Hur länge är hemligt hemligt?

Jag var för ett par veckor sedan på Flygvapenmuseum i Malmslätt utanför Linköping. Där har man bl.a. resterna av den DC-3:a som den 13 juni 1951 sköts ner av ryskt jaktflyg när Kalla Kriget var som kallast.

När jag tittade på de rostiga flygplansbitarna och delar av den utrustning som besättningen bar på sig så kändes det som det var eoner sedan det inträffade. Men för vissa är det inte tillräckligt långt tillbaka. Hemligstämpeln kring vad som egentligen hände är trots flera utredningar fortfarande inte helt lyft. Det finns fortfarande nya detaljer som dyker upp då och då.

Ny Teknik har gjort en intressant analys av signalspaningsutrustningen som fanns ombord. Tidigare var det redan känt att utrustningen APR-5 var av amerikanskt ursprung och att Sverige fått ta del av denna utrustning mot att vi lämnade över detaljer om det Sovjetiska luftförsvaret till USA.

Men nu visar det sig att utrustningen var modifierad för att även täcka 10 GHz frekvensområdet och därmed vara möjlig att använda för att analysera siktesradarn ombord på ryska Mig-15 jaktflygplan.

Två av planets radarmottagare var av modellen APR-5, som påstods nå upp till 6 gigahertz i försvarsmaktens haveriutredning från 2007.

Dokument från Krigsarkivet visar dock att minst en av mottagarna nådde 10 gigahertz. De var sannolikt vidareutvecklade av Foa 3, Försvarets forskninganstalt avdelning 3 och kallades APR-5M. Foa 3 hade nämligen fått en beställning på modifierad signalspaningsutrustning.

Men till skillnad från markburna kommunikationsnät och radarsystem som finns placerade på ett givet ställe och där signalspaningen mest handlar om att lyssna vid rätt tidpunkt för att avgöra var de står och med vilken frekvens de sänder så är det en smula lurigare med jaktflyg. Det krävs att man får dom att starta och aktivera sin siktesradar. Frågan är om man medvetet irriterade ryssarna?

Wennerström avslöjade med stor sannolikhet en hel del av hemligheterna kring DC-3:ans uppdrag. Frågan är om han hade tillräckligt god insyn för att veta vilka frekvensband som signalspaningsutrustningen opererade på? Jag tvivlar på det. Dock så kan han ha fått tag på detaljer om vilken typ av uppdrag DC-3:an hade.

Men trots att det gått många år sedan händelsen så är det svårt att få svar från FRA. Detta trots att FRA officiellt säger att man samarbetar med utredningen och att det inte finns några hemligheter kvar att avslöja. Dock så är det svårt att lära gamla hundar att sitta. Det Kalla Kriget må vara slut, men mentaliteten kvarstår. Även om dagens medarbetare på FOA säger sig avslöja allt de vet så kan man fråga sig om vilka som har kunskap kvar om det som hände för 60 år sedan. Det har hänt förr att hemliga arkiv har rensats på information som vissa inte ville skulle gå till eftervärlden.

Det finns information som ingen politiker idag vill rota i. Varför riskera bråk med våra grannländer för händelser som alla har glömt? Se bara på hur STASI-arkivet hanteras. Personligen så tycker jag att det finns ett historiskt intresse att avslöja hur det egentligen gick till. Annars så förljuger och skönmålar vi bara verkligheten. Hur skall vi kunna lära av historien om historien är falsk? Visst så finns det risk att oskyldiga kommer i klämm, men i annat fall finns det också risk att skyldiga helt klarar sig undan.

Fortfarande kvarstår ett par viktiga frågor:

- Vad hände med FRA-operatörerna som var ombord? Vid bärgningen hittade man kvarlevorna av besättningen, men inget spår av operatörerna. Hann de lämna flygplanet med fallskärm innan det träffade vattenytan? Blev de upplockade av något av de sovjetiska fartyg som deltog i den övning som pågick i närområdet? Det har under många år förekommit rykten om svenskar i sovjetiska fångläger, men inga bevis.

- Fanns det en amerikansk agent ombord och var tog han i så fall vägen?

Läs mer på Anders Jallais blogg. Där finns en hel del intressanta spekulationer kring händelseförloppet.