Gästinlägg: Diplomati och Bistånd

När Olof Palme, i en gemensam kommuniké tillsammans med Kubas ledare Fidel Castro i Havanna, 30 juni 1975, uttalade sig om Röda khmerernas maktövertagande i Kambodja nådde svensk utrikespolitik ett rejält lågvattenmärke. Det som stod att läsa i kommunikén var följande: ”En stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde”.

Felfokuseringar av vårt svenska bistånd möjliggjorde för Yasir Arafat att dö som en förmögen man, genom överföringar av svenska skattebetalares pengar. På samma sätt har vi hållit diktatorer världen över under armarna med vårt bistånd. Nu har det dessbättre skett en omsvängning i vår syn på biståndets syfte och verkan.

Sverige som nation lämnar sitt militära bidrag till det internationella samfundets insatser, nu senast i Afghanistan. På senare tid har mer och mer fokus hamnat på behovet av att koordinera civila och militära resurser i ett insatsområde för maximal effekt. Det är bra.

Som vanligt får vi se till USA för att få en förebild. Med jämna mellanrum genomförs en Quadrennial Defense Review (QDR) för framtida inriktning av de väpnade styrkornas utnyttjande och materiella behov. Detta sker på stor bredd och styr de åtgärder som vidtas, inte minst på materielsidan.

Det ökande fokus på militär-civil samverkan, som även återfinns i NATO:s nya strategiska koncept, har fått US State Department och USAID att kopiera Quadrennial-konceptet även för områdena Diplomati och Bistånd, för att säkerställa att bästa möjliga effekt uppnås. Leading Through Civilian Power är det talande namnet på dokumentet eller mer formellt Quadrennial Diplomacy and Development Review (QDDR).

Nya begrepp är “development diplomacy” och Smart Power. ”Smart power requires smart people. The success of America’s diplomacy and development depends on our ability to recruit, train, deploy, and motivate the very best people with the right expertise.”

Som vanligt, och som alla har lärt oss, faller det tillbaka på en bra personalpolitik.

Det gäller att fånga upp de stater som riskerar att falla samman innan det har gått över styr och detta är främst en civil uppgift.

”Successfully responding to the dangers presented by fragile states begins with a clear civilian mission: prevent conflict, save lives, and build sustainable peace by resolving underlying grievances fairly and helping to build government institutions that can provide basic but effective security and justice systems. Over the longer term, our mission is to build a government’s ability to address challenges, promote development, protect human rights, and provide for its people on its own."

Själv saknar jag såväl en svensk QDR som en QDDR. Det talas om en ny luftförsvarsutredning, som skall ersätta en föråldrad och sedan länge föråldrad utredning. Det behovet förstår nog alla, men någon form av helhetsgepp saknas. Vad skall vi uträtta med våra väpnade styrkor och vår diplomati och vårt bistånd? Floskler av typen Både-Och löser inte uppgiften och våra strategidokument är mest en samling staplade ord som beskriver vad man kan (kunde ha?) gjort med våra stridskrafter på de olika arenorna.

Luftförsvarsutredningen får fungera som ett exempel på hur ett stelnat tänk halkar efter i en dynamisk utveckling. Den stora stötestenen just nu är nog vägningen mellan nationellt försvar och expeditionell förmåga och någon avdömning, eller för den delen en bedömning, av de framtida behoven saknas. Vad har vi hängt upp materielplanen på för underlag, när den samlade och styrande bedömningen saknas. En annan faktor är periodiciteten mellan översynerna. Det duger inte att låta gjorda bedömningar dö sotdöden och förfalla till historiska dokument.

Svensk diplomati är ett väl förborgat ämnesområde för mig. Vad jag vet är att vår utrikesminister åker runt på olika internationella begivenheter, men utfallet känner nog ingen till. Tyst diplomati för David Isaac men skattebetalarnas pengar till att köpa loss terrorister, varav en blivit torsk för tredje gången. Hur mycket kostar det att få honom på fri fot igen?

/Sumatra

Ropen skalla, lika lön för alla

Många i den militära bloggvärlden har förespråkat skattefrihet för soldater som tjänstgör på internationella uppdrag. Det har dock av olika skäl varit mer eller mindre politiskt omöjligt.

Nu har Fokus (5-11 mars 2010) en artikel om att FN tjänstemän är undantagna skatt. 183 svenskar i FN-tjänst är befriade från skatt och UD har dessutom hemligstämplat lönelistan. Vad är det då för "insatsområden" dessa svenskar tjänstgör i? Afghanistan, Kosovo eller någonstans i mörkaste Afrika? Nej, New York! Visst är det en tuff trafik, mycket buller och luftföroreningar och om man vistas i fel områden fel tid på dygnet så riskerar man säkert att bli rånad. Men absolut inte vare sig några IED, krypskyttar eller självmordsbombare så långt ögat kan se.

"FN tjänstemän är befriade från skatt enligt FN-konventionens artikel V, som de flesta länder skrivit under. I stället gör FN ett avdrag "straff assessment" från tjänstemännens löner. Avdraget är progressivt från 19 procent på de lägsta lönerna till 29 procent på de högsta.

Avdraget går till FN skatteutjämningsfond. Anställda som tvingas betala skatt i hemländerna, vilket hemlandet har möjlighet att besluta, får tillbaka skatten från fonden. Resten fördelas till de länder som medger skattefrihet i form av en reduktion av deras bidrag till FN verksamhet.

Löneavdraget görs bara på baslönen, inte på det lönetillägg som kallas "post adjustment" och som kan vara nästan lika stort som baslönen eller på de omfattande förmåner som utgår vid FN-tjänst.

I praktiken utgör avdraget bara 10-15 procent av de samlade förmånerna. Det kan jämföras med en svensk marginalskatt på 51,7 procent som skulle drabba även de lågavlönade FN-tjänstemännen eller 56,7 procent som skulle drabba de högavlönade"

Vika förmåner har en FN-anställd?
- Skattefri lön
- Ersättning till medföljande make/maka
- Hyresersättning upp till 80 % avhyran i fem år som sedan successivt sjunker
- Utbildningsstöd till barn upp till 25 års ålder coh 75 procent av kostnaden
- Barnbidrag
- Pension
- Medicinsk försäkring och tandvårdsförsäkring
- Fria hemresor
- Livförsäkring
- Betald sjukledighet
- Betald familjesemester
- Betalda besök från familjen
m.m.

Jag tycker att det är helt OK att våra FN-anställda tjänar bra med pengar. Det möjliggör rekrytering av duktiga personer. Det jag inte tycker är OK är att det inte går att göra liknande undantag för det ca 1-2000 personer som Försvarsmakten årligen har ute på internationell tjänst. Dom riskerar i varje fall livet till skillnad mot FN-anställda i New York som möjligtvis riskerar att bli påkörd på ett övergångsställe eller kvävas genom att sätta en Latte i halsen.

Insatsen i Afghanistan sker på uppdrag av FN med en resolution som ger ISAF mandat att leda trupperna. Dessa soldater borde därför klassas som FN-anställda i ordets rätta bemärkning. Varför har dom då inte samma förmåner som UD personalen i New York?

Dags för strejk! Jag anser att Margot Wallström snarast sätter sig på första bästa plan till Kabul, sedan en transport till Mazar-e-Sharif och förklara för grabbarna och tjejerna i FS18 varför hon till skillnad mot dom inte behöver betala skatt.

Inte helt oväntat

Jag har i tidigare inlägg varnat för att när Försvarsmakten lämnar luckor på spelplanen så lämnas marknaden öppen för civila bolag. OPS - Offentlig Privat Samverkan låter som ett vacker lösning då civila bolag kan erbjuda tjänster billigare än motsvarande militära enheter då dom har en större marknad och därmed inte lika höga overheadkostnader som Försvarsmakten. Exemplen är många med bl.a. Securitas som bevakar flottiljer och regementen, Sodexho som lagar något som i bästa fall liknar mat, Saab som underhåller flygplan, bygger upp camper i Afghanistan och driver reservdelsförråd m.m. Men man får räkna med att man får vad man betalar för. Alla är inte helt nöjda med t.ex. Saabs övertagande av SK60 underhåll och kvaliteten på Sudexhos mat. När man sparar in på resurser så får det ofta konsekvenser, vilket bl.a. Banverket den senaste tiden fått erfarenhet av.

Nu har de svenska bolagen även börjat ge sig in på den kanske mest heta marknaden internationellt, nämligen säkerhet. Privata svenska säkerhetsbolag erbjuder nu skydd för svenska diplomater. Den svenska ambassaden i Kabul kommer att skyddas av det svenska säkerhetsföretaget Vesper.

I den afghanska huvudstaden får ambassaden hjälp med sin säkerhet av en "säkerhetskoordinator" och ett livvaktsteam från svenska företaget Vesper Group.

Säkerhetskoordinatörer från företaget finns även på ambassaderna i Bagdad i Irak och i Khartoum i Sudan. De är före detta svenska elitsoldater med internationell erfarenhet. Säkerhetskoordinatorn i Islamabad är dock en pensionerad pakistansk armémajor anställd av Vesper Group.

Vesper är inte det enda svenska säkerhetsföretaget (bl.a. OLV i Grästorp. Låter som gamla flygbasjägare. Dynamic Solutions i Uppsala) och internationellt vimlar det av dom. Irak och Afghanistankrigen i kombination med amerikanska satsningar på OPS har lämnat banan fri för diverse aktörer. Jag behöver väl inte nämna ordet Blackwater? Blackwater har utökat sin verksamhet till att erbjuda skydd för sjöfart liknande det svenska marinen gör i Adenviken. Dom har även köpt in flygplan som lämpar sig mycket väl för COIN uppdrag, d.v.s. att bekämpa lätt beväpnad gerilla i olika delar av världen. När övergår ett sådant bolag från att vara en säkerhetsfirma till att bli en privat armé?

Vilka är då Vesper? Tidigare hette bolaget Scandinavian Special Projects.

I dag har bolaget tre anställda i Karlsborg. Utöver det anlitas ett nätverk av konsulter, projektanställningar och säkerhetsfolk beroende på vilket slags uppdrag det handlar om.

Just nu är Afrika i fokus. Anders Lidberg ger exempel på Angola med sina naturtillgångar, Darfur och Sudan är två andra exempel där det finns rikligt med olja.

– Det finns en politisk ambition från de svenska myndigheterna att stödja svenskt företagande i Afrika. FN har också ett program för att företag ska kunna etablera verksamheter i Darfur, säger Anders Lidberg.

Hmm. Det vore en smula intressant att få lite statistik på hur stor omsättningen av personal har varit i SSG. Hur många av de som slutat har gått över till Vesper? Bevisligen så har dom dragit nytta av sina kontakter med FM för att få köpa upp anläggningar billigt. Något för Uppdrag Granskning? Att vi anlitar privata bolag är ingen nyhet, men att dom får använda våra resurser på ett kanske fördelaktigt sätt är tveksamt och borde granskas.

I Karlsborg utnyttjar bolaget försvarets anläggningar nedlagda anläggningar för sin utbildning och träning. Anläggningarna är nu i civilt ägo. Målet är 30 procent teori och 70 procent övning.
...
Har ni några svenska konkurrenter?
– De börjar dyka upp, säger Anders Lidberg.

Scandinavian Special Projects driver även en butik i Karlsborg, där utrustning säljs till svenska försvaret men också civilt. Utbildningsuppdrag för försvarsmakten förekommer också.

Det svenska politiker måste vara medvetna om är att när man drar in på de statliga resurserna så kommer privata bolag att erbjuda sina tjänster. Alla dessa bolag är till skillnad från t.ex. Försvarsmakten och Polisen ute efter att tjäna pengar. Mest pengar tjänar man om man tänjer på regler och gränser. Tyvärr så används internationellt bolag som Blackwater inte bara för att dom är billigare, utan även för att dom delvis kan agera utanför de internationella lagarna. I bl.a. Pakistan arbetar Blackwater i nära samarbete med CIA för att hämta in underrättelseinformation som sedan används för att hitta lämpliga personer att slå ut med UCAV.

Försvarsmakten har tidigare fått lägga ner bl.a. den militära sjuktransporten och sjöräddningen med helikoptrar eftersom vi konkurrerar med civil verksamhet. När får vi lägga ner helt för att civila bolag vill ta över helt i Afghanistan och Adenviken? Vilka specialutbildade militärer är egentligen dessa bolag ute efter? Vi gamla flygvapenofficerare kanske ska köpa loss t.ex. F10 med de fina JAS hangarerna och några JAS39A/B för att sedan erbjuda våra tjänster internationellt?