Internet, hot eller möjlighet? (uppdaterad)

I den debatt som dragit igång efter terrorattentatet i Norge så diskuteras det Internets roll i sammanhanget. Helt klart är att det på Internet i flera år drivits en anti-Islam/anti-invandrings kampanj. Detta också på sidor/bloggar som länkas från officiella sidor/bloggar tillhörande medlemmar i Sverigedemokraterna. Breivik var en ivrig deltagare i debatterna och i sitt manifest så hänvisar han till samma typ av argumentation som förs i dessa forum. Men om detta verkligen är orsaken till Breiviks hat, eller om han hade utfört attentatet ändå är nog omöjligt att bevisa.

Thomas Hylland Eriksson skriver i ett inlägg ipå SvD att "Internet filtrerar fram hat".

På detta sätt kan internet hjälpa människor med fundamentalistiska böjelser att förverkliga sin potential. Det blir lätt att välja bort information som ger bredd, nyanser, motsägelser och oväntade infallsvinklar. Men det slutar inte där. En färsk bok av Eli Pariser, ”The filter bubble”, visar hur Google, Facebook och andra tunga aktörer på nätet aktivt filtrerar den information vi alla får på nätet. Google finkalibrerar dina sökträffar baserat på information de har inhämtat om dig på andra sätt, som din sökhistoria. Det betyder att om en miljöaktivist och en oljedirektör söker på ”klimatförändringar”, så får de ganska olika träfflistor. Båda får sin världsbild bekräftad. Vi talar här om en mer subtil, och osynlig, version av Amazons ”personliga rekommendationer”.

Torbjörn Wester (pp) anser att Internet snarare är ett forum där demokratiska röster kan göra sig hörda, så att de som sysslar med icke-demokratisk verksamhet kan ändra sin uppfattning.

Efter att i vuxen ålder ha hoppat av rörelsen och haft kontakt med en stor mängd andra avhoppare, kan jag konstatera att det är en enskild faktor som nästan alla lyfter fram som en förklaring till att de hoppade av: Internet. De synpunkter som uttrycks är ”Internet hjälpte mig att tänka fritt”, ”Jag skulle aldrig ha lämnat rörelsen om det inte vore för internet” och ”Via internet har jag fått kontakt med andra avhoppare, och det hjälpte mig att våga lämna rörelsen”. Tack vare internet är det enkelt att granska extrema rörelser i ljuset av oberoende information, även för rörelsens egna medlemmar.
...
Datalagringsdirektivet bygger på rädsla, men skulle aldrig ha förhindrat det norska terrordådet. Däremot skulle jag aldrig, inte under några som helst omständigheter, ha vågat kontakta en organisation för sektavhoppare om datalagringsdirektivet gällt i Sverige.

Själv så vacklar jag någonstans mitt emellan dessa två personers uppfattning. Bägge två har rätt, men bägge har också delvis fel.

Tyvärr så är det nog så att de galningar som tidigare hade gått omkring i sitt ensamma rum, nu kan göra sin röst hörda på Internet och tillsammans förstärka varandras budskap. De tar över huvud taget inte del av den information som skulle kunna göra att de byter åsikter. Stora delar av Breiviks manifest är kopierat från andra dårar på nätet. Och tro mig, dårar finns det gott om. Breivik har också hittat receptet för sina bomber på nätet. Men detta är inget nytt. "Terroristens handbok" har funnits på nätet i många år. Det intressanta i detta sammanhang är att Breivik troligtvis har utnyttjat samma möjligheter som Al Qaida. Han har därmed blivit det hot han själv trodde sig stoppa.

Å andra sidan så har Internet och SMS haft en stor betydelse för att samla folkmassorna till gemensamma aktioner i det arabiska uppror som just nu pågår i Nordafrika och Mellanöstern. I Egypten försökte regimen stoppa förbindelserna till Internet, men med mindre framgång. Att Internet även ses som en stor fara för totalitära regimer märks inte minst på att regimerna i Kina, Nordkorea och Syrien gör sitt bästa för att stänga av anslutningarna till omvärlden eller filtrera innehållet.

Internet är framtidens slagfält. I USA sätter man upp särskilda Cyberwarfare enheter. Ett av de första lyckade angreppen är de iranska kärnanläggningarna som attackerades med Stuxnet. Vem som låg bakom är oklart, men mycket pekar på en kombinerad aktion mellan USA och Israel. Det finns även rykten som pekar på att USA vid vissa tillfällen lagt ut information på nätet som drivit på händelseförloppet i arabvärlden. Med andra ord så har USA och Israel lämnat det passiva försvaret och börjat gå till motanfall på den digitala informationsarenan.

Bland användarna på nätet finns det bevisligen de som har mycket stor kapacitet att ställa till skada. I senaste numret av Level 64 (augusti 2011) så fanns en mycket intressant artikel om den senaste tidens cyberattacker mot bl.a. Sony, utförda av bl.a. George Hotz (se rap-videon nedan) som lyckades knäcka Apple Iphone och hacker-gruppen Anonymous som sänkte Sony. Syftet med de flesta av dessa attacker var att visa på nätets sårbarhet samt att "straffa" tillverkarna för att de försöker att begränsa användarnas tillgång till produkterna. Men resultatet blev att Sonys chefer fick gå ut offentligt och buga sig samt att göra avbön. Detta då attackerna kostat Sony miljarder. Jag misstänker att man inom större bolag inte längre kommer att nöja sig med att skydda sig själv med brandväggar och anti-virus, utan själva sätter off cyberwarfaregrupper. Anfall är ju trots allt bästa försvar.

Anonymiteten på Internet är både till fördel och nackdel. I politiska sammanhang kan folk uttala sig utan att riskera straff. Tyvärr så gäller det både inom diktaturer och demokratier. Anonymiteten leder i vissa fall till ren mobbing. Folk säger sådant som de aldrig skulle våga stå för i sammanhang där en debatt sker öga mot öga. Jag blir själv ganska så illa berörd när jag läser om mobbingen på bloggar som handlar om graviditeter och att uppfostra barn. Tänk om en debatt på ett föräldramöte i lågstadiet skulle gå till på samma sätt? Att dessa typer av "mjuka" debatter kan spåra ur visar med all tydlighet på anonymitetens brister. Jag är dock själv helt för möjligheten att kunna debattera anonymt, då jag vet att det är svårt att tala öppet när det finns risk att budskapet misstolkas på grund av vem man är. Men man måste också vara medveten om att denna möjlighet kommer att utnyttjas.

Vad gör då Sverige? Röster gör sig hörda i Riksdagen om begränsningar av både det ena och det andra. Vapen, sprängämnen, gödsel, Internet m.m. Lite desperat i mina ögon och ett sätt att försöka visa på att man har kontroll över situationen, vilket man bevisligen inte har.

FRA-lagen fick stor kritik, men jag undrar om inte många svenskar på senare tid har ändrat sina åsikter. Personligen tycker jag att övervakning behövs. Dock så bör man fundra på vilka det är man övervakar.

Begränsningar är inte lösningen på problemet. Övervakning kan bara minska effekterna. Nej, den bästa lösningen är att skapa en sansad debatt. Anti-Islamrörelsen har fått sprida sina budskap allt för länge utan att någon gått till "motattack" med ett mer nyanserat budskap. På samma sätt som Sverige har legat i förkant för att sprida information om förintelsen är det kanske dags att sprida budskap om integration, Islam och förhållandet i de länder som flyktingarna kommer ifrån. För detta ändamål är givetvis Internet en stor möjlighet! Kanske vi kan använda den Psyops-enhet som Försvarsmakten har byggt upp och nu senast skickade till Libyen? Trots allt skall alla Försvarsmaktens enheter gå att använda såväl nationellt som internationellt. Glöm inte att "sanningen finns i betraktarens ögon", så det är betraktarna som vi måste påverka, inte bara förövarna.

Hot eller möjlighet. Nätet är både och. Står vi passivt vid sidan om så kan vi dock inte påverka det som händer. Då är det mest en slump vad aktioner på nätet resulterar i. Attentatet i Norge visar med all tydlighet på faran att lämna saker och ting åt slumpen.







SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

Uppdaterad 11-08-07, 22:33
Nu börjar fler och fler tidningar att anlita företag som städar bort bl.a. rasistiska påhopp i kommentarsfälten på tidningarnas artiklar. Givetvis så kommer det att skrikas om censur bland de som står för dessa kommentarer.

Jag tycker att den dubbelriktade kommunikationen som finns hos de flesta tidningar och bloggar är lysande. Det ger möjlighet till fedback och samtal. Men tyvärr så finns det vissa människor som enbart vill skrika ut sitt budskap och som inte är det minsta intresserade av en diskussion. De är redan klara med sina ståndpunkter.

Jag har valt att göra samma typ av "censur" på kommentarerna till mina inlägg. Jag tolererar det mesta i form av åsikter och synpunkter även om jag själv har helt motsatt syn. I bästa fall kan jag ändra mig om det dyker upp bra argument. Men rasistiska kommentarer, påhopp på enskilda personer och rena konspirationsteorier som inte tillför debatten något tar jag mig friheten att ta bort. På så sätt blir det ett bättre klimat i diskussionen och förhoppningsvis också en bättre debatt. Jag önskar att det inte skulle behövas, men tyvärr så räcker det inte alltid att säga stopp!

DN1, DN2

Uppdaterad 11-08-08, 00:26
I Norge och i Danmark så har säkerhetspolisen undersökt bloggare som uttryck främlingsfientliga åsikter. Det tycker jag är bra. Det ska vara fritt att uttrycka åsikter, men om dessa åsikter skadar andra människor så skall man också vara beredd att ta konsekvenserna av sina uttalanden. Vi får se om SÄPO ger sig på några av de svenska bloggarna som också driver en kraftig invandrarfientlig kampanj.

I Tyskland så vill politiker gå ännu längre och förbjuda anonymiteten. Det här är dock helt klart att gå för långt. I många fall så kan det finnas behov av att uttala sig anonymt, då man inte styrs av omgivningens förutfattade meningar.

Precis som så mycket annat i samhället är det bättre med kontroll och möjlighet att utdela straff för de som gör fel än att bestraffa alla genom att totalt förbjuda verksamheter.

DN