Att en myndighet avskedar personal som begår fel på arbetsplatsen tycker jag är helt befogad. Men hur ska man ställa sig till fel som begås vid sidan av arbetet? Är det arbetsgivarens eller samhälles rätt/skyldighet att utdöma straff?
Om man tittar på de senast publicerad domarna från FPAN så är de av lite olika karaktär. En person som misshandlar sin fru skall givetvis straffas av det civila rättsväsendet. Men ska han dessutom bestraffas av det militära med att bli av med sitt jobb? Vi pratar i Sverige om att ha en kriminalvård, men om en person som avtjänat sitt straff inte längre har ett jobb att komma tillbaka till så kan det knappast sägas vara vård, enbart ett straff.
Hur kommer FPAN att ställa sig till det senaste fylleslaget i samband med Lillejul på Kvarn?
Kvart i nio på kvällen den 21 december kom larmet till bevakningsstyrkan på Kvarn från personalen som inte längre vågade gå ut i festlokalen. Ett bord hade slagits sönder, på golvet låg krossat porslin, glas, mat och utspillt öl. Många av gästerna var kraftigt berusade, de var högljudda och när festens toastmaster försökte göra sig hörd möttes han av: Håll käften!”
Bevakningschefen har berättat att en anställd i matsalen ringde med gråt i rösten och sa: ”Gästerna slår sönder inventarier, vi klarar inte de här, skynda er hit!”
När bevakningschefen tillsammans med två soldater kom in i matsalen möttes de av aggressiva festdeltagare, i ett hörn satt en deltagare och grät. Det framkom senare att det var en hög officer som hade försökt hejda fyllefesten.
Bevakningschefen förklarade att ”festen är slut, vänligen lämna lokalen!”, men det var en uppmaning som inte alla åtlydde. En 47-årig kapten protesterade, han var chef för en av de kurser vars elever deltog i festen. Kaptenen var kraftigt berusad och istället för att lämna lokalen ifrågasatte han bevakningschefens order. Ett vittne har berättat att kaptenen uppträdde hotfullt mot bevakningschefen och uttryckte sig olämpligt.
Inte kanske det putsade beteende man förväntar sig från en officer och en gentleman, men hur skall Försvarsmakten hantera det?
Jag har själv varit med ett antal liknande fylleslag.
- Under min tid på Linköpings tekniska högskola så gick det ofta vilt till på festerna. Stora mängder sprit och massor av folk ledde till kaos. Under en fest kom det fyra ambulanser varav tre var för klasskamrater till mig. En missade en dörr och sprang igenom glasrutan bredvid dörren, en somnade sittandes på räcket till en balkong och föll ner och en stagedivade utan att någon tog emot honom. Samtliga personer är numera välartade medlemmar av det svenska samhället.
- En fest hos konsultfirma x med ett antal Försvarsmaktsinbjudna innehöll stora mängder gratis alkohol. Det vältes ett antal bord, spyddes i hissar och begicks ett och annat äktenskapsbrott. Dock så stormtrivs personalen på firman och gemenskapen är mycket god. För att inte tala om produktiviteten och aktiens utveckling på börsen. De flesta konsultfirmor har insett att personalen är deras tillgång och gör allt för att behålla dem. Ingen skulle komma på tanken att anmäla sina egna medarbetare. Allt enligt devisen "What happens in Vegas, stays in Vegas!".
- På en Lillejul på flottilj F xx så spårade granndivisionen ur och iklädda vikingasärkar, plasthjälmar och plastsvärd så blev det mången brottningsmatch på mässen till de kvinnliga gästernas stora förfäran. Man hade bjudit in hela flottiljen och många var inte van vid den typ av aktiviteter som en stridsdivision kunde delta i. Dagen efter fick divisionschefen gå upp till flottiljchefen för en utskällning. Men mer än så blev det inte. FPAN fanns inte på någons lista över tänkbara sätt att hantera situationen som uppstått.
- En av mina kollegor på division x hade en rökmaskin som brukade användas på diverse fester. Under en blöt fest på mässen så startades brandlarmet tre gånger. Vaktchefen blev irriterad och ville stoppa festen, vilket han givetvis misslyckades med. Ett antal divisionskamrater sade sina mindre väl valda åsikter om truppare som förstör stämningen. Dagen efter fick divisionschefen be vaktchefen om ursäkt och därmed var saken avklarad.
Många liknande brott sker i fyllan och villan. Givetvis så ska man ta konsekvenserna av sitt agerande, men man bör även ställa sig frågan om alkoholism är en del av orsaken till att förnuftet för stunden försvunnit. Alkoholism är idag definierat som en sjukdom där den inblandade ska ha möjlighet till rehabilitering. Att bli av med jobbet kan knappast anses som bra förutsättning för att bli frisk.
Varför kan man inte som förr hantera liknande ärenden med sunt förnuft? Är det rädslan för insyn eller offentlighetens fördömande som gör att man måste visa handlingskraft och bestraffa?
Vilka regelverk är det som gäller? Ställer man större krav på en officer än en vanlig medborgare? Hur bedömer man om ett brott begåtts? Borde man inte ta hänsyn till att straff redan utdelats? Vad händer i t.ex. familjetvister där ord står mot ord och där en officer kan bli dömd mot sitt nekande? Är det den civila domstolen som avgör vad som är sant eller falskt, eller kan FPAN överpröva beslutet?
Är det några "brott" som borde bestraffas inom Försvarsmakten så är det tveksamma upphandlingar av materiel eller tjänster. Vem får t.ex. sparken för upphandlingen av PRIO? Att stjäla bensin för några tusenlappar är straffbart, men att slösa bort miljarder för att sedan ta anställning på det bolag man lagt pengarna på är helt OK.
Jag anser att det militära rättsväsendet är en kvarvarande relik från den tid då dödsstraff fanns kvar i krig och då personal kunde dömas till att sitta i arresten på flottiljen eller regementet. 91:an, 87:an och 47:an Löken har alla fått pröva på detta. Nu när personalsystemet är reformerat, är det inte dags att också se över straffsystemet?
Inlägg
