Militanta veganer finns det gott om. Militanta feminister likaså. En och annan militant djurrättsaktivist brukar ibland öppna pälsfarmarnas burar. Men vad är det egentligen för områden som vi militärer med gott samvete kan vara militanta inom?Maja Fjaestad recenserar i dagens SvD den nyligen utgivna boken "Environmental Histories of the Cold War" som handlar om den miljöpåverkan som det Kalla Kriget åstakommit runt jorden. Verkar läsvärd, men till ett ganska så högt pris. Jag väntar nog tills bokrean innan jag ger mig i kast med denna bok.
Maja ställer en mycket relevant fråga i sitt inlägg, som hon tyvärr väljer att inte besvara.
Hur skiljer man på vad som är en effekt av kalla kriget och den miljöförstörelse som skulle skett ändå, på grund av okunnighet, politiskt ointresse och icke-ifrågasatt industriell expansion? Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara – och kanske även onödig att ställa. För det första hade det mesta som skedde åren 1950–1990 koppling i något led till det kalla kriget – i önskningar att öka produktionen inför ett eventuellt kommande krig, i en oklar rädsla för massförstörelse, i begränsningar i varuflöden och politisk öppenhet och så vidare. För det andra är det intressanta kanske ändå vilka resultat vi står med idag, som följder av det kalla kriget och av en samtidig miljöförstörelse.
Visst så har författarna i antologin rätt i att Kalla Kriget resulterat i stor miljöpåverkan, men vad hade alternativet varit? Det Kalla Kriget nöjde sig till stora delar att vara just kallt (med vissa "smärre" undantag som Vietnam). Trots allt så bröt aldrig det tredje världskriget ut, vilket ingen kunde ha hoppats på under de första åren av 50-talet när atombombshysterin var som värst.
Det är att göra det alldeles för enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan militär verksamhet och miljöförstörelse. Det är inte per automatik den militära verksamheten i sig själv som förstör miljön, utan dumhet hos de som bedriver verksamheten. Det är också lite för enkelt att hävda att alla krig under Kalla Krig epoken hade gått att undvika om det inte funnits två stormakter som petade med sin pinne i myrstacken. Tvärtom så visar fallet av muren 1989 på att frånvaron av två stormakter har inneburit att konflikterna fått härja fritt i bl.a. forna Jugoslavien.
Försvarsmakten brukar ibland hävda att man genom att vara en kraft som skall motverka krig då också indirekt skyddar miljön från den förödelse som ett krig skulle innebära. Detta tycker jag är något som är värt att lyfta fram i debatten.
I fredstid har det genom åren varit lite si och så med miljötänkandet inom Försvarsmakten, men det har blivit betydligt bättre på senare år. Gamla skjutfält saneras, dumpad ammunition bärgas och Försvarsmakten försöker att bedriva ett aktivt miljöarbete. Detta sker både under övningsverksamhet här hemma i Sverige och under Internationella Insatser.
Faktum är att ofta har Försvarsmakten kunnat lämna tillbaka övningsområden till allmänheten där man i många år bevarat ömtålig natur, som bygghysterin på 60- och 70-talen annars hade gjort om till betonggetton och förorter till storstäderna. Ett exempel på detta är Tinnerö eklandskap utanför Linköping.
Tinnerö eklandskap är ett nedlagt militärt övningsfält och det gör platsen än mer intressant. Vi har många exempel på städer i Sverige där försvarsmakten lagt ner sin verksamhet och lämnat stora områden i anslutning till tätorter, till exempel Karlskrona, Växjö och Stockholm med Gärdet. I Tinnerö har försvarsmakten varit verksam mellan 1910–1996, vilket har skyddat detta stadsnära område från exploatering under lång tid. Att området varit skyddat medför att här har utvecklats stora biologiska och ekologiska värden och att fornlämningarna i kulturlandskapet har bevarats för eftervärlden. Samtidigt har de rekreativa värdena stadigt ökat vilket gjort det extra viktigt att befästa eklandskapets betydelse för Linköping och Linköpingsborna.
Kanske är det Försvarsmakten som är den nya militanta miljörörelsen? Med tanke på att miljön och naturresurser ofta ligger som grund till konflikter så krävs det ett försvar för att bevara freden och därmed också miljön.
P.S: Den gröna igelkotten är en bra symbol med många bottnar. Grönt=miljö, igelkott=djur och det klassiska begreppet "igelkottsförsvar", som gruppchefen kommenderar genom att knacka sig själv på huvudet, innebär att gruppen bildar en tillfällig cirkelformad försvarsställning för att försvara den aktuella positionen från angrepp utifrån. Igelkottsförsvar kan därmed också passa som begrepp för att försvara den lokala miljön från angrepp.
Inlägg
Det är nog tyvärr inte så svårt att hitta framtida uppgifter för militär personal. Militären erbjuder ofta den fasta strukturen inom mindre stabila stater. När krisen som ju redan syns inom EU eskalerat till att destabilisera även Sverige kommer de strukturer som finns och fungerar att vara efterfrågade eftersom det civila samhället inte längre funkar.
SvaraRaderaI dag bygger ju svensk ekonomi och svenskt samhällsliv på storskalig import av allt möjligt. När i stället brist lett till återupptagen inhemsk produktion av livsmedel är det inte svårt att räkna ut att transportlinjer kommer behöva gå i konvoj med eskort för att inte kapas av locals. Livsmedelsproducenter kommer ju att behöva få avsättning för sina produkter vilket betyder att de vill sälja i tätort och de kommer vilja få betalt i någon valuta av något slag för att kunna driva verksamheten. Det betyder goda affärsmöjligheter för andra om statens maktmonopol sviktar vilket det ser ut att göra.
Debatt om inre fiender förs ju inte alls av någon trots att det hotet är mest påtagligt.
Tobias Wallin
Kalla kriget var tämligen varmt i Vietnam, mängder av konflikter i Afrika och det gjorde situationen i mellanöstern märklig där bland annat Iran vart manipulerat på ett olyckligt sätt. När det var slut minskade antalet konflikter i världen, delvis beroende på att det inte längre fanns något Sovjet som sponsrade och delvis beroende på ekonomisk tillväxt och kanske även att politiken hade blivit klokare.
SvaraRaderaSedan kom kriget mot terrorn som hanterades tämligen uselt och kulmen i oljeproduktionen som hanteras ännu sämre så det förblir nog inte lika lugnt.
Kalla kriget var en katastrof för USA som efter andra världskriget var västvärldens stormakt ekonomiskt och snart även kulturellt. Inte bara miljön skadades utan även det politiska klimatet med jakten på misstänkta kommunistsympatisörer, resursanvändningen forcerades vilket gjorde USA beroende av Saudisk olja och senare import från andra länder och det måste ha varit skadligt att leva med ständigt hot om utplåning.
I Sovjet och östeuropa var det mycket värre och resten av världen var som sagt var bara en spelplan. Det kapital i naturresurser och arbetstid samt den egentligen meningslösa resursförbrukningen för att föra det "kalla" kriget hade nog räckt för att undvika klimatförändringen. Jag tror att den ekonomiska utvecklingen hade varit lite långsammare i USA utan kalla kriget genom att de bara hade bränt sitt ljus i ena änden och det skulle ha kunnat ge tid att reagera på miljöpåverkan.
Det hade t.o.m. varit bättre om andra världskriget hade varit längre med ett besegrande av Sovjet.
Tillbaka till verkligheten.
Jag håller själv på att försvaret behövs för att skydda oss själva och naturresurser från plundring, skydda handelsvägar och handelspartners och andra vänner och göra det olönsamt att starta krig. I princip en polisiär roll som stabiliserar ett litet hörn i den globala anarkin och förhoppningsvis kan vi samarbeta med andra så världen förblir lugn.
När det gäller att vara militär aktivist håller jag på att inte följa idealet att i allting vara politikernas lydiga verktyg oavsett vad som hittas på. Även försvarsmänniskor behöver tala för sin sak och det de brinner för, även de behöver vara en del av den offentliga debatten. Där gör du Chefsingenjören en hel del även om det fortfarande är anonymt.
Givetvis skall inte vapnen vara verktyg för det politiska samtalet, det gäller alla inklusive de som har som yrke att arbeta med våldsmakt.