Sensorer ser inte allt (uppdaterad)

Diskussionen efter den senaste filmen från Irak där en Apachehelikopter skjuter två journalister som befinner sig bland beväpnade människor har fått mig att fundera en del över teknikens begränsningar. Jag har länge varit motståndare mot beväpnade UAV och även den optimistiska tron på att UAV inom en snar framtid kan ersätta bemannade flygplan. Den här händelsen pekar på ett antal faktorer som ger mig vatten på min kvarn.

- Det du ser i en sensor är inte allt. Många klagar på pilotens agerande baserat på det som syns på videofilmen, men glömmer att piloten ser betydligt mer än detta. Att titta på en videobild kan man jämföra med att spela innebandy med en strut framför ögonen. Den som har prövat på denna kula lek vet hur svårt det är om man tappar bort bollen att hitta den igen. Överblicken saknas. En pilot har tillgång till PS-00 eller som amerikanarna säger Mk1 Eyball. Med ögonen ser du inte långt, eller med hög upplösning, men du har 300 graders sensortäckning och en förmåga att kunna skilja ett objekt från ett annat som ingen sensor i världen ännu har klarat av. När en pilot med ögonen upptäcker något intressant kan han använda sina sensorer till att zooma in på detta objekt och analysera. En UAV saknar helt och hållet denna överblick, vilket gör att "piloten" av en UAV är begränsad på samma sätt som innebandyspelaren med struten framför ögonen. Jämför med det första anfallet på Grdelicabron under Kosovokriget. Piloten fokuserar på sensorbilden och ser inte tåget som kommer in från vänster förrän det är försent att avbryta anfallet. En UAV pilot hade haft ännu mindre chans då han helt saknar överblicksbilden.

- Piloten begär helt korrekt, enligt ROE - Rules of Engagement, om tillstånd att öppna eld från sin chef. Problemet är att denna chef har ännu mindre information än piloten. Hur kan han ta ett bra beslut? Under Kosovokriget så kritiserades många skrivbordsgeneraler för att dom försökte ge sig på att detaljleda insatser via UAV från ledningscentraler i Florida. Bilderna är ju så bra att cheferna tror sig veta allt. Numera är detta tyvärr ett återkommande beteende hos generaler. Men även om chefen i detta fall hade haft tillgång till Apachehelikopterns videoinformation är det lång ifrån klart att han skulle fatta en bättre beslut. Han saknar fortfarande överblicksbilden som jag nämde i punkten ovan. Tyvärr så leds delar av insatserna i Afghanistan och Irak från ledningscentraler i USA. Stor risk för micromanagement med andra ord. En general ska nödvändigtvis inte leda från fronten, men han ska fokusera på att ta de stora strategiska besluten. Annars reduceras bara soldaterna och piloterna till sensor- och vapenbärare och då kan dom lika gärna ersättas av en UAV. Se även min tidigare diskussion om uppdragstaktikens död... Den som ska göra verkan ska också i majoriteten av fallen ta besluten. Besluten blir inte bättre av att tas av en högre chef. Delat ansvar är som sagts många gånger tidigare inget ansvar! Jag tror att genom att tvinga piloterna att ta mer ansvar för sina insatser så kanske dom även tänker igenom sina beslut mer? USA har inte varit villiga att riskera sända sina egna soldater till krigsförbrytartribunaler. Man använder sig också av civila bolag som Blackwater/Xe för att komma förbi hindrande lagar. Men finns inte lagarna där för att just förhindra farliga beslut? Geneve och Haagfördragen finns inte till för att man tycker synd om fiendens soldater. Dom finns för att ens egna soldater inte ska behöva utstå omänsklig behandling. Men om inte regelverken används av bägge sidorna så eskalerar krigen. I de klassiska krigen så var regeln att lämna alltid en sida öppen så att fienden har en chans att fly. Om han hindras till detta så kommer han att slåss till sista man, vilket även gör att även den egna sidan tar stora förluster.

- Att deltaga i kriget från avstånd riskerar att man tappar grepp om verkligheten. Kriget blir bara ett enda stort TV-spel där en skjuten fiende är värd 1000 poäng. Krig ska vara svårt, jobbigt och med fara för ens eget liv, annars så avskräcker man inte soldaterna från att deltaga eller generalerna från att starta krigen. Finns det ingen risk eller inga konsekvenser för en själv, så vad finns då som hindrar någon från att ta ett felaktigt beslut. Tyvärr så leds majoriteten av insatserna med UAV (USAF) från USA. Som pilot kysser man frun, lämnar barnen på dagis och en timme senare bombar mål i Kandahar. Det inte bara låter konstigt, det måste upplevas som konstigt för en UAV-pilot. Vilken verklighet lever han i? Finns det inte en stor risk för att man tar för lätt på konsekvenserna av en insats? Det andra anfallet på Grdelicabron pekar på detta och även den aktuella helikopterpilotens anfall på bilen som försöker föra bort skadade.

"Seeing bad guys on the screen and watching them possibly get dispatched, and then going down to the Taco Bell for lunch, it's kind of surreal," says Captain Matt Dean.

Jag är för UAV som spaningssensor då dom har lång uthållighet och kan sättas in i områden där man kanske inte vill riskera livet på en pilot, eller ännu mindre riskera att en pilot blir tillfångatagen och kan användas vid utpressning. Men att tro att UAV:er kommer att ersätta stridsflygplan de närmaste åren är att tro på för mycket. Vad händer om det finns ett lufthot eller någon typ avluftvärn? Vi luras av scenarierna i Afghanistan och Irak att detta är någon universiell lösning. Liksom precisionsvapen lurar militärer att sätta in insatser för nära civila så kan krigföring på avstånd leda till samma avslappnade attityd till insatser.

"It is well that war is so terrible -- lest we should grow too fond of it."

Robert E. Lee

Uppdaterad 10-04-10, 17:05
Många tror att UAV kan göra ett bättre jobb än bemannade flygplan då det inte finns några piloter som kan göra misstag. Man missar då ett antal aspekter:

- En UAV är oftast en RPA - Remotely Piloted Aircraft, d.v.s. någonstans finns det en pilot som flyger. Dom är därmed benägna att göra samma misstag som en pilot som sitter i ett flygplan och då också baserat på det sämre beslutsunderlaget. Dock så kan man byta av piloterna, vilket gör att dom är mer utvilade.

- Civila flygplan har idag automatlandningsmoder. Vid riktigt dåligt väder så är det ofta inte piloterna som styr. Att ersätta en pilot i ett civilt flygplan med en dator kommer nog att vara science fiction ett par år till. Passagerarna är nog trots piloters benägenhet att begå misstag inte sugna att lämna sina liv åt att dett datorprogram ska fungera.

- Om det är svårt att få certifiera en UAV att flyga automatiskt i civilt luftrum, hur svårt är det då att certifiera samma UAV att släppa en bomb utan mänsklig inblandning?