tisdag 6 juli 2010

För fet för ett... (uppdaterad)

När Oliver Stone skulle spela in sin film om The Doors så drabbades han av ett oväntat problem. Inför scenerna som skulle visa de stora utomhuskonserterna så hade filmbolaget köpt in en massa hippiekläder i passande 70-tals utförande. Problemet var att statisterna fick inte på sig kläderna! Vår generation har en del människor som är på tok för vältränade med tonvis av muskler, men en ändå större del som helt enkelt är för feta.

Det talas mycket i pressen om överviktiga barn. Det man inte talar så mycket om är att dessa barn växer upp och blir överviktiga tonåringar = potentiella soldater. För några år sedan så var jag på ett föredrag där Pliktverket redogjorde för resultaten från de fyskiska undersökningarna av gårdagens vänpliktiga. Det var ingen munter redovisning och man hade därför från myndighetens håll tyvärr valt att lägga locket på. Det visade sig att enbart något fåtal procent av de undersökta klarade av kraven för de hårdare tjänsterna i Försvarsmakten. Då skall man dessutom ta med i den ekvationen att kvinnor som inte behöver mönstra (ofta med lägre fysisk förmåga) och de som av medicinska skäl inte mönstrat inte var med i statistiken.

Urvalsgruppen för framtida officerare, specialister och soldater är med andra ord mycket liten. Utav dessa få procent måste man dessutom hitta de som är intresserade av tjänst i Försvarsmakten. Det är en utmaning som vi har framför oss.

Men hur ser det ut för de som redan tagit sig in? Tja, det är bara att kasta ett getöga omkring dig i kön till restaurangen på det lokala regementet. Idel löjtnanter och majorer med en Ingoliknande kroppshydda. En gång i tiden vältränad fänrik, numera chipsätande stabsmajor eller förrådslöjtnant. Hur skulle vi klara oss om det blev krig?

På så sätt är det kanske bra att ett av de hårdast uppföljda proven på Försvarshögskolan är de fysiska testerna. Att klara examen i militärhistoria och strategi är en barnlek jämfört med att kånka sig runt milen med 20 kilo för mycket på kroppen.

Om HKV nu vill bli av med övertaliga officerare så är obligatoriet fel väg. Betydligt bättre borde vara att ställa högre krav på att officerare fortfarande ska ha en reel chans att vara officerare. Internationella Insatser innebär att man inte bara måste vara villig att åka iväg, utan att man måste kunna åka ivåg. D.v.s vara i fysisk trim likväl som yrkesmässigt skicklig. Därför, ut med officerskåren på den årliga fystesten och de som inte klarar av kraven borde rimligtvis falla i kategorin "personer som sägs upp p.g.a. arbetsbrist".



/CI

Uppdaterad 10-07-08, 01:03
Det är historiskt sett inget nytt med obligatorium när det gäller krigsmans deltagande i internationella insatser. Både under 1600- och 1700-talet fanns ett sådant obligatorium och under stora umbäranden marscherade svenska arméer kors och tvärs genom Europa. Det var ett krävande liv i fält, som vi knappast ens kan göra oss en föreställning om. Moderniteter som arbetsbrist var okända begrepp, så det var bara att knalla på.

Kan det då fastställas på historiska grunder att just fetma påverkade vad den enskilde krigaren kan utföra i tjänsten. Låt oss jämföra två krigare från varsitt århundrade.

Vi börjar med den fete. Uppnådda resultat: Svenska armén går segrande fram, från den tyska Östersjökusten till Wien. Hela norra Tyskland räddas undan papismen, ett resultat som står sig än idag. Fetman utgjorde inget hinder. Möjligen skulle den dödande kulan ha passerat kroppen om han varit mager, men därom veta vi intet.

Så över till den magre. Uppnådda resultat: Huvuddelen av armén dödade eller tillfångatagna. En liten del av armén slinker iväg till Turkiet, där man ställer till med kalabalik. Efter att ha lämnat spillran av armén efter sig, rider den magre hem, åker till Norge och – tillskillnad från Sven Dufva hundra år senare – dör han av en kula i huvudet. Nästan hela den svenska ostkusten härjas av fienden och landet ligger öppet för angrepp. Dock lyckas man i sista stund avvärja ett försök att inta huvudstaden. Eftersom internationella insatser prioriterats, fanns inte mycket till försvar av hemlandet att tillgå.

Det finns således inga historiska belägg för att inte Svullo kunnat göra god tjänst, inte bara vid polisen, utan även inom Försvarsmakten. Något f*ck i kronans tjänst är det ju ändå inte tal om.

/Sumatra