Nu läser jag på mil.se att FPAN har lyckats få tag på en del grova brottslingar förklädda till militärer. Chefen för Försvarsmusikcentrum stannade med sin buss mellan två spelningar och lät musikplutonen spela en kort stund på ett bröllop. Extra kostnad för Försvarsmakten 60 kronor, förutom antagligen en massa Goodwill i form av ett brudpar med släktingar som blev glada. Snälla ÖB, benåda överstelöjtnant Per-Erik Laksjö och tvinga generallöjtnant Göran Mårtensson att le lite oftare. Att göra ett sådant här "brott" publikt genom en anmälan till FPAN visar inte på att vi i Försvarsmakten är ärliga, bara att vi beter oss korkat. Och då menar jag inte Per-Erik, utan Göran.
Är då en officer som jag en brottsling? Jag började fundera på hur ofta jag brutit mot lagar och regler. Dags för en offentlig bekännelse. Förlåt mig fader, ty jag har syndat:
- Jag har åkt fast för fortkörning en gång för en massa år sedan och kan fullt ärligt erkänna att det nog inte var enda gången som jag kört för fort
- Jag felparkerar lite då och då
- Jag har vid ett par tillfällen fildelat
- Och grövst bland grova brott. Jag betalar inte TV licens. Att jag sedan aldrig tittar på TV är nog ett annat brott i sig själv. Nu har jag precis förhindrat mig själv från att bli politiker eller ÖB
Jag är alltså inte helt oskyldig, men å andra sidan en bra representant för den svenska befolkningen. Dock så har jag precis gjort mig skyldig till ett stort oförlåtligt brott. Jag har erkänt! I Försvarsmakten råder principen "Don't ask don't tell". Alla vet om att vi bryter mot regler då och då, men när någon stackare råkar bli tagen på bar gärning oavsett hur lindrigt brottet är så ska den personen hängas ut för att varna andra syndare. Synd bara att ju högre chef du är destå lättare är det att komma undan.
Jag lärde mig för ett antal år sedan att "ärlighet är inte att säga vad man tänker, utan att mena vad man säger". Det är något för Försvarsmaktens chefer och jurister att fundera på.
Uppdaterad 09-09-06, 10:53
Som en del har kommenterat så skulle det vara intressant om chefer få stå till svars för dåliga beslut. Orion, Sirius m.m. har ju gått ganska så ostraffat förbi. Nu kommer PRIO som jag kommenterat tidigare.
Försvarsmaktens nya modebegrepp ÖRA - Öppenhet, Resultat och Ansvar borde användas på rätt sätt i alla nivåer där delarna Resultat och Ansvar är minst lika viktiga som Öppenheten. Om Resultatet blir uselt borde någon ta Ansvaret?
Inlägg
Att som officer i tjänsten upphandla meningslösa tjänster av t.ex. konsulter för flera miljoner eller genom inkompetens & uselt ledarskap bränna miljarder av skattebetalrnas pengar är dock inte brottsligt.
SvaraRaderaLite mer grävande journalistik, fristående granskningar och lite mer ÖRA hade varit på sin plats. Då hade sådan här patetiska påhopp som det på Laksjö bleknat i jämförelsen.
De största brottslingarna hamnar aldrig i FPAN.
SvaraRaderaDet har aldrig varit på tal att någon skulle ställs till svars för Orion, Sirius,NBF......
FM ledning har utvecklat ett sinnrikt system där ingen kan ställas till svars.
Tyvärr så finns det inga lagar mot att göra ett dåligt jobb. Där borde dock ÖRA - Öppenhet, Resultat och Ansvar fylla en funktion, men icke. Dessa regler gäller bara på lägsta nivån.
SvaraRaderaNär jag i en tidigare Stockholmssväng arbetade på FMV så fick jag en fråga av min blivande chef hos vem min lojalitet låg. FMV eller Försvarsmakten? Mitt svar då var att jag var lojal mot två personer. Skattebetalaren vars pengar jag ska förbruka och se till att han får ut så mycket valuta som möjligt. Samt användaren (och då menar jag inte beställaren i HKV utan brukaren på förbanden) som vill ha bästa möjliga produkt eftersom hans liv kan bero på det.
Många chefer verkar inte tänka i dessa banor utan besluten blir mer vad som är bäst för karriären. Tyvärr så har det visat sig att en karriär inte stoppas av en sådan simpel sak som att pengar slängs bort. De som nu är ansvariga för PRIO kommer säker att göra en kometkarriär!
Säkert, men inte i FM. De som duger till att prata in en produkt & försvara den när det blåser kommer tas om hand av IBM & SAP.
SvaraRaderaVisst fattas det en massa beslut i FM som i efterhand visar sig vara katastrofer men vi kan inte ha en kultur där man inte vågar ta kontroversiella beslut av rädsla för att misslyckas.
SvaraRaderaEn sådan kultur innebär att man försöker skjuta över besluten på andra och om det inte går att göra så försöker man nå konsensus i syfte att sprida ansvaret. Att det sedan tar åratal att fatta beslutet är en logisk följd av beslutsvåndan.
Om FM skall utkräva straffansvar för dåliga beslut så blir det nog inte många beslut fattade. Vi måste ha råd att misslyckas och inte ha någon sorts sovjetiskt tänkande där den chef som förlorade en drabbning kunde vara säker på att avsättas eller ännu värre.
Alla vi som jobbar eller jobbat vid FM har någon gång fattat dåliga beslut men vi har förhoppningsvis lärt oss något av dem och blivit åtminstone lite klokare.
Att: Lasse
SvaraRadera..men vi har förhoppningsvis lärt oss något...
Det är just detta som är haken. Det verkar inte som just detta har skett. Om jag läser rätt i olika dokument så verkar det ena vansinniga beslutet efter det andra ha tagits under de senare åren.
Reinman
Lasse: Givetvis så har du rätt i detta. Men samtidigt så ska vi inte tillåta vårdslöshet.
SvaraRaderaI Flygvapnet har vi vårt DA - Driftstörnings Anmälan system. Där skriver vi om våra misstag så att efterkommande generationer ska lära sig av dem och inte göra om misstaget. En pilot eller tekniker ska inte straffas av att han erkänner ett misstag. Men det finns faktiskt indantag och det är om man mer eller mindre mot order gör fel.
Att chefer ska straffas är inte mitt mål, men om dom visat sig vara odugliga ska dom heller inte belönas. Resultat och Ansvar!
En officer och en gentleman.
SvaraRaderaI tjänsten förväntas alla statstjänstemän lära av sina misstag. I den mån så också sker, så kan skattebetalarens uppmaning därför lyda:
"Var läraktiga! Ock om det så fordrar att misstag begås på vägen mot insikt."
Problematiskt är att en hög svensk statlig chef för ett par år sedan såg sig tvingad att yttra:
"Vi lär oss inte av våra misstag. Men vi känner igen dem efter ett tag."
Det synes därför som att statsförvaltningens inlärning behöver uppmuntras och stödjas. Definitivt med premier vid särdeles lyckade exempel på inlärning, men kanske också med andra korrektiv vid upprepade och dokumenterade fall av uraktlåtenhet att visa prov på ett minimum av receptivitet.
En officer bör ju också vara en gentleman. Men ska en sådan statstjänsteman kunna skiljas från sin anställning för vad som kan betraktas som en privatsak begången utanför tjänsten?
När cheferna för OPIL och Luftvärnsregementet för ett par år sedan visade sig besitta, om än i olika avseenden, likväl bägge två synnerligt stor förmåga till fördomsfri driftutlevelse, så resulterade det i sinom tid i avsked.
Den psykologiska vetenskapen och dess beprövade erfarenhet kan inte bortom varje rimligt tvivel, ens för tvångsomhändertagna, alltid korrekt avgöra vem som är pålitlig eller ej. Många måste definieras som varande i gråzonen mellan acceptabelt och oacceptabelt beteende.
Vid fråga om försöksutskrivning från sluten psykiatrisk vård, så talar rättssäkerhetsargument för den enskilde om att hellre fria än fälla.
Vid anställning och placering av officerare talar myndighetens intresse av att minimera risker för att bara antaga de som med största möjliga säkerhet kan sägas vara typiska exempel på en genomsnittligt normal psykisk konstitution.
Det finns fullt rationella argument för att en mer särpräglad personlighet skulle kunna utveckla anpassningsproblem på arbetsplatsen och därmed i förlängningen arbetsmiljöproblem för arbetsgivaren. En risk som lätt kan undvikas bör givetvis undvikas.
Gustav: Eftersom stabsofficerare byter tjänst vart 3:e år så hinner dom inte lära av sina egna misstag och definitivt inte av andras. Jag tror att de flesta av misstagen som begåtts på HKV beror på okunskap. Det ska nog inte bestraffas, men definitivt inte heller beönas.
SvaraRaderaGenom att lyfta fram bra och dåliga exempel så skulle organisationen utvecklas. Nu tystas allt mest bara ned. Inför därför snarast ett DA system för stabstjänst!
Fritid är fritid så länge det inte direkt påverkar tjänsten eller förtroendet för personen i fråga. Hells Angelsmedlemmar, hustrumisshandlare och pedofiler har knappast i officersyrket att göra. Andra gentlemannamässiga karaktärsfel är nog lättare att stå ut med bara personen i fråga gör ett bra jobb.
Historiskt sett så har borderline personligheter presterat mer än standardofficeren om dom utnyttjats på rätt sätt. Montgomery, Patton och större delen av de ryska fältmarsalkerna under VK2 kan nog klassas som mer eller mindre spritt språngande galna, men lyckades trots allt vinna kriget (med vissa mer eller mindre berömda tabbar för framför allt Montgomerys del). Problemet är att människor liknande dessa exempel vill vi inte ha i ledningen i fredstid. Jag undrar t.ex. vad Patton skulle säga om HBT frågor?
Ulf Henriksson är ett klassiskt svenskt exempel. Mycket omtyckt som chef nere i Bosnien. Något mindre omtyckt av sina chefer på HKV som mest såg honom som något katten släpat in. "Sheriffen i Vares" är en titel som inte når riktigt lika långt hos befordringsnämnden som HMK medalj för tapperhet i stabstjänst.
Genom att plocka ut officerare för befordran baserat på om man tycker om dom eller inte så skapar vi en slätstruken kultur och risk för en hoper JA-sägare på HKV (alla har samma bakgrund och tycker likadant). Visst kanske vi undviker galningarna, men vi spärrar också möjligheten för genierna. Frågan är vad som är bäst för organisationen?
Ja-sägare är trevligt att ha omkring sig, men f-n inte utvecklande!
SvaraRaderaArtilleristjavisst: Jag censurerade ditt inlägg då jag tyckte det var ett påhopp på en offentlig person utan bevis. Har du bevis får du gärna skicka dom till mig, så kommer jag att lägga fram dom.
SvaraRadera