lördag 2 juli 2011

Sångdags

Jag satt och tittade på "Young Indiana Jones Chronicles" när han under VK1 tjänstgjorde på den berömda Lafayette divisionen. På mässen så dricker piloterna för att glömma dagens sorger. Det fick mig att tänka på Teaterdirektörens kommentar på mitt inlägg om Flygvapnets stil.

Flygvapenhistorier är nästan aldrig våldsamma och beskrivs ofta med händerna formade till flygplan. Den som berättar kan ofta vara den som åkte på stryk i duellen. Deltagarna har oftast namn eller callsigns/smeknamn, men sällan grader. Foton på deltagarna i berättelserna visar ofta män i vit skjorta och slips även om de bar overall. Övningarna verkar nästan utan undantag ha bedrivits i fint väder eller i fruktansvärda, hastigt uppkomna oväder av alla slag. En bra övning betecknas av att plan och pilot återkommer oskadda.

Det viktiga i en flygvapenhistoria verkar vara själva striden, duellen med motståndaren.


Det vi idag ofta glömmer var att flygarens liv under både VK1 och Vk2 var kort. De flesta dog förr eller senare i strid. Anledningen till att vi idag firar hjältarna, ässen som sköt ner fler än fem motståndare var för att de var så få. De flesta dog innan de hade kommit så långt i sin karriär. För att dölja sin rädsla så lade de flesta piloter sig till med en sorglös stil, något som lever kvar ända in i våra dagar.

I Flygvapnet så kan vi i stort sett bara flygarsången. Utöver det enbart ett antal oanständiga sånger som knappast gör sig bra i tryck och som säkert bryter mot den officiella värdegrunden på mer än ett sätt. Men varför inte lyssna på någon av de som sjöngs på mässarna bakom fronten under VK1? Låt oss sjunga om "The dying Airman"!

Joe:

The Young Aviator lay dying,
And as in the hangar he lay, he lay,
To the mechanics who round him were standing
These last parting words he did say -

(Chorus):

Take the cylinders out of my kidneys,
The connecting rod out of my brain, my brain,
The cam box from under my backbone
And assemble the engine again.

Then go ye and get me school bus
And bury me out on the Plain, the Plain,
And get them to write on my tombstone
Some formulae out of Duchesne.

When the court of Enquiry assembles
To find out the reason I died, I died,
Then say I forgot 'twice Iota'
Was the minimum angle of glide.

Oh had I the wings of an Avro
Then far into Holland I'd fly, I'd fly,
I'd stop there until the war's over
And laugh at you blighters on high.

And now I suppose I'll be joining
The Flying Corps up in the sky, the sky,
Where they all understand 'twice Iota'
And they all have got wings that will fly!