Noll redundans (uppdaterad)

Erfarenheterna från vinterns snökaos borde avskräcka staten från att dra ner allt för mycket på underhåll och kapacitet att klara av händelser utöver det normala. Men fortsatta minskade anslag till järnvägarna innebär med stor sannolikhet nya kaossituationer kommande vintrar. Att spara pengar idag innebär bevisligen allt för ofta kostnader i framtiden.

Tittar man sedan på numerären i Försvarsmakten i planeringen de kommande åren så ser man ett antal funktioner som det bara finns en av. Ingen redundans alls med andra ord. Det kan vara på hög nivå som t.ex. Artilleriregementet, men även på låg nivå som EOD-specialister och underrättelsebefäl. Utlandsobligatoriet kommer att slita på dessa specialistkategorier.

För Flygvapnets del så har jag tidigare varnat för neddragningarna på basresurser och stridsledning. Den aktuella händelsen då en stridsledningscentral slogs ut på grund av tekniska problem visar på nyttan av redundans. Där kunde man efter en stund gå över till att leda från Hästveda (som står på listan över förband som kan komma att läggas ned). Nu är det kanske inte kritisk ur säkerhetssynpunkt, då det finns civila ledningssystem att falla tillbaka på. Men vad händer om detta inträffar under en incidentberedskapssituation?

För övrigt håller LSS redan på att avveckla personalen, vilket kan ses som en smula märkligt då regeringen varit mycket tydlig att alla beslut avseende Hästveda ska tas på regeringsnivå. Utan personal finns det heller ingen stridsledning. Men precis som att haveriet inte nämdes för regeringen så har nog även personalavvecklingen startats i det dolda.

Nu förs diskussionerna om vilken flottilj som står på avvecklingslistan. Detta trots att den senaste flygvapenövningen pekar på behovet av flygbaser i Sverige. Utan flottiljer att verka från så kommer incidentberedskapen att få det jobbigt. F17 eller F21. Antigen så lägger man ner den utmärkta möjligheten till Cross Border training samt övervakning av det strategiskt viktiga norra ishavet, eller så lägger man ner övervakningen av Östersjön med bl.a. den strategiskt viktiga gasledningen samt passagen ut till Nordsjon. Pest eller Kolera med andra ord. I fredstid kan vi kanske offra dessa verksamhetsställen, men hur blir det med vår Solidaritetsförklaring med bl.a. Baltikum?

Det är bara att inse att är man fattig så får man förr eller senare lida.

Uppdaterad 10-09-12, 16:04
Tolgfors förnekar på sin blogg att det finns nya planer på neddragningar av antalet flottiljer. Informationen kommer från gamla budgetunderlag.

Men frågan är vad Tolgfors menar med gammalt? Ämnet var bl.a. uppe på ÖB chefsmöte i början av året.

Försvarsmakten kommer nästa år att få en svår budgetnöt att lösa. NBG 11 går i beredskap efter årsskiftet och denna beredskap kommer att pågå under sex månader. Under hela denna tid måste det finnas en budget för att kunna skicka iväg förbandet om så skulle behövas., vilket skulle i teorin kunna inträffa den sista dagen på beredskapen. Vad händer med dessa pengar när beredskapstiden avslutats? Kommer det att kunna användas till annat? Frågan är också om reserverna verkligen täcker en insats helt och hållet, eller om det innebär att om vi skickar iväg förbandet så stannar hela den övriga verksamheten i FM?

För övrigt så gick Försvarsmakten nyligen ut med mer information om stoppet i Stridsledningscentralen.

Svenska och amerikanska stridsflygplan övade tillsammans från F 21, i Luleå, i augusti. På morgonen den 10/8, innan de första flygplanen lyft, bröts strömförsörjningen till stric.

Att StriC i Luleå slogs ut i samband med en internationell övning betyder att det nu utreds hur Försvarsmakten ska få ett ensat system för strömförsörjning och underhåll av anläggningarna.

Piloterna är förberedda och utbildade för att hantera ett stric-bortfall i luften. Vid större övningar finns det alltid genomgångna planer för hur ett eventuellt StriC-bortfall skall hanteras. Vid ett StriC-bortfall skiftar piloterna till civil flygtrafikledning och bibehåller aktuellt färdtillstånd tills kontakt etableras.

Övningen återupptogs ett dygn senare med stöd av andra StriC.
Den efterföljande analysen har påvisat att formerna för strömförsörjningen av StriC måste ses över. Problemet ska nu snabbutredas och förslag ska presenteras senast den 1 december för strömförsörjning och underhåll av StriC.

Samtidigt har händelsen i Luleå medfört en genomgång av samtliga StriC. Anläggningen i Luleå är genomgången och togs i bruk igen i dag, den 9 september.

Sammantaget visade händelsen på brister som nu åtgärdas.

Tyvärr är denna händelse inte bara ett bevis på bristen i redundans utan också symptomatiskt för hur lågt Försvarsmakten de senaste åren har prioriterat det nationella försvaret.

Se även Wiseman i samma ämne.

Uppdaterad 10-09-12, 19:30
Försvarsmakten blir nog ingen stor fråga i slutspurten inför valet. Miljöpartiet försöker dock att lyfta upp utbyggnad av den "miljövänliga" tågtrafiken som ett argument för att rösta på rödgröna satsningar. Problemet är att dess tåg går på el och (mp) har en mycket orealistisk syn på hur energinförsörjningen ska se ut den närmaste tiden.

Tyvärr så är det lika tunt med logiken i försvarsdebatten. Materielsatsningar förs fram utan att det samtidigt ges möjlighet att träna på den nya materielen. Neddragningar i Afghanistan planeras utan att ha ett realistiskt alternativ för vad som ska hända efter det att ISAF lämnar landet.

Hårdgranskar man vallöftena så saknas antingen redan från början ekonomin för att genomföra löftena eller så kommer samarbetena inom blocken att tvinga fram kompromisser som i slutändan innebär ekonomiska åtstramningar för Försvarsmakten till förmån för mer akuta problem.

Uppdaterad 10-09-13, 20:52
Även norrmännen har planer på att reducera sitt flygvapen med en flottilj.

Den endelige beslutningen om forsvaret skal ha en eller to baser er ikke formelt fattet. Men forsvarssjef Harald Sunde peker på at med de nye F-35 jagerflyene krever det store investeringer som må gjøres på bakken. I tillegg til dette kommer eventuelt de årlige driftskostnadene ved å drive to baser.

– Med dagens budsjettrammer vil skillet mellom en og to baser ha være svært stor betydning. Dessuten klarer vi oss med en base for kampfly, sier Sunde til adressa.no.

Med tanke på det nordiska försvarssamarbetet kanske Norge och Sverige skulle samarbeta en smula om det nu blir nedläggningar? "Ni lägger ner en i söder, så lägger vi ner en i norr"? Idag har Norge två baser för F16, men även ett par andra för bl.a. P3. Gardemoen används för basering av C-130. En liknande civil lösning kanske skulle kunna användas för våra svenska Tp-84?

LFS 2025 Del 1 - Ledning

Handsken är kastad. KKrVA har utmanat alla försvarsintresserade att deltaga i en studie för att definiera framtidens luftförsvar.

En av anledningarna till avdelning III initiativ är att vi saknar ett samlat grepp efter Luftförsvarsutredning 1967. Med LFS 2025 hoppas vi ge mer näring till en diskussion som inte slutar förrän efterfrågan på luftförsvar är över.

Eftersom det är en regnig dag idag och jag inte har något bättre för mig så antar jag utmaningen. Då det är en ganska komplex uppgift så delar jag upp den i flera delar varav denna första fokuserar på ledning eftersom det är kittet som knyter ihop luftförsvaret.

Som utgångspunkt för min diskussion använder jag mig av "Svenska Flygvapnets Styrdatasystem" av Arne Larsson 2005-05-29 F22/04 som är en del av FHT - Försvarets Historiska Telesamlingar, urvalsgrupp Flygvapnet samt "Luftens dirigenter" av Bjarne Darwall, ISBN 91-973892-6-9. Dom beskriver tillsammans ganska så bra vad vi en gång i tiden har haft i Flygvapnet.

Jag tänker inte besvara frågan om vi ska försvara Sverige eller inte, utan anser att med dagens politiska direktiv så är det självklart även om man verkar ha glömt bort det med nedläggning av krigsbaser och stridsledning samt slopande av värnpliktsystemet som behövdes för att bemanna krigsbaserna.

Jag tänker inte heller borra mig ner allt för mycket i ekonomi, utan anser att om vi ska ha en Försvarsmakt värd namnet med förmågan att försvara Sverige så måste det få kosta vad det kostar. Dock så försöker jag att utnyttja existerande system så mycket det går samt titta på internationella system för att få ner kostnaderna så mycket det går.

Kort historik
Den svenska stridsledaren har ända sedan införandet av STRIL 50 klassats som den femte gruppmedlemmen i en fyrgrupp jaktflygplan. För att få effekt av luftförsvaret gäller det att sätta in jaktflyg och luftvärn där de behövs och när de behövs. Stridsledaren hjälpte till att leda flygplanen mot målen samt gav muntlig information för att bygga upp pilotens omvärldsbild (s.k. Situational Awareness) fram tills dess att han själv kunde hitta målet visuellt (J29) eller med hjälp av egen radar (J30, J33).

Stridsledaren fick sin luftlägesinformation från radarstationer av typ PJ-21 och spaningsradar PS-41/T som var flyttbar. Från den optiska luftbevakningen samlades informationen in via LGC till LFC - Luftförsvarscentraler. Sammanlagt 11 stycken anläggningar sprängdes ner i berg runt omkring i Sverige. Inspirationen och stora delar av utrustningen kom från England.

Med STRIL 60 infördes datastridsledning till J35 Draken som sedan förbättrades med införandet av JA37 Viggen (attack och spaningsversionerna av Viggen hade inte dataledning). Datastridsledning har stora fördelar då det går snabbt att föra över informationen direkt till flygplanets vapenberäkningar och det fungerar bra även vid kraftig störning. STRIL 60 innebar även anskaffning av nya radarstationer, bl.a. PS-08 och PS-15. Man införde ett "filter" till LFC i form av Rrgc/F - Radargruppledningscentral Fast, där informationen från radarstationer gjordes om från analog "bredband" till digital "smalband". Det uppstod massiv kritik över detta beslut, då stridsledarna ansåg att den gamla analoga radarbilden gav dom en mer "riktig" bild av omvärlden.

LFU 67 - Luftförsvarsutredning 67 (den senaste stora studien av luftstridskrafter) inför det stora försvarsbeslutet 1972 pekade på behovet av en rörlig operativ stridsledning. Detta infördes i form av Rrgc/T - Transportabel. Dessa var tänkta att samgrupperas i fortifikatoriska skydd bredvid de nya PS-860 som vid behov kunde sänkas ner i marken. För låghöjdsspaning infördes PS-870 med en antenn och mast som kunde flyttas mellan ett antal förplanerade grupperingsplatser. På så sätt hade man ett bra skydd mot dåtidens precisionsvapen och signalsökande robotar.

Den senaste utvecklingen av Stridsledningen som planerades samtidigt som Gripen är STRIC - StridsledningsCentral. Det var tänkt att en transportabel lösning STRIC/T skulle tas fram, men den ströks p.g.a. budgetskäl. STRIC består av ett antal operatörsplatser som ser identiskt lika ut. Beroende på vilken roll som operatören loggar in som så får den dock olika funktioner. Samtliga idag existerande ledningscentraler har numera STRIC som användargränssnitt. STRIC operatörsstationer har även exporterats till bl.a. Australien i deras Anzac fregatter. I samband med STRIC så anskaffades även luftburen radar i form av PS-890 som sedan vidareutvecklats till ASC-890.

Sedan dess har utvecklingen på stridsledningen i stort sett stått still förutom att användargränssnittet i STRIC fortfarande putsas på lite då och då.

Dagens Gripenflygplan har en utmärkt radar och en datalänk mellan flygplanen som gör att man inte längre är lika beroende av stridsledningen för att bygga upp omvärldsbilden. Men man kan inte se bakåt! Det gäller dessutom att komma till rätt ställe för att optimera användandet av de fåtal flygplan som vi har i Flygvapnet. med andra ord, ju mindre Flygvapen, desto viktigare är det därmed att stridsledningen fungerar så att varje enskilt flygplan ger större effekt.

Ledningscentraler
Som alla har löst i pressen det senaste året så har vi två stora problemområden avseende stridsledning.

- Dels ett förmågeglapp då vi saknat möjlighet att skicka stridsledningsdata till våra C/D Gripen. Detta är på väg att lösas då C/D Gripen kan bära Länk 16 terminaler. Detta är en amerikansk/NATO standard för överföring av taktisk information. Vi saknar dock fortfarande ledningscentraler som kan skicka Länk 16 information. Det vi för tillfället har är våra ASC-890 luftburna ledningscentraler som är på väg att levereras. Nackdelen med dessa är kort uthållighet. Vi saknar dessutom ett rikstäckande nät med sändarstationer för Länk 16 där stridsledningen kan skicka information till egna flygplan på låg höjd.

- Dels en pågående nedläggning av våra existerande stridsledningscentraler. Diskussionen har varit het mellan alternativen NBF, som likt hydran dyker upp i nya skepnader som GLC/NOC, GLI m.m. och existerande stridsledningscentraler i bl.a. Hästveda. Principdiskussionen har varit att en fast ledningscentral kan lätt slås ut i dessa precisionsvapnens tid och man därför fokuserar på att kunna bygga upp en ledningscentral i en skolsal vid behov. Men där tycker jag att kritiken har varit helt fel. Våra existerande ledningscentraler ska tåla en atombomb och kriget i Irak 2003 bevisade för USA att det är mer eller mindre omöjligt att slå ut djupt nedgrävda bunkrar. Om USA skulle släppa en s.k. "Bunker Buster" på en svensk ledningscentral nedsprängd i urberget så skulle det bara skrapa ytan på berget. Det som är problemet är de fasta radarstationerna samt kommunikationslänkarna som lätt kan slås ut med precisionsvapen. Vi måste därför ha en mobil lösning med välutbildad personal som snabbt kan reparera eller flytta på ledningsstationer. Nu råkar det faktiskt finnas ett sådant nät och det är det civila 3G mobiltelefoninäten som tack vare Internetflugan snabbt byggs ut för ökad kapacitet. Krigsplacera därför personal (om det går nu för tiden? Alternativt köp upp en OPS-lösning?) inom dessa befattningar. Säkerställ med hjälp av statliga bidrag att stationerna är tillräckligt robusta och har tillgång till nödkraft. Detta är något som även behövs i det civila Sverige, vilket bl.a. stormen Gudrun pekade på. NBF hysterin fokuserade på tok för mycket på teknik att man glömde bort att det finns ett arv som är väl värt att återanvända.

Alltså bör framtiden för ledningscentraler vara att behålla 2-3 av dagens fortifikatoriskt skyddade centraler som är helt redundanta och kan ta över varandras roll. Komplettera med ett par stycken STRIC/T fölr rörlighet, redundans och utlandsuppdrag.

Sensorer
Vad har vi idag? De civila ledningsorganen går mer och mer över på s.k. sekundärradar, d.v.s. dom läser enbart av transpondersvar från flygplanen. Flygplanen själva har möjlighet att detektera andra flygplans position och noggrannheten är med hjälp av GPS mycket bra. Problemet är bara att GPS går att störa ut och eftersom det ägs av USA så är det t.o.m. möjligt att stänga av (knappast så troligt, då även USA skulle lida av detta). Det ryska alternativet Glonass används inte i västvärlden och är inte heller särskilt väl uppbyggt. Det europeiska alternativet Galileo har inte heller fått en bra start. Detta gör att vi inte helt kan lita på GPS i krigstid. Transponder är dessutom något som knappast fientliga flygplan använder sig av.

Försvarsmakten bör kräva av luftfartsverket att det finns kvar civila radarstationer som klarar s.k. primärradar, d.v.s. har en riktig utstrålande radarsignal. Detta är ett måste för att få en bra yttäckning i fred. Samordning med de civila ledningsorganen är ett måste med tanke på att det inte längre existerar unika militära övningsområden, utan militär och civil trafik delar samma luftrum.

Den nordiska samordningen av radarplottar måste utökas. Om detta ska ske via Länk 16 formatet (filtrerad smalband), eller någon typ av bredbansöverföring får teknikstudier visa.

För krigsscenenariet så är det bara rörlighet som är lösningen. Det ger dessutom en bra bi-effekt i form av att systemen går att vid behov ta med på en internationell insats.

PS-860/870 var en bit på vägen vad gäller rörlighet, men ändå inte tillräckligt. Bägge typerna är med dagens vapensystem för lätta att slå ut, även om man taktikanpassar genom att slå av/på sändning för att undvika signalsökande robotar. Vet fienden bara läget (vilket han vet) på stationerna så går dom snabbt att slå ut.

ASC-890 är en bra teknikstudie för ett framtida rörligt system. Tyvärr så saknar luftburna system uthållighet och dagens Saab 340 är en för liten plattform. Byt ut till en större plattform som Saab 200/Embraer 145 (viss problem finns med jetlösningen) så finns det möjlighet till fler operatörer och motmedel. Vi behöver dessutom fler enheter för att täcka större delar av Sverige och kunna få tillräcklig uthållighet.

För marksidan så ser jag en möjlighet att utveckla UndE 23 som finns till Lv-robot 23. Den ger en bra möjlighet till ett rörligt marksystem som ger uthållighet och kan lokalt luftbevaka viktiga områden.

Dataledning
Det svenska 300-formatet för dataledning är i grund och botten överlägset Länk 16. A/B versionen av Gripen ärvde därför detta mer eller mindre rakt av från JA37 Viggen. Det har egentligen bara ett fel. Det finns bara i Sverige! Det gör att vi får två problem med dagens inriktning på försvaret.

- Vi kan inte operera internationellt (om vi inte tar med oss ett STRIC)

- Vi kan inte leda utländska stridskrafter effektivt på övningar i Sverige, eller vid en eventuell krigssituation de stridskrafter som våra politiker vill ska kunna komma till Sveriges hjälp.

Det är därför helt rätt att Gripen gått över till Länk 16, som är den internationella standard som används. Diskussionen kring förmågeglapp har inte varit Gripens fel. Synd bara att övriga Försvarsmakten inte hängde med i denna utveckling. Nu gäller det därför att bygga upp denna förmåga på bredden i Försvarsmakten och även se till att mark- och sjöstridskrafterna blir inkopplade. Ser vi bara till att alla våra nya system har Länk 16 (eller dess framtida efterföljare) som gränssnitt så är vi mer eller mindre automatiskt interoperabla. Svenskutvecklade system är givetvis OK, men gränssnitten utåt måste vara standard! Detta gör också att vi kan nå målet att skapa en gemensam luftlägesbild mellan mark-, sjö- och flygförband.

Länk 16 kan reläas från ett flygplan till ett annat, vilket ger mycket lång räckvidd och behovet av marksändarnät minskas. Men detta tar samtidigt kapacitet, så min rekommendation är att anskaffa ett antal rörliga markstationer för att skicka ut Länk 16 information. Dessa skulle även kunna nyttjas för att reläa radiotrafik till flygplan på låg höjd på samma sätt som dagens s.k. "radiokullar".

Identifiering
Militärt hade vi tidigare IK som var ett störskyddat kodat alternativ till den civila transpondern (SSR - Secondary Surveillance Radar). Problemet var att det var ett unikt svenskt system och vi har numera i C/D Gripen gått över till IFF - "Identification Friend or Foe" som är ett NATO-anpassat system som innehåller även civil transponder. Problemet är att liksom Länk 16 så har restejn av Försvarsmakten inte hängt med Flygvapnets utveckling. Det behövs frågeenheter på marken som kan detektera IFF-signalen. Detta är ännu inte helt infört på luftvärn och marinens fartyg. FMV driver ett projekt kallat SWIFF - Swedish IFF som var tänkt att ersätta IK, men eftersom Gripen nu har tagit initiativ så bör snarast resterande Försvarsmakten hänga på och anskaffa samma system.

Den NATO-standard som vi för närvarande följer är den äldre Mode 4. För ett par år sedan så nödlandade ett amerikanskt P3 Orion flygplan i Kina efter en kollission. I och med detta så anses tekniken bakom Mode 4 vara röjd. NATO går därför mer och mer över på Mode 5 som är bättre krypterad och har bättre störskydd. Men eftersom Sverige inte är NATO-medlem, så är det inte helt självklart att vi får tillgång till Mode 5! Det här är resultatet av dn svenska viljan att vara interoperabel, men oviljan av att bli NATO-medlem.

Slutsatser
Stridsledningen behövs även i framtiden för att optimera varje insats och förbättra situationsmedvetandet hos piloterna. Detta gäller särskilt i och med att storleken på Flygvapnet minskas dag för dag.

- Behåll ett par av de gamla stridsledningscentralerna, eftersom fortifikatoriskt skydd trots precisionsvapen fortfarande fungerar. Komplettera med STRIC/T för rörlighet och utlandsuppdrag.

- Anskaffa fler ASC-890 och byt till en större plattform samt komplettera med UndE 23 för rörliga sensorer. Komplettera i fredstid med civila primärradarstationer.

- Utnyttja den civila 3G-infrastrukturen för kommunikation mellan ledningscentraler och ledningsenheter. Säkerställ med statliga bidrag att den är robust nog för krigsanvändning. Se till att det finns en krigsorganisation som kan hantera denna kommunikation.

- Bygg ut IFF mode 5 på samtliga plattformar i Försvarsmakten.

- Bygg ut Länk 16 för ledningskommunikation och använd det även för mark- och sjöstridskrafter.

Viktigast är dock att snabbt se till att vi förutom ett tekniskt förmågeglapp inte får ett personalglapp, då de fåtal stridsledare som finns kvar i tjänst idag måste finnas kvar för att utbilda nästa generation. Annars så får vi göra som danskarna och skicka våra elever på utbildning i andra länder. Detta kan också vara en av huvudorsakerna till att behålla Hästveda!

Nästkommande inlägg kommer att handla om bassystemet, jaktförsvaret, attack/spaning, helikoptrar och transportflyg.

Se även mina tidigare inlägg om STRIL.

Tillbaka där vi startade

Under det senaste året har det varit stora diskussioner kring nedläggningen av det svenska STRIL-systemet och flygbasorganisationen. Dessa två organisatoriska delar är grunden för Flygvapnets förmåga att försvara Sverige (den tredje är flygplanen i sig själva). Symboler för denna nedläggningscirkus har varit STRIL-anläggningen i Hästveda och den militära flygplatsen Ärna, f.d. F16. Bägge har lagts ned och återuppstått ett antal gånger.

Men nu börjar det blåsa nya vindar. Politikerna har fått upp ögonen på vanvettet att lägga ner den infrastruktur som deras dyrt anskaffade Gripen kräver. Stridsflygplan utan landningsbaser innebär sämre uthållighet och räckvidd. Det tar dessutom längre tid att nå ett eventuellt insatsområde. Vapenlast får ersättas av bränsle, vilket även påverkar insatsförmågan. Stridsflygplan utan stridsledning innebär att det viktiga situationsmedvetande kraftigt försämras. En Gripen kan mycket, men dess radar kan inte se bakåt. Dethar talats om "förmågeglapp" i samband med införande av Länk16, men detta är ingenting jämfört med det "förmågeglapp" som har uppstått i och med nedläggningen av Flygvapnets infrastruktur.

- Behovet av transporter för internationella insatser har inneburit att Ärna med sin närhet till bl.a. SWEDINT och Högkvarteret i Stockholm fått nytt fokus. Nedläggningsbeslutet är nu officiellt lagt på is. Detta tycker jag är ett mycket bra beslut. I brist på bra möjligheter att basera på Arlanda eller Bromma så är Ärna det bästa alternativet vid insatser för att skydda Stockholm. Det var t.ex. inte bara 18 flygplan i formering som flög över Stockholm på kronprinsessans bröllop. Fler Gripen än så fanns i luften för att vara insatsberedda utifall någon skulle hota de 500.000 åskådarna på backen.

- Även besluten avseende stridsledning är lagda på is. Politikerna har nu kommit på att en stridsledningscentral kräver fortifikatoriskt skydd, något GLC/NOC i Enköping knappast skulle kunna erbjuda.

Ännu är inte faran över för Ärna eller Hästveda, men det ser betydligt ljusare ut än för bara några månader sedan. Försvarsmakten har dock inte gett upp sina planer ännu.

Men på Försvarsmakten anser man inte att onsdagens uppdrag behöver rucka på planerna.

- I budgetunderlaget, som vi presenterat, har vi sagt att vi vill lägga ner Hästveda 2014. Det regeringen säger i dag innebär ingen förändring i den inriktningen. Men vi måste analysera vad det innebär om det kommer andra signaler, men tills vidare gäller fastlagda planer, säger presschefen Roger Magnergård.

Försvarsmaktens reviderade planer ska redovisas för regeringen senast den 15 november.

Hmm... förvånansvärt att det inte står att läsa ett dugg om detta på vare sig Tolgfors eller Widmans blogg. Att Försvarsmakten missat nyheten är inte lika förvånande.

En liten saga ur verkliga livet

En gång för länge sedan sedan, när jag som ung soldat under en och samma vecka råkade besöka Saab i Linköping och Ericsson (numera Saab Microwave) i Mölndal, så fick jag se två olika lösningar på NBF. Tanken slog mig att nu hade industrin hittat en ny gödkalv. Likt H C Andersens onde skräddare så försökte industrin pracka på Försvarsmakten en massa produkter som dom inte ens insåg att dom behövde, men trots det var villiga att lägga ut en massa pengar på för att få det senaste och bästa av allting. NBF var då fortfarande något nytt och vackert som generalerna Kihl och Moore åkte land och rike runt och predikade om. Ung och dum som jag var på den tiden så vågade jag inte resa mig upp och ropa, "Men det här har vi ju redan i Flygvapnet, det kallas för STRIL och FV 2000".

Post 9-11 så började det dyka upp en civil marknad för produkter som avknoppats ur den militära övervaknings- och ledningsindustrin. Saab har följt denna utveckling och tagit fram en hel del tillämpningar som man säljer in till civila bolag. Nu har man dock åkt på ett rejält bakslag. Ringhals och Oskarshamn kärnkraftverk har underkänt de tänkta säkerhetslösningarna och Saab erkänner att man inte har lyckats, utan drar sig ur projekten.

–Vi har underskattat komplexiteten i projektet, säger Ann-Sofi Jönsson på Saabs Investor Relations. Framför allt komplexiteten i att vara totalentreprenör.

Hon vill inte gå djupare in på vad som gått snett.

–Vi för en dialog med Oskarshamns Kraftgrupp just nu om hur vi ska lösa upp kontraktet.

I Ringhals var det främst problem med att knyta ihop systemen som gjorde att projektet avbröts.

–Saab levde inte upp till förväntningarna på funktion och leverans av systemen, och vår bedömning var att de inte skulle kunna göra det heller, säger Gösta Larsen, informationschef på Ringhals. Saab har dock levererat och installerat en del utrustning som vi använder.

–Vi har krav på oss från Strålsäkerhetsmyndigheten SSM när det gäller bevakningen av kärnkraftverk. Saab kunde inte leva upp till detta, så nu har vi löst problemet på annat sätt. I stället för teknik får vi köra med kompensatoriska åtgärder i form av personal.

Hmm. Den teknik som var tänkt att användas i NBF och som säkerligen lever vidare i en och annan form inom GLC/NOC underkänns av civila företag. Teknik som inte räcker för att övervaka enskilda anläggningar ska övervaka hela Sverige? Vi kanske skulle behöva en motsvarighet till SSM för att övervaka säkerheten inom Försvarsmakten? När ska den lille pojken som länge suttit stilla och betraktat Försvarsmakten resa sig upp och ropa "Kejsaren är ju naken!"

"Skibox" i Pakistan vs Sverige

I Air Forces Monthly februarinummer 2010 så har man två intressanta artiklar om flygande radarsystem. Den första handlade om leverans av Pakistans första Saab 2000 AEW&C. Totalt kommer fyra stycken system samt en ren Saab 2000 í transportkonfiguration att levereras till Pakistan. Läs mer här om den pakistanska AEW&C.

Den andra intressanta artikeln handlade om det svenska ASC 890. Man berättar om de goda erfarenheterna från Northern Coast NOCO 09 övningen där den nya Länk 16 funktionaliteten prövats ut. Trots att systemet är mycket nytt så fungerade allt bra. Därmed så har Flygvapnet sakta men säker börjat fylla igen det "förmågeglapp" som existerat på C/D versionerna av Gripen då dom saknar datakommunikation med svenska stridsledningscentraler. Nu kan man åtminstone vid behov kommunicera med ASC 890.

"Although ASC 890 had only just been handed over to SwAF immediately to the exercise, the aircraft achieved 100% availability during the proceedings - a truly remarkably result"

De gamla FSR 890 systemen säljs nu av en efter en. Thailand har köpt ett och är intresserade av ett till. Ytterligare två säljs till Förenade Arabemiraten (UAE).

ASC 890 är i mina ögon ett bra sätt att återvinna de erfarenheter som dragits från försäljningarna till Brasilien, Mexiko, Grekland och Pakistan för att utveckla FSR 890 som var ett svenskt unikt system och hårt integrerat i den svenska STRIL lösningen till att bli ett internationellt användbart system.

Det jag saknar är det som syns på bilden ovan. Den pakistanska lösningen bygger på Saab 2000 i.s.f. den svenska Saab 340. Då får man kapacitet att montera ett motmedelssystem samt betydligt längre räckvidd och uthållighet. En ännu bättre lösning hade varit Embraer 145 som används i Brasilien, Mexico och Grekland. Men det kanske går att fixa till som ett motköp om vi lyckas sälja Gripen till brasilianarna? Ett system anpassat för internationella insatser måste ha motmedel! Med tanke på att ASC 890 är anmält i internationella styrkeregister från 2010-01-01 så tycker jag att det är dags att göra något åt saken.

Som jag skrev i förra inlägget om TUAV så riskerar vi att sätta krokben på oss själva när det kommer till själva upploppet på leveransen av ASC 890 då det "bara" är certifieringsprocessen kvar. Med tanke på att det handlar om krypton och nationell sekretess så lär MUST ha ett ord med i laget. Förmågeglappet är nog inte helt överhoppat ännu...

Baltikum, here we come

På EU toppmotet med Ryssland sa charmar Medvedev sina kollegor med att visa på Rysslands ambitioner att bli mer demokratiska. Men frågan är vilka deras egentliga ambitioner är?

Jag har skrivit om de ändrade strategiska förutsättningarna i Östersjön och äntligen verkar svenska journalister vakna inför detta faktum. Att Sverige nu lovar att vid behov försvara Baltikum är bra, men frågan är med vad? Sådana här löften är politiskt intressanta, men det går tyvärr att dra lite paralleller till inledningen på första världskriget. Är det våra löften som ska motverka att en eventuell kris ska uppstå? Löften och allianser kan i bästa fall vara förutsattningar för att kriser ska undvikas, men i värsta fall tvinga in fler i krisen.

Det svenska försvaret har tidigare enbart försvarat territoriet eller gjort fredsinsatser långt borta. Nu ska svenska styrkor även kunna sättas in i vårt närområde. Det bekräftar försvarsminister Sten Tolgfors (M) för SvD:

– Tidigare har vi inte haft en försvars- och säkerhetspolitik för närområdet. Det har vi nu. Vi kan inte stå passiva om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas.

Att Ryssland markerar sitt nyuppvaknade intresse för Östersjön märks inte minst på övningarna Ladoga och Zapad som genomfördes i somras.

Vladimir Putin har tidigare sagt att gasledningen ska skyddas av ryska Östersjöflottan. I september genomförde Ryssland de största militärövningarna på tio år i Östersjöområdet. President Medvedev inspekterade landstigningarna vid Kaliningrad och lovade att rusta upp flottan de närmaste tio åren.

Det ska bli mycket intressant att se om skeden rättar sig efter munnen? Om vi ska ha en försvars- och säkerhetspolitik för närområde så måste vi ha ett försvar som fortfarande är anpassan för detta och kanske inte helt och hållet fokuserar på operationer i Afghanistan.

För Flygvapnets del innebär detta framför allt att ta i beaktande behovet av Bas och STRIL-system, inklusive nationella datalank och radiosystem.

En fattigmans AWACS

Vår svenska ASC 890 - Airborne Surveillance and Control är nere i Tyskland och övar. Detta är en del i valideringen av systemet inför leverans till Försvarsmakten. Många har nog inte förstått vilken ny förmåga för Flygvapnet detta är. FSR 890 var egentligen bara en radarantenn som skickats upp i luften. Fördelen var givetvis en rackarns hög "mast" samt att den gick lätt att flytta omkring. Därför så användes den som "gapfiller" där det av någon anledning var dålig radartäckning.

Men FSR var aldrig ett ledningsflygplan. Antennen styrdes från marken och måldata skickades ner till marken där FSL - Flygstridsledare använde måldatat för att leda insatser. Genom att bygga in ett antal ledningspositioner i ASC samt den internationella standarden Länk 16 för datakommunikation så har dessa begränsningar byggts bort. En operatör ombord på ASC 890 kan nu skicka ut en luftlägesbild samt skicka ut styrkommandon för att leda insatser med jaktflyg. Och då pratar vi inte bara Gripen utan även andra länders jaktflygplan som har Länk 16 förmåga.

Gripen har fått mycket kritik det senaste året för avsaknad av datalänkar till stridsledningscentralerna, men med Länk 16 har denna förmåga återigen kommit tillbaka. Nu gäller det bara att övriga Försvarsmakten kommer ikapp. Våra gamla länkar i JAS39A/B var helt knutna till ett användande i Sverige och STRIC var tyvärr inte särskilt portabelt.

Man måste i debatten skilja på äpplen och päron.

- NOC/GLC har ingenting med Länk 16 att göra. Länk 16 är bara en standard för hur kommunikationen kan ske. Det kan lika gärna vara ett STRIC i ena ändan. Tyvärr så använder en del "framåtsträvare" en ny kommunikationsmetod som argument för att bygga en ny ledningscentral. En sak i taget vore det bästa för att undvika s.k. "Förmågeglapp".

- Sedan pågår också bråket om hur internationella vi ska vara. Länk 16 är en internationell standard och då finns det givetvis risker för att "lede fi" i form av NATO och USA lyssnar på vad vi gör. Men här måste politiker och höga militärer dra i handbromsen. I ena stunden pratas det internationella insatser och kompabilitet med utländska system med följd att STRIC och Bas-90 läggs ner. I andra stunden så är det MUST som säger att vi måste fortsätta vara hemliga. Om fokus var på invasionsförsvar så skulle jag köpa hemlighetsmakeriet, men det är flera år sedan vi lade ner det spåret. Nu måste vi fullfölja det vi gett oss in på.

- Länk 16 är en mycket bred standard. Bara för att Gripen och ASC nu har Länk 16 betyder det inte att det automatiskt går att koppla ihop oss med någon annan som har Länk 16. Meddelandena är standardiserade, men hur dom tolkas är inte alltid det. Innan man deltar i en insats med Länk 16 krävs det därför en hel del finjusteringar i systemen och här håller Sverige också på att bygga upp en kompetens i form av JDLOC - Joint DataLinks Operation Cell. Eftersom takiska datalänkar opererar inom civila frekvensband finns också ett behov av att säkerställa att en övning inte stör annan trafik. Därför har ett regelverk tagits fram för utländskt flyg om dom vill operera med Länk 16 i Sverige.

ASC 890 enda nackdel är fortfarande en något för liten plattform i form av Saab 340. En "riktig" AWACS ska kunna lufttankas och ha möjlighet till extra besättningar ombord för att köra i skift. Men man kan inte få allt för pengarna. För en i sammanhangen liten summa pengar har vi nu fått ett system som skulle kunna innebära att en grupp Gripen kan åka ut på internationella insatser och ta med sig ett eget radarövervaknings- och stridsledningssystem.

Konspirationsteorier (uppdaterad)

Konspirationsteorierna har börjat flöda. Som jag tidigare berättat florerar ryktet om att ytterligare en flottilj ligger på stupstocken. Kommunledningarna i Luleå och Ronneby har blivit informerade. Jag läste precis en kort notis i Norrbottens Kuriren om att tre JAS 39C flytas från F21 till F17. För några veckor sedan hade det varit en icke-nyhet, men nu börjar tidningsmurvlarna spela ut flottiljerna mot varandra.

Givetvis är syftet på en sådan här artikel att bygga upp en teori om att F21 gradvis håller på att läggas ner och resurserna föras över till F17. Det här är helt fel och beviset har jag på bilden ovanför. Den föreställer ett av flygplanen som deltog i övningen Red Flag. Vad ser man på bilden, eller snarare inte ser? Jo det finns ingen flottiljbeteckning. Förr stod alltid flottiljens nummer bredvid kronmärket och ofta fanns ett divisionsmärke på fenan. Numera finns inte dessa beteckningar. Anledningen är att flygplan flyttas mellan flottiljerna för att sprida på slitaget. Därför så tillhör inte längre flygplanen en flottilj och kan inte förses med vare sig flottilj- eller divisionsmärken (lite synd enligt oss nostalgiker som gillar divisionsmärken). Dom tillhör MSK (Materiel System Kontor) Flyg som sedan vid behov fördelar ut flygplanen på de olika flottiljerna.

Om t.ex. en flottilj flyger mycket med LDP (den svarta kapseln under skrovet) så kommer dom att slita mycket på den balken på flottiljens flygplan. Om en annan flottilj flyger mycket med fälltankar eller bomber (GBU-12) hängande på vingarna kommer deras flygplan att slitas mycket i dessa balkar. För att få ett jämt slitage i den totala flygplansparken så flyttas flygplan ofta mellan flottiljer.

En sista anledning, men då är det oftast ett flygplan i taget, är att det kan vara fullt i hangarerna för större underhåll på en flottilj. Då flyttas det aktuella flygplanet till en annan flottilj för att utnyttja lediga resurser. Att planera flygtidsuttaget så att underhållsresurserna hålls jämt belastade är en stor uppgift för MSK.

Därför låt inte journalisterna dra igång en debatt mellan flottiljerna som ingen tjänar på. Fokusera i stället på en allmän debatt på hur vi bibehåller ett fungerande Flygvapen.

- Ska vi deltaga i beredskap för internationella insatser när politikerna hela tiden tvekar? Beredskap och träning förbrukar stora summor pengar som skulle kunna gå till bättre verksamhet. Jag är ganska så elak mot CAS konceptet, men varför träna på något som vi aldrig kommer att använda? Vid försvar av Sverige är det i första hand luftherravälde och att stoppa försörjningslinjer som flygvapnet kommer att syssla med. Det kommer inte att finnas lediga resurser för CAS. Flyg kommer alltid att vara en begränsad resurs och med de nedskärningar som varit kommer det i framtiden att vara ännu viktigare att varje resurs används på rätt sätt.

- Ska vi bibehålla en grundflygutbildning i Sverige, eller ska vi försöka göra något gemensamt inom Norden eller t.ex. tillsammans med andra Gripen användare?

- Ska vi bibehålla STRIL och bas-systemen? Hotbilden för invasion av Sverige kanske inte är så hög, men vad krävs för en effektiv incidentberedskap i ett ansträngt läge kring Östersjön, Baltikum eller Nordkalotten? Georgien, gasledningar i Östersjön och nya transportleder runt Ryssland borde leda till ett nytt strategiskt läge. Utan Bassystem kommer det att krävas lufttankning även för operationer inom Sverige.

- Ska vi ta fram en gemensam Gripen utbildning, både för piloter och tekniker där inte allt sker i Sverige? Vi låser idag stora resurser för att till stor del utbilda utländska elever från de länder som köpt Gripen. Detta är givetvis bra för våra skolor, men kanske sämre för Flygvapnet?

- Hur ska våra framtida transportresurser se ut? Tp-84 börjar falla för åldersstrecket. Vi har köpt i oss på C-17 i HAW för strategisk transport, men behöver ett taktiskt transportflygplan för t.ex. basering i Afghanistan.

- Ska vi ha ett luftvärn som är integrerat med övriga luftstridskrafter? Flygstridskrafter har sina fördelar med snabba ombaseringar och stor räckvidd. Luftvärn har dock en betydligt större uthållighet. Att t.ex. bevaka Stockholm under Nobelfestligheterna skulle få Flygvapnet att gå på knäna om det skulle uppstå ett behov av att hålla flygplan konstant i luften. Det skulle räcka med ett par batterier Rbs-23 eller Hawk för att få uthållighet 24/7.

Jag har givetvis en hel del åsikter, men inga direkta svar. Snarare blir det bara fler konspirationsteorier. Vad vill egentligen våra politiker? Spelar vi bara för galleriet när det gäller internationella insatser? Blundar man för bristerna i försvaret av Sverige för att inom några år tvinga fram en NATO eller EU lösning på ett gemensamt försvar?

Uppdaterad 09-10-24, 16:38
Även BLT har haft en artikel om flytten...

Det bidde bara en tummetott (uppdaterad)

Det svenska Flygvapnet var när det var som starkast under 50- och 60-talet det fjärde största flygvapnet i världen, med 17 flottiljer och över 1000 flygplan. General Nordenskiöld hade gjort sig av med det gamla arvet (till fasa för flygvapenmuséet) och byggt en modern readriven flotta.

När jag läste igenom budgetpropositionen så slogs jag av att det hela tiden enbart nämndes 4 insatsdivisioner JAS 39 Gripen. Jag antog då bara att det var utbildningsdivisionerna på F7 som inte räknades upp.

Nu vette sjutton vad det är som är på gång att hända? Känt sedan tidigare är att basbataljonerna på F17 och F21 ska flyttas till Linköping och bilda ett utbildningscentrum, s.k. Combat Support Wing. Därmed kommer dessa flottiljer att bli lika döda som F7 varit sedan värnpliktsutbildningarna slopades. Dom enda som jublar över detta är Linköpings kommun som räknar med att 500 officerare flytter ner till Linköping. Frågan är bara om officerarna på F17 och F21 är lika villiga till detta? Fackförbunden på F17 har försökt få ut dokument från HKV som visar på nyttan av flytten, men HKV har hittills vägrat.

Nu säger nya rykten från kommunledningarna i Ronneby och Luleå att antingen F17 eller F21 verksamhet kommer att försvinna om något år. F17 har legat illa till många gånger i de olika försvarsbesluten. F21 har ofta klarat sig bättre tack vare det stora övningsområdet i Vidsel, vilket nu senast användes under övningen Loyal Arrow. Även om det bara är rykten så är risken stor att officerare tröttnar på att hela tiden leva i ovisshet.

Om dessa rykten skulle visa sig vara sanna har Flygvapnet sedan 1972 skurits ner från 17 flottiljer till 2, från ca 50 divisioner till 4 och från över 1000 flygplan till 98. Fredsflottiljerna kan i och för sig utbilda insatsförband för internationella insatser, men att täcka Sveriges yta med enbart två flottiljer som utgångsgruppering är inte mycket till nationellt försvar. BAS 90 är redan nedlagt och STRIL systemet på god väg att försvinna. Visserligen blir våra flygplan effektivare var och en för sig själv, men kvantitet är en kvalitet i sig själv som den gode Molotov sade...

Uppdaterad 09-10-06, 07:23
Det jag är rädd för är att det blir ett ställningskrig mellan kommunledningarna i Ronneby och Luleå, där man smutskastar den andra regionen till förmån till sig själva. I nedläggningsdebatten 1996 så användes alla metoder, vilket ännu idag skapar lite osämja bland personal från F15, F16 och F10.

Med endast två flottiljer kvar är det också frågan om Flygvapnet klarar av sina tre huvuduppgifter?
- Nationellt Försvar och incidentberedskap
- Internationella Insatser och övningar
- Utbildning av nya piloter

Framför allt den sista får vi inte glömma bort då Sverige har stora åtaganden mot Ungern, Tjeckien, Thailand och till viss del Sydafrika att utbilda tekniker och piloter. Vi är moderflygvapen med uppgift att stödja dessa länder och utveckla Gripen under minst 20-30 år framöver. Våra svenska politiker lär få det hett om baken om dom sviker ingådda avtal med dessa länder. Detta åtagande är något som inte framkommer tillräckligt tydligt i t.ex. SEP debatten.

I denna fråga finns det inga vinnare, bara förlorare.

Uppdaterad 09-10-07, 22:42

Wiseman har gjort ett utmärkt inlägg i samma fråga. Som vanligt med en utmärkt hantering av retorikkonsten. Jag vill trycka på den senare delen av hans inlägg, d.v.s. den operativa förmågan. I debatten kring försvarsbudget blir det alldeles för ofta en fokusering på antal förband, fartyg, flygplan m.m. när det borde vara förmågan som ska definieras.

Gången borde i stället vara så här:
- Regeringen ger uppdrag i form av förmåga och budget (ingen utpekning på vilka eller hur många enheter som ska finnas)
- Försvarsmakten redovisar om dom lyckas rymma begärda förmågor helt eller delvis inom ramen för budget.
- Därefter börjar kohandlingen. Mer budget? Osannolikt. Då blir det i stället att skära bort hela eller delar av förmågor? I denna förhandling måste det vara absolut förbjudet för kommunalpolitiker att lägga sig i. Dom är om några definitivt inte ute efter Försvarsmaktens bästa, utan enbart lokala arbetsplatser och i förlängningen skatteinkomster och röster i nästa val.

Avslutningsvis vill jag gärna parafrasera Cato d.ä., "För övrigt anser jag att FortV ska läggas ner", "förstöras" kändes i och för sig mer rätt, men lite elakt...