söndag 7 februari 2010

Mer pang för pengarna (uppdaterad)

När jag i veckan åkte hem från F17 så snöade det kraftigt, men i banändan stod hela sex stycken s.k. "Sop & Blås" maskiner som konstant röjde bort snö från bana och taxisystem. Resultatet var att F17 kunde genomföra en planerad lufttankningsutbildning med bra resultat.

Samma snöväder fick Skavsta att stänga helt och hållet och orsakade även problem på Arlanda. Skavsta hade för övrigt problem redan innan jul då det förra snöovädret även det stoppade flygtrafiken. Då var det avisningsmaskinerna som inte fungerade. Slump? Knappast!

Skillnaden mellan F17 och Skavsta är att Försvarsmakten är inte ute efter att tjäna pengar, utan att få ut största möjliga effekt av sina investeringar. Då gäller det att ha tillräckligt med resurser för att sopa banorna för att få ut effekt av de stora investeringar som gjorts på anskaffning av flygplan. På Skavsta flyger lågprisflyget Ryan Air och där är man tvungen att hålla på kronorna. När något oväntat dyker upp så klarar man inte av det. Ingen är villig att satsa pengar i onödan. Försvarsmakten är designat för att klara av just det oväntade. Snöfall kan dock i Sverige knappast kategoriseras som oväntat

Tyvärr så börjar många politiker tycka att man ska lägga ut militära uppgifter på civil entreprenad. Anledningen är att vi militärer är för dyra i drift. Jag kan inte annat än att hålla med. Vi är dyra. Men får vi ut något mer av pengarna som inte bara syns i årsredovisningen över utgifter och inkomster?

Ett antal exempel:

- Sudexho. Här har man bevisligen köpt upp det billigaste som gick att få på marknaden. I tidningarna skrivs det mycket om de stackars pensionärerna som får stå ut med Sudexhos mat. Att officerskåren får samma behandling har inte skapat stora rubriker. Resultatet är att kvaliteten på den mat som serveras på regementen och flottiljer har kraftigt sänkts. På bl.a. F7 har man infört konkurrensstopp. Mässföreningarna får inte längre laga egen mat utan ska hämta från den gemensamma matsalen. Den lokala Pizzerian utanför vakten fick inte förlänga sitt kontrakt. Dom var helt enkelt konkurrenter mot den avtalade leverantören. Att sedan personalen inte tycker att det är lika trevligt att äta lunch tillsammans längre har mycket liten betydelse. Matlådan får fler och fler användare. Det som glädjer mig här är att Sudexho även lagar mat åt regeringskansliet. Men utan att ha ätit där så misstänker jag att dom gör sitt bästa för att politikerna ska vara nöjda. Kvaliteten lär nog vara snäppet bättre där än på t.ex. F17.

- Vaktpersonal. Det finns säkert goda anledningar till att byta ut den "grå arbetskraften" som tidigare bestod av värnpliktiga mot civila vaktbolag. Att vi sedan fick effekter med de värnpliktiga som att man tydligt såg att man kommit till en militär anläggning då det stod en person med militär uniform på sig och kontrollerade legitimationerna är tydligen utan betydelse. Att vi även fick bevakningspersonal utbildade som i krig skulle bevaka bl.a. våra krigsbaser är i dagsläget utan betydelse då vi inte längre har krigsbaser kvar. Det är numera en smula trist att komma till en flottilj på natten då ofta även vakten har stängt. Man får ringa ett journummer för att bli insläppt. Det skulle kunna gå att införa även i övriga delar av Försvarsmakten: "Var god tryck 5 om ni vill få ert kvarter försvarat". FM får dock se upp med vilka bolag som används som vakter. Det finns många rötägg i branchen.

- SK60. Saab har numera tagit över underhåll och klargöring av SK 60 på Malmen. Tyvärr så glömde man bort ett antal faktorer i avtalet med Saab. Det finns fler användare av SK 60 än enbart flygskolan. Detta har resulterat i att Team 60 inte har kunnat flyga. Det har även resulterat i att de lokala förbanden numera knappt kan använda SK 60 för transportflygningar och träning av piloter då flygtiden på JAS39 är betydligt dyrare. Det har även resulterat i att Flygskolan inte kan vara flexibla i antalet elever som utbildas och att när brister uppstår så får elever skickas hem. Tanken är att något liknande ska införas för JAS39, men då måste vi vara mycket noggranna med hur vi skriver kontraktet. Flexibilitet är något som industrin aldrig tar ansvar för. Dom är enbart ute efter att tjäna pengar. Kunden är inte i centrum för där står enbart aktieägarna.

Tyvärr så har diskussionen kring Försvarsmaktens svarta hål fått politikerna att fokusera enbart på budgeten i stället för att titta mer på vilken effekt man får ut av pengarna. Budgetneddragningarna 2008 som ledde till att stora delar av Flygvapnet och Marinen lades i temporär malpåse sparade givetvis pengar. Ca 5-10% av driftbudgeten som i sin tur är ca 50% av försvarsbudgeten. Men tyvärr så är det oftast de sista få procenten som leder till resultat.

Hur ska vi då balansera vår budget och kunna välja mellan olika alternativ? Vi borde mer frekvent använda en anskaffningsprocess likt de som används i staber för att vikta olika förslag inför att en chef ska fatta ett beslut. Ställ upp ett antal kolumner där kostnaden enbart är en av faktorerna. Övriga kolumner borde vara t.ex. operativ effekt, träningsvärde, personalens motivation m.m. Då kan man åtminstone väga olika förslag mot varandra, för i slutändan blir det alltid så att de totala kostnaderna måste hållas inom FM årsbudget. Skillnaden mot att bara stirra sig blind mot kostnaderna är att vi får ut största möjliga "Pang för pengarna".

Uppdaterad 10-02-07, 22:22
Jag vill hävda att det inte går att driva Försvarsmakten som ett civilt bolag. Vi har nämligen inga inkomster som vi kan höja genom att göra ett bättre jobb. Allt som finns är statliga stöd där vi ibland motiveras till "effektiviseringar" i form av neddragningar av detta stöd. Men vad är egentligen ett bra resultat? Hur mäter vi att vi nått målen? I regleringsbrevet finns ett antal resultatmått, men det rör sig oftast om antal förband och allt för sällan om hur bra dessa förband ska vara.

Det skulle vara kul att genomföra en enkel enkät därde olika ÖB genom åren får sätta ett betyg för den verksamhet som genomförts och sedan jämför vi detta med förbrukad materiel och driftbudget samt om vi höll oss inom ramarna.

3 kommentarer:

  1. Bra analys beträffande fenomenet "civil entreprenad". Kan bara hålla med, exempelvis när det gäller det så kallade "OPS SK60", dvs Saab AB står för driften av hela Försvarsmaktens SK60-park. Problemet är (som vanligt) att vi tror att vi kan specificera exakt hur vi använder t ex SK60, och då blir vi givetvis glatt överraskade när det pris som offereras oss är lägre än det vi själva producerar för. När vi sedan upptäcker att entreprenören (Saab i detta fall) levererar exakt det vi specificerat blir vi åter förvånade; nu över att det inte var det vi tidigare själva producerade som vi fick (och som vi trodde att vi specificerat...). Den i Försvarsmakten som gör upphandlingen inser till sinförvåning att ett civilt företag, förutom att de levererar en tjänst, dessutom skall generera vinst åt ägaren. I verkligheten är det i SK60-fallet inte bara Team60 som "strukits", vi kan inte heller utbilda våra flygelever enligt uppgjord plan! (Och då kan man retoriskt fråga sig vad vi skall med SK60 till överhuvudtaget...) Slutsats beträffande civil entreprenör: Om kostnaden för Försvarsmakten minskar med 10% så kommer effekten av det vi upphandlar att minska med 20%, även om vi inte ser det från början. Hur kan det då komma sig att vi ständigt går på detta trix? Fjällstugor till upphandlarna??

    SvaraRadera
  2. Man glömde inte bort Team 60 och fler flygplan till flygskolan i avtalet, detta fanns med som optioner som man tyvärr inte valde att betala för.
    SK60 används fortfarande flitigt för transportflygningar på förbanden, dom disponerar det antal flygtimmar de betalat för som de vill inom ramarna för avtalet.

    SvaraRadera
  3. @Anonym 15.52: Vi får alltid vad vi betalar för, men inte alltid vad vi vill ha...

    SvaraRadera