Slåss för miljön

Militanta veganer finns det gott om. Militanta feminister likaså. En och annan militant djurrättsaktivist brukar ibland öppna pälsfarmarnas burar. Men vad är det egentligen för områden som vi militärer med gott samvete kan vara militanta inom?

Maja Fjaestad recenserar i dagens SvD den nyligen utgivna boken "Environmental Histories of the Cold War" som handlar om den miljöpåverkan som det Kalla Kriget åstakommit runt jorden. Verkar läsvärd, men till ett ganska så högt pris. Jag väntar nog tills bokrean innan jag ger mig i kast med denna bok.

Maja ställer en mycket relevant fråga i sitt inlägg, som hon tyvärr väljer att inte besvara.

Hur skiljer man på vad som är en effekt av kalla kriget och den miljöförstörelse som skulle skett ändå, på grund av okunnighet, politiskt ointresse och icke-ifrågasatt industriell expansion? Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara – och kanske även onödig att ställa. För det första hade det mesta som skedde åren 1950–1990 koppling i något led till det kalla kriget – i önskningar att öka produktionen inför ett eventuellt kommande krig, i en oklar rädsla för massförstörelse, i begränsningar i varuflöden och politisk öppenhet och så vidare. För det andra är det intressanta kanske ändå vilka resultat vi står med idag, som följder av det kalla kriget och av en samtidig miljöförstörelse.

Visst så har författarna i antologin rätt i att Kalla Kriget resulterat i stor miljöpåverkan, men vad hade alternativet varit? Det Kalla Kriget nöjde sig till stora delar att vara just kallt (med vissa "smärre" undantag som Vietnam). Trots allt så bröt aldrig det tredje världskriget ut, vilket ingen kunde ha hoppats på under de första åren av 50-talet när atombombshysterin var som värst.

Det är att göra det alldeles för enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan militär verksamhet och miljöförstörelse. Det är inte per automatik den militära verksamheten i sig själv som förstör miljön, utan dumhet hos de som bedriver verksamheten. Det är också lite för enkelt att hävda att alla krig under Kalla Krig epoken hade gått att undvika om det inte funnits två stormakter som petade med sin pinne i myrstacken. Tvärtom så visar fallet av muren 1989 på att frånvaron av två stormakter har inneburit att konflikterna fått härja fritt i bl.a. forna Jugoslavien.

Försvarsmakten brukar ibland hävda att man genom att vara en kraft som skall motverka krig då också indirekt skyddar miljön från den förödelse som ett krig skulle innebära. Detta tycker jag är något som är värt att lyfta fram i debatten.

I fredstid har det genom åren varit lite si och så med miljötänkandet inom Försvarsmakten, men det har blivit betydligt bättre på senare år. Gamla skjutfält saneras, dumpad ammunition bärgas och Försvarsmakten försöker att bedriva ett aktivt miljöarbete. Detta sker både under övningsverksamhet här hemma i Sverige och under Internationella Insatser.

Faktum är att ofta har Försvarsmakten kunnat lämna tillbaka övningsområden till allmänheten där man i många år bevarat ömtålig natur, som bygghysterin på 60- och 70-talen annars hade gjort om till betonggetton och förorter till storstäderna. Ett exempel på detta är Tinnerö eklandskap utanför Linköping.

Tinnerö eklandskap är ett nedlagt militärt övningsfält och det gör platsen än mer intressant. Vi har många exempel på städer i Sverige där försvarsmakten lagt ner sin verksamhet och lämnat stora områden i anslutning till tätorter, till exempel Karlskrona, Växjö och Stockholm med Gärdet. I Tinnerö har försvarsmakten varit verksam mellan 1910–1996, vilket har skyddat detta stadsnära område från exploatering under lång tid. Att området varit skyddat medför att här har utvecklats stora biologiska och ekologiska värden och att fornlämningarna i kulturlandskapet har bevarats för eftervärlden. Samtidigt har de rekreativa värdena stadigt ökat vilket gjort det extra viktigt att befästa eklandskapets betydelse för Linköping och Linköpingsborna.

Kanske är det Försvarsmakten som är den nya militanta miljörörelsen? Med tanke på att miljön och naturresurser ofta ligger som grund till konflikter så krävs det ett försvar för att bevara freden och därmed också miljön.

P.S: Den gröna igelkotten är en bra symbol med många bottnar. Grönt=miljö, igelkott=djur och det klassiska begreppet "igelkottsförsvar", som gruppchefen kommenderar genom att knacka sig själv på huvudet, innebär att gruppen bildar en tillfällig cirkelformad försvarsställning för att försvara den aktuella positionen från angrepp utifrån. Igelkottsförsvar kan därmed också passa som begrepp för att försvara den lokala miljön från angrepp.