Räknestickorna glöder

Regeringen har nu gett ut sin Budgetproposition med arbetsnamnet "Investera för framtiden" och däri rymmer sig en hel del som påverkar Försvarsmakten.

Vilka intressanta saker kan man läsa om i Propositionen?

Det första jag hoppade till för var underutnyttjandet av anslag för internationella verksamheter samt Förbandsverksamhet och beredskap. Nu beror det delvis på att insatserna blev billigare an vad som var tänkt, men det innebär i slutändan att reserverade pengar i Försvarsbudgeten inte kan användas. Vem får överskottet? I klartext har Försvarsmakten under 2012 använts mindre för det det är tänkt att användas till och de har övat mindre för att bli duktiga på det. Frågan är hur det blir 2013 och 2014 när insatserna i Afghanistan och Kosovo dras ner. Vilken insats är det som står på tur? Våra fast anställda soldater måste trots allt ha något att göra.

Regeringens avsikt är också att Sverige ska bidra till den av Storbritannien ledda stridsgruppen 2013 samt ansvara för en nordisk stridsgrupp 2015. Regeringens inriktning är vidare att Sverige på nytt ska delta i operation Atalanta under 2013.
...
Möjligheter till nya insatser, inklusive insatser inom ramen för FN, väntas öka i takt med att det svenska militära bidraget till ISAF reduceras.

I enlighet med vad regeringen anförde i den försvarspolitiska inriktningspropositionen (prop. 2008/09:140) kan den föreslagna utvecklingen mot ett mer tillgängligt försvar bara ske i den takt som ekonomin medger. Den högre ambition avseende insatsorganisationens tillgänglighet och användbarhet som den försvarspolitiska inriktningen innebär, kommer att leda till ökade kostnader inom främst förbandsverksamheten, framförallt i fråga om löner för anställd militär personal och övningsverksamhet. Därtill förutses under perioden bl.a. ökade kostnader i fråga om vidmakthållande av materiel m.m. till följd av att materielen i ökad utsträckning kommer att vara i bruk vid förbanden. Samtidigt minskar kostnaderna för anskaffning av materiel som en konsekvens av materielförsörjningsstrategin.

Här erkänner Regeringen det ÖB tidigare framfört, d.v.s. att ett insatsförsvar kommer att kosta mer pengar än tidigare och att dessa pengar ännu inte finns i fysisk form.

Regeringen föreslår i föreliggande budgetproposition en utveckling av JAS 39 E och ombyggnad av 40–60 JAS 39 C/D till JAS 39 E. För att skapa utrymme för detta föreslår regeringen en ökning av anslaget 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar med 300 miljoner kronor 2013 respektive 2014. För åren därefter föreslås en årlig anslagsökning om 200 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att försvarsomställningen i övrigt kan ske inom oförändrade ekonomiska ramar för området Försvar, såväl för 2013 som under resten av mandatperioden. Dock förutsätter den nya inriktningen att resurser frigörs inom försvarsområdet genom förändringar och rationaliseringar i fråga om personal, materiel samt logistikförsörjning och övrig stödverksamhet.

Här hämtar man hem kostnadsökningarna genom rationaliseringar vi ännu inte sett effekt av. Dock så kan man tolka det som att införande av specialistofficerare och fast anställda soldater är en del av kostnadsbesparingarna. Med andra ord inget utrymme för framtida löneförhandlingar.

Regeringen utesluter inte att ytterligare resurser kan behöva frigöras inom försvarsområdet för att möjliggöra finansieringen av reformen efter 2014. Detta kan t.ex. innebära att det är nödvändigt med fortsatta reformer inom personalförsörjningen, ytterligare reduceringar inom stödverksamheten eller andra effektiviseringsåtgärder.

Skulle tro det...

Försvarsmakten inför stegvis det integrerade resurs- och ekonomiledningssystemet (PRIO) som ett led i en förbättrad ekonomistyrning. De delar av systemet som hittills tagits i bruk har i stort fungerat väl och är i produktion men vissa problem med införandet har förekommit vilket bl.a. skapat störningar i reservmaterielförsörjningen med osäkerheter i prognoserna som följd.

Årets understatement. Som tidigare redogjorts på en hel del av Försvarsbloggarna så har PRIO:s brister kraftigt påverkat uppdragsproduktionen i bl.a. Flygvapnet. Detta i sin tur påverkar möjligheten att träna, vilket i förlängningen påverkar kunskapen och insatsberedskapen på förbanden.

Intressant är att se förhållandet i anslaget mellan internationella insatser och nationella insatser. 2838:75! Nu är det i och för sig betydligt dyrare per insatt soldat utomlands, men en grov uppskattning brukar säga att en årsarbetskraft kostar sisådär 1 miljon. Det innebär att i grova drag 75 personer på heltidsbasis kommer att stötta de nationella insatserna. Hemvärnet har 1740 miljoner i budget. Mycket läggs givetvis på utbildning, men det kanske finns några kronor över för att stötta vid behov.

Övningsverksamheten för krigsförbanden har påbörjats. Försvarsmakten rapporterar bristande måluppfyllelse för ett antal krigsförband. Anledningen anges bl.a. vara reduceringar av övningsverksamhet som vidtogs under 2011 för att inte riskera ett överskridande av anslaget 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap. Försvarsmakten har också rapporterat att en stor del av den nyanställda personalens tid har gått till skydd och bevakning m.m. Detta har medfört att förbandsutbildning inte kunnat genomföras i avsedd omfattning.

Fast anställda soldater är inte lösningen på insatsberedskapen. Träning är det. Blir omsättningen av personal dessutom högre än tänkt kommer det att krävas ytterligare träning för att utbilda ersättarna. Försvarsmaktens överlevnad ligger inte i att rekrytera, utan i att behålla utbildad personal.

Målen för flygtidsproduktion i stridsflygdivisionerna har underskridits, bl.a. eftersom resurser bundits upp i och med deltagandet i OUP samt på grund av brist på flygtekniker. Ett långsiktigt arbete för att åtgärda denna brist pågår.

Hmm...samtidigt som det är brist på flygtekniker för Gripen så anser man sig ha råd att tvångsutbilda Gripentekniker till UAV- och helikoptertekniker? Försvarsmakten tappade en hel del helikoptertekniker i samband med det obligatoriska utlandsavtalet.

Genomsnittsåldern för yrkesofficerare ligger kvar på 42 år. Många är i ett åldersläge där antalet lämpliga befattningar i insatsorganisationen är begränsat. För civilanställd personal ligger genomsnittsåldern kvar på 46 år.
...
Försvarsmaktens personalstruktur är inte i balans med de antals-, ålders- och kompetensmässiga behoven, och det råder stor obalans mellan andelen kvinnor och män i organisationen. Minskningen av yrkesofficerare och civilanställda har enligt Försvarsmaktens underlag inte skett i den takt som myndigheten tidigare planerat, vilket medfört högre personalkostnader än planerat.
...
Under 2011 har endast 13 officerare lämnat Försvarsmakten med hjälp av myndighetens karriärväxlingsverktyg. Regeringen anser att nuvarande volym av karriärväxlande officerare är otillräcklig.

Hanteringen av övertaliga officerare kommer att vara intressant att följa den närmaste tiden. Budgeten redovisar att 2482 officerare är placerade på tjänster för specialistofficerare.

Regeringen beslutade den 7 april 2011 om inriktning för Försvarsmaktens fortsatta arbete avseende gemensam lägesinformation (GLI) m.m. Försvarsmakten avser att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintliga funktioner, såsom sjö- och luftläge, med befintlig teknik för att fastställa lägesinformation. Vidare kommer stridslednings- och luftbevakningsbataljonens verksamhet fortsatt att genomföras vid bl.a. nu nyttjade fortifikatoriskt skyddade anläggningar.

Läs, det blir i varje fall på kort sikt ingen ytterligare reducering av fortifikatoriskt skyddade anläggningar till förmån för containrar i Enköping.

Parallellt med fortgående ominriktning mot lättare och mer rörliga fordon finns behovet att vidmakthålla tyngre fordon med hög skyddsnivå och stor eldkraft.

Läs, förrådsställningen av Strv 122 är kanske över? Utländska erfarenheter från bl.a. Irak pekar på att rörlighet är bra, men i slutändan är det pansar som gäller om man ska skydda sig vid strid i bebyggelse där motmedelssystem inte hinner reagera på ett granatgevär från nära håll.

Flygbasbataljonernas förmåga att leda och planera verksamhet vid ett utökat antal platser ska fortsatt utvecklas.

Läs, nedmonteringen av det svenska krigsflygbasystemet har nått vägs ände. Nu är det dags att bygga upp förmågan igen. Kanske inte med rena krigsflygplatser, men med möjlighet att utnyttja civil infrastruktur. Dock så behöver dessa civila flygplatser få sig en rejäl översyn när det gäller det fortifikatoriska skyddet samt möjligheter till ledning.

Regeringen anser vidare att det är angeläget att Försvarsmakten lägger särskild vikt vid åtgärder som skapar förutsättningar för myndigheten att över tiden behålla gruppbefäl, soldater och sjömän i enlighet med Försvarsmaktens planering. Kostnaden för officerare och civila bör minska då Försvarsmaktens sammantagna personalvolym måste rymmas inom givna ekonomiska ramar.

Regeringen och Försvarsmakten är inte helt överens om hur stor andel av soldaterna som skall vara kontinuerligt eller tidsvis tjänstgörande. Regeringen hart ett krav på tillgänglighet på framför allt Arméförbanden samtidigt som man satt ett tak på 25%. Vi får se vem som bestämmer.

Det här var budgeten. Nästa steg är materielutvecklingsplanen för att se vad pengarna ska användas till. Men redan i budgeten finns vissa intressanta inriktningar:

- Anskaffning av nytt luftvärnssystem för att ersätta Rb 70. Dock så behövs fortfarande ersättare/komplement till Hawk/Bamse.

- Anskaffning av ny lätt torped.

- Modifiering av Transportflygplan 84. Inte en dag för tidigt!

- Varnings och motmedelssystem flygplan 102. Då kanske vi kan slippa incidenter liknande den på Marmal för något år sedan som slutade i renoveringsbehov av en Gulfstream och anskaffning av ett nytt under tiden.

- Anskaffning av 40-60 JAS 39E. Det anges dock inte om man tänker att fortsätta operera några JAS 39C/D. Den tvåsitsiga D-versionen behövs åtminstone för grundutbildningen av Gripenpiloter på F7.

De första JAS 39 E beräknas levereras till Försvarsmakten 2018. År 2023 beräknas den första stridsflygdivisionen ha uppnått initial operativ förmåga.

Bra. Den som lever får se. Hur kommer då denna budget att realiseras?

Regeringen kommer fortsätta följa försvarsomställningen noggrant för att kunna vidta de åtgärder som krävs. Frågan om långsiktig balans mellan ekonomi och verksamhet kommer att vara central både inom Regeringskansliet och inom Försvarsberedningen. Försvarsmaktens bedömning om kommande ekonomiska underskott föranleder behov av att, i en samlad process i Regeringskansliet, inleda ett arbete i syfte att skapa balans mellan verksamhet och ekonomi. Arbetet ska ge regeringen möjlighet att fatta strategiska beslut i syfte att genomföra huvudinriktningen i det senaste försvarsbeslutet.

Läs, Försvarsdepartementet kommer att tvinga alla överstelöjtnanter och överstar på HKV att var och varannan vecka genomföra detaljerade dragningar om mer eller mindre allt. Frågan är hur mycket tid man kommer att få över till att leda verksamheten från HKV? SL borde inrätta en ny busslinje mellan Lidingövägen och Jakobsgatan.

På HKV kommer man nu att åter få användning för frasen "burning the midnight oil". Fram med stållinjalerna och vässa blyertspennorna, nu ska räknestickorna få glöda!

Starkt?!!

Vår Försvarsminister jublar över förra årets resultat för Försvarsmakten. Är det den lyckade insatsen i Libyen han talar om? Det förbättrade säkerhetsläget i Afghanistan som medger att ISAF kanske kan lämna landet redan 2013? Eller är det kanske den snabba leveransen av HKP 16 Blackhawk.

Näppeligen. Anledningen till jublet är att Försvarsmakten än en gång lyckats få verksamheten att gå iland UNDER budgetramarna. Det gäller att glädjas över det lilla.

Den första är att tiden med ständiga svarta hål i Försvarsmaktens ekonomi uppenbarligen är över. Myndigheten gör betydande ansträngningar för att ligga inom ekonomisk ram. Detta kan till del bero på politisk styrning, men avgörande tror jag är insikten om hur skadliga för verksamheten hastigt uppkomna svarta hål med påföljande panikartade bromsåtgärder är.

Det här får mig att bli en smula grön i ansiktet.

För det första visar det på hur dålig koll Försvarsmakten har på sina pengar trots PRIO.

I somras framkom oro för att Försvarsmakten skulle överskrida utrymmet på förbandsanslaget med ett par hundra miljoner. När 2011 summeras visar det sig att resultatet blev ett underskridande av ramen – eller med mer vardagliga ord, ett ekonomiskt överskott – med mer än 400 miljoner kronor på detta anslag.

För det andra pekar det på att förbandsverksamheten och med det framför allt övningar och utbildning av nya soldater och officerare inte har nått fullt resultat. Hur är det egentligen med det insatta insatsförsvaret? Utan övning så är man knappast insatsbar.

Men viktigast av allt så är Försvarsmaktens syfte inte att spara pengar. Om så vore fallet så kan vi lika gärna stänga ner verksamheten och spara 40 miljarder per år. Försvarsmaktens syfte är att ge mest pang för pengarna eller snarare störst säkerhet för budgeten.

Så resultat var det, ekonomiskt likaså, men starkt? Knappast!

Se även Wiseman samt Försvar och Säkerhet.

Rond två! (uppdaterad)

Tyvärr så har den säkerhetspolitiska debatten mellan blocken mest bestått av att kritisera vad den andra sidan inte gör snarare än att ha ett eget realistiskt alternativ. Se bara på Juholt. Som ordförande i försvarsberedningen så kunde han uttala sig i tid och otid med det ena förslaget efter det andra. Efter det att han tog över som partiledare och helt plötsligt måste stå för det han säger så har det blivit andra tongångar. Å andra sidan så står han ju inte alltid för det han säger.

På Rikskonferensen så uppfyllde han allas förväntningar och levererade en ny groda när han beskyllde regeringspartierna för samarbete med (sd) avseende beslut som togs INNAN (sd) kom in i Riksdagen i valet 2010.

Tolgfors tackade givetvis för den inbjudan till en debatt som kunde föra bort fokuset från försvarsfrågorna en liten stund och går till moteld i både press och på sin blogg.

Men förutom att placera foten i fel mun så vad hade Juholt att säga?.

Han inledde med en del filosoferande om omvärlden som egentligen inte sade något om vad Sverige vill förutom en sak:

Jag deklarerar klart och tydligt. Sverige ska erkänna staten Palestina, Sverige ska rösta för, och det går inte att villkora med att det ska finnas ett fredsavtal färdigförhandlar och klart. Sverige kan inte upprepa sitt misslyckande som skedde under UNESCO-omröstningen.

Lätt att säga när man sitter i opposition. Betydligt svårare när realpolitiken kommer in. Personligen tycker jag också att man ska erkänna Palestina, men vilka gränser är det som ska gälla?

Det enda uttalandet jag kunde hitta som var kopplat till Försvarsmakten var följande:

Socialdemokratisk säkerhetspolitik vilar på fyra viktiga fundament.
- den militära alliansfriheten,
- ett ökat samarbete i Norden och en inte minst Östersjön,
- ett stärkt EU-samarbete och
- ett starkare Förenta Nationerna

Jag är övertygad om alliansfrihetens fördelar. Den beskrivning som gjordes av svensk säkerhetspolitik 2002, och som hade brett stöd bland riksdagens partier, är fortfarande giltig.

Vad är skillnaden i detta uttalande mot den nuvarande politiken? Det som är dagens problem är inte om vi på papperet är alliansfria eller inte utan att vi i praktiken agerar som om vi vore en medlem i NATO. Detta utan att kunna dra nytta av den säkerhetspolitiska förankringen som ett medlemskap innebär.

Resterande delen av talet handlade om mest om arbetslöshet, invandarhat och social oro. Helt klart viktiga faktorer som påverkar säkerhetspolitiken både inrikes och mellanstatligt. Ska man ta detta uttalande som ett tecken på vad (s) vill fokusera på så är det mer polisiära uppgifter. Om det nu helt enkelt inte bara är så att man vill återinföra värnplikten för att minska arbetslösheten?

Juholt gav i sitt tal reportrarna 50% av det de sökte efter. Ett uttalande efter en månads tystnad, men inte mycket om Försvarets uppgifter.

Peter Hultqvist (s) gav mer kött på benen. Han inledde med en tydlig pik till Tolgfors retorik.

Ett alltför propagandistiskt perspektiv när vi beskriver dagens utveckling tror jag faktiskt kan ha motsatt effekt. Problem döljs eller skyfflas åt sidan när de istället behöver belysas och åtgärdas.

Att om fem år och om tio år kunna säga att den nya organisationen blev bra kräver en lyhördhet för synpunkter på löner, premier, villkor för studier, bostäder, sociala förutsättningar, livet efter tiden som soldat, tjänsten innehåll, övningarnas frekvens och kvalitet samt utlandsmissioner. Om vi inte arbetar med just detta intensivt är risken stor för avhopp vilket leder till nya kostnader, ny rekrytering och försämrad kvalitet i organisationen. Om inte åtgärder vidtas är risken stor för avhopp och att den nya personalförsörjningen undermineras. Därför måste en omedelbar översyn av villkoren startas nu! Soldatyrket får inte bli ett nytt låglöneproletariat.
...
Att det nu två och ett halvt år efter att regeringen bestämde sig för ett yrkesförsvar inte är utrett vilka regelverk som ska gälla är allvarligt. Det hade varit en fördel om detta varit berett och beslutat redan från början när den nya personalförsörjningen trädde ikraft. Redan då pekade vi från socialdemokraternas sida på denna svaghet.

Helt riktigt. Det finns på tok för många saker som inte är på plats fastän Försvarsmakten ångar på i full fart med att ställa om sin organisation. Tolgfors fokuserar på rekrytering när det stora utmaningen blir att behålla rätt personal. Jag ogillar när Tolgfors uttalar sig om att det nya personalsystemet ska frigöra pengar från de fasta lönekostnaderna till operativ verksamhet. Det visar bara på att han anser att soldater och Specialistofficerare är ett billigare alternativ till de dyra officerarna.

Vi måste m a o våga värdera och pröva nya idéer. En sådan kan vara att förändra hemvärnet/nationella skyddsstyrkorna så att de nya tidvis anställda soldaterna får sin grundläggande hemvist där. Utöver kontraktet som tidvis anställd soldat så har de sin bas i och står till förfogande för hemvärnet/ nationella skyddsstyrkorna, kan delta i dess verksamhet och har en lokal bas där i den svenska territorialarmén.
...
Att stärka hemvärnet/nationella skyddsstyrkorna är en del av ett tänkande som långsiktigt kan lägga grunden för ett system där den grundläggande militära utbildningen, GMU, genomförs i alla delar av landet. Att stärka de lokala/regionala utbildningsgrupperna och därmed kunna erbjuda militär grundutbildning på flera platser i landet måste vara en viktig del i en strategi där försvarets rekrytering blir lokal och finns närvarande i landets olika delar.

Ett mycket bra förslag. Jag tror mycket på Hv samt frivilligorganisationernas roll i framtiden. De är de som kommer att stå för folkförankringen och bidra till rekryteringen. Den reklam som Försvarsmakten satsat på må vara bra, men det måste finnas en militär närvaro här hemma i Sverige så att blivande medarbetare vet vad de ger sig in på. Jag skulle personligen vilja gå steget längre och införa obligatorisk GMU för alla ungdomar. Bra för samhället, bra för rekryteringen och bra för deras personliga utveckling.

I Arktisområdet så markeras ambitioner som har en tydlig säkerhetspolitisk dimension. Ryssland har begärt gränsförändringar och en ökad militär övningsverksamhet från flera håll kan noteras. Vi kan också se hur de ökade gas- och oljetransporterna i Östersjön ställer nya krav på bl a sjöövervakningens område. En förbättrad rysk militär förmåga i kombination med en ökad övningsverksamhet i Östersjöområdet ska också beaktas. Det skapar i sin tur ett särskilt behov av uppmärksamhet kring Gotlands situation. Utvecklingen i vårt närområde kräver analys på såväl kort som lång sikt. En eventuellt förändrad amerikansk strategi i förhållande till omvärlden och Europa påverkar också. Hur vi bygger en fungerande säkerhet kring Arktis och Östersjön är från svenskt perspektiv oerhört viktiga framtidsfrågor.

Helt klart har omvärlden förändrats de senaste åren. Tyvärr så har Regeringens inriktning för Försvarsmakten inte riktigt hängt med. Jag saknar dessutom i Hultqvist inlägg (s) analys av vad som behöver göras. Vad är det egentligen som är det lackmustest som krävs för att den strategiska time-outen skall anses vara över?

Allt detta sker i en tid då den tekniska utvecklingen går framåt med stormsteg. De säkerhetspolitiska hoten som har sin grund i den allt mer komplicerade cyber- och IT-världen växer. Cyberattacker har genomförts mot såväl enskilda stater som emot företag. Här förekommer dessutom en omfattande underrättelseverksamhet där både stater och företag men också kriminella element finns representerade. Vår förmåga att försvara oss men även neutralisera system och intressen som hotar oss måste på detta område utvecklas.

Jag delar tankarna. Frågan är bara hur de realiseras och vilken offentlig insyn som går att få? Det här är delar av Försvarsmaktens verksamhet som man inte vill tala särskilt högt om då de ligger snubblande nära det som SÄPO och FRA vill ha kontroll över.

Sammanfattningsvis så kan nog Juholts tal mest ses som en inledning till Hultqvists.

Suck, tänk den som kunde få se en smula boxning i debatten i stället för sandkastning!

SvD1, SvD2, DN1, DN2

Uppdaterad 12-01-16, 21:14
Rond tre har startat. Allan Widman har kommenterat Juholts tal i ett inlägg på SvD.

Till skillnad från Håkan Juholt menar de flesta bedömare nu att osäkerheten om framtiden har ökat, också i Sveriges närområde. Denna osäkerhet är i sig tillräcklig för att Försvarsmakten nu fått order om att återuppta försvarsplaneringen och i den nya insatsorganisationen inta en väsentligt högre beredskap.
...
Erfarenheten talar för att militär våldsanvändning kommer plötsligt och överraskande. Att tro att det ska finnas möjlighet att i lugn och ro tillföra materiel och personal samt öva och krigsplanlägga ter sig ganska naiv. Att ha också mycket begränsade resurser utgångsgrupperade i våra strategiskt mest betydelsefulla områden kommer att ge en hög tröskeleffekt.

Många talar nu om nationell dimension. Det är bra, men det räcker inte. Ska något bli gjort krävs tydlighet och konkreta förslag. Låt oss börja med Gotland.

Jag tycker att mycket av det som Allan Widman tar upp i försvarsdebatten är mycket bra inlägg. Det som dock gör mig en smula deprimerad är att Widman och (fp) verkar ha mycket lite att säga till om i Regeringssamarbetet. Dessutom har helt klart Finansdepartementet mer att säga till om i försvarspolitiken än Försvarsditot.

Se även Wisemans kommentar på Allan Widmans inlägg.

Dödsspiral

Idag startar Folk och Försvars Rikskonferens 2012. Fokus på diskussionen kommer givetvis att ligga kring övergången till ett insatsförsvar baserat på yrkessoldater i.s.f. värnpliktiga. Officersförbundet har kastat in en brandfackla i diskussionen genom sin rapport som pekar på att det nya försvaret är underfinansierat.

SvD ökar temperaturen ytterligare med ett inlägg som pekar på att insatsberedskapen idag är betydligt lägre än vad Tolgfors ansett vara målet med reformen. Två år år i.s.f. 10 dagar! Frågan är om Försvarsmakten någonsin kommer att ha råd att nå det mål Tolgfors önskar?

Men i ett svar till SvD uppger Försvarsmakten att lägsta beredskap 2012 är ”720”, alltså 720 dygn eller två år. Så lång tid tar det om regeringen i dag beordrar att hela insatsförsvaret ska sättas på fötter till sista man och kvinna. Det kan gå snabbare, men då endast om krigsförbanden får mindre kvalificerade uppgifter som att ”skydda och bevaka” men då är de alltså inte fullt krigsdugliga.

Kärnan i Officersförbundets rapport är att den pekar på en nedåtgående dödsspiral baserat på åratal av underfinansiering.

I korta drag så har brist på pengar lett till förbandsnedskärningar. Försvarsmakten har blivit mindre och mindre. Detta har inneburit att varje enskilt förband som är kvar måste ge större effekt. För att kunna ge större effekt måste det ha bättre utrustning och träna mer. Vilket givetvis är dyrare och då är vi tillbaka på steg ett i dödsspiralen.

De närmaste åren så kommer tyvärr dödsspiralen att förvärras.

Brist på pengar kommer att resultera i nedskärningar av antalet och omfattningen av övningar. Detta kan resultera i att våra yrkessoldater inte har något att göra här hemma i Sverige. Förr eller senare kommer de att sluta i förtid på grund av att de helt enkelt blir uttråkade. Detta i sin tur leder till ett behov av att utbilda fler för att fylla på luckorna, vilket ökar kostnaderna. Återigen tillbaka på steg ett.

USA drar som känt sig ur Europa och fokuserar på Asien. Detta ger två effekter.

- Det blir svårare att genomföra internationella insatser då vi kommer att sakna den infrastruktur vi byggt upp insatserna på. År 2014 då USA ska vara ute ur Afghanistan kommer att innebära att alla andra också måste dra sig ur oavsett säkerhetsläget. Risken är stor att den typ av internationella insatser (och som också var grunden till behovet av yrkessoldater) kommer att minskas kraftigt. Återigen kommer detta att påverka motivationen hos våra soldater som riskerar att sluta. Konsekvens: behov av större mängd utbildade soldater eller ökad lön för att behålla de man utbildat och tillbaka till steg ett.

- Europa måste bygga upp egen kapacitet inom de områden som USA tidigare stöttat. Lufttankning, transport m.m. Detta kostar pengar. Sverige måste ta sin del av kakan, vilket ger minskad budget för t.ex. övning av förband. Alternativt måste budgetramen för Försvarsmakten ökas. Tillbaka till steg ett.

Alternativet är att deltaga i de insatser som USA drar igång. Men hur ska vi motivera för svenska foilket att t.ex. vara med i upptrappningen mot Iran, eller skuggkriget i Somalia? 6000 km från Bryssel som är NBG operationsradie har en viss politisk betydelse trots allt.

Tyvärr så har våra svenska politiker byggt upp Försvarsmaktens existens på "Långtbortistandoktrinen", d.v.s. Sverige försvaras bäst utomlands. Men vad händer om vi inte klarar av denna uppgift? Har existensberättigandet för Försvarsmakten försvunnit? Detta samtidigt som värnplikten och därmed folkförankringen lagts ned. Vilka svenskar är det egentligen som i framtiden kommer att veta vad Försvarsmakten sysslar med? Jag misstänker att Försvarsmakten på grund av just avsaknad av folkförankring och motivering till verksamhetens genomförande kan räkna med en framtid som består av minskad budget snarare än ökad.

Försvarsmaktens problem är tyvärr i dagsläget inte bara underfinansiering utan undermotivering. Om vi inte tar tag i denna dödsspiral så kommer Försvarsmakten att gräva sin egen grav. Grunden måste hela tiden vara försvaret av Sverige, hur osannolik den uppgiften än är.

Mina bloggkollegor är morgonpigga verkar det som. Många inlägg i ämnet av bl.a. Tokmoderaten, Morgonsur, Wiseman, Cornucopia, Peter Hammarberg samt Försvar och Säkerhet.

Fler avhopp

Det börjar bli tunt på de övre våningarna på Lidingövägen 24. C INS sadlade om till SL. Nu kommer Generaldirektören Ulf Bengtsson att lämna skutan för att bli generaldirektör för Arbetsgivarverket.

– Beslutet har inte varit självklart, säger Ulf Bengtsson. Min tanke har hela tiden varit att stanna till 2014 då mitt nuvarande förordnande går ut. Men en fråga om att bli chef för Arbetsgivarverket är ett erbjudande som jag inte kan tacka nej till.

Men även i det kommande uppdraget får Ulf Bengtsson skäl att samarbeta med Försvarsmakten.

– Det vi arbetat intensivt med i Försvarsmakten – personalförsörjningsreformen – ställer behov på samhällsutvecklingen och där har Arbetsgivarverket en viktig roll.

En mycket intressant fråga som Ulf Bengtsson säkert kommer att få med sig till Arbetsgivarverket är hur sveriges arbetsgivare ser på att ha anställda som kommer att med jämna mellanrum försvinna från sin arbetsplats och tjänstgöra inom Försvarsmakten. För reservofficerare har det fungerat bra genom åren, men det har varit ett väl inarbetat system. Många chefer är själva reservofficerare och vet vilka vinster det ger för företaget med medarbetare som får en bra ledarskapsträning och växer som människor.

För dagens soldater kan det bli bli betydligt svårare då cheferna inte vet vad de vinner på systemet. De gamla yxorna som åkte på mission efter mission hade det också betydligt enklare. Det var upp till dem själva att bestämma när det passade bra med en ny sväng utomlands. När jobbet kändes tråkigt och man glömt bort nackdelarna med att frysa och äta mat ur snuskburk så gick det att ta tjänstledigt eller t.o.m. säga upp sig från det gamla jobbet. Men för att vara helt ärlig så vette sjutton om de civila arbetsgivarna tjänade särskilt mycket på systemet. Att då ha en anställd som har ytterligare ett anställningskontrakt kan nog bli svårt. Särskilt när man står och väger mellan två sökande. En som kan vara där på heltid och en som kommer vara borta till och från. Kanske man ska klassa det som mammaledighet där arbetsgivarna helt enkelt inte har rätt att diskriminera soldater?

Generaldirektörena blir inte särskilt långvariga på HKV. Kanske de civila cheferna inte riktigt passar in i den militära hierarkin? Ulf Bengtsson stannade i tre år. Hans företrädare Marie Hafström stannad också i bara tre år. En befattning inom den statliga världen brukar vara i treårsintervall. Men det är märkligt att ingen förlänger sin tjänstgöringsperiod utan bara låter de första tre åren ta slut för att sedan snabbt dra vidare. Jag undrar vilket rykte positionen som Generaldirektör för Försvarsmakten har ibland sveriges chefselit. Trots allt så kom den egentligen till bara för att övervaka militärerna som inte riktigt kunde hantera budgeten. Det är nog inte helt lätt att arbeta i det klimatet.

Jag undrar dessutom vilken åsikt Ulf Bengtsson har om Försvarsmakten. Kommer han att själv vara positiv efter det han sett från insidan?

Hmmm... vem blir nästa chef att hoppa av från HKV? Det kanske finns en inofficiell vadslagningspool på HKV?

Och de nominerade är...

Oscarsgalan brukar vara kul att titta på även om antalet kategorier börjar bli fler och fler. Det måste ju finnas ett pris till alla. Själv så brukar jag gilla klasserna bästa film, bästa musik, bästa specialeffekter och givetvis bästa skådespelerska!

Försvarsmaktens reklamkampanjer har genom åren lyckats få ihop ett antal fina priser. Om sedan budskapet gått ut till svenskarna är en helt annan sak och det får nog framtiden visa på när vi om några år utvärderar hur rekryteringen lyckats.

Men det finns fler fina priser än Oscarstatyetten och Guldägg. Nu sponsrar Försvarsmakten Kompetensgalan och utnämningen till Sveriges bästa chef. Vi får se om någon Försvarsmaktsanställd nominerar sin chef och vilken titel det i så fall skulle vara till. Titeln Sveriges sämsta chef har dock redan delats ut. Priset för bästa HR-chef missade HRC nog med grov marginal efter bl.a. upprepade strul med anställdas löner.

Kanske FM skulle kunna få ett hederspris motsvarande Oscargalans "lifetime achivement"? Trots allt så startade den kvalificerade ledarskapsutbildningen inom det militära. Att sedan de flesta civila utbildningar gått om är numera ett känt faktum.

Hmm...undrar hur tacktalet kommer att låta?







SvD1, SvD2

Högt i tak!?

Nu är den äntligen snart nästan här. Det är så nära att det nästan inte går att komma närmare. Premiär för Försvarsmaktens egen blogg. Kommunikationen mellan hög och låg i Försvarsmakten har därmed utvecklats kraftigt det senaste året. Från en enkelsidig PR-kanal i form av forsvarsmakten.se, via de olika försvarsgrenarnas bloggar (A, FV) med visst utval av inlägg och censur av kommentarer så är det nu fritt fram för Försvarsmaktsanställda att börja blogga på blogg.forsvarsmakten.se (länken fungerar ännu inte riktigt...)

Hur är det då tänkt att gå till?

"Snart kan du som jobbar i Försvarsmakten berätta din historia i text och bild.

I början av september lanserar vi webbplatsen blogg.forsvarsmakten.se där du som medarbetare kan skapa din egen blogg och förmedla din bild av Försvarsmakten till allmänheten. Webbplatsen ska förbättra möjligheterna till en öppen dialog om Försvarsmaktens ämnen i sociala medier och samla dialogen på en plats.

Oavsett vilken roll du har i Försvarsmakten är du som medarbetare en viktig ambassadör och en viktig resurs för att förmedla en korrekt och komplett bild av myndighetens verksamhet till den svenska allmänheten. Som förebild och företrädare kan du också bidra till ett ökat intresse för Försvarsmakten som arbetsplats och arbetsgivare.

Parallellt med myndighetswebbplatsen
Blogg.forsvarsmakten.se lanseras som en del i Försvarsmaktens webbmiljö, vid sidan om den vanliga myndighetswebbplatsen. Bloggportalen som är en så kallad
”multiblogg” och bygger på ett populärt bloggverktyg som heter WordPress. Den kommer i huvudsak att bestå av två delar:
En del för bloggare i Försvarsmakten där vem som helst som är medarbetare (och som i vissa fall representerar en funktion eller enhet) kan skapa en egen blogg.
En del som kallas för omvärldsbevakningen – där inläggen från Försvarsmaktens bloggar, men också inlägg från sociala medier utanför webbplatsen hämtas in och struktureras inom ett antal kategorier med stöd av en sökmotor. Sökmotorn letar efter och hämtar som taggats med #svfm – som i ”Sveriges försvarsmakt”.

Hög målsättning
Blogg.forsvarsmakten.se kommer att bli huvudplattformen för information och uppfattningar om Försvarsmakten i sociala medier. Den blir unik i sin förmåga att synliggöra berättelser från Försvarsmakten, berättade av våra egna chefer och medarbetare. Den kommer även att vara det främsta verktyget för att leta bland det som skrivs om Försvarsmakten i sociala medier.

Senare under året kommer en renodlad rekryterings- webbplats för Försvarsmakten att lanseras, och sannolikt under nästa år följer en ny myndighetswebbplats.

För mer information
kontakta Informationsstaben."

En bra dag med andra ord. Khadaffi snart bortbombad och Försvarsmaktsanställda får ett officiellt forum för att föra fram sina tankar för att förbättra verksamheten. Med tanke på det senaste inlägget från min cyniske bloggkollega så är det inte en dag för tidigt! Dags för att höja nivån på taket så att folk slipper gå med böjda huvuden.

Gästinlägg: Band Aid

Band Aid var en grupp artister tillhörande popeliten som inför julen 1984 spelade in en julskiva, "Do They Know It's Christmas?". Initiativ kom från Bob Geldof och intäkterna gick till svältande människor i Etiopien.

Min tanke är att det kanske skulle gå att anordna en Band Aid till förmån för Försvarsmakten. Som alternativ till TV4:s nästa Hemoröjdgala, för människor som lider av Tyska Klockspelet, kunde väl även detta ändamål (!) vara behjärtansvärt.

Nu måste svenska folket och våra politiker äntligen lära sig en sak; Att tala om välfärd när man knappt har något försvar, det är som att tala om mat när man knappt har brännvin.

Kanske dags att dra sig till minnes Pansarbåtsinsamlingen i början av förra seklet. När Riksdagen 1912 beslutade att skjuta på byggandet av en större pansarbåt i väntan på en utredning och att dra in redan anvisade medel för byggandet, väckte detta ogillande i breda folklager. Svenska pansarbåtsföreningen bildades och den samlade in tillräckligt med pengar så att pansarskeppet Sverige kunde kölsträckas redan samma år, trots politikernas ”framsynta” beslut. Även insamlingar för kulsprutor till landstormen och anskaffandet av en ”luftflotta genomfördes.

Man kunde väl, mot bakgrund av de ökande spänningarna, förvänta sig att Riksdagen åtminstone året efter (1913) skulle förstå vad som var i görningen, det som gemene man och hans lika gemena hustru redan anade, men något förslag till åtgärder för försvaret lades aldrig. Frågor om infanteriets utbildning sköts upp till efter 1914 års andrakammarval!

Får du känlor av déjà vu av att läsa detta, så är det inte dig det är fel på.

Gåsefjärdsinsamlingen efter U-137:s grundstötning i Karlskronas skärgård blev inte lika lysande. Den syftade till att finansiera ett nytt ubj-fartyg, som skulle ges namnet HMS Gåsefjärden. Den dryga miljon som flöt in räckte bara till en fond med stipendier och belöningar för utveckling av ubåtsskyddsförmågan.

Nu är det kanske dags för ett nytt försök. Genom att hota popeliten med ett NATO-medlemskap om inte mer medel skakas fram till Försvarsmakten, går det nog att få även svenska artister att ställa upp gratis på en Band Aid.

Kanske kan vi få stöd även från politiskt håll. Var skall de annars ha sin Almedalenvecka, om försvaret av Gotland visar sig otillräckligt? Sannolikheten är dock större för att de väljer att följa traditionen som 1912 års riksmöte startade.

Det är aldrig för sent att vara för sent ute.

/Sumatra

Slåss för miljön

Militanta veganer finns det gott om. Militanta feminister likaså. En och annan militant djurrättsaktivist brukar ibland öppna pälsfarmarnas burar. Men vad är det egentligen för områden som vi militärer med gott samvete kan vara militanta inom?

Maja Fjaestad recenserar i dagens SvD den nyligen utgivna boken "Environmental Histories of the Cold War" som handlar om den miljöpåverkan som det Kalla Kriget åstakommit runt jorden. Verkar läsvärd, men till ett ganska så högt pris. Jag väntar nog tills bokrean innan jag ger mig i kast med denna bok.

Maja ställer en mycket relevant fråga i sitt inlägg, som hon tyvärr väljer att inte besvara.

Hur skiljer man på vad som är en effekt av kalla kriget och den miljöförstörelse som skulle skett ändå, på grund av okunnighet, politiskt ointresse och icke-ifrågasatt industriell expansion? Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara – och kanske även onödig att ställa. För det första hade det mesta som skedde åren 1950–1990 koppling i något led till det kalla kriget – i önskningar att öka produktionen inför ett eventuellt kommande krig, i en oklar rädsla för massförstörelse, i begränsningar i varuflöden och politisk öppenhet och så vidare. För det andra är det intressanta kanske ändå vilka resultat vi står med idag, som följder av det kalla kriget och av en samtidig miljöförstörelse.

Visst så har författarna i antologin rätt i att Kalla Kriget resulterat i stor miljöpåverkan, men vad hade alternativet varit? Det Kalla Kriget nöjde sig till stora delar att vara just kallt (med vissa "smärre" undantag som Vietnam). Trots allt så bröt aldrig det tredje världskriget ut, vilket ingen kunde ha hoppats på under de första åren av 50-talet när atombombshysterin var som värst.

Det är att göra det alldeles för enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan militär verksamhet och miljöförstörelse. Det är inte per automatik den militära verksamheten i sig själv som förstör miljön, utan dumhet hos de som bedriver verksamheten. Det är också lite för enkelt att hävda att alla krig under Kalla Krig epoken hade gått att undvika om det inte funnits två stormakter som petade med sin pinne i myrstacken. Tvärtom så visar fallet av muren 1989 på att frånvaron av två stormakter har inneburit att konflikterna fått härja fritt i bl.a. forna Jugoslavien.

Försvarsmakten brukar ibland hävda att man genom att vara en kraft som skall motverka krig då också indirekt skyddar miljön från den förödelse som ett krig skulle innebära. Detta tycker jag är något som är värt att lyfta fram i debatten.

I fredstid har det genom åren varit lite si och så med miljötänkandet inom Försvarsmakten, men det har blivit betydligt bättre på senare år. Gamla skjutfält saneras, dumpad ammunition bärgas och Försvarsmakten försöker att bedriva ett aktivt miljöarbete. Detta sker både under övningsverksamhet här hemma i Sverige och under Internationella Insatser.

Faktum är att ofta har Försvarsmakten kunnat lämna tillbaka övningsområden till allmänheten där man i många år bevarat ömtålig natur, som bygghysterin på 60- och 70-talen annars hade gjort om till betonggetton och förorter till storstäderna. Ett exempel på detta är Tinnerö eklandskap utanför Linköping.

Tinnerö eklandskap är ett nedlagt militärt övningsfält och det gör platsen än mer intressant. Vi har många exempel på städer i Sverige där försvarsmakten lagt ner sin verksamhet och lämnat stora områden i anslutning till tätorter, till exempel Karlskrona, Växjö och Stockholm med Gärdet. I Tinnerö har försvarsmakten varit verksam mellan 1910–1996, vilket har skyddat detta stadsnära område från exploatering under lång tid. Att området varit skyddat medför att här har utvecklats stora biologiska och ekologiska värden och att fornlämningarna i kulturlandskapet har bevarats för eftervärlden. Samtidigt har de rekreativa värdena stadigt ökat vilket gjort det extra viktigt att befästa eklandskapets betydelse för Linköping och Linköpingsborna.

Kanske är det Försvarsmakten som är den nya militanta miljörörelsen? Med tanke på att miljön och naturresurser ofta ligger som grund till konflikter så krävs det ett försvar för att bevara freden och därmed också miljön.

P.S: Den gröna igelkotten är en bra symbol med många bottnar. Grönt=miljö, igelkott=djur och det klassiska begreppet "igelkottsförsvar", som gruppchefen kommenderar genom att knacka sig själv på huvudet, innebär att gruppen bildar en tillfällig cirkelformad försvarsställning för att försvara den aktuella positionen från angrepp utifrån. Igelkottsförsvar kan därmed också passa som begrepp för att försvara den lokala miljön från angrepp.

Snart sommarlov

Det var ett tag sedan jag uppdaterade er om vad som händer i hanteringen av min uppsägning från Försvarsmakten. Jag valde som sagt var att gå vidare med mitt liv och i stället för att stanna kvar de två år som min uppsägningstid tillät så sade jag upp mig och har påbörjat en ny anställning.

Men det betyder inte att hanteringen av ärendet har avslutats.

I förra veckan så lämnade SACO-S genom mitt fackförbund Sveriges Ingenjörer in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen. I den så ansöker SACO-S om att stämma Staten genom Försvarsmakten på ett allmänt skadestånd för osaklig uppsägning. Därmed så följs den gamla "fina" FM-traditionen att komma med viktiga besked lagom till alla tar ledigt (2010 och 2009).

Ärendet kommer säkert att ta ett år innan det blir klart. Jag är därför glad att även Officersförbundet valt att driva ett ärende vidare. På så sätt så blir jag inte ensam kärande.

Facket har under våren samtalat med Försvarsmakten utan att få något gehör och därför så finns det ingen annan utväg än att antingen lägga ner fallet eller dra det vidare. Jag tycker personligen att det är mycket bra att facket nu väljer att ta strid, då det kommer att ge ett svar på vad en arbetsgivare har rätt att göra eller inte.

Tyvärr så pekar allt just nu på att den reservation som jag hade till kontraktet (d.v.s. att alla villkor inte var definierade, vilket skulle kunna leda till att arbetsgivaren utnyttjande arbetstagarens skyldigheter) nu börjar besannas. Med hjälp av det nya anställningsavtalet så kan Försvarsmakten lösa problem som inte bara har med insatsviljan att göra utan med svag politisk styrning och dåliga ekonomiska ramar för att kunna hålla ett insatsberett försvar.

- Kontraktet är ju i första hand inte till för att säkerställa bemanning av internationella insatser, då det för det mesta finns gott om frivilliga. Möjligtvis så är det till för att kompensera för dåligt ledarskap från politiker m.fl. Ta exemplet med den förlängda insatsen i Libyen där det sena beslutet innebär att många Flygvapenofficerare nu fick med ett par veckors varsel avbryta semestrar med sina familjer (inte utan visst motstånd kan man gissa). Hur mycket arbetsgivaren nyttjade tvångsmöjligheten i det nya anställningsavtalet är oklart, men det lär nog komma fram förr eller senare.

- Det är heller inte till för att säkerställa att man ska kunna ta valfri kloss och skicka iväg utomlands. Dessa klossar finns inte ännu. Vilket bevisas inte minst av att det inte gick att genomföra (s) ambitioner om att skicka iväg korvetter till Libyen, då detta beredskapsförband hade 90 dagars insatstid. Då ska vi inte tala om vad förband som inte har beredskap har för insatstid. Att en flygdivision lyckades komma iväg med kort förvarning är inte så konstigt. Flygvapnet har alltid varit insatsberedda med möjlighet att ombasera på timmar inom landet. En utlandsmission innebär en del extraarbete för att sätta sig in i operationsområdet, men materielen och personalen klarar av det och har alltid klarat av det. Om det sedan finns uthållighet för långa missioner beror bara på tillgång på personal, men även här kan det nya anställningsavtalet lösa problemet med för få anställda. I stället för skälig vilotid mellan insatser så är det bara att beordra iväg personal och betala 2000 kr extra i månaden. Det är billigare att betala "straffavgiften" än att betala extra personal och beredskapskostnader.

Hur hade Försvarsmakten kunnat hantera detta på ett bättre sätt?

Min lillebror fick precis "sparken" från sitt jobb. Lite skoj att alla i min familj får sparken samtidigt. HP som driver Ericssons datanät rationaliserar varje år och behövde därför skära ner på personalen. Man har fallit för "Lean"-begreppet som är bland det dummaste jag vet. Lean = Inga marginaler kvar för oväntade händelser som t.ex.en ny beställning. Men på HP sköter man i varje fall det hela snyggt. Erbjudandet som min bror tog var 18 månaders lön oavsett vad den anställde hittar på. Valet är att gå hemma och vila upp sig, satsa på en utbildning, syssla med sin hobby m.m. Eller som min bror. Få ett nytt jobb på direkten. Ta tre månaders semester mellan befattningarna och sedan ha 15 månader med dubbel lön. I detta fall lämnar företaget och de anställda varandra som goda vänner, vilket är bra för PR och eventuell framtida återrekrytering.

Vad har jag att vinna på att driva ärendet vidare?

Tja inte allt för mycket. Min nuvarande arbetsgivare tycker givetvis att det är ganska så pinsamt, jag kommer säkert få en del sura kommentarer om att jag är en rättshaverist och det kommer heller inte att röra sig om några pengar om jag skulle vinna. Men jag kommer att kunna sova gott på kvällarna och min f.d. arbetsgivare kanske drar sig för att använda liknande metoder en gång till.

Men nu är det som sagt var snart sommarlov. Jag önskar därför alla kollegor i FL02 lycka till och alla som kommit hem från FL01 en lång trevlig semester! Så här i semestertider kan det också vara trevligt att avsluta inlägget med lite humor!

P.S: Jag vill dessutom bara påminna om det här inlägget för ett år sedan. Spåkulan fungerar med andra ord! Gripen, spaning och Afrika...

Den osminkade sanningen? (uppdaterad)

Jag och många andra har kritiserat Försvarsmaktens rekryteringskampanjer för att vara för "flashiga". Nu verkar det som om någon på HKV har uppfattat kritiken (eller åtminstone märkt att reklamen inte fungerar och att rekryteringen behövs förbättras) och beslutat för att ändra på budskapet.

Försvarsmakten och DDB Stockholms förra reklamkoncept ”Har du det som krävs?” har rullat under många år och rönt stora framgångar, inte minst i reklamtävlingar. På måndag sätter Försvarsmakten definitivt punkt för det och ersätter manéret med nya ”Välkommen till vår verklighet”.
...
– När vi frågar unga människor om vår verksamhet så visar det sig att bilden av oss är präglad av Hollywood-filmer och till viss del även mediebilden från vår verksamhet i Afganistan. Det är en överdriven bild och därför har vi ett behov att visa vår osminkade vardag, säger Fredrik Svahn, marknadschef på Försvarsmakten.
...
En av reklamfilmerna utgår från en dramatisk Hollywoodfilm som sedan kläs av steg för steg genom att berätta att så här är det inte till den slutligen fångar en dokumentär bild av vad Försvarsmakten kan erbjuda i dag. Parallellt kommer det även att rulla ett antal dokumentära filmer som presenterar Försvarets verklighet.

Det här låter som ett steg åt rätt håll. Det bästa sättet för Försvarsmakten att rekrytera är att genomföra bra verksamhet och låta resultatet tala för sig själv. Nöjda soldater som genomfört en bra GMU och kan rekommendera sina kompisar via Facebook, Twitter, bloggar m.m. är vad vi behöver. Det vi måste komma ihåg är att förr eller senare så konfronteras verkligheten med reklambudskapet och då är det bäst att budskapet överensstämmer.

Reklamkampanjen är tänkt att starta den 14/3.

Hmm...undrar om det är en slump att den moderata kampanjen inför valet förra året hette just "välkommen till verkligheten"...

Resumé

Uppdaterad 11-03-14, 16:06
Försvarsmakten har nu påbörjat sin nya reklamsatsning. Det syns när man är ute i Stockholm. Hur det ser ut i andra städer är dock lite svårt att avgöra.

Jag är försiktigt positiv till det nya upplägget. Det skapar nyfikenhet och kommer säkert att få folk som vill veta mer. Men frågan är fortfarande om rätt folk kommer att söka och om de kommer att stanna kvar den tid som krävs för att systemet med GMU skall gå runt.

Se även Cynisk och Sinuhe.

Uppdaterad 11-03-16, 23:10
Jag fick nys om den här bloggen som drivs av ordföranden för "kvinna för kvinna". jag tänkte att det skulle vara intressant att se kvinnors (i varje fall vissa kvinnors) syn på Försvarsmaktens reklam. Den nya reklamen ansågs att vara bättre än den förra, men den har fortfarande en bit kvar.

Frågan är vilken verklighet vi blir välkomnade till av Försvarsmakten denna gång. Är det den verklighet som man får om man är svensk KFOR-soldat i Kosovo? Eller är det den verklighet där det svenska granatgeväret Carl Gustav just nu skördar offer i oroligheterna i Libyen?

I filmen Armadillo möter de danska soldaterna en helt annan verklighet, långt från den nordiska vintern som visas i försvarets reklamfilmer. När försvarsmakten helt duckar för dessa verkligheter som är lika sanna och relevanta för försvarets verksamhet så liknar det falsk marknadsföring.

Förtroende

Den senaste veckan har både politiker och tidningar kritiserat Försvarsmakten.

- Utredningen av de händelsen när två officerare sköts ihjäl i Afghanistan förra året.

- Den sjunkna ubåten utanför Gotland.

Det intressanta är att i bägge dessa fall så har Försvarsmakten mycket trovärdiga förklaringar. Men det är ingen som lyssnar eller ens tror på vad Försvarsmakten säger!

Det katastrofala som inträffat är att ingen litar på ÖB. Allt hemlighetsmakeri och planer som inte är verklighetsförankrade har inneburit att även när man går ut med sann information så misstänker många att det finns en dold agenda.

Försvarsmakten har likt andra bolag invaderats av en massa personer med fina titlar. Personaldriektör, informationsdirektör m.m. De driver en verksamhet som ibland verkar ha ett eget syfte, skilt från resten av Försvarsmakten. Reklamkampanjer som ger ett budskap om ett actionyrke, när verkligheten är hårt slit och lite lön för mödan. Men också bra kamratskap och ett yrke som är en livsstil snarar än någonstans man tillbringar åtta timmar av sin arbetsdag. Massiv rekrytering av personal samtidigt som man inte riktigt vet var man ska göra av de som redan finns i systemet.

Med tanke på att Försvarsmakten idag i praktiken styrs av budget än av reella strategiska målsättningar så är minskat förtroende hos svenska medborgare och politiker mycket allvarligt. Varför lägga ut 40 miljarder årligen på något som man inte längre inser behovet av eller ens litar på de som leder verksamheten?

Nej, tillbaka till grundvärderingarna. Det är ingen ny Försvarsmakt som Sverige behöver, det är en fungerande "gammal" sådan. Det vi gör bra idag var vi bra på även för 20 år sedan. Våra värnpliktssoldater fungerade bra i Kongo, på Cypern och i Bosnien. Vår marin och stridsflyg höll gränsen under Kalla Kriget med otaliga insatser i det tysta mot kränkningar både över och under havsytan. Trots detta fokus på hemmaplan så kunde stridsflyget när det behöves ombasera till Kongo med en veckas förberedelse. Vårt transportflyg har besökt alla kontinenter och deltagit i räddningsaktioner i massor av konflikter sedan VK2. Instatsen i Libyen är bara ett kvitto på att vi fortfarande har kvar den förmåga vi alltid har haft. Men tyvärr kanske inte så mycket längre till.

DN1, DN2

Mer skvaller från ÖB chefsmöte (uppdaterad)

2011 har nu dragit igång med full fart och det är en hel del utmaningar som står inför dörren. Som vanligt så har jag lyssnat utanför dörren när ÖB i tisdags hade möte med alla chefer i Försvarsmakten.

Vad var det då för kul som togs upp?

Jag börjar givetvis med det jag var mest nyfiken på, nämligen personaldirektörens presentation av läget.

De viktigaste utmaningarna under 2011 är:

- FM som arbetsgivare - Attraktion. Här har man tyvärr en hel del att städa upp efter förra årets debakel. Enligt C LEDS presentation nedan så stoppar man in ytterligare 60 miljoner under 2011 för att rätta till de misstag som begåtts.

- Implementering av tvåbefälssystemet - Omgalonering.

- Bemanning av IO- och basorganisation.

- Konsekvenser av HR-transformering. Ständiga förändringar och arbetsbörda på chefer.

Trots att datainspektionen ännu inte godkänt PRIO:s förmåga att lagra personuppgifter så ska utvecklingssamtal genomföras. Det är dock inte helt klart vilka frågor som får ställas. Är t.ex. syn på värdegrunden OK?

Först 2018 förväntas vi ha en organisation i balans med rätt antal soldater, gruppchefer, specialistofficerare och officerare.

Vi har äntligen fått en ny förhandlingschef i form av Ulf Olsson som ska ta över efter de två tidigare som gett upp. Kanske kan han lyckas ta fram de avtal som jag efterlyste innan jag ville sätta ett definitivt "Ja" på enkäten om nytt anställningsavtal. Förhandling pågår om RALS, Utlandsavtal, Arbetstidsavtal, ALFF (pilotavtal) och chefsavtal. Semesteravtalet har börjat diskuteras. Må Ulf orka längre än sina föregångare!

GD Ulf Bengtsson tog över och pratade upphandling, eller rättare sagt skällde på cheferna för att de upphandlar på fel sätt!

Många tror att det är FMV som upphandlar allt åt Försvarsmakten. Men faktum är att FM har en ganska så stor egen budget för att handla prylar för. Av en total budget för Försvarsmakten på 40 miljarder så handlar Försvarsmakten själva för ca 7. Här uppstår det problem då man lite för ofta bryter mot regelverk i form av LOU samt överenskomna avtal.

- Försvarsmakten upphandlade för 900 miljoner där man bryter mot LOU §15 p.g.a. "synnerliga skäl", vilket oftast betyder att man har så bråttom att man inte hinner göra en riktig upphandling utan köper det man först hittar i butiken. En del av detta beror på insatser där man i sista sekunden upptäckt behov av nya kängor m.m.

- Den värsta värsta posten är dock på 400 miljoner i "svartfakturor/vilda inköp/otillåten anskaffning utanför Försvarsmaktens regelverk där beställning/inköpsorder saknas".

Detta kan jämföras med beställningen på Gripens MS20 som förra året låg på ca 600 miljoner! Allt för många debattörer skyller Försvarsmaktens dåliga ekonomi på Gripen, men här kan man börja ana andra orsaker. Om nu kadetter får skäll och löneavdrag för att flagga med en sn*pp, så borde huvuden rulla för detta agerande! Men som vanligt så ju större brott en person begår, ju lättare att komma undan.

C LEDS var näste man på banan. Ekonomin för 2010 såg bra ut och man "sparade" in 684 miljoner. Frågan är var dessa pengar tar vägen? Får man utnyttja dem vid behov under t.ex. en insats med NBG11, eller försvinner de bara i statens stora vakuum?

Den största materielkostnaden under 2010 var anskaffning av Visby för 753 miljoner. På andra plats kom halvtidsmodifiering av minröjfartyg Landsort. På tredje plats kom Gripens uppgradering till MS20 på 593 miljoner. På fjärde plats HKP14 för 561 miljoner. Anmärkningsvärt är att av dessa fyra så är Visby fortfarande ganska så tandlös och HKP14 inte flygbar!

För Gripen tittar man nu på ett antal alternativ. E/F, En uppgradering av C/D--B(äst) eller att vänta tills man ser vad som händer med Brasilien och Indien. Beslut om detta skall tas 21/2.

Omgaloneringen är en viktig process under 2011. Man har tre olika alternativa lösningar:

1. Helt frivilligt att byta grad.

2. Frivilligt hemma, befattningsberoende på insats.

3. Frivilligt till (2013), därefter grad efter befattning.

Detta ledde till en diskussion bland församlingen som jag tyvärr inte har insyn i.

Han tryckte precis som ÖB i Sälen på att vidmakthållande av IO14 efter 2015 kräver ett tillskott i Försvarsmaktens ekonomi!

Stf C INS redogjorde för Försvarsplaneringen 2011-13. En ny doktrinserie är under framtagning. Jag är personligen mycket nyfiken på vad den kommer att säga avseende avvägning av nationellt behov och internationella insatser. Flygvapnet har t.ex. i alla tidigare doktriner förkastat CAS (som vi nu ska till Red Flag i Alaska under året och genomföra inför internationella insatser) samt byggt upp all taktik på STRIL och bassystem som numera knappt finns kvar. Baserat på detta skall man ta fram en ny plan för nationell beredskap och mobilisering. Mycket bra! Men enligt VU11 så är fortfarande bemanning av de internationella insatserna prio 1.

Under 2010 har ett 25-tal kränkningar av Sveriges territorium (sjö, luft) skett, vilket är en ökning med 50% jämfört med tidigare år. Detta beror på ökad övningsverksamhet i närområdet.

Förbanden har brist på personal att lösa uppgiften IBSS/TPSS (Insatsberedd Skyddstyrka). Detta ser jag som ett stort problem då det är den resurs som bl.a. ska stå för bevakning av skyddsobjekt samt stötta det civila samhället vid behov. Den gamla förmågan till kuppberedskap är dock kanske inte längre är lika akut. I brist på IBSS lär det få bli Hv som får ta uppgiften att stödja civilisterna.

I Afghanistan har det svenska förbandet i FS20 omorganiserat sig i skyttekompanier som är mer lämpade för strid mot talibaner. Med tanke på den ominriktning av insatsen som skall göras under 2011 inför 2014, så kanske vi skall gå tillbaka till MOT-konceptet med fokus på CIMIC? Ökat fokus ska ske på mentorering och träning i stället för att deltaga i insatser.

P.S. Jag sökte på Google efter ÖB för att få en bild till detta inlägg. De fyra första var på det ÖB som sysslar med att sälja ut invasionsförsvaret bit för bit. De tre nästa på vår förra ÖB, Håkan Syrén. Först på åttonde plats kom vår nuvarande ÖB, Sverker Göransson. Är detta kanske symptomatiskt för tillståndet i FM just nu? 2009 ville ÖB ta det lungt med avskaffandet av värnplikten samt ha det högt i tak avseende diskussionen i Försvarsmakten. Hur har det egentligen gått och vem är det egentligen som beslutar om Försvarsmaktens framtid? ÖB säger att vi skall följa politikernas vilja samtidigt som politikerna säger att man inte vill gå in och detaljstyra verksamheten.

Uppdaterad 11-02-18, 22:15
Försvarsmakten har gått ut med ett pressmeddelande så säger att officerare får sköta bevakningen i brist på soldater. Detta är med andra ord konsekvensen av bristen på IBSS.

"Lösningen är inte idealisk, men det kan visa sig bli nödvändigt", säger generalmajoren Gunnar Karlsson vid Högkvarteret i ett pressmeddelande.

Förr satt soldaterna i vakten och tittade på icke-värdegrundsanpassade filmer. Det kallades för grå arbetskraft och var ett icke tillåtet slöseri på vår dyrbara svenska ungdom. Frågan är vad officerarna skall göra i vakten mellan det att bommen ska lyftas för inpassage?

DN

Transparens och diskussion (uppdaterad)

Det glädjer mig att se att Försvarsmakten nu lägger ut filmer på svenska soldater i strid nere i Afghanistan. Precis som SvD så konstaterar jag att det är en bit på vägen mot en mer mer öppen Försvarsmakt.

Vi bloggare har fått kritik för att vi lämnar ut pinsamma detaljer och att vi fokuserar på det dåliga och allmänt bara gnäller. Men som konsekvens av dessa "avslöjanden" har vi sett en stor ändring på senare tid. Försvarsdebatten har ökat, både i den traditionella nyhetsbevakningen samt på moderna medier som bloggar och Twitter. Försvarsmakten har också tvingats bemöta diskussionen, vilket har lett till att mer information släpps ut till allmänheten. Man har t.o.m. gett ut direktiv som innebär att ledningen ser positivt på att de anställda utnyttjar sociala medier. Nya liknande direktiv läggs ut på remiss så att anställda och allmänheten kan ta del av dem innan de fastställs. Detta hade knappast varit möjligt för bara ett år sedan. Att pinsamheter kommer ut är givetvis inte bra för Försvarsmaktens image, men en öppen diskussion samt att dessa pinsamheter rättas till är definitivt bra för den framtida Försvarsmaktens verksamhet och rekrytering.

Det här är helt rätt väg framåt. Vi rekryterar inte nya anställda soldater, specialister och officerare genom de fåniga reklamfilmer som tagits fram av reklamföretagen. Nej, väl genomförd verksamhet där resultatet visas öppet är det som lockar unga män och kvinnor att söka. Under Kalla Kriget fanns det en anledning till hemlighetsmakeriet då vi ville hålla fienden i öst utanför informationsspridningen, men i dagens Försvarsmakt som ska jobba internationellt så finns det inte samma behov av att dölja det vi gör. Tvärtom så måste vi nu när värnplikten upphört hålla allmänheten uppdaterad om vad som händer för att säkerställa att det fortfarande finns kvar en folkförankrad Försvarsmakt.

Se även Cornucopia, Wiseman och Borneo.

SvD, DN

Uppdaterad 11-02-04, 18:55
Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten går ut med ett gästinlägg på Wisemans blogg om vikten av en ökad offentlig diskussion. Inlägget finns även utlagt på försvarsmakten.se.

Mycket av det han skriver är helt rätt. Tillsammans med den remissutgåva av synen på användning av sociala medier så kan det bli bra. Men det är ändå en bit kvar att vandra. Fortfarande finns det många chefer som tar personligt vid sig av kritik mot organisationen.

Framöver kommer vi att skapa utrymmen för diskussion och kommentarer inom Försvarsmaktens officiella kanaler. Vi uppmuntrar debatt och kommer själva att vara närvarande i såväl nya som traditionella medier. Försvarsmakten kommer inte att kunna kommentera allt, utan jag väljer när Försvarsmakten officiellt deltar i samtalet. Det betyder inte att en åsikt är mindre värd, men ibland är det svårt eller mindre lämpligt att myndigheten tar del i just den diskussionen.

Det jag skulle önska var en dubbelriktad debatt, inte bara enkelriktad kommunikation från varsin sida av mattan. En diskussionsgrupp med möjlighet att debattera aktuella ämnen skulle vara en bra start och skulle kunna ge bra ingångsvärden för våra chefer att införa ändringar i organisationen.Ta en titt på t.ex. Soldf.se där det finns många intressanta, om än något MÖP:iga (militärt överintresserade personer) diskussioner. Många blivande soldater ställer där frågor om hur deras tid i Försvarsmakten ser ut. Det vore lysande om det skulle kunna komma officiella svar från HRC i stället för gissningar från tidigare värnpliktiga om hur de tror att utbildningen kommer att bli.

Den dagen Försvarsmaktens vision blir till handling så kan jag med gott samvete lägga ner min blogg.

Bära hundhuvudet

Följande pressmeddelande gick ut igår från Försvarsmakten utan att det blev någon särskilt stor notis i svensk press.

John Daniels, chef för Säkerhetskontoret på MUST lämnar på egen begäran sin befattning den 31 januari.

Överste Bengt Sandström tar över som tillförordnad chef för Säkerhetskontoret.

Befattningen som chef för Säkerhetskontoret kommer att utlysas.

Med anledning av verksamhetens särskilda karaktär lämnar Försvarsmakten inga övriga kommentarer.

Erik Lagersten
Infomationsdirektör

Det är framför allt två händelser på senare tid som skulle kunna ligga bakom detta.

- En MUST-anställd som använt sin dator till "snusksurfning". Det har dessutom på senare tid framkommit att denna typ av aktivitet är ganska så frekvent i Försvarsmakten. Porrsidor på nätet är ökända för att vara belamrade med virus, vilket gör att detta givetvis är ett "bra" sätt att få in virus i Försvarsmaktens datorer. MUST ska vara ett gott föredöme för övriga Försvarsmakten i sin roll som kravställare och granskare av att säkerheten inom Försvarsmakten sköts på ett bra sätt. Att då själva begå denna typ av "misstag" sänker förtroendet hos omgivningen och riskerar att personal slutar förlja MUST rekommendationer.

- Läckage av uppgifter som tyder på att någon hade kännedom om attentaten på Drottningsgatan. Försvarsmakten har förnekat att någon anställd har haft tillgång till denna information. TT hävdar dock fortfarande att det var en försvarsmaktsanställd, samtidigt som Expressen pekar på att det är en anställd inom en annan myndighet. Värt att notera är att MUST granskar fler försvarsrelaterade myndigheter och det finns försvarsmaktspersonal som arbetar inom andra myndigheter. Att SÄPO inte fick informationen tyder på brister i rutiner.

John Daniels har nog med stor sannolikhet fått ta ansvaret för dessa händelser. MUST är en organisation som gärna vill undvika få rubriker i tidningarna...

De bägge Sten

Sten Svantesson Natt och Dag tog namnet Sten Sture (d.y.) när han 1512 efter en hel del intrigmakande tog över som regent i Sverige. Hans regeringstid blev kort och inte så särskilt lyckad.

Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture den äldre men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämndes till ärkebiskop fick unionspartiet i Sverige en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning Almarestäket. En dansk undsättningsstyrka slogs tillbaka 1517 och ärkebiskopen tvingades att kapitulera. Sten Sture lät avsätta ärkebiskopen (något som varken påven eller Trolle själv godtog), och tog initiativet till riksdagsbeslutet om Stäkets rivning. Det var under sigillet på detta beslut Hans Brask ska ha fäst en liten lapp med meddelandet "härtill är jag nödd och tvungen". För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad.

Biskop Brasks lilla protest blev för historien känd som en brasklapp och resulterade att han till skillnad mot många andra i den svenska ledningen överlevde Stockholms blodbad när den danske kungen Kristian II "den gode" år 1520 tog över makten även i Sverige.

Varför ett inlägg om Sten Sture d.y.? Tja, det finns en del roande paralleller till dagens händelser i Försvarsmakten. Nu som då finns en Sten Sture med i spelet i form av Sten Sture Tolgfors. Nu som då så tvingar Sten (indirekt via ÖB) folk att skriva på dokument. Nu som då så har en del undertecknare svarat "Ja", fast de har lagt till "härtill är jag nödd och tvungen". (Inte jag själv, men jag vet minst en kollega som svarat så). Nu som då innebar detta svar att man överlevde "blodbadet".

Sten Sture d.y. fick ett tragiskt slut. Vid slaget på Åsundens is den 19 januari 1520 så krossades hans knä av ett kanonskott och den svenska hären flydde i panik. Den 3 februari dog han under transport till Strängnäs på Mälarens is. Men detta var inte slutet på hans otur. I samband med Stockholms blodbad så grävdes hans lik upp av danskarna för att brännas med de övriga förrädarna!

Men Sten Stures handlingar fick indirekt stora konsekvenser för Sverige. Blodbadet ledde senare till uppror bland allmogen och Gustav Vasa fördes fram som ny svensk regent. Detta räknas som födseln av den moderna svenska nationalstaten. Hade inte Sten Sture agerat så illa så hade Sverige sett mycket annorlunda ut.

Hur det sista kapitlet i Wikipedias dokumentation och därmed en del av historiens dom över den senaste Sten Stures liv kommer att se ut är ännu oklart. Mikael Odenborgs benämning av Sten som "tomhylsan" är redan infört. Det senaste öknamnet "Badgdad Bob" lär nog också snart dokumenteras för eftervärlden. Om den dåliga behandling av Försvarsmakten under hans övervakning leder till födseln av ett modernt svenskt insatsförsvar eller får de sista resterna av det svenska invasionsförsvaret att ramla ihop återstår att se. Men vad som är helt klart är att även Försvarsmaktens öde kommer att finnas med i nekrologen över Sten Sture d.m.y (den mycket yngre) liv och gärningar.

Se även Skipper, Commander och Wiseman.

Sagoberättaren

Wilhelm Agrell framstår som en mysig sagoberättare när han på Folk & Försvar redogör för den svenska Försvarsmaktens förfall under de senaste 10 åren. Jag rekommenderar alla att lägga 30 minuter på att lyssna på hans föredrag då det tydligt visar på varför det har gått som det har gått, samt de utmaningar vi står inför.

2007 skrev Bo Pellnäs ett debattinlägg i SvD kallad "Vi lever i dårarnas paradis" där han kritiserade neddragningen av Försvarsmaktens förmåga att försvara landet. Detta uttalande låg som grund till att Wilhelm Agrell påbörjade sitt arbete med boken "Fredens illusioner: det svenska nationella förvarets nedgång och fall". I den så redogör han för nedgången som kan "fortsätta en bit till, men inte långt, då det inte finns mycket fallhöjd kvar".

Det är omöjligt att följa processen i detalj, då det saknas logiskt spår i de styrande dokumenten. I stället får man följa "meningsbärande tomrum". Till exempel begreppet krigsförband som 99/00 innebar förband som var icke samövade, ej mobiliserbara och med gammal materiel. Debatten om Försvarsmaktens förändring har dock helt uteblivit. Om de närmast ansvariga saknar klar bild av skeendet, hur ska då någon annan kunna ha det?

I mitten av 90-talet insåg ÖB Owe Wiktorin att Försvarsmakten behövde reformeras. FM hade en förlegad struktur och var anpassad för att klara gårdagens krigföring enligt Kalla Kriget och till viss del ända tillbaka till VK2. En fiende som behärskade manöverkrigföring kunde "hoppa i sekvensordning" och direkt slå ut strategiska mål i stället för att gå igenom de klassiska faserna förbekämpning-överskeppning-skapande av brohuvud o.s.v.

1998 ansåg FM att det fanns en långsiktig förändrad hotbild som gav upphov till en säkerhetspolitisk lucka, s.k. "strategisk time-out". Försvarsmakten skulle kunna ändras i tid innan ett nytt hot skulle uppstå. Det skulle skapas operativa insatsstyrkor med möjlighet till manöverkrigföring (både nationellt och internationellt) samt nationella skyddsstyrkor som skulle klara det "klassiska" kriget i Sverige (OBS: Detta var ej HV som i dagens inriktning). Armén och Marinen reducerades.

2004 halverades insatsorganisationen p.g.a. budget. Avvecklingen hade ej gått enligt tidplan och den nya organisationen var ej klar. En glidning uppstod i FM målsättning. Fokus blev internationella insatser. Försvaret av landet fick ej längre plats i budgeten. Den framtida möjligheten till tillväxt som fanns 1998 ströks helt.

En sak som Agrell kritiserar är beslutet om DS3 av Gripen 1997. Detta blev en kostnadsökning som åt upp Flygvapnet och övriga Försvarsmakten. Här har jag en delvis annan syn. Jag håller med om kostnaderna och konsekvensen av dessa kostnader, men utan DS3 så hade vi aldrig haft någon export av Gripen och vi hade aldrig kunnat nyttja Gripen internationellt. A/B-versionen av Gripen är till för att enbart försvara Sverige! Å andra sidan kanske Flygvapnet inte hade drabbats av hysterin kring internationella insatser om vi fortfarande bara haft A/B?

Ett stort misstag som både politiker och FM-ledning har gjort är att den säkerhetspolitiska lucka som fanns 1998 har omdefinierats till ett permanent tillstånd. Yttre hot är numera inte bara osannolika, utan otänkbara! Detta innebar att förmågan till tillväxt är överflödig och nationella försvaret inte behövligt.

Begreppet CIMIC - Civil Militär samverkan har omdefinierats till det internationella samverkan mellan militära förband och humanitära biståndsorgan i.s.f. det tidigare svenska samarbetet mellan civila myndigheter och Försvarsmakten för att skydda svenska samhället. Agrell pekar också på det nyspråk som införts där dagens yrkesförsvar kallas frivilligförsvar.

Avslutningsvis så ställer Agrell fyra reflektioner/frågor/utmaningar:

1 - Uppgift. Om inte FM har försvaret av landet+grannländer som huvuduppgift så riskerar det att bli icke relevant. Det blir något som man kan ha eller inte ha. De nationella uppgifterna behöver inte dominera, men måste vara relevanta. Han tar upp Tolgfors senaste debattinlägg i DN där Tolgfors säger att en nationell resurs är Arméns manöverbataljoner. Men dessa är numera enbart lätta manöverbataljoner designade för internationella insatser!

2 - Vi ska inte bry oss om hotbilden i designen av morgondagens försvar. Prognoser blir fel. Sverige måste ha en grundläggande förmåga att försvara landet oavsett hur framtiden ser ut. Agrells syn är att vi just nu befinner oss under denna grundläggande förmåga!

3 - Internationella insatser är viktiga, men vi måste vara ärliga med våra motiv till insatsen. Att vi är med är en politisk markering, men den kan givetvis vara till nytta. Vi måste vara försiktiga med att låta denna förmåga styra, då det riskerar att anpassa Försvarsmakten till lokala konflikter som inte är representativa för framtida krig.

4 - Försvarets förhållande till samhället. Slopandet av värnplikten får långsiktiga konsekvenser! Innehållet i värnplikten behövdes ändras, men den skulle inte ha övergetts. Värnplikten gav FM möjlighet att nyttja bredden av kompetensen i samhället, nu får vi konkurrera med andra bolag.

För att citera Agrells slutord:

"Värnplikten skapade ett sammanhang och en gemenskap. Skyldighet innebär också delaktighet. Nu har vi under fanfarer klippt banden till skyldigheten och därmed också, fast utan att tänka på det, till delaktighet, sammanhang och gemenskap. Och vi har gjort det i en tid då klyftorna på nytt växer. Då vi alla gjorts uppmärksammade på att främlingskap, bristande integration, avsaknad av mening och gemenskap blivit kroniska samhällsproblem som vi uppenbarligen står ganska så handfallna inför".

Ja, vad säger man? Klockren analys! Tyvärr så riskerar denna saga att sluta utan ett "så levde de lyckliga i alla sina dagar".

Pendelutslag

Vilket håll är Försvarsmakten på väg mot? Som Håkan Juholt (s) sade tidigare i veckan så har inriktningen pendlat mellan invasionsförsvar till internationella insatser och nu på väg tillbaka till ett nationellt fokus. Men samtidigt så står Håkan Jevrell (m) och säger att vi inte har sett början än av det europeiska och nordiska samarbetet.

Det europeiska samarbetet är jag än så länge inte särskilt imponerad av. Försvarsmaterielsamarbetet inom EDA lider av revirpinkeri av stor skala. Forskningsprojekt som Neuron går bra, men när det kommer till beställning vill alla ha hela kakan. Den sameropeiska flygskolan finns det sjuttielva förslag på.

Battlegroupkonceptet som Sverige satsar stenhårt på har inneburit att vi nu sitter i beredskap för andra gången, men viljan att skicka ut förbanden saknas. Jag har tagit upp detta på bloggen tidigare och fått kommentarer i stil med att BG är till som reformmotor för Försvarsmakten, att den inta kan sättas in i en insats som redan pågår (där ska deltagarländerna i första hand förstärka) m.m. Visst jag håller med om att det bara skulle röra till en insats om det dyker upp nationer som inte är med i leken, men det måste ändå vara bättre än att vänta på att de truppbidragande länderna i en insats kan skrapa ihop pekgar och soldater till en förstärkning? Som reformmotor så är BG dessutom inte heltäckande. EU Military Commitee har liknande koncept med snabbinsatsstyrkor för sjö- och luftstridskrafter. Men eftersom de flesta europeiska länder deltar i NATO:s motsvarighet så har intresset ännu inte varit tillräckligt stort. Kanske kan den sviktande europeiska ekonomin bidra till bättring? Vi får dock se upp så att vi inte reformerar hela Försvarsmakten efter dagens BG-koncept, för då självdör Flygvapnet och Marinen. Insatser liknande den i Afghanistan har inget större behov av vare sig sjö- eller luftstridskrafter frånsett transportflyg, helikoptrar, UAV och till viss del CAS. Men "spetsigt" stridsflyg som Gripen med en god jaktkapacitet och skydd mot fientligt luftvärn har vi inte stort behov av.

Intressant nog så har en svensk film om det svenska invasionsförsvaret under VK2 snart premiär. Jag ser mycket fram emot att se den. Frågan är om Försvarsmakten någonsin kommer att gå tillbaka till detta koncept, eller om slutresultatet blir i stil med den andra svenska filmpremiären. Den om Åsa Nisse och Klabbarparn..