Gästinlägg: US Army

Att segra sig till döds är ett välkänt talesätt. Att kriga sig till döds verkar däremot vara vad US Army drabbas av i dessa dagar. Efter ett decennium av krig, förefaller den amerikanska armén nedsliten och utan medel till materiell förnyelse. Trots att armén tagit de värsta smällarna och förlusterna i de två krig som utkämpats, så verkar Obamaadministrationens nya strategi tala för att framtida resurser kommer att satsas på flyg- och marinstridskrafterna och förutsättningarna för ett större markkrig tonas ner inför framtiden.

Enorma summor har lagts ner för att utkämpa dagens krig – Här och Nu, i ett försök att bemästra en lågteknologisk fiende i kampen mot terrorismen, medan pengar saknas för en verklig modernisering inför framtida behov mot en högteknologisk fiende. Även en ökning av aktiv personal från 480.000 till 570.000 man kostar.

I planerna finns nu nerdragningar med 80.000 man ur armén. US Army kommer även att sakna moderniseringsresurser inför framtiden. 1,3 miljarder dollar för materielanskaffningar stryks ur budgeten. Programmet för nästa generations Comanchehelikopter har strukits, någon efterträdare till M1 Abramsstridsvagnen finns inte i planerna. Den Future Combat System som skulle varit arméns framtid ströks av Robert Gates, till förmån för krig Här och Nu.

Inga nya helikoptrar, inga nya stridsvagnar och ingen ny artillerimateriell och förmodligen inte heller några nya taktiska fordon. Fyra stora program helt enkelt strukna.

I finans- och statsskuldkrisens spår vägs nu personalkostnader och beredskap mot modernisering, en modernisering som förmodligen borde ha startat för tio år sedan.

Det finns ytterligare materiellprojekt som skall passera en skeptisk Kongress. 40-miljardersprojektet (i dollar) Ground Combat Vehicle och 54-miljardersprojektet Joint Light Tactical Vehicle var planerat att ersätta äldre fordonstyper. Det kan bli svårt att trycka även dessa projekt genom Kongressen. Den 20:e januari kan vi ha en ny president i Vita Huset men jag tvivlar på att det kommer att förändra bilden nämnvärt. It´s the economy, stupid som Bill Clinton skulle sagt.

Finns det några slutsatser vi kan dra av ovanstående verklighetsbeskrivning?

Här och Nu-tänket bör utvärderas när vi ser oss om i världen efter nästa lågteknologiska motståndare. Det får långtgående konsekvenser för materielanskaffningen. Quod erat demonstrandum.

Skall vi säkerhetspolitiskt luta oss mot vaga löften om militär hjälp, så kanske vi skall spegla den eventuella transatlantiska hjälp vi eventuellt kommer att kunna påräkna. Enligt den nya amerikanska strategin blir det främst flyg- och marinstridskrafter som kommer, skulle detta bli aktuellt. Markstridskrafter av någon volym får vi nog stå för själva, vilket i förlängningen talar emot valet av storlek på 2014 års svenska, anorektiska armé.

/Sumatra