På Rikskonferensen så uppfyllde han allas förväntningar och levererade en ny groda när han beskyllde regeringspartierna för samarbete med (sd) avseende beslut som togs INNAN (sd) kom in i Riksdagen i valet 2010.
Tolgfors tackade givetvis för den inbjudan till en debatt som kunde föra bort fokuset från försvarsfrågorna en liten stund och går till moteld i både press och på sin blogg.
Men förutom att placera foten i fel mun så vad hade Juholt att säga?.
Han inledde med en del filosoferande om omvärlden som egentligen inte sade något om vad Sverige vill förutom en sak:
Jag deklarerar klart och tydligt. Sverige ska erkänna staten Palestina, Sverige ska rösta för, och det går inte att villkora med att det ska finnas ett fredsavtal färdigförhandlar och klart. Sverige kan inte upprepa sitt misslyckande som skedde under UNESCO-omröstningen.
Lätt att säga när man sitter i opposition. Betydligt svårare när realpolitiken kommer in. Personligen tycker jag också att man ska erkänna Palestina, men vilka gränser är det som ska gälla?
Det enda uttalandet jag kunde hitta som var kopplat till Försvarsmakten var följande:
Socialdemokratisk säkerhetspolitik vilar på fyra viktiga fundament.
- den militära alliansfriheten,
- ett ökat samarbete i Norden och en inte minst Östersjön,
- ett stärkt EU-samarbete och
- ett starkare Förenta Nationerna
Jag är övertygad om alliansfrihetens fördelar. Den beskrivning som gjordes av svensk säkerhetspolitik 2002, och som hade brett stöd bland riksdagens partier, är fortfarande giltig.
Vad är skillnaden i detta uttalande mot den nuvarande politiken? Det som är dagens problem är inte om vi på papperet är alliansfria eller inte utan att vi i praktiken agerar som om vi vore en medlem i NATO. Detta utan att kunna dra nytta av den säkerhetspolitiska förankringen som ett medlemskap innebär.
Resterande delen av talet handlade om mest om arbetslöshet, invandarhat och social oro. Helt klart viktiga faktorer som påverkar säkerhetspolitiken både inrikes och mellanstatligt. Ska man ta detta uttalande som ett tecken på vad (s) vill fokusera på så är det mer polisiära uppgifter. Om det nu helt enkelt inte bara är så att man vill återinföra värnplikten för att minska arbetslösheten?
Juholt gav i sitt tal reportrarna 50% av det de sökte efter. Ett uttalande efter en månads tystnad, men inte mycket om Försvarets uppgifter.
Peter Hultqvist (s) gav mer kött på benen. Han inledde med en tydlig pik till Tolgfors retorik.
Ett alltför propagandistiskt perspektiv när vi beskriver dagens utveckling tror jag faktiskt kan ha motsatt effekt. Problem döljs eller skyfflas åt sidan när de istället behöver belysas och åtgärdas.
Att om fem år och om tio år kunna säga att den nya organisationen blev bra kräver en lyhördhet för synpunkter på löner, premier, villkor för studier, bostäder, sociala förutsättningar, livet efter tiden som soldat, tjänsten innehåll, övningarnas frekvens och kvalitet samt utlandsmissioner. Om vi inte arbetar med just detta intensivt är risken stor för avhopp vilket leder till nya kostnader, ny rekrytering och försämrad kvalitet i organisationen. Om inte åtgärder vidtas är risken stor för avhopp och att den nya personalförsörjningen undermineras. Därför måste en omedelbar översyn av villkoren startas nu! Soldatyrket får inte bli ett nytt låglöneproletariat.
...
Att det nu två och ett halvt år efter att regeringen bestämde sig för ett yrkesförsvar inte är utrett vilka regelverk som ska gälla är allvarligt. Det hade varit en fördel om detta varit berett och beslutat redan från början när den nya personalförsörjningen trädde ikraft. Redan då pekade vi från socialdemokraternas sida på denna svaghet.
Helt riktigt. Det finns på tok för många saker som inte är på plats fastän Försvarsmakten ångar på i full fart med att ställa om sin organisation. Tolgfors fokuserar på rekrytering när det stora utmaningen blir att behålla rätt personal. Jag ogillar när Tolgfors uttalar sig om att det nya personalsystemet ska frigöra pengar från de fasta lönekostnaderna till operativ verksamhet. Det visar bara på att han anser att soldater och Specialistofficerare är ett billigare alternativ till de dyra officerarna.
Vi måste m a o våga värdera och pröva nya idéer. En sådan kan vara att förändra hemvärnet/nationella skyddsstyrkorna så att de nya tidvis anställda soldaterna får sin grundläggande hemvist där. Utöver kontraktet som tidvis anställd soldat så har de sin bas i och står till förfogande för hemvärnet/ nationella skyddsstyrkorna, kan delta i dess verksamhet och har en lokal bas där i den svenska territorialarmén.
...
Att stärka hemvärnet/nationella skyddsstyrkorna är en del av ett tänkande som långsiktigt kan lägga grunden för ett system där den grundläggande militära utbildningen, GMU, genomförs i alla delar av landet. Att stärka de lokala/regionala utbildningsgrupperna och därmed kunna erbjuda militär grundutbildning på flera platser i landet måste vara en viktig del i en strategi där försvarets rekrytering blir lokal och finns närvarande i landets olika delar.
Ett mycket bra förslag. Jag tror mycket på Hv samt frivilligorganisationernas roll i framtiden. De är de som kommer att stå för folkförankringen och bidra till rekryteringen. Den reklam som Försvarsmakten satsat på må vara bra, men det måste finnas en militär närvaro här hemma i Sverige så att blivande medarbetare vet vad de ger sig in på. Jag skulle personligen vilja gå steget längre och införa obligatorisk GMU för alla ungdomar. Bra för samhället, bra för rekryteringen och bra för deras personliga utveckling.
I Arktisområdet så markeras ambitioner som har en tydlig säkerhetspolitisk dimension. Ryssland har begärt gränsförändringar och en ökad militär övningsverksamhet från flera håll kan noteras. Vi kan också se hur de ökade gas- och oljetransporterna i Östersjön ställer nya krav på bl a sjöövervakningens område. En förbättrad rysk militär förmåga i kombination med en ökad övningsverksamhet i Östersjöområdet ska också beaktas. Det skapar i sin tur ett särskilt behov av uppmärksamhet kring Gotlands situation. Utvecklingen i vårt närområde kräver analys på såväl kort som lång sikt. En eventuellt förändrad amerikansk strategi i förhållande till omvärlden och Europa påverkar också. Hur vi bygger en fungerande säkerhet kring Arktis och Östersjön är från svenskt perspektiv oerhört viktiga framtidsfrågor.
Helt klart har omvärlden förändrats de senaste åren. Tyvärr så har Regeringens inriktning för Försvarsmakten inte riktigt hängt med. Jag saknar dessutom i Hultqvist inlägg (s) analys av vad som behöver göras. Vad är det egentligen som är det lackmustest som krävs för att den strategiska time-outen skall anses vara över?
Allt detta sker i en tid då den tekniska utvecklingen går framåt med stormsteg. De säkerhetspolitiska hoten som har sin grund i den allt mer komplicerade cyber- och IT-världen växer. Cyberattacker har genomförts mot såväl enskilda stater som emot företag. Här förekommer dessutom en omfattande underrättelseverksamhet där både stater och företag men också kriminella element finns representerade. Vår förmåga att försvara oss men även neutralisera system och intressen som hotar oss måste på detta område utvecklas.
Jag delar tankarna. Frågan är bara hur de realiseras och vilken offentlig insyn som går att få? Det här är delar av Försvarsmaktens verksamhet som man inte vill tala särskilt högt om då de ligger snubblande nära det som SÄPO och FRA vill ha kontroll över.
Sammanfattningsvis så kan nog Juholts tal mest ses som en inledning till Hultqvists.
Suck, tänk den som kunde få se en smula boxning i debatten i stället för sandkastning!
SvD1, SvD2, DN1, DN2
Uppdaterad 12-01-16, 21:14
Rond tre har startat. Allan Widman har kommenterat Juholts tal i ett inlägg på SvD.
Till skillnad från Håkan Juholt menar de flesta bedömare nu att osäkerheten om framtiden har ökat, också i Sveriges närområde. Denna osäkerhet är i sig tillräcklig för att Försvarsmakten nu fått order om att återuppta försvarsplaneringen och i den nya insatsorganisationen inta en väsentligt högre beredskap.
...
Erfarenheten talar för att militär våldsanvändning kommer plötsligt och överraskande. Att tro att det ska finnas möjlighet att i lugn och ro tillföra materiel och personal samt öva och krigsplanlägga ter sig ganska naiv. Att ha också mycket begränsade resurser utgångsgrupperade i våra strategiskt mest betydelsefulla områden kommer att ge en hög tröskeleffekt.
Många talar nu om nationell dimension. Det är bra, men det räcker inte. Ska något bli gjort krävs tydlighet och konkreta förslag. Låt oss börja med Gotland.
Jag tycker att mycket av det som Allan Widman tar upp i försvarsdebatten är mycket bra inlägg. Det som dock gör mig en smula deprimerad är att Widman och (fp) verkar ha mycket lite att säga till om i Regeringssamarbetet. Dessutom har helt klart Finansdepartementet mer att säga till om i försvarspolitiken än Försvarsditot.
Se även Wisemans kommentar på Allan Widmans inlägg.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar