Vad har vi egentligen att lära ut?

OMLT - Operational Mentor and Liaison Team är en av de funktioner som jag har mest förhoppningar om i FS18. Syftet med dessa är att träna upp ANA så att ISAF förr eller senare kan bege sig hemåt. Men vad är det egentligen vi söker för kunskaper hos en mentor? Ett snabb liten titt i Emil besvarar frågan.

Vi söker dig som har erfarenhet av stridsledning eller logistik på brigad- eller bataljonsnivå. Eller pjästjänst med granatkastare eller haubits. Men det brådskar – inryckning till sker redan den 25 jan för OMLT Bat och den 1 februari 2010 för OMLT Brig.

För närvarande har vi ett antal vakanser till OMLT (Operational Mentor and Liaison Team) i FS 19, med tjänstgöringstid i Afghanistan maj-november 2010. Det har varit relativt få ansökningar från personal med relevant kompetens och erfarenhet till OMLT.

Detta är uppgifter där bland annat kompetensen från IB 77 och 66 eller motsvarande erfarenheter bör passa som hand i handske. Bland annat söker vi majorer och kaptener med erfarenhet av stridsledning och stabstjänst på brigad- och bataljonsnivå, eller med erfarenhet som kompanichef för skytte-, grk- eller haubitskompanier.

Att vara ”mentor” innebär ju att vägleda någon utgående från personlig erfarenhet. Dessutom är mogen ålder en klar tillgång. Dels för att det ger yrkes- och livserfarenhet samt omdöme, dels för att ålder ger auktoritet i den miljö där vi skall verka.

Vi söker även förare/assistent till senior mentor vid brigadhögkvarteret, en uppgift som bland annat kräver förmåga att organisera transporter och konvojer med multinationell sammansättning, i en utmanande insatsmiljö.

Hmm. Kunniga om IB 66 och IB 77 lär man nog bara hitta på svenska ålderdomshem nu för tiden. Granatkastare och haubitsar har vi inte många kvar av längre. Archer är tänkt att anskaffas i 24 exemplar. Knappast något att kalla för brigad eller ens bataljon?

Jag ser därför framför mig denna annons från den svenska Försvarsmakten om några år i europeisk press eller kanske i "Soldiers of Fortune":

"På grund av satsningar på utlandsmissioner så har den svenska försvarsmakten förlorat all kunskap om strid i större förband än bataljon. Sökes kunniga instruktörer som vet hur strid i stora förband går till samt vet hur försvar av ett land skall genomföras."

Vem vet, vi kanske får en afghansk OMLT instruktör som gärna vill se Sverige?

En ny generation BK

Det gamla kallakrigsvapnet DWS 39/BK 90 -Bombkapsel kommer som redan känt att skrotas. Detta beror mycket på den internationella konventionen mot Klustervapen. Nu är jag inte den som gråter för detta, eftersom BK är ett ganska så bökigt vapen att använda i dagens hotmiljö. Precisionen är inte den bästa och därför behovet av att använda många substridsdelar för att täcka en stor yta.

Dock så har inte Svenska Freds alla fakta rätt i målet. BK 90 sprider inte ut minor på samma sätt som t.ex. de system som Israel använde Libanon. Givetvis kan det bli substrisdelar som inte sprängs, men aktiveringsmekanismen förstörs efter ett tag. Därmed så ligger det inte kvar några blindgångare kvar på backen som gör att området måste minröjas efter att en insats genomförts. Möjligtvis bör man undvika använda detta vapen i Afghanistan eller Irak då det trots allt blir en del skrot som går att använda för att bygga IED.

I den ursprungliga designen så fanns det dock en hel del vilda idéer om hur minor skulle kunna integreras. En BK 90 skulle t.ex. kunna fällas över en landningsbana. Där skulle vissa substridsdelar skada banan, vissa skulle detonera med fördröjning och vissa ligga kvar som minor. På så sätt skulle alla försök att reparera banan kraftigt försvåras.

Detta är numera historia. BK 90 ska skrotas och vi använder inte längre minor som vapen.

Men varför inte göra om BK 90 till ett precisionsvapen?

BK 90 som den ursprungligen var designad skulle fällas i hög fart på låg höjd och glida över terrängen för att sedan sprida ut sina substridsdelar på en begränsad yta. Varför inte göra tvärtom. Den grekiska varianten av BK 90 - AFDS har en bättre radarhöjdmätare som gör att den går att fälla från högre höjd än BK 90 och därmed får längre fällavstånd. Antagligen så går den även att lobba in i målet som man gör i s.k. toss-bombning.

Om man i stället för "dumma" stridsdelar fyller BK 90 med ett antal BONUS projektiler så har man vips förvandlat ett dumt yttäckande stridssystem till ett precisionsvapen med möjlighet att slå ut ett stridsvagnsregemente i en smäll. Vi kan kalla detta nya vapen helt revolutionerande för BK 2010!

Eftersom BONUS kommer att användas av Archer så finns det en möjlighet att samordna dessa projekt. Återanvänd BK 90 skalet, sätt i en bättre radarhöjdmätare och GPS, fyll på med substridsdelar från BONUS projektilen och genast så har vi i Sverige ett vapen för autonom bekämpning av stridsfordon, som skulle bli en succe på världsmarknaden och som inte ens Svenska Freds skulle kunna kritisera.

P.S. Bofors, om ni stjäl min ide så vill jag ha en del av kakan...

Archer till artilleriet

Äntligen, som Gert Fylking brukar säga, får artilleriet nya bössor. FMV har fått i uppdrag att köpa in 24 stycken Archer-pjäser, lika många som Norge med stor sannolikhet kommer att ta beslut om. Artilleriet som tidigare var Arméns stolthet har i alla de senaste försvarsbesluten fått stryka på foten och är numera nere på det sista regementet, vilket innebär att numreringen numera oftast slopas. A9 kallas därför Artilleriregementet i singularis.

Tyvärr så är det fortfarande problem med Excalibur, som förvandlar yttäckande artilleri med förmågan att träffa en fotbollsplan till ett precisionsvapen. De första seriepjäserna kommer dock att levereras först 2011 och då borde problemen med Excalibur vara lösta.

Tankar finns på att använda Archer under internationella insatser. Frågan är bara vilken politisk vilja som finns för detta? I likhet med Gripen så är det lite för stor verkan i målet och lite för stor risk att civila skadas för att någon svensk regering eller riksdag ska våga ta ett sådant beslut.

24 st artilleripjäser är heller inte mycket att skapa yttäckning med. Därför så borde man tänka om hur artilleriet utnyttjas rent taktiskt. Artilleriregementet har de senaste åren stått för sveriges utbildning av FAC - Forward Air Controller, som kan leda insatser med attackflyg. Här finns det en hel del gemensamt arbetssätt att ta till vara på. Artilleri och attackflyg kompletterar varandra bra med olika styrkor och svagheter.

- Flyget har räckvidd och kan täcka stora ytor, men har långt ifrån samma uthållighet som artilleri. Inom ett närområde kring varje artilleripjäs kan 24 timmars beredskap hållas. UAV har en förmåga som ligger någonstans mitt emellan artilleri och flyg.
- Varje laser- eller GPS bomb har mycket stor verkan i målet, men ett flygplan kan enbart bära ett par stycken bomber och när lasten väl är fälld är det bara att återvända till basen.
- Artilleri har inte samma möjligheter till slutfasstyrning som en laserstyrd bomb har. Därför kan det aldrig bli samma precision som i ett anfall med attackflyg. Det finns heller inga möligheter till insats mot rörliga mål med artilleri om inte stora målområden beskjuts. GPS styrningen i Excalibur har dock fördelen av att vara väderoberoende.

Arbetssättet för en FAC och en eldledare påminner mycket om varandra. En gemensam utbildningsplan och gemensamma verktyg borde tas fram. Att styra en insats med en GPS bomb från ett flygplan via Rover datalänk har många likheter med att ge en målkoordinat till en Archer försedd med Excalibur.

Det svenska artilleriet borde också öva mer med UAV för att snabbt hämta in underrättelser för ett anfall utan att behöva skicka ut en eldledare. Nu har dock TUAV systemet i Sverige tillfälligt lagts på hyllan, vilket minskar möjligheterna till träning i Sverige. Det svenska systemet Falken är mer till för spaning i närområdet, där räckvidden inte blir optimal för Archer.

En mycket intressant lösning är kombinationen Arthur (Artillerilokaliseringsradar) och Archer. I stället för att låta våra få artillerisystem syssla med att understödja infanteri borde det fokuseras på att slå ut fientligt artilleri. I en internationell miljö finns det många scenarier där en sådan förmåga skulle vara mycket användbar. Tänk t.ex. hotmiljön på gränsen mellan Georgien och Sydossetien eller Gazaremsan och Israel. I dessa områden finns terrorister/frihetskämpar (beroende på vems sida man står på) som försöker provocera fram våld genom beskjutning av civila mål med enkla raketsystem. Om dom skulle veta att det i området finns ett artilleri med mycket hög precision och förmåga att inom ett par sekunder mäta in och beskjuta en uppskjutningsplats så skulle dom nog dra sig för att försöka. I stället för att skicka svenskt artilleri som måste verka i målet för att göra effekt så kan vi skicka ett artilleri som med enbart sin närvaro avskräcker kombatanterna från att fortsätta slåss, vilket borde vara helt i våra politikers smak.

Problem med Excalibur i USA

USA har temporärt stoppat leverans av sina Excalibur granater på grund av problem med gyroenheten. Ca 5% felutfall har uppstått under användning. Undrar var dessa granater landat?

Excalibur är utvecklad av BAE Bofors tillsammans med Raytheon i USA och används bl.a. i Irak och Afghanistan. Den har tidigare fått utmärkelsen "Top 10 inventions of 2007" av USA. Sverige har bidragit med 650 MSEK i utvecklingen. Excalibur är tänkt att använda till den svenska artilleripjäsen Archer som är under utveckling och beställts av Sverige och Norge.

Frågan är om det finns några gemensamma lösningar med STRIX och BONUS som gör att även dessa granater påverkas?

Problemet med precisionsvapen är att man lockas att göra insatser närmare civila mål och egen trupp. Om vapnet träffar fel position kan därför det få mycket stora konsekvenser.

Med tanke på orderns storlek så är detta något som mycket väl kan påverka Bofors aktievärde.