I diskussionerna kring SEP så framförs avancerade elektroniska motmedel som ett bra argument. Hur ser då erfarenheterna ut från de länder som använder sin utrustning?USA har efter insatserna i Irak insett att skjutavstånden i urban stridsmiljö är för korta. Ett aktivt motmedelssystem hinner helt enkelt inte reagera innan projektilen träffar. Alltså tillbaka med tjock bepansring, aktivt pansar och t.o.m en bur kring fordonen, s.k "slat armor" som liknar Sveriges gamla idé för Stridsvagn S. Löser ut stridsdelar baserade på RSV - Riktad Sprängverkan innan fordonet träffas så att pansaret inte slås igenom. I en rysk analys så visar det även att dessa typer av skydd har problem mot IED på grund av deras stora laddningar. Betydligt större än ett raketgevär eller en stridsvagnprojektil.
Det finns en anledning till att israelernas Merkava stridsvagn är en av de mest kraftigt bepansrade i världen. Dom har god erfarenhet från strid i urbana miljöer. Men till och med där finns det problem.
USA lägger nu också ner sitt program Future Combat Vehicle som en del i president Obamas omläggning av försvaret.
Fråga: Om nu hotmiljön skulle kraftigt öka nere i Afghanistan. Hur snabbt kan vi öka skyddet på till exempel de stridsfordon 90 som är på plats? Har vi någon typ av tornskydd för skytten på Galten?
Inlägg
Ökar hotbilden bör det överhuvudtaget inte vara aktuellt att använda Galten.
SvaraRaderaJag finner det oerhört intressant (som du säkert redan läst) att Försvarsmakten i underlaget till Regeringen inför Inriktningspropositionen skriver i klartext att trenden med lätta stridsfordon är bruten p g a erfarenheterna från Irak och Afghanistan. Likväl beslutar man om en omläggning till endast "lätta" förband i Sverige. Som alltid är vi cosinus-kurvan till omvärldens sinus. Tyvärr är vi nuförtiden en fas efter.
Erfarenheterna kring lätta fordonsystem kom redan de första månaderna av Irakkriget och fanns och läsa i många facktidningar. Sverige har haft 6 år på sig att utvärdera, så det är intressant att se hur lång ti det tar innan det går upp ett ljus. Beror det på att vår egen industri försöker negligera sanningen när dom presenterar nya potentiella projekt?
SvaraRaderaFörsvarsmakten har gjort en ära i att ligga steget efter de senaste åren. I stället för att ha en egen strategi så kontaktar man en amerikansk konsultfirma och vips så dyker NBF upp.
NBG (som jag nog snart kommer att kommentera mera) var något som också trycktes på utifrån (och som skylle rymmas i liggande budget). Bra som reformmotor, men döden för alla som inte var direkt inblandade i verksamheten. 2008 flög endast 50% av flygvapnets piloter, resten spelade innebandy!
När kommer NBH? :-)
Jag misstänker att det är alla lösa trådar och oklara direktiv som leder till att man på Högkvarteret reagerar i stället för agerar och därmed så ligger vi efter i utvecklingen.
Vi måste sluta slåss mellan försvarsgrenarna och optimera helhetseffekten i Försvarsmakten. Det är kanske mer effektivt att skicka fram en jägare och identifiera ett mål för insats än att integrera en ny markradar i Gripen? Nu är materieldialogen mer utav ett kohandlande och där det inte finns någon logik i helheten. Ibland bibehålls rader i materielplanen bara därför att det inte finns något bättre alternativ och det är lättare att senare ändra i en existerande rad än att ta bort och senare få lägga till en ny.
Det vi behöver är att lugnt och metodiskt sätta oss ner vid planeringsbordet och definiera vad Sverige behöver. Är det en helt egen självförsörjande försvarsmakt? Ska vi förlita oss på EU/NATO när det gäller vissa förmågor (HAW är ett steg på vägen)? Nordisk allians (gemensam luftrumsbild är ett steg åt det hållet)? Utifrån detta ska en ny Försvarsmakt 2.0 byggas upp och först därefter ska en budget tas fram. Inte tvärtom som vi gör för närvarande.