Internationella Insatser för alla!

Försvarsmakten har i en av sina rekryteringskampanjer sloganen "Vem bryr sig?". Kanske inte den mest lyckade kampanjen eller sloganen i mina ögon då det är lätt att göra ett syftningsfel och få resultatet "Försvarsmakten, vem bryr sig?".

Men grundtanken var i varje fall god. För samtidigt som de flesta svenskar i dessa tider trycker i sig den ena semlan efter den andra så lider civilbefolkningen i många länder av brist på mat och rent vatten. Här har Försvarsmaktens PR-byrå tyvärr helt rätt. Handen på hjärtat, vem bryr sig? I varje fall är det inte liknande nyheter som drar svenskarnas intresse. Läser man Expressen eller Aftonbladet så får kronprinsessan Victorias klänningar stora rubriker samtidigt som konflikten i Kongo nämns enbart i förbigående. Detta trots att Kongokriget är ett av de största krigen i modern tid, d.v.s. någonsin!

Den började 1998, med en Rwanda-ledd invasion och pågår fortfarande. Det stora antalet döda gör att kriget i Kongo är ett av de två största krigen sedan andra världskriget – det andra är för övrigt inte Vietnam, vilket någon kanske trodde, utan Koreakriget (mellan 4,5 och 7 miljoner döda i Korea, 3 miljoner i Vietnam). De flesta av dödsoffren har inte dött av militärt våld utan av sjukdomar och svält, det vill säga av den humanitära katastrof som kriget orsakat.

Men är det de militära insatserna som gör mest effekt?

Ofta är de moderna krigen konsekvenser av strider mellan olika maktgrupperingar i ett land, snarare än de klassiska krigen mellan länder. Dessa grupperingar och avsaknad av en legitim central regim är också det som gör det svårt att lyckas med en militär insats.

Ta Mali som exempel. Vem ska omvärlden stödja? Vem är egentligen den som har den legitima rätten till makten? Vem vi än hjälper så kommer det att finnas någon annan som anser att vi tar sida och är emot dem. Visst är det bra att slå ut islamistiska grupperingar som kan bli ett hot mot omvärlden, men i allt för många fall så skapar liknande militära insatser bara nya offer och nya potentiella terrorister. Det är svårt att hitta balansen mellan att hjälpa och att öka våldsspiralen.

Visst är det bra att skicka militärt transportflyg till Mali, men för samma summa pengar så går det att hyra många civila transportflygplan. Det är trots allt inte transportflygplanen som är det viktiga, utan det de transporterar. Mat, vatten, filtar och sjukvårdsmaterial till de som drabbas av konflikten. Det ena utesluter dock inte det andra.

När jag hösten 2010 gick utbildning inför insatsen i Afghanistan på Livgardet så hade vi ett besök av Svenska Afghanistankommittén. Deras budskap var mycket tungt att smälta. De ville inte blanda sig in i den militära insatsen då de dels ansåg att det skulle försvåra för dem att nå de civila och dels skulle innebära att deras personal skulle utsättas för hot från talibanerna. För till skillnad mot stora delar av de militära förbanden så kommer de att vara kvar efter 2014.

Jag har full förståelse för SAK inställning. Samtidigt var jag också frustrerad, då jag liksom mina kollegor insåg att det är mycket svårt för en insats att lyckas om man inte har tillgång till alla verktyg, både militära och civila och det krävs en samordning för att ge bästa effekt. Har man bara en hammare tenderar man att behandla alla problem som en spik. I just Afghanistan så är detta ett problem. Vad är huvudsyftet? Att hjälpa de civila eller slå ut talibanerna? Blir fokuset att slå ut talibanerna (vilket aldrig kommer att lyckas) så har talibanerna vunnit.

Ämnet är svårt att debattera då de flesta saknar insikt i den ena eller andra sidan av konflikten eller av den ena eller den andra aktören. Internationella insatser är hos oss svenskar något främmande och något som ligger långt borta. För de flesta av oss så är dessutom chansen att deltaga i en militär insats i det närmaste obefintlig. Efter nedläggningen av den svenska värnplikten är det nog också så att chansen för en svensk att över huvud taget komma i kontakt med Försvarsmakten mycket liten. Men trots det så kan vi alla deltaga i internationella insatser!

Just nu så genomför Svenska FN-Förbundet en kampanj för att samla in pengar för att stödja de som drabbas av konflikten i Syrien. Med tanke på stormakternas intressen i Syrien så är det mycket liten chans för att omvärlden ska lyckas med en militär insats i just denna konflikt. Så det kanske inte går att stoppa kriget, men det går att minska lidandet för de som utsätts för det. Märk väl att de flesta som dör i en konflikt inte gör det på grund av det militära våldet, utan på grund av den humanitära katastrofen som kriget innebär. Så gör en Internationell Insats du också! Stöd de internationella räddningsorganisationerna.

Internationella insatser

Det närmar sig jul och då brukar den stora frågan vara vilka julklappar man ska köpa till barn, släkt och vänner. Även om den globala ekonomiska krisen grävt djupt i mångas plånböcker så har vi fortfarande råd att köpa allsköns prylar som faster Agda inte visste att hon önskade sig och farbror Bert kommer att slänga in i garderoben så fort dörren stängts bakom den sista släktingen som begett sig hem.

För egen del så har jag tröttnat på julstressen. Jag skulle bara som Karl-Bertil Jonsson vilja få en möjlighet att för en gångs skull få känna av julens innersta mening, d.v.s. att ge glädje till de som behöver det.

I försvarsdebatten pratas det om militära internationella insatser. D.v.s. fred ska framtvingas genom krig. "A just war", som det heter internationellt. A andra sidan så finns det andra som tror att t.ex. situationen i Afghanistan kan lösas med enbart humanitära medel.

Vem som har rätt vette sjutton.

Inom Försvarsmakten så talas det mycket om att hjälpa människor i nöd. Det skrivs bok efter bok om soldaternas erfarenheter från krigen i Kosovo, Irak, Afghanistan och säkerligen mycket snart om Libyen.

Men det finns en grupp hjältar som deltar i internationella insatser som det talas mycket tyst om. De möter samma faror som våra soldater, men de gör det utan vapen eller skyddsväst. De jag talar om är givetvis de internationella humanitära hjälporganisationerna!

Sedan starten på Sveriges militära internationella missioner 1948 så har ca 100.000 personer tjänstgjort och 81 soldater har stupat. Frågan är hur motsvarande siffror ser ut för de internationella humanitära insatserna? Jag skulle inte bli helt förvånad om siffrorna är ganska så lika.

Det vimlar av olika hjälporganisationer. Jag är t.ex. medlem i Röda Korset och jag stödjer Rädda Barnens fadderprogram. Men det finns en organisation som jag tycker utmärker sig utöver de andra.

Röda Korset och Rädda Barnen bägge har skakats i grunden de senaste åren med skandaler kring högavlönade styrelsemedlemmar och omkostnader som gör att en för liten del av bidragen kommer till de som behöver pengarna. SIDA har kritiserats för att på tok för mycket av deras satsningar försvinner i svarta hål hos korrumperade regimer.

Men Läkare utan gränser har visat att de är en organisation som verkligen jobbar ideellt. De har dessutom lyckats med det som Försvarsmakten har som mål. D.v.s. att attrahera välmotiverade och välutbildade svenskar att med låg ersättning arbeta under svåra förhållanden på de farligaste platserna på jorden. Deras enda skydd är att de hjälper alla oavsett sida.

Viljan att ställa upp beror givetvis delvis på chansen att få hjälpa andra, men även på det civila meritvärdet. Att arbeta humanitärt är för en läkare höjden av allt det som läkareden står för. Ska man vara en smula realist så ger tjänsten i ett katastrofområde dessutom mer praktisk erfarenhet under ett halvår än en livstid på en akutmottagning i en storstad. Som läkare är det därför helt klart en merit att ha tjänstgjort inom Läkare utan gränser.

Jag är helt övertygad att det arbete Läkare utan gränser genomför bidrar till en säkrare värld. Genom att visa att vi bryr oss och dela med oss av det vi har så minskar vi lidandet och därmed också indirekt hatet mot omvärlden. Organisationer som Al Qaida och Hamas skulle sakna rekryteringsunderlag om folket i dessa regioner fick det bättre.

När politikerna inte kan ensas om militära insatser och brist på ekonomi och vilja gör att stora dyra förband som NBG08/11 står overksamma i beredskap, så kan hjälporganisationerna vara på plats i ett katastrofområde på bara ett fåtal dagar, ibland timmar. För en bråkdel av beredskapskostnaden för NBG så räddar de massor av liv.

Så varför inte slå två flugor i en smäll? Göra något gott inför julen och bidra till en bättre och säkrare värld. Läkare utan Gränser genomför just nu kampanjen "Hjälp oss plåstra om en sjuk värld".

För mig så blir i varje fall julklappsinköpandet lätt i år.