Terrorism 101 del 2 - Stay Behind (uppdaterad)

I mitt förra inlägg om terrorism så tog jag upp det faktum att "den enes terrorist ofta är den andres frihetskämpe".

I detta inlägg så går jag vidare med statligt stöttade terrororganisationer genom att göra en översiktlig beskrivning av NATO:s stay-behind organisation som skapades då VK2 övergick i det Kalla Kriget mot kommunismen. Det är ett bra exempel där ett från början "gott" syfte p.g.a. sekretess och dålig insyn spårar ur och resulterar i en organisation med många terrorattentat på sitt samvete. Jag tänkte även använda detta inlägg som grund för en senare genomgång av organisationens förgreningar i Sverige.

Av förklariga skäl så finns det inte särskilt mycket litteratur i detta ämne. Stay-behind var en organisation som var tänkt att fungera efter att en fiende (läs Sovjetunionen) hade intaget ett land (eller att ett kommunistiskt politiskt övertagande hade skett). Därför så dokumenterades inte organisationen, då risken var stor att dokumentationen hamnade i fel händer när landet hamnade under "fel" styre.

Därför har jag tittat i en del mer övergripliga böcker om epoken.

- [1] Thede Palm, "Motstånd och motståndsrörelser", ISBN 91-85266-43-4.

- [2] Björn Kumm, "Terrorismens historia", ISBN 978-91-85873-47-0

Utöver dessa böcker har jag också letat på Internet:

- [3] Dr. Daniel Ganser har skrivit en sammanställning om NATO:s Stay-Behind organisation.

Bakgrund
Vad var egentligen Stay-Behind?

Efter VK2 så var man i USA mycket rädd för ett kommunistiskt övertagande i Europa. USA hade med stor sannolikhet under VK2 dragit erfarenhet av vikten av samarbete med de lokala motståndsrörelserna för att operation Overlord skulle ha gått att genomföra, de sovjetiska partisangrupperna som ställde till med stor skada bakom de tyska linjerna samt givetvis Tysklands egen Werwolf-organisation som var tänkt att gömma sig för att sedan slå de allierade i ryggen när fronten passerade dem.

Motståndsrörelserna hade fått byggas upp från scratch under VK2. Genom att förbereda detta redan innan kriget uppstår så skulle man undvika misstagen och få dem att bli effektiva redan från dag ett.

Stay-behind skulle fylla ett antal olika funktioner:

- Föra ut landets ledning och bilda en legitim regering utanför landet. Detta på samma sätt som t.ex. Norge, Polen och Frankrike bildade exilregimer i Storbritannien under VK2.

- Skapa en livlina för att föra tillbaka piloter som skjutits ner i landet. Detta på samma sätt som t.ex. i Holland och Frankrike under VK2.

- Bilda lokala motståndsgrupper som skulle genomföra attentat för att försvåra för den ockuperande kommunistiska armén och underlätta en eventuell motinvasion från NATO.

- Dessutom fanns en mer outtalad funktion att stoppa ett kommunistiskt övertagande i europeiska länder.

Då NATO såg Warzawapakten som den stora fienden så rekryterades i många fall f.d. nazister, då de bevisligen var emot kommunismen och dessutom hade stridserfarenheter. I framför allt Tyskland och Italien återanvändes delar av fascisternas och nazisterna underrättelseorganisationer. Men även i andra länder så fick forna nazister anställning.

Existensen av denna organisation avslöjades då man i Italien 1990 undersökte ett antal terrorattentat med koppling mot högerextrema grupper. Man upptäckte då en organisation kallad Operation Gladio. I spåren på detta avslöjande "upptäcktes" i Belgien SDRA8, i Danmark Absalon, i Tyskland TD BDJ, i Grekland LOK, i Luxenburg hette det bara "Stay-behind", i Holland I&O, i Norge ROC, i Portugal Aginter, i Schweiz P26, i Turkiet "Counter-Gerilla" och i Österrike OWSGV. Dessutom hittade man i Frankrike, Finland, Spanien och Sverige grupper med ännu okända beteckningar.

I flera av dessa länder genomfördes öppna statligt ledda utredningar för att analysera om organisationerna hade verkat utanför lagen. Detta har resulterat i att en hel del fakta har kommit upp till ytan.

Från 1948 leddes dessa grupper av CCWU - Clandestine Commitee of the Western Union. Efter 1951 var de en del av NATO under namnet CPC - Clandestine Planning Committee. Parallellt fanns inom NATO även den mer militära ACC - Allied Clandestine Committee. Operationer, försörjning med utrustning och utbildning av grupper i de olika länderna leddes av CIA och MI6.

Thede Palm som har god insikt i ämnet har beskrivit hur en motståndsrörelse bör organiseras [1, sid 75].

"Förutsättningar för att ett partisankrig skall komma till stånd är flera. Det första är naturligtvis att det finns grupper av män och kvinnor som är villiga att fortsätta att slåss, även om deras land besatts av fienden. Nästa förutsättning är att dessa grupper har tillgång till vapen och att de har någon utbildning i att använda dem. Den tredje är att fienden är angripbar inom geografiskt möjliga avstånd. Att partisangrupper skulle ha möjlighet att förflytta sig på längre avstånd är knappast vanligt, och en av deras tillgångar ligger just i att de så att säga slåss på hemmaplan. Därmed sammanhänger den fjärde förutsättningen, nämligen att den terräng, där de håller till, är sådan att den kan ge dem möjlighet till vila och skydd."

Stay-behind löste dessa utmaningar genom att rekrytera cell-ledare i de olika länderna (med eller utan samordning med lokala försvarsmakter och regeringar i de olika länderna) som skulle bygga upp fristående grupper. Dessa grupper fick träning i bl.a. Storbritannien av MI6 samt av CIA. Vapen smugglades in och hemliga förråd byggdes upp. Dessutom förbereddes särskilda landningsplatser där NATO skulle kunna fälla ytterligare materiel i händelse av ockupation.

Det blodiga resultatet
I Europa spårade stora delar av Stay Behind rörelsen ur, då fascistiska grupper började övergå till att aktivt försöka underminera vänsterregimer via attentat i de egna länderna. I Italien tillskrivs bl.a. attentatet på tågstationen i Bologna 1980 grupper kopplade till Stay Behind [2, sid 148-150 och 159].

"I hur hög grad CIA och Italiens säkerhetstjänst lyckades infiltrera Röda Brigaderna får vi förmodligen aldrig veta. Men USA hade sedan andra världskrigets slut oupphörligen blandat sig i den italienska politiken, och detsamarbete mellan kristdemokraterna och kommunistpartiet, den öppning åt vänster, som Aldo Moro verkat för, var något som USA motverkat ända sedan andra världskrigets slut.

Den beredskapsorganisation som av USA och det västliga försvars- och underrättelsetjänsten under en tidig fas av det kalla kriget byggdes upp för att skydda Italien mot ett kommunistiskt maktövertagande, levde under beteckningen 'Gladio' - Svärdet - under åtskilliga årtionden sitt eget liv och hade ett omfattande kontaktnät in i det politiska etablissemanget. Planer på en statskupp från höger avslöjades under det tidiga 1980-talet.

I början av 1998 framlade den unge undersökningsdomaren Guilio Salvini i Milano en rapport som direkt knöt USA till den italienska högerterrorismen."

I Tyskland finns kopplingar till attentatet mot Oktoberfestivalen i München, 1980. I Belgien finns kopplingar till Brabant morden 1982 och 1985. I Grekland finns indikationer på att LOK stöttade militärkuppen 1967 (och därmed indirekt är ansvarig för kriget på Cypern). I Frankrike finns kopplingar till OAS och mordförsöken mot president de Gaulle. I Portugal utvecklades Aginter Press till en ren legosoldatsorganisation som misstänks vara inblandade i bl.a. Pinochets övertagande i Chile 1973.

BBC gjorde för ett par år sedan en serie om Gladio och stay-behind:

- Del 1. The Ringmasters.
- Del 2. The Puppeteers.
- Del 3. The Foot Soldiers.

Som beskrivet ovan var även Sverige, Norge, Danmark och Finland inblandade i stay-behind organisationen. För Sverige var detta extra känsligt då vi inte var NATO-medlem. Faktum är att även efter IB avslöjandet 1973, Neutralitetskommissionens granskningar 1993-94 (SOU 1994:11) och statliga utredningar 2002 (SOU 2002:87, SOU 2002:92 och SOU 2002:108), så finns det ganska så lite fakta om hur organisationen såg ut i Sverige. Förutom kopplingen till NATO så är användning av svenska nazister efter VK2 och fortsatt registrering av kommunister, även efter att IB officiellt lagt ner sin inrikesverksamheten, fortfarande mycket känsligt för våra politiker.

Mycket av det svenska NATO-samarbetet under Kalla Kriget börjar nu bli känt. Flygvapnets anpassning av baser för NATO-flyg, Marinens samarbeten med Storbritannien m.m. Men runt stay-behind finns det fortfarande en hel del okända fakta som det börjar bli bråttom att granska, då de flesta som var inblandade börjar bli till åren och det saknas skriftlig dokumentation.

Slutsats
I dagens jakt på islamistiska terrorister så måste vi komma ihåg vår historia. Stay-behind var tänkt som enbart ett sätt att motverka och överleva en kommunistisk ockupation, men blev i många länder en ren terrororganisation med syftet att störta lagligt valda vänsterregeringar. Vilka metoder är vi egentligen beredda att ta till för att övervaka och förhindra terrorism? Är vi beredda att sänka oss till samma nivå och själva begå terrorbrott? Vem är då i praktiken att anse som terrorist respektive frihetshjälte?

Varför tar jag upp stay-behind som en terrororganisation? Stay-behind var givetvis inte tänkt som det, men i bl.a. Italien så gick det som det gick. Det är som man brukar säga, "Vägen till helvetet kantas av goda intentioner"! När man låter grupper arbeta i hemlighet utanför det normala samhället så finns det stor risk att syftet med organisationen snedvrids. Då en organisation som stay-behind av förklariga skäl måste vara mycket hemlig för att kunna agera i ett land som blivit invaderat så är risken stor att agendan gradvis ändras då det saknas tillräcklig insyn och styrning från politiker och militärer.

Uppdaterad 11-02-24, 09:53
25-års minnet av mordet på Olof Palme är ett av de ämnen som just nu debatteras i pressen. Givetvis så tar man då upp en hel del av de olika teorier och spår som finns på alternativa gärningsmän.

Man missar dock ett par stycken och en av teorierna har faktiskt koppling till ovanstående inlägg.

I juli 1990 förklarade två tidigare CIA-agenter i italiensk tv, att mordet på Olof Palme var organiserat av P2-logen på order av CIA och utfört av Gladio. Motivet var att Palme stod i vägen för CIA:s vapenleveranser till Iran.
...
Jugoslaviska Ustaša arbetade för Säpo-falangen Merovingerna, som i sin tur kontrollerade IB03, det svenska Gladio. IB03 hjälpte Bofors att smuggla och sälja vapen, till bland annat Iran och Irak, som gick via Jugoslavien med Ustaša som mellanhand, vilka i sin tur, och som tack för hjälpen, tilläts importera narkotika till Sverige.

Olof Palme sanktionerade Bofors vapenaffärer och blundade för IB03 (som statsminister hade han förstås insett betydelsen av svenska Gladio), men när han fick veta att gamla Ustaša var inblandade, stoppade han vapenleveranserna och mördades av dessa, på order av IB03 (och indirekt den socialdemokratiska regeringen), med Säpofalangen som desinformatörer.

Merovingerna hade också (och har säkert fortfarande) ett hemligt sällskap som gick under namnet SÄK-ringen, och som var öppet även för vanliga poliser. Dessa poliser, som övervägande tillhörde Stockholmspolisen, deltog också de (som sambandsmän) i mordkomplotten mot Olof Palme (därav det så kallade ''polisspåret'').

Tja, vad säger man? Som konspirationsteori så är den i varje fall lika bra som G.W:s. Privatspanarna lär nog komma fram med ytterligare teorier allt eftersom åren går.

Personligen så tror jag mest på alternativet med en ensam galning. Christer Pettersson eller någon annan. Detta på samma sätt som vid mordet av Anna Lindh. Givetvis kan denna ensamma galning influerats av idéer och tankar från någon organisation på samma sätt som Mijailo Mijailović retat upp sig på Lindhs inblandning i EU/NATO:s beslut att flygbomba Serbien. Hade det varit en komplott så skulle många varit inblandade och det borde ha läckt ut mer fakta. En ensam galning är mycket svår att identifiera och mordet kommer därför nog aldrig få en lösning om inte personen i fråga själv någon gång i framtiden erkänner.

Uppdaterad 11-03-19, 17:28
Nu har det kommit en bok om Alvar Lindecrona, direktören som ledde den svenska delen av Stay-Behind.

I juni 1949 skrev Erlander för hand ner en fullmakt på statsministerns brevpapper till Telegrafverkets generaldirektör Håkan Sterky att ingå i motståndsrörelsens ledning:

”Härmed uppdrar jag åt Eder att tillsammans med andra av mig utsedda personer bilda ett utskott med uppgift att planlägga en motståndsrörelse avsedd att träda i funktion om någon del av landet skulle bli ockuperad.”

Fullmakten som låg i ett sigillförslutet tjänstekuvert från Telegrafverket och senare återlämnades till Erlander är ett av de få skriftliga beläggen på att en underjordisk motståndsrörelse överhuvudtaget existerat. Ett likalydande brev skrev Erlander också till arméchefen, ”Herr General C A Ehrensvärd”.

Mycket intressant! Den här boken hamnar definitivt på min anskaffa-lista.

Uppdaterad 11-03-24, 07:01
Mer detaljer från Mikael Holmströms bok börjar nu komma ut. I Sverige fanns det under Kalla Kriget ett "civilt" flygförband som tränades för att transportera NATO-förband om Sverige blev invaderat.

Ett annat avslöjande i boken handlar om ett topphemligt flygförband: flygenhet 66. Förbandets uppdrag var att i hemlighet förflytta personer.

Övningarna kunde handla om att få ut nyckelpersoner ur landet eller placera ut infiltratörer vid finska gränsen mot Sovjetunionen. Infiltratörerna släpptes i fallskärm från låg höjd.

Flygenheten hade ett tiotal civila flygplan. Bakom kulisserna fanns en välplanerad militär organisation med chefer, piloter och markpersonal.

"Flygchefen" för denna enhet, Jan Danielsson berättar om hur detta förband skulle uppträda.

–Vi opererade under täcknamn. Men vi hade också id-kort från Försvarsstaben i våra vanliga namn. Det hände några gånger när vi övade på militärt område att någon nitisk person hittade oss och ville gripa oss. Då lämnade vi fram ett id-kort och gjorde klart att om vakthavande befäl var rädd om sin karriär gjorde han bäst i att ringa det telefonnummer som stod på id-kortet. De ringde och det fungerade, minns Jan Danielsson.

Utanför militärt område gällde andra regler. Särskilt i Värmland brukade detektiven allmänheten ringa polisen och larma om mystiska flygplan. Då fanns ett diskret skydd som sköttes av Säpo.

–Ibland när vi var ute på konstiga fält i skogen kom det fram en polisbil och undrade. Då klev det fram en kille ur buskarna som antagligen var från Säpo, iklädd trenchcoat och slokhatt, och visade upp ett id-kort och då körde polisbilen! Så det var under god kontroll. Det här skötte någon någonstans i Försvarsstaben gentemot Säpo som var tvungna att finnas till hands.

Detta är ju ändå Sverige där alla ska lämna kontrolluppgift eller självdeklaration, hur går det ihop med en topphemlig verksamhet? Jan Danielsson berättar att ersättning fick personalen av sin uppdragsgivare staten, men då sades Skatteverket redan ha fått sin andel. Betalningen skedde i kontanter, i sedelbuntar som förvarades i ett kassaskåp – någonstans.

Dåvarande ÖB Bengt Gustafsson bekräftar dessa fakta, men kan beroende på sin tystnadsplikt inte säga mer.

Uppdaterad 11-03-24, 16:21
Pehr G. Gyllenhammar hade en krigsplacering inom Stay-behind organisationen.

– Han blev mycket upprörd och gav sig inte. Det hela slutade med att Stig Synnergren (dåvarande överbefälhavare reds. anm) själv berättade för honom att han inte alls var avförd - utan hade en annan topphemlig uppgift. Gyllenhammar var en av de ytterst få som fick reda på det, berättar den pensionerade generalmajoren Evert Båge i boken.

Båge var en av dem som på 1970-talet skötte den hemliga planeringen. Han ansvarade för krigsplaceringarna utomlands som gick under täcknamnet Högkvarterets befälsreserv.

– Gyllenhammar har läst texten om honom. Han sa att det stämde, men ville inte bli intervjuad, säger Mikael Holmström.

Stay-behind organisationen i Finland hade förgreningar in i Sverige. Om Sovjetunionen anföll så skulle finska piloter utrustas med svenska Draken.

Lösningen blev att Sverige lagrade ett stort antal Draken-plan, som annars hade gått till skrotning, samtidigt som Finland utbildade fler stridspiloter än vad landet hade bruk för.

Överskottet på piloter i Finland och på jaktplan i Sverige var ingen slump.

– Vi tänkte att i en krissituation kunde vi köpa flera Drakenplan. I en sådan situation står Sverige fortfarande som ett neutralt land och vi har så pass täta och goda förbindelser att vi kan få hjälp på det sättet. Jag har aldrig hört att det funnits några papper på det. Men nog kommer jag ihåg att jag diskuterat detta med Bengt Gustafsson och kanske också med Lennart Ljung. Därför utbildade vi också fler piloter än vad vi hade användning för, säger Jaakko Valtanen, tidigare kommendör för försvarsmakten, i boken.

Se även LAE och Gyllenhaal.

Aftonbladet

Uppdaterad 13-01-28, 07:11
Nu börjas det höras röster för att gräva djupare i Stay Behind organisationen.

SvD

1.000.000

Nu har denna blogg passerat den magiska en-miljon-barriären på antalet besökare. Wiseman passerade denna gräns för ett halvår sedan, men jag gör mitt bästa för att komma ikapp. Det som är intressant är att jag inte stulit några besökare från Wiseman utan tvärtom så har det startats upp ännu fler försvarsrelaterade bloggar och antalet besökare ökar hela tiden.

Jag startade bloggen 24 juli 2009. På de 19 månader som gått sedan dess så har det hittills blivit 865 inlägg (inklusive ett antal gästinlägg).

För min del så har det varit en ganska så turbulent tid. Det var mitt missnöje med tillståndet i Försvarsmakten som fick mig att börja blogga. Tyvärr så har tillståndet (och även mitt missnöje) inte förbättrats, utan nådde i stället förra året ett nytt lågvattenmärke med det nya anställningsavtalet.

Jag försökte att anpassa mig till den reformerade Försvarsmakten (med skrotad värnplikt, fokus på internationella operationer och allt vad det innebär). Min lösning blev att jag utbildade mig för att som en del av FS20 tjänstgöra nere på ISAF Joint Command i Kabul. Men ett par veckor innan min avresa så fick jag sparken med motiveringen "Arbetsbrist". Vad kan man säga? "Not HRC finest hour!"

Just nu så pågår förhandling mellan facket och HRC om uppsägningarna gått till på rätt sätt eller inte. Oavsett slutresultatet av dessa förhandlingar så kommer jag att söka mig från Försvarsmakten, vilket innebär att denna blogg komer att ändra fokus om ett par månader. Då jag inte längre är en del av Försvarsmakten så kan jag inte skriva som en insider, utan får hitta andra vinklingar och ämnen. Under tiden så kommer dock denna blogg att fortsätta belysa de problem och utmaningar som Försvarsmakten står inför.

2011 är ett hektiskt år. Insatsen i Afghanistan ska enligt Obama, ISAF och EU:s planering nå en vändpunkt under året. Flygvapnet skickar ner helikoptrar till ISAF. Basorganisation 2013 skall intas för att nå IO14. Omgalonisering av officerare till specialistofficerare (NCO) skall genomföras på ett bättre sätt än anställningavtalet (det går i varje fall inte att göra det på ett sämre sätt). Det finns mycket att ta upp i debatten och med Försvarsmaktens nya policy avseende sociala medier så ser jag fram emot en bra, öppen diskussion utan skygglappar!

Dominoeffekten

I den ena arabstaten efter den andra så sprider sig nu dominoeffekten av den andra arabrevolutionen (den första inträffade 1916). Demonstranterna får medvind av framgångarna i Egypten och Tunisien.

Än så länge så har regimerna inte gjort särskilt stort motstånd och demonstranterna har fått stöd från den inhemska armén. Men i Libyen kan detta vända. Idag rapporteras det om att stridsflyg satts in mot demonstranter.

Stridsflyg uppges skjuta med skarp ammunition mot grupper av demonstranter i Tripoli, enligt tv-kanalen, som citerar vittnen. Det fanns omedelbart inga oberoende bekräftelser.

En invånare i Libyens huvudstad Tripoli, Adil Muhammad al-Salih, sade senare att libyska flygvapenplan bombade flera stadsdelar.

- Det vi bevittnar i dag är ofattbart. Militärplan och helikoptrar bombar urskiljningslöst det ena området efter det andra. Många, många har dödats.

Detta kan skapa en omvänd dominoeffekt där regimen i länder där demonstranterna ännu inte fått grepp på händelseutvecklingen kan komma att ta till mer våld. De har sett avskräckande exempel i Tunisien och Egypten som visar att de snabbt kan bli av med makten om de inte försäkrar sig om lojaliteten från sina försvarsmakter. Kan de bara övertyga sina generaler om att även de kommer att dras med i fallen så kan utvecklingen mycket snabbt ändra riktning.

Även om det nu har börjat lugna ner sig i Tunisien och Egypten så har vi ännu inte sett slutet på dessa revolutioner. Förhoppningsvis kommer det att genomföras offentliga val, men vilka är det som komer att komma till makten? Vi i västvärlden är nog en smula naiva om vi tror att det med revolution automatiskt kommer förbättringar. Exemplen är dock många på motsatsen. Vi behöver dessutom inte gå långt tillbaka i tiden för avskräckande exempel även här i Europa.

Dominobrickor kan falla åt bägge hållen och kan regimen bara starta ett fall från motsatt håll, så stoppas den ursprunliga kedjeeffekten.

Direktreklam

Är det något jag hatar så är det telefonförsäljare samt nasare som sticker in foten genom dörren för att sälja allt från damsugare till att rädda barn i Afrika (undantaget möjligen jultidningar och kakor som ska bekosta en skolresa). Att fly lägenheten är heller inte en lösning. När man går kring på gatorna här i Stockholm blir man hela tiden stoppad av Rädda Barnen, Greenpeace, Röda Korset m.m.

Det är nästan så att jag längtar tillbaka till den gamla polska tavelförsäljartiden, när SÄPO bedömde att det fanns en förhöjd hotrisk mot oss piloter. Jag ställde en gång en rak fråga om vad som skulle hända om jag av misstag sköt en tavelförsäljare för att jag kände mig hotad och fick svaret att hotbilden helt klart skulle ligga till min fördel vid bedömning om ett brott var begånget eller inte. Tänk på det nästa gång, TV-pejlare!

Nu har även Försvarsmakten (dessutom för andra gången) råkat ut för direktreklam.

En privatperson vid namn Patrik Imer har skickat ut ett häfte kallat "Försvarets InköpsGuide" till förband och myndigheter. Detta trots att han inte har det minsta med Försvarsmakten att göra och de företag som finns med i "guiden" inte finns med på de avtal som finns avseende Försvarsmaktens upphandlingar.

Nu kommenterar FMLOG detta i skrivelsen "Ang Försvarets InköpsGuide 2011" , FMLOG 17 142:200757, 2011-02-18.

Broschyren ger intryck av att vara producerad av Försvarsmakten, eller på uppdrag av Försvarsmakten, vilket inte är fallet. Framtagande av broschyren har skett på privat initiativ.
...
Denna s.k. inköpsguide medger inte avsteg från Försvarsmaktens rutiner och regler för anskaffning av varor och tjänster och skall ur Försvarsmaktens perspektiv endast betraktas som ett reklamutskick. På baksidan står ett tryckt pris (Pris 499 kr (inkl moms)). Försvarsmakten ska inte betala för något.
...
Vidare finns de statliga ramavtalen, där Försvarsmakten är avropberättigade på Internet: www.avropa.se

Med tanke på att vår Generaldirektör redan har skällt på förbandscheferna för att de gör felaktiga upphandlingar så bör nog alla anställda endast använda denna inköpsguide för att starta en varm och skön brasa som kan vara trevligt så här mitt i vinterkylan!

För att bli av med denna typ av reklam så anser jag att det bör tas fram någon typ av arg lapp att sätta på Försvarsmaktens brevlådor. Vi borde trots allt ha ett och annat avskräckande att hota brevbäraren med...

En annan värld

Jag hittade den här intressanta bildserien av en slump på nätet. Den föreställer det informationshäfte "Om kriget kommer" som gick ut till alla hushåll 1983. Det fick mig att tänka på hur mycket som är annorlunda idag, endast 28 år senare.

I våra telefonkataloger fanns 1983 beskrivningar av vilka larmsignaler som skickades ut på "hesa fredrik", vad svenskarna skulle göra vid mobilisering och hur man skyddade sig mot atombomber och luftanfall. Nu för tiden har vi svenskar oftast inte ens någon telefonbok när allt går att hitta snabbare på eniro.se.

På vägen mot tunnelbanestationen brukar jag gå förbi ett hus med tecknet för "skyddsrum" på. Nu för tiden kommer man inte ens in i det huset, då alla svenskar är rädda för sina grannar och därför har kodlås på dörrarna. Jag misstänker också att om jag lyckas komma in så är rummet fullt av all världens bråte. Finns det över huvud taget någon som har koll på var alla skyddsrum befinner sig och i vilket skick de är numera?

Under värnplikten fick vi öva på "fria kriget". Detta är något som knappast tränas längre (förutom av Hv). Fria kriget var det "partisankrig" som våra soldater skulle övergå till när de tappade kontakten med ledningen under fientlig ockupation av Sverige. Finns det över huvud taget någon utbildningsmanual i detta nu för tiden?

1983, inte alls för många år sedan, men ändå för en evighet sedan och i en helt annan värld.

Erfarenheter från ATALANTA

Vi bloggare brukar få skäll för att vi fokuserar för mycket på det som är negativt. Men detta balanseras upp av att Försvarsmakten fokuserar enbart på det som är positivt. Tillsammans resulterar det med andra ord i en ganska så neutral nyhetsspridning.

På ÖB chefsmöte hade man även en redovisning av erfarenheter från EU NAVFOR operation ATALANTA.

En hel del intressanta erfarenheter drogs för publiken.

- Helikoptrar och MPRA - Maritime Patrol and Reconnaisance Aircraft (d.v.s. bl.a. våra svenska Kustbevakningsflygplan)är viktiga komponenter. En fördubbling av MPRA innebar en ökning av lokaliserade och identifierade piratgrupper med en faktor 6.

- Ombordbaserad UAV skulle kunna komplettera och ersätta helikopter.

- Ledningssystemet IS SWERAP fungerade utmärkt som INTERNT stabsstöd. Ett Internetbaserat system t.ex. Atalanta Mission Net AMNet (confidential) eller Centrix (Secret) för kommunikation med EU bör undersökas.

- Helikoptrar ombord ökar räckvidden för att kunna ingripa inom en timme från 30 nm till 150 nm.

- Området är för stort - omöjligt att vara överallt - handelsfarten måste ta fram metoder för att skydda sig själva. Bl.a. nät på relingar och dockor som föreställer vakter. (Se tidigare inlägg om detta)

- EU NAVFOR gör skillnad, men enbart marina operationer kommer inte att lösa problemet i Adenviken, det krävs insatser på fastlandet i Somalia.

Jag skulle själv vilja veta hur läget är för de två HKP 15 som användes under insatsen. De togs ju hem med motivering att de skulle användas för NBG 11. Jag har dock fått höra att de för närvarande inte flyger alls i avvaktan på undersökning av personal från Augusta. En hel del rost har upptäckts (trots att man tvättade bl.a. motorer med sötvatten). Dessutom har skroven fått delamineringsskador då de utsatts för påfrestning under flygtransporten i vagga till och från Afrika.

Försvarsmakten och FMV lyckades med att snabbt få ihop en insats, men frågan är om man inte genade lite väl mycket i kurvorna. HKP 15 är inte designad för denna typ av operationer. Landstället är för vekt, det saknas harpun och negativ pitch för landning i kraftig sjöhävning. I Sverige var det tänkt att HKP15 skulle flyga till och från fartyg, inte vara ombordbaserad, vilket hade krävt ett annat underhållskoncept för att bl.a. skydda helikoptern från salt som ger upphov till korrission.

Resultatet är alltså på plussidan ökad erfarenhet av helikopteroperationer till sjöss, men på minussidan två stycken trasiga helikoptrar.

Gästinlägg: Det asiatiska exemplet

1794 avrättades med giljotin, på Place de la Révolution, revolutionsledaren från den franska revolutionen, Robespierre. Denna händelse kan sägas vara slutet på det s.k. Skräckväldet. Likt Saturnus, guden som åt sina barn, är det historiskt vanligt att revolutionen äter sina barn, som i fallet Robespierre.

Det vi ser hända i arabvärlden är folkliga resningar mot diktatorer, som alldeles nyss satt så säkert vid makten. I Tunisien och Egypten har diktatorerna lämnat och resningar pågår i Jemen, Libyen och Bahrain och kanske kommer fler länder att följa efter.

Hur kommer det att gå, både i de länder där diktatorn lämnat och i de länder där ett folkligt uppror pågår? Det är det nog ingen som vet, men möjligheten finns att se vad folkliga uppror och avsatta diktatorer lett till på andra håll. Jag tänker då närmast på länder i Asien och deras nutidshistoria.

1986 avsatte gulklädda och fredliga demonstranter Filippinernas diktator Ferdinand Marcos. I dagarna firar början på det folkliga upproret 25-årsjubileum Andra folkliga uppror följde runt om i Asien, i Thailand, Sydkorea, Taiwan, Mongoliet och i Indonesien.

Någon form av demokrati genom revolution och folkligt uppror garanterar inte att en varaktig frihet eller rättvisa - i form av ett fungerande rättssystem – etableras. När diktatorerna försvann i Asien genom folkliga uppror, var det inte överallt ett institutionsbyggande påbörjades för att säkerställa en demokratisk utveckling.

Vad finns det för paralleller mellan vad vi ser i Egypten och t.ex. upproret i Filippinerna? Marcos var en åldrande, korrupt och USA-stödd diktator som avsattes av folket, till del med hjälp av den tidens teknik, nämligen radion. Facebook och Twitter fanns som bekant inte tillgängligt. Ett kvartsekel senare, och med hjältinnan från tiden för folkets uppror, Corazon Aquino, som president lider Filippinerna fortfarande av fattigdom, svågerpolitik och nepotism.

Dessa demokratiska brister är Filippinerna sannerligen inte ensamt om. Runt om i Asien hålls val där röstköp tillhör vanligheterna och som påverkar valresultaten. Politiken domineras av samma gamla familjer och den ekonomiska tillväxten gynnar de få, snarare än folket i stort. En fri press lyser oftast med sin frånvaro, som i Malaysia och Östra Timor, som i Taiwan och i Thailand.

Kanske kan det Sydkoreanska exemplet vara en förebild för arabvärlden? Där kastade ett folkligt uppror en USA-stödd militärdiktatur ur sadeln, för att därefter bygga upp en välmående demokrati. Ett annat exempel kan vara Indonesien, världens till folkmängden största muslimska nation. Efter 32 år vid makten störtades Suharto efter omfattande gatudemonstrationer 1998, varefter en försiktigt demokratisk uppbyggnad vidtagit. Maktskiften har skett sedan dess mellan sekulärt inriktade ledare vid ett flertal tillfällen. Visst, fattigdomen och sekteristiska konflikter finns kvar, men kanske ett föredöme ändå, som ett moderat muslimskt land.

Så kommer vi då till Thailand, svenskarnas semesterparadis. Demokrati och fria val, javisst men också ett land där olika politiska riktningar hellre gör upp på gatan än i demokratiska val. Inte alltid att betrakta som en demokrati, snarare en parodi på demokrati. Efter att folkliga protester störtade en militär regim 1992, har landet misslyckats med att etablera demokratins principer och hellre än att gå och rösta, föredrar många thailändare att ge utlopp för sitt missnöje på gator och torg.

Hur kommer det att gå, kommer revolutionen att äta sina barn? Finns det krafter i arabvärlden som förmår att bygga demokratiska institutioner, med yttrandefrihet och fungerande rättsystem och där statens våldsapparat kan tämjas och bibringas mer normala värdesystem?

För Europas del är det av yttersta vikt att läget stabiliseras längst unionens sydgräns. Som bekant skiljer inte havet människor åt, det förenar. Detta faktum blir tydligt när båtlaster med flyktingar landar i EU-länderna kring Medelhavet. Något omfattande ekonomiskt stöd av någon egentlig betydelse tror jag varken EU-länderna eller USA kan låna upp till av kineserna. Att låna av de rika länderna kring Persiska Viken, för att användas till stöd för de folkliga upproren, ibland i deras egna länder, tror jag inte på.

Vi lever i spännande tider.

/Sumatra