Tjat lönar sig!

Ibland så blir man positivt överraskad av utvecklingen. Inte för att jag vill ta åt mig äran, men nu tänker regeringen skicka kustbevakningens utmärkta flygplan till Somalia för att övervaka sjöfarten tillsammans med Carlskrona.

"Med ett av Kustbevakningens sjöövervakningsflygplan, som är bland de mest avancerade i världen, kommer EU:s insats att få en betydande förstärkning. Det råder en stor brist på kapacitet att kunna övervaka havet över mycket stora ytor", skriver försvarsminister Sten Tolgfors i en kommentar.

Kustbevakningen ska delta med ett av sina tre plan. De är av typen Dash 8 Q-300 och levererades 2008. Med två besättningar och en markbaserad medarbetare omfattar operationen förmodligen nio personer och får enligt regeringen kosta högst 60 miljoner kronor.

- Preliminärt pratar vi om mars—juni. Var vi ska vara baserade är ännu inte fastställt, men det övervakningsområde som EU önskar av oss är vattnet öster om Somalia till Seychellerna, säger Lars Franzén, chef för Kustbevakningsflyget.
- Så ett tänkbart ställe som bas är Seychellernas huvudstad Victoria. Ett alternativt ställe, som skulle kunna bli aktuellt, är Mombasa i Kenya.

Som sagt var, tjat lönar sig! Hoppas bara att dom slopar idén med HKP 15...

Ett stöd i stormen

Det blåser just nu kraftigt i Sverige och många svenskar saknar el. Vid förra stora stormen Gudrun kunde Försvarsmakten hjälpa till med helikoptrar, portabla elverk, värnpliktiga m.m. Det ska bli mycket intressant att se vad vi kan hjälpa till med denna gång...

Svenska befolkningen måste börja inse att Försvarsmakten inte längre har samma kapacitet som tidigare. Det finns inte längre ett regemente i varje stad. Det finns inte några stora mobiliseringsförråd med materiel som kan utnyttjas och det finns snart inga värnpliktiga som kan hjälpa till. Kontraktsanställda insatssoldater och Hemvärnet i all ara, men mängden saknas.

Uppdaterad 09-11-19, 22:05
En av de mest spektakulära hjälpinsatserna som gjordes efter stormen Gudrun var att den gamla krigsbasen Byholma användes som lager för timmer som fällts av vindarna. Alltid trevligt att Flygvapnet kan hjälpa till. Synd bara att vi aldrig fick basen tillbaka...

Baltikum, here we come

På EU toppmotet med Ryssland sa charmar Medvedev sina kollegor med att visa på Rysslands ambitioner att bli mer demokratiska. Men frågan är vilka deras egentliga ambitioner är?

Jag har skrivit om de ändrade strategiska förutsättningarna i Östersjön och äntligen verkar svenska journalister vakna inför detta faktum. Att Sverige nu lovar att vid behov försvara Baltikum är bra, men frågan är med vad? Sådana här löften är politiskt intressanta, men det går tyvärr att dra lite paralleller till inledningen på första världskriget. Är det våra löften som ska motverka att en eventuell kris ska uppstå? Löften och allianser kan i bästa fall vara förutsattningar för att kriser ska undvikas, men i värsta fall tvinga in fler i krisen.

Det svenska försvaret har tidigare enbart försvarat territoriet eller gjort fredsinsatser långt borta. Nu ska svenska styrkor även kunna sättas in i vårt närområde. Det bekräftar försvarsminister Sten Tolgfors (M) för SvD:

– Tidigare har vi inte haft en försvars- och säkerhetspolitik för närområdet. Det har vi nu. Vi kan inte stå passiva om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas.

Att Ryssland markerar sitt nyuppvaknade intresse för Östersjön märks inte minst på övningarna Ladoga och Zapad som genomfördes i somras.

Vladimir Putin har tidigare sagt att gasledningen ska skyddas av ryska Östersjöflottan. I september genomförde Ryssland de största militärövningarna på tio år i Östersjöområdet. President Medvedev inspekterade landstigningarna vid Kaliningrad och lovade att rusta upp flottan de närmaste tio åren.

Det ska bli mycket intressant att se om skeden rättar sig efter munnen? Om vi ska ha en försvars- och säkerhetspolitik för närområde så måste vi ha ett försvar som fortfarande är anpassan för detta och kanske inte helt och hållet fokuserar på operationer i Afghanistan.

För Flygvapnets del innebär detta framför allt att ta i beaktande behovet av Bas och STRIL-system, inklusive nationella datalank och radiosystem.

Bråttom med helikoptrar? (uppdaterad)

Nu börjar försvarsminister Tolgfors att tröttna på helikopterförseningarna. Tyvärr så vill inte politikerna erkänna att dom själva ligger bakom en stor del av anledningarna till att det gått snett. Hade FM/FMV fått bestämma för ett par år sedan hade Flygvapnet haft Sikorsky S-92, eller möjligtvis UH-60 Blackhawk (samma typ av helikopter som hämtade upp de skadade svenskarna i veckan).

Behovet av svenska helikoptrar har diskuterats länge i Bloggsfären där bl.a. Allan Widman efter sin Veteranutredning propagerat för svenska helikoptrar som stöd för de svenska trupperna. Behovet har i samband med bombdådet mot de svenska trupperna i Afghanistan aktualiserats ytterligare då den tyska helikoptern dröjde.

Men är det verkligen en svensk helikopter som är det som behövs? Vissa argumenterar att en svensk besättning skulle anstränga sig mer för att rädda svenska soldater. Onekligen ja, men det skulle å andra sidan utsätta även helikopterbesättningen för stora risker. Dessutom är en helikopter en gemensam ISAF resurs och är inte underställda det svenska förbandet i Masar-e-Sharif. Det innebär att när de svenska trupperna behöver hjälp så behöver det inte nödvändigtvis vara den svenska helikoptern som dyker upp. Givetvis så är alla helikoptrar som kan skickas ytterligare en resurs som förbättrar läget.

Vad har vi då att erbjuda?

- HKP 4. Allan Widmans favorit. En gammal trotjänare med bra lastförmåga och den uppgraderades i samband med övningarna inför NBG08 med bl.a. ballistiska skydd och Ksp-58. Men om ni tittar på de här bildena så ser det viktigaset som saknas, d.v.s. motmedelsutrustning. Utan motmedel i form av facklor är en helikopter sitting duck om talibanerna har några gamla Stinger eller SA-7 liggande på lager. En hovrande helikopter inför landning är dessutom ganska så utsatt för ett anfall med t.ex. RPG. Dessutom med tanke på att HKP 4 är nedlagd så är det en smula tveksamt om skicket på helikoptrarna och tillgång på reservdelar och underhållsutrustning. Pilotkåren som klarar av dessa maskiner ligger nog också på fel sida på 50-års strecket, så dom kanske inte är så sugna på tjänst i Afghanistan?

- HKP 10B. Har utustats med ballistiskt skydd, Ksp-58, sandfilter för motorer, sjukvårdsutrustning OCH motmedel. Problemet är att tillverkaren som gjorde allt detta glömde att bifoga certifieringsunderlaget. Tveksamt om den hinner bli klar i tid. Den skulle dessutom behöva genomför samma motor- och rotorbyte som andra användare har gjort för att Super Puma ska kunna operera i varmt klimat. Det skulle ge den nödvändiga effektökning som behövs i Afghanistan.

- HKP 15. Detta är en helikopter som anskaffats främst som komplement till HKP 14. Enligt personal på Malmen är den fortfarande ett problembarn med många fel som måste lösas innan den är insatsberedd. Att skicka den till Adenviken för att baseras på Carlskrona är korkat. Att skicka den till Afghanistan är självmord. Den är INTE gjord för MEDEVAC och framför allt inte i ett område som Afghanistan. I så fall får piloterna göra som man gjorde i Vietnam och sitta på ett par skottsäkra västar.

Men detta är trots allt bara teknik. Vad som är värre är att våra besättningar är mycket otränade. På den gamla goda tiden när Flygvapnet och Marinen utförde flygräddning, sjöräddning och ambulansuppdrag var dom väl tränade. Men det får dom inte göra nu för tiden då regeringen har fått för sig att dom konkurrerar med civilt ambulansflyg! Vi kanske ska skicka Norrlandsflyg till Aghanistan? Dessutom saknar besättningarna följande träning:

- Hot&High. Afghanistan ligger högt och är rackarns varmt om dagarna. Det gör att motorerna och rotorn inte har särskilt hög effekt. I kombination med att helikoptrarna fått en betydligt ökad vikt av all extra utrustning så får piloterna det svårt.

- Brownout. Vid start och landning blåser sand och damm upp runt helikoptern, vilket gör att piloten inte ser backen eller sin omgivning. Det har redan inträffat ett antal dödsolyckor med helikoptrar i Afghanistan beroende på detta fenomen.

- Missionsträning. En besättning måste vara tränad för att i värsta fall öveleva ute i terrängen om helikoptern skadas. Detta inkluderar allt från att hantera värme, vätskeförlust, CSAR träning och en AK-5.

Engelsmännen lägger ca 4 månaders träning på de två första delarna och ytterligare ett par veckor på den sista innan dom är insatsberedda (förutom givetvis att dom ska vara i bra flygtrim).

Vi bör därför titta på ett av två nödalternativ.

- Köp in ett antal begagnade Blackhawk i stället för NH-90. Stäm Eurocopter och avbryt kontraktet! Tyvärr så sitter vi nog fast i den upphandling vi påbörjat och att få ett alternativ tar tid, som vi inte längre har.

- Hyr in en lämplig helikopter från t.ex. NATO:s nya samarbetsprogram för Mi-17 helikoptrar. Ungern och Tjeckien skulle kunna bidraga med något.

Jag rekommenderar ett par av mina gamla inlägg om underhåll av helikoptrar i Afghanistan samt vardagen för en MEDEVAC helikopter. Dom är lämplig läsning för våra svenska politiker då dom kanske förstår en smula bättre hur det är att operera med helikoptrar i Afghanistan.

Uppdaterad 09-11-15, 18:44
Jag rekommenderar att läsa Wisemans senaste inlägg som också kommenterar vansinnet att ha för bråttom med helikopterfrågan. Vi befinner oss í ett dåligt läge, men det blir inte bättre av för snabba beslut.

Den här Youtube filmsnutten visar på hur "riktiga" reportrar hanterar ärendet med engelska Merlin helikoptrar som tränar inför Afghanistan (trots att dom redan har erfarenheter från Irak). Se och lär kära svenska journalister...

Uppdaterad 09-11-16, 20:58
I morgon 10:00 - 12:30 kommer Försvarsutskottet att hålla en öppen utfrågning om Afghanistan. Den kommer att sändas på SVT24. Det är nog ett resultat av fredagens möte mellan Tolgfors, ÖB och chefen för FMV. Luktar detta ministerstyre, eller är det bara för att försöka utse någon skyldig?

Försvarsutskottet arrangerar en hearing med bl a Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén och ÖB Sverker Göransson.

Hmm.. Undrar om helikoptrar kommer att komma upp på tapeten? HKV lär ha arbetat under flitens lampa tänd under helgen på Tre Vapen för att förbereda ett underlag till ÖB. Vår kära försvarsminister lyser dock med sin frånvaro och har börjat kopiera Carl Bildts resedagböcker snarare än att komma med lite faktainnehåll. Allan tillåter kommentarer på sin blogg, Tolgfors vågar nog inte släppa lös kritiken.

Allan Widman skriver på sin blogg att det känns skönt att ämnet nu fått fokus och kanske t.o.m en och annan skyldig kan pekas ut. Men det rättfärdigar inte ytterligare ett förhastat beslut. Summan av två dumma beslut är faktiskt bara två dumma beslut. Sedan har han faktiskt fel i att svenska soldater har påverkats av avsaknaden av en svensk helikopter. Det är bara en känslomässig reaktion på det som hänt den senaste veckan. En svensk helikopter i Afghanistan hade inte tillfört mer än ytterligare en helikopter i närheten. Och med ovanstående faktabakgrund också en helikopter med troligtvis mer operationella begränsningar än den tyska.

Uppdaterad 09-11-19, 23:01
Försvarsmakten säger klokt nej till Tolgfors utspel om helikoptrar. HKP 10B är helt enkelt inte färdig och HKP 4 saknar utrustning.

När vi fick dessa tre helikoptrar från beställaren i somras var de för det första två år försenade och inte i det skick som vi beställde dem, förklarar produktionschefen för flygvapnet, Mikael Bydén.

Dessutom vill Försvarsmakten träna sina piloter då de uppgraderade helikoptrarna finns tillgängliga. Första möjliga tillfälle till användning blir därför 1 April 2011. Att Bydén nu säger nej trots de politiska påtryckningarna visar på att Försvarsmakten inte låter sig tvingas till ett dåligt beslut som skulle riskera livet på besättningarna. Frågan är bara hur vi ska bibehålla våra helikopterbesättningars förmåga under tiden? För en temporär lösning borde vi fråga våra Gripen kollegor i Tjeckien och Ungern om dom har några helikoptrar med besättning att låna ut.

Satsning på Indien

Det svenska fokuset på militära insatser i Afghanistan har gjort att vi blir mer och mer insatta i vad som händer i dess närområde. Grannen Pakistan har en kluven inställning till om dom ska stödja eller bekämpa talibaner köper F-16 från USA. Samtidigt så diskuteras det om ett avtal med Kina för att anskaffa 36 stycken J-10. Från Sverige har man köpt Erieye spaningsflygplan. Allt detta för att skydda sig mot den store fienden, d.v.s. Indien.

Indien har samarbetat med Ryssland och anskaffat Su-30 MKI. Nu är den närmaste tiden mycket intressant med svenska ögon sett då det är dags för Gripen att träda upp på arenan och genomföra utvärderingsprov på plats nere i Indien. Tyvär så blir det med C/D versionen eftersom Gripen Demo är lite för dyrbar för utprovningen mot NG. Här är en liten reklamfilm. Hmm, Bollywood nästa för Saabs flygchef? :-)

Den här artikeln sammanfattar på ett bra sätt hur läget just nu är i den indiska anskaffningen.

Personligen så tycker jag att en affär med Indien vore intressant, men chansen är nog inte så stor. USA är trots allt USA och Indiska flygvapnet har i många diskussionsforum visat att dom inte helt litar på jänkarna. Inte minst efter den mobbning dom fick utstå efter sitt besök på Red Flag. Gripen innehåller också lite väl många amerikanska delar, inte minst motorn (även om Indien samarbetar med USA avseende F414 motor till egna projekt). Om Brasilien tycker att detta är en smula jobbigt, så är det ingenting mot vad indierna i allmänhet tycker. Jag tror att det ryska alternativet med upphottade Mig-29/Mig-35 trots allt har störst chans. Då även i en hangarfartygsversion för Indiens hangarfartyg.

Risken är att vi splittrar våra ansträngningar så mycket med insatser mot Brasilien, Schweiz och Indien, att det till slut blir varken hackat eller malet. Å andra sidan så är det just nu som det gäller om vi ska ha en chans i denna affär.

Inget ont som inte har något gott med sig

Jag har tidigare diskuterat beslutet om att inte uppgradera Rb75/AGM-65 Maverick till en mer modern version och integrera den på JAS 39C/D Gripen. Man får säga vad man vill om det beslutet och vad det hade kostat. Nackdelen just nu är att Flygvapnet inte har något bra vapen mot rörliga markmål. Maverick är särskilt designad mot att bekämpa stridsvagnar och bepansrade mål då den har en flygprofil som gör att den träffar rakt ovanifrån där de flesta fordon är känsligast. I Sverige har vi även versionen Rb75T som har en större sprängladdning och är designad för att slå ut större mål som broar och fartyg.

Ett alternativ för Sverige i framtiden är givetvis att köpa in de AGM-65G/H som finns integrerade på ungerska Gripen. Som en interrimslösning borde man kanske titta på att anskaffa övningsrobotar? Dom ger i varje fall piloterna möjlighet att öva taktik och handgrepp i avvaktan på en anskaffning av skarpa robotar. I värsta fall så skulle man kunna köpa loss robotar vid behov för en skarp insats från t.ex. Ungern med löfte om att ersätta dessa med nya robotar. På så sätt skulle ungrarna få en omsättning på sina vapen som annars skulle bli gamla i förråden.

En liten god sak har dock nedläggningsbeslutet av Rb75 fått. Flygvapnets piloter som flyger JAS 39A/B har fått möjlighet att skjuta slut på alla robotar som legat i förråd. Även om vapnet inte finns på svenska JAS 39C/D så är det alltid bra träning för både piloter och tekniker att få hantera och skjuta skarpa vapen. Dessutom är det betydligt billigare att skjuta slut på vapen än att behöva destruera dom. I och för sig är destrueringen en smula mer miljövänligt, men man kan inte få allt här i världen...

Eurofighter vs Gripen

Jag har tidigare berättat om Tjeckiens mycket lyckade mission i Baltikum, där dom under en fyra månaders period stod beredskap med två startklara Gripen. Det som dock är mest intressant är att jämföra dom med efterträdaren på Siaulia basen, d.v.s. Eurofighter från tyska Luftwaffe JG74 - "Mölders".

Artikeln om JG 74 visar att dom började flyga Eurofighter 2006, men att dom nu tre år senare bara har 10 stycken operativa Eurofighter pekar på leveransproblem. Visst har man sålt Eurofighter Tranche 1 flygplan till Österrike, men som jag beskrivit i ett tidigare inlägg så är nog tyskarna bara glada att vara av med dessa begränsat användbara flygplan. Österrike får sina flygplan uppgraderade till Block 5 standard. (Om vi tycker att det är förvirrande med skillnaden mellan JAS39A/B och JAS39C/D så är det ingenting jämfört med Eurofighters konfigurationsträsk).

All of that is a far cry from his Bavarian home base, where FW74 also carries out domestic QRA duties. With just 10 Eurofighters, the squadron was stretched very thin to meet its obligations, both of which demand at least four aircraft - two at 15min readiness and two more in reserve. Just two were left as spares.

Artikeln nämner också att man haft de gamla F4 Phantom som backup. När man pratar med våra tjeckiska kollegor så var det inte bara för att tyskarna har ont om Eurofighter flygplan, utan att dom har så högt felutfall att det måste finnas en resevplan B.

Running lean has consequences. With only four Eurofighters in Siauliai, it was not possible to fly enough hours to keep all FW74's pilots' licences current. As a result, Germany had to split its four-month Baltic deployment into a pair of two-month sections, with the November-December period picked up by the McDonnell Douglas F-4 Phantoms of the Wittmund-based and gloriously-named FW71 "Richthofen".

Tjeckerna producerade 400 timmars flygtid med fyra Gripen flygplan i Baltikum (två i beredskap och två i reserv). Samtidigt stod man beredskap i Tjeckien med ytterligare två Gripen och en i reserv. Detta med en flotta på 12 st 39C flygplan. De övriga två är 39D som inte har någon inbyggd kanon och därför inte används för denna typ av beredskap. Jämför det med Österrike som producerar 600 timmar under hela 2009! Tjeckernas enda problem just nu är med sina egna politiker. Flygvapnet skulle gärna köpa några extra flygplan, men politikerna har insett hur mycket det går att flyga med enbart 14 stycken att man tvekar...

Att man är stolta över sina Gripen flygplan i Tjeckien visar inte minst den egenproducerade 2009 års Gripenkalendern som många i Sverige ser på med fasa. Men personligen tycker jag att vi måste se på denna typ av publicitet med öppna ögon för vad det är. Det är helt enkelt en nöjd kund! Hmm, det ryktas om en 2010 års kalender, så nu är det dags för mer moralpanik...

En liten intressant blänkare fanns också i artikeln som visar att trots att kalla kriget är slut och trots att vi nu är vänner med Ryssland och låter dom dra gasledningar inom våra vatten så finns det vissa spänningar kvar över "Fredens hav".

It must be assumed that the crew of the A-50 were expecting company, and had their own cameras and radar gear primed and ready for their first-ever contact with a Eurofighter. Meanwhile, approaching the German air force aircraft from behind was a pair of Russian Sukhoi Su-27 fighters, which were duly intercepted by Finnish air force fighters on QRA duty in their sector.

Such a day would have been one of high tension in 1989, but 20 years after the fall of the Berlin Wall there clearly remains no small measure of prickliness in East-West relations.