
Sammantaget kan jag konstatera att det under konferensen blev ett för stort fokus på rekryteringen. Jag saknade många av de övriga utmaningar som vi står inför i arbetet med ett reformerat personalförsörjningssystem, som till exempel införandet av ett tvåbefälssystem, plutonchefernas nya arbetsgivarroll och inte minst förståelsen för vilket engagemang som krävs från övriga delar av samhället för att vi ska lyckas.
Rekryteringen är dock fortfarande inte i hamn och är just nu en tillräckligt stor utmaning för Försvarsmakten. Vi behöver fylla på med en massa nya soldater i leden. Men vad är det för egenskaper vi söker hos de nya soldaterna? Tja, den här artikeln i Helsingborgs Dagblad säger nog det mesta.
– Eftersom vi använder positiv särbehandling har alla kvinnor som fått godkänt på testerna kommit in, säger Lars Hammarlund.
Antagningskraven har förändrats jämfört med under värnpliktstiden.
– De fysiska kraven har sänkts medan värdegrundskraven har höjts, säger han.
Hmm...mer fokus på värdegrund och mindre på fysiska krav. Är det vad Försvarsmakten verkligen önskar? Som gruppchef är ju det en tröst att veta när man ska leda sin grupp i strid i Afghanistan. Soldaterna kanske inte orkar bära sin utrustning eller att springa från fienden, men de har rätt syn på manligt och kvinnligt!
Jag tror att tanken med att anställa civila som Per-Olof Stålesjö var bra, då det skulle tillföra kompetens som Försvarsmakten saknar inom vissa områden. Tyvärr så saknar dessa personer helt och hållet förståelse för vad Försvarsmakten sysslar med. Det är kanske just detta som gör att det för tillfället går utför med verksamheten. Många av oss officerare skriker på hjälp, men ingen förstår budskapet.
Se även Wiseman.