Ur led är tiden

För ett tag sedan så satt jag och läste igenom den senaste skörden av Driftrapporter. En rapport fick mig att hoppa till en smula. Ett s.k. "pilotklocka" hade gått sönder! Med tanke på den debatt som var i pressen när dessa klockor köptes in så insåg jag att det snart skulle dyka upp på löpsedlarna. Och mycket riktigt, Aftonbladet, DN och SvD har tagit upp "nyheten". Konstigt nog så kan jag inte hitta den på Expressens hemsida, men den dyker nog snart upp där också.

Fokus ligger på ord som "lyx-klocka" och "misslyckande". Mer riktigt hade varit att lägga tyngdpunkten om Flygvapnet fått tillräckligt mycket för pengarna samt om man verkligen fått det man behöver.

– Glas har trillat av, skruvar som har lossnat, armband har gått upp, sa Ola Höglund, flygchef vid Försvarsmakten till Sveriges Radios Ekot när köpet blev känt.
...
– Hittills har vi fått in tre klockor och jag vet att det är ett par till på väg, säger Niclas Valfridsson, vd på Sjöö Sandström, till Aftonbladet.

Att en klocka inte ska tillåtas få gå sönder i kabinen är självklart. FOD - Foreign Object Damage eller på svenska Föremål som Orsakar Driftstörning är inget man vill ha i ett flygplan. En liten skruv på fel ställe kan ställa till med stora problem. I värsta fall om Murphy får vara med och bestämma kan den t.ex. låsa en styrspak i fel läge.

En kollega flög med sin Swatchklocka under grundflygutbildningen. Vid ett tillfälle så lyckades han slå sönder den i kabinen och en myriad små delar ramlade ut ner mellan katapultstolarna. Det var bara att avbryta det flygpasset och åka hem och landa. Sedan fick teknikerna lyfta ut bägge katapultstsolarna och montera bort en massa plåtar i kabinen för att komma åt och inspektera känsliga delar som roderlinor och styrspakar. Kostnad för klockan var ca 300. Kostnad för det misslyckade flygpasset var ca 10.000. Kostnaden för felundersökningen betydligt mer. Dessutom fick min kollega bjuda teknikerna på tårta som kompensation för det onödiga arbetet.

Man skulle kunna tro att moderna flygplan löser allt, men tiden måste plockas in från någon källa. Det kan vara från GPS, radiosändning eller via datamedia som förs ut till flygplanet. Men om all teknik går sönder så är det armbandsklockan som ska vara reservlösningen. Av platsbrist så har man ofta i moderna stridsflygplan tagit bort den lilla analoga klockan som alltid funnits där på äldre flygplan.

Tid används bl.a. vid navigering. Är man flera flygplan i ett uppdrag så är det av största vikt att man kommer till samma punkt samtidigt om man t.ex. skall koordinera ett anfall. Tid används även för att beräkna bränsleförbrukning under ett uppdrag. Räknar man fel på bränslet så kan det sluta med haveri. För det mesta så gör flygplanets datorer detta åt dig, men det gäller att ha ett system i backup om tekniken slutar fungera.

Mer avancerade versioner av pilotklockor brukar därför ha analoga navigerings-"datorer" i form av en förenklad E6B för att beräkna kurs med vindupphållning, bränsleförbrukning m.m. Tyvärr så brukar dessa numera enbart finnas på de dyraste modellerna, så de har Försvarsmakten av politiska skäl inte råd med. Då hade det heller inte handlat om 10.000 per klocka utan 40-50.000 per klocka.

Vad skall man då kräva av en pilotklocka?

En klocka i ett flygplan har i grund och botten en viktig funktion. Det är att visa tiden exakt. I internationella operationer så koordinerar man oftast genom att använda UTC eller GMT - Greenwitch Mean Time. Utöver det så brukar man vilja lokal tid samt tid hemma i Sverige för att kunna synkronisera arbetet med de på staberna hemma i Sverige.

Den skall vara tydlig att läsa och och även kunna läsas av i mörker. I moderna flygplan används s.k. Night Vision Goggles. Det gäller att lyset från ett armbandsur inte stör ut dessa eller att piloten tappar sitt mörkerseende om han tittar på klockan.

Givetvis skall en klocka tåla en hel del stryk. G-krafterna är nog inte så värst avgörande då det är ganska så låg massa på visarna och automatiken. Värre är det nog med repkänslighet och slagtålighet då en flygplanskabin innehåller en hel del kantiga saker. Givetvis skall en klocka vara vattentät om man skulle skjuta ut sig och hamna på fel ställe.

Sist av allt så får man kolla på storleken. I ett stridsflygplan är det trångt. Man bör kunna spänna klockan över isolerdräktens tätning utan att den skrapar i kabinväggen när man manövrerar gasen och radarhandtag. Den feta bling-klockan faller med andra ord automatiskt ur av detta krav.

I vanliga fall så brukar samarbetet med en klocktillverkare vara ett win-win scenario. Försvarsmakten får bra klockor, klocktillverkaren får bra reklam och i reklamen så exponeras även Försvarsmakten. Bägges varumärken stärks av samarbetet.

Titta bara på Breitlings reklam. Man har lyckats övertyga världen om att tuffa piloter bär Breitling! Image är allt! Image gör också att Breitling kan ta bra betalt för sina klockor. Breitling sponsrar dessutom ett antal olika uppvisningsgrupper och syns alltid på flygshower världen över. Att de syns i flygkretsar innebär att piloter vill köpa deras klockor! Jag misstänker att Flygvapnet lyckades få fram sina förra Breitlings mer eller mindre gratis. Även Team 60 hade ett tag samarbete med Breitling.

Märkligt nog så har det varit mycket lite debatt i pressen kring tidigare klockor. De första Gripen-piloterna som utbildades fick plocka ut en Breitling Professional Emergency. Givetvis på lån, men de flesta sitter nog numera på armarna på stabsofficerare. Därav behovet att köpa in nya. Breitlingmodellen hade en inbyggd nödsändare. Den pilot som sköt ut sig över Vänern 1999 prövade att aktivera sin nödsändare. Det visade sig att den störde ut nödsändaren som varje pilot har i sin flytväst, då de sände på samma frekvens (121,5 MHz). Efter det så blev det förbud att aktivera nödsändaren i klockan. Därmed så försvann en del av finessen. Dessutom visade det sig vara mycket krångligt när batterierna i dessa klockor skulle bytas då de var tvungna att skickas till Breitlings centrallager någonstans i Schweiz. Då var piloten med andra ord utan sin klocka under ett par tre månader.

De flesta av världens övriga flygvapen brukar gilla denna typ av reklam, men i Sverige så finns tyvärr Jantelagen. Så i stället för gratisreklam och gratisklockor så anställer Försvarsmakten en hoper reklammuppar som själva försöker bygga upp imagen. Det här kostar nog betydligt mer än klockorna i fråga.

I handeln säljs Sjöö Sandström UTC Sky Diver för ca 23.000 per styck. FMV betalade 10.000 per styck. Mycket bra affär skulle jag vilja påstå, men det hade nog gått att pressa priset ytterligare. Man kan nog misstänka att Sjöö Sandström sålde klockorna till ett underpris och hade kunnat sänka sig ytterligare då man var väl medveten om att när Försvarsmaktens piloter använde klockorna så skulle det ge märket en statusökning. Nu ångrar man nog att man gav sig in i denna infekterade bransch, då minsta problem syns mycket tydligt i pressen.

Själv så använder jag numera ett Citizen Promaster dykarur som jag gav 2.995 för på rea. Jag är mycket nöjd även fast logiken som känner av om man befinner sig i vatten eller inte brukar få spel vid hög luftfuktighet eller när jag idrottar och svettas mycket. Då tror den att den befinner sig under vatten och fastnar i djupmätningsläge!

Jag hade tidigare en av Flygvapnets gamla navigatörsklockor med analog tidtagning. Suverän när man flög och dessutom riktigt snygg. Tyvärr så gick den sönder och det finns inga reservdelar att få tag på. Den lämnade jag tillbaka till förrådet och fick ut en ful och tråkig Seiko som jag nästan aldrig använde.

Jag har också en Breitling som är anskaffad i Bagdad 1992 (fråga mig inte hur). Den har tillhört Irakiska flygvapnet och har bl.a. Bretlinglogon utbytt mot irakiska flygvapnets vinge. På baksidan finns en stor örn och en massa text på arabiska som jag inte riktigt förstår. Tyvärr så har den också gått sönder och Breitling hävdar att de inte kan laga den. Jag misstänker dock att man inte längre vill skylta med att man gjort affärer med Saddam Hussein. Hmm...Undrar vilken klocka Khadaffi använde sig av? Despoter brukar ju i vanliga fall vilja ha guld-Rolex.

Vad lär man sig av det? Jo, även dyra klockor går sönder. Ett märkes status handlar inte bara om kvalitet utan mer om hur bra fabriken tar hand om eventuella reklamationer. Här kan Sjöö Sandström få gratis reklam om de är alerta och vänder pressens artiklar till sin egen fördel.

På sin hemsida så gör de i varje reklam för sin UTC Sky Diver och samarbetet med Försvarsmakten.

Produced in cooperation with the Swedish Air force Defense and designed to meet strict military demands. The watch is acombination of an analogue and digital movement. The analogue watch shows the local time while the digital watch provides you with local time plus an additional timezone of your own choice. Additional functions are backlight, alarm, perpetual calendar,2nd time zone, timer and chronograph. This first model is specially made for the Swedish Air force Defense.

För att kunna köpa klockor måste man kunna allt om FOD. Nedan är en kurs som RAF tagit fram som är lämplig att studera för FMV:s klockupphandlare. Givetvis så tar RAF hjälp av Dr FOD och hans hjälpreda Miss Body! Bättre än så här blir det inte. Det var på den "gamla goda tiden" när humorn i samhället fortfarande fanns kvar.

Se även Cynisk.

Statistik är just det, bara statistik

HKV redovisar nu resultaten från sin rekryteringskampanj.

Glädjande är att se att det är många som tittat in på sidorna och skickat in sina synpunkter.

En lustig sak som jag skrattade en smula åt är resultatet över vad svenskarna vill använda Försvarsmakten till.

32 % tycker att internationella insatser är viktigast
35 % tycker att nationella insatser är viktigast
33 % tycker att värna Sveriges gränser är viktigast

Det här är det resultat man får om folk som inte har en aning om vilket som är "rätt" svar trycker på en valknapp. Fördelningen är helt slumpmässig! Tyvärr så visar det att svenska folket egentligen inte har någon åsikt om vad Försvarsmakten ska användas till...

Det verkar dock som om många tycker att det svenska försvaret trots allt inte räcker till.

"Ska 50 000 man försvara Sverige. Sveriges försvar är idag lika användbart i krig som om man skulle sitta attackera en inbrottstjuv med en pinne och peta på han. Störigt men inte farligt."

Tur att politikern verkar vara positiva till utökad budget för Försvarsmakten!

Var det allt? (uppdaterad)

Nu har kronprinsessan sagt ja till sin Daniel och 250.000 svenskar har hurrat längs med kortegevägen. Själv så stod jag vid Slussen och tittade på när HMS Visborg sköt 21 skotts salut då Vasaorden paddlade förbi. När sedan 18 stycken Gripen svepte förbi i en snygg formation så var dagen slut för min del och jag gick hem för att dricka en kopp te.

Väl hemma vid köksbordet så upplevde jag en slags anti-klimat. Var detta allt? Visst så håller jag med min bloggarkollega Borneo om att vi gjorde ett fint jobb och att det var bra PR för Försvarsmakten. Men samtidigt så reflekterar jag precis som min andra bloggarkollega Tokmoderaten att det var en pinsamt stor del av Försvarsmakten som var närvarande.

18 Gripen är en femtedel av allt vi hade att uppbringa. Hade vi gjort samma sak på bröllopet 1976 så hade nästan 100 Lansen, Draken, Viggen och kanske en och annan Tunnan kunnat svepa förbi. Det hade varit en syn för gudarna. Nu tog förbiflygningen i 18-grupp slut lite väl snabbt...

Uppdaterad 10-06-20, 19:45
Nu också på Youtube...



Uppdaterad 10-06-27, 10:33
Enligt de sista beräkningarna var det 500.000 människor som var på plats och tittade på bröllopet. 499.999 plus jag själv med andra ord! PR värdet beräknas motsvara 2,7 miljarder kr.

På så sätt så har kanske FM:s bidrag lett till ett starkare Sverige utan att en endaste kula har avfyrats...

Fotboll för (nästan) hela slanten (uppdaterad)

Under morgondagens bröllop kommer Flygvapnet att gratulera kronprinsessan med en överflygning med Gripen i 18-grupp. Det känns nostalgiskt att efter flera år återigen se en stor formation med flygplan i luften (även fast jag fortfarande är en smula kritisk till att kostnaden för bröllopet tas från Försvarsmaktens budget).

Själv så är jag nog just nu mer fokuserad på fotbolls-VM. Mitt ibland de störande vuvuzelorna så hördes även här ett antal Gripen flygplan när dom passerade in över invigningen av VM. (Det är dock uppvisningsgruppen Silver Falcons som syns på bilden i reportaget).

Under hela VM så kommer det att finnas Gripenflygplan i luften för att bevaka eventuella hot. En ny kapning av även ett mindre flygplan skulle kunna ställa till med en katastrof och bra PR för Al Qaida om det utfördes i direktsändning med miljarder tittare världen över.

I Sverige så verkar dock hotbilden för bröllopet vara något lägre än för fotbolls-VM. De soldater som står i kortegen är mest till för prydnad. Bevakningen sköts av polisen. De bör nog ta på sig både sydväst och galoscher, för det verkar bli regn i morgon.



Hmm.. en kombination av fotboll och bröllop skulle vara om det spelades vuvuzela på kronprinsessans kortege?

P.S: Ny Teknik har tagit fram en lösning på problemet med vuvuzelornas oljud. Kanske så bör SVT:s och TV4:s reportrar förbereda sig?

Uppdaterad 10-06-19, 10:30
Talibanerna och Al Qaida tittar inte på fotbolls-VM. En taliban som troligtvis gillar fotboll har ställt en officiell fråga till Sharia-domstolarna.

Is it really OK for a good Muslim to watch lightly dressed women cheering from the grandstands while music is being played over the loudspeakers?

Tyvärr för denna fotbollsfanatikers del så blev svaret negativt!

“These matches are invented by our enemies, and through the matches they seek to distract us from jihad towards them. They want to weaken the Islamic umma and make them waste their time on trivial things instead of religion.”

Hmmm.. en Fatwa har nu sagt att fotbolls-VM är syndigt. Innebär det automatiskt att fotbolls-VM måste bekämpas, eller räcker det med att titta på en annan kanal?

Grattis och beklagar sorgen!

Jag sitter med senaste numret av två tidningar och konstaterar att Försvarsmakten förändras, men är kanske ändå densamma.

Värnpliktsnytt har gett ut sitt sista nummer. Det blev 39 år som en böld i baken i på många höga generaler. I detta sista nummer har man bl.a. en roande "recension" av försvarsmaktsledningen. Man konstaterar också att det kommer att bli ett vacuum i den allmänna debatten. Den vanliga pressen kommer givetvis då och då att göra stickprov i aktuella debattämnen, men den breda undersökande journalistiken som rotar i Försvarsmaktens byrålådor kommer att försvinna. Det kommer därför att behövas en ersättare. vem kommer t.ex. att arbeta för de kontraktanställda soldaterna? Vilket fackförbund kommer dom att tillhöra? Intresseorganisationen Svensk Soldat har precis startat upp, men dom kommer att behöva en tidning som sprider deras budskap.

Ett helt annat tonläge är det i tidningen Hemvärnet. Hv fyller 70 år och är "still going strong", vilket konstateras av deras egen tidning. Med nedläggningen av värnplikten så kommer vikten av Hv att öka. Tillsammans med de deltidsanställda kontraktsoldaterna så kommer Hv att stå för den svenska folkförankringen av Försvarsmakten. I det senaste numret finns en kavalkad av händelser, allt från födseln (efter finsk förebild precis som Lottakåren) under brinnande krig, via kalla kriget och övergången till insatsförsvar och krigsförband. En intressant resa, men hela tiden med fokus på försvaret av Sverige. Till skillnad från så mycket annat i FM så har Hv hela tiden haft bägge fötterna på jorden. Möjligtvis kan man beklaga den tillfälliga fokuseringen på internationella insatser, men nu är man tillbaka i det nationella försvaret och att stödja det svenska samhället i allt från eftersök av försvunna barn till att bära sandsäckar vid översvämningar.

Det är som man brukar säga. För varje dödsfall så föds det någon ny. Hur som helst. Grattis Hemvärnet och beklagar sorgen Värnpliktsnytt!

Vända andra kinden till (uppdaterad)

"En sådan seger till och jag är förlorad" sade generalen Pyrrhus efter sin seger vid Asculum år 279 före kristus.

Historien är fylld med exempel på härförare som vunnit rader av taktiska militära segrar, men trots detta i slutändan förlorat kriget. USA:s "krig" i Vietnam är ett modernt exempel och nu senast Israels attack mot hjälpsändningarna till Gaza. Den israeliska försvarsmakten kan med rätta kallas för en av de bäst utbildade och modernast utrustade i världen. Ändå så har dom stora problem att hantera det palestinska motståndet.

Israel anklagar Ship to Gaza för att vara en provokation från Hamas (och i förlängningen även Al Qaida). Men om det nu enbart var en provokation så var det oerhört korkat av israelerna att gå i fällan. De sår som de dödade och skadade aktivisterna på fartygen har fått under bordningen av israeliska soldater pekar på ett kraftigt övervåld.

Obduktionsresultaten visar att männen i huvudsak träffats av 9 millimeters ammunition och att många var skjutna på nära håll, skriver tidningen som citerar Yalcin Büyük, vice ordförande vid Turkiets rättsmedicinska råd som genomförde obduktionerna på fredagen.

Resultatet från obduktionen visar att 60-årige Ibrahim Bilgen sköts fyra gånger i tinningen, bröstet, höften och ryggen.

Den 19-årige Fulkan Dogan, som också var amerikansk medborgare, sköts fem gånger från ett avstånd på mindre än 45 centimeter. Han sköts i ansiktet, i bakhuvudet, två gånger i benet och en gång i ryggen.

Två andra män sköts med fyra skott. Fem av de dödade sköts antingen i bakhuvudet eller i ryggen, säger Büyük till tidningen.

Förutom de dödade skottskadades ytterligare 48 människor. Sex aktivister saknas fortfarande.

Israel hävdar de många skottskadorna avfyrats i självförsvar.

Israel misslyckades totalt med denna insats. Trots att den senaste insatsen har skett utan våld så har den skett genom att bryta mot internationella lagar då man bordar fartyg på internationellt vatten. Israel misslyckas inte på det taktiska nivån utan på den strategiska. Dom förlorar nu mer och mer av omvärldens stöd och den palestinska motståndsrörelsen har fått internationella martyrer som kommer att användas i rekryteringen och för ökat stöd för deras agenda. Allt beroende på att Israel saknar metoder och verktyg för att möta denna typ av aktioner (eller krigföring på det mentala planet).

Tyvärr så sitter Sverige i samma fälla som Israel i vår insats i Afghanistan. Vi är kanske där med goda intentioner om att stoppa den globala terrorismen och hjälpa det afghanska folket (eller för att få politiska pluspoäng och framtida stöd av EU/NATO). Men resultatet blir tyvärr allt för ofta PR-segrar för talibanerna och Al Qaida.

- När ISAF av misstag dödar civila så används det för att rekrytera lokalbefolkningen att slåss mot invasionsmakten

- När talibanerna dödar ISAF-soldater så lyfts det fram som stora segrar för att rekrytera till den globala Jihaden

- Den dag ISAF drar sig hemåt (vilket vi förr eller senare måste göra) med ett uppdrag som kanske inte blir helt uppfyllt, så kommer även det att lyftas fram som en seger för Al Qaida och talibanerna och visa att västmakterna går att besegra

Det här är inte en enkel ekvation. Att lämna Afghanistan är inte heller rätt metod. Med andra ord "Damned if you do, damned if you don't".

Det vi svenskar måste börja inse är att Al Qaidas taktik inte är att vinna militärt. Det har dom varken numerär eller teknik för att lyckas med. Att utmana USA på slagfältet är ett bra sätt att begå självmord på, vilket Saddam Hussein bittert fick erfara under Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003. I stället använder Al Qaida indirekt asymmetrisk krigföring, d.v.s att slå till (IED, självmordsbomber eller ett nytt 9-11) och sedan vänta på USA:s reaktion. Man hoppas på att denna reaktion blir för kraftig (vilket den oftast blir) och resulterar i att omvärlden tar avsteg från USA och att den amerikanska opinionen tappar sugen på fortsatt krigföring (eller att ekonomin tar slut). Man kan säga att Al Qaida inte är intresserad av det militära resultatet av sina aktioner, utan av själva reaktionen på aktionen.

Själva ordet martyr borde därför indikera vägen framåt även för oss. Vi ser ofta självmordsbombare som en "militär" metod för Al Qaida att slå ut våra soldater och skrämma civilisterna att sluta stödja ISAF. Men egentligen så är det mer än så.

- Al Qaida vinner psykologiska segrar. Genom att slå till på detta sätt så skapar dom osäkerhet hos våra trupper vilket leder till ökade risker att vi skadar civila i viljan att skydda oss själva samt att hemmaopinionen till slut tröttnar.

- Självmordsbombarna blir martyrer i kampen mot västvärlden. För en befolkning som svälter och som har svårt att se hur dom skyddas av ISAF närvaro så är det allt för lätt att rekrytera nya martyrer.

Ordet martyr har på senare år fått en dålig stämpel i västvärlden, men i praktiken så är det fortfarande martyrerna som vi hyllar. De finaste medaljerna delas oftast ut postumt. Så även i Sverige där alla som dör i strid tilldelas Försvarsmaktens belöningsmedalj för internationella insatser i guld. Det här saknar all logik. Varför ska man belönas bara för att man dör? Mer logiskt vore om vi som Allan Widman länge har krävt och tar fram en medalj för sårade som delas ut till de som skadas och dör i strid. Sedan om dödsfallet inträffat under någon särskilt heorisk insats så kan den kombineras med en belöningsmedalj.

Jag kallar inte mig själv för kristen, men det finns en hel del att ta tillvara på i de olika religionerna. Jag skulle vilja jämföra med Bibeln och Jesus. Hela hans gärning fram till hans död var bara något som vem som helst (i och för sig med goda kontakter uppåt) skulle ha kunnat utföra. Martyrdöden på korset för att sona våra synder var det som skilde honom från de andra profeterna. Reaktionen på martyrdöden blev också grunden för själva kristendomen (fram tills dess var vi faktiskt "bara" judar).

Tyvärr så är vår verktygslåda som vi använder i insatserna i Afghanistan fylld med många exemplar av endast ett verktyg. När vi möter våld så kan vi därför bara svara med samma mynt (mer våld). Vi måste möta talibanerna på samma stridsfält (det mentala) och fundera i banorna kring asymmetrisk krigföring. I vårt fall att svara på våld med andra metoder än våld. I stället för att slå tillbaka militärt så måste vi öka skyddet av biståndet och de civila. I stället för att skjuta tillbaka på talibanerna (och riskera att skada civila) så måste vi göra som kravallpoliserna, d.v.s. låta stenarna hagla på våra sköldar och hjälmar. I stället för att låta terroristerna vinna segrar i PR-kriget så måste vi gå till offensiven. Med offensiv menar jag då inte en ny Marja/Moshtarak offensiv utan en ren PR-offensiv. Låt "Hearts and Minds" vara ledordet i praktiken och inte bara i teorin. Vi måste ta större risker och kanske tyvärr få några egna martyrer att balansera mot talibanernas martyrer för att vinna egna PR-segrar. Våra soldater kan då med rätta säga till afghanerna att "vi är inte där för att döda, utan att riskera att dö för er skull".

Det är därmed kanske dags att göra som Jesus säger, d.v.s. att "vända andra kinden till".

Uppdaterad 10-06-06, 19:46
Nu planeras nya fartyg skickas till Gaza. Givetvis har Hamas insett att man har funnit ett sätt att provocera Israel som omvärlden stödjer. Frågan är hur Israel ska ställa sig till den nya situationen? Att släppa ner soldater på däck riskerar att få situationen att gå överstyr åter igen. Vad händer om aktivisterna är lika rädda för att bli dödade som de israeliska soldaterna och skjuter tillbaka? Soldater som hänger i en lina under en helikopter är ett mycket enkelt mål för en kulsprutepistol. Vad blir i så fall Israels motdrag? Sänka skeppet? Dödade aktivister innebär bara att Israel får mer negativ publicitet. Frågan är om det inte är dags att hitta helt nya metoder?

Uppdaterad 10-06-07, 07:28
Israel vägrar att deltaga i en FN-ledd undersökning av tillslaget mot Gaza-konvojen. Samtidigt planerar IHH en ny större konvoj. Pressen ökar nu på Israel som måste hitta ett sätt att bemöta icke-militära handlingar utan att använda militärt våld.

Ahmed Yusuf, vice utrikesminister i Hamasregeringen och chef för en regeringskommitté för att bryta blockaden, säger att "vi har hört talas om" planeringen av en ny flotta. Han anser också att effekterna av den förra flottan varit till gagn för palestinierna:

- Det gör att israelerna blir isolerade. De utsätts för stor politisk och diplomatisk press.

Uppdaterad 10-06-07, 20:06
I en av kommentarerna nedan så jämfördes denna händelse med Sveriges deltagande i operation ATALANTA. Att jämföra Israel med somaliska pirater är helt fel. En stat har rätt att under krig hålla en annan stat i blockad och kan då stoppa fartyg på internationellt vatten precis som Israel har gjort. Det som är intressant är att för att detta skall krävas så måste man enligt internationell lag ha erkänt den andra staten vilket var något som nordstaterna fick problem med under amerikanska inbördeskriget. Genom att stoppa transporter till och från sydstaterna i en sjöblockad så gav dom juridiskt lagrum för bl.a. England och Frankrike att föra diplomatiska kontakter med sydstaterna. I annat fall om det varit ett "rent" inbördeskrig så hade man bara stängt sina hamnar. Då finns inte heller den juridiska öppningen för bordning av fartyg på internationellt vatten.

Frågan är vad som händer? Redan nu är fartyg från Irland och Iran på väg mot Gaza. England och Frankrike begär internationell utredning av händelserna, medan USA håller en lägre profil.

Frankrike och Storbritannien anser att en internationell utredning av den dödliga israeliska räden mot Gazakonvojen är nödvändig, något Israel hittills avvisat.

Frankrike föreslår också att EU tar över kontrollen av fartygslaster avsedda för Gaza, liksom kontrollen vid gränsövergången till Egypten vid Rafah i södra Gazaremsan.

Det börjar dyka upp bilder från Mavi Marmara, men vad visar dom egentligen? Sanningen ligger för närvarande i betraktarens ögon och innan en opartisk utredning är klar så är händelseförloppet klart. Jag står dock fortfarande helt för mina åsikter om att de israeliska soldaterna använde på tok för grovt våld. Dom måste ha varit mycket väl medvetna om att det fanns risk för motstånd och just Mavi Marmara var ett högriskobjekt då det fanns många utländska aktivister ombord som var ute efter en konfrontation. Men siffrorna pekar dock sitt tydliga språk. Inga dödade israeliska soldater (trots att dom var lätta mål när dom hängde i rep under helikoptrar) och nio döda på Mavi Marmara.

Jag har i en kommentar nedan jämfört med den svenska insatsen i Caglavica 2004. Resultat 11 timmars strid, 35 skadade soldater (varav 14 svenska) och minst en skjuten alban (av norska soldater). Svenska soldater sköt skarpt vid ett antal tillfällen. 25 utdelade medaljer för tapperhet till svenska soldater. Här förefaller det mig som betydligt mer proportion på våldet i jämförelse med den israeliska insatsen. Både Gamla Testamentet och Koranen säger "Öga för öga, tand för tand", d.v.s. att det ska vara proportion på straffet jämfört med brottet. Allt för ofta kommer soldaten Gilad Shalit upp i debatten. Ja, det är fel av Hamas att hålla honom fången utan att IRC får besöka honom, men de motdrag som Israel genomför är inte i proportion till brottet. Som jag har inlett detta inlägg så är militära aktioner inte längre lösningen på problemen i Mellanöstern. Israels krig fram till Libanon 1982 står jag helt bakom och respekterar, men efter det så finns det stora tveksamheter. Att möta en Intifada med en försvarsmakt håller inte.

Men vad skulle hända om FN öppnar för en resolution där man ställer upp med patrullfartyg för att inspektera och beskydda transportfartyg till Gaza? USA har i detta läge mycket svårt att lägga in sitt veto mot en sådan resolution. Med stor sannolikhet så kommer en sådan resolution innebära att FN frågar om EU kan ställa upp med resurser. Sverige har tidigare erfarenheter från Medelhavet och med de ytterligare erfarenheter som byggts upp under ATALANTA kanske detta skulle vara ett logiskt nästa steg?

Uppdaterad 10-06-09, 21:49
Israel lättar nu på blockade mot Gaza. Detta har dock inget med den misslyckade insatsen att göra. lagomt till fotbolls-VM startar så får invånarna i Gaza sina välbehövliga Chips och Coca Cola. Jublet hörs nog över den höga muren! (viss ironi)

Israel tänker också utreda insatsen, men tänker inte intervjua soldaterna.

Israel avvisar FN-chefen Ban Ki-Moons krav på en internationell utredning av attacken. I stället beslutade den israeliska regeringens inre kabinett sent i går kväll att tillsätta en kommission som enligt Benny Begin, minister utan portfölj, ska utreda två frågor: Är sjöblockaden av Gaza förenlig med folkrätten och är räden Israel genomförde mot flottiljen också förenlig med densamma?

D.v.s. de kanske mest intressanta frågorna kvarstår. Vad hände under själva insatsen? Vad var det som fick situationen att komma så pass mycket ur kontroll att det krävdes nio liv?

Uppdaterad 10-06-13, 23:41
Israel känner av omvärldens press och låter ett par utländska observatörer vara med i utredningen av attacken mot Gazaskeppen.

De två utländska observatörerna blir, enligt uttalandet, fredspristagaren David Trimble från Nordirland och den kanadensiske tidigare domaren Ken Watkin.

Den pensionerade domaren i Israels högsta domstol Yaakov Tirkel kommer att bli ordförande för kommissionen, vars uppgift är att " undersöka aspekterna som är kopplade till statens Israels agerande för att förhindra att fartyg skulle nå Gazas kust den 31 maj", skriver man i uttalandet som tillkännagavs av premiärminister Netanyahus kansli på söndagskvällen.

Uppdaterad 10-06-14, 06:40
ICRC fördömer nu Israels blockad och anser att den bryter mot internationell lag.

The ICRC has urged and continues to urge Israel to respect the rules of international humanitarian law. In particular, in the conduct of hostilities, Israel must take all precautions to spare civilian life and property. It must also ensure that the wounded have access to medical facilities.

Givetvis så fördömer man samtidigt raketbeskjutningarna av Israel och fängslandet av Gilad Shalit. Men som har skrivits i ett antal kommentarer nedan, två fel gör inte ett rätt!

Uppdaterad 10-06-18, 07:40
Att Israels metoder under bordningan av Marvi Marmara var ett stort misstag syns nu mer och mer.

- Man tvingas att lätta på blockaden av Gaza.
- Man riskerar att tappa samarbetet med Turkiet.

Turkiet och Israel har haft mycket goda relationer, inte bara bilateralt. Det har också haft positiv inverkan i en skakig region. Det har varit en viktig balanserade kraft i den israelisk-arabiska konflikten, stabiliteten. Turkiet medlade mellan Israel och Syrien.

Som detta inlägg försöker beskriva så är våld kanske bra för att skydda egna trupper, men sällan bra metod för att vinna en konflikt (förutom ett rent krig).