Flygvapnets stil (uppdaterad)

I en kommentar till ett inlägg hos Wiseman frågade sig Sumatra: "Det är något med FV; bästa blogg av de bloggar Försvarsmakten själv tillhandahåller och de bästa och mestinformativa "privatbloggarna".Vi andra får kämpa för att komma ifatt, hur det nu skall gå till."

Jag har inget direkt svar på den frågan, men det kan ha att göra med den mentalitet som präglat FV ända sedan begynnelsen. I Armén och Marinen så var det ofta en blivande officers bakgrund som var avgörande till hans val av yrke och möjlighet att göra karriär. I Flygvapnet var det skickligheten som pilot som avgjorde om man blev antagen och sedan klarade av utbildningen. Detta ledde till att Flygvapenkarriären ofta innebar en klassresa där alla var "du" med varandra. En fänrik kunde leda en rote med en general som tvåa. Det var erfarenheten och flygtrimmen som avgjorde vem som ledde, inte antal streck eller stjärnor på axelklaffarna.

Jag skulle vilja citera generalen Bengt G Nordenskjöld ur "Att flyga är att leva. Flygvapnet 1926-76", Bra Böcker 1975. Detta är ett utdrag från en tidsskriften "Underrättelser i Flygvapnet", någon gång i slutet på 40-talet.

Med stil menar jag allt det som kännetecknar en person, eller ett förband, det yttre, det man ser och hör - hållning, klädsel, takt, sätt att tala, skriva och hälsa, skick till bords, i rum och ute; det inre, som återspeglar det yttre och alltså är grunden för stil.

Om jag säger att Flygvapnet skall ha stil så menar jag god stil.

För Flygvapnet är effektiviteten i luften det väsentliga. Hur den nås kanske är av mindre betydelse. Kan den nås utan stil så skulle sådan strängt taget vara obehövlig.

Men stil påverkar effektiviteten och dessutom har den en annan betydelse. Genom stil blir man respekterad, uppskattad och kanske unnad fördelar - även i ett land där avundsjuka lär vara vanligt.

Att fostra en försvarsgrens personal till de höga inre egenskaper som framskapar stil kräver ständig verksamhet av alla goda krafter. En enstaka maning som denna kan endast bli en liten påminnelse om dessa egenskaper:

Viljan och förmågan att göra vårt vapen förstklassigt.

Stolthet över detta vapen och därmed dess uniform, men ingen "mallighet".

Lojalitet mot vapnet, förbandet, cheferna och kamraterna.

Hög moral med allt vad det innebär av mod, rättrådighet och ansvarskänsla. Föredömligt befälsskap är ett villkor för hela förbandets stil.

Slang och vulgärspråk höjer i längden ingen "karl".

Vänskap får ej förhindra korrekt uttryckssätt i tjänsten.

Hållningen skall präglas av frimodighet, men också korrekthet - hänsyn och hjälpsamhet. En frimodig hjälpsamhet i allmänna livet skapar good will."

Nu är i och för sig Flygvapenofficerare inte alltid kända för sin puts och studs. I likhet med bl.a. isrealiska pansarsoldater så har man lagt sig till en mycket avslappnad syn på hur uniformen skall bäras. En flygarjacka skall bäras med översta knappen öppen på samma sätt som piloterna i RAF under VK2.

Ej heller så lyckades alltid cheferna föregå med gott exempel.

Jag kommer t.ex. ihåg flottiljchefen på F15, översten Mangdahl, när han skulle skälla ut en värnpliktig kollega till mig för att denna gått omkring utanför kanslihuset utan mössa och med händerna i fickan. Översten plockade upp den värnpliktige på sitt kontor och gav honom en rejäl utskällning, hela tiden stående med sina händer i fickorna.

Generalen Nordenskjölds beslut blev med andra ord inte alltid uppfyllda till punkt och pricka. T.ex. var det hans order att alla gamla flygplan skulle skrotas för att bereda vägen för ett modernt Flygvapen med enbart reaflyg som ledde till bildandet av Flygvapenmuseum. Ett antal officerare blev ilskna på generalens order och började gömma undan gamla flygplan i diverse lador runt omkring landet. Men andan i orden följdes av hans officerare. De hade bara förnuftet att skilja ett bra beslut från ett dåligt.

Fortfarande är det stoltheten över yrket som håller officerarna samman i Flygvapnet och det är också den som gör att de kanske är de som först och högst protesterar när de anser att något är på väg att gå mycket fel. Generalen Nordeskjölds vishetsord har alltså modifierats något. Vapnet och kamraterna går alltid före cheferna.

Uppdaterad 11-06-28
I Italien är det Armani som tillverkar uniformer till sitt flygvapens officerare. Just uniformerna har varit en stor källa till förtret mellan vapenslagen där A föredragit fältgrönt, medan M och FV haft blåuniform och vitskjorta. Skillnaden kan tydligt ses än i dag på HKV. Detta ledde också till en stor debatt när helikopterflottiljen bildades. Inget var svårare än att bestämma huvudbonad och färg på tyget i uniformen. Piloterna fick dock behålla sina respektive flygarvingar från Arméflyget, Marinflyget eller Flygvapnet.

Men det finns ju andra organisationer som lider av samma vånda avseende klädsel. Jag noterade under frukosten att det pågår en dold debatt i Riksdagen avseende hur man ska klä sig på jobbet.

SvD