Ett muller i luften!

Ryktet från västgötaslätten säger att 37098 precis lyft från F7 i Såtenäs. Om allt går väl så innebär det att det första civilregistrerade Viggenplanet SE-DXN fått luft under vingarna efter lång tids kamp mot regelverk och pappersskrivande.

Stort grattis till alla inblandade och jag hoppas få se mer av 37098 på årets flygdagar!

Alla hjärtans dag

Invidzonen stöttar familjer till svenska soldater på internationella insatser. Under helger är det ofta extra svårt att vara separerade från familj och vänner. Därför så har Invidzonen just nu en extra kampanj för att visa uppskattning för de vi tycker om som just nu är långt borta. Läs mer på Invidzonens facebookgrupp samt diskussionsforum.

Givetvis så stöttar jag denna kampanj. Så även Wiseman.

Vi och de

När svenska ishockelandslaget spelar så brukar sammanhållningen med svenska folket följa resultatet.

- "Vi vann!". Alla är lyckliga. Dans i fontänen på Sergel Torg och mottagning av hjältarna på Arlanda och i Kungsträdgården. Gärna tal av någon okänd minister som vill dra åt sig lite grand av äran och förbättra läget inför nästa valsäsongs personröstfiskande.

- "De förlorade...". Pressen rasar och drevet går. En skyldig skall utses och vanligtvis så är det förbundskaptenen eller tränaren som ryker. Politikerna lyser med sin frånvaro.

Intressant nog så märker jag en liknande koppling mellan Försvarsminister Tolgfors och svenska Försvarsmakten.

I ena stunden så är det god sammanhållning och ett förhärligande av den lyckade rekryteringssatsningen. Där är den politiska styrningen ett viktigt instrument. Man söker breda politiskt förankrade lösningar. I försvarsbesluten så bestämmer politikerna i detalj vilka förmågor och regementen det ska satsas på. Att som för övriga statliga myndigheter skapa en budget och ge mål och ramar för verksamheten och sedan låta det dagliga arbetet vara generaldirektörens ansvar skulle inte komma på tanke.

I andra stunden så är Försvarsmakten en egen myndighet. Det gäller framför allt när något går dåligt.

Ett exempel är hanteringen av personalens löner. Det har varit en diskussion på bloggar m.m. under det senaste året hur införandet av PRIO har resulterat i att många anställda blivit utan lön under långa perioder. Hårdast har det slagit på de stackare som befinner sig på utlandsmissioner där det ibland kan vara svårt att få till hyror där hemma.

Peter Hultqvist (S) hängde på i nyhetsdrevet med en skriftlig fråga till Tolgfors.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att de redan kända bristerna i Försvarsmaktens lönesystem ska åtgärdas?

Svaret blev att problemet ägs av någon annan.

I Sverige är den statliga arbetsgivarpolitiken delegerad till myndigheterna. Det är Försvarsmaktens ansvar att hantera sin lönehantering. Allt med beaktande av gällande regler i såväl författningar som i kollektivavtal.

De beskrivna bristerna i Försvarsmaktens lönesystem är kända både inom och utanför Försvarsmakten. Försvarsmakten har offentligt kommenterat bristerna som oacceptabla. Jag delar myndighetens bedömning och förutsätter att Försvarsmakten skyndsamt och korrekt korrigerar felaktiga löneutbetalningar samt tillser att det inträffade ej sker igen. Försvarsmakten har meddelat att ett sådant arbete pågår med hög prioritet och man har därutöver tagit fram en lista på åtgärder för att lösa bristerna i lönesystemet.

Min stilla fråga blir just nu bara, "när ryker tränaren"?

P.S: "Äras de som äras bör". I Kanada så firas den lyckade insatsen i Libyen med parad, överflygningar och medaljer i överflöd. När tas våra utlandssoldater emot med orkester på Arlanda på samma sätt som för ishockeylandslaget? Firandet på Armémuseum är bra, men lite för mycket av en avtackning av de närmast sörjande snarare än ett offentligt tack från svenska folket.

När strålkastaren släcks

Någon som kommer ihåg Jessica Lynch? Den kvinnliga soldaten som råkade köra in i fel kvarter under USA:s anfall på Irak 2003. Hon blev slogs som en tiger, blev tillfångatagen och enligt amerikansk PR torterad innan hon fritogs i en magnifikt utförd operation. Resultatet blev att hon utsågs till amerikansk helyllehjälte och det skapades fanclub-sidor på nätet.

Sanningen kom ut ett tag senare och visade på att hon först misshandlades av de irakiska soldaterna, men att hon sedan blev förd till ett irakiskt sjukhus där hon vårdades för sina skador och när de amerikanska soldaterna kom för att fritaga henne så möttes de enbart av irakiska läkare. Fritagningsoperationen kom till för att USA behövde positiva nyheter i pressen för att motverka bristen på framgångar under de inledande skedena på kriget.

Det här är inte den enda händelsen där USA försökt skapa PR genom att skarva på enskilda soldaters öden. Pat Tillman var en berömd amerikansk fobollsspelare som efter 9-11 valde att åka till Afghanistan där han dog i en eldstrid när han i förvirringen blev beskjuten av egna trupper. För att dölja misstaget så blev han utsedd till hjälte och tilldelad medalj. Jag rekommenderar Jon Krakauers bok "Where men win glory". Pat Tillman var helt klart en hjälte, men inte för sättet han dog på utan för sättet han levde på.

Vissa kritiserade henne personligen, trots att felet egentligen låg hos amerikanska försvarsmakten. Själv så blev jag snabbt ganska så uttråkad på det hela och lade in henne i mitt mentala arkiv för ointressanta historier. Detta ända tills jag snubblade över den här artikeln som handlar om hennes liv efter att pressen tappat intresse för henne.

When I came home to America after nine days in captivity and a dramatic rescue by U.S. forces, I faced a new battle: an array of surgeries to fix my spine, arms, legs, and feet. Though I didn’t know it at the time, the military and the media labeled me a hero. They said I’d gone down guns blazing, like Rambo, when really my rifle had jammed and I hadn’t shot a soul. I clarified this as soon as I could—and then people were angry that I’d been called a hero in the first place. ... I don’t want anyone to feel sorry for me, or to think I don’t know how fortunate I am. Everyone else in my vehicle in Iraq was killed. My best friend, Lori Piestewa, died as a prisoner of war. I’m still here.

...

In the eight years since my captivity, I’ve had 21 surgeries. I have metal parts in my spine, a rod in my right arm, and metal in my left femur and fibula. My right foot is held together by screws, plates, rods, and pins. I have no feeling in my left leg from the knee down, and I wear a brace every day. Sometimes I’ll get a flash of pain, or feel upset because I can’t run, and then I’ll remind myself: I’m alive. I’m here. Take some ibuprofen.

Där kommer den verkliga hjälten fram! En person som trots svåra skador kämpar sig fram och skaffar den högskoleutbildning som hon hade som mål när hon tog anställning som soldat. Liksom många amerikanska soldater från framför allt de från fattigare familjer, så var det värvningspremien och stödet att få en utbildning som lockade.

Frågan är hur det är i Sverige? Jag rekommenderar bloggen "Efter bomben" som drivs av en av de soldater som skadades vid en IED-attack i Afghanistan 2009. Den visar på hur lång tid det tar att komma tillbaka efter en svår skada. I debatten har det förekommit röster som ifrågasätter varför veteraner ska ha bättre vård än övriga svenskar. Det viktigaste skälet som jag ser det är att visa att vi bryr oss om de som skadat sig i statens tjänst även efter deras tjänstgöring i Försvarsmakten avslutats. Detta är samma anledning till att bl.a. amerikanska flygvapnet satsar stora pengar på räddningshelikoptrar för att plocka upp nedskjutna piloter. Visst så är det delvis för att rädda en dyr investering. Men framför allt är det för att de som åker iväg på uppdrag ska veta att vi satsar allt för att de skall överleva och tas hand om om de skadas i tjänsten. Varför skulle de annars riskera sina liv?

Veteranvården ska bli bättre har Försvarsmakten lovat. Än så länge så finns det dock en hel del kvar att bevisa.

Jag har funderat en del på hur vi gör med våra fast anställda eller tidvis tjänstgörande soldater. Tidigare när en frivillig soldat skadades så lämnades han eller hon ganska så snabbt över till det civila samhällets vårdapparat. Men hur gör man med en anställd soldat? Kan man sparka en soldat som är skadad från sin tjänst för att han har fått en skada som gör att han inte längre kan tjänstgöra där? Har Försvarsmakten en skyldighet att hitta en ny tjänst? Kan en invalidiserad soldat vara tvungen att ha ett krav i sitt anställningskontrakt om obligatorisk utlandstjänst? vad händer när de åtta årens anställningstid går ut, vilka krav har Försvarsmakten att stötta den invalidiserade soldaten att hitta ett nytt lämpligt jobb?

Många frågor och än så länge få svar.

Nackdelen med medias strålkastarljus är att det belyser enbart enskilda händelser och missar helheten i mörkret runt omkring. När mediaintresset tar slut så försvinner historierna från löpsedlarna och därmed också allmänhetens medvetande. Journalister brukar säga att svenskar i allmänhet kan bara hantera en nyhet i taget. För att få plats med en ny måste den gamla tas bort. Kanske är det nu dags för en svensk historieskrivning över våra veteraner och hur de anpassar sig till livet efter kriget? Jag vill dock inte se några snyfthistorier för att sälja lösnummer, utan rena skära fakta.

Veteranvård i praktiken

Tolgfors går ofta ut på sin blogg och i pressen och skryter om att den svenska veteranvården har förbättrats. Det har den säkerligen för de som kommer hem från dagens missioner. Men Sverige har en hel del skelett i garderoben att städa ur.

Där är det tyvärr inte veteranvården som agerar utan Försvarsmaktens jurister.

På senare år har Matz skador börjat göra sig påminda i allt högre grad.

- Jag plågas av svåra smärtor i ett knä och fot, och har blivit rådd att steloperera foten. Jag har kraftigt nedsatt hörsel på höger öra, och besväras av skadorna kring ena ögat och kinden.

- Alla smärtorna påminner mig ständigt om hur lindrigt Försvarsmakten kommit undan. De svek mig och har inte lyft ett finger för att ta arbetsgivaransvar.

Allt detta har Matz Lindberg beskrivit i ett brev till försvarsminister Sten Tolgfors.

- Jag skrev brevet för att göra honom uppmärksam på brister som kan drabba andra FN-soldater, men även för att få någon slags ekonomisk upprättelse. Tolgfors och försvarsdepartementet har i sin tur bollat över ärendet till Försvarsmakten - som gett Matz följande svar:

"Det är den som vållar en personskada, genom uppsåt eller vårdslöshet, som skall ersätta skadan - och i det här fallet kan inte Försvarsmakten anses vållande", konstaterar departementets juridiska enhet.

Dessutom, menar man, är alla eventuella ersättningsanspråk redan preskiberade.

Hur tänker juristerna? Jag tvivlar på att talibanerna som lägger ut IED i Afghanistan kommer att vara villiga att ställa upp i en juridisk process i Sverige om 30 år?

Är detta det sätt vi kommer att behandla dagens veteraner om 30 år? Det är ju trots allt det sätt vi behandlar veteraner som var på insats för 30 år sedan idag. Tolgfors och Försvarsmakten borde lära sig att det inte är vad man säger som betyder något, utan vad man gör. Försvarsmakten har också för många aktörer i dessa ärenden trots löftet om förbättrad veteranvård.

"Som fan läser bibeln" brukar man säga, men det borde kanske heta "som juristerna läser lagboken".

Ytterligheter (uppdaterad)

I morgon den 29 maj så är det bra tillfälle att ta del av försvarsmaktens nuvarande och historiska verksamheter. Ungefär samtidigt så genomförs två ceremonier som spänner mellan allvar och nöje, mellan dåtid och nutid, mellan invasionsförsvar och insatsförsvar.

På gamla F1 Hässlöbasen så genomför Västerås flygmuseum sin årliga "roll-out" med start 10.00 (flygningarna börjar 12.30). Jag hade nästan missat detta evengemang, men väljer nu att svika en god kamrat och lämnar honom ensam på golfbanan för chansen att få se en tregrupp J 28 Vampire i luften! Buller och lukt av flygbränsle får mig att dröma tillbaka till den tid som var.

I Stockholm genomförs årets veterandag 14.30 vid FN-monumentet som ligger nedanför Sjöhistoriska museet. Där kommer Försvarsmakten för första gången att dela ut medalj till de soldater som skadats i strid under internationell tjänstgöring. Hade jag varit i Stockholm så hade jag givetvis varit närvarande för att hedra se som skadats för att genomföra sitt arbete i vårt nuvarande insatsförsvar. Jag hoppas att vår Försvarsminister Tolgfors tänker närvara. Det kan vara bra att se verkligheten när han i framtiden tar beslut om anskaffning av materiel och vilka insatser som ska genomföras.

Nöje och allvar. Två sidor av samma mynt. Verkligheten har alltid funnits närvarande i Försvarsmakten.

AB

Uppdaterad 11-05-29, 19:51
Veterandagen genomfördes me bl.a. närvaro av Försvarsminister Tolgfors och ÖB. Tre soldater fick Försvarsmaktens medalj för sårade i strid i silver.

– Det är riskfyllda och utsatta uppdrag att arbeta i länder med svåra konflikter för en bättre framtid. Uppoffringar vi aldrig får glömma och som förtjänar allas vår respekt, sa ÖB Sverker Göranson.

Mycket bra. Sverige har därmed kommit en bit på vägen i att hantera veteraner efter internationella insatser.

Flygdagen i Västerås bjöd på mycket bra väder och ca 6.000 besökare. Tyvärr så blev det en hel del inställda uppvisningar. 35:an kom inte i luften p.g.a. dåligt väder på startflygplatsen. En Vampire deltog inte, så tregruppen blev bara en rote. Roten Tiger Moth (enligt speakern, SK 16 enligt programmet) kom heller inte i luften. Dessutom fick Pembroken avbryta i starten (troligtvis flygplanfel). Detta är dock charmen med gamla flygplan. Det är inte alltid som de vill starta...

FV, Tolgfors

Ny medalj?

Informationsdirektören Erik Lagersten kommer ut med en intressant nyhet i ett inlägg om Roger Waters erbjudande att bjuda in skadade svenska veteraner till sina konserter i Sverige.

I sammanhanget vill jag också nämna att Försvarsmakten avser att utdela medalj på veterandagen den 29 maj till dem som sårats i strid. En dag som kommer att få ökad betydelse genom regeringens beslut. Mer information om detta kommer att publiceras på vår hemsida och intranät.

I veteranutredningen så togs det upp ett behov av en medalj för soldater som skadadts i strid och nu verkar det vara ett faktum. Mycket bra! Inget i världen kan kompensera en människa för en svår skada som kanske innebär ett livslångt handikapp. Men vetskapen om att den personens insats uppskattas av arbetsgivaren gör att han/hon kan fokusera på att bli frisk i stället för att bli bitter för att man blir bortglömd av systemet.

Se även Cynisk om Roger Waters erbjudande.

Ny tidning

Invidzonen har startat en ny tidning riktad framför allt mot familjer till soldater som är ute på insats.

I och med den nya lagen om stöd till anhöriga till utlandstjänstgörande militär personal som trädde i kraft 2011, har Invidzonen fått stöd av Försvarsmakten. Stödet till anhöriga kan därför utvecklas och den 28 februari kommer det första
numret av anhörigtidningen ut.

Invidzonen är en ideell förening som arbetar efter devisen hjälp till självhjälp och anser att anhöriga själva besitter den största resursen vad gäller att kunna stötta och bekräfta varandra. Föreningen består av anhöriga som arbetar för andra
anhöriga.

I hela tre år klarade sig Invidzonen utan ekonomiskt stöd. I och med ett samarbete med Försvarsmakten öppnas helt nya möjligheter till aktiviteter för anhöriga.

Cesilia Karlsson som är grundare av Invidzonen är glad över de nya möjligheterna. –Att den här guppen får en egen tidning och ekonomiskt stöd till fler aktiviteter är ett bevis för att utvecklingen går åt rätt håll, säger Cesilia.

Tanken med tidningen är att arbeta och verka preventivt och att ”knacka på dörren” till de anhöriga. Det är nästa steg och ett bra komplement till föreningens andra aktiviteter; forum, stödchatt, mentornätverk, föräldra- och familjegrupper med mera.

-Det är stor skillnad att vara aktiv på internet mot att sätta sig i soffan och läsa om något som berör ens vardag, säger Cesilia Karlsson.

Tidningen genomsyras av en positiv anda och ska återspegla den vardag som anhöriga lever i .

-Invidzonen är en mjuk organisation som kan anpassa sig efter omvärldens önskemål snabbt, berättar Cesilia.

De anhöriga ger oss idéer som de vill utveckla och utifrån dessa bygger vi ut organisationen. Hittills har samtliga aktiviteter varit populära och nya kommer under året. Tidningen kommer under första året att ges ut med 4 nummer och är gratis. Man kan prenumerera på den och den kommer även distribueras till Försvarsmaktens lokalt anhörigansvariga och till lokala Soldathem runt om i landet, med flera.

Jag är mycket imponerad av det jobb som Invidzonen lägger ner. Det är skönt att se att privata initiativ lyckas där Försvarsmakten inte räckte till. Nu när Invidzonen får stöd från de nya veteranfunktionerna så kommer det förhoppningsvis att bli ännu bättre.

Se även FS20.

Ensamhet

Radiopsykologen tar idag upp ett intressant ämne. Det handlar om en f.d. officer som tjänstgjorde nere på Balkan och som tio år efter hemkomsten drabbas av PTSD - Post Traumatic Stress Disorder.

"Mats" lever idag 20 år efter insatsen mycket isolerad och träffar inte människor. Han är väldigt ljus- och ljudkänslig. Mats blev skenavrättad under en insident och detta minne spelas upp för honom om och om igen, vilket innebär bl.a. stora sömnsvårigheter. Som officer är det extra svårt att känna att man inte kan hantera sina reaktioner, då många i omgivningen förväntar sig det. Som man är det extra svårt att erkänna sina känslor. Mats kan inte berätta om sina upplevelser för omgivningen då de inte kan förstå vad han varit utsatt för. Han skäms för att han inte "tål" det han blivit utbildad för. Försvarsmakten har ställt upp med ett par återträffar och terapi under fem år, men han har inte längre någon kontakt med sina tidigare kollegor.

I de kommentarer som skrivits till programmet så ser man att Mats inte är ensam. Det finns andra veteraner som lider i Sverige.

PTSD får många konsekvenser. En är att veteraner kan få mycket svårt att anpassa sig till det civila samhället. Då värnplikten numera är skrotad kommer färre och färre svenskar ha en förståelse för vad det innebär att vara soldat. I USA ser man tendenser att veteraner oftare än andra människor blir hemlösa.

About 16% of homeless adults in a one-night survey in January 2009 were veterans, though vets make up only 10% of the adult population.

More than 75,000 veterans were living on the streets or in a temporary shelter that night. In that year, 136,334 veterans spent at least one night in a homeless shelter — a count that did not include homeless veterans living on the streets.

The urgency of the problem is growing as more people return from service in Iraq and Afghanistan. The study found 11,300 younger veterans, 18 to 30, were in shelters at some point during 2009. Virtually all served in Iraq or Afghanistan, said Mark Johnston, deputy assistant secretary for special needs at the Department of Housing and Urban Development (HUD).

Med fortsatta internationella insatser i stridsområden liknande det i Afghanistan så kommer vi att få en ökad mängd män och kvinnor i Sverige som lider av denna typ av reaktioner. De senaste åren har ett ökat fokus skett för att få till en fungerande veteranvård. Min bloggkollega Borneo har märkt förbättringar i det arbetet och jag hoppas att han har rätt, men tyvärr så är risken stor att det blir för lite och för sent. Att bara lämpa över veteranerna på den civila sjukvården är helt fel, då Försvarsmakten har ett ansvar för vad de utsatts för. Dessutom är Försvarsmakten den enda organisation som har kunskap om de händelser som orsakat PTSD.

Lyssna på Mats berättelse. Han behöver träffa andra med samma erfarenheter. Han behöver bryta sin isolering. Försvarsmakten ska inte bara hjälpa de kommande offren, utan vi måste också ta hand om de som redan lider.

Repetition är PTSD moder

Försvarsmakten planerar med att våra heltidsanställda och kontraktsanställda soldater ska åka ut på 6 månaders insatser ca vart annat år. Med andra ord 6 månader ute och 18 månader hemma eller en insatsfrekvens på 1:4.

I USA så har man börjat inse att ett problem som skapar PTSD - Post Traumatic Stress Disorder är inte enbart insatsernas längd, utan hur man vilar upp mellan insatserna. Att åka ut på många korta insatser kan vara värre än att åka ut på få långa. Har man haft en tuff mission och vet om att man snart ska ut igen så kanske perioden hemma inte blir så pass avkopplande som man skulle behöva.

Military leaders and troops alike need more time at home between deployments to help diagnose and receive treatment for the "invisible" wounds of war such as post-traumatic stress, a senior Army officer said today.

"It affects everything. It affects the divorce rate. It affects substance abuse. It affects everything. And we've kind of taken our focus and shifted it to ensure that we're getting at that," Army Gen. Peter W. Chiarelli, the vice chief of staff of the Army, said on ABC's "This Week" with Christiane Amanpour.

"You want to get at these issues. We need more time at home before deployment," Chiarelli said.

Ett stort problem är att symptomen kan dyka upp långt efter händelserna och att effekten av flera händelser verkar adderas. Korta insatser är bra ur familjesocial synpunkt, men då får vi i stället effekten av att tvingas ut fler gånger. Pest eller kolera med andra ord.

"You know, the problem with post-traumatic stress is that in the United States, the National Institute of Mental Health will tell you, for regular civilians, it is 12 years between the initiating event and when someone first seeks help. Now the issue there isn't that they finally seek help. It's all the things that happen in between," he said.

Ett problem här i Sverige är att Försvarsmakten har ett hemkomst arrangemang där man kontrollerar hur de hemkommande soldaterna mår. Man har sedan ett uppföljningsmöte/återträff efter ca 6 månader. Vad händer om en soldat under denna tid inte rapporterat några problem? Därefter så är det den civila sjukvården som ska ställa upp, framför allt om symptomen kommer först flera år senare. Som jag har beskrivit i ett tidigare inlägg så slussas tyvärr veteraner mellan olika vårdinstanser som inte verkar vilja ta ansvar för att man får rätt behandling. För de fast anställda soldaterna så finns det möjlighet att få avlastningssamtal och stöd av kollegor på jobbet, men hur kommer det att fungera för de kontraktsanställda?

Många frågor och fortfarande för få svar.

Lästips

Jag rekommenderar veckans fördjupningsartikel i Fokus som handlar om Pontus Hübbinette och hans erfarenheter efter det att han skadades i Afghanistan 2007.

Mycket läsvärt och en hel del att fundera över just idag i och med att alla Försvarsmaktsanställda i framtiden kan komma att skickas på utlandstjänst.

Veteranfrågan har börjat tas upp på allvar av Försvarsmakten, men det behövs en tydligare debatt om veteranvården även hos den svenska allmänheten. Kanske det skulle behövas något drastiskt på samma sätt som den konstutställning som år 2007 väckte stor uppmärksamhet i USA.

Vi ska inte ömka våra sårade soldater, men vi måste vara medveten om vad det de riskerar när de åker ut och säkerställa att det finns en bra vård om de behöver det när de kommer tillbaka. Försvarsmakten har tyvärr länge nonchalerat problemet. Ett tydligt exempel var debatten kring liksäckar då NBG08 sattes upp.

Att veteranfrågan har kommit upp på tapeten är inte HKV förtjänst, utan fackförbund, kamratföreningar och enskilda politiker som drivit på i frågan. Det är därför som jag anser att det är så galet att FML valde att köra över facket under framtagandet av det nya anställningsavtalet. Facken behövs som motvikt till arbetsgivaren för att säkerställa att den anställde har det skydd som behövs. Det är inte för att jäklas som facket sätter sig emot FM agerande i frågan.

När man åker ut som frivillig på internationell tjänst så har man tagit ett medvetet beslut och kunnat förbereda sin familj under lång tid på att det värsta kan inträffa. Vad händer den dag en soldat som inte var frivillig skadas eller dödas? Det nya anställningsavtalet kräver med andra ord en betydligt bättre veteranvård än vad Försvarsmakten hittills har kunnat visa. Tyvärr så visar artikeln i Fokus på att FM släpper ansvaret på andra enheter i samhället som inte riktigt är byxade att möta denna typ av patienter.

Notera att ÖB inte nämnde ett ord i sitt jultal om den debatt som varit kring det nya anställningsavtalet...

Välkommen hem!

Klockan 13.00 stod jag uppställd utanför Armémuseum och hoppades att få se FS19 få sina välförtjänta medaljer efter det senaste halvårets hårda verklighet nere i Afghanistan. En smula intressant att se alla dessa soldater i ökenuniform i en riktig härlig svensk decembersnöyra. Risken är därmed stor för en sväng av vanlig svensk förkylning för dessa grabbar och tjejer som konsekvens dagens begivenhet. Långkalsonger borde ha varit obligatorisk klädsel idag.

Tyvärr så verkade inte de som planerat tillställningen ha tagit med vädergudarna i sin planering och ett antal bussar hade fastnat i trafiken. Ceremonin blev därmed förskjuten, vilket innebar att jag missade alltihopa då jag var tvungen att gå vidare till mitt möte med Trygghetsstiftelsen.

Det är med glädje som jag ser att många vänner kommit tillbaka till Sverige. Det också samtidigt med sorg som jag kommer ihåg Kenneth Wallin som stupade samt de som skadats under insatsen. Försvarsminister Tolgfors tog också upp detta i sitt tal.

Ni verkade i Afghanistan under en tid då säkerhetsläget var allvarligt. Ni har förlorat en kamrat, andra kamrater har skadats.

Våra tankar går i denna stund, liksom många gånger förut, till Kenneth Wallin, hans anhöriga och kollegor.

Kenneth Wallin lämnade oss med en känsla av respekt och tacksamhet för goda insatser i Försvarsmakten. Hela FS 19 inger samma känsla av respekt och uppskattning.
...
Soldater och befäl i FS 19: Ni har visat gott ledarskap, mod och beslutsamhet och gjort stor nytta för Sverige.

Jag vill framföra ett varmt tack till er alla och era anhöriga från mig, och från den svenska regeringen.

Efter helgens attentat så var det också massiv polisbevakning runt området. Tyvärr så är det nog så här det kommer att se ut de närmaste åren på officiella tillställningar även i Sverige. Vi är i strid i Afghanistan, men vi är även i strid här hemma i Sverige.

FS19 kommer att behöva mycket stöd av sina närmaste vänner och bekanta. Det har varit en mycket tuff period i Afghanistan och som skrivits tidigare så har "idag soldaten kommit hem, det tar ett tag till innan människan också gör det". Det känns därför bra att arbetet med att bygga upp en veteranvård har börjat ta fart. Liksom Wiseman och Morgonsur har jag fått ett budskap från Invidzonen att sprida vidare så här i juletider.

Ökad beredskap och en gränslös hälsning
Under julen tar många ledigt men Invidzonen ökar sin beredskap. De kommande helgerna är för många starkt förknippade med familjeliv och just därför är det en extra påfrestande period för många anhöriga till utlandstjänstgörande.

Vi kommer ha vår samtalschatt öppen under den stundande julhelgen, alla dagar från och med julafton till och med den 2 januari. Våra mentorer tar emot adepter och vi kommer skräddarsy vår verksamhet efter behov under denna storhelg. Ytterligare en aktivitet är bifogat julkort. Vi är många, inom olika organisationer, myndigheter och regering som ägnar en tanke åt både soldater utomlands och hemmavarande anhöriga. Med detta julkort vill vi på Invidzonen tillsammans med många, många andra visa vår samlade uppskattning och vårt stöd till alla anhöriga. Julkortet är i allra högsta grad också en hyllning till de mentorer som volontärt ägnar sin fritid till att hjälpa andra och att vara medmänniskor.

Vi vill visa vår tacksamhet till dem, och aldrig låta det medmänskliga tas för givet.

Det är inte möjligt att skicka ut julkortet personligen till alla anhöriga, detta på grund av ett högt säkerhetsmedvetande när det gäller adressregister. Meningen är istället att sprida julkortet via berörda organisationers hemsidor, sociala forum och media. Vi hoppas att julkortet ska nå så många anhöriga som möjligt i Sveriges alla hörn.

Vill ni nu i dagarna i anslutning till jul publicera julkortet, eller nämna något om hälsningen, som är unik i sitt slag, så tror vi att ni är med och sprider lite värme till en grupp som verkligen förtjänar den.

Cesilia Karlsson
Grundare och verksamhetschef
Invidzonen
Vxl 08-400 20 388
Mobil 0761-779930

Alla var där, nästan... (uppdaterad)

En grå regnig Stockholmskväll hindrade inte genomförandet av manifestationen till stöd för våra soldater. Ett antal talare tryckte på vikten av stöd till soldaterna och framför allt deras anhöriga. Oavsett åsikt om insatsen i Afghanistan så måste vi stödja de som valt att utföra det uppdrag som beslutats av Regering och Riksdag.

Alla var där, förutom en mycket viktig nyckelspelare i sammanhanget. Gissa vilken? Jo, Försvarsmakten!

Nu när ÖB fått igenom sina planer med slopad värnplikt, ändringar på LAS samt nytt anställningsavtal med krav på utlandstjänstgöring, så borde någon representant från Försvarsmakten varit där för att visa att man är beredd att ta ansvar för veteraner och deras familjer. Om inte annat så bara för att visa att man bryr sig. ÖRA i praktiken med andra ord!

Se även Allan Widman och Morgonsur.

Uppdaterad 10-11-04, 17:57
Jag får lov att mildra min kritik mot FM. Man har faktiskt tagit upp manifestationen på forsvarsmakten.se och tryckt på närvaron i publiken av Arméinspektören.

Det är bra med en manifestation signerad flera grupper – politiker, intresseorganisationer och andra, sade Berndt Grundevik. Det speglar också det politiska stödet våra soldater i Afghanistan nu kan känna när närmare 90 procent av riksdagen står bakom uppgörelsen.

Under manifestationen syntes plakat med det gula bandet och texten ”Stöd våra soldater”.

- Det är viktigt för våra trupper att svenskarna reser sig från TV-soffan och visar sitt stöd, konstaterade Berndt Grundevik.

Bra! Nästa steg hoppas jag blir att FM ställer upp som talare på samma sätt som bl.a. officersförbundet.

SR

Att ta hand om sina veteraner (uppdaterad)

Nu har vi till slut startat upp den "nya försvarsmakten" där vi slopat värnpliktssystemet till förmån för anställda soldater. Jag har därför lagt till bloggen "Yrke: Soldat" i högra spalten för att ni ska kunna få inblick i en av dessa soldater/sjömäns vardag.

Försvarsmakten får ett helt nytt ansvar som arbetsgivare i och med detta nya personalsystem. Att ta en 20-årig kille/tjej och sedan skicka ut dom på internationella insatser vart annat år fram till 26-28 års ålder, innebär att dom får svårt att bygga upp samma sociala liv som sina jämnåriga. Utbildning, boende och familj kommer inte att bli lätt att hantera. Samma sak kommer att gälla officerarna och specialisterna nu då obligatoriet träder i kraft. Tidigare har det varit frivilligt (för officerare anställda innan 2003) med utlandstjänst, vilket innebar att man själv kunde välja när det passade bäst i livet. Nu blir det inte lika enkelt. Men med skyldigheter så måste även rättigheter komma. HKV har varit initiativrika när det gäller omförhandling av LAS samt utlandsobligatorium, få se om dom blir lika snabba när det gäller den utlovade veteranpolicyn.

Jag har tidigare berättat om de insatser man gör i USA för att utbilda sina veteraner för att dom ska få civila jobb efter sin karriär. Ett liknande system kallat "G.I Bill of Rights" eller "Servicemen's Readjustment Act" infördes för veteraner efter VK2. Det nya systemet kallas därför "Post 9/11 G.I Bill".

Min svåger (f.d. sergeant i RAF) berättade en intressant historia för ett tag sedan. Jag tänkte inte gå in på själva historien i sig själv. Grundproblemet i denna historia var dock att soldater i Storbritanien (höll på skriva England igen Lew!) har ganska så kass lön (precis som våra soldater kommer att ha), men detta kompenseras genom ersättningar under insatser och subventionerat boende inklusive fritt möblemang (precis som det är tänkt att våra soldater ska ha även om ingen ännu sett röken av detta boende).

När min syster träffade sin blivande man var han korpral och hade tillgång till en liten lägenhet. Han behövde inte mycket annat, då större delen av fritiden tillbringades ute på stan med sina kompisar. Att ta en och annan öl på den lokala puben ligger i en brittisk soldats gener.

När dom gifte sig och skaffade det första barnet så fick han en större lägenhet. När dom fick barn nummer två så fick dom bl.a. en större soffa! När han sedan blev befordrad till sergeant så fick dom ytterligare ett snäpp bättre boende. (Jag misstänker att det på en brittisk bas finns ett möbelförråd med rum märkta med "korpral, en fru ett barn" eller "sergeant, fru och två barn" där man helt enkelt hämtade innehållet i rätt rum när det uppstår ändringar i den anställdes sociala liv.)

Många av deras vänner hade dock två stora problem:

- Deras lägenheter hyrdes via brittiska försvaret till mycket förmånliga priser. Att efter kariärens slut (normalt 10-15 år) köpa eller hyra samma boende till samma pris är omöjligt. Att bo kvar är heller inte tillåtet.

- Många soldater sparar inte undan pengar att ha den dag jobbet tar slut. Dom är helt enkelt till majoriteten unga killar med lite för dålig koll på sin privatekonomi. I Storbritanien finns inget som heter topplån. Man därför maximalt låna upp till 70% av huskostnaden (som är betydligt högre än i Sverige). Till råga på allt så äger många inte ens några möbler den dag dom tar avsked.

I USA så genomfördes omfattande kampanjer efter VK2 för att alla veteraner skulle komma hem till ett hus där dom kunde starta ett nytt liv. De pengar som soldaterna fick enligt G.I Bill skulle räcka till att köpa ett av dessa massproducerade hus. Nu har liknande kampanjer startats för veteranerna från kriget mot den globala terrorismen.

"The men and women who serve our nation deserve better than a life on the streets when they return home," said HUD Secretary Shaun Donovan. "These grants represent a first step toward designing the best interventions possible so that we can prevent homelessness for those heroes who sacrificed so much for us. It is also another step forward toward reaching President Obama's goal of preventing and ending homelessness in all its forms."

"While usually the strongest and most resilient of Americans, veterans still represent a disproportionate share of America's jobless, homeless, depressed, substance abusers, and suicides," said Secretary of VA Eric K. Shinseki. "Nowhere is our obligation to our citizens, and to our veterans who have defended our nation, more important, more visible, or more necessary than in our commitment to prevent and end homelessness."

Utöver dessa officiella statliga projekt så finns det en hel del privata initiativ. Det här är en aspekt av USA som jag tycker mycket om. I Sverige så tar vi välfärden så pass självklart att samma vilja att hjälpa fattiga och hemlösa knappt existerar. (En anledning är givetvis att bidrag till liknande instutioner är i USA avdragsgillt i deklarationen!)

An eligible Veteran or service member may receive a Veterans Administration Specially Adapted Housing Grant up to a maximum amount of $63,780. Homes for Our Troops’ assistance covers all costs over and above this grant and works closely with the VA to ensure that when our resources are combined, the home is provided at no cost to the recipient.

Parallellt med dessa bostadsbyggen så har man undersökt den psykiska hälsan hos sina veteraner. Självmordsstatiskiken bland hemkommande veteraner har tyvärr ökat under de senaste åren.

We’ve often said that the Army is a reflection of society, but we have soldiers today who are experiencing a lifetime of stress during their first six years of service.

Detta är ytterligare en faktor som gör att det kan bli besvärligt att anpassa våra soldater till ett civilt liv efter karriären.

Jag säger inte att vi nödvändigtvis ska kopiera alla dessa idéer till Sverige. Vi har ett socialt skyddsnät som är betydligt bättre än USA:s. Men detta pekar ändå på ett helhetsgrepp som jag tycker vi fortfarande saknar i Sverige. Vad händer egentligen om 6-8 år när våra nya färska soldater ska ut i det civila arbetslivet? Kommer dom att ha en attraktiv utbildning som företagen slåss om? Eller finns det risk att dom går rakt ut i arbetslösheten? En kombination av stress från 6-8 års insatser och frustration över att inte få något jobb kan bli förödande.



P.S: Själv så gillade jag det här initiativet, men med vår brist på humor i Sverige så lär det nog inte vara politiskt korrekt...

Uppdaterad 10-08-03, 23:38
Utlandserfarenhet ger enligt studier högre lön! Intressant. I Försvarsmakten så får man högre lön under en mission, men när man kommer tillbaka så är det tillbaka till ursprungslönen. I värsta fall så kan man t.o.m. fastna något år extra på samma lön eftersom man varit borta och inte kunnat hävda sina intressen i den årliga löneöversynen, RALS.

Detta gäller inte bara stridande insatser, utan även utlandsstationering inom t.ex. stödet för export av Gripen. Många av de som kommer tillbaka efter att ha tjänstgjort tre år på ett NATO-förband i Tjeckien och Ungern har mycket svårt att hävda att detta borde ge löneökning eller en tjänst på högre nivå. Nix, jantelagen är mycket stark i FM. Skomakare, förbli vid din läst!

Gästinlägg: From a grateful nation

Hur nationen Sverige ser på sina veteraner, har vi kunnat ta del av i pressen och på bloggarna. Värst illa ut råkar de som får fysiska eller psykiska skador av tjänstgöring i krigszoner, även om en viss förbättring jämfört med tidigare kan förmärkas. Brister i bemötandet av svenska veteraner av olika slag har en lång tradition i Sverige.

Under krigsåren 1939 till 1945 sänktes 270 svenska fartyg och 1 370 svenska sjömän omkom. Siffrorna avser bara de som seglade på svenskflaggade fartyg och alltså inte dom tusentals som seglade på allierade handelsfartyg i konvojtrafiken över Atlanten. Vad dessa uppoffringar betydde för de allierade under kriget uttryckte General Dwight D. Eisenhower så här: “When final victory is ours, there is no organization that will share its credit more deservedly than the Merchant Marine”.

Hur tog en tacksam svensk nation tog emot sina sjömän efter andra världskriget? Statsminister Per Albin Hansson uttryckte i ett tal sin tacksamhet för sjömännens insatser och sin vördnad för de omkomna. Men förutom Per Albins ord fick de överlevande knappast känna av någon tacksamhet.

Här är berättelsen om de svenska sjömän vars fartyg blev minsprängt utanför Singapore och som 1946 - efter fyra år i japanskt fångläger - kom hem till Sverige. ”På kajen i Malmö hamn väntade ingen orkester. Där väntade polisen. Sjömännen låstes in. De har ju inte betalat någon skatt på flera år och man kunde misstänka att de inte heller gjort värnplikten”.

Läs också om sjömännen vars fartyg blev torpederat 1940 i Nordatlanten. Sjömännen som överlevde hamnade utanför skagerakspärren. Efter kriget mottogs de från fartyget som överlevt kriget ”av kronofogden som överlämnade indrivningskvitton: de har inte deklarerat på flera år, blivit därför skönstaxerade och gäldade i skuld till staten”.
Ett världskrig innebär onekligen "force majeure", men det går inte för en enskild att åberopa. Det är försäkringsbolag och myndigheter som har den möjligheten.

Svenska rederier fraktade järnmalm i den s.k. dödsfarten, från Luleå till Kiel, Hamburg, Bremen och Rotterdam och andra hamnar inom området. Svenska rederier vars fartyg befann sig utanför spärren gick oftast i trafik för de allierade. Många fartyg var chartrade och gick i konvojfart mellan USA och England eller mellan USA och Sydamerika eller mellan Afrika och Asien.

Svenska rederier gjorde goda pengar under kriget. Resorna betalades väl och svenska fartyg som seglade för Tyskland eller för de allierade och som förolyckades ersattes fullt ut som om fartygen varit nybyggda.

De svenska sjömännen fick kraftigt förhöjd lön, så kallad krigsriskersättning. Denna sattes in på bankkonto till dess kriget var slut och endast den vanliga hyran blev utbetald under kriget. Efter kriget konfiskerade svenska staten pengarna med motivering att sjömän inte skulle kunna hantera så stora belopp. Dessa infrusna pengar har inte betalats ut, varken förr eller senare.

Den som något vill fördjupa sig i svenska fartygs öden under kriget kan göra det här. (Välj Sverige som land, tryck på "Search". Klicka på ett fartygsnamn så får du en kort beskrivning av händelseförloppet)

Förteckning över svenska handelsflottans förluster under första världskriget hittar du här och förlusterna under det andra världskriget hittar du här.

Hur tacksam är då den nutida svenska nationen mot sina soldater och sjömän. En tacksam svensk nation förmånsbeskattar sina soldater även för måltider som äts under fältmässiga förhållanden i krigszoner enligt principen att alla förmåner är beskattningsbara. Ingen stor sak i kronor och ören men signaleffekten är obra. Samma oförstående myndighetsutövning nu som då.

Den som ger sig in i leken får leken tåla eller uppbackning från en tacksam nation för våra veteraner. Framtiden får utvisa vilket det blir, men det ser inte bra ut när man tittar i backspegeln.

/Sumatra

Åter avsändaren

Norska veteraner lämnar tillbaka sina medaljer till staten i vredesmod över behandlingen av veteraner som skadats i tjänst. Liknande aktioner har tidigare genomförts i Danmark och USA med blandad framgång. Det här påminner även en smula om när tyska piloter skickade tillbaka sina medaljer till Göring då han kallade dom för fegisar efter luftstriderna över Sicilien. Göring fick vika sig, men norska staten kan vara en tuffare nöt att knäcka.

Vi måste i Sverige studera det som händer i Norge och Danmark. Dom har varit inblandade i svårare strider och tagit större förluster i Afghanistan än de svenska förbanden. Men förr eller senare så kommer samma typer av reaktioner att uppstå även här. Se Borneos tidigare inlägg i ämnet.

Vill man som land hålla på med internationella insatser så gäller det att vara beredd att betala priset. Det börjar Alliansen inse och lovar nu ökningar i Försvarsbudgeten. Hur den ökade budgeten kommer att fördelas återstår att se, men helt klart är att vi måste förbereda oss på att ta hand om våra veteraner på samma sätt som Finland fortfarande gör efter VK2.

Uppdaterad 10-07-06, 00:00
Försvarsminister Tolgfors lovar ekonomiska ersättningar till anhörig- och soldatföreningar. Det är ett steg på vägen. Ytterligare ett steg kan vara att ge soldater på militära missioner samma förutsättningar som svenska FN-anställda och militärer på civila EU-uppdrag. Ryktet säger att EU-uppdrag i Afrika ger ca 160.000 i månaden för majorer och en stor del av detta skattefritt!

Zlatan uppträder i Afghanistan för FS19

"Jag är stum av beundran för de svenska soldaternas mod och den stora tjänst dom gör för den svenska staten", säger Zlatan i en exklusiv intevju för er alldeles egen CI samtidigt som han jonglerar en smula med fotbollen på camp Northern Lights i Mazar-e-Sharif.

Vacker tanke, men var den verkligen helt sann? Nääee... det här var bara ett påhitt för att locka hit några av er nyfikna läsare.

Men i England så ställer minsan Beckham upp och besöker de brittiska soldaterna i Afghanistan.

På lördagen var fotbollsstjärnan David Beckham i Afghanistan för att ge soldaterna sitt moraliska stöd. Beckham sade att han är "full av beundran" för deras insatser, som gör honom "väldigt stolt över att vara britt".

Det här kanske är en liten notis som i mångas ögon bara verkar vara en lite småkul händelse. Men då ser man inte tyngden i den engelska kulturen som ligger bakom detta besök. Engelsmännen är kritiska mot insatsen i Afghanistan och de stora ekonomiska problemen gör att man funderar på att dra ner på insatserna. Men alla engelsmän är stolta över sina soldater och trots usel lön så är det en heder att tjänstgöra för sitt land. Om inte annat så för rätten att sätta den engelska flaggan på gravstenen den dag dom dör (tyvärr allt för många, allt för tidigt).

Den här kulturen saknar vi i Sverige. Jag såg på den del av svaren på mitt inlägg om det dåliga mottagandet av svenska skadade soldater när dom återvänder från Afghanistan. Jantelagen kommer genast fram när man försöker lyfta fram en grupp svenskar.

Varför ska just veteraner särbehandlas? Varför inte poliser, brandmän, ingenjörer, sjuksyrror eller någon annan yrkesgrupp som utsätter sig för risker under sin yrkesutövning? Varför ska just militära veteraner få särbehandling? Drabbas de hårdare av ett handikapp? Har de sämre möjligheter att rehabiliteras? Förväntar vi oss exceptionellt stort skadeutfall för dessa vilket inte ryms inom de budgetramar som samhällets skyddsnät kan förväntas allokera?

Denna avsaknad av förståelse för svenska soldaters tjänst tror jag kommer att sänka rekryteringen till insatsförbanden. Vem vill slåss för ett land som inte respekterar en och förstår de svårigheter som en soldat får utstå?

Själv så är jag stolt över att vara svensk varje gång vi gör ett bra resultat i OS eller VM. När svenska flaggan hissas och nationalsången spelas så ryser jag av välbehag även fast Zlatan och Co inte sjunger lika bra som dom spelar fotboll. Fotbolls-VM 1994 tillhör fortfarande ett av mina finaste idrottsminnen väl i klass med Stenmark, Borg och Sörenstams utklassningar av allt motstånd i världen.

Lika stolt var jag den dag då jag fick mina gyllene vingar efter genomförd flygutbildning. För mig var det en ära att vara en av eliten och att klara av en av de mest eftersökta utbildningarna i Sverige. Jag var stolt över att vara pilot och jobba i svenska Flygvapnet som ansågs som ett av de bästa i världen. På senare tid så har den känslan urholkats en hel del.

Men tyvärr så är det också ett faktum att lika mycket skäms jag just nu över att vara svensk, när våra skadade soldater inte får det tack dom förtjänar!

Tänk den dagen man får se en svensk reklamfilm liknande den här?



Vi svenskar förstår inte den amerikanska och brittiska känslan för sitt land. Hur ska vi då kunna införa samma typ av personalsystem som dom har?

En ny veteranpolitik?

Många politiker talar sig varma just nu för en ny veteranpolitik. Det glädjer mig att se att viljan finns. Tyvärr så visar det sig allt för ofta att det i praktiken fortfarande är svårt för skadade soldater.

Det senaste exemplet är de soldater ur FS17 som skadades i Afghanistan då en IED exploderade under deras bil.

De svenska soldaternas kamp fortsätter - men nu mot Försäkringskassa.

- Vi vill bara bli rättvist behandlade, säger David Ström till Norrländska Socialdemokraten. Han sitter fortfarande i rullstol efter att ha ådragit sig öppna underbensfrakturer, tre krossade ryggkotor, hjärnblödning samt frakturer på nyckelben och revben.

Någon ersättning har ännu inte betalats ut för de två första veckorna efter hemkomsten.

- Det beror på att vi inte anmälde oss arbetslösa direkt vi kom hem, säger Peter Kero, även han fortfarande rullstolsbunden efter att ha ådragit sig två frakturer på benet, krossad fot, dubbla lårbensfrakturer, kompressionsskador i ryggen samt revbensfrakturer.

- Det är ju inte riktigt klokt, säger han om myndigheternas krav på att han själv och Ström, som var svårt skadade, omedelbart vid ankomsten till Sverige personligen skulle ha inställt sig till arbetsförmedlingen.

Tyvärr så är detta ett typiskt exempel på de anonyma byråkrater som det finns för gott om i Sverige. Ingen som helst förståelse för individen, utan processen ska genomföras till punkt och pricka. Kafka hade kunnat skriva både en del 2 och del 3 av sin bok med svenska byråkrater som statister som pinar huvudpersonen. Därför svenska politiker, steg 1 i kampen för en bättre veteranpolitik är att ta de grå anonyma tjänstemännen på Försäkringskassan i örat och lära dom en smula medkänsla och förståelse för andra människors livssituation. Detta är nog inte bara bra för våra skadade soldater utan även andra som slåss mot statens väderkvarnar kan dra nytta av en mänskligare byråkrati.

Trötta soldater

Nu när vi går över i en yrkesarmé där våra soldater ska ut på 6-månaders missioner ungefär vart 2-3 år så gäller det att dra erfarenheter från andra länder.

I USA kallas krigen i Afghanistan och Irak "The Long War" och inte utan all rätt. Afghanistan är inne på sitt nionde år och Irak på sitt sjunde, även om USA nu börjar reducera sina styrkor där.

USA och framför allt de amerikanska soldaterna går nu på knäna. Det finns soldater som har tjänstgjort i strid i perioder längre än VK2 och amerikanska inbördeskriget!

"It speaks pretty well to the fortitude of these folks that they just keep coming back for more," says James Willbanks, director of military history at the U.S. Army Command and General Staff College, Fort Leavenworth, Kan. "But it's difficult to watch, because it's really hard on them, and very, very difficult on the families."
...
"What is exceptional ... is the repeated deployments," says Pulitzer Prize-winning Civil War historian James McPherson.

He says the average Civil War tour of duty was about 2½ years, with small numbers serving for the duration.

"These (current deployments in Iraq and Afghanistan) may take a greater physical and psychological toll than a single deployment, even if the latter is longer," McPherson says.

Det är bara att inse att våra kontraktssoldater kommer att få det mycket svårt att ha ett civilt liv och skaffa familj under den tid dom är anställda.

Vaktavlösning (uppdaterad)

FS17 börjar nu bege sig hemåt och FS18 tar över i Mazar-e-Sharif. Nu gäller det att Försvarsmakten visar att man lärt sig att ta hand om hemkommande soldater genom åren. Dessa killar och och tjejer har haft en av de tuffaste missionerna sedan BA01. Som tur väl är så har dom klarat sig utan dödsfall, men med många skadade.

Vi militärer kommer ofta med argumentet att vår närvaro krävs för att skydda den civila hjälpverksamheten. Svenska Afghanistankommitén håller dock inte med.

Vi fortsätter att arbeta, det finns inget hot mot oss, säger ordföranden Ann Wilkens.

Även kommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson säger att argumentet att svensk trupps närvaro krävs för att skydda biståndet ”är häpnadsväckande”:

– Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft. Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb.

– Vi har fyra hundra skolor i hela Afghanistan, ingen av dessa har bränts. Vi hade också skolor under talibantiden på 90-talet, även flickskolor.

Frågan vem det egentligen är som har rätt? Jag har stor respekt för SAK som har lång erfarenhet i AFghanistan. Den militära närvaron skapar med stor sannolikhet ett ökat motstånd. Men å andra sidan kan SAK aktioner under tiden som talibanernerna styrde ha hjälp dom att bli kvar vid makten, då befolkningen hölls på en "lagomt nedtryckt" nivå. På så sätt skapades det inga naturliga motståndsrörelser.

I England kommer man i januari tvinga bl.a. Tony Blair att vittna inför en Irakkommission som ska avgöra varför man deltar i instser utomlands. Det är kanske något att ta efter även för Sverige? Jag skulle gärna vilja få ett officiellt svar på svenska politiker syfte med insatsen. Detta då det avgör sammansättningen och uppgifterna till våra trupper. Är det att skydda befolkningen? Är det att bekämpa talibaner? Eller är det att visa flagg så att Sverige vinner politiska poäng som vi sedan kan hämta hem inom ramen för vårt EU arbete?

Tony Blairs beslut att ställa upp bakom USA i kriget i Irak fortsätter att kasta skuggor över hans eftermäle. I centrum för allmänhetens intresse står de lagliga grunderna för invasionen 2003. Storbritannien baserade sitt deltagande på underrättelseuppgifter om att Saddam Hussein förfogade över massförstörelsevapen med kraft att nå Storbritannien. Påståenden som senare visade sig vara felaktiga.

De svenska soldaterna i FS18 är dock positiva till insatsen och anser att deras närvaro kommer att förbättra läget i landet. Reportagen i pressen om det som har hänt FS17 har givetvis gjort dom mentalt förberedda på läget nere i Afghanistan. Men det är nog trots allt först när dom kommer dit ner som dom verkligen börjar förstå vad dom ger sig in på.

Det jag har störst förhoppningar om i FS18 är OMLT som ska hjälpa till att utbilda den afghanska armén, så att dom på sikt kan ta över säkerheten själva. Just nu är det ISAF som skapar förutsättningarna för en regim att verka. Den dag ANA har egna möjligheter att kontrollera talibanerna så finns det förutsättningar för ISAF att dra sig ur.

Att Karzai skulle bli avsatt och mördad inom ett par dagar från att ISAF lämnade landet är det ingen tvekan om. Förhoppningsvis så är han själv så pass medveten om det att han går med på EU och USA:s krav på att minska korruptionen i landet. Just nu så är det tveksamt om ISAF verkligen stöttar en demokrati, eller om vi hjälper en korrupt diktator att hålla sig kvar vid makten. Å andra sidan, vad är alternativet till Karzai?

Uppdaterad 09-11-24, 20:02
FM kommer att genomföra en stor satsning på att ta emot FS17, vilket jag tycker är mycket lovvärt. Detta bör dock sträcka sig längre än bara mottagning och debriefing. Om vi i framtiden ska satsa på ett yrkesförsvar så måste vi ha mer kännedom om hur våra soldater mår efter ett uppdrag. Mitt förslag är därför att följa dessa killar och tjejer extra noggrant. Dels givetvis för deras egen skull, men framför allt för att kunna ge ett bra stöd för framtida missioner. ta tillfället i akt och bygg upp den kunskap som jag fruktar att vi kommer att behöva.

Uppdaterad 09-11-29, 09:27
Striderna hårdnar för den afghanska gränspolisen i östra Afghanistan. Om detta beror på ökad trafik från Pakistan efter den pakistanska arméns offensiver är oklart. Om nu talibanerna flyttar sina trupper tillbaka in i Afghanistan så är detta både bra och dåligt. Dåligt givetvis eftersom det kan öka striderna med ISAF. Bra eftersom nu finns talibanerna återigen inom räckhåll för att bekämpas. Kan USA och ISAF göra om samma typ av offensiv som 2001 så kan det finnas en möjlighet att en gång för alla slå ut talibanernas förmåga att styra landet. Men striden måste föras med afghanska trupper precis som 2001 om den ska ha någon betydelse i det afghanska folkets ögon.