torsdag 28 april 2011

Oro i Peru (uppdaterad)

Under min semester så har jag klättrat i Anderna, närmare sagt i de peruanska delarna. Då syrebristen har inneburit att flåset har varit dåligt så har jag fått ta långa pauser, vilket har gett tid till många diskussioner med mina peruanska vänner. Eftersom den första omgången i presidentvalet genomfördes under tiden så var framtiden för Peru ett givet diskussionsämne.

Bakgrund
Peru har genomgått många svåra perioder. Ett antal krig mot bl.a. Chile har inneburit att landets storlek har minskat och man är fortfarande oense om var den södra gränsen egentligen ska dras. Mellan 1968 och 1980 var Peru en militärdiktatur. Landet har haft omfattande problem med drogtillverkning, då Cocablad är en legitim produkt. Cocablad används bl.a. av befolkningen i Anderna för att motverka höghöjdssjuka. Mellan 1980 - 2000 så genomgick landet mer eller mindre ett inbördeskrig mellan regeringen och grupperna Sendero Lominose och MRTA.

President Alberto Fujimori satte stopp för dessa verksamheter. Metoderna var dock mycket våldsamma och många oskyldiga dödades. Parallellt med de militära insatserna så satsade Fujimori på att bygga upp skolväsendet och sjukvården på landsbygden, vilket innebär att han fick ett stort stöd från framför allt den fattigare delen av befolkningen. Fujimori flydde år 2000 till Japan efter en korruptionsskandal, men blev senare utlämnad till Peru där han nu avtjänar 25 års fängelse för brott mot mänskligheten samt korruption. Jämför gärna Fujimori med Thailands f.d. premiärminister Thaksin Shinawatra som också är populär bland de fattiga, men var korrupt och genomförde mycket hårda kampanjer mot drogtillverkning och rebeller i södra Thailand.

Peru har en stor andel av befolkningen (ca 30%) som lever i mycket fattiga förhållanden. Framför allt är detta på landsbygden samt uppe i bergen. Ekonomin har dock gjort stora framsteg och BNP steg under 2010 med 4.8%, vilket var det näst starkaste resultatet i Sydamerika efter Brasilien.

Men tyvärr så befinner sig Peru i en av jordens mest instabila regioner. Landet drabbas därför med jämna mellanrum av jordbävningar samt jordskred efter skyfall åstakommna av El Niño. 2010 inträffade kraftiga skyfall som bl.a. innebar att turister fick evakueras från Machu Picchu. När man idag åker omkring i Peru så ser man fortfarande temporära tältläger där många medborgare bor efter det att deras hus förstördes. Regeringens satsningar på att återställa efter översvämningarna och jordskreden har inneburit minskat fokus på de fattigare delarna av befolkningen. Givetvis så har detta inneburit stor besvikelse.

Valresultatet
I Peru existerar inga fasta partier utan organisationerna byggs upp efter kandidater. Detta innebär givetvis ett stort problem vid maktbyten, då många oerfarna politiker skall sättas in i sina arbetsuppgifter.

Efter den första valomgången så har två kandidater gått vidare, Keiko Fujimori och Ollanta Humala. Bägge bygger sin valkampanj på samma löfte som Obama gav USA, d.v.s. "change". De har fokuserat sina valampanjer på den fattiga delen av Peru och fått stort stöd. Om de i praktiken har köpt sina röster är oklart, men de har lovat mycket (kanske för mycket). De övriga högerpartierna lyckades inte ensas om ett fåtal kandidater utan väljarnaqs röster spreds så pass mycket att Keioko och Ollanta fick majoritet, dock ingen egen majoritet (>50%) vilket tvingar fram en andra valomgång.

Vilka är då dessa två kandidater?

- Keiko Fujimori. Dotter till den fängslade förre presidenten. Då hennes far skiljde sig från hennes mor 1994 så övertog Keiko ansvaret som "First Lady" i Peru och var med på alla offentliga uppdrag. Hon har i sin valkampanj lyft fram de framgångsrika satsningar på att bygga upp landet som hennes far genomförde och talar ofta om att hennes regering kommer att bli en fortsättning på hennes fars. Men då journalisterna tar upp korruptionen så har hon inget svar. Det som är oroväckande är att hennes far nog i sig själv vare sig var särskilt korrupt eller en aktiv förespråkare för våld mot oskyldiga civila. i stället så drevs dessa aktioner av rådgivare. Många av dessa riskerar att finnas kvar även inom Keikos organisation. Med stor sannolikhet kommer hon att benåda sin far om hon kommer till makten, vilket kan leda till stora oroligheter och protester från de som drabbades av hans regim.

- Ollanta Humala. Före detta militär som år 2000 försökte genomföra en militärkupp mot Fujimores regim. Han blev dock benådad efter det att Fujimore flytt till Japan. Det som är mycket oroväckande med Ollanta är hans kopplingar till Venezuelas president Hugo Chavez. Han har också framfört åsikter om att minska USA:s inflytande i Sydamerika till förmån för lokala samarbeten. Kopplingen mot Venezuela och Ollantas militära bakgrund kan skapa en ohelig allians mellan den peruanska försvarsmakten och presidenten. Venezuela satsar kraftigt på sin försvarsmakt, något som kan locka även de peruanska militärerna. Man har ännu inte förlåtit Chile efter de senaste konflikterna. Detta faktum kan förklara den 20% ökning av lönerna i försvarsmakten som nyligen beslutades. Den sittande regimen vill kanske motverka Ollantas chanser att få med sig försvarsmakten. Synen på USA är inte heller bra för Peru. Man är mycket beroende av export och turism, där USA är en stor kund. Venezuela har gott om olja och har därför råd att vara "kaxig". Dessa möjligheter har inte Peru. Tvärtom kan ett arbete att stärka de lokala samarbetena innebära att man tappar de internationella, vilket kan kosta landet oerhört mycket.

Framtid
Vad tycker då folket?

I Lima så är man givetvis mycket orolig. För de rika och välutbildade i landet så är valet mellan Keiko och Ollanta i valomgång 2 som att välja mellan Pest och Kolera. En del som jag pratade med funderade rent av på att lämna landet. Till viss del så tycker jag dock att det är rätt att i Peru "ta från de rika och ge till de fattiga", då klyftorna är för stora. Men om detta påverkar exporten eller turismen kan det få stora konsekvenser för Perus ekonomi.

På landsbygden så hoppas man på satsningar på de fattiga. Lyckas Ollanta eller Keiko med detta kan de räkna med fortsatt stöd, men befolkningen har nog inte så mycket tålamod att vänta allt för länge.

Detta innebär att det finns risker för oroligheter i samband med nästa valomgång då många väljare känner sig besvikna med resultatet från första omgången. Det finns även risk för framtida oroligheter då Keiko eller Ollanta genomför aktioner som inte är polulära, t.ex. frigivande av Alberto Fujimori eller närmande mot Hugo Chavez. Det finns dessutom risk för oroligheter om inte Keiko eller Ollanta lyckas genomföra de förbättringar i livsvillkoren man lovat för de fattiga i landet.

Uppdaterad 11-06-02, 12:50
Det närmar sig den andra valomgången i det peruanska valet. För många peruaner är det att välja mellan pest eller kolera. Med stor sannolikhet kommer Keiko Fujimore att ta hem segern. Inte bara utav egen kraft, utan för att många fruktar den mer vänsterinriktade Ollanta Humala.

De bägge kandidaterna har en mörk bakgrund.

När Alberto Fujimori dömdes för människorättsbrott 2009 var det just för att ha gett grönt ljus till denna sorts illegala gripanden, vilka ofta ledde till tortyr och mord.

– Varken Keiko Fujimori eller Ollanta Humala övertygar när de talar om mänskliga rättigheter. I Humalas fall har han anklagats för att ha varit inblandad i människorättsbrott under sin tid i armén på 90-talet. Det har dock inte gått att bevisa i domstol. När det gäller Keiko Fujimoris far är situationen däremot glasklar, säger Rocío Silva, som är generalsekreterare på en paraplyorganisation för människorättsorganisationer i Peru, CNDDHH.


Alberto Fujimore må ha använt hårda metoder och har kanske roffat åt sig pengar från den peruanska statskassan, men han är fortfarande populär i många kretsar.

I april 2009 dömdes han till 25 års fängelse för människorättsbrott begångna under sina år vid makten (1990–2000). Senare dömdes han även för korruption.

Man skulle kunna tro att något sådant skulle ha en marginaliserande effekt på en politiker. Men än i dag hänger Alberto Fujimoris skugga tung över peruansk politik. Hans framgångar i kampen mot gerillan Sendero luminoso kom till ett högt pris, men den högerpopulistiska politik han drev gjorde honom också populär bland många fattiga.


Hur kommer det sig att läget har blivit som det har blivit? De många fattiga i Peru har tröttnat på orättvisorna och vill ha ändring och det genast. De övriga kandidaterna lyckades inte enas kring en politik, vilket ledde till att de peruanska rösterna spreds över alldeles för många kandidater. Keioko och Ollanta stod därmed ut bland de olika valen och framför allt lyckades de hämta röster från den fattiga befolkningen med löften om snabba förändringar. Men vad händer om dessa förändringar inte kommer till stånd tillräcklig snabbt? Vad händer om utländska företag får kalla fötter? Vad händer om det blir oroligheter som påverkar turismen? Peru är ett land som är på stark frammarch, men man är samtidigt mycket känslig för återfall till den period av mer eller mer inbördeskrig som fortfarande finns kvar i många peruaners minne.

Uppdaterad 11-06-06, 09:54
Det är mycket jämt i den andra valomgången, med ett litet överläga för Ollanta. Ollanta känner sig segerviss och har redan hållit ett segertal.

In his victory speech, he promised that poor Peruvians would share the country's mineral wealth and benefit from its impressive economic growth.

Faran med Ollanta är att han riskerar att skrämma bort utländska investerare. Hans förebild Hugo Chavez i Venezuela har en stor fördel som Peru saknar och det är oljan.

Ollanta Humala, 48, comes from a left-wing tradition of greater state intervention. He staged a short-lived rebellion against Alberto Fujimori in 2000 and narrowly lost to Mr Garcia in the last presidential election in 2006.

He campaigned on a promise to increase the state's role in the economy and redistribute wealth to Peru's poor majority

His critics fear he will embark on interventionist policies similar to those of President Hugo Chavez in Venezuela, although Mr Humala says he is more in sympathy with Brazil's moderate left-wing approach.


Risken med en vinst med för liten marginal är att en stor del av Perus befolkning kommer att känna sig som förlorare, vilket kan ligga som grund för framtida oroligheter. Författaren Mario Vargas Llosa uppmanar därför att vinnaren (som han hoppas blir Ollanta) gör allt för att återskapa enighet bland befolkningen efter valet.

Uppdaterad 11-07-21, 22:23
Ollanta tog hem segern och säger nu att han vill närma sig den brailianska politiken.

Perus tillträdande president Ollanta Humala har utsett två ekonomer med gott rykte på Wall Street till att leda centralbanken och finansdepartementet: Luis Miguel Castilla och Julio Velarde. Som premiärminister vill han ha den välbärgade affärsmannen Salomon Lerner, som ledde hans valrörelse.
Humala har distanserat sig från sin gamle mentor Hugo Chavez i Venezuela och vill hellre förknippas med moderat vänsterinriktade ledare, som Brasiliens Lula.

Tja, det låter lovande. Allt som innebär ett ökat avstånd från Chavez är ett framsteg.

SvD

12 kommentarer:

  1. När Evert Taube varit i Sydamerika, kom han hem med poesi som numera tillhör våra nationalskatter. Varför skall du vara sämre?

    Här har du lite hjälp på traven:

    Blott ett slag – min blogg stod stilla
    Det var ingenting som fansen gilla
    Utan spaning – ingen aning
    lyder en gammal förmaning
    Men hur skulle de kunna veta
    Vad jag hade för eta
    förrän efter jag for och kom åter
    Men såna är vi pilåter

    Djuren verkade helt lama,
    folket monogama.
    Några var dock narkomaner
    av alla dessa peruaner

    Bättre fly än illa fäkt,
    verka helt suspekt
    Jag skulle ju
    till Machu Picchu

    SvaraRadera
  2. He, he... Om denna "poesi" sjunges av Thomas Di Leva så skulle resultatet bli något som skulle fälla Jerikos murar! :-)

    SvaraRadera
  3. Filmatiseringen av Vargas Llosas "Staden och Hundarna" är riktigt bra, liksom "La boca del lobo" för den som vill få lite dramatiserad samhällskunskap om landet.

    Regionen Cusco är säkert även nu arga över att centralmakten i Lima tar för stor del av intäkterna från turismen.

    Humala är ju etnisk nationalist. För några år sedan drev han idén att endast etniska Peruaner skulle ha jobb inom staten. Och makteliten i Lima är ganska tydligt Europaättad...

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  4. Kul detalj, Humala är finska för fyllan ....

    SvaraRadera
  5. Enligt Peruvian Times så stödjer Llosa Humala.

    http://www.peruviantimes.com/14/vargas-llosa-may-support-humala-would-never-back-fujimori/11881/

    SvaraRadera
  6. Intressant, eftersom Vargas Llosa tidigare sagt att kandidaterna är som ett val mellan Canser och någon annan dödlig sjukdom som jag inte kommer ihåg.

    Men Alberto Fujimori hade nog till och med kvar sitt japanska medborgarskap och var väl ganska orienterad mot japan under sitt presidentskap.

    Men Humalas verkar vara en ganska självständig klan. Det finns minst en bror och en pappa som agerar på gränsen till att vara utanför lagens ramar nu och då.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  7. Tobias, jag håller helt med dig om La boca del lobo. Den visar lite om hur svårt det kan vara att bekämpa en gerilla. Vargas Llosa skriver intressant i Den sanna berättelsen om kamrat Mayta om en trotskist som startade ett uppror. I El pez en el agua (ej översatt än) berättar han om sin presidentkampanj. Det är mycket om peruansk politik. Han åkte runt i landet och beskriver vad han såg. Han var inte så övertygad om att mera polis och militär skulle lösa problemen med gerillan.

    Humalas fokusering på peruanerna av indianskt ursprung (jämfört med de med asiatiskt eller europeiskt som anses styra landet) liknar Evo Morales' i Bolivia.

    Läs mera på http://es.wikipedia.org/wiki/Etnocacerismo

    Fundersam

    SvaraRadera
  8. Peru har haft en sanningskommission som utrett händelser och folkrättsbrott under ett antal presidenter. Kommer inte ihåg de exakta siffrorna men jag vill minnas att 80 % av landet stod under militärbefälhavarstyre under en period. Och att antalet aktiva Senderistas låg på ca 3000 personer. Men att antalet dödsoffer låg på 15 000 personer fördelat på en mindre andel orsakade av militär och polis, en större andel orsakade av regimfiender.

    Antalet internerade låg på 30 000 personer. Alltså behövdes 10 gånger så många preventivt häktade som det fanns aktiva inom terrorgruppen för att få bukt med terrorismen.

    Omvänd bevisbörda gälde eftersom staten till slut ville vinna. Belaunde , Alan Garcia och kanske någon mer försökte hålla balans och misslyckades, Under Fujimori fanns i stället exempelvis Grupo Colina som definitivt liknande den svenska grupp som brände Norrskensflamman under kriget. De vann.

    Det finns åtminstone två jobbiga omständigheter av betydelse för svensk del.

    OM politiska polisen IB slutade åsiktsregistrera folk i Sverige skedde detta på grund av att det blev meningslöst i och med att alla blivit Toksocialister utan att de förstått det själva. Krav på medborgarlön som ska räcka till utlandssemestrar och liknande kan vem som helst ställa utan att skämmas, liksom att renodlad Lysenkoism framförs i princip dagligen gällande förändringskrav riktade mot män.

    Eftersom Socialdemokrater dessutom låtit folk tro att svensk ekonomi bygger på transfereringar från rika till fattiga, när egentligen kostnaden för sådant som medborgarlönen förs direkt till utlandet är situationen i Sverige helt galen. Och andelen möjliga femtekolonnare i landet är riktigt hög.

    Det finns goda skäl att vara RIKTIGT fundersam. Och att två sina händer.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  9. Över 80% av offren för det politiska våldet skedde FÖRE Fujimoris presidentmandat. Han blev dömd av sina politiska motståndare för "Brott mot Mänskligheten" för att han pacificerade landet!!!
    Detta visar på att det finns inte ett uns av rättvisa, det är en makt bortom det synliga som styr. Att Fujimori kunde lösa de svåra problem som Peru hade, visade hur det politiska systemet som kallar sig själv för "demokrati", inte är till människornas väl, utan till plutokratins tjänst.
    Så länge plutokratin har kontroll över ett land, kallar den för demokrati.
    När en folkvald president löser landets problem och använder dess resurser till de fattigas behov, kallas den för diktatur, auktoritär, etc.
    Vem sätter dessa etiketter om inte pressen som ägs av plutokratin?
    Historien och rättvisan skrivs av segraren.
    Att man kan vrida på sanningen och låta myter styra människornas tankar är otroligt men desto sant! så fungerar det i verkligheten.
    Undra på att de fattiga i Peru längtar efter Fujimoris reformer, de har sett skolor, vårdcentraler, vägar och investeringar i folkets väl. De andra presidenterna har bara snackat om demokrati, mänskliga rättigheter, det goda, det fina.... bara diskurs via medierna.
    Det är dags att vakna från hypnosen!!!

    SvaraRadera
  10. @Anonym 19.28: Frågan är bara hur långt man får sträcka sig gällande metoder att bekämpa en gerilla? Jag håller dock med om att i huvudsak så var Fujimoris regims metoder lyckade. Dock så fanns det ett par tillfällen då man gick för långt och det var också dessa han fälldes för. Sedan finns det stora frågetecken kring korruptionen. Hur mycket ska en befolkning tåla?

    SvaraRadera
  11. Chefsingenjören, du menar Cantuta och Barrios Altos händelser, där terroristmisstänkta blev avrättade av en militär patrull (Colina).
    Det är en av de metoder att vrida på sanningen som plutokratin använder sig av. Man tillskriver sina motståndare andras brott. Innan rättegången ropades via medierna att nu skulle man visa hur Fujimori hade beordrat avrättningarna. När man inte kunde bevisa detta, för åklagarnas främsta argument var att, eftersom Fujimori var president så "borde han ha vetat", vilket senare omformulerades till att han visste det. Man använde Klaus Roxins teser om att ansvaret för vilket brott som helst finns egentligen högst upp. Om man inte kan finna några direkta bevis så kan man dra slutsatser och påstå att "dessa hemska brott brukar inte lämna några spår". Med det resonemanget kan man döma vilken företagsledare eller person i ledarställning som medansvarig till underordnades brott!!!
    Roxins teori användes första gången efter andra världskriget, vid Nurembergrättegången, där man erhöll bekännelser under tortyr (Auschwitz komendanten Rudolf Höss blev tortera - enligt dess egna torterare). Man visade förkrympta huvud som hämtades från museer för att demonisera tyskarna. Något liknande har man försökt med Fujimori, till och med användning av krematorier, m.m.
    Historien skrivs av segraren och har inget med verkligheten att göra. Det är myter som rättfärdigar makthavarna. Den som tror sig vara välinformerad är snarast väl desinformerad, ty var kommer allt vi tror oss veta? från medierna. Om vi vet att i dagsläget ägs 90% av medierna i hela världen av 6 stora mediekonglomerat så kan man dra sina slutsatser därefter.
    Fujimori skådeprocess har fått folk att vakna och börja se verkligheten, inte mediernas förvridna, politiserade beskrivning av verkligheten.
    Den s.k. Sanningskommissionen i Peru bestod av idel kommunister o/e politiska fiender till Fujimori. Man tar beslag på ordet sanning och tar copyright på det, på samma sätt som demokrati, mänskliga rättigheter, osv.
    Nej, Fujimori vann kriget mot terroristerna genom att vinna befolkningen på regeringens sida genom att bygga 3000 skolor på 10 år (en skola/dag) vårdcentraler, vägar, sociala program, etc i de fattigaste byarna - därför är de fattigaste som röstar på Fujimori. Det var befolkningen som allierade sig med regeringen, organiserade sig och bekämpade gerillan. Denna officiella politik och dess resultat har förtigits under rättegången. Att Peru vann över gerillan tillskrivs inte Fujimori, utan det var några poliser som fångade gerillaledarna enligt plutokratins mediemegafoner.

    SvaraRadera
  12. Anonym 22:59:

    Men de där rättsprinciperna om förmans ansvar för underlydandes handlingar aktualiseras i och med att händelserna betecknas som folkrättsbrott.

    Vanliga mord och annat hanteras ju i nationell lag. När gärningarna kallas "Crimes against humanity" eller i än högre utsträckning "Genocide" så gäller vips Nurnberg-rättegångsprinciper. I Tokyo tribunalen dömdes ju Tojo i någon omtvistad rättegån för gärningar som lägre officerare utfört, utan hans vetskap.

    Det är väl helt enkelt så att i sådana där försoningsprocesser så dras gränsen någonstans. Någon döms och någon annan kommer undan trots att gärningarna var identiska. Symboliken tar över.

    I Sydafrika gällde exempelvis att den som vittnade fick amnesti vill jag minnas, när Bothas regim föll.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera