Vill de FM vill ha ha FM?

Cornucopia tog i ett inlägg upp USA:s problem att få tag på rätt rekryter. Amerikanska ungdomar är för dåligt utbildade och har för dålig kondition. Även i Sverige har vi sett tendenser av detta då avhoppen från den grundläggande militära utbildningen GMU varit mycket höga. Detta trots att de som tagits ut bevisligen borde vara bland de bättre då de genomgått en uttagningsprocess och dessutom borde vara högt motiverade att genomföra utbildningen. Under värnpliktsåren så berodde många avhopp på att den enskilde helt enkelt inte ville vara där.

För några år sedan så lyssnade jag på en föreläsning av en representant från Pliktverket. Han var redan då kraftigt oroad över den fysiska statusen hos Sveriges ungdomar. Den har nog inte blivit bättre sedan dess. Det finns en del som idrottar mycket och har oerhört bra kondition. Den högsta nivån är nog bättre än någonsin tidigare. Men tyvärr så finns det allt för många som inte idrottar över huvud taget. Medelnivån är därmed också sämre än någonsin tidigare. Dagens datorspelande ungdom klarar säkerligen av pilottesternas öga-hand koordination med bravur, men de faller på konditionen.

Nu när Sverige är inne på samma modell för utbildning av soldater som USA kan man fråga sig hur det ser ut bland de som söker soldatyrket? Än så länge som lever Försvarsmakten i efterdyningarna av värnpliktssystemet. Bland dessa soldater finns det säkerligen en hel del som fått positiva inblickar i Försvarsmakten och som vill gå vidare. Men hur blir det om några år?

Tolgfors har vid många tillfällen slagit sig för bröstet och sagt att Försvarsmakten har massor av sökande (även om man efter den senaste tidens felräkningar på antalet kontrakterade soldater kan börja fundera på de matematiska kunskaperna hos de som rekryterar och inte bara hos rekryterna). Men är det verkligen rätt personer som söker? Vilka är det Försvarsmakten egentligen vill ha och vilka är det som antagningstesterna tar ut?

De som Försvarsmakten vill plocka ut är eliten bland dagens ungdomar. Men Försvarsmakten konkurrerar med många andra yrken om dessa ungdomar. Frågan är vilket yrke som faller dem i smaken och hur länge?

Min erfarenhet av den yngre generationen är att de dessutom är ganska så rastlösa och byter ofta jobb i början av sin karriär. Så även om Försvarsmakten lyckas ta ut de bästa, så är frågan hur länge de stannar kvar? Försvarsmakten vill att soldaterna skall vara anställda 6-8 år och sedan byta jobb. Men hur lätt är det att få jobb som 30-åring när den enda "civila meriten" är att kunna hantera en AK-5? Frågan är också hur dagens pensionssystem tar hand om de som byter jobb för ofta? Kanske konsekvenserna av att välja soldatyrket visar sig först om 40 år? Ungdomarna kanske är dåligt tränade, men de är inte dumma!

Den dåliga fysiska standarden finns tyvärr inte bara hos potentiella rekryter, utan även hos allt för många officerare. Jag har i ett par tidigare inlägg ifrågasatt det nya anställningsavtalet, då det enbart fokuserade på viljan att skriva på ett nytt avtal och inte på förmågan att verkligen kunna åka iväg på en insats. Till skillnad från C INS som inte tillåter personal som inte skrivit på det nya anställningsavtalet att ha en tjänst i insatsorganisationen så borde regeln vara att man ska klara av grundkravet för utlandstjänst för stabsofficerare, d.v.s. 3000 meter löpning på 15 minuter.

Inom NATO så skriver en soldat på t.ex. ett 10-årsavtal. Sedan så är det bara de som visat framfötterna som får chansen att skriva på ett nytt. På så sätt så säkerställer systemet att det är de bästa som stannar kvar. Kanske är det något liknande som borde införas även i Sverige? Detta borde motivera fler att ägna någon timme per vecka ute i motionsspåret.

Chefer skall vara ett föredöme inte bara som ledare utan även avseende fysisk status. När jag gjorde min rotationsutbildning på Livgardet inför utlandstjänst så var de fysiska kraven för min tjänst skrämmande dåliga. Så jag och min blivande chef i Afghanistan, Brigadgeneral Bydén, beslöt oss för att göra alla testerna, inte bara de som vi behövde för våra stabstjänster. Detta uppskattades oerhört mycket av de soldater som gick utbildningen tillsammans med Bydén.

En chef skall vara en föregångsman och visa att han eller hon är beredd att göra det som soldaterna gör och att de dessutom klarar av samma fysiska krav. Tyvärr så finns det allt för många officerare som blivit rena stabsofficerare och mer ser ut som Major Morgonkröök än som Överste Gyllenskalp. Hur får man blivande soldater att träna med dessa officerare som förebilder?