"En sådan seger till och jag är förlorad" sade generalen Pyrrhus efter sin seger vid Asculum år 279 före kristus.Historien är fylld med exempel på härförare som vunnit rader av taktiska militära segrar, men trots detta i slutändan förlorat kriget. USA:s "krig" i Vietnam är ett modernt exempel och nu senast Israels attack mot hjälpsändningarna till Gaza. Den israeliska försvarsmakten kan med rätta kallas för en av de bäst utbildade och modernast utrustade i världen. Ändå så har dom stora problem att hantera det palestinska motståndet.
Israel anklagar Ship to Gaza för att vara en provokation från Hamas (och i förlängningen även Al Qaida). Men om det nu enbart var en provokation så var det oerhört korkat av israelerna att gå i fällan. De sår som de dödade och skadade aktivisterna på fartygen har fått under bordningen av israeliska soldater pekar på ett kraftigt övervåld.
Obduktionsresultaten visar att männen i huvudsak träffats av 9 millimeters ammunition och att många var skjutna på nära håll, skriver tidningen som citerar Yalcin Büyük, vice ordförande vid Turkiets rättsmedicinska råd som genomförde obduktionerna på fredagen.
Resultatet från obduktionen visar att 60-årige Ibrahim Bilgen sköts fyra gånger i tinningen, bröstet, höften och ryggen.
Den 19-årige Fulkan Dogan, som också var amerikansk medborgare, sköts fem gånger från ett avstånd på mindre än 45 centimeter. Han sköts i ansiktet, i bakhuvudet, två gånger i benet och en gång i ryggen.
Två andra män sköts med fyra skott. Fem av de dödade sköts antingen i bakhuvudet eller i ryggen, säger Büyük till tidningen.
Förutom de dödade skottskadades ytterligare 48 människor. Sex aktivister saknas fortfarande.
Israel hävdar de många skottskadorna avfyrats i självförsvar.
Israel misslyckades totalt med denna insats. Trots att den senaste insatsen har skett utan våld så har den skett genom att bryta mot internationella lagar då man bordar fartyg på internationellt vatten. Israel misslyckas inte på det taktiska nivån utan på den strategiska. Dom förlorar nu mer och mer av omvärldens stöd och den palestinska motståndsrörelsen har fått internationella martyrer som kommer att användas i rekryteringen och för ökat stöd för deras agenda. Allt beroende på att Israel saknar metoder och verktyg för att möta denna typ av aktioner (eller krigföring på det mentala planet).
Tyvärr så sitter Sverige i samma fälla som Israel i vår insats i Afghanistan. Vi är kanske där med goda intentioner om att stoppa den globala terrorismen och hjälpa det afghanska folket (eller för att få politiska pluspoäng och framtida stöd av EU/NATO). Men resultatet blir tyvärr allt för ofta PR-segrar för talibanerna och Al Qaida.
- När ISAF av misstag dödar civila så används det för att rekrytera lokalbefolkningen att slåss mot invasionsmakten
- När talibanerna dödar ISAF-soldater så lyfts det fram som stora segrar för att rekrytera till den globala Jihaden
- Den dag ISAF drar sig hemåt (vilket vi förr eller senare måste göra) med ett uppdrag som kanske inte blir helt uppfyllt, så kommer även det att lyftas fram som en seger för Al Qaida och talibanerna och visa att västmakterna går att besegra
Det här är inte en enkel ekvation. Att lämna Afghanistan är inte heller rätt metod. Med andra ord "Damned if you do, damned if you don't".
Det vi svenskar måste börja inse är att Al Qaidas taktik inte är att vinna militärt. Det har dom varken numerär eller teknik för att lyckas med. Att utmana USA på slagfältet är ett bra sätt att begå självmord på, vilket Saddam Hussein bittert fick erfara under Gulfkriget 1991 och Irakkriget 2003. I stället använder Al Qaida indirekt asymmetrisk krigföring, d.v.s att slå till (IED, självmordsbomber eller ett nytt 9-11) och sedan vänta på USA:s reaktion. Man hoppas på att denna reaktion blir för kraftig (vilket den oftast blir) och resulterar i att omvärlden tar avsteg från USA och att den amerikanska opinionen tappar sugen på fortsatt krigföring (eller att ekonomin tar slut). Man kan säga att Al Qaida inte är intresserad av det militära resultatet av sina aktioner, utan av själva reaktionen på aktionen.
Själva ordet martyr borde därför indikera vägen framåt även för oss. Vi ser ofta självmordsbombare som en "militär" metod för Al Qaida att slå ut våra soldater och skrämma civilisterna att sluta stödja ISAF. Men egentligen så är det mer än så.
- Al Qaida vinner psykologiska segrar. Genom att slå till på detta sätt så skapar dom osäkerhet hos våra trupper vilket leder till ökade risker att vi skadar civila i viljan att skydda oss själva samt att hemmaopinionen till slut tröttnar.
- Självmordsbombarna blir martyrer i kampen mot västvärlden. För en befolkning som svälter och som har svårt att se hur dom skyddas av ISAF närvaro så är det allt för lätt att rekrytera nya martyrer.
Ordet martyr har på senare år fått en dålig stämpel i västvärlden, men i praktiken så är det fortfarande martyrerna som vi hyllar. De finaste medaljerna delas oftast ut postumt. Så även i Sverige där alla som dör i strid tilldelas Försvarsmaktens belöningsmedalj för internationella insatser i guld. Det här saknar all logik. Varför ska man belönas bara för att man dör? Mer logiskt vore om vi som Allan Widman länge har krävt och tar fram en medalj för sårade som delas ut till de som skadas och dör i strid. Sedan om dödsfallet inträffat under någon särskilt heorisk insats så kan den kombineras med en belöningsmedalj.
Jag kallar inte mig själv för kristen, men det finns en hel del att ta tillvara på i de olika religionerna. Jag skulle vilja jämföra med Bibeln och Jesus. Hela hans gärning fram till hans död var bara något som vem som helst (i och för sig med goda kontakter uppåt) skulle ha kunnat utföra. Martyrdöden på korset för att sona våra synder var det som skilde honom från de andra profeterna. Reaktionen på martyrdöden blev också grunden för själva kristendomen (fram tills dess var vi faktiskt "bara" judar).
Tyvärr så är vår verktygslåda som vi använder i insatserna i Afghanistan fylld med många exemplar av endast ett verktyg. När vi möter våld så kan vi därför bara svara med samma mynt (mer våld). Vi måste möta talibanerna på samma stridsfält (det mentala) och fundera i banorna kring asymmetrisk krigföring. I vårt fall att svara på våld med andra metoder än våld. I stället för att slå tillbaka militärt så måste vi öka skyddet av biståndet och de civila. I stället för att skjuta tillbaka på talibanerna (och riskera att skada civila) så måste vi göra som kravallpoliserna, d.v.s. låta stenarna hagla på våra sköldar och hjälmar. I stället för att låta terroristerna vinna segrar i PR-kriget så måste vi gå till offensiven. Med offensiv menar jag då inte en ny Marja/Moshtarak offensiv utan en ren PR-offensiv. Låt "Hearts and Minds" vara ledordet i praktiken och inte bara i teorin. Vi måste ta större risker och kanske tyvärr få några egna martyrer att balansera mot talibanernas martyrer för att vinna egna PR-segrar. Våra soldater kan då med rätta säga till afghanerna att "vi är inte där för att döda, utan att riskera att dö för er skull".
Det är därmed kanske dags att göra som Jesus säger, d.v.s. att "vända andra kinden till".
Uppdaterad 10-06-06, 19:46
Nu planeras nya fartyg skickas till Gaza. Givetvis har Hamas insett att man har funnit ett sätt att provocera Israel som omvärlden stödjer. Frågan är hur Israel ska ställa sig till den nya situationen? Att släppa ner soldater på däck riskerar att få situationen att gå överstyr åter igen. Vad händer om aktivisterna är lika rädda för att bli dödade som de israeliska soldaterna och skjuter tillbaka? Soldater som hänger i en lina under en helikopter är ett mycket enkelt mål för en kulsprutepistol. Vad blir i så fall Israels motdrag? Sänka skeppet? Dödade aktivister innebär bara att Israel får mer negativ publicitet. Frågan är om det inte är dags att hitta helt nya metoder?
Uppdaterad 10-06-07, 07:28
Israel vägrar att deltaga i en FN-ledd undersökning av tillslaget mot Gaza-konvojen. Samtidigt planerar IHH en ny större konvoj. Pressen ökar nu på Israel som måste hitta ett sätt att bemöta icke-militära handlingar utan att använda militärt våld.
Ahmed Yusuf, vice utrikesminister i Hamasregeringen och chef för en regeringskommitté för att bryta blockaden, säger att "vi har hört talas om" planeringen av en ny flotta. Han anser också att effekterna av den förra flottan varit till gagn för palestinierna:
- Det gör att israelerna blir isolerade. De utsätts för stor politisk och diplomatisk press.
Uppdaterad 10-06-07, 20:06
I en av kommentarerna nedan så jämfördes denna händelse med Sveriges deltagande i operation ATALANTA. Att jämföra Israel med somaliska pirater är helt fel. En stat har rätt att under krig hålla en annan stat i blockad och kan då stoppa fartyg på internationellt vatten precis som Israel har gjort. Det som är intressant är att för att detta skall krävas så måste man enligt internationell lag ha erkänt den andra staten vilket var något som nordstaterna fick problem med under amerikanska inbördeskriget. Genom att stoppa transporter till och från sydstaterna i en sjöblockad så gav dom juridiskt lagrum för bl.a. England och Frankrike att föra diplomatiska kontakter med sydstaterna. I annat fall om det varit ett "rent" inbördeskrig så hade man bara stängt sina hamnar. Då finns inte heller den juridiska öppningen för bordning av fartyg på internationellt vatten.
Frågan är vad som händer? Redan nu är fartyg från Irland och Iran på väg mot Gaza. England och Frankrike begär internationell utredning av händelserna, medan USA håller en lägre profil.
Frankrike och Storbritannien anser att en internationell utredning av den dödliga israeliska räden mot Gazakonvojen är nödvändig, något Israel hittills avvisat.
Frankrike föreslår också att EU tar över kontrollen av fartygslaster avsedda för Gaza, liksom kontrollen vid gränsövergången till Egypten vid Rafah i södra Gazaremsan.
Det börjar dyka upp bilder från Mavi Marmara, men vad visar dom egentligen? Sanningen ligger för närvarande i betraktarens ögon och innan en opartisk utredning är klar så är händelseförloppet klart. Jag står dock fortfarande helt för mina åsikter om att de israeliska soldaterna använde på tok för grovt våld. Dom måste ha varit mycket väl medvetna om att det fanns risk för motstånd och just Mavi Marmara var ett högriskobjekt då det fanns många utländska aktivister ombord som var ute efter en konfrontation. Men siffrorna pekar dock sitt tydliga språk. Inga dödade israeliska soldater (trots att dom var lätta mål när dom hängde i rep under helikoptrar) och nio döda på Mavi Marmara.
Jag har i en kommentar nedan jämfört med den svenska insatsen i Caglavica 2004. Resultat 11 timmars strid, 35 skadade soldater (varav 14 svenska) och minst en skjuten alban (av norska soldater). Svenska soldater sköt skarpt vid ett antal tillfällen. 25 utdelade medaljer för tapperhet till svenska soldater. Här förefaller det mig som betydligt mer proportion på våldet i jämförelse med den israeliska insatsen. Både Gamla Testamentet och Koranen säger "Öga för öga, tand för tand", d.v.s. att det ska vara proportion på straffet jämfört med brottet. Allt för ofta kommer soldaten Gilad Shalit upp i debatten. Ja, det är fel av Hamas att hålla honom fången utan att IRC får besöka honom, men de motdrag som Israel genomför är inte i proportion till brottet. Som jag har inlett detta inlägg så är militära aktioner inte längre lösningen på problemen i Mellanöstern. Israels krig fram till Libanon 1982 står jag helt bakom och respekterar, men efter det så finns det stora tveksamheter. Att möta en Intifada med en försvarsmakt håller inte.
Men vad skulle hända om FN öppnar för en resolution där man ställer upp med patrullfartyg för att inspektera och beskydda transportfartyg till Gaza? USA har i detta läge mycket svårt att lägga in sitt veto mot en sådan resolution. Med stor sannolikhet så kommer en sådan resolution innebära att FN frågar om EU kan ställa upp med resurser. Sverige har tidigare erfarenheter från Medelhavet och med de ytterligare erfarenheter som byggts upp under ATALANTA kanske detta skulle vara ett logiskt nästa steg?
Uppdaterad 10-06-09, 21:49
Israel lättar nu på blockade mot Gaza. Detta har dock inget med den misslyckade insatsen att göra. lagomt till fotbolls-VM startar så får invånarna i Gaza sina välbehövliga Chips och Coca Cola. Jublet hörs nog över den höga muren! (viss ironi)
Israel tänker också utreda insatsen, men tänker inte intervjua soldaterna.
Israel avvisar FN-chefen Ban Ki-Moons krav på en internationell utredning av attacken. I stället beslutade den israeliska regeringens inre kabinett sent i går kväll att tillsätta en kommission som enligt Benny Begin, minister utan portfölj, ska utreda två frågor: Är sjöblockaden av Gaza förenlig med folkrätten och är räden Israel genomförde mot flottiljen också förenlig med densamma?
D.v.s. de kanske mest intressanta frågorna kvarstår. Vad hände under själva insatsen? Vad var det som fick situationen att komma så pass mycket ur kontroll att det krävdes nio liv?
Uppdaterad 10-06-13, 23:41
Israel känner av omvärldens press och låter ett par utländska observatörer vara med i utredningen av attacken mot Gazaskeppen.
De två utländska observatörerna blir, enligt uttalandet, fredspristagaren David Trimble från Nordirland och den kanadensiske tidigare domaren Ken Watkin.
Den pensionerade domaren i Israels högsta domstol Yaakov Tirkel kommer att bli ordförande för kommissionen, vars uppgift är att " undersöka aspekterna som är kopplade till statens Israels agerande för att förhindra att fartyg skulle nå Gazas kust den 31 maj", skriver man i uttalandet som tillkännagavs av premiärminister Netanyahus kansli på söndagskvällen.
Uppdaterad 10-06-14, 06:40
ICRC fördömer nu Israels blockad och anser att den bryter mot internationell lag.
The ICRC has urged and continues to urge Israel to respect the rules of international humanitarian law. In particular, in the conduct of hostilities, Israel must take all precautions to spare civilian life and property. It must also ensure that the wounded have access to medical facilities.
Givetvis så fördömer man samtidigt raketbeskjutningarna av Israel och fängslandet av Gilad Shalit. Men som har skrivits i ett antal kommentarer nedan, två fel gör inte ett rätt!
Uppdaterad 10-06-18, 07:40
Att Israels metoder under bordningan av Marvi Marmara var ett stort misstag syns nu mer och mer.
- Man tvingas att lätta på blockaden av Gaza.
- Man riskerar att tappa samarbetet med Turkiet.
Turkiet och Israel har haft mycket goda relationer, inte bara bilateralt. Det har också haft positiv inverkan i en skakig region. Det har varit en viktig balanserade kraft i den israelisk-arabiska konflikten, stabiliteten. Turkiet medlade mellan Israel och Syrien.
Som detta inlägg försöker beskriva så är våld kanske bra för att skydda egna trupper, men sällan bra metod för att vinna en konflikt (förutom ett rent krig).
Inlägg
