lördag 14 november 2009

Inget ont som inte har något gott med sig

Jag har tidigare diskuterat beslutet om att inte uppgradera Rb75/AGM-65 Maverick till en mer modern version och integrera den på JAS 39C/D Gripen. Man får säga vad man vill om det beslutet och vad det hade kostat. Nackdelen just nu är att Flygvapnet inte har något bra vapen mot rörliga markmål. Maverick är särskilt designad mot att bekämpa stridsvagnar och bepansrade mål då den har en flygprofil som gör att den träffar rakt ovanifrån där de flesta fordon är känsligast. I Sverige har vi även versionen Rb75T som har en större sprängladdning och är designad för att slå ut större mål som broar och fartyg.

Ett alternativ för Sverige i framtiden är givetvis att köpa in de AGM-65G/H som finns integrerade på ungerska Gripen. Som en interrimslösning borde man kanske titta på att anskaffa övningsrobotar? Dom ger i varje fall piloterna möjlighet att öva taktik och handgrepp i avvaktan på en anskaffning av skarpa robotar. I värsta fall så skulle man kunna köpa loss robotar vid behov för en skarp insats från t.ex. Ungern med löfte om att ersätta dessa med nya robotar. På så sätt skulle ungrarna få en omsättning på sina vapen som annars skulle bli gamla i förråden.

En liten god sak har dock nedläggningsbeslutet av Rb75 fått. Flygvapnets piloter som flyger JAS 39A/B har fått möjlighet att skjuta slut på alla robotar som legat i förråd. Även om vapnet inte finns på svenska JAS 39C/D så är det alltid bra träning för både piloter och tekniker att få hantera och skjuta skarpa vapen. Dessutom är det betydligt billigare att skjuta slut på vapen än att behöva destruera dom. I och för sig är destrueringen en smula mer miljövänligt, men man kan inte få allt här i världen...