Shadow 200 är i dagsläget en ren spanings UAV. Den är helt enkelt för liten att bära vapen. Men nu har den amerikanska armén tröttnat på att se terrorister stå och vinka åt dem, då de vet att en UAV i sig själv sällan gör stor skada (Den kan givetvis indirekt skada då den kan styra andra typer av insatser. I Irak 2003 gav irakiska förband upp och viftade med vit flagga åt UAV:n då de visste att efter ett par sekunder så riskerar de få artillerigranater på den plats som UAV:n har hittat). Man har därför beslutat att utveckla vapen som passar även RQ-7 Shadow.
That experience prompted the marines to launch a combat demonstration aimed at proving the feasibility of dropping guided bombs weighing under 11.5kg (25lb) from the RQ-7. The plan was delayed several months by policy reviews of treaty compliance, but cleared by the US State Department last July.
In late December, the army awarded AAI a $10 million contract on behalf of the marines to start working on the demonstration. The funding covers a 12-month first phase, which will install and certificate the RQ-7 to drop weapons. A follow-on, $7 million contract will then be awarded to deploy eight armed RQ-7s to Afghanistan, Reid said.
The marines' interest in weaponising the RQ-7 has sparked a cottage industry of miniature guided weapons, including the ATK Hatchet, MBDA Saber and Raytheon small tactical munition.
ATK Hatchet miniatyrbomb
Faktum är att dessa typer av vapen även skulle kunna vara intressanta för tungt stridsflyg. Dels så är de så små att det går att bära massor av dem och de kan få plats internt i flygplanet eller i särskilda kapslar, vilket är bra för radarsignaturen. Jag skulle kunna tänka mig att stealthanpassade flygplan som t.ex. F-35 borde vara mycket intresserade, då de inre lastutrymmena inte rymmer särskilt mycket. SDB - Small Diameter Bomb utvecklades just för F-35 och eventuellt F-22. Dels så har de en mycket liten sprängladdning, vilket är mycket bra för att minska risk för skada på tredje person. Insatserna kan därmed göras närmare egen trupp och civila. Enda orostecknet är att miniatyriserade målsökare kanske inte är lika robusta som fullstorlek och därmed så ökar risken för en miss av målet. Detta är just faran med precisionsinsatser. Man lockas att göra insatser för nära personer och byggnader som inte är accepterbara mål. Ett tekniskt fel eller en felaktig koordinatinmätning alternativt ett rent misstag där någon pekar ut fel hus leder till katastrofala resultat vilket vi har sett gång på gång i Afghanistan, Irak och Pakistan.
MBDA Saber
Dessa vapen må vara bra i fredsbevarande/fredsframtvingande insatser. Men de är inget att ha i ett krig mot en välbeväpnad motståndare då de knappast ens skrapar på ytan på en stridsvagn eller en nedgrävd bunker. Å andra sidan så ger de flygstridskrafterna en bredare skala av insatser. I dagsläget så saknas ett mellanting mellan "Show of Force", d.v.s. överflygningar i hög fart eller fälla facklor för att visa att man finns som ett hot, och att släppa skarpa 125 kilos bomber.
Det här kan innebära en intressant utveckling. Svenska politiker verkar inte vara särskilt sugna på att låta svenskt stridsflyg släppa bomber, vilket visas av begränsningarna i Libyeninsatsen. Å andra sidan så tvekar man inte att låta svenska FAC - Forward Air Controllers leda insatser med utländskt stridsflyg i Afghanistan! Vad är egentligen skillnaden? I praktiken så är piloten och flygplanet bara en "dum" bärare av vapen. De fäller bomber på det mål som FAC:en pekar ut. Är det insatser med GPS-bomber så behöver de inte ens se målet, bara lita på att koordinaten verkar rätt.
Eftersom vi redan har UAV-03 nere i Afghanistan och svenska soldater bevisligen får leda insatser med bombflyg så vore det rätt så logiskt att även beväpna våra UAV:er på samma sätt som USA kommer att göra. På så sätt så har svenska förband en resurs tillgänglig utan att behöva vänta på att det finns ett stridsflygplan eller en UAV från någon annan nation ledig för en insats. Nu är i och för sig UAV, stridsflyg och helikoptrar en gemensam ISAF resurs, så det kan innebära att svenska UAV:er i framtiden får fälla bomber på uppdrag av andra nationers trupp. Men eftersom UAV-förbandet på samma sätt som de svenska helikoptrarna finns grupperat i närheten av det svenska markförbandet så ökar trots allt möjligheterna för att få en resurs när man behöver den.
Men när det gäller UAV så kan man tyvärr inte alltid räkna med att den finns tillgänglig. Det är inte helt problemfritt att flyga med en UAV. Jämfört med stridsflygplan så havererar de betydligt oftare.
Men Shadow är också den UAV-typ som kraschat oftast. Under USA-invationen av Irak kraschade totalt 200 UAV-farkoster varav 89 Shadow-plan, enligt dokument som Wikileaks publicerat.
Trots att Örnen inte har varit i tjänst särskilt länge i Afghanistan så har den redan varit med om minst ett haveri.
Det var vid en flygning tidigt på morgonen söndagen den 21 augusti som ”piloten” i sin dator på marken fick felvarningar som indikerade motorstopp på det 170 kilo tunga planet.
Han lyckades styra planet i glidflykt några kilometer till ett fält nära staden Balkh, där det lätt skulle kunna landa.
Det blev en kontrollerad nödlandning men ändå skadades planet allvarligt, rapporterar Försvarsmakten på sin hemsida.
Liksom våra nya HKP 16 Blackhawk så gick UAV 03 mycket snabbt att köpa in till Försvarsmakten. Detta därför att man köpte ett beprövat system som finns på marknaden. Nu kan det finnas färdiga lösningar på marknaden att beväpna våra UAV:er med. Frågan är om Försvarsmakten kommer att hänga på denna senaste trend? Insatser med UAV är trots allt det som framtiden bär i sitt sköte. "Örnen" har just nu skarp syn, men den skulle också kunna få vassa klor.
Hmm... "Eagle Claw" får mig att tänka på ett klassiskt misslyckande...
Se även tidigare inlägg om "Örnen".
Flight Global, UAS Vision, Unmanned
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar