lördag 29 januari 2011

56, 59, 68, 78 eller 89? (uppdaterad)

Hur kommer händelseutvecklingen i norra Afrika att sluta? Tunisien verkar ha genomfört en mer eller mindre lyckad aktion för att få bort en diktator. I Egypten pågår striderna och regimen försöker att klippa kommunikationen med omvärlden. Den avgörande faktorn är hur armén kommer att agera. Stödjer den befolkningen, eller passar den på att tillsätta någon av sina egna som ny diktator? Tyvärr så brukar många liknande aktioner att sluta med att man ersätter den avgående diktatorn med en ny. Spontana demonstrationer brukar sällan leda till något bra, då när befolkningen lyckats så finns det ingen plan för landet och ingen ledare som kan ta över. I stället brukar skrupellösa personer passa på och flytta in i förra diktatorns palats.

1956 försökte ungrarna att bli av med den kommunistiska regimen som tog över efter att ryssarna besegrat nazisterna under VK2. Precis som många andra revolutioner började denna med studenter som demonstrerade. Sovjetunionen visade på musklerna och slog hårt ner på protesterna. Det skulle dröja många år innan Ungern blev av med sina band till Sovjetunionen.

1959 störtades den USA-stöttade diktatorn Batista på Kuba. Landet sattes i karantän av USA, men stöttades av Sovjetunionen. 1961 genomfördes ett illa skött USA-stött kuppförsök, men det slutade i Grisbukten. 1962 höll den s.k. Kubakrisen på att starta ett tredje världskrig. Fortfarande är landet i händerna på Fidel Kastro, även om han har visat sig mycket sällan de senaste åren. Med stor sannolikhet kommer någon av hans släktingar att a över, vilket ligger helt i linjen med andra diktaturer där makten går i arv.

1968 försökte tjeckerna göra samma sak som i Ungern. Den s.k. Pragvåren startade också med att studenter protesterade. Liknande studentprotester genomfördes i hela Europa och "alla man till barikaderna" var slagord även i Paris och Stockholm. Även här slutade revolutionen med att Sovjetunionen genomförde en militär insats. Dock så blev resultatet inte lika blodigt som i Ungern. Precis som Ungern så fick tjeckerna vänta ett par år till.

1979 störtades Shahen i Iran. Händelsutvecklingen startade redan 1978 med demonstrationer (mycket likt de som utfördes i Iran 2010). USA hade givetvis haft sina fingrar med i spelet och stöttat Shahen med bl.a. uppbyggnad av ett av de mest moderna flygvapnen i regionen. Fortfarande lär det finnas någon enstaka F-14 Tomcat som är luftvärdig. Diktatorn ersattes dock bara med en annan i form av Ayatollah Khomeini och som därefter fört en mycket anti-USA och anti-Israel politik. Från början var Ayatollahn mycket populär och välkomnades av massorna, men efter hand så blev Iran allt mer och mer fundamentalistiskt styrt av islam. Konsekvenserna av detta lider vi fortfarande av med bl.a. iransk inblandning i Afghanistankriget samt stöd till terroristgrupper i Palestina.

1989 såg två parallella skeenden. I Östeuropa började de aktioner som skulle leda till rivandet av Berlinmuren och att alla före detta kommunistländer bytte regim. För Sveriges del blev detta starten på omdaningen av Försvarsmakten, då den gamla fienden försvann. Det säkerhetspolitiska läget ändrades radikalt då de baltiska staterna bröt sig ur Sovjetunionen. Polen, Ungern blev NATO-länder. Tjeckoslovakien delades och blev också NATO-medlem. Sovjetunionen tappade ett antal delstater och bildade Ryssland som med sinande ekonomi hamnade utanför de stora grabbarnas gäng under ett antal år, vilket ledde till Försvarsmaktens "strategiska Timeout". I ett antal av de sovjetiska republikerna blev det inbördeskrig som bl.a. legat bakom bildandet av de islamistiska terrorgrupper som agerar i bl.a. Tjetjenien och de centralasiatiska staterna. Dessa grupperingar agerar även tillsammans med Al Qaida i Afghanistan. I det forna Jugoslavien fick frihetskampen ett blodigt resultat i form av ett antal inbördeskrig 1991-1995. Omvärlden lade sig i konflikten, vilket resulterade till att bl.a. Sverige började anpassa Försvarsmakten till fredsframtvingande kapacitet och internationell samverkan. Svenska officerare började utbildas i NATO-stabsarbete på Försvarshögskolan. När konflikterna tog slut så hade vi en Försvarsmakt som behövde något nytt att göra, vilket är en av anledningarna att vi idag befinner oss i Afghanistan. Utplånandet av Sovjetunionen och expansionen av NATO ligger bakom det nära samarbete som numera är möjligt mellan Sverige och NATO. Det gav även möjlighet för Sverige att slopa "alliansfriheten till förmån för neutralitet" och bli medlem i EU. I Kina såg studenterna utvecklingen i det kommuniska östeuropa och försökte hänga på en "vinnande våg". Tyvärr så visade den kinesiska regimen musklerna, och "revolutionen" slutade med blodbadet på Himmelska fridens torg . Den kinesiska regimen lär nog sitta kvar vid makten många år till.

De flesta revolutioner i modern tid har med andra ord slutat med nya diktatorer, blodbad, inbördeskrig m.m. Viktigt för att en revolution ska lyckas är att de genomförs i rätt tidpunkt då den sittande regimen är svag och saknar stöd från andra länder. Utvecklingen i Egypten beror helt på vad armén kommer att ta sig till. Tar man Mubaraks sida (vilket är sannolikt) kan det sluta med ett blodbad liknande det på Himmelska fridens torg 1989. Tar man folkets sida kan det leda till en utveckling liknande den i östeuropa 1989 där fler länder i regionen följer Tunisiens exempel. Men risken är också stor att man passar på att byta ut Mubarak mot någon annan armégeneral och tacka folket för "insatsen".

Trenden i norra Afrika är dock intressant då den visar på ett stort folkligt missnöje inom många arabiska länder. Hanterar USA och Europa detta på ett bra sätt kan vi få mycket positivt svar från den muslimska världen som vi kan ha nytta av för att bl.a. avsluta konflikten i Afghanistan. En revolution måste få genomgå alla skeenden, då om den avbryts för tidigt bara kommer att innebära att det finns en gnista kvar som kommer att starta nästa revolution. Tyvärr visar också historien att omvärlden brukar agera på fel sätt...

DN, Expressen, AB

Uppdaterad 11-01-31, 22:28
Det verkar som armén tar sida med det egyptiska folket. Är detta ett faktum så finns det tsora möjligheter för en ordnad utveckling i Egypten. Det finns ett bra tillfälle för Israel att bygga upp ett förtroende med sin granne i väst genom att bygga snabba kontakter med en ny regim. Obama verkar stödja det egyptiska folket och Israel borde följa hans instinkt.

Storleken på den planerade marchen i morgon har nog fått alla tankar his den egyptiska armén att slå ner på civilbefolkningen att försvinna. Himmelska fridens torg skulle bli en västanfläkt med den massaker på civila som skulle krävas för att mota bort massorna och Egypten skulle då också förlora allt stöd från både USA och arabvärlden.

Med andra ord så lutar det åt maktbyte. Frågan är bara vem som tar över? Hur snabbt kan ett val anordnas?

Följ BBC sändningar här.

DN

Uppdaterad 11-02-02, 08:12
Mubarak kliver åt sidan. Är detta tillräckligt för att lugna det egyptiska folket?

Frågan är hur Israel och USA kommer att reagera på ändringar i Egypten. Obama har ännu inte fullt ut tagit sida för det egyptiska folket, vilket kan straffa USA i längden. Att säkerställa att Egypten får en demokratisk regim är viktigt för att bibehålla freden i regionen.

This revolution has so far not been centrally directed, and there will be a struggle over its fruits. Particular factions, the Muslim Brotherhood most notable among them, will attempt to turn the revolution in particular ways, and to take it over; and those factions that seek to prevent an Islamist appropriation of the post-Mubarak moment, those factions that really do aspire to democracy and stability, will need help. Helping these people—our natural allies, philosophically and politically—will hardly count as a stain on America’s record.

Nu har vi sett att reformer är på gång i Tunisien och Egypten och det fortsätter även i den övriga arabvärlden.

I flera andra arabländer väcks nu hoppet om att upprorsvågen ska sprida sig ytterligare. Protester har redan brutit ut i Algeriet, Jordanien, Jemen och Sudan. I går manade även Syriens opposition till protester mot landets president Bashar al-Assad.

Kraven liknar de som redan hörts i Egypten och Tunisien: Demonstranterna vill ha politiska och ekonomiska reformer som ska ge högre levnadsstandard, mänskliga rättigheter och bättre möjligheter till politiskt deltagande.

Under dagen upplöste Jordaniens kung Abdullah landets regering och utnämnde Marouf al-Bakhit till ny premiärminister. Enligt ett uttalande från kungahuset har al-Bakhit fått i uppdrag att bilda en regering som ska genomföra ”genuina politiska reformer”.


Frågan är bara var det slutar? Om USA stöttar rätt sida i Egypten så kan det säkerställa att man bygger upp en bättre relation med de regimer som kan komma att ta över i övriga arabländer. Hearts and Minds är en taktik som bör användas även utanför Irak och Afghanistan.

DN1, DN2

15 kommentarer:

  1. "Från början var Ayatollahn mycket populär och välkomnades av massorna, men efter hand så blev Iran allt mer och mer sekulärt styrt"

    mer och mer islamistiskt styrt

    borde det väl vara. Shahen styrde sekulärt.

    16830911

    SvaraRadera
  2. Ingen muslimsk demokrati existerar.
    Varför skulle det lyckas nu?
    Koranen accepterar inte demokrati.
    Demokratierna i väst klarar inte av att
    stå emot trycket från islam.
    Alltså återstår bara två troliga varianter:
    1) Diktatur
    2) Teokrati

    16830911

    SvaraRadera
  3. Såg att Barry Rubins skrev följande om en Pew-undersökning:

    "n Egypt, 30 percent like Hizballah (66 percent don’t). 49 percent are favorable toward Hamas (48 percent are negative); and 20 percent smile (72 percent frown) at al-Qaida. Roughly speaking, one-fifth of Egyptians applaud the most extreme Islamist terrorist group, while around one-third back revolutionary Islamists abroad. This doesn’t tell us what proportion of Egyptians want an Islamist government at home, but it is an indicator.

    In Egypt, 82 percent want stoning for those who commit adultery; 77 percent would like to see whippings and hands cut off for robbery; and 84 percent favor the death penalty for any Muslim who changes his religion.

    Asked if they supported “modernizers” or “Islamists” only 27 percent said modernizers while 59 percent said Islamists"


    Något att ta into consideration kanske.

    SvaraRadera
  4. Rekommenderar denna dokumentär:
    http://www.youtube.com/watch?v=eAaQNACwaLw

    Den förutspådde på många sätt det vi ser hända nu runt om i världen…

    SvaraRadera
  5. @16830911, 11.53: Helt rätt!

    Slaget om Wien sågs dock inte som ett religionskrig när det genomfördes, utan som en del i kampen mellan Habsburgska och Ottomanska iomperiet. Bl.a. passade det katolska Frankrike på att slåss med habsburgarna på andra sidan imperiet. Religionsaspekten är en efterkonstruktion.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Vienna

    Värt att notera är att både det habsburgska och det ottomanska imperiet fick sitt slut i VK1, vilket ligger som grund till många av de konflikter vi ser idag i den islamska världen, då de länder som bildades inte var naturliga stater.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Det är väl inte realitiskt att tro att en islamisk/muslimsk variant på demokrati nödvändigtvis skulle se ut som det vi är vara vid här i Norra Europa. Klart det skulle anpassas efter den lokala kulturen och seder. Annat vore lite märkligt nog. Men en variant på demokrati i bästa fall betyder inte att demokratins huvudidé förtas på något sätt. Skulle demokratin ha uppkommit i säg persiska viken skulle vi nog ha anpassat den efter våra rådande förhållande här med.

    Chefsingenjören, men du tror väl inte att en löpeld av revolutioner över mellanöstern just nu skulle ordna gränserna till mer hållbara sträckningar väl? Sådana saker tar ju rätt lång tid. Inte minst nu när det finns ett lapptäcke av flyktingar över de befintliga gränserna lite överallt.

    Edit: Rättat lite.

    SvaraRadera
  8. @Teheimar: Helt klart så kommer demokratier baserad på muslimska traditioner att se annorlunda ut. Jag tror till exempel inte på ett Afghanistan modellerat efter ett västerländskt centralstyre. Snarare skulle distriktsguvenörer med makten baserad på byaråden fungera. Det finns i en sådan struktur givetvis en risk för inbördeskrig för att justera gränserna, men jag tror att detta är något vi måste lite cyniskt acceptera.

    Sedan tror jag att det tyvärr också är svårt att normalisera länderna innan någon typ av gränsjustering görs. När inrikesproblemen försvinner finns det alltid en risk för att gränskonflikter utbryter. Nu är kanske regionen i norra afrika en av de bättre avseende gränser. Det är betydligt värre i centrala afrika och centralasien.

    Alternativet för att skapa maktbalanser är en stark överstatlig funktion. FN fungerar inte, men ett ekonomiskt samarbete typ EU/AU där länderna inser att det ligger i deras gemensamma intresse att släppa gamla oförätter.

    Tyvärr så kommer allt för många ihåg det som skedde för länge sedan t.ex. 16830911..

    SvaraRadera
  9. Förvånansvärt många skiljer inte religionen islam från religionen islams politiska gren(-ar) men tycker att det är skillnad mellan katolska irländare och IRA.
    Eller kanske är det inte så förvånande? Gustav II Adolf bekämpade, finansierad av Holländska och Nordtyska köpmän, Vatikanens dominans över Nordeuropas ekonomi under täckmantel av strid mellan protestantisk och katolsk ideologi. Vi moderna svenskar har svårt för att förstå koppling mellan religion och politik och därmed muslimsk demokrati.

    SvaraRadera
  10. USA ger sitt stöd till diktarorn,

    för att det enda andra valet är muslimska brödraskapet,

    de som stått bakom massakrar på svenska turister och Koptierna(senaste attentaten).

    SvaraRadera
  11. @Andreas: USA kommer att stödja den som vinner.

    http://bltwy.msnbc.msn.com/politics/obamas-support-for-egypt-protesters-risks-a-key-ally-1672563.story

    http://www.haaretz.com/news/international/obama-future-egypt-gov-t-must-respect-the-will-of-the-people-1.340220

    http://edition.cnn.com/2011/POLITICS/01/31/us.egypt.response/index.html

    SvaraRadera
  12. Själv har jag besökt Egypten >100 ggr sedan 1980 och byggt upp det största privata rederiet i landet. Rederiet är sedan 2008 95% nerlagt. Egypten hade ett folkvalt parlament redan 1860 och olika politiska partier och det finns mycket rätt välutbildat folk (och naturligtvis massor av fattiga och analfabeter). Jag ser positivt pà Egyptens framtid. Klart är att de kommer att införa demokrati med folkvalt parlament och fria partier, yttrande- och pressfrihet, etc, etc. Egyptiska FM kommer naturligtvis att underordna sig den folkvalda regeringen som kommer att bildas. Vem som kommer att vinna första valet är oklart. Muslimska brödraskapet? Osannolikt. Klart de kan mobilisera 1/2 million egyptier men vad 86 andra millioner tänker är en annan sak.

    SvaraRadera
  13. Det som nu händer är fantastiskt.
    Men nu kan det bli en KATASTROF på grund av blodbad!

    Armen har lovat att inte skjuta på demonstranter, men nu när det finns även pro-demonstranter så KRÄVER anti-Mubarak demonstranter att armen skall ingripa mot pro-demonstranter……

    SvaraRadera
  14. Att det skulle dyka upp "motdemonstranter" var inte oväntat. rots allt finns det en hel del människor som tjänat på Mubaraks styre.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/folj-utvecklingen-i-egypten-2-2_5909801.svd

    Mer oroväckande är om polisen tar sida i våldet, i stället för att sära på grupperingarna.

    SvaraRadera
  15. @ Anders Björkman 03:38

    Se där. Nu fick du till en så gott som normal kommentar. Fortsätt så.

    De objektiva förutsättningarna för det egyptiska folket att lyckas bygga upp något bra finns. Om vi ser det historiskt så har dock alla tidigare försök att industrialisera eller modernisera landet misslyckats.

    Vi får hoppas att din optimism får stöd i utvecklingen. Ett egyptiskt "Iran" vore förödande.

    SvaraRadera