lördag 2 april 2011

Gästinlägg: Gränsland

"I want back down", så lär enligt radioprogrammet Spanarna Juholt ha skrivit på en chat som Aftonbladet anordnat. Inte lätt att skilja på want och won´t, men skillnaden är inte obetydlig men kanske betecknande.

När man läser den proposition som Regeringen lade på Riksdagens bord, så slås man av hur engagerad EU var, i förhållande till hur utfallet blev. Tydligt är att även EU som organisation ”want to back down, too”.

”Den 21 februari 2011 fördömde Europeiska unionens råd våldet mot civila i Libyen.

…den 11 mars uttryckte Europeiska rådet sin starka oro för angreppen mot civila och för den svåra humanitära situationen i Libyen, samt framhöll att överste Gaddafi måste lämna ifrån sig makten.

Civila måste, enligt Europeiska rådet, skyddas med alla nödvändiga medel.”


EU!

Den 19 mars hölls ett möte i Paris där alla var representerade utom NATO. Fransmän!

Är det Israels staket mot Gaza på bilden ovan? Är det en bild från USA:s gräns mot Mexico? Rätt svar är att det är Spaniens och därmed EU:s landgräns mot Marocko, sett från den spanska sidan av staketen. Tre rader staket med fem meters mellanrum med taggtråd, infraröda kameror, ljuddetektorer samt tryckkänsliga sensorer i marken.

Staketet finns i den spanska staden Ceuta, belägen på den marockanska nordkusten. Ett likadant staket finns i den spanska staden Melilla, som även den ligger längst kusten, lite längre ostvart från Ceuta.

På samma sätt som Gibraltar är brittiskt sedan gammalt (freden i Utrecht 1713), blev Ceuta spanskt redan 1580 och Melilla några århundaden senare. Ceutas yta är endast 20 kvadratkilometer och Melilla något större. Ceuta utgör en utmärkt plats för att bunkra fartyg på väg in i Medelhavet och Gibraltar utnyttjas med fördel på vägen ut. Sedan tar nog fördelarna slut för Ceutas del.



Skulle nu den ”arabiska våren” sprida sig till Marocko, så har således EU en landgräns till ett konfliktområde där man kan befara stora flyktingströmmar och där man nu redan har flyktingproblem. Av Marockos befolkning är 50 % analfabeter, så det finns nog ingen Europeisk arbetsmarknad som väntar på dem med öppna armar. Däremot så lär nog ”problemet” landa i EU:s knä, med ny varmluft från Europeiska rådet som följd. Detta lär inte räcka och någon hjälp från NATO-länderna USA, Canada, Turkiet och Tyskland(?) kan nog inte påräknas. Turkiet har redan en lång landgräns mot Syrien, som kan bli ett problem om ”våren” där utvecklas och även Grekland (Cypern) ligger inom räckhåll för flyktingströmmar från Syrien. Italien har fullt upp med flyktingar från krigets Libyen.

Den ignorerade humanitära katastrofen i Elfenbenskusten lär ha genererat upp emot en miljon flyktingar, som spiller in i de redan fattiga och krigshärjade grannländerna. I Marocko är det rika EU som är grannland.

Kanske en BG vid respektive staket i EU:s båda enklaver i Nordafrika är en lösning?

Kissingers gamla fråga om vem man skall ringa om man vill tala med Europa hänger i luften. Vill man ha hjälp med t.ex. militär och viljemässig nedrustning kan man med fördel kontakta Juholt eller Tolgfors, fast vill man få svar på begriplig engelska är det nog bättre att ringa Tolgfors ändå.

/Sumatra

1 kommentar:

  1. Inga problem! Sverige kan ta emot 100.000 marockanska analfabeter om året. Det är jättebra för vår ekonomi, eller ja, ehhh, det har i alla fall ingen som helst negativ betydelse. Alla som säger något annat är rasister. Låt oss öka invandringen av icke-läskunniga icke-europeer från inkompatibla kulturer till 200.000 om året. Alla skall ha bidrag till hela sina familjer, hemspråksundervisning och hög pension för dom som kommer som pensionärer.

    Har du några problem med detta? Då är du rasist och samhällets fiende nummer ett! Se så, iväg och helgjobba nu så vi kan beskatta dig för att finansiera hela kalaset! Det är många som väntar på din lön!

    Trevlig helg önskar SVT och PK-eliten.

    SvaraRadera