måndagen den 7:e november 2011

"Ryktet om min död... (uppdaterad)

...är betydligt överdriven", sägs Mark Twain en gång i tiden ha sagt. Det samma kan sägas om det bemannade stridsflyget. Många förståsigpåare tror att man genom att bara titta på den senaste tidens konflikter kan dra slutsatsen att det bemannade stridsflyget är en kuriosa som vi snart kan lägga till historien på samma sätt som tjock-TV och Raketost. Framtiden heter UAV - Unmanned Aerial Vehicle, UAS - Unmanned Aerial System, UCAV - Unmanned Combat Aircraft eller RPA - Remotely Piloted Aircraft (som nog är den bästa benämningen eftersom den visar på att det fortfarande finns en människa med i loppen om än på avstånd med de begränsningar det medför med tidsfördröjningar och försämrad omvärldsuppfattning.)

Tyvärr så bygger många av dessa antaganden på rena felaktigheter och andra på missförstånd baserat på dålig förståelse för den taktiska situationen.

Om vi börjar med felaktigheterna.

Denna utveckling, liksom den dyrbara pilotutbildningen, har främst i Israel och USA lett till konstruktion av så kallade drönare, förarlösa plan som nu använts mycket i Afghanistan och Pakistan. De är mycket mindre, avsevärt billigare och synbarligen ofta effektiva, även om de är beroende av datastyrning och ett avancerat underrättelsesystem, som i sin tur förutsätter satellitkapacitet.

En UAV är varken billig eller särskilt liten. Framför allt inte de som kan bära vapen och som därmed kan ersätta ett stridsflygplan. En MQ-9 "Reaper" har en vingbredd på ca 22 meter, att jämföra med en Gripens ca 10! Den har en maxhastighet på 260 knop jämfört med Gripens ca 700 knop. Den kostar ca 200 miljoner/st, vilket är ganska exakt vad en Gripen kostar! Reaper opereras för närvarande enbart av USA, Storbritannien och Italien.

En UAV division är heller ingen liten enhet att organisera. I Libyen så opererade det svenska förbandet med ca 140 personer för att hantera 5-8 stycken Gripen. Men faktum är att de flesta var stabspersonal och stödfunktioner. Piloter, tekniker och underrättelsepersonal utgjorde mindre än hälften av styrkan. Dessutom hade förbandet kunnat ökas till en full division på ca 15-20 flygplan bara genom att tillsätta ett antal piloter och tekniker. Motsvarande UAV-division består av ca 250 man. D.v.s. ca 3 gånger så stor enhet som en Gripendivision/kompani. Anledningen är bl.a. de komplicerade kommunikationsutrustningar som krävs för att leda UAV på långa håll via satellit.

Att utbilda en UAV-operatör är något billigare än en pilot, men inte så mycket billigare som man skulle kunna tro. För större UAV-system så kräver många länder att operatören har genomgått pilotutbildning. Detta för att han ska ha en förståelse för hur man opererar en UAV i ett luftrum där det även flyger omkring helikoptrar och stridsflyg. USAF roterar även piloter som flyger t.ex. F-16 till UAV-divisioner som operatörer. US Army som flyger mindre spanings-UAV:er (jämförbara med vår senaste UAV 03 Shadow 200 "Örnen") har inte detta krav. Där räcker det med en ren UAV-inskolningskurs som dock innehåller mycket av den teori som piloter får läsa. I Sverige krävde man erfarenhet av modellflyg för SUAV "Falken". Kostnaden för flygutbildning beror på timpriset på det system man skall operera. Jag tvivlar på att en Reaper är så mycket billigare än en Gripen per flygtimme om man inte bara fokuserar på flygbränslet där UAV:er har en stor fördel.

Ett modernt UAV-system är tekniskt avancerat och drabbas därför av minst lika många problem som ett bemannat flygplan. Dock så finns det ingen pilot ombord som kan lösa dessa problem. I Afghanistan så läser man ofta om havererade UAV:er (vi har råkat ut för detta även med vår svenska UAV). Frekvensen havererade stridsflygplan är betydligt lägre. Inte för att de undvikit tekniska problem, men för att piloten ombord har lyckats ta sig hem.

Tittar man sedan på den mest extrema UAV:n som finns på marknaden, d.v.s. RQ-4 "Global Hawk" (som även Tyskland köpt under namnet "Euro Hawk"). Vingspannet på denna är nästan 40 meter. Anskaffningspriset på en bra bit över en miljard per st! Vad driftskostnaden per flygtimme ligger på vågar jag inte ens gissa.

UAV med stridsförmåga kan därför knappast klassas som vare sig små, billiga eller enkla att operera.

Varför använder man sig då av UAV? De har två stora fördelar.

- Uthållighet. En pilot behöver äta, dricka (lätta på trycket) och framför allt sova. En UAV kan styras på håll och besättningen bytas av för att kunna ta fikapauser. Under ett uppdrag kan det vara flera besättningar som byts av i skift.

- Fara. Om det är ett uppdrag där man inte vill riskera en pilots liv eller råka ut för den politiska katastrofen att få en pilot uppvisad i TV som krigsfånge så är en UAV ett bra alternativ. Observera om det är ett mycket viktigt uppdrag där man vill garantera att målet nås så kan det vara mer rätt ett sätta in ett bemannat flygplan då piloten kan genomföra uppdraget även om något går fel.

Som man säger i USA. UAV är bra på uppdrag som är "Dull, Dirty and Dangerous".

Blir det bättre i framtiden? Nja, snarare så går det åt andra hållet. Framtidens UAV kommer att ha jetmotor (ökar hastighet, men minskar uthållighet), stealth (ökar kostnad) och mer sensorer (ökar kostnad).

Hur är det då med den taktiska analysen?

Vad som hände i Kosovokriget 1999 och vad som hänt i Libyen i år är relevant för de slutsatser som den framstående israeliske militärhistorikern Martin van Creveld, drar i sin bok The age of air power.
...
Utvecklingen av motmedlen – luftvärn och framför allt så kallade surface-to-air-robotar – gör även de moderna flygplanen sårbara. Ett hypermodernt bombplan som skulle vara osynligt på fiendens radar sköts likafullt ner av serbiskt luftvärn 1999.
...
Men det är lika klart att Nato knappast utan rebellernas insatser hade kunnat driva bort diktatorn från Tripoli, om man inte genom än mera intensiva bombningar i de stora städerna velat riskera internationella fördömanden. Även om alliansen kan beteckna Libyenoperationen som en framgång har motståndaren varit en tredje rangens krigsmakt.


Är de internationella insatserna som skett efter Gulfkriget 1991 verkligen relevanta att ta med som hotbild för hur krigen ser ut i framtiden? Framför allt hur ett eventuellt angrepp mot Sverige eller ett krig i närområdet skulle se ut?

Det man glömmer är att i Gulfkriget 1991, Irakkriget 2003 och Libyeninsatsen 2011 (inte ett krig enligt svenska politiker) så föregicks flyginsatserna av massiva anfall med kryssningsmissiler och enstaka anfall med Stealthflyg (F-117 och B2). När väl jaktförsvaret, det avancerade luftvärnet, radarstationer och ledningsystem var utslagna så övergick det till en mer "enkel" fas där man opererar på medelhög höjd (ca 6000m) och fäller precisionsbomber där man är utanför verkan av handburna IR-robotar och eldrörsluftvärn.

I Afghanistan så finns det knappt något luftvärn att bekymra sig om. Därför så kan UAV:er flyga omkring mer eller mindre obehindrat. Det förekommer dock obekräftade uppgifter om att talibanerna lyckats skjuta ner UAV med eldrörsluftvärn (de har tillgång till ryska 20 mm system).

Kosovo 1999 är ett intressant krig. Serberna visade bl.a. med mycket god maskeringsteknik att underrättelseinhämtning via satellit och UAV inte fungerade särskilt väl. Nedskjutningen av den amerikanska F-117 gjordes med ett SA-3 batteri som har möjlighet till ledning av robot via optisk sökare. Det finns inte någon stealthteknik i dagsläget som kan förhindra detta. Det är en av anledningarna att man fortfarande opererar Stealthflygplan till största delen på natten.

Försöker man sätta in UAV:er mot en mer kvalificerad motståndare så är de en enkel match att skjuta ner. Georgien fick bl.a. UAV:er nedskjutna av ryskt jaktflyg 2008, se nedanstående video.

Själv så brukar jag säga att "man kanske inte vinner ett krig med enbart luftstridskrafter, men utan dem så förlorar man det garanterat".

Någon kanske ställer sig frågan varför ISAF inte kan besegra talibanerna i Afghanistan trots att de saknar allt vad stridflyg heter.

Det finns två förklaringar.

-För det första så saknar talibanerna allt vad strategiska mål heter. Att slå ut enskilda krypskyttar med laserstyrda bomber är inte bara bildligt talat som att skjuta myggor med kanon.

- För det andra så har de tiden på sin sida och behöver bara undvika större strider. De kan nöja sig med att störa ISAF med små nålstick under tjugo års tid. Sedan när ISAF förr eller senare drar hemåt så kan de gå till attack igen. Militärt sett slogs talibanerna ut redan 2001, men sedan så har ISAF inte lyckats vinna freden genom att få igång en fungerande regim. Samma sak kan hända i Libyen om man inte lyckas få koll på de vapen som finns i omlopp.

Vad ska man då använda UAV till?

Jag tror på en framtida kombination av bemannat och obemannat/fjärrstyrt flyg. En uppgift som UAV är lysande för är s.k. "Over the hill" spaning. D.v.s. att stödja en skyttegrupps framryckning. Detta löses med hjälp av micro-uav liknande vår svenska "Falken". En annan uppgift är att ligga framför en fordonskolonn och spana av vägar efter IED. Detta skulle mycket väl kunna lösas av system liknande vår nya UAV "Örnen". Jag tror också på att skicka in små UAV:er över ett väl försvarat mål där de kan spana av med sensorer och skicka måldata i form av video och GPS-koordinater till flygplan som gör insatser på håll. Dessa vapen skulle också kunna styras i slutfasen med hjälp av laserutpekare.

Jag tror också att gränsen mellan UAV och avancerade missiler kommer att suddas ut. Vad finns det som förhindrar att ett stridsflygplan bär en "UAV" under vingen som man sedan skjuter in över ett mål för att identifiera ett mål och sedan anfalla det? Visst går deta att göra även från backen, men då måste man ta hänsyn till att det går snabbare att flyga till målet med ett stridsflygplan än för dagens UAV och att man slipper bygga upp koplexa kommunikationssystem via satellit då kommunikation mellan ett flygplan och en UAV inte är lika begränsad av mellanliggande terräng och avstånd.

Men trots allt så tror jag att det för mer komplexa uppdrag kommer att vara bemannat stridsflyg som gäller under många år framöver. Det som skulle kunna ändra på denna framtidsvision är om utvecklingen av AI - Artificiella Intelligenser tar ett mycket stort kliv framåt. Men hur mycket eget tänkande vill vi egentligen ge ett vapensystem? Inte för att jag tror på Terminatorscenariot, men det finns trots allt risk för att en nolla av misstag blir en etta i en beräkning med potentiellt katastrofalt resultat. Visst gör piloter också fel, men då kan man skylla på mänsklig misstag. Om en AI-styrd UAV gör misstag så måste någon som beslutat om användning av dessa system eller byggt dessa system ta ansvaret. Den dagen civila passagerarflyget ersätter sina piloter med AI så har vi kommit en bit på vägen. De civila regelverken är trots allt betydligt lättar att beskriva och designa regler för ett AI än ett komplext stridsscenario.

Läs även det här tidigare inlägget om nackdelar med UCAV.

Jag vill dessutom med tanke på 100-årsjubileet av stridsflyget påminna om ett par tidigare inlägg som pekar på de historiska kopplingarna för insatsen i Libyen, här och här.

Läs även Wiseman om stridsflygets 100-års jubileum.



Uppdaterad 11-11-11, 17:59
Ny Teknik hade i senaste numret en intressant artikel om Försvarsmaktens "hemliga" UAV.

Planet heter Wasp III hos tillverkaren och går under beteckningen mav – micro air vehicle.

Den svenska försvarsmakten köpte förra året in tre stycken Wasp-system. Man döpte det till Svalan – men där tar det stopp. Någon information om var och hur planet används finns inte.

Hemlighetsmakeriet kan bero på att Svalan används av det svenska specialförbandet SOG, Särskilda Operationsgruppen i Karlsborg.
...
Svalan har fått beteckningen Uav04, där uav står för unmanned aerial vehicle. Men utanför Försvarsmakten är det ingen som känner till Uav04 och det blir inga träffar på försvarets hemsida.
...
Nu har Försvarsmakten lagt ut anbudsförfrågan på en efterträdare till Falken.

Det nya taktiska uav-system som Försvarsmakten vill köpa har fått beteckningen Uav05 och beskrivs i klartext i anbudsförfrågan.

Ett Uav05-system ska bestå av två olika små farkoster – två mikroflyg på mindre än ett kilo och ett något större, motsvarande dagens Falken.

Experter som tittat på Försvarsmakten anbudsinfordran om nya små obemannade spaningsplan säger till Ny Teknik att det är uppenbart att Försvarsmakten siktar på att köpa in fler Svalan/Wasp och komplettera med det lite större Puma-planet från samma leverantör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar