i fredstid helt enkelt inte tillräckligt med uppgifter för dem att utföra dagligen. Därför så anpassar vi storleken på Flygvapnet efter fredsinsatserna och lägger krigsbaserna åt sidan.

Men hur hanterar vi denna övergång till ett insatsförsvar? Frågetecknen är stora. Framför allt gäller det våra tekniska officerare som till stor del ska "omgaloniseras" till specialister. Det är även stora frågetecken på hur prodorganisationen ska se ut som ska försörja insatsförsvaret.

Jag fick ett mail från F7 som pekar på en del av dessa problem.

Det blåser vindar som jag för ett år sedan aldrig kunde ana. För ett halvår sedan när det felstavade brevet kom i brevlådan hamnade jag i tillstånd av apati, chock eller något annat. Jag har minnesluckor från dagarna efter... Inte trodde jag att det 6 månader senare skulle dimpa ner ett "förslag" till F7 angående omorganisering av Skaraborgs Flygflottilj som innebär att man slår undan benen på flottiljens Flyg-PROD ben (Gripenverksamheten) så till den milda grad att den i framtiden inte kan bli självförsörjande inom kompetensförsörjningen. Att den inte kommer att kunna utföra sina framtida uppgifter, vad det nu kommer att vara för uppgifter!? Att flottiljen kommer att självdö då den framtida Flygunderhållsenheten, snart kallad TekE inte skall ha en enhetschef - hör och häpna, och att personalen på kompanierna skall bestå av Civila flygtekniker kategori B och "underställda dem???" ett antal specialistofficerare som skall ha ett mindre antal flygmekaniker kategori A.

De flesta chefer och tekniker på F7 är åter igen chockade, och möjligen naiva som alltid, och tror att "Flygmekaniker kategori A" är felskrivet och skulle vara en del av de nuvarande officerarna med certifikat som "Flygtekniker kategori B" men omgjorda till specialistofficerare. Huruvida det är felstavat eller avsiktligt lär vi kanske inte få reda på ännu. Skulle det vara avsiktligt? Vad är då avsikten?

Vad är avsikten med att i stort sett alla officerarna skall bort (förutom piloterna och meteorologerna som kvarstår som fullvärdiga officerare) och skall ersättas av civila ekonomer, chefer och en och annan vilsen Specialistofficer. Hela framtida TekE (som skall sköta flygplan- och simulator-driften) skall bestå av 123 man. Enheten skall ha en stab av enbart civilanställda, två kompanier (som inte får heta kompanier) bestående av 43 respektive 59 man varav två officerare i majors grad på vart kompani. Alla övriga chefer är civila på kompanierna. Andra kompaniet skall få tillägg av en säkerhetsmaterielverkstad med ett fåtal personer. Staben får ta hand om simulatoringenjörerna i sin organisation.

Totalt skall F7 som PROD-avdelning bestå av 269 man. Det är mest chefer som skall bort (avskedas?). Nä, förmodligen inte avskedas utan snabbt och lätt överföras till andra landsändar eller länder!

Känslan på flygunderhållsgolvet är att F7 skall självdö som flottilj och (min känsla...) resterna (Transportflyget) skall flyttas till att tillhöra någon av de andra flottiljerna. Kan det vara så? Är Generalerna ointelligenta så att de inte förstår vad förslaget kommer innebära? Är det så att det tror att det kommer lösa sig som alltid, då F7 alltid varit stolta, engagerade och oerhört effektiva. Eller vill vissa generaler, då man inte fick regeringens tillstånd att bara lägga ner en flottilj, söndra en av de tre kvarvarande till att med tiden bli automatiskt nedlagd utan att själva lägga ner den. Det är ju faktiskt enorma skattepengar som kommer att försvinna i jorden och Sveriges förmåga att i framtiden sälja flygplan som hotas.

Jag kan inte längre tro att generalerna inte har en agenda. Jag kan förstå att framför allt F17 men även F21 jublar åt den nya världen där Pansargeneralen styr skeppet upp på land och offrar flygvapnets effektivaste förband. Jag förstår F17 som känt sig nedläggningshotade så många gånger. Men att med kraft och med hotbrev och omorganisationsförslag (som han gett allt för få dagar på att behandla och "tillstyrka" för att vi skall kunna protestera och ge motförslag) styra det en gång så stolta skeppet "Försvarsmakten" upp på land betyder inte att han med ett litet offer sen kan byta riktning.

Ett skepp kan inte styras som en armébrigad eller en pansarvagn. Det kräver besättningens medverkan och att motorn inte slängs överbord.

Hälsningar
Allt för långt kvar till NOR.


Ja, vad säger man? Det här är verkligen inte den snyggt skötta övergången från Officer till Specialist som man skulle kunna önska sig. Tvärtom är det ett bra sätt att i närtid tappa alla våra Gripentekniker. Och ÖB, som ren information flyger inte våra flygplan en meter utan underhåll!

Det finns stora diskrepanser i vad som krävs för att driva prod-organisationen och vad som krävs för att driva insatsorganisationen. Ska tekniker ha B1/B2-certifikat (4 månaders teoriutbildning och ca 1-2 års praktik), eller ska vi nöja oss med A-certifikat (2 v teori och 6-10 veckors praktik)? En B1/B2-tekniker får utföra allt underhåll på en Gripen, medan en A-mekaniker enbart får genomföra klargöring och kan stötta en B1/B2-tekniker vid underhåll. I det "gamla" flygvapnet hade alla tekniker fullständig behörighet eftersom de skulle vara chef och stf chef för en klargöringstropp där resterande var värnpliktiga soldater/klargöringsmekaniker. I det "nya" Flygvapnet verkar det inte krävas denna behörighet i åtminstone Prod-organisationen, men hur ser det ut på insatssidan?

Det ironiska är att en stor del av Försvarsmakten idag är överutbildade för den typ av uppgifter de ska genomföra i framtiden och med andra ord riskerar att få sparken för att de kan för mycket och därmed också kostar för mycket!

Soldatliv i realiteten (uppdaterad)

Idag klockan 12.30 så kommer bl.a Allan Widman att diskutera ämnet "hur tar vi hand om våra sjömän och soldater?" på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Fokus kommer med stor sannolikhet att ligga på veteranvården, d.v.s. hur vi tar hand om våra soldater efter insats. Men minst lika viktigt är hur vi hanterar soldaterna innan insatser.

Jag och många andra bloggare har kritiserat Försvarsmakten för att man har för bråttom. Man har under 2010 tvingat igenom en hel del reformer utan att ha alla detaljer färdiga. Detta bara för att nå ett mål på papperet med den nya insatsorganisationen 2014. En hoper höga militärer säger bara "ja och amen" till uppdraget och lyfter inte fram de problem som finns och att planeringen inte håller. Tvärt om så redovisas på försvarsmakten.se bara information om att allt går bra. Detta köper alla politiker och Tolgfors går ut på sin blogg och lovordar det nya systemet med frivillig anställning av soldater. I försvarsmaktens forum kan man dock börja ana att vår nya specialistkategori börjar muttra om löner och villkor.

Vad är det då som saknas?

- Avtal för att kunna kontraktera GSS - Gruppchefer, Soldater och Sjömän. I dagsläget kan Försvarsmakten enbart nyttja fast anställda. Enligt överenskomelser med Regering och Riksdag ska den totala mängden GSS bestå av 75% tidvis tjänstgörande och 25% fast anställda. För att med en vettig insatsfrekvens i bl.a. Afghanistan så krävs det en ganska stor numerär. Försvarsmakten har därför önskat höja andelen fast anställda till 40% för att få ner den totala mängden GSS. Detta har politikerna gett kalla handen till då man "inte önskar ett yrkesförsvar". Eftersom avtalen inte finns på plats kan Försvarsmakten ännu inte anställa några tidvis tjänstgörande, vilket innebär att rotationsfrekvensen kommer att höjas ytterligare för de fast anställda. Enda lösningen är att fortsätta med rekrytering av insatsförband på samma sätt som vi gjorde med den tidigare utlandsstyrkan i Försvarsmakten och då är ju hela nyttan av omställningen förra året borta. Vi kan inte skicka iväg färdigutbildade klossar utomlands, utan är tvugna att utbilda dem inför insats.

- Boende. Det pratades mycket om att bygga liknande boenden för soldater som finns i bl.a. England och USA, d.v.s. små studentlägenheter där de har en möjlighet till privatliv och har chans att bilda familj. Sanningen var att inga sådana byggprojekt har påbörjats och det finns knappast pengar för detta inom Försvarsmaktens budgetramar de närmaste åren. Så fram tills dess så får soldaterna nöja sig med att bo på logementen. De som någon gång gjort sin värnplikt vet att logementen har sina fördelar med att bygga upp en bra kamratanda, men det finns få möjligheter för privatliv. Hur många år står våra soldater ut på sina logementen?

Frågan är också om de ska tvingas betala för sitt boende? Annars så kommer boendet av skattemyndigheterna räknas som förmån och då blir det högre skatt!

De slitna skåpen och stålsängarna har nog 50 år på nacken. Men enligt direktiv från Högkvarteret ska soldaterna tvingas betala hyra till Fortifikationsverket: 1100 kronor i månaden för sin säng.

Risken är nog stor. Boende och mat räknas som förmåner för våra soldater på insats i Afghanistan, vilket innebär att man förlorar rätten till traktamente. En guldburk uppvärmd på ett fältkök och en sovsäck under en Galt är med andra ord i Skatteverkets ögon lika bra som ett hotellrum i Stockholm. Detta är också ett misstag man begått från Försvarsmakten. Vi officerare har i många år kämpat för att få Försvarsmakten att driva igenom skattelättnader under insats, men intresset från vare sig politiker eller höga militärer har varit särskilt stort. Så i stället för morot så använde man piska förra året och tvingade alla officerare att skriva om sina anställningskontrakt för att säkerställa att personalen ställer upp på internationell tjänstgöring.

Dessa anställnings- och levnadsvillkor för våra GSS sker dessutom till en ganska så usel lön. 17.000 i ingångslön och en löneutveckling som innebär max 21.000 efter 6-8 år. Visst tjänar soldaterna mer på insats, men när de börjar jämföra sina löner med sina kontrakterade kamrater som har chans till betydligt bättre betalda arbeten mellan insatserna så lär det knorras. De kontrakterade lär också knorra om insatserna innebär lönesänkningar. Tyvärr så hänger den framtida rekryteringen inte på alla de reklamkampanjer som Försvarsmakten nu genomför utan på positiva signaler från de soldater som befinner sig inom systemet. Lyckas vi inte under dessa första år så kommer systemet med frivillig rekrytering att självdö.

I morgon ska ÖB redogöra för "försvarsmaktens utveckling - möjligheter och begränsningar". Det ska bli mycket intressant att se hur ärlig han är med tillståndet i Försvarsmakten just nu. Är vi på väg raka spåret mot IO14 eller är vi på väg mot systemkollaps i en nedåtgående störtspiral?

Uppdaterad 11-01-17, 11:35
I Aftonbladet så skriver man idag att Försvarsmakten är det nya McDonalds, d.v.s. den stora arbetsgivaren för unga.

Det nya försvaret öppnar också många nya möjligheter för unga människor. Säg ”ungdomsarbetsgivare” och de flesta tänker säkert på McDonald’s som sägs vara Sveriges största. Mycket talar för att de snart får tuff konkurrens av Försvarsmakten om förstaplatsen. Fram till 2014 ska cirka 16 000 hel- och deltidstjänster tillsättas. Det är viktiga och kvalificerade jobb som försvaret nu kommer att kunna erbjuda unga. Försvarsmakten kommer att behöva en enormt bred palett av olika kompetenser – allt från truckförare till IT-experter och språkvetare.
...
Det ställer krav på att ge en bra utbildning, ordentlig ersättning och kunskaper som man kan ha nytta av också senare i livet. Här finns en stor potential i att skapa nya kontakter mellan försvaret och övriga samhället. Man kan lära sig mycket i det militära som det går att ha användning av senare i livet, inte minst när det gäller ledarskap och att samarbeta med andra.


Det finns en annan liknelse med McDonalds som man inte tar upp i Aftonbladets inlägg. Det är att det finns uppenbar risk för att soldatyrket kommer att bli ett låglöneyrke som ungdomar kommer att ta i brist på bättre och i väntan på att påbörja utbildning på högskola, eller att gå vidare till andra arbetsgivare. Frågan är hur länge soldaterna kommer att stanna kvar? Om det inte blir de 6-8 åren som Försvarsmakten önskar så måste vi öka på utbildningsomgångarna för att täcka upp hålen i organisationen och då är vi snart tillbaka i något som mycket liknar det gamla värnpliktssystemet.

Uppdaterad 11-01-17, 13:14
Både Försvarsmakten och Tolgfors går nu ut och dementerar att det skulle vara problem med rekryteringen.

Under 2011 innebär lagda uppdrag till förbanden att förutsättningar finns för att nå cirka 95 procent av planerad volym som är 3 800 vid utgången 2011. Personal anställd i den tidigare så kallade utlandsstyrkan ingår vilket hela tiden varit planerat då vi fr o m årsskiftet inte har olika anställningar beroende på var man genomför Försvarsmaktens uppgifter.

Det SVD beskriver idag är en ögonblicksbild i en flerårig reformprocess som Försvarsmakten bara är i början av. Den nya insatsorganisation skall vara intagen vid utgången av 2014, då huvuddelen av personalen i förbanden ska bestå av rekryterad personal. Den slutliga balansen i och bemanningen av insatsorganisationen med hel- och deltidsanställda soldater blir som känt sedan tidigare klar åren därefter.

Ja, det SvD beskriver är en ögonblicksbild, men det är också en sanning som de första soldaterna kommer att få uppleva och som de kommer att bära med sig ut i samhället. Just nu så är det oerhört viktigt att både GSS och Specialister behandlas oerhört väl. Vår framtida rekrytering bygger till stor del på hur bra det går de närmaste åren. Att då hävda att vi kommer att vara ikapp till 2014 är fel budskap. Vi skulle inte ha dragit igång denna verksamhet utan att ha haft alla ingångsvillkor färdiga!

Se även Skipper, Sinuhe, Wiseman, Försvar och Säkerhet, Cornucopia och Tokmoderaten.

Uppdaterad 11-01-17, 17:50
Håkan Juholt (s) kritiserar Försvarsmaktens personalreform på ungefär samma sätt som han kritiserade analysen bakom moderniseringen av Gripen.

Håkan Juholt kräver krafttag av regeringen som han anser bär ett tungt ansvar:

– Regeringen måste sätta ner foten. Vi måste forma en långsiktig personalförsörjning. Denna reform är ett hafsverk, dåligt utredd och dåligt förberedd, kritiserar Håkan Juholt.

Folkpartiets försvarspolitiker Allan Widman säger att inte heller han informerats:

– Det är en besvikelse att som ansvarig politiker få reda på detta genom massmedia. Myndigheten Försvarsmakten har en skyldighet att informera om det får snett, säger Allan Widman.

Riksdagen borde dock vara mycket medvetna om att en av anledningarna till att de kontrakterade soldaterna inte har kunnat anställas är att det saknas avtal med arbetsmarknaden samt lagrum som stödjer detta. Det Försvarsmakten borde kritiseras för är snarare att man driver på personalreformen utan att vänta in dessa kritiska förutsättningar för reformen.

DN

Uppdaterad 11-01-17, 23:52
Juholts beskrivning av Tolgfors tycker jag är klockren.

Vill du dansa med nån kan du inte först lappa till en örfil och sen fråga: vill du dansa? Sten beter sig på det sättet, säger Juholt till Expressen.se.

Den här beskrivningen passar också in på Tolgfors allierade i Försvarsmaktesledningen och deras hantering av personalen i Försvarsmakten. Jag har full förståelse för att det behövs struktureras om och att vissa kan behöva lämna Försvarsmakten. Men med alla örfilar som delats ut under de senaste två åren så finns det snart inga dansparters kvar.

AB1, AB2, AB3