Den breda raka eller den smala krokiga vägen

Försvarsmaktens omstrukturering lägger just nu i en ny växel. Jag stödjer helhjärtat målet, även om jag har en viss tveksamhet om man på grund av ekonomiska ramar någonsin kommer att nå målet med ett insatt insatsförsvar. Det finns helt enkelt inte pengar att ha alla enheter insatsberedda. I stället så kommer enheter att då och då lyftas upp till insatsberedd status, vilket kommer att kräva en lång träningsperiod. Mycket likt det som alltid har gjorts för de enheter som skickades iväg inom ramen för Utlandsstyrkan.

För t.ex. flygvapnets fyra insatsdivisioner med Gripen kommer det att innebära en division i beredskap, en som tränar inför beredskap, en som återhämtar sig och en som utbildar grundläggande taktik. Till detta kommer en utbildningsenhet för konvertering till Gripen på två divisioner som för närvarande befinner sig på F7. D.v.s. maximalt en av sex divisioner insatsberedd över tiden. Tar man Libyeninsatsen som målbild så är det i praktiken en halv division som är ute på insats och sedan roterar man till den andra halvan i tremånadersperioder. D.v.s. förhållandet mellan insatsförband och de som är hemma i Sverige är 1:11.

Men hur ser vägen ut fram tills detta mål?

Man brukar säga att "saliga är de som tar den smala krokiga vägen för den leder rakt till himmelen". Den breda snabba leder åt rakt motsatt håll. Vilket utseende vägen har som Försvarsmakten har valt får man själv fundera ut.

HKV har i varje fall gett ut ett informationsblad om omstruktureringen kallad "Sju budskap - Bemanning av FM Org 13". I den kan man läsa bl.a. följande:

Sålunda finns det ingen ambition att skapa en onödig personalrörlighet mellan orter och förband; däremot är målsättningen tydlig i det att överskott av kompetens på en ort kommer att medföra ny placering tills vidare på en annan ort för det antal anställda med viss kompetens, som utifrån organisationens helhetsperspektiv, bättre behövs på ett annat ställe. Försvarsmakten kommer att ha verksamhetens bästa för ögonen när beslut fattas om var den enskilde ska ha sin placering tills vidare.
...
Idag finns det ca 9 600 yrkesofficerare i Försvarsmakten. Långtifrån alla har en utbildning och examen som är anpassad för de framtida krav som befattningarna i FM Org 13 ställer på en officer respektive en specialistofficer.Övriga yrkesofficerare kommer under omstruktureringen att placeras på en kravsatt OF- eller OR-befattning. För flertalet anställda innebär denna placering också en markerad startpunkt på den fortsatta yrkesutvecklingen mot ökade kunskaper och färdigheter; antingen som officer eller som specialistofficer.
...
Den som, i likhet med flertalet YO, placeras på en SO-befattning kommer att få en utveckling som innebär en fördjupning i yrket. Den som utåt sett vill mani-festera sin nya och framtida utveckling kan hos C OrgE ansöka om att byta tjänstegrad, från OF till OR. Sådant byte beviljas endast om den enskilde bedöms uppfylla befattningens krav, varvid såväl formell utbildning som arbetslivserfa-renhet kommer att invärderas. YO som placeras på SO-befattning, men som vill byta inriktning mot OFF, kan söka vakanta OFF-befattningar, givet de krav som befattningen ställer på den sökandes kompetens. Den framtida löneutvecklingen är kopplad till hur FM värderar befattningens krav och individens prestation.
...
Den som placeras på en OFF-befattning kommer att få en utveckling som innebär en inriktning mot stabs- och chefsbefattningar, där många befattningar finns placerade vid HKV. YO som placeras på OFF-befattning, men som vill byta inriktning mot SO, kan söka vakanta SO-befattningar, givet de krav som befattningen ställer på den sökandes kompetens.
...
I utgångsläget är alla befattningar vakanta och organisationen bemannas befattning för befattning, utifrån Arbetsdomstolens kriterier för ”tillräckliga kvalifikationer”.
...
Tidigare omstruktureringar och bemanningen av FM Org 12 har inte kommit tillrätta med flera av de obalanser som idag finns hos flera krigsförband, trots att efterfrågad kompetens finns i Försvarsmakten.

Sorglig läsning för många officerare som måste börja inse att de helt enkelt inte har den kompetens som Försvarsmakten söker. Frågan är bara vilken kompetens som behövs? Organisationen är kravsatt i PRIO, men kompetensinventeringen görs i ett helt annat verktyg kallad ReachMee.

Frågan är också hur valprocessen kommer att se ut? Kommer t.ex. en stabsöverste som de senaste åren bara hanterat papper på ett kontor att ses som mer lämplig att inneha en befattning på HKV som t.ex. utvecklare av förband än en kapten som de senaste åren tjänstgjort aktivt på förband? Historiskt sett har alltid grad gått före kompetens när det gäller att tillsätta en befattning i Försvarsmakten. Hur hanteras "tillräckliga kvalifikationer"? Om två personer har samma "tillräckliga kvalifikationer", så kan det vara attraktivt att göra sig av med den som är äldre eller som har en tidigare högre lön tack vare extra kvalifikationer som inte behövs. Turordningskretsar enligt LAS skall i största möjliga mån undvikas om man ser till ovanstående skrivelse.

Sammanfattningsvis så är det många officerare som inom kort kommer att få ett svårt val:

- Växla karriär och gå från officer (OFF) till specialistofficer (SO). Detta innebär en osäker framtid avseende lön och utveckling då karriärsystemet är långt ifrån klart. Försvarsmakten sitter här i en knipa då t.ex. en löjtnant med 20 års arbetslivserfarenhet kan placeras på en position som lika gärna kan innehas av en fanjunkare med 10. Vilken blir lönen? Är det efter kompetens som kanske inte efterfrågas för den specifika tjänsten? Att ha två personer med olika lön på samma tjänst kommer att skapa konflikter. Samtidigt vill man nog inte i onödan driva upp löneläget för specialistofficerarna då en av anledningarna till den nya organisationen var att få billigare arbetskraft. Erfarenheterna från tidigare uppdelning av löjtnantsutbildningen i AK/SK där vissa officerare skulle specialisera sig inom sitt yrkesfack (SK) och stanna kvar på löjtnantsnivå pekar på att de också fastnade i sin lönenivå medan de som senare gick vidare till kapten (AK) ökade sina löner.

- Fortsätta som officer, men riskera att tvingas flytta till Stockholm med allt det innebär med konsekvenser för familjen. Många duktiga officerare har tidigare gjort valet att stanna i karriären på kaptens- eller majorsnivå för att kunna satsa på sin familj parallellt med arbetet i stället för att riskera pendling till Stockholm. Lösningen på detta problem borde vara att decentralicera ledningen av Försvarsmakten. Vad hände t.ex. med de regionala staberna som skulle återuppväckas?

Mitt tips är att Försvarsmakten i detta omstruktureringssteg kommer att tappa ännu fler officerare än man tappade när man tvingade på officerskåren det nya utlandsobligatoriet. Det som får mig att ifrågasätta den snabba övergångsprocessen är att den egentligen inte behövs. Redan 2013 skall man inta en organisation med dagens officerare som inte kommer att vara bemannad med gruppchefer, soldater och sjömän innan tidigast 2018. ÖB har dessutom redan flaggat för ekonomiska "svarta hål" redan efter 2014 på grund av behov av materiell förnyelse. Detta trots att man ännu inte tagit höjd för att en insatsberedd organisation hela tiden måste öva. De svarta hålen är med andra ord betydligt större än vad som hittills redovisats.

Läs mer om omstruktureringen hos Sinuhe, Skipper och Officersförbundet.

Den här uppsatsen kan vara intressant läsning om begreppet "tillräckliga kvalifikationer".

Hmmm. Det här får mig att tänka på scenen när Emil ska dra ut Linas tand. Antingen så låter det "ploff" eller "drrr". Lina verkar i varje fall inte gilla något av alternativen och tar därför saken i egen hand.