Archer till artilleriet

Äntligen, som Gert Fylking brukar säga, får artilleriet nya bössor. FMV har fått i uppdrag att köpa in 24 stycken Archer-pjäser, lika många som Norge med stor sannolikhet kommer att ta beslut om. Artilleriet som tidigare var Arméns stolthet har i alla de senaste försvarsbesluten fått stryka på foten och är numera nere på det sista regementet, vilket innebär att numreringen numera oftast slopas. A9 kallas därför Artilleriregementet i singularis.

Tyvärr så är det fortfarande problem med Excalibur, som förvandlar yttäckande artilleri med förmågan att träffa en fotbollsplan till ett precisionsvapen. De första seriepjäserna kommer dock att levereras först 2011 och då borde problemen med Excalibur vara lösta.

Tankar finns på att använda Archer under internationella insatser. Frågan är bara vilken politisk vilja som finns för detta? I likhet med Gripen så är det lite för stor verkan i målet och lite för stor risk att civila skadas för att någon svensk regering eller riksdag ska våga ta ett sådant beslut.

24 st artilleripjäser är heller inte mycket att skapa yttäckning med. Därför så borde man tänka om hur artilleriet utnyttjas rent taktiskt. Artilleriregementet har de senaste åren stått för sveriges utbildning av FAC - Forward Air Controller, som kan leda insatser med attackflyg. Här finns det en hel del gemensamt arbetssätt att ta till vara på. Artilleri och attackflyg kompletterar varandra bra med olika styrkor och svagheter.

- Flyget har räckvidd och kan täcka stora ytor, men har långt ifrån samma uthållighet som artilleri. Inom ett närområde kring varje artilleripjäs kan 24 timmars beredskap hållas. UAV har en förmåga som ligger någonstans mitt emellan artilleri och flyg.
- Varje laser- eller GPS bomb har mycket stor verkan i målet, men ett flygplan kan enbart bära ett par stycken bomber och när lasten väl är fälld är det bara att återvända till basen.
- Artilleri har inte samma möjligheter till slutfasstyrning som en laserstyrd bomb har. Därför kan det aldrig bli samma precision som i ett anfall med attackflyg. Det finns heller inga möligheter till insats mot rörliga mål med artilleri om inte stora målområden beskjuts. GPS styrningen i Excalibur har dock fördelen av att vara väderoberoende.

Arbetssättet för en FAC och en eldledare påminner mycket om varandra. En gemensam utbildningsplan och gemensamma verktyg borde tas fram. Att styra en insats med en GPS bomb från ett flygplan via Rover datalänk har många likheter med att ge en målkoordinat till en Archer försedd med Excalibur.

Det svenska artilleriet borde också öva mer med UAV för att snabbt hämta in underrättelser för ett anfall utan att behöva skicka ut en eldledare. Nu har dock TUAV systemet i Sverige tillfälligt lagts på hyllan, vilket minskar möjligheterna till träning i Sverige. Det svenska systemet Falken är mer till för spaning i närområdet, där räckvidden inte blir optimal för Archer.

En mycket intressant lösning är kombinationen Arthur (Artillerilokaliseringsradar) och Archer. I stället för att låta våra få artillerisystem syssla med att understödja infanteri borde det fokuseras på att slå ut fientligt artilleri. I en internationell miljö finns det många scenarier där en sådan förmåga skulle vara mycket användbar. Tänk t.ex. hotmiljön på gränsen mellan Georgien och Sydossetien eller Gazaremsan och Israel. I dessa områden finns terrorister/frihetskämpar (beroende på vems sida man står på) som försöker provocera fram våld genom beskjutning av civila mål med enkla raketsystem. Om dom skulle veta att det i området finns ett artilleri med mycket hög precision och förmåga att inom ett par sekunder mäta in och beskjuta en uppskjutningsplats så skulle dom nog dra sig för att försöka. I stället för att skicka svenskt artilleri som måste verka i målet för att göra effekt så kan vi skicka ett artilleri som med enbart sin närvaro avskräcker kombatanterna från att fortsätta slåss, vilket borde vara helt i våra politikers smak.