I det senaste numret av Officerstidningen (se sid 8) så tar man upp en makaber händelse under första missionen nere i Libyen, FL01. Personalen ansåg att det hårda arbetstempot riskerade att gå över flygsäkerheten. Därför hölls en arbetsplatsträff där ett protokoll skrevs ihop som sedan skickades upp till förbandsledningen.Men när protokollet hamnade hos ledningen så tog det eld i huset. Förbandschefen förkastade protokollet och personalen fick 24 timmar på sig att ändra sina formuleringar.
"Personalen tillfrågades om de fortfarande stod bakom protokollet. De blev sedan informerade om att om så var fallet fanns det ingen annan utväg än att deras fall vid hemkomsten skulle dras i försvarets personalnämnd med risk för avsked som följd."
Nu genomför chefen för F 17 en egen utredning, då han ser mycket allvarligt på att personalen hotats om uppsägning för att de uttryckt oro för flygsäkerheten. Även Officersförbundet kommer att utreda saken.
Takhöjden är i vissa fall mycket låg, men en stor eloge åt C F 17 som tar itu med ärendet.
BLT
Inlägg
Kan inte srtyrkas...
SvaraRaderaFinns inget som talar för...
Påståenden som inte kan beläggas...
Äger ingen större trovärdighet...
Grundat på missuppfattningar...
Personalens bristande förståelse för...
Personalens begränsade förmåga att...
Divergerande minnesbilder...
Brister i kommunikationen...
Ord står mot ord...
Hört det förut - låter det bekant?
Låt oss hoppas att vi - i den omfattning vi någonsin får ta del av den - slipper läsa formuleringar som dessa i C F 17 utredning.
/pseudopaten
Bra att C F 17 inte reflexmässigt tar C FL01:s parti. I så fall hade och om insatschefen hade fel, så hade den högre chefen förlorat i prestige.
SvaraRaderaFör övrigt finns det andra myndigheter än FM där man kan få en kavajhytt oförtjänt.
Fundersam
Frågan är väl lite ifall de som åkte ned var lite väl vana med arbetstempo och uppgifter i trygga Sverige? Självklart ska man göra vad man kan hemifrån för att se till att de har det så bra som möjligt men det är trots allt en insats och då anser jag att man får finna sig i situationen, lyda order och göra som man blir tillsagd. Ska man gå och gnälla till facket om en riktig krigssituation skulle inträffa?
SvaraRadera"chefen för insatsen, Stefan Wilson,
SvaraRaderaförkastade protokollet med motiveringen
att ett tappat förtroende inte
går att reparera. Personalen fick 24
timmar på sig att ändra protokollet"
Dom hade BÖRJAT tappa förtroende.
Är det så illa ställt med ledarskapsförmågan att man tror att man ändrat det förhållandet genom att TVINGA personalen att ändra sig?
Och vad är det för inställning man har som chef att ett tappat förtroende inte går att återställa.
Överstelöjtnant är han, så det är klart det var väl ett tag sen han fick grundläggande ledarskapsutbildning. Kanske dags för lite repetition, eller är FM ledarutbildning så kass? Svara ni som vet jag gjorde min på 80-talet.
@anonym 00:06
SvaraRadera"Ska man gå och gnälla till facket om en riktig krigssituation skulle inträffa?"
Nu var det inte en "riktig krigssituation", utan ett normalt inslag i det nya insatsförsvaret. Så att ta upp arbetsmiljö mm är fullt normalt, det sker även i Afghanistan.
Nu får faktiskt FHS trots hårda budgetåtstramningar sluta med att anlita gästföreläsare i ledarskap från forna DDR!
SvaraRadera@ anonym 00:17 & 07:33
SvaraRaderaI media har vi kunnat läsa om den starka kritik som riktats mot ledarskapsinstitutionen på FHS (bl.a. i samma officerstidning som CI länkar till i inlägget samt i gårdagens DN). Kritik som bidragit till att rektorn nu beslutat sig för att lägga ner institutionen.
Var och av vilka har FM:s högre chefer utbildats i ledarskap de senaste decennierna ???
Någon som är förvånad - nej, tänkte väl det...
Kan det vara ett tecken på att det borde övas mer på arbete under krigstillstånd?
SvaraRadera00:06, vad är viktigast på Sigonella? Att preppa spaningskapslar eller stå inpasseringspost? Är det viktigare att fixa måltider än en 15-timmars service på flygplanen? Är det viktigare att sköta tvätten än att byta en trasig anslutningsdel på luftankningsproben? Var det viktigare att komma iväg i stället för att se till att kunna verka ifrån den nya baseringen?
SvaraRaderaNej 00:06 hela konceptet får IG. Med den bemanningen man hade så hade man inte räknat med så mycket producerat i en riktig basmiljö. Resultatet var över förväntan. Tänk på att man tidigare i ett riktigt krigsfall hade planerat med mindre tillgänglighet och en veckas uthållighet med samma personalstyrka fast med mindre komplexa flygplan med större robusthet.
J.K Nilsson
Magnus Redin, hur stor uthållighet skall vi räkna med i ett krigsfall? Svara på den frågan först innan vi skall börja öva.
SvaraRaderaJ.K Nilsson
J.K, har jag förstått problemet rätt var det för bråttom för att alla skulle hinna göra allt med marginaler som man kände sig säker med.
SvaraRaderaJag gissar att det är ett normaltillstånd för en mobilisering och att man övar för att ha större chans att göra rätt samtidigt som man gör saker fort.
Det här var en skarp mobilisering men inte så skarp att det blir rimligt att ta mycket stora risker. Vad nu mycket stora risker är?
Erfarenheterna från personliga värderingen av risktagningar och befälens uppfattning nära jobbet och på avstånd ifrån det borde vara ytterst värdefulla. Det vore eländigt om dessa erfarenheter doldes av andra hänsynstaganden för då går de dyrköpta erfarenheterna förlorade.
...Och när jag korrekturläser så inser jag att jag nog har missförstått och problemet var senare i insatsen. Nå jag låter det felaktiga vara kvar då jag redan var i klaveret. Principen är exakt den samma, ta tillvara på erfarenheterna så det kan fungera bättre nästa gång.
Skulle jag drömma om ett uthållighetsmål när ca 1/8 del av flygvapnet är på utlandsinsats skulle jag sikta på ∞. Det borde vara meningsfullt att planera och utforma organisationen efter att ha en liten del på kontinuerlig insats utan att det hindrar utbildning, beredskap i Sverige, osv. Det vore dessutom ett för politiker och allmänhet lättförklarat mål och om det överskrids vid en större insats är det givetvis självklart att det man gör får en begränsad uthållighet. Som det är nu är det helt omöjligt för allmänheten att veta vad som är mycket eller lite och jag undrar om våra försvarspolitiker vet det?
Redin, om det fulla kriget utvecklar sig så kämpar man på för att ställa ut plattformar så länge beväpningen räcker till. Oändligheten är rätt så flummigt att sikta på. Men för att återgå till den centrala frågeställningen.
SvaraRaderaSom den logistiker man är i grunden så måste jag ifrågasätta vem är avdelad att fixa tvätt åt ett hundratal anställda under insats? Vem har käket som sitt ansvar? Vi kan bygga basbataljoner för att betjäna hundratals flygföretag om dygnet men det kommer bara att fungera ett par dagar när persedlar har drunknat i bränsle eller på annat sätt behöver ersättas om inte tvättfunktion finns. Verksamheten börjar stanna av efter något dygn om inte käk finns tillgängligt. Har ingen ställt fram vatten så går det fortare att haverera flygfarkoster.
För att leverera verkan i målet eller bilder ifrån marken så är dessa funktioner lika viktiga som piloter som flyger flygplanen men när till och piloter måste sköta inpassering istället för att planera uppdrag så är man definitivt ute i för trång kostym.
J.K Nilsson
Sant, vi behöver inte ha flyginsatser till solen slocknar. Jag tog i lite, formulera om det till de minsta insatser som kan göras med obegränsad uthållighet vilket innebär att man t.ex. måste kunna producera ammunition med i genomsnitt samma hastighet som den används. Detta blir givetvis inte rimligt för alla typer av insatser.
SvaraRaderaDe riktigt intressanta kraven blir på personalförsörjningen och organisationens långsiktiga tänkande, sedan är allt logistik.
Du vet säkert hundra gånger mer om logistik än vad jag gör så jag är nyfiken på om det vore ett användbart mål.
Ja alltså har vi en insats motsvarande den i från Sigonella så är det inte rimligt att vi inte kan producera lika mycket som vi annars skulle ha gjort. Någonstans är det felplanerat, flygtiden ifrån Sigonella plus flygtiden i Sverige borde inte bli mindre än flygtiden i bara Sverige annars. Vi är väldigt resultatinriktade och ser bara det som ger omedelbar effekt men efter 14 timmar om dygnet längst ut på snöret så är tvättsoldater guld värda.
SvaraRaderaNaturligtvis är det ett användbart mål, därför ser jag att vi skulle ha ett riktigt fungerande system med tidvis tjänstgörande soldater för att fylla upp vid toppar med. Som planen är nu ser jag inte riktigt nyttan med personalförsörjningssystemet.
J.K Nilsson
Numer tär vår låga numerär
SvaraRaderaDu vaktar både flyg och tunga
Du avsvär det du mest begär
Att stå fast, fast dyrt du lär få punga
Tvingas sila snacket
Det är tacket
Låta facket sköta eftersnacket
@ Sumatra 21:01
SvaraRaderaVi sitter just nu med ett projekt som vi kallar NJURE (Nya Justa Underdåniga
Regler i Etik). I det CV du en gång presenterade för mig fanns inga uppgifter om ditt diktande med. Kan du lämna mer uppgifter om ditt författarskap?
Jag tror att om de nya reglerna skulle skrivas i hexameter så skulle det bli en kioskvältare.
En kortversion, översatt till engelska och i Haiku, tror jag skulle bli en global succe.
Jag bör nog också nämna att projektgruppen kommer, enligt det nya avtalet, beordras till utlandstjänst i sex månader under perioden oktober 2011 till mars 2012.
Barbados (4 mån) och Maldiverna (2 mån).
Om intresse finns så lovar jag att titta på ditt förnyade CV.
Suck!
Teaterdirektören.
@ teaterdirektören
SvaraRaderaNedtecknat sent om aftonen, utlovar jag nya poem och litterära snedsteg.
Det är skönt för skalder att få sova.
CI,
SvaraRaderaÄr det inte så att i fredstid prioriteras säkerheten, medan i krigstillstånd prioriteras de rena krigsinsatserna på säkerhetens bekostnad?
Nu antar jag att krigstillstånd råder i Libyen, för di svänske. Då måste man gilla läget och kämpa på?
Men det är mycket viktig för cheferna att få reda på om soldaterna är uttröttade och kanske inte lika krigsdugliga.
Det har föresvävat mig, då detta protokolls existens blev känd för mig, att soldaterna inte känner så starkt för uppgiften - att peka ut bombmål åt ena sidan i inbördeskrigets Libyen.
@Gruelse: Så vitt jag vet så är vi officiellt inte i krig?
SvaraRaderaFlygsäkerheten prioriteras alltid! Det vore ganska så korkat att förlora flygplan på grund av eget slarv. Då slipper ju fienden göra jobbet.
Det enda som kan skilja mellan fred och krig för flygstridskrafternas del är om ett uppdrag skall genomföras eller inte. I krig så genomför man uppdrag även om man riskerar förluster. Frågan är vad man är beredd att riskera under en internationell insats? Egna förluster kan leda till att politikerna tappar viljan och tar hem förbandet. Avvägningen mellan vilja att genomföra ett uppdrag och möjligheten att göra så är mycket viktig.
Som pilot vill man kunna lita på att ens vapen, motmedel, sensorer m.m. fungerar när man kommer in i strid och därför är det av högsta vikt att underhållet fungerar. En tekniker som är trött och glömmer en skruvmejsel på fel ställe kan resultera i katastrof. Till skillnad från t.ex. stridsfordon så finns det inget bra ställe att stanna och laga flygplanet på om det uppstår skador under ett uppdrag. Då är det bara att hoppa och hoppas på att någon plockar upp en ur Medelhavet eller att man hamnar på den "vänliga" sidan av fronten i Libyen.
Att inte förbandet skulle känna för sitt uppdrag är rent förolämpande. När sekretessen har lagts så kommer det att visa sig med vilken vilja och mod som en hel del uppdrag har genomförts.
CI,
SvaraRaderaTack för det informativa svaret, från dig som har sakkunskapen.
Från min civila ståndpunkt tyckte jag, som saknar sakkunskap i denna fråga, bara att det var litet anmärkningsvärt att protokollet överhuvudtaget producerades. Jag trodde att eventuella brister, oegentligheter eller spörsmål rapporterades på ett mer smidigt sätt.
Jag tror också att de som ingår i den svenska Libyeninsatsen gör ett 100 % professionellt jobb.
"Jag trodde att eventuella brister, oegentligheter eller spörsmål rapporterades på ett mer smidigt sätt."
SvaraRaderaKan man gissa att man försökte rapportera uppåt på ett mer smidigt sätt innan man kände sig tvungna att skriva protokollet?
Det faktum att personalen kände sig behöva rapportera uppåt på det sätt som skedde borde vara en larmklocka i sig, även utan enskilda samtal och ändrade protokoll.
Tänk på att verksamhetssäkerhetsmässigt så är det bra att man tar en arbetsplatsträff. Det är ett av få konkreta verktyg vi har för att fånga upp missnöje och kunna lämna förslag på lösningar. Personalen känner att de slirar i kurvorna men vad beror det på? Har man en normglidning ifrån fredsverksamhet mot insatsfokus så att vi själva bygger in ett farligt läge?
SvaraRaderaEtt protokoll ifrån en APT är också bra ur uppföljningssynpunkt. Vad händer om det inträffar ett haveri och man kommer fram till att personalen är sliten men dom har inte fullgjort skyldigheten att anmäla begränsningar? Det är också bra för att kunna följa upp åtgärder som checklista.
Sedan är det inte ett aad hoc förband för FL01 utan man plockade stridsflygenheten ur EAW-förbandet så man var samövade, man hade utvärderat och lämnat feedback under övningar tidigare. Kan det har spelat roll?
J.K Nilsson
Synd att ingen nämner det åtgärdsprogram som togs fram av ledningen för att komma till rätta med problemen som togs upp i APT-protokollet.
SvaraRadera"Synd att ingen nämner det åtgärdsprogram som togs fram av ledningen för att komma till rätta med problemen som togs upp i APT-protokollet."
SvaraRaderaMenar du hotet om FPAN och avsked eller menar du kanske det faktum att ledningen gjorde sig av med obekväma personer genom hemförlovning?