Pensionsdags, eller?

Sverige och USA står liksom många andra länder inför stora utmaningar de närmaste åren. Under Kalla Kriget satsades stora pengar på ett försvar som aldrig användes. Nu minskar försvarsbudgetarna samtidigt som de militära resurserna används mer och mer operativt. Ett problem är då snedbalansen inom åldersstrukturen. Det finns många överstelöjtnanter och majorer som trivs bra under sina korkekar och allt för få sergeanter som har vilja, utbildning, familjesituation och fysik som medger att åka till Afghanistan.

I Regleringsbrevet för 2012 går det att läsa att:

Försvarsmakten ska anpassa myndighetens personalvolymer, främst avseende officerare och civila, efter krigsförbandens behov.
...
Försvarsmakten ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att övertaliga officerare som inte kan placeras på specialistofficersbefattningar kan lämna Försvarsmakten för att nå en mer ändamålsenlig ålders- och kompetensstruktur.

Förutom problemet med övertaliga äldre som inte riktigt har en plats i insatsorganisationen så är det givetvis också en fråga om lönekostnader. En övestelöjtnant är helt enkelt minst dubbelt så dyr i drift som en sergeant!

Första steget i att bli av med "köttberget" var det nya anställningskontraktet. Tyvärr så fick det inte riktigt det resultat som ÖB önskade, då många officerare helt enkelt insåg att det var riskfritt för dem att skriva på det nya anställningskontraktet. Risken att åka ut var ändå inte så överhängande då långt ifrån hela försvaret är insatsberett och med tanke på ekonomin kommer aldrig hela försvaret att någonsin vara det samtidigt (övning och utrustning saknas). Det gäller bara att undvika att befinna sig på fel tjänst vid fel tillfälle för att undvika utlandstjänst om man så vill.

Nu kommer steg 2 i Försvarsmaktens omställning, d.v.s. övergången till insatsförsvaret genom att inta FM Org 13. Detta går givetvis att göra på många olika sätt. Betala för att bli av med personal, låta dem gå i förtidspension eller sparka dem. I vanliga fall så är det inte förenligt med LAS att anställa en person samtidigt som man sparkar en annan. Detta har dock i alla tider gått att undvika genom att använda s.k. turordningskretsar där man gör sig av med en förmåga för att skaffa en annan.

USAF, som har samma problem som Sverige, har försökt att sparka icke önskvärd personal, d.v.s. de som är för gamla, för trötta och har fel utbildning.

The Air Force has elected to deal with the looming budget cuts facing all the services by moving the goal posts for 157 of its officers who entered their 15th year of service in 2011: traditionally, the services let officers who don’t get promoted in their final six years of duty finish their 20-year Air Force careers as majors. Last year, the service changed that six-year protection to five.
...
These officers came of age during the military’s post-9/11 role, and valiantly stepped forward: Mosley flew nearly 4,000 hours and 269 combat missions in support of the wars in Afghanistan, Iraq and Libya. He and the others caught in this Air Force change of heart feel betrayed by the service many have served for close to 20 years (if they, like Mosley, attended the Air Force Academy).

Mj Mosley kan mycket väl ha varit en av de lufttankningspiloter som tankade våra svenska Gripen över Libyen. Men att ställa upp på internationella insatser när landet och folket kallar är inget som visar sig i pensionsbeskedet.

Inte så konstigt kanske? I USA har aldrig anställningstrygghet varit något som stått högt på agendan. Du kan komma till jobbet och hitta en lapp på ditt skrivbord där det står att du fått sparken, du får tömma din översta högra skrivbordslåda på personliga saker och sedan lämna in nyckeln hos vakten. När jag för ett antal år sedan tjänstgjorde hos Lockheed Martin så hände detta mer än en gång. Som kompensation för sin anställningsotrygghet så hade de dock en betydligt högre lönenivå än i Sverige.

Men i detta fall så får USAF känna på motstånd från juridiskt håll.

Mosley’s attorney is Kyndra Miller Rotunda, who is also representing, pro bono, another dozen officers in the same fix as executive director of Chapman University’s AMVETS Legal Clinic in Orange, Calif. “We’re asking the Air Force to simply follow its rules,” she says – either put the 157 back on active duty until they’ve got their 20 years, or grant them early retirement, as she says was done during a 1990s build down. “People come in and stay in for that retirement, and our clients have done 95% of the work – they’ve done everything they were ever asked of them — and now the service is deciding not to hold up their end of the deal.” She doesn’t have an estimate of how much these options would cost the service. “But it’s nothing,” she says, “compared to the cost of a bomber.”

Detta skulle aldrig kunna hända i Sverige, eller? Fel, Försvarsmakten har redan försökt! Fast åt andra hållet.

Militära piloter har idag ett kontrakt på att om de stannat i flygtjänst under 25 år så är de garanterade att gå i pension vid 55 års ålder. Detta kontrakt kom till på 80-talet när många dyrt utbildade militära piloter lämnade Försvarsmakten för en bättre betald civil karriär. Men i takt med att konkurrensen från den civila marknaden minskat så har intresset från Försvarsmakten minskat att förhandla om detta kontrakt. Det som för tjugo år sedan innebar ett bra lönetillägg är numera uppätet av inflation samt att den övriga arbetsmarknadens löner ökat procentuellt med mycket högre takt.

Hos Wiseman kan man läsa att:

Följden blev därför ett stort misstroende och ökad vilja att söka civilt, när en pilot i somras helt i strid med PA-03 av Försvarsmakten nekades pension vid 55. Officersförbundet redde senare ut detta med Arbetsgivarverket.

Men bara för att man misslyckas i ett fall så lär det inte hindra att man försöker igen. Det ska därför bli mycket intressant att följa hur Försvarsmakten tänker hantera sina överflödiga anställda. På ÖB chefsmöte har man i varje fall presenterat en strategi för hur man ska säkerställa att personalhanteringen inte leder till oönskade olyckor eller att fel personer slutar. Men viljan att sköta det snyggt kan mycket väl begränsas av ekonomin.

I Sverige blev det facket som stoppade arbetsgivarens planer. I USA så blir det advokaterna. Jag misstänker dock att skadeståndsbeloppen i USA kan hamna på betydligt högre nivåer än i Sverige. Den s.k. Trygghetsstiftelsen är precis vad den låter som, enbart ett sätt att ta hand om de som inte lyckas få ett nytt jobb. De som sparkas får ingen som helst ekonomisk kompensation för att de kastat bort 20-30 år av sitt liv på en arbetsgivare som nu inte vill annat än bli av med de överflödiga. Som Sumatra skrev i sitt förra inlägg så "lever Försvarsmakten i intressanta tider".

Gästinlägg: Må du leva i intressanta tider

Ordspråket i rubriken – som är en förbannelse - gjordes känt av Robert Kennedy i ett tal på 60-talet.

“There is a Chinese curse which says, "May he live in interesting times." Like it or not, we live in interesting times. They are times of danger and uncertainty; but they are also more open to the creative energy of men than any other time in history.”

Inte bara det att man går i en ständig väderspänning p.g.a de stormar som ligger som ett pärlband över Atlanten och som dansar in över Riket, utan även det faktum att man som försvarsmaktsanställd – civil eller militär – utsätts för ”Ständiga Förbättringar” i form av omorganisationer och nerdragningar. Förutom alla andra problemområden har nu de personella obalanserna kommit på modet. Wiseman har i ett utmärkt inlägg Försvarsmaktens köttberg kommenterat Försvarsmaktens problem med just de personella obalanserna. Den kreativa energi som Robert Kennedy talade om är nog inte det första man kommer att tänka på i samband med Försvarsmaktens olika omorganisationer de senaste årtiondena.

Under innevarande år skall FMOrg 13 bemannas och den överflödiga personalen ”hanteras”. I detta sammanhang har FM och ATO gjort en gemensam riskanalys för verksamheten. Den har tidigare kommenterats här hos CI. Under året prioriteras att Basorg 13 bemannas med personal med tillräckliga kvalifikationer. I det här sammanhanget skall arbetet med befattningsstrukturen (Ag BoK) bakas in i omstruktureringsarbetet. Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 bygger ekonomiskt på att FM under året kommer att avveckla såväl YO som civila. För att få ekonomisk effekt torde det krävas en inte ringa numerär enligt mitt förmenande.

Hur skall vi då uppnå personell balans i Försvarsmakten? Problemet kan delas upp i tre delar. (i) Militärer och civila som uppfyller kriterierna för de kvalifikationer som efterfrågas men som inte går med på att familjen drabbas av en ny flyttkarusell och därför tackar nej till ny befattning på annan ort. (ii) Anställda som har otillräckliga kvalifikationer och här gäller det nog främst äldre som inte kan leverera fullt ut i den fysiska stridsmiljön. Det slår dock lätt fel med detta som enda urvalsfaktor. Det är ett begränsat antal som löser sina stridsuppgifter genom att till fots förflytta sig med 60 kg packning och handburna vapen. Särskilt på den civila sidan. (iii) Sedan har vi myntets andra sida, nämligen vakanta befattningar som inte kan bemannas, eftersom FM idag inte har tillräckligt många medarbetare med rätt kvalifikationer för vissa befattningar. Som exempel kan nämnas teknisk personal, med flygtekniker som det kanske mest bekanta exemplet.

Därefter kommer den spännande frågan om det är möjligt att anställa och avskeda samtidigt. Här tror jag att Försvarsmakten är av uppfattningen att t.ex. OP 09-12 går att anställa trots alla uppsägningar i övrigt. I förra uppsägningssvängen gick det inte att nyanställa, så vi får väl leva i ovisshet ett tag till. Jag vet inte vad ATO har för synpunkter i ärendet, men det lär väl ge sig.

Sedan har vi kolleger inom FMLOG som skall överföras till FMV. Här finns det en rad frågor som dyker upp. Hur går det med deras pensionsålder är en sådan fråga och hur går det för dem som inte vill följa med till en ny, civil organisation? De som väljer att tacka nej till att byta myndighet, kommer med stor sannolikhet att sägas upp p.g.a. arbetsbrist, eftersom verksamheten (befattningen) inte längre finns kvar i Försvarsmakten. Trygghetsavtalet och Trygghetsstiftelsens åtgärder – såsom förlängd uppsägningstid, PE, m.m. – gäller nog inte för dem som säger nej till att följa med verksamheten till den nya myndigheten.

Sedan har vi FortV personal i omvänt förhållande. Denna personal drabbas av arbetsbrist, då deras myndighet helt enkelt läggs ner. De som så väljer, förs över till Försvarsmakten. Om dessa skall ingå i Basorg eller ej är i nuläget inte utrett.

Vad det skulle innebära för Försvarsmaktens funktioner om personalen väljer att inte följa med i organisationsbytena kan vara föremål för vars och ens gissningar och spekulationer. En annan fråga är om utlandsobligatoriet följer med till FMV. Eljest kan vi få logistikproblem.

Försvarsmaktens omstruktureringsorder kommer enligt liggande plan att ges ut i februari 2012. Då blir det orderuttagning för förbandscheferna i sällskap med HR- och Info-chefer. Då kommer dessa att utrustas med de så moderna talespunkterna för kommunikation med underställd personal vid hemmaförbandet. Kanske enklare då att lägga ut talepunkterna på EMIL, så kan vi läsa själva. Därefter lämnas också information till de anställda och media, efter det att förbandscheferna har blivit informerade.

Nytt för i år är även att Försvarsmakten har ambitionen att uppträda som en korrekt och tydlig arbetsgivare genom hela processen. ”Reglerna på svensk arbetsmarknad gäller också Försvarsmakten och dess medarbetare!”, som det uttrycks.

Är det bara jag som tycker att det börjar bli svårt förstå varför alla förändringar kommer samtidigt och som undrar vem som har kontroll på att alltsamman bär mot ett mål och i sådant fall vilket?

Finns det någon där ute som kan ge försvarsmaktsledningen något gott råd inför stundande omstrukturering? Är det någon särskilt aspekt av arbetet, med den erfarenhet ni har av tidigare omstruktureringar, som ni kan hjälpa Försvarsmakten med?

I sanning intressanta tider.

Själv är jag inte så pigg på att – efter mer än 18 års skolgång och studier, med dithörande studieskulder – bli fanjunkare.

/Sumatra