När svenska ishockelandslaget spelar så brukar sammanhållningen med svenska folket följa resultatet.
- "Vi vann!". Alla är lyckliga. Dans i fontänen på Sergel Torg och mottagning av hjältarna på Arlanda och i Kungsträdgården. Gärna tal av någon okänd minister som vill dra åt sig lite grand av äran och förbättra läget inför nästa valsäsongs personröstfiskande.
- "De förlorade...". Pressen rasar och drevet går. En skyldig skall utses och vanligtvis så är det förbundskaptenen eller tränaren som ryker. Politikerna lyser med sin frånvaro.
Intressant nog så märker jag en liknande koppling mellan Försvarsminister Tolgfors och svenska Försvarsmakten.
I ena stunden så är det god sammanhållning och ett förhärligande av den lyckade rekryteringssatsningen. Där är den politiska styrningen ett viktigt instrument. Man söker breda politiskt förankrade lösningar. I försvarsbesluten så bestämmer politikerna i detalj vilka förmågor och regementen det ska satsas på. Att som för övriga statliga myndigheter skapa en budget och ge mål och ramar för verksamheten och sedan låta det dagliga arbetet vara generaldirektörens ansvar skulle inte komma på tanke.
I andra stunden så är Försvarsmakten en egen myndighet. Det gäller framför allt när något går dåligt.
Ett exempel är hanteringen av personalens löner. Det har varit en diskussion på bloggar m.m. under det senaste året hur införandet av PRIO har resulterat i att många anställda blivit utan lön under långa perioder. Hårdast har det slagit på de stackare som befinner sig på utlandsmissioner där det ibland kan vara svårt att få till hyror där hemma.
Peter Hultqvist (S) hängde på i nyhetsdrevet med en skriftlig fråga till Tolgfors.
Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att de redan kända bristerna i Försvarsmaktens lönesystem ska åtgärdas?
Svaret blev att problemet ägs av någon annan.
I Sverige är den statliga arbetsgivarpolitiken delegerad till myndigheterna. Det är Försvarsmaktens ansvar att hantera sin lönehantering. Allt med beaktande av gällande regler i såväl författningar som i kollektivavtal.
De beskrivna bristerna i Försvarsmaktens lönesystem är kända både inom och utanför Försvarsmakten. Försvarsmakten har offentligt kommenterat bristerna som oacceptabla. Jag delar myndighetens bedömning och förutsätter att Försvarsmakten skyndsamt och korrekt korrigerar felaktiga löneutbetalningar samt tillser att det inträffade ej sker igen. Försvarsmakten har meddelat att ett sådant arbete pågår med hög prioritet och man har därutöver tagit fram en lista på åtgärder för att lösa bristerna i lönesystemet.
Min stilla fråga blir just nu bara, "när ryker tränaren"?
P.S: "Äras de som äras bör". I Kanada så firas den lyckade insatsen i Libyen med parad, överflygningar och medaljer i överflöd. När tas våra utlandssoldater emot med orkester på Arlanda på samma sätt som för ishockeylandslaget? Firandet på Armémuseum är bra, men lite för mycket av en avtackning av de närmast sörjande snarare än ett offentligt tack från svenska folket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar