fredag 18 september 2009

En ny generation BK

Det gamla kallakrigsvapnet DWS 39/BK 90 -Bombkapsel kommer som redan känt att skrotas. Detta beror mycket på den internationella konventionen mot Klustervapen. Nu är jag inte den som gråter för detta, eftersom BK är ett ganska så bökigt vapen att använda i dagens hotmiljö. Precisionen är inte den bästa och därför behovet av att använda många substridsdelar för att täcka en stor yta.

Dock så har inte Svenska Freds alla fakta rätt i målet. BK 90 sprider inte ut minor på samma sätt som t.ex. de system som Israel använde Libanon. Givetvis kan det bli substrisdelar som inte sprängs, men aktiveringsmekanismen förstörs efter ett tag. Därmed så ligger det inte kvar några blindgångare kvar på backen som gör att området måste minröjas efter att en insats genomförts. Möjligtvis bör man undvika använda detta vapen i Afghanistan eller Irak då det trots allt blir en del skrot som går att använda för att bygga IED.

I den ursprungliga designen så fanns det dock en hel del vilda idéer om hur minor skulle kunna integreras. En BK 90 skulle t.ex. kunna fällas över en landningsbana. Där skulle vissa substridsdelar skada banan, vissa skulle detonera med fördröjning och vissa ligga kvar som minor. På så sätt skulle alla försök att reparera banan kraftigt försvåras.

Detta är numera historia. BK 90 ska skrotas och vi använder inte längre minor som vapen.

Men varför inte göra om BK 90 till ett precisionsvapen?

BK 90 som den ursprungligen var designad skulle fällas i hög fart på låg höjd och glida över terrängen för att sedan sprida ut sina substridsdelar på en begränsad yta. Varför inte göra tvärtom. Den grekiska varianten av BK 90 - AFDS har en bättre radarhöjdmätare som gör att den går att fälla från högre höjd än BK 90 och därmed får längre fällavstånd. Antagligen så går den även att lobba in i målet som man gör i s.k. toss-bombning.

Om man i stället för "dumma" stridsdelar fyller BK 90 med ett antal BONUS projektiler så har man vips förvandlat ett dumt yttäckande stridssystem till ett precisionsvapen med möjlighet att slå ut ett stridsvagnsregemente i en smäll. Vi kan kalla detta nya vapen helt revolutionerande för BK 2010!

Eftersom BONUS kommer att användas av Archer så finns det en möjlighet att samordna dessa projekt. Återanvänd BK 90 skalet, sätt i en bättre radarhöjdmätare och GPS, fyll på med substridsdelar från BONUS projektilen och genast så har vi i Sverige ett vapen för autonom bekämpning av stridsfordon, som skulle bli en succe på världsmarknaden och som inte ens Svenska Freds skulle kunna kritisera.

P.S. Bofors, om ni stjäl min ide så vill jag ha en del av kakan...

26 kommentarer:

  1. Greasemonkey !

    Ta Ditt förslag om stridsdelar, GPS & RHM & damma av det gamla konceptet TAURUS så har vi ett långräckviddigt precisionsvapen som heter duga....

    Jag bjuder på min del av förslaget eftersom jag som anställd i FM får tillbaka mer av skatten än vad jag betalar in... ;-)

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är myten om att alla blindgångar autmatiskt desarmeras efter ett tag något som tillverkarna har planterat. Ja, den extra funktionen finns idag.

    Alla med någon teknisk bakgrund inser förstås att felfunktion hos en viss andel substridsdelar och deras tändrör innebär att de inte kommer att utlösas som förväntat. Det kommer att finnas en liten andel armerade blindgångare. Därmed inför tillverkarna ytterligare en funktion som ska åter-armera stridsdelar som inte utlöst. Naturligvis kan det finnas felfunktion även i en liten del av dessa mekanismer.

    Det man har lyckats med är att reducera den totala felfrekvensen till ca (ett typiskt värde) ett på tusen (inkl. den extra funktionen som åter-armerar blindgångare). Det vill säga, med moderna substridsdelar så blir det bara en farlig blindgångare på tusen. Det blir också ett litet antal "ofarliga" armerade blindgångare. Huvuddelen fungerar som de ska. Det låter ju ganska bra ända tills man börjar räkna på hur många substridsdelar man behöver lägga på en yta för att uppnå efterfrågad effekt i målet. Det absoluta antalet och densiteten av icke armerade blindgångare blir då relativt högt. Vår normala gräns för tolerabla risker ligger med en sannolikhet på en på en miljon. Då är dagens high-tech lösningar fortfarande inte tillräckligt bra. Det är nog förklaringen till att människor, inkl. en del professionella företrädare för militära intressen, som verkligen tittat på denna typ av vapen, och de associerade riskerna, trots allt kommit överens om att de bör förbjudas - framförallt om man beaktar användning i dagens typ av konflikter.

    Det är bevisligen ett generellt problem med vapentypen att funktionssäkerheten på substridsdelarna inte är högre. Sedan är vissa vapen bättre än andra, men generellt är de rätt kassa ur detta perspektiv. Och det är ett tongivande perspektiv som bedöms relevant i moderna konflikter.

    Ur ett militärt perspektiv kan man också ofta konstatera att användbarheten ofta är lägre än förväntat. Den yttäckande förmågan innebär ofta att väldigt hög densitet av substridsdelar krävs för att uppnå efterfrågad verkan, dvs. det går åt många vapen och det blir inte så mycket pang-för-pengarna, som tillverkarna gärna påskinar.

    SvaraRadera
  3. Axvargalla: Det beror ju på om du har ett mekaniskt tändrör eller ett elektriskt. Ett som kräver el som inte längre finns för utlösning är rätt harmlös så länge man inte monterar isär den och byter batteri.

    Vad är alternativet till yttäckande vapen med substridsdelar? Ett större vapen? En större vapeninsats där man istället skickar 6 bomber a 250 kg för att säkerställa verkan? Felfunktionen hos BK är lägre än den för konventionell ammunition såsom artillerigranater, automatkanonammunition o s v som har mekaniska tändrör.

    De mekaniska tändrören är vad som ligger bakom multipelvapnens usla rykte. Det är svårt att garantera brisad med mekaniska tändrör när marken är myrmark, lera, snö osv.

    SvaraRadera
  4. Anonym: Kept 350, eller TAURUS är en gigantisk robot. När den hänger på Gripen så ser det inte ut som Gripen har ett vapen under vingen, snarare som Kept-350 har en Gripen på ryggen.

    Fördelen är den egna motorn som helt klart ger långa skjutavstånd.

    Att återanvända BK-90 kapseln har den fördelen att den är färdigintegrerad på Gripen och att den mesta hårdvaran redan finns. Nu vet jag i och för sig att försvarsindustrin inte blir billiga även om dom får alla delar gratis, men tanken är god...

    SvaraRadera
  5. Ska du absolut återvända något av de vapen som vi nu tydligen inte längre ska använda till Gripen anser jag (och många med mig) att det är Rb 75/AGM-65 och som av ekonomiska skäl inte integrerades på JAS 39C. Målsökaren är föråldrad osv, men Raytheon har numera beprövade uppgraderingskit till äldre AGM-65 som vi redan tackat nej till. Roboten finns redan integrerad på flygplanet eftersom Ungern betalt för det. AGM-65 ger en låghöjdsförmåga (dåligt väder) och rörligt mål-förmåga som varken GBU-12 eller -49 ger. Framförallt är det mycket mer pang 75T än GBU-12. Återigen pengar i skräpkorgen och så får vi punga ut för förmågan helt på nytt.

    SvaraRadera
  6. Bonusbaserade substridsdelar i BK90 är ju en gammal fin tillvrkaridé, så där är någon pucktvåa.

    Skall vi dessutom diskutera blindgångare så har Wiseman rätt i så måtto att substridsdelarna i Bk90 är ofarliga efter en timme som blindgångare, frågan är hur farliga dom kan bli av att åldras. Jag vet inte hur tändmedlet i dessa substridsdelar förvandlas vid åldring. Men, ett stort men är när vi tittar på filmade CAS-förevisngar där man verkar med AKAN och på kort tid sprider fler granater än det finns substridsdelar i ett företag med BK90. Här kör man ofta, nästan uteslutande med mekaniska tändrör, i bland med autodestruktion. Här pratar vi farliga blindgångare där man inte vet hur lång i tändkedjan som granaten gått och man vet inte statusen på en eventuell autodestruktionständkedja. Desutom så åldras tändmedlet i dessa granet så att dom blir farliga med åren. Det finns exempel i Sverige där skjutfälstsoldater dödas vid OXA-röjning efter fredstida skjutning med Lansen och Draken. Jag anser att man silar mygg och sväljer kameler med att fokusera på dispenservapen som innehåller över tio substridsdelar.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  7. J.K: Några minnesbilder av AKAN och blindgångare.

    - Jag arbetade som instruktör för FVRF och vi hade en skjutövning på Noranfältet utanför Söderhamn. En av mina elever kom fram till mig med något han hade hittat. Det var en 30 mm AKAN där han dessutom lyckats skruva loss den främre tändhatten så att krutet innuti exponerades och rann ut. När vi granskade området närmare så låg det hundratals med kulor.

    - När jag flög Lätt Attack så hade vi ofta skjutövningar. En fyrgrupp SK60 med två stycken 30 mm Aden kanoner gör ganska imponerande skada på skjutmålen. Hur som helst började det brinna på fältet och brandkåren tillkallades. Dom valde dock att stå utanför och titta på och bara försäkra sig om att branden inte spred sig.

    SvaraRadera
  8. Wiseman: Våra robot 75 är uråldriga. När vi byggde 39A/B simulatorerna i USA så hade vi svårt att hitta data för Maverick simuleringen p.g.a. att Amerikanarna helt enkelt inte visste om att vi hade en så pass gammal robot kvar. Det är inte bara målsökaren som behöver uppgraderas, utan hela robotens kropp behöver genomgå en uppfräschning. I så fall är det lika bra att köpa en ny på en gång. De ungerska varianterna med IR och CCD målsökare är då ett utmärkt val.

    SvaraRadera
  9. Tills ny robot anskaffas eller gammal modifieras råder situationen förmågeglapp.

    SvaraRadera
  10. Wiseman: Håller helt med. Vi har ett förmågeglapp.

    Det saknas dock två saker (förutom roboten). Vilja och pengar. Viljan måste visas i styrdokument som TOEM och TTEM att "Förmåga att bekämpa rörliga mål" ska finnas. Till viss del finns förmågan med AKAN, dock inte särskilt väl bepansrade mål. GBU-12 skulle kunna träffa ett rörligt mål (om det inte manövrerar allt för mycket) med en bra FAC. Eftersom moderna versioner av Maverick finns integrerade och klara på Gripen så är de nog de mest logiska och billiga valen att köpa in.

    De mål som Rb75T är designad för (broar och fartyg) kan GBU-12 klara av. Med FAC även på låg höjd. Maverick har samma väderberoende som GBU-12 och lider av att dess styrlogik (åtminstonde i den version som Rb75 bygger på) i grunden är designad att träffa stridsvagnar. Den har en kraftig stigande manöver efter avfyrning för att träffa målet ovanifrån. Är det molnigt så riskerar roboten att gå upp i moln och tappa mållåsningen.

    SvaraRadera
  11. Man kan tycka att vi silar mygg och sväljer kameler, men klustervapenkonventionen är undertecknad av Sverige. Det innebär att antik akanammunition går alldeles utmärkt att nyttja men inte högteknologiska autodestruerande komponenter i en bombkapsel, det kan vi inte göra något åt.
    Sedan är det väl defintionsmässigt ingen skillnad på en oxa med eltändning eller en oxa med mekanik, ingen av dessa är speciellt säker, skillnaden ligger i andelen oxa. Och tvärtemot vad som sägs i ett inlägg ovan är andelen alltid högre än en på miljonen.

    SvaraRadera
  12. AKAN ammunition har alltid varit ett problembarn. Det är stora mängder ammunition som sprids, och inte alltid med miljömärkt innehåll.

    Efter första gulfkriget var det en hård debatt kring ammunition till bl.a. A-10 och M1A2 som innehöll urankärna. (M1A2 hade även skyddsplåtar i uran). Syftet med uran är tvådelat. Det är tungt, vilket ger god förmåga att tränga igenom pansar. Det har dessutom en förmåga att i samband med inträngningen skapa mycket värme vilket dödar besättningen i fordonen.

    Nu tittar man på AKAN ammunition utan sprängladdning. Det gör ammunitionen lätt att hantera samt ger lång lagringstid. Denna typ av ammunition fungerar utmärkt mot flygplan, men antagligen betydligt sämre mot bepansrade markmål. För markmålsbeskjutning så är dock en stor fördel att den inte ger upphov till OXA.

    SvaraRadera
  13. Inte rätt forum för denna diskussion, men jag märker att du drabbats av den totala övertron på laserstyrda bomber och deras förmåga som finns i trakten av lidingövägen och grannkvarteren. Det finns vissa fysikaliska variabler som ej går att bortse från vare sig det är en laserstyrd eller dum bomb.

    SvaraRadera
  14. Wiseman: Tja, det är väl faran när man inte får flyga längre. Förr eller senare blir man en teoretiker som alla andra i Stockholm. :-)

    Jag tror dock att du misstolkat mig en aning. Jag är för anskaffning av nya Maverick. Men när det inte finns mandat eller pengar så får man göra det bästa av vad man har, nämligen AKAN och GBU 12/49.

    Problemet med vapenanskaffning är vilken hotbild vi ska sikta på? När politikerna säger att försvaret av Sverige lagts åt sidan och det nu är internationella operationer som gäller så blir det en viss typ av vapen som köps in.

    - GBU-12 har sina fördelar om vi slåss i ökenmiljö och fäller bomber från 3000m+.

    - GBU-49 är etter värre, då jag inte kan tänka mig de ROE som skulle tillåta släppa dom.

    Jag är personligen helt emot den kraftiga fokuseringen mot markmålsförmåga som varit de senaste åren, men som du säker känner till så var det FV försök att hänga på som en stödfunktion till NBG.

    Ska för övrigt bli intressant och se vad som sägs om Meteor i morgon, när budgetpropositionen läggs fram. Det är verkligen ett vapen som inte har en roll i Internationella Operationer, men som skulle vara utmärkt i invasionsförsvaret...

    SvaraRadera
  15. Varför skulle det inte ha en roll i internationella operationer? Jag håller dock med om att det blir intressant att se, speciellt efter utrikesministerns positiva uttalanden på vårvintern.

    SvaraRadera
  16. Wiseman: De flesta ROE under internationella insatser bygger på visuell identifiering av målet. Då försvinner effekten av långdistansvapen och den redan anskaffade Rb98 IRIS-T får betydligt större effekt än Meteor.

    För invasionsförsvaret finns inte dessa begränsningar. Svarar målet inte på IFF och inte heller finns med på någon känd färdplan så är det fritt fram att skjuta. Dessutom har Lede Fi kanske tillgång till kryssningsmissiler, något Meteor åtminstone är tänkt att kunna klara av.

    Jag tror tyvärr att budgeten innebär att Meteor riskerar att stryka på foten, särskilt om vi samtidigt ska utöka i Afghanistan. Men vi får se facit i morgon...

    SvaraRadera
  17. Varför skulle GBU-49 vara så farlig jämfört med GBU-12?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  18. >>Greasemonky, är det inte så att ROE brukar stadga "minst två av varandra oberoende identifikationssätt"? Visuell identifikation är med andra ord inte nödvändig då det finns dopplereffekten att tillgå i radarn och IFF/IK.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  19. J.K: GBU-49 är GPS bomb. Den fälls alltså på ett mål som du bestämt i förväg. Fördelen är att du kan fälla även i dåligt väder. Nackdelen är att du inte ser vad du fäller på. GPS (även militär) går dessutom att störa ut. Risken för skada på 3:e person är betydligt större än för GBU-12. Svenska ROE kommer med stor sannolikhet inte att tillåta detta. Möjligtvis med en FAC som kan skicka målkoordinat och visuellt bekräfta att det är rätt mål. Laserstyrning har dessutom större precision än GPS.

    Non Cooperative Target Recognition är en teknik som kan användas, men ingen teknik är klockren som identifieringskälla. Bland dessa finns JEM - Jet Engine Modulation som kan räkna antalet släktsteg i inloppet på en motor. Problemet med denna teknik är att den fungerar i stort sett bara rakt framifrån samt att många flygplan i dag blir mer och mer stealthiga. Luftintagen är bland det första som åtgärdas just för att dölja motorns radarsignatur. Dessutom ska det finnas ett hotbibliotek som identifierar målet. Många olika flygplanstyper har samma motor.

    Ett motmedelssystem kan känna igen ett flygplan på dess radarsignatur. Dock så kan det i ett internationellt scenario med många objekt i luften och eventuellt störning vara mycket svårt att hålla sär på hoten. Störning sänker igenombränningsavståndet för både radar och motmedelssystem.

    LDP i luftmod är en betydligt bättre metod som ökar det visuella upptäckts och identifieringsavståndet betydligt.

    Men alla desa metoder har ett stort problem i framtiden och det är att flygplanstyper kan finnas på bägge sidorna i en konflikt (särskilt i ett inbördeskrigsscenario). En IFF kan dessutom gå sönder. Därför brukar ROE vara ganska så hårt satta.

    SvaraRadera
  20. @Greasemonkey
    Vill kommentera ditt svar till J.K. Du har nog övertolkat skillnaderna 12 mot 49. 49 har en GPS del ja, men det innebär ju fler möjligheter inte tvärtom. 49 har oxå laserstyrning. Du nämner en fördel; dåligt väder, det finns fler.

    SvaraRadera
  21. Anonym: Helt rätt. Jag har förenklat mitt budskap en smula. Mest bara för att försöka belysa att åtminstone en del av förbättringarna i GBU-49 vette sjutton om vi får använda. Många länder använder liknande bomber i Irak och Afghanistan, men jag skulle tippa på att svenska ROE blir mer restrektiva. Då är det frågan om prislappen är motiverad? Är det bara laserstyrning som är motiverad så kanske GBU-12 duger? Alternativt som Wiseman säger kanske vi hellre borde satsat på Maverick för samma summa pengar?

    Utländska Gripen har även integrerat dumma bomber i Mk8x serien som GBU-12/49 använder som sprängdel. Kanske inget för internationella insatser, men bra för ett invasionsförsvar. Med bra navigeringssystem och stöd för piloten att fälla i lobb, sväng och planflykt så ger dom faktiskt bättre precision än vad man skulle kunna tro. I klass med BK.

    SvaraRadera
  22. Du har ju länkmöjlighet till ECCGn och tändröret i GBU-49 när den hänger på balken, vilket du saknar i GBU-12.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  23. Ang internationella insatser. Man ska inte låsa in sig vid att det kommer att krävas VID vid alla internationella insatser bara för att det gjorde det vid en av de i närstående internationella insatserna. Det finns en rad konflikter där det internationella samfundet också agerat där det inte krävts. Även om nu ROE absolut skulle kräva VID finns det ändå en rad situationer där Meteoren skulle komma till användning.

    Det finns ju en ny intressant attackrobot på väg som ska ersätta Maverick och Hellfire som heter Joint "något", med mycket intressanta prestanda och storlek och som skulle passa mycket bra till Gripen och dess uppgifter. Dessutom kan den också nyttja lasermålsökare.

    SvaraRadera
  24. En ny generation BK kanske ändå inte är så ny. Om vi börjar med Taurus så kom den fram delvis som ett resultat av att FMV-F lade ut en studie av utvecklingspotentialen i BK 90. Det ena resultatet blev alltså småningom KEPD 350 som serietillverkats i 643 exemplar.
    http://typhoon.starstreak.net/common/AG/taurus.html
    http://www.deagel.com/Land-Attack-Cruise-Missiles/Taurus-KEPD-350-L_a001100005.aspx
    Stora delar av utprovningen flögs med 39-an på svenskt område så jag misstänker att en fullständig integration inte vore svår.
    En variant med i stort sett samma motor och konfiguration skulle skjuta upp BONUS-granater till dryga 100 m höjd så den fick tid att göra vad den skall göra på nedvägen. Missilen skulle naturligtvis flyga på lägsta höjd därför att på den tiden förutsattes att pansarkolonner var luftförsvarade och det gällde ju att komma fram till kolonnen. Den senare varianten ansågs dock inte så intressant därför att Bonus har för dålig verkan mot strv (som förutsattes bära sandsäckar på ovansidan). Iden om BK 2010 kanske inte inbringar så mycket royalty men om jag får rota lite bland gamla anteckningar kan du få se den kluriga tekniska lösningen.
    Vad gäller AFDS fördelar framför BK 90 kan jag bara säga att vi hade alla möjligheter att välja den i st f nuvarande konstruktion när väl AFDS kom fram men dåvarande taktik var som kanske bekant att överleva genom att hålla sig till lägsta flyghöjd. Dessutom var beroende av GPS ett no-no på den tiden. Dessutom vill jag poängtera att det fans en begränsad budget inom JAS- ramen som gjorde att man fick hålla ambitionerna i schack. Får jag tillägga att BK 90 var ett av de få FMV-projekten som höll både tidplan och budget?
    Det blir många kommentarer men jag vill även säga att jag delar greasemonkeys uppfattning om Rb 75 och jag har till leda på hur många gånger som helst påpekat att BK 90 substridsdelar blir inerta en kort tid efter fällning, sen kan 100 % eller 1 % vara blindgångare men smäller av gör dom inte. FMV och Flygstab ville inte att armebröderna skulle slaktas bara för att dom satts att storma och återta terräng som nyss bekämpats med BK. Självfallet granskades konstruktionen även ur humanitär synvinkel.
    Håller dock med om att det inte är ett vapen som skall användas för att stoppa en lastbil i Afghanistan eller liknande. Precisionen är fullt tillräcklig för att en flygplanlast skall täcka ett ytmål men varför över huvud taget nämna att det inte har precision nog för att träffa ett enskilt punktmål?

    SvaraRadera
  25. Den som vill läsa mer om BK 90, Rb 75 och annan flygbeväpning kan läsa kommentarerna till följande blogg - om ni inte redan har gjort det:
    http://allanwidman.blogspot.com/2009/08/hogtflygande-planer.html

    SvaraRadera
  26. Då är vi i alla fall två som försökt framföra det fullkomligt vansinniga i avvecklingen av BK 90.

    http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Klustervapen
    Börja nedifrån för kronologisk ordning.

    SvaraRadera