Terrängfordon vs helikoptrar

Det har de senaste veckorna varit mycket debatt kring upphandling av terrängfordon och helikoptrar till Försvarsmakten. I denna debatt får FMV - Försvarets Materielverk ofta skulden till varför läget är som det är. Man bör dock vara medveten om ett antal faktorer innan man kastar den första stenen.

FMV är inte helt fria att köpa vad som helst. Det finns ett antal aktörer inblandade som påverkar valet av produkt:

- Försvarsmaktens kravspecifikation. Det finns ett uttryck som passar bra in här: "Man får inte alltid vad man vill ha, utan vad man beställt". Försvarsmaktens krav är i många fall för luddiga och i andra fall på tok för tekniskt definierade, vilket kan tvinga urvalet mot någon särskild produkt. En kravspecifikation från Försvarsmakten ska ligga på operativa taktiska krav. Därefter ska FMV utvärdera marknade för att se vad som finns inom ramen för den budget uppdraget har.

- Offentlig upphandling. Efter att Sverige gått med i EU har detta försvårats ytterligare eftersom många upphandlingar måste göras utomlands bara av den anledningen. Ett av få skäl att frångå detta är sekretess, d.v.s. Sverige vill inte att specifikationen på en viss typ av materiel ska vara känd.

- Regeringens styrning. Alla större upphandlingar kräver godkännande från regering och riksdag. Här kan det i många fall bli partipolitik utav det hela och t.o.m. kommunala påtryckningar om det är en arbetsplats på en liten ort som ligger illa till. Svenska företag som missat en affär, t.ex. Hägglunds går ofta den här vägen.

Dessutom missar man i allt teknikpratet den viktiga logistiken. Hur mycket underhåll behöver ett fordon? Detta ställer krav på hur mycket extra utrustning och personal som behöver tas med på en mission. Hur mycket bränsle drar det per mil? Det visar också vilken operativ effekt fordonet kommer att få, räckvidd m.m.

Ta då de bägge exemplena terrängfordon och helikoptrar.

- Terrängfordon. SEP var från början ett utvecklingsprojekt för ny teknik, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att produkten sedan väl köps in. Jämför t.ex. anskaffningen av Stridsvagn 121/122 - Leopard som slog ut det svenska förslaget Strv 2000. Det här var typiskt för utveckling under det kalla kriget och kan delvis kallas för dolt industristöd. Gränserna mellan forskning som bedrivs av FOI, teknikutveckling som drivs inom FoT - Forskning och Teknik av FMV och rent industristöd är smala. SEP är tekniskt avancerad, men inte en färdig produkt. Det var anledningen till att engelsmännen strök SEP, trots att BAE är ett engelsk företag! I debatten kring Afghanistan så framförs ofta behovet av stridsfordon. Ska dom behöva vänta på att SEP ska utvecklas? Finnarna som arbetar tillsammans med det svenska förbandet använder Patria och om mitt minne inte är helt fel är det i dessa fordon som våra svenska politiker brukar bli skjutsade när dom vill ha extra skydd. Jämför även finnarnas val en gång i tiden av F-18 före Gripen. Dom gjorde rätt då Gripen på den tiden inte var ett färdigutvecklat flygplan. Det är dessutom stora frågetecken kring logistiska behov då SEP ännu inte har använts operativt. I denna affär har FMV gjort helt rätt, då man har valt något som finns och kan levereras. Men då kommer givetvis lokalpolitiken in. Ska bli mycket intressant att se hur överklagan hanteras...

- Helikoptrar. Både HKP14 och HKP15 dröjer. Här är det två faktorer som helt bidragit till misslyckandet. Dålig kravbild från försvarsmakten som lett till unika dyra svenska lösningar som t.ex. en 20 cm högre kabin i HKP14. Helikoptrarnas användningsområden verkar också vara tveksamt då både HKP14 och HKP15 har tveksam sjöoperativ effekt. Jag saknar dessutom förmågan CSAR, d.v.s. räddning i en krigszon. Sedan lade sig politikerna i urvalet. Från början låg fokus på Sikorsky S-92 och eventuell H-60 Blackhawk, men svenska politiker ville ha en europeisk lösning, därav valet av NHI för HKP14!

Om det blir en politisk styrning så borde Försvarsmaktens budget för materiel delas upp i två delar. En del för anskaffning av den materiel man vill ha och en del för att täcka extra kostnader för att tvingas köpa en lokal produkt. Detta kan även inkludera en "Gap filler" om det inte finns en svensk färdig produkt.

Svenska politiker har mycket kort minne då dom glömmer bort deras styrning i HKP14 affären och vilka konsekvenser det fått för dagens akuta läge. En liknande situation kommer mycket väl att uppstå om vi väljer SEP före något som finns färdigt för leverans.