Som SF-nörd så gillar jag givetvis Star Trek. Den första filmen "Star Trek the Motion Picture" handlar om V'Gers ankomst till Jorden för att träffa sin skapare.
Det visar sig vara en Voyagerkapsel som haft instruktioner att samla in kunskap om universum. En utomjordisk ras beslöt sig för att hjälpa Voyager på vägen hem och byggde ett rymdskepp för att samla in all tillgänglig information. Mängden information resulterade i att V'Ger började få ett medvetande, men på ett barns nivå. Givetvis så är det upp till allas våran favoritbesättning från Star Fleet med Kapten Kirk i spetsen att lösa situationen.
Science, men kanske inte så mycket Fiction som man skulle kunna tro. Voyager 1 har precis lämnat solsystemet och blivit mänsklighetens första rymdskepp att korsa de gigantiska avstånden mellan stjärnorna.
Voyager 1, along with its sister spacecraft Voyager 2, was launched in 1977 and is now about 18 billion kilometers from the Sun. It is moving at a speed of about 17 km per second and it currently takes 16 hours and 38 minutes for data to reach NASA's network on Earth. Voyager 2 is about 15 billion kilometers from the Sun.
Kanske är det äntligen snart dags för "to boldly go where no man has gone before".
On Saturday, May 19th, SpaceX will become the first commercial company in history to attempt to visit the International Space Station. Watch the action live on SpaceX.com beginning at 1:15 AM Pacific / 4:15 AM Eastern / 08:15 UTC.
"This historic mission signifies the restoration of America's ability to deliver and return critical space station cargo," said SpaceX CEO and Chief Technical Officer Elon Musk. "The reliability of SpaceX's technology and the strength of our partnership with NASA provide a strong foundation for future missions and achievements to come."
Dragon departed the station early this morning with 1,673 pounds of return cargo including hardware, supplies, and a GLACIER freezer packed with scientific samples. Dragon is the only craft capable of returning a significant amount of supplies to Earth, and this mission marks the first time since the space shuttle that NASA has been able to return research samples for analysis.
Se Webcastsändningen här. Jag måste erkänna att allt verkar ha gått bra. Möjligtvis så kan man tycka att den var uppe vid ISS misstänkt länge. Om detta berodde på problem eller om det var enligt plan för att testa ut hur kapseln fungerar efter längre tids exponering i rymden kvarstår att se.
SpaceX and NASA are currently investigating an anomaly that occurred with one of Falcon 9's first-stage engines during the launch. Analysis to date supports initial findings: the engine experienced a rapid loss of pressure and Falcon 9's flight computer immediately commanded shutdown, as it is designed to do in such cases. The team will continue to meticulously analyze all data in an effort to determine root cause and will apply those findings to future flights.
Erfarenheterna kommer dock att tas tillvara inför de första bemannade turerna med Dragonkapseln.
NASA 911 made its final flight Feb. 8, 2012. The jumbo jet's final mission was a short flight lasting only about 20 minutes from NASA's Dryden Flight Research Center at Edwards Air Force Base to The Dryden Aircraft Operations Facility adjacent to Air Force Plant 42 in Palmdale, Calif.
NASA 905 will ferry the shuttles to the cities of their final display venues. Those sites include the National Air and Space Museum's Udvar-Hazy Center near Washington, D.C. (Discovery), the Intrepid Sea, Air and Space Museum in New York City (Enterprise), the California Science Center in Los Angeles (Endeavour). Shuttle Atlantis will move to the visitor center at NASA's Kennedy Space Center in Florida and will not be ferried via the SCA.
Flygplanspotters i Washington fick en unik möjlighet att ta bilder på en flygplan/rymdskeppskombination som få fått se i luften.
Exakt när och hur Endeavour kommer att transporteras till California Science Center är oklart. Atlantis kommer dock att få nöja sig med en kort marktransport till Kennedy Space Center Visitor Center.
The Space Shuttle Enterprise, the original NASA orbiter that paved the way for America’s successful space shuttle program, will officially arrive in New York City and mark the start of its historic journey to its new home at the Intrepid Sea, Air & Space Museum when it touches down at John F. Kennedy Airport on Monday, April 23. The shuttle will be welcomed by an assembled gathering of invited guests, including school children from across the tri-state area and elected and community leaders.
The Enterprise will depart Washington DC’s Dulles International Airport on the back of a NASA Shuttle Carrier Aircraft (SCA), the same way it and its sister shuttles have made their way around the country during the decades of the Space Shuttle Program.
The flight, in coordination with the Federal Aviation Administration, is scheduled to occur between 9:30 a.m. and 11:30 a.m. EDT. The exact route and timing of the flight depend on weather and operational constraints, including the on-time delivery of space shuttle Discovery to the Smithsonian's National Air and Space Museum Stephen F. Udvar-Hazy Center in Chantilly, Va., this week. If all goes as planned, the aircraft is expected to fly near a variety of landmarks in the New York metropolitan area, including the Statue of Liberty and the Intrepid Sea, Air & Space Museum. When the flyover is complete, the SCA will land at John F. Kennedy International Airport.
The ceremony will include remarks from Intrepid Sea, Air & Space Museum Co-Chairman Charles de Gunzburg, President Susan Marenoff-Zausner, NASA Deputy Administrator Lori Garver and Executive Director of Port Authority Pat Foye.
Den sista delen av transporten blir kanske inte så heroisk, men den kommer att bli intressant att skåda.
Several weeks following the arrival, Enterprise will be demated from the SCA and placed on a barge that will be moved by tugboat up the Hudson River to the Intrepid Sea, Air & Space Museum in June. The shuttle will then be lifted by crane and placed on the flight deck of the Intrepid where it will be on exhibit to the public starting this summer in a temporary climate-controlled pavilion that will feature innovative elements in an exciting and immersive experience for visitors. The Intrepid continues to work on a permanent exhibit facility to showcase Enterprise that will enhance the museum’s space-related exhibits and education curriculum.
För oss Sci-Fi nördar så har Enterprise en särskild plats i våra hjärtan. När NASA skulle döpa den första rymdskytteln så drev Star Trek fans s.k. "Trekkies" igenom en kampanj att rymdskytteln skulle döpas efter Kapten Kirks fartyg NCC-1701 Enterprise.
Enterprise kom aldrig upp i rymden, men den lade grunden till rymdskyttelprogrammet och gav ett gott exempel på devisen "To boldly go where no man has gone before". Rymndskyttlarnas efterföljare är inte riktigt lika romantiska, med arbetsnamnet MPVC - Multi Purpose Crew Vehicle. Men uppdragen kan bli intressanta. Mars nästa!
Enterprise var först i luften och det är passande att hon också får vara den sista som flyger (med möjligt undantag för Endeavour).
Hmm... luftrummet över centrala Washington och Vita huset är efter 9-11 i normala fall avlyst för all flygtrafik. Det skulle därför inte förvåna mig om luftvärnet sattes i högsta beredskap utifall att Al Qaida kapat denna flygtransport. "Better safe than sorry" som amerikanarna brukar säga.
Jag har försökt att hänga med i det intressanta senaste racet mot rymden. NASA försöker att få igång en civil flygindustri genom att lägga ut kontrakt på transporter till ISS.
Men vad är det egentligen som händer? Det har varit mycket tyst om nya framgångar och de planerade uppskjutningsdatumen har flyttats gång på gång.
SpaceX has announced a delay to the upcoming launch of their Dragon spacecraft, initially scheduled for 7 February. The launch, from Kennedy Space Center in Florida, has been pushed back to no earlier than late March.
"We wanted more time so that we could spend additional time doing testing and making improvements that would improve the likelihood of a successful mission," said SpaceX. The Hawthorne, California-based company declined to provide additional details.
According to SpaceX, the hold is to allow for more testing of the Dragon capsule. Dragon is scheduled to be the first commercial spacecraft to dock with the International Space Station (ISS).
Just nu så är det 30 april som gäller för SpaceX och deras Dragonkapsel. Orbital och deras Cygnus har ännu inte ett planerat datum.
Att SpaceX har vissa växtproblem är inte oväntat då det är ett nytt företag inom rymdbranchen, men Orbital är en gigant som varit delaktig i närmare 1000 uppskjutningar. Vad är det som gått snett? Enligt Orbital är det problem med uppskjutningsrampen som försenar Orbital.
“Unfortunately the first flight of our new Antares medium capacity launch vehicle, the rocket we formerly referred to as Taurus II, was delayed again in the quarter. This was caused by problems of completing construction work on the launch pad’s propellant handling and pressurization systems.
...
“As I noted earlier, delays caused by the need to redesign and replace various ground systems at our Wallops Island, Virginia launch pad, have pushed (the schedule) out by another couple of months.
“We now expect to carry out the important hold down hot firing of the Antares first stage in late May and assuming it goes smoothly, the rocket’s first launch in late June or early July.
Detta sades på en aktieägarkonferens där budskap för det mesta är glättiga, så frågan är hur mycket man försöker att undvika att prata om problem som kan få aktiekursen att sjunka?
But while the ground equipment for handling the launcher’s kerosene fuel is in good shape, the pumps and other gear needed to handle liquid oxygen and liquid nitrogen for the vehicle required redesign and repair, and will not be tested and certificated until the end of April. Orbital sent a 20-member team to Wallops to help oversee pad completion when it started to slip, according to a company spokesman, and the state of Virginia shifted responsibility for building the state-owned facility to its transportation department from its commerce department to capture the former’s experience supervising large infrastructure projects.
Men även ryssarna har problem. I sluttesterna av en Souyzkapsel så lyckades ingenjörerna testa den i för högt tryck, vilket innebär att den måste skrotas och ersättas med en ny. Får jag gissa så söker dessa ingenjörer nu efter ett nytt jobb. Detta innebär att det kommer att bli trångt i rymden i slutet av året och den nuvarande besättningen på ISS får vackert vänta på avlösning.
Satsningarna mot rymden har alltid varit kantad av utmaningar och olyckor. Tyvärr så tror jag att den nya civila satsningen kommer att starta trenden igen. För att tjäna pengar måste bolagen balansera risker mot kostnader.
Rymdskyttelprogramet är borta och ersatt med ... tja, vad? Visst är det bra med friska satsningar på något nytt, men det är korkat att lägga ner något som fungerar med något man inte hunnit testa färdigt. Att försöka damma av rymdskyttlarna kan bli mycket dyrt. Frågan är också hur mycket ryssarna komer att höja priset på sina transportmöjligheter när de inser att de är de enda som har något att erbjuda. Tillgång och efterfrågan styr i det nya kapitalistiska Ryssland.
Jag har skrivit ett par inlägg om den ökade vänskapen mellan USA, Ryssland och Europa när det gäller satsningar mot Rymden. Men är det äkta vänskap vi ser eller är det helt enkelt så att man tvingats till samarbete? USA och Europa behöver någon som skjuter upp satelliter och levererar utrustning till ISS och Ryssland behöver helt enkelt pengar.
Mr. Popovkin’s remarks to the newspaper Izvestia were the first high-level suggestion of nefarious interference. A retired commander of Russia’s missile warning system had speculated in November that strong radar signals from installations in Alaska might have damaged the spacecraft.
“We don’t want to accuse anybody, but there are very powerful devices that can influence spacecraft now,” Mr. Popovkin said in the interview. “The possibility they were used cannot be ruled out.”
...
Mr. Popovkin did not directly implicate the United States in the interview. But he said “the frequent failure of our space launches, which occur at a time when they are flying over the part of Earth not visible from Russia, where we do not see the spacecraft and do not receive telemetric information, are not clear to us,” an apparent reference to the Americas.
Har han fog i sina misstankar? Helt klart så vill USA nå till Mars före både Ryssland och Kina. Å andra sidan så vill de nog inte påverka samarbetet kring ISS.
Det kan också ha varit så att ett tekniskt fel gjorde att Phobos-Grunt inte nådde rätt bana. I det läget så valde USA att skjuta ner satelliten. Både för att skydda sig själva mot farligt nedfall (satelliten innehöll bränslet Hydrazine) och bevisa för omvärlden att man har kapacitet att skjuta ner satelliter. USA har tidigare skjutit ner en egen satellit som varit på väg in mot jorden med en tank fyll av Hydrazine, något som redan då kritiserades av Ryssland och Kina, då de ansåg att nedskjutningen var mer en demonstation av USA:s förmåga snarare än ett sätt att minska hotet från nedfall. Hydrazine är giftigt och en tank kan mycket väl överleva nedförden mot jorden även om experterna anser att den kommer att brinna upp. Men å andra sidan så används Hydrazine inom en hel del områden, bl.a. som bränsle till F-16 nödkraftenhet. Något som räddningspersonalen får lära sig när de ska hjälpa en pilot i en havererad F-16.
Kalla Kriget är inte riktigt över. Rond 2 är på gång att starta igen.
När de civila initiativen finns färdiga och kan agera skyttel fram och tillbaka till ISS och när USA:s budget är på fötterna igen så att NASA kan börja satsa på egen hand så lär vi få se andra tongångar.
Så här i början av det nya året så är det traditionellt att försöka sammanfatta det år som varit. Redan i somras så skrev jag ett inlägg där jag försökte sammanfatta läget i satsningen på människans expansion ut i rymden. Slutsatsen var att då den amerikanska rymdskytteln flugit sitt sista pass så har det uppstått ett visst vakuum i väntan på att de civila initiativ som NASA stöttar ska leverera resultat.
NASA recently announced February 7, 2012, as our new target launch date for the upcoming mission. In addition, NASA officially confirmed that SpaceX will be allowed to complete the objectives of COTS 2 and COTS 3 in a single mission.
This means Dragon will perform all of the COTS 2 mission objectives, which include numerous operations in the vicinity of the ISS, and will then perform the COTS 3 objectives. These include approach, berthing with the ISS, astronauts opening Dragon and unloading cargo, and finally astronauts closing the spacecraft and sending it back to Earth for recovery from the Pacific Ocean off the coast of California.
Dragon kommer inte att docka själv med ISS, utan manövrera tillräckligt nära för att besättningen på ISS skall kunna fånga den med med "Canadaarmen".
Orbital Sciences Orbital ligger en smula efter i tävlingen om att nå ISS. Men man har inte varit overksamma. Under hösten har man bl.a. skjutit upp ett antal satelliter för både militära och civila kunder.
Övrigt
Space Ship One var bara ett första steg för Paul Allen. Tillsammans med Burt Rutan så går han steget längre. Projektet går under namnet Stratolaunch Systems.
Han har låtit Burt Rutan planera för ett flygplan som ska kunna lyfta raketer med vikten upp till 220 ton. Planet i sig väger 540 ton och drivs med sex jetmotorer av den typ som används i Boeings jumbo 747. Mellan vingspetsarna mäter det 117 meter, störst i världen. Det behöver mycket stora startbanor, exempelvis Kennedy Space Center, för startsträckan ligger på 4000 meter. Planet får en räckvidd på 2400 km.
...
Raketerna som är tänkta att användas ska tillverkas av Elon Musks företag Space X. Även Musk har gjort sig en förmögenhet i databranschen med betalsystemet Pay Pal.
Enligt Paul Allen har konstruktionsarbetet inletts vid företaget Scaled Composites i Mojaveöknen. Första provflygning med flygplanet är planerad till 2016.
Hmm. Banan på F 21 i Kallax utanför Luleå förlängdes för ett antal år sedan i förhoppning om att den civila fraktverksamheten mellan USA, Europa och Asien skulle hitta nya rutter över Ryssland. Satsningen föll på bl.a. att den ryska flygtrafikledningen inte höll måttet och intresset därför inte var stort att nyttja rutten över Ryssland. Men det finns fortfarande en 3350 m lång bana kvar som har använts som alternativ nödbana vid uppskjutning av rymdskyttlar om något skulle gått fel i starten. Inte tillräcklig för Stratolaunch system vid start, men kanske för eventuell nödlandning när bränsle m.m. förbrukats?
Här är en fullständig lista över de planerade uppskjutningarna under 2012. Märk väl att Orbital har en plats i februari och maj, men att ännu så är inget datum spikat.
I det förra rymdracet så var det tävlingen mellan Sovjetunionen och USA som möjliggjorde finansieringen och drev på utvecklingen. Slutet på det Kalla Kriget innebar därför också till viss del minskning på pengar till NASA:s forskning. Nu när Kina och Indien börjar komma upp på banan så finns det chans att USA känner sig pressad att öka takten något. Jag skulle inte bli helt förvånad om vi ser en ny satsning på Månen innan projektet att nå Mars sätter full fart.
Läs även Smithsonians sammanfattning av rymdåret 2011. Skribenten är inte så positiv över utvecklingen där man bl.a. lagt ner Rymdskytteln som trots sina brister fungerade i väntan på något som inte riktigt är färdigt.
The year 2011 was an annus horribilis for the national space program. Here’s to the forthcoming year and hopes for a return of sanity to space policy.
Oavsett om man är optimist eller pessimist så ser 2012 ut att bli ett spännande år för rymdfarten. Har ni vägarna förbi Florida i februari så rekommenderar jag att kolla in på NASA:s hemsida för att se om det är några uppskjutningar inplanerade. Jag har haft nöjet att titta på uppskjutning av två rymdskyttlar och en Deltaraket. När raketmotorerna tänder och man efter en stund känner mullret komma farande så inser man att vi människor trots allt kan prestera bra saker och man återfår sitt hopp inför framtiden.
Jag har i ett antal tidigare inlägg kommenterat faran med att vara beroende av civil teknik eller teknik kontrollerad av andra länder (t.ex. kryptonycklar för militär GPS).
Ett särskilt exempel är GPS. Moderna stridsmetoder kräver precision i insatser och detta kräver noggrann inmätning av positionen på dig själv, målet, egna förband och inte minst vapnets färd mot målet. Utan GPS skulle detta vara mer eller mindre omöjligt. Man är då låst till precisionen hos frifallande vapen eller i bästa fall om man har kontroll på luftrummet så kan man fälla vapen med styrning av laser eller radio. Då är det upp till den som pekar ut målet att göra ett bra jobb och sedan får man hoppas på att tekniken fungerar (målsökare har trots allt en viss felfrekvens och en smart bomb som tappar styrningen kan hamna var som helst).
Men nu börjar det dyka upp massor av alternativa lösningar till det amerikanska GPS-nätet.
- GLONASS. Det ryska GPS-nätet har haft en långsam uppbyggnad då Sovjetunionens fall bromsade utvecklingen, men börjar nu få bra täckning.
- Nu har Kinas GPS-nät kallat Beidou, kinesiska för stjärnbilden Stora Björnen(Karlavagnen)/Big Dipper blivit operativt.
China has been working on the system since 2000 to provide an alternative to the US government-run Global Positioning System (GPS).
The move should make China's military less dependent on foreign technology.
A launch earlier this month delivered the tenth of Beidou's satellites into orbit.
Beijing plans to send a further six satellites into space by 2012 to extend the system to most parts of Asia, and then expand the network to a total of 35 satellites offering global coverage by 2020.
Massor av alternativa lösningar!
En positiv människa kan tycka att detta är bra för konkurrensen och ökar tillgängligheten då GPS inte har lika bra täckning överallt. USA är knappast intresserad av att göra livet lätt för ryssar, kineser eller indier.
Men det finns givetvis misstankar om vad systemen kan användas för.
A 2004 study by Geoffrey Forden, a researcher at the Massachusetts Institute of Technology, US, suggested that Beidou could be used to target cruise missiles against Taiwan if a war broke out over the territory. Having its own system would protect China against the risk that the US could turn GPS off.
Det visar att USA, Ryssland, Kina och Europa inte helt litar på varandra och inte vill vara beroende av någon annan. När man bygger upp täckningen över de egna länderna så kommer det nog att betraktas som fullt OK. Men vad händer om t.ex. Kina bygger upp täckning över USA? För kommersiell användning så är detta ju fullt OK, t.ex. att förbättra kinesiska flygbolags långrutter utan att behöva kommunicera med mer än ett system. Men det kan givetvis också användas för mindre önskvärda ändamål.
Köpa COTS och civil teknik kan vara bra ur ekonomisk synpunkt. Men liksom EU inte helt litar på USA så bör Sverige inte helt lita på andra länder. En viss misstänksamhet är bara sund när det gäller säkerhetspolitik.
Enligt det tyska rymdcentrumet DLR handlar det om upp till 30 delar som tillsammans väger 1,6 ton som kan slå ner på jordens yta med en hastighet på upp till 450 kilometer i timmen. Var och när dessa kommer att landa är totalt omöjligt att säga nu och som i fallet med gårdagens satellit blir det aldrig mer än sannolikheter fram tills de verkligen slår i mark eller vatten.
Varje år landar mellan 60 och 80 ton rymdskräp på jorden, det vill säga lite grann i princip varje vecka, och att något eller någon kommer till skada är extremt ovanligt.
- SpaceX hade tänkt sig att få docka med ISS under detta år med sin Dragonskyttel. NASA har sagt ja, men ryssarna tvekar. Man anser att Dragon ännu inte är helt färdigtestad. SpaceX har haft planer på att trycka ihop sitt testprogram, men det verkar bli ändring på det.
Det senaste ryska missödet med Progresskapseln innebär ännu inte att läget är kritiskt för besättningen ombord på ISS. Men det blir allt mer viktigt att någon av de civila aktörerna får sina system klara i tid.
NASA satsar själva på att komma längre ut än bara ISS omloppsbana. 2017 beräknar man vara klar med Space Launch System. Om det innebär Mars eller inte är oklart. Orion-projektet har genomgått en hel del nedskärningar genom åren. Se även Ny Teknik.
Man brukar säga att risken av att träffas av en meteor är obefintlig. Enligt NASA:s beräkningar är risken att något träffas av nedfallande rymdskrot något större än obefintlig. 1 på 2000 eller en på 3200 är faktiskt statistiskt sett större chans än att få sju rätt på Lotto som är osannolika en på 6724520. Kanske är det dags att liksom Asterix och hans vänner att frukta att himlen faller ner på våra huvuden?
Uppdaterad 11-09-30, 21:34 Det är inte bara NASA som söker nya samarbetssätt. Den europeiska rymdstyrelsen ESA går ett steg längre i sitt samarbete med ryska rymdprogrammet då en Soujuz-kapsel för första gången skjuts upp från Franska Guyana. Uppskjutningen är en del i uppbyggnaden av det europeiska Galileo-programmet. Snart så kanske Europa inte är lika beroende av USA när det gäller den allt mer kritiska GPS-tekniken. Som grädde på moset så är det snart dags för ESA:s nya Vegaraket.
The medium-lift Soyus and light category Vega will complement ESA's heavylift Ariane 5s to provide a fully flexible range of launch options at Kourou. Vega, whose first stage is one of the world's biggest carbon fibre single-piece structures, is designed to launch satellites up to 1.5 tonnes into 700km polar orbits. As French Guiana is much closer to the equator than Soyuz's normal launch site at Baikonur, added boost from the Earth's spin will nearly double its maximum payload to geostationary transfer orbit (GTO) to 3 tonnes. Ariane 5 can lift 10 tonnes to GTO, though ESA member governments are thought to be moving towards approval of a mid-life upgrade to increase payload capacity.
USA har äntligen lyckats med det ultimata Stealth-flygplanet. Det blev så lyckat att det helt enkelt försvann från radarskärmarna och sedan dess så letar man med ljus och lykta efter var det tog vägen...
Planet ingår i Pentagons satsning på att bygga vad man kallar kapacitet för ett ”snabbt globalt anfall”, vilket skulle göra det möjligt att träffa mål överallt i världen inom en timme, antingen med konventionella eller kärnvapenbestyckade stridsspetsar.
Kalla Kriget är med andra ord inte över. Har man bara en fiende som man fruktar kan få ett överläge så finns det pengar till forskning. Det här är kanske orsaken till att det numera bedrivs mer intressant rymdforskning hos DARPA än hos NASA?
Falcon HTV-2 är senaste fasen i ett DARPA-projekt som pågått ett antal år. För de som inte känner till DARPA - Defence Advanced Research Projects Agency så kan man säga att de liknar vårt eget svenska FOI, fast med en budget som mer motsvarar Ericssons forskning och utvecklingsavdelning x 10! Här har genom åren det mesta tagits fram. Bl.a. så lades grunden till Internet i form av det s.k. DARPANET som sedan blev ARPANET och som till slut blev Internet.
I USA pågår just nu en massa projekt för nya typer av framdrivningar. Gränsen mellan vanliga flygplan och rymdskepp håller på att suddas ut. Detta parallellt med NASA:s rymdprogram.
USAF har även varit ute i rymden med sin X-37. Man är dock mycket förtegna om vad den sysslat med därute.
Framtiden ser intressant ut, såtillvida att den amerikanska ekonomin tillåter fortsatta satsningar på forskning. Men för tillfället så får forskarna snällt bege sig ner till hittegodsdisken för att leta efter sin försvunna Falcon HTV-2.
NASA:s rymdskyttlar har nu gjort sitt. På sätt och vis trist, men det ger å andra sidan öppning för nya möjligheter. Just nu så befinner sig ett antal ryska och amerikanska astronauter/kosmonauter på rymdstationen ISS. Hur ser deras framtid ut? Vad gör de om något skulle hända?
Som det ser ut just nu så finns det en kortsiktig plan, samt två långsiktiga.
Förutom mat, utrustning och besättningsbyten så behöver ISS med jämna mellanrum bränsle till sina styrraketer för att förhindra att rymdstationen börjar sjunka mot jorden.
Det ökade behovet av stöttning från Ryssland till både de europeiska och amerikanska rymdprogrammen har inneburit en ny vår för Soyuz.
More than four decades after its first launch, the Soyuz should really be showing its age, but it remains one of the world’s most reliable rockets.
Twenty Soyuz boosters will be produced at a Samara plant by the end of the year – several years ago the numbers were in single digits. The Soyuz chief engineer, Sergey Volkov, says that the rocket remains popular not just because of its record.
“It might look similar to the earlier models, but inside the Soyuz is constantly being upgraded. As to the reason we still use the basic model: I believe it is the perfect rocket in its fundamental design. We predict that they will be used for another forty years at the very least.”
The constructors are saying that the transition from the prestige-driven “space race” of the Cold War era to a new regime of operations is now complete.
“This is a project that makes solid financial sense to us – it isn't just a political gesture. And we are hoping it is just a springboard,” admitted Paskevich.
Förutom bemannade Soyuz så använder ryssarna sig av Progress-kapslar för att skicka utrustning och mat till ISS. Progress är en engångsfarkost och kan inte ta med sig människor tillbaka till Jorden då den inte är försedd med livsuppehållande system eller utrustning för att landa. Besättningen på stationen fyller den i stället med avfall och när den är full så skickas den in i Jordens atmosfär där den brinner upp. Sopförbränning på en högre (och dyrare) nivå!
Ryssarna har redan tidigare lagt ner sitt rymdskyttelprogram Buran. Det blev en enda flygning 1988 innan Sovjetunionen kollapsade och med det även ekonomin för det ryska rymdprogrammet. Konstruktionen var misstänkt lik den amerikanska rymdskytteln.
Både Soyuz och Progress skjuts upp från den "ryska" (Ryssland leasar den av Kazakstan) Baikonur-anläggningen i Kazakstan. Anläggningen leasas fram till 2050, men Ryssland vill bli kvitt sitt berende av Kazakstan och planerar därför en ny anläggning i närheten av Kina. Det finns även planer på att skjuta upp en Soyyz-raket från Kourou i Franska Guiana i Augusti. Ombord kommer det att finnas en satellit till det europeiska Galileo GPS-nätverket.
Soyuz rockets usually take off from the Baikonur Cosmodrome in Kazakhstan, taking supplies and crew members to the International Space Station. Now, for the first time, it will blast off from a non-Russian spaceport.
Over the past eight years, the European Space Agency (ESA) has spent more than half-a-billion dollars on building a launch pad and adapting the Soyuz for its South American space center in Kourou.
Kanske samarbetet med Ryssland blir en drivande faktor i den kommersialisering av rymdprogrammet som NASA vill genomföra, se nedan?
Den Europeiska rymdmyndigheten ESA har möjlighet att skicka upp utrustning till ISS med Ariadne-rymdraketer utrustade med ATV - Automated Transfer Vehicle. Detta är en farkost som liknar Progress-konceptet. Två stycken har blivit uppskickade till ISS och tre till är inplanerade fram till 2015. På samma sätt som med Progress så brinner ATV upp när den skickas tillbaka ned i Jordens atmosfär. ESA har tidigare planerat att fortsätta utveckla ATV för att kunna även transportera personal till och från ISS. Men Europas försämrade ekonomi har inneburit att man lagt detta projekt på is. I stället så förbereder man ett samarbete med NASA. Precis som NASA så står alltså ESA snart utan ett färdigt alternativ för transporter till och från ISS.
Ett nytt alternativ är den japanska H-II Transfer Vehicle (HTV). Den har testats i två uppskjutningar och har möjlighet att bära upp utrustning till ISS. Till skillnad från ATV och de ryska Soyuz och Progress så kan inte HTV automatiskt docka med ISS. I stället så får den manövrera till en position nära stationen där besättningen på ISS tar tag i HTV:n med en Canadarm2 och manövrerar den till en dockningsplats på stationen. HTV brinner, på samma sätt som Progress och ATV, upp när den återvänder in i Jordens atmosfär.
ATV och HTV är betydligt modernare än Soyuz och kan bära dubbla mängden utrustning jämfört med Progress, men det är de ryska farkosterna som kommer att vara arbetshästarna några år till.
En stor fördel som man har haft med de parallella ryska och amerikanska rymdprogrammen är att det har funnits alternativ. Om ett tekniskt problem uppstår (liknande de rymdskytteln hade efter Challenger och Columbia katastroferna, eller ryssarna hade då Sovjetunionen brakade ihop och deras rymdanläggning hamnade i ett fritt Kazakstan), så fanns det någon annan som kan hjälpa till (mot en viss betalning givetvis). Nu finns inte längre denna möjlighet. Blir det problem med Soyuz så kan det bli en oerhört besvärlig situation för de som är uppe på ISS. Soyuz har dock mycket bra statistik och är en robust konstruktion. Kanske de civila företagen kommer att medföra en ändring tillbaka till det bättre?
Vi fnissade lite åt ryssarna när Sergei Krikalev satt fast på den sovjetiska/ryska rymdstationen Mir, men nu befiner vi oss själva i samma sits. (Krikalev är inte den enda kosmonaut som fastnat ute i rymden). Läs för övrigt Krikalevs meriter. Han har en total tid i rymden på 803 dagar! Här står sig Fuglesang helt klart slätt...
Privata alternativ, ISS NASA har just nu en tydlig inriktning på att lägga ut så mycket som möjligt på entreprenad. Tanken är god. Genom att låta andra göra grovjobbet så kan NASA fokusera sig på forskning och utveckling.
Det som gjorde dessa tankar möjligt var X Price. Utmaningen var att bygga ett rymdskepp som kan nå mer än 100.000 meter och återupprepa bedriften inom 14 dagar.
Scaled Composites. Legendaren Burt Rutans bolag har redan varit inblandade i att utveckla White Knight/SpaceShip One, som vann utmaningen den 4 oktober 2004, d.v.s. att bygga den första kommersiella farkosten som når rymden. Rutan är liksom Kelly Johnsson känd för att utveckla helt nya designer. Ibland så blir det mindre lyckat, men han har också lyckats med det som andra ansåg vara omöjligt. Just nu så ligger Virgin Galactic/Scaled Composites VMS Enterprise White Knight 2/SpaceShipTwo först i tävlingen om att få fram ett kommersiellt alternativ till rymdflygning. De har dock inga planer att koppla ihop sig med ISS, utan satsar på att ta upp turister i rymden.
Utan framsynta miljardärer hade detta inte inträffat. Anousheh och Amir Ansari skapade X Prize, Virgins Richard Branson och Microsofts Paul Allen finansierade SpaceShipOne.
NASA har skapat ett utvecklingsprogram kallat COTS - Commercial Orbital Transportation Services (det finns viss humor på NASA). Programmet syftar i första hand att få fram ett privat alternativ till att försörja ISS fram till 2015, då NASA tror sig ha en ersättare till rymdskytteln.
NASA signed agreements with Rocketplane Kistler (RpK) and Alliant Techsystems (ATK) in 2006, but later terminated the agreement with RpK due to insufficient private funding. NASA awarded another round of contracts for cargo delivery to the International Space Station in December 2008, to Orbital Sciences and SpaceX to utilize their COTS cargo vehicles.
Vilka bolag finns det som är beredda att anta utmaningen? Ett tjugotal bolag skickade in planer till NASA:s upphandling. Men enbart ett fåtal av dessa är realistiskt genomförbara (teknik och ekonomi).
- Rocketplane Kistler. Vann NASA:s första upphandling 2006. Har dock inte lyckats få ihop tillräckligt med finansiärer till sin K-1 farkost. NASA tog därför tillbaka den finansiering som delats ut.
- Alliant Techsystems. Detta är en gigant inom rymdindustrin som ägs av Honeywell och som bl.a. tillverkar bärraketerna till dagens rymdskyttel. Alliant skulle vara huvudleverantör till K-1. Är delleverantör till Orbital. Satsar nog troligtvis att bli leverantör till Boeing och Lockheed Martin för NASA:s framtida program.
- Orbital Sciences. Utvecklar farkosten Cygnus och bärraketen Taurus II. Vann NASA:s andra upphandling 2007. Den första leveransen till ISS är planerad till december 2011, men med tanke på att man ännu inte genomfört något provskott så är jag skeptisk till dessa planer. SpaceX ligger en bit före i denna tävling. Orbital är ingen nybörjare, utan har funnits i branschen sedan 1982. Förutom ISS projektet så har man varit inblandad i NASA-projektet Commercial Crew Development, se nedan. Orbital har fokuserat på att skjuta upp små satelliter. Med hjälp av Pegasus raketen som avfyras från en Lockheed L-1011 Tristar så har man skjutit upp ca 40 satelliter. Orbital samarbetar med bl.a. Alliant för att bygga motorerna till Taurus II.
- SpaceX. Utvecklar farkosten Dragon och bärraketerna Falcon 1 och Falcon 9. Space X vann tillsammans med Kistler NASA:s första upphandling 2006. Den 28 september 2008 nådde en Falcon 1 låg omloppsbana som första civila rymdfarkost. Den 8 december 2010 nådde en Falcon 9 och Dragon hög omloppsbana med möjlighet att nå ISS. Dragon-kapseln gjorde två varv kring jorden och landade sedan i havet. Produktionskapaciteten på Falcon 9/Dragon är en var tredje månad, men kommer att öka till en var sjätte vecka. SpaceX har redan fått civila kontrakt på att bl.a. skjuta upp satelliter till Iridium mobiltelefonnät. Någon gång under 2011 är det tänkt att första leveransen till ISS skall ske. Bakom SpaceX står miljardären Elon Musk som äger PayPal. Detta innebär att SpaceX ser ut att vara det bolag som har längst uthållighet.
Sedan finns givetvis de stora jättarna Boeing (ATV) och Lockheed Martin (ATV/HTV) med. Det är dock intressant att se att hittills så har de faktiskt fått på nöten av de mindre bolagen. De är helt enkelt för dyra! Boeing och Lockheed Martin finns dock med som partner till en del av de de mindre bolagen med sina beprövade bärraketerraketer Delta IV och Atlas V. Jag misstänker dock att de stora jättarna medvetet ligger lågt och satsar på nästa fas, d.v.s. att stötta NASA efter 2015 för att nå längre ut i rymden än bara till ISS.
Ännu så har inget privat bolag lyckats ta upp en last till ISS. NASA:s första upphandling stöp på att bolagen inte fick finansiärer att ställa upp. Vi får hoppas på att finansiärerna orkar i den andra upphandlingen. Rymdforskning är mycket riskfullt och vinsterna är inte jättelika. Men det finns mycket prestige att vinna och kan man få tag på någon med mycket pengar som vill få sitt namn i historieböckerna så finns det möjligheter. Hmm...undrar om Kamprad är sugen på ett litet hobbyprojekt?
Det jag är orolig över är att det inte längre kommer att finnas några pengar över till forskning. Om den vinstgivande kommersiella verksamheten läggs ut på privata bolag, så kommer NASA och ESA att enbart vara en utgift för de inblandade länderna. Förhoppningsvis så kommer det att finnas personer i ledningen som är kloka nog att inse varför det blivit så, men med tanke på den finansiella krisen världen över så riskerar fokus på de närmaste årens rymdverksamhet att ligga på uppskjutning av satelliter för TV, radio, tele och GPS. Frågan är t.ex. om de uppskjutningsplattformar som de civila bolagen satsar på ens kommer att ha kapacitet att föra upp något högre upp än till en geostationär bana? NASA och ESA kommer därför vara tvingade att ha parallella raketsystem, vilket knappast lär bli billigare.
Lockheed Martin is the prime contractor to NASA to develop the Orion crew vehicle, a parachute-landing capsule designed to take up to six astronauts to the ISS. Orion, originally commissioned for the now-cancelled Constellation return-to-the-Moon programme, is scheduled to test fly in 2013 and enter service in 2016.
Also in development, with a NASA budget, is Boeing's seven-astronaut Crew Space Transportation (CST)-100 spacecraft, another parachute-landing capsule expected to fly in 2015.
NASA har under en längre tid drivit ett gigantiskt projekt som gick under namnet Constellation. Planen var att i första hand återupprätta en amerikansk närvaro på månen och i andra hand att nå Mars. Men i början av 2010 så lades detta projekt ned på order av president Obama.
Boeings CST-100 är en förenklad version av det nedlagda Crew Space Transportation System och är designat att enbart nå ISS. Det har därmed inte förmågan till längre transporter som MPCW har. Jag misstänker att NASA kommer att fortsätta driva dessa två projekt parallellt, då man inte vill lägga alla ägg i samma korg.
Det bidde bara en tumme av det stora projektet Constellation. Men är då planerna på att nå Mars slut i och med detta? Nja, tittar man närmare på MPCW och SLP så ser man att de är modulbaserade system som kan användas för att bygga ut ISS och även bygga ihop en farkost med möjlighet att nå Mars eller månens omloppsbana. Det som saknas är ett system för att ta sig ner till ytan och tillbaka. Min gissning är att vi några år efter att MPCW och LCP tagits i bruk får se en tur runt månen igen och därefter t.o.r Mars för att testa människans uthållighet i rymden. Lite synd om de första astronauterna som kommer nära Mars, men inte får gå ner på ytan.
Förutom upphandlingen av företag som kan försörja ISS fram till 2015 så har NASA lagt ut en hel del av sina framtida projekt på civil upphandling. Min gissning är dock att Boeing eller Lockheed Martin kommer att vinna de flesta av dessa upphandlingar.
Man får inte glömma bort att parallellt med NASA så sysslar även USAF med rymdsatsningar. Nu senaste så var man uppe i rymden i 7 månader med sin X-37. Vad den gjorde där uppe är det dock ingen som vill tala högt om. AFRL - Air Force Research Labs studerar en återanvändbar bärraket. Ungeför som SpaceShipOne.
Vid sidan av de ryska, amerikanska och europeiska rymdprogrammen finns även Kina. Men jag misstänker att de inte har några planer på samarbete de närmaste åren. Tvärtom så planerar de att bygga en egen rymdstation. Kanske en konkurrens mellan Kina och USA kan leda till ett andra rymdrace? Även Indien och Japan har vissa ambitioner i rymden. Vi svenskar finns med på ett litet, litet hörn, då Esrange i närheten av Kiruna är en av Rymdstyrelsen/ESA:s uppskjutningsplatser. Sverige levererar en hel del teknik till rymdprogrammen. Bl.a. så bygger Volvo delar till Ariadnes motorer och svensk miniatyriseringsteknik har rönt stort intresse.
NASA has "technically" agreed to combine SpaceX's next two demonstration flights of the company's Falcon 9 rocket and Dragon capsule, electing to send the next mission all the way to the space station, according to Bill Gerstenmaier, the head of the agency's human space programs. ... The unmanned flight would blast off Nov. 30 from Cape Canaveral and reach the space station about one week later, where the lab's Canadian robot arm would reach out and grapple the approaching Dragon spaceship. ... The first and second stages of the Falcon 9 rocket for SpaceX's cargo flight are already at the company's Cape Canaveral launch pad. The Dragon spacecraft is due to arrive in August or September. ... Two months after SpaceX's first mission to the space station, Orbital Sciences plans to launch its inaugural Cygnus resupply ship. The company foresees the mission launching in February 2012, according to Thompson.
SpaceX and Orbital's missions will fly to the space station soon before or after European and Japanese cargo freighters dock to the outpost. ... Orbital Sciences will launch the Cygnus spacecraft on the Taurus 2 rocket from a new pad at Wallops Island, Va.
Delays in installing and checking out the Wallops launch complex's propellant and pressurization systems has pushed back the Taurus 2 rocket's debut flight from October to December, Thompson said July 21.
Det verkar som 2011 kan bli ett spännande år! Jag är dock en smula tveksam att man minskar antalet provflygningar. Även om resultatet från en flygning ser bra ut så brukar man följa planerade testprogram i s.k. mognadsflygningar där man vill få drifttid på nya system. Jag hoppas att detta inte beror på att man ligger efter i tidplanerna och därför försöker skynda på slutfasen. Tidigare erfarenheter från flyg- och rymdutprovning pekar på att detta sällan är ett smart drag.
Ombord på raketen, som är av typen Progress-M-12 M, fanns 3,5 ton gods till den internationella besättningen på ISS.
Den ryska rymdmyndigheten Roskosmos uppger att uppskjutningen av Progress-farkosten gick snett redan efter 325 sekunder. Vrakdelar har hittats i Sibirien.
Även en så pass beprövad konstruktion som Soyuz/Progress kan med andra ord få problem. Nu när rymdfärjan är borta och enda alternativet för tillfället är just Soyuz så är rymdprogrammen i Europa, USA och Ryssland mycket känsliga. Det gäller nu att de privata initiativen visar vad de kan i höst.
Uppdaterad 11-09-16, 16:56 En Souyzkapsel landade igår med två ryska kosmonauter och en amerikansk astronaut ombord.
Over the last several months, SpaceX has been hard at work preparing for our next flight — a mission designed to demonstrate that a privately-developed space transportation system can deliver cargo to and from the International Space Station (ISS). NASA has given us a Nov. 30, 2011 launch date, which should be followed nine days later by Dragon berthing at the ISS.
NASA has agreed in principle to allow SpaceX to combine all of the tests and demonstration activities that we originally proposed as two separate missions (COTS Demo 2 and COTS Demo 3) into a single mission. Furthermore, SpaceX plans to carry additional payloads aboard the Falcon 9’s second stage which will deploy after Dragon separates and is well on its way to the ISS. NASA will grant formal approval for the combined COTS missions pending resolution of any potential risks associated with these secondary payloads. Our team continues to work closely with NASA to resolve all questions and concerns.
This next mission represents a huge milestone not only for SpaceX, but also for NASA and the US space program. When the astronauts stationed on the ISS open the hatch and enter the Dragon spacecraft for the first time, it will mark the beginning of a new era in space travel.
"It is great to have Atlantis safely home after a tremendously successful mission -- and home to stay," said Bob Cabana, Kennedy Space Center director, referencing Atlantis' retirement at Kennedy's Visitor Complex.
Rymdskytteln har varit ett kritiserat program med många olyckor. Men jag säger som Kennedy.
"We choose to go to the moon and do the other things. Not because they are easy, but because they are hard".
Detta sade han trots att han i privata samtal med sina rådgivare och NASA tvivlade på att USA någonsin skulle nå månen. Kennedy fick aldrig se triumfen. Men han satte riktningen på teknikutvecklingen.
"Gäsp", säger SvD. De övriga svenska tidningarna väljer att inte ens ta upp ämnet. Vad är det då som så obemärkt är på väg att inträffa? Är det ett nytt slagsmål med någon Big Brother deltagare, eller har en kändis setts i sällskap med en annan kändis fru? Nix! I morgon så är det dags för den sista flygturen med NASA:s rymdskyttlar.
Själv så är jag lite för ung för att minnas för att minnas det första rymdprogrammet som kulminerade med Neil Armstrongs fotspår på månen. Jag har sporadiska minnen från försöken att få till en kontinuerlig närvaro i rymden med de bägge rymdstationerna Skylab och Mir.
Som ung rymdnörd så tillbringade jag kvällarna med att titta på "Månbas Alpha" och be mina föräldrar om fickpengar så att jag kunde köpa modeller av rymdskeppet som användes i TV-serien. 1977 så tog min far mig med på barnförbjuden film. Det var den första (eller den fjärde) delen av Star Wars serien. Ingenting skulle bli sig likt igen. Nu var jag rymdnörd för gott!
Det jag definitivt kommer ihåg är när Skylab klockan 16:37 UTC 11 July 1979 föll ner genom jordens atmosfär. I tidningarna fanns det en och annan domedagsspekulant som förutspådde den ena katastrofen efter den andra om några delar skulle hamna mitt i en storstad.
Säga vad man vill om Kalla Kriget, men kapplöpningen i rymden ledde till en teknikutveckling utan dess like.
Debatten kring skapandet av rymdskyttlarna kommer jag också ihåg. Det fanns redan då två läger. Ett som ville att NASA skulle gå vidare. En rymdstation på månen och sedan Mars. Ett som ville göra om rymden till vardagsmiljö. Verktyget i denna vardag skulle vara rymdskytteln. I stället för engångsraketer så skulle man återanvända det mesta. Varje uppskjutning skulle därmed bli billigare. Det blev tyvärr inte hela sanningen. Programmet blev dyrt och stoppade finansiering till mycket av NASA:s övriga forskning. Det blev heller inte någon ersättare till de vanliga raketerna som fortfarande är arbetshästarna när det gäller att skjuta upp satelliter i omloppsbana. Men det gav flexibilitet. Vad skulle t.ex. hänt med rymdteleskopet om det inte hade funnits möjligheter att med bemannade expeditioner ställa in skärpan? Hade arbetet med att bygga upp den internationella rymdstationen ISS verkligen blivit av?
Själv så har jag haft förmånen att vara med på två uppskjutningar av rymdskyttlar. 1990 tittade jag på STS-35 Columbia, en mörkeruppskjutning som var mycket maffig. Jag stod på andra sidan vattnet som skiljer fastlandet från Kennedy Space Center och såg först lågan från motorerna för att en stund senare känna mullret komma farande. 1998 var det dags igen. STS-88 Endeavour med första amerikanska delen till ISS. Även denna gång en mörkeruppskjutning. Jag satt också som klistrad framför TV:n när STS-51L Challenger exploderade strax efter start. Slutet på rymderan trodde många. Det de inte förstod var hur tekniskt svårt det är att fara ut i rymden. Men eftersom allt såg så enkelt ut så tror vi att vi är odödliga. Därför är det nog bra att fortsätta utmana ödet. Om inte annat så för att få ta några smällar och inse sin egen dödlighet. Colombias öde är ett exempel på just detta. En liten isbit som under starten träffade på fel ställe blev slutet för besättningen vid återinträdet och delar av Colombia spreds över hela USA.
Anledningen till att svenska folket visar mycket lite intresse är att det blivit rutin. Det är inte tillräckligt spektakulärt. Men samtidigt är det mycket av den teknik som rymdprogrammen drivit fram som vi idag tar som självklar. Mobiltelefoner, GPS, satellit-TV m.m.
Jag tror också att ISS är en väg framåt till ökat samarbete mellan Ryssland, Europa och USA. Just nu är det bara ryssarna som har kapacitet att skicka upp personal och utrustning till ISS. Möjligtvis kineserna, men riktigt så säker har inte världen blivit att vi vill bli beroende av kineser...
Det ska bli intressant att se hur det går med att kommersialisera rymdflygningen. Att få civila bolag att börja skjuta upp satelliter tror jag är ekonomiskt möjligt, men jag tvivlar på att dessa företag verkligen vill forska och sända människor till Mars? Möjligtvis om någon rik miljardär vill hosta fram pengar för att bli ihågkommen i historien? Paul Allen och Richard Branson har redan gjort avtryck. Vem blir nästa? Kanske vår egen Kamprad?
Jag hoppas att jag hinner leva så pass länge att jag hinner bevittna en bemannad resa till Mars och en fast bosättning på Månen. "Varför?", kanske någon frågar sig. "Därför att det är möjligt!", är mitt svar. Har vi inte ambitioner och drömmar så kan vi lika gärna sätta oss ner på en stubbe och självdö. Var vore världen utan drömmare som Jules Verne och Hergé? Tintins månlandning 1950 lär ha imponerat på många i det amerikanska rymdprogrammet. Tyvärr så får jag nog inte bevittna Zefram Cochranes första flygtur...
Följ morgondagens utveckling på NASA:s hemsida. Om några dagar så är en epok över i människans steg mot att lämna jorden. Jag ser fram emot nästa steg.
För att citera ett annat av mina favorit TV-program, "To boldly go, where no man has gone before."
P.S: En rymdskyttel som många glömmer bort i sammanhanget är den första. Amerikanska "Trekkies" genomförde en kampanj och lyckades driva fram att hon skulle döpas till USS Enterprise! Vi nördar har makt ibland!! Hon kom aldrig ut i rymden, men användes för att testa ut motorer och flög då ovanpå en särskilt modifierad Boeing 747. Det blev bara Roger More som i Moonraker lyckades utnyttja denna möjlighet.
Uppdaterad 11-07-11, 21:09 Atlantis har nu dockat med ISS. NASA meddelar att allt gått bra. Man börjar nu det mödosamma arbetet med att flytta över all materiel som ska räcka i tre år fram tills dess att det finns något alternativ till rymdskytteln att föra upp större mängder materiel med. De ryska rymdkapslarna har inte samma kapacitet som en rymdskyttel. Ett uppdrag som kanske inte är särskilt spännande, men det är faktiskt just denna typ av grovarbete som rymdskytteln en gång i tiden var tänkt att utföra.
Jag tycker om symboliken när Atlantis kapten lämnar kvar den amerikanska flagga som användes vid den första rymdskytteluppskjutningen. Nästa amerikanska rymdskepp som kommer tillbaka till ISS kommer att ta med sig flaggan tillbaka till jorden. USA visar tydligt att man avser att fortsätta med sitt rymdprogram.
En smula sentimentalt för alla inblandade, men det måste också kännas tufft för de som stannar kvar på ISS när de vet att det numera finns ett alternativ mindre för att komma tillbaka till jorden.
Hmm..inte så spännande kanske, men historiska bilder.
De här bilderna är från 2006 när Atlantis var uppe vid ISS. Magnifika bilder med solen i bakgrunden. Det jämför mänsklighetens största framgångar med rymdens oerhörda storlek.
Inlägg
