Fortsatt NATO-anpassning

Jag har de senaste veckorna med stort nöje följt debatten kring Peter Neppelbergs inlägg om svenska ledningssystem. Del 1 och del 2 lades ut på Wisemans blogg. När del 3 skulle ges ut så förekom Informationschefen Erik Lagersten händelseutvecklingen med att publicera innehållet på Försvarsmaktens blogg! Del 4 skapade mer reaktion. Ett tag så ville HKV hemligstämpla informationen. Men efter det visat sig att någon på HKV redan lämnat ut inlägget till en journalist så ansåg man att det inte var hemligt, bara pinsamt. Hmm... de nuvarande hemlighetsgraderna Restricted, Confidential, Secret och Top Secret kanske borde utökas med Embarrasing?

Neppelberg valde därför att enbart gå ut med en förklaring om att FM inte önskade att informationen fick läckas ut.

I detta sista inlägg tar jag upp problemen runt informationssäkerhet, krypto och sekretess samt konsekvenserna av den pågående utvecklingen av gemensam lägesinformation (GLI/NOC).
...
Denna del av inlägget har jag själv valt att exkludera efter mailväxling med Försvarsmakten, i samband med diskussion om publicering på en av myndighetens bloggsidor, eftersom det berör operativa begränsningar och förhållanden till andra nationer.

Först lite rekapitulering. Vad rör det s.k. "förmågeglappet" sig om?

Kort förklarat så handlar det om övergången till C/D versionen av Gripen. Försvarsmakten valde då att satsa på internationella sambands och ledningssystem. Bl.a. det s.k. Länk 16 som är ett NATO/USA system för att överföra information mellan ledningsfunktioner och flygplanen. Sverige har genom många år varit världsledande inom detta område. Redan J 35 "Draken" hade en enkel datastyrledning och med JA 37 "Viggen" så utvecklades det till att flygplan kunde skicka information mellan varandra och mellan sig själva och Stridsledningsstationerna på marken. A/B-versionen av Gripen ärvde denna kommunikation från JA 37. Men då C/D skulle ut på förband så var Kalla Kriget officiellt slut och Sverige närmade sig NATO med stormsteg. Därför var det viktigare med internationell anpassning än att behålla något som redan fungerade.

Tyvärr så pågick det samtidigt en annan demontering av Flygvapnets ledningsförmåga. NBF - Nätverksbaserat försvar hade inneburit att allt för många inom HKV tittat på framtiden och glömt bort vad som redan fanns. Att Flygvapnet och Marinen redan hade fungerande ledningssystem var det ingen som noterade (Armétung utredning?). För Flygvapnets del rörde det sig om det s.k. FV2000 med den taktiska loopen där företag kunde planeras, ledas och utvärderas och all information fanns tillgänglig för alla överallt. Amerikanarna stod stumma av beundran för något liknande hade de inte sett (innan de själva utvecklade Länk 16).

För Flygvapnets stridsledningssystem så slutade detta med katastrof. Man glömde bort att ett ledningssystem har två sidor. En mottagare i luften och en sändare på marken. Man satt därför kvar med ett marksystem som inte kunde kommunicera med de nya C/D-flygplanen. Dessutom så låg fokuset hos HKV ledningsutveckling på NBF/GLC/GLI m.m. och alla stora ledningscentraler som låg nedsprängda i atomsäkra berg skulle läggas ner till förmån för en barack i Enköping!

Vad var det då som var så jobbig i Neppelbergs senaste inlägg att HKV ville lägga locket på?

Helt klart har det en koppling till internationaliseringen samt NBF/GLC/GLI.

Jag tog en titt i Försvarsmaktens inriktningsdokument "Systemplan Ledning 2011", HKV 09 100:670 37, 2011-11-02 (helt öppet dokument).

På sid 6 står följande att läsa:

Ledningssystemen måste medge interoperabilitet för att FM skall kunna medverka i multilaterala säkerhetssamarbeten , se vidare Bilaga 2, kapitel 7 och 12. För utvecklingen av interoperabla system under perioden görs följande antaganden:
- Den nationella och internationella utvecklingen av interoperabla system följer NATO-standarder.
- Det föreligger en fortsatt övergång till användning av VMF , Länk 16 och Länk 22 samt ökat nyttjande av satellitsamband via Nato, EU eller kommersiella satelliter.
- Internationella signalskyddssystem samt interoperabilitetssystem är tillgängliga för Sverige.
- FM följer utvecklingen inom ledningsområdet framförallt inom Nato Network Enabled Capability (NNEC) men även motsvarande NEC-utveckling inom EU. Utvecklingstakten styrs därmed av Nato/EU förändringstakt, när det finns tillgänglig beprövad teknik samt ekonomiska medel.

Fortsatt NATO-anpassning med andra ord. Men utan komplett NATO-medlemsskap så är vi inte garanterade att allt fungerar som det ska. Har våra politiker och generaler en dold agenda? Ska vi måla oss in i hörnet så pass långt att det helt enkelt inte går att komma ut?

På samma sida står även följande:

En funktion för gemensam lägesinformation (GLI), inklusive funktion för markläge, skall etableras . Försvarsmakten planerar även för införande av funktionen för ledning av ledningssystem/Network Operating Center (LAL/NOC) som organisatoriskt inrättas i FMTM eller FMTIS. FMUP 2012 anger att etableringen av GLI skall vara påbörjad i IO2014 och huvudsakligen slutförd till IO2017.

Hydran återuppstår alltid oavsett hur många huvuden man hugger av.

Sedan skrattade jag en smula när jag läste följande:

Funktionsobjekt är en sammansättning av tekniska komponenter tillsammans med personal- och utbildningsbehov som kan sättas samman till större eller mindre funktions¬byggande pusselbitar. Istället för att behovssätta som idag på M-nummer-nivå skall behovssättning göras mot funktionsobjekt. Detta innebär att behovssättande enhet ej behöver ha kunskap om exakt vilket objekt av vilken version som skall behovssättas, utan endast vilka funktionsobjekt som ingår i organisationen. FMV ansvarar för att ledningsmaterielen finns organiserad i funktionsobjekt, samt för att dessa versionshanteras och över tiden innehåller rätt materiel för att uppfylla funktionsobjektets fulla funktion.

Att personal som arbetar inom ledningssystemen inte skall behöva ha teknisk kompetens på sina system anser jag är patetiskt! Dessutom så är det så att om vi skulle gå åt något håll så är det att demontera dagens F-/M-nummer systemen för förrådshållning. Med tanke på att vi samarbetar mer och mer med NATO så vore det NATO-stocknumber som skulle gälla. På så sätt så skulle vi kunna dela underhåll och logistik på internationella insatser och inte vara beroende av en försörjningskedja hem till Sverige.

Av någon anledning så dyker PRIO upp på sid 12.

Utvecklingen av Försvarsmaktens ekonomi- och resursledningssystem (PRIO) ska ske i samverkan med utvecklingen av övriga delar av Försvarsmaktens lednings¬system. En ökad samfunktion mellan insatsledningssystem och verksamhets¬lednings¬system bedöms dels av kostnadsskäl, dels av förmågeskäl vara ett krav. För att realisera detta måste en gemensam informations¬infrastruktur successivt införas. Ur kostnads- och effektivitetsperspektivet är det rationellt att minimera antalet tekniska stödsystem. Under perioden skall därför äldre system successivt fasas ut och ersättas med ett mindre antal system med kategoriserade krav. Hur PRIO skall användas av förband med begränsad transmissionskapacitet är ännu inte avdömt.

Tja, ekonomi verkar ju vara viktigare än taktik i Försvarsmakten anno 2011. "Förband med begränsad transmissionskapacitet", läs Marinens fartyg. Suck... PRIO har absolut ingenting med taktisk ledning att göra! Det är enbart ett IT-system bland alla andra som ställer krav på en kommunikationsledning från punkt A till punkt B. Men den som beställer en insats med en rote Gripen kanske i framtiden måste fylla i kostnadsnummer och kostnadsställe på en blankett med tre kopior? Jag kan riktig tänka mig hur utbildningen av framtida FAC - Forward Air Controllers ska se ut när de måste läsa 20 poäng företagsekonomi för att kunna ta beslut om insats.

Det som oroar mig mest är att ledningssystemutvecklingen verkar ske i ett eget spår utan att man tar hänsyn till vad användarna, de olika förbanden behöver. Ryktet säger att PROD Led helt negligerade den feedback på systemplanen man fått från UTV Luft. Slutresultatet blev också att inget av UTV Lufts remissvar blev inarbetade i "Systemplan Ledning 2011". En ledningsutveckling utan Flygvapnets krav. Mycket märkligt!

Någonstans så har tankeprocessen hoppat in på ett sidospår. Ledning är inte en funktion eller en förmåga för sig själv. Det är ett stöd till mark-, luft- och sjöstridskrafter. Snarare än en egen förmåga så är det en process inom de övriga förmågorna och det som tidigare saknades var kittet mellan försvarsgrenarna, inte ledningssystemen i sig själva.

Man måste dock hålla sär på äpplen och päron. Det är bra att vi skapar ett internationellt kompatibelt ledningssystem. Men vi måste samtidigt vara medveten om att vi inte längre kommer att ha lika mycket att säga till om i framtiden, utan måste mer eller mindre blint hänga på de internationella trenderna. Likaså är teknikutvecklingen inom GLI mycket bra med s.k. "tunna klienter" som kan kopplas in vart som helst bara det finns ett nätverksuttag. Men dessa saker är inget unikt. Länk 16 är bara ett kommunikationsgränssnitt och tunna klienter är bara hårdvara. Det är hur de används som är ledningsförmåga. Men precis som för NBF och LedsystT så är det allt för många på HKV som är teknikdrivna i stället för förmågedrivna.

De nya teknikerna innebär heller inte att man måste lägga ner de dyrt framtagna bergsanläggningar som Försvarsmakten redan investerat i. Det går att sätta in nya ledningsterminaler i en äldre anläggning och det går att sätta Länk 16 gränssnitt på kommunikationen utåt. Vad som är betydligt viktigare är kommunikationen mellan stationerna. Det år inte bara att gå ut på civila marknaden och köpa ett Internetabonnemang. Försvarsmakten har ett eget kommunikationsnät med betydlig bättre robusthet än civila 3G-näten. Länk 16 kräver också en infrastruktur med radiosändare spridna runt omkring i landet då radiokommunikation inte har oändlig räckvidd. Visst så kan vi använda oss av luftburna centraler som våra ASC 890, men även dessa når inte över hela Sverige. Frågan är hur många flygplan som krävs för att hålla ledningsförmåga över hela Sverige och dygnet runt om det ska göras från luften. Kräver vi att NATO ska ställa upp med sina E3 AWACS?

Frågan är vilka länder det är som driver EU-försvarssamarbete? Tja, ta en titt på denna karta så blir det mer klart varför NBG består av Finland, Sverige och Irland. Övriga EU-medlemmar nöjer sig med att anmäla sina redan insatsberedda NATO-styrkor. Sverige kämpar med näbbar och klor för att inte bli NATO-medlem samtidigt som vi blir mer och mer beroende av NATO:s välvilja för att våra ledningssystem ska fungera.

Det som gjorde att Neppelbergs inlägg del 4 stoppades var med andra ord att HKV just gett ut ett styrdokument som pekade på fortsatt väg framåt i den riktning som Neppelberg ifrågasatte. Sedan må Neppelberg ha rätt eller fel, men frågan är hur många av våra politiker som är medveten om vart Försvarsmakten är på väg? Och om de är medvetna så är frågan hur många av deras väljare som är medveten om detta?

En liten saga ur verkliga livet

En gång för länge sedan sedan, när jag som ung soldat under en och samma vecka råkade besöka Saab i Linköping och Ericsson (numera Saab Microwave) i Mölndal, så fick jag se två olika lösningar på NBF. Tanken slog mig att nu hade industrin hittat en ny gödkalv. Likt H C Andersens onde skräddare så försökte industrin pracka på Försvarsmakten en massa produkter som dom inte ens insåg att dom behövde, men trots det var villiga att lägga ut en massa pengar på för att få det senaste och bästa av allting. NBF var då fortfarande något nytt och vackert som generalerna Kihl och Moore åkte land och rike runt och predikade om. Ung och dum som jag var på den tiden så vågade jag inte resa mig upp och ropa, "Men det här har vi ju redan i Flygvapnet, det kallas för STRIL och FV 2000".

Post 9-11 så började det dyka upp en civil marknad för produkter som avknoppats ur den militära övervaknings- och ledningsindustrin. Saab har följt denna utveckling och tagit fram en hel del tillämpningar som man säljer in till civila bolag. Nu har man dock åkt på ett rejält bakslag. Ringhals och Oskarshamn kärnkraftverk har underkänt de tänkta säkerhetslösningarna och Saab erkänner att man inte har lyckats, utan drar sig ur projekten.

–Vi har underskattat komplexiteten i projektet, säger Ann-Sofi Jönsson på Saabs Investor Relations. Framför allt komplexiteten i att vara totalentreprenör.

Hon vill inte gå djupare in på vad som gått snett.

–Vi för en dialog med Oskarshamns Kraftgrupp just nu om hur vi ska lösa upp kontraktet.

I Ringhals var det främst problem med att knyta ihop systemen som gjorde att projektet avbröts.

–Saab levde inte upp till förväntningarna på funktion och leverans av systemen, och vår bedömning var att de inte skulle kunna göra det heller, säger Gösta Larsen, informationschef på Ringhals. Saab har dock levererat och installerat en del utrustning som vi använder.

–Vi har krav på oss från Strålsäkerhetsmyndigheten SSM när det gäller bevakningen av kärnkraftverk. Saab kunde inte leva upp till detta, så nu har vi löst problemet på annat sätt. I stället för teknik får vi köra med kompensatoriska åtgärder i form av personal.

Hmm. Den teknik som var tänkt att användas i NBF och som säkerligen lever vidare i en och annan form inom GLC/NOC underkänns av civila företag. Teknik som inte räcker för att övervaka enskilda anläggningar ska övervaka hela Sverige? Vi kanske skulle behöva en motsvarighet till SSM för att övervaka säkerheten inom Försvarsmakten? När ska den lille pojken som länge suttit stilla och betraktat Försvarsmakten resa sig upp och ropa "Kejsaren är ju naken!"

Rakel, polisens NBF

Rakel har stora problem under uppstarten i Stockholm. Liknelserna mellan Försvarsmaktens NBF satsningar och nu på senare tid GLC/NOC är slående. Bägge systemen är endast till för att stödja, men har fått ett eget liv.

"Poliser i nödläge som inte kan kalla på hjälp, dålig hörbarhet och dålig täckning - bara sedan i somras har det gjorts 100 anmälningar till polismyndigheten i Stockholm om att polisens nya räddningssystem, Rakel, inte fungerat som det ska. Nu kräver skyddsombuden att arbetsgivaren kommer till rätta med problemen"

Jämför verkligheten med reklambroschyrens text:

"Kristallklart ljud, hemligt för utomstående. Och därmed rena döden för mediernas bevakning av brott, olyckor och polisens beteende. Polisen tar nu åter det digitala radiosystemet Rakel i drift. Trots att ett datorfel stoppade provdriften anses inte systemet sårbart."

Numera omstrukturerade Krisberedskapsmyndigheten var nöjda redan 2006, hur kan det då komma sig att användarna är missnöjda 2009? På nuvarande Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap hänvisar man tillbaka till KBM:s gamla sidor om Rakel. Där verkar man aldrig ha hört talas om några problem.

"Vi har inte hört talas om dessa problem tidigare, och vi tar uppgifterna om användarnas problem på stort allvar, säger Stefan Kvarnerås, verksamhetschef för Rakelsystemet hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)."

Tyvärr så har polisen hamnat i samma fälla som Försvarsmakten. Man tror att ny teknik ska lösa alla brott. Helt fel! Ny teknik leder oftast till att pengarna tar slut innan produkten blivit färdig. Resultatet blir frustererade användare som fått en produkt dom inte vill ha samt mindre pengar över för att anställa mer personal. Antagligen hade man gjort det klassiska misstaget att skriva en kravspecifikation som ville för mycket, i stället för att köpa en bunt 3G mobiltelefoner med "Push-to-talk" funktion. Jämför Försvarsmaktens HKP-14/NH-90 affär. För hårda krav gav en produkt som tar mycket lång tid att levereras. SEP har alla möjligheter att bli något liknande, men där lyckades man sansa sig och köpa en produkt som var verifierad i strid.

Det är poliser som löser brott. Rakel är bara till för att se till att poliserna får reda på var brottet begåtts. Analogt så är det soldater som sköter striden, GLC/NOC ska bara tala om var fienden är och var våra soldater ska bege sig.