Det nya nya försvaret

Jag har skrivit tidigare om modetrender från Washington och hur de förr eller senare påverkar svenska Försvarsmakten. Invasionsförsvaret byggde på en hotbild, realistisk eller inte. Men när det gäller internationella insatser så gäller det att kunna leverera förmågor som är efterfrågade och som passar in i de enheter som används i aktuella konflikter. Att det t.ex. gick bra för Gripen i Libyeninsatsen beror på att den anpassats mycket väl till NATO-ledda insatser med COMAO - Composite/Combined Air Operations som huvuduppgift.

Men vad är det som står runt hörnet? Vilka typer av förband är det som kommer att användas framöver?

Reguljära insatser kommer alltid att vara en möjlighet, även om inte en huvuduppgift. Nordkorea skramlar med sablarna och tonläget mot Iran går från den ena ytterligheten till den andra. Dock så tror jag att USA:s erfarenheter från Irak och Afghanistan medför att det ska oerhört mycket till innan något händer. Man kan kanske spekulera om olja som orsak till ett krig, men vinsten av att t.ex. få kontroll över Iraks olja uppväger knappast kostnaderna för USA:s krig. Och i Afghanistan är vinsterna obefintliga förutom att man visat grupper som Al Qaida att det inte sparas något krut i jakten på de som direkt utmanar USA.

Ska man se mer aktuella trender så är det Nord/Östafrika som gäller. Hit har USA sedan ett par år flyttat sitt fokus i jakten på internationell terrorism. Detta då Al Qaida till stor del har övergett Afghanistan, men hittat andra grogrunder för sin lära.

Much of the day-to-day fight against al-Shabab is outsourced to African peacekeepers. But the raids and strikes that U.S. commandos have launched against specific Shabab targets are becoming more frequent. Cruise missiles and even, apparently, U.S. helicopter strikes have also hit the group. Special operators even launch raids at sea: this spring, they captured captured one Shabab affiliate, Ahmed Abdulkadir Warsame, offshore in the Gulf of Aden before detaining him for weeks aboard the U.S.S. Boxer.

Then comes the drone war. Lemonnier isn’t the only U.S. base near the Horn. Throughout the last decade, the military ran a smaller special-operations base in Kenya and another in Ethiopia. Now an Ethiopian outpost will become a launchpad for U.S. drones, as will a facility nearby in the Seychelles, all to launch strikes against al-Qaida allies in East Africa. The most recent of them struck Sunday outside Mogadishu, killing a British-born militant.

Indirekt så tar Sverige redan del i dessa insatser då vi har officerare på plats i regionen som utbildar soldater och förbandschefer som en del av FN och AU:s utbildningsuppdrag.

Vad är det då för typ av förband som används?

UAV är huvudredskapet. Återigen så är det erfarenheterna från Irak och Afghanistan som gör att USA passar sig noga för att bygga upp en stor närvaro på marken, då marktrupper bara är mål för IED, självmordsbombare m.m. I stället så blir det insatser på avstånd kombinerat med små förband bestående av specialstyrkor som jagar upp enskilda personer och stöttar de lokala förbanden med ledning och utbildning.

För flygstridskrafeernas del så är det en kombination av Low- och Hightech som gäller. F-16, F-18 m.m. lyser med sin frånvaro. I stället så är det vanliga "civila" småflygplan som utnyttjas som sedan proppas fulla med sensorer och ledningsutrustning. Ett exempel är den U-28 som nyligen havererade i närheten av Camp Lemmonier.

Their plane, a U-28, is a tricked-out version of a Pilatus PC-12 turboprop. Similar to the small, commercial piloted planes converted into flying spies by the military’s Project Liberty program, the U-28 carries a suite of sensors and cameras to scout for special operators on the ground. It also doesn’t need a long runway — in fact, it’s able to land on dirt and grass — increasing its appeal for unconventional forces.

Oliver said the airmen hadn’t been at Lemonnier for very long. Air Force special operations deployments typically last two months, she said. But like many of their fellow elite troops, the four men who died had served multiple tours: this was Hall’s seventh deployment, Whitlock’s fifth, Wilkens’ third and Scholten’s third.

Kanske något att fundera på när Sverige förr eller senare anskaffar nya skolflygplan?