CAS att ha eller inte ha

CAS - Close Air Support är en hårdsatsning inom Flygvapnet. Jag är för tekniken och sättet att samarbeta med markstyrkor men är kraftigt emot anledningen till att det satsas så mycket.

Traditionellt sett har Flygvapnet satsat att slå mot strategiska mål på djupet, s.k. AI - Air Interdiction. Anledningen till detta är att stridsflyg är en begränsad resurs och i valet mellan att slå ut en stridsvagn under ett CAS uppdrag eller att slå ut en försörjningslinje till ett stridsvagnsregemente under ett AI uppdrag så var valet självklart. Detta är också helt i linjerna med vad traditionella flygstridsteoretiker som framför allt Mitchell och på senare tid Warden förespråkar. Dessa teorier är också införda i den svenska doktrinen för luftoperationer.

Under Viggen epoken så övades CAS över huvud taget inte. De enda flygstridskrafter som fanns var Lätt Attack som med hjälp av flygsamverkansgrupper kunde samarbeta med markförband. Dock så var det inte ren CAS utan mer att stoppa fordonskolonner så att marktrupperna kunde bekämpa stillastående mål.

CAS är en av de absolut farligaste aktiviteterna att skicka in stridsflyg på. Det finns ofta gott om luftvärn, men framför allt stora mängder finkalibrig eld. Gripen är inte ett flygplan som är direkt designat för CAS. Bl.a. saknas bepansrat skydd för pilot och en del väsentliga systemfunktioner. Jämför rena CAS flygplan som USA:s A-10 och Rysslands Su-25. Därför sker CAS med Gripen oftast från högre höjder. Detta ställer krav på precisionsvapen samt bra väder (om inte GPS bomb används).

Nu har CAS blivit modernt igen då det ses som Flygvapnets möjlighet att stödja NBG-11. Det är också en av få möjligheter att använda luftstridskrafter i t.ex. Afghanistan på grund av avsaknad av strategiska mål att bekämpa. Därför så har ett s.k. accelerationsspår CAS genomförts för att träna piloter. Som vapen används automatkanon och laserstyrda bomber. I steg 2 kommer även GPS bomber att införas. Detta har tränats och använts under CCT/Red Flag i Alaska 2006 och Red Flag Nellis 2008.

Problemet med CAS är att identifiera målet. En FAC - Forward Air Controller kan hjälpa till och peka ut var målet befinner sig, men är det rätt mål? Tillåter ROE - Rules Of Engagement att målet kan anfallas? Detta är framför allt tveksamt vad gäller GPS bomb. För ett AI uppdrag så förbereds insatsen med underrättelseinhämtning för att tydligt kunna definiera målet. Detta för att minimera risken för att fel mål bekämpas. Även här kan det bli fel, som t.ex NATO bombning av kinsesiska ambassaden i Belgrad under Kosovo kriget.

Vid insats mot rörliga mål så är detta ännu tydligare. Laserstyrda bomber är inte helt klockrena att använda om inte målet pekas ut av marktrupp. Automatkanon är då att föredra, men risken finns att tredje person träffas. RB75/Maverick är inte ett val om inte målet är tydligt definierat som en stridsvagn i en öken. Möjligtvis kan den laserstyrda varianten som ungrarna använder vara att föredra då den ger andra typer av skjutavstånd än en laserbomb.

Jag tycker att metodiken, terminologin och vapensystemen som vi infört är helt rätt. Dock så är valet av mål tveksamt. Fokus borde i stället ligga på det som amerikanarna kallade för luftburet artilleri under de första delarna av insatsen i Afghanistan. Små rörliga markförband som kan leda insatser med stridsflyg och på så sätt göra stor verkan.

Frågan är bara: Kommer våra politiker någonsin att tillåta Gripen att åka ut på internationella uppdrag och bomba markmål? Jag tvivlar kraftigt på det. Kommer vi att använda CAS förmågan för det nationella försvaret. Ja, ibland. Dock så tror jag att AI fortfarande kommer att vara fokus vid försvar av Sverige.