I den ena arabstaten efter den andra så sprider sig nu dominoeffekten av den andra arabrevolutionen (den första inträffade 1916). Demonstranterna får medvind av framgångarna i Egypten och Tunisien.Än så länge så har regimerna inte gjort särskilt stort motstånd och demonstranterna har fått stöd från den inhemska armén. Men i Libyen kan detta vända. Idag rapporteras det om att stridsflyg satts in mot demonstranter.
Stridsflyg uppges skjuta med skarp ammunition mot grupper av demonstranter i Tripoli, enligt tv-kanalen, som citerar vittnen. Det fanns omedelbart inga oberoende bekräftelser.
En invånare i Libyens huvudstad Tripoli, Adil Muhammad al-Salih, sade senare att libyska flygvapenplan bombade flera stadsdelar.
- Det vi bevittnar i dag är ofattbart. Militärplan och helikoptrar bombar urskiljningslöst det ena området efter det andra. Många, många har dödats.
Detta kan skapa en omvänd dominoeffekt där regimen i länder där demonstranterna ännu inte fått grepp på händelseutvecklingen kan komma att ta till mer våld. De har sett avskräckande exempel i Tunisien och Egypten som visar att de snabbt kan bli av med makten om de inte försäkrar sig om lojaliteten från sina försvarsmakter. Kan de bara övertyga sina generaler om att även de kommer att dras med i fallen så kan utvecklingen mycket snabbt ändra riktning.
Även om det nu har börjat lugna ner sig i Tunisien och Egypten så har vi ännu inte sett slutet på dessa revolutioner. Förhoppningsvis kommer det att genomföras offentliga val, men vilka är det som komer att komma till makten? Vi i västvärlden är nog en smula naiva om vi tror att det med revolution automatiskt kommer förbättringar. Exemplen är dock många på motsatsen. Vi behöver dessutom inte gå långt tillbaka i tiden för avskräckande exempel även här i Europa.
Dominobrickor kan falla åt bägge hållen och kan regimen bara starta ett fall från motsatt håll, så stoppas den ursprunliga kedjeeffekten.