Isberg Ohoj! Full stopp i maskin!

I ett tidigare inlägg liknade jag Försvarsmaktens nya ekonomisystem PRIO med Titanic. Stort och i mångas ögon osänkbart. Tyvärr med en svängradie som kräver manöverutrymme motsvarande ytan på Nordatlanten.

Nu börjar det dyka upp isberg i horisonten och det katastrofala skeppsbrottet är snart ett faktum.

I och med driftsättningen av PRIO införande 3-4 så har man fått stora problem. Nu slår det inte bara på löner, traktamente och tidsredovisningar utan på Försvarsmaktens förmåga att tillhandahålla reservdelar och förbrukningsmaterial från de centrala förråden som drivs av RESMAT. PRIO används nämligen för att fakturera flödet av produkter.

Enligt de rykten jag hört så hade den nya varianten av PRIO inte provkörts fullt ut innan "Go-Live" och utbildningen har varit bristfällande. Sedan har prestandat försämrats kraftigt, vilket nu leder till att man inte klarar av ärenden utan börjar bygga upp ett (is)berg framför sig.

Ett par exempel:

- Att knappa in ett ärende tog i förra systemet ca 6 knapptryckningar. I det nya tar det upp emot 130 knapptryckningar!

- I förra systemet klarade driftpersonalen av att hantera ca 1100 ärenden dagligen. I det nya klarar man av ca 800 i veckan!

För att klara av övergången så byggde man upp en del lokala små lager på förband. Dessa börjar nu att sina. Försvarsmakten har gått ut med direktiv att verksamheten i Afghanistan skall prioriteras. I brist på fungerande elektroniska system så sköts registreringen på papper som förr eller senare skall matas in i databasen. Övrig verksamhet går på knäna. Har Försvarsmaktsledningen redovisat vilken påverkan detta kan få på insatsberedskapen till sin uppdragsgivare i Regering och Riksdag?

Det går mycket sakta framåt. Så här skrev man 2012-02-27:

Det är fortsatt mycket stora begränsningar i reservmaterielförsörjningen över hela landet och det jobbas intensivt i många spår för att lösa detta. Störst bekymmer har man på ResmatA:s och Försvarsmaktens Centrallager i Arboga och igår åkte en specialgrupp från PRIO och IBM dit för att försöka identifiera de mest akuta problemen. Anledningarna till problemen är många och ett övergripande bekymmer är att det är mycket svårt att identifiera orsaken till varje specifikt problem.

Verksamheten vid Centrallagret och garnisonslagren har kommit igång, men på en mycket låg nivå. Störst problem är det på Centrallagret där man i dagsläget inte fått igång flödet med in- och utleveranser. Detta påverkar naturligtvis hela reservmaterielkedjan. Fungerar inte in- och utleveranser kan inte garnisonslager och förbandens filialförråd försörjas med reservmateriel. Inför stängningen av PRIO lade man på flera håll upp egna lager av reservmateriel, men dessa är nu på upphällningen. De automatiska omfördelningar av materiel som vanligtvis genomförs en gång per dygn (d v s materiel omfördelas från Centrallagret till garnisonsförråden) har inte gjorts sedan stängningen av PRIO den 25 januari. Den första omlagringen kommer att genomföras nu till helgen (25-26 februari) men bara för prioriterade verksamheter, t ex JSS som stöder insatsen i Afghanistan med reservdelar.

2012-03-14 så läget ut så här:

Reservmaterielförsörjningen har fortfarande inte kommit upp i normal produktion och åtgärderna med specialiststöd på förråd, utbildning och framtagning av verksamhetsrutiner fortsätter.

Centrallager
På FMCL och centrallagret för reservmateriel har godsmottagningen kommit igång, även om det är en bit kvar till normala flöden. Inleveranserna ökar inte längre i förhållande till de godsmottag som görs. Godsutlämningen har dock långt kvar till normala flöden. Ett stort problem är plocklösningen som är omständlig och tidskrävande.

Garnisonslager
På garnisonslagren har flödena ännu inte kommit igång och det beror till stor del på att leveranser från centrallagren saknas. Garnisonslagren börjar dock kunna hantera utlämning till kund från eget lager samt göra manuella beställningar från centrallagret.

Verkstäder
På verkstäderna är läget allvarligt. Eftersom leveranserna med reservdelar från centrallagret är mycket begränsade, kan verkstäderna inte genomföra reparationer åt förbanden och nu står jobben på kö utanför verkstäderna.

Ett insatt insatsförsvar fungerar inte utan en fungerande logistik! Är det ren stolthet som gör att inte Försvarsmakten likt så många andra brukare ger upp med försöket att driva all verksamhet med ett system? Eller har man satsat allt på ett kort och har inga andra alternativ än att försöka med full fart väja för isbergen?

Den 14 april är det av en slump 100 år sedan Titanics sista färd. Kanske det sammanfaller med ett annat "skeppsbrott"? Snart hörs ordern "Alla till livbåtarna. Generaler och projektledare först!" Likt andra gigantiska Försvarsmaktsdrivna IT-system som t.ex. NBF så lär PRIO inom snar framtid vara ett vrak på havsbottnen som kräver ett nytt ekonomisystem för att hjälpa till med att räkna av skulden för anskaffningen av det förra.

"Det började som en skakning på nedre däck..."

Läs mer i Logistiknytt och TIFF om PRIO införande 3-4.

Läs även vad Wiseman skriver om samma ärende.



Har vi tur kan vi kanske få hjälp.

Förlorad trygghet (uppdaterad)

Katastrofen i Japan har pekat på sårbarheten i dagens moderna samhälle. Japanernas rädsla beror inte bara på dödsfallen, eller kanske ens rädslan för radioaktiva utsläpp utan också det faktum att man kan göra mycket lite åt naturkrafterna. Nu hamstrar folk mat och bensin för att klara sig utifall det skulle uppstå nya skalv.

Jag har funderat mycket på hur långt fallet kan bli om något slår ut infrastrukturen i dagens samhälle. Ju större teknikberoendet bli, destå längre blir fallet och destå svårare blir det att resa sig igen.

Under VK2 så var fanns fortfarande kunskapen kvar om hur man klarar sig själv när det krisar till. Denna kunskap fanns inte bara på landsbygden, utan även i storstäderna. Folk odlade grönsaker på bakgårdarna i Stockholm, använde gengas för att driva bilarna och värmde lägenheterna med ved som man högg själva. Fallet blev med andra ord inte så långt, trots en mycket utdragen kris.

Hur ser det ut hemma hos dagens Stockholmare? Vad händer om elen försvinner och Internet stängs av? Jag kan bara titta hemma i min egen lägenhet. Ett elbortfall (även långt borta från min lägenhet) kan innebära att routrarna till Internet stängs av. För mig så har det hänt ett par gånger per år att Comhem slås ut. Om Internet försvinner så försvinner även min TV och telefon. De gamla analoga telefonnäten var mycket robusta, då telefonerna drevs av den separata spänningen i telefonlinjen. Nuförtiden har de flesta enbart bärbara telefoner, så även om man skulle ha ett analogt uttag så stängs själva telefonen av.

Blir elbortfallet större så riskerar även mobiltelefonnätet att slås ut, då allt för många basstationer saknar reservkraft. Jag var uppe i Värmland efter stormen Gudrun och där fungerade varken vanliga telefonnätet (p.g.a. kapade telefonledningar) eller mobilnätet p.g.a. kapad el.

Slås elen i mitt kvarter ut så försvinner värme, el, matlagningsmöjligheter, kyl och frys. De flesta människor saknar numera vedspis i köket. Personligen så har jag dock ett Trangiakök hemma, så jag kan laga mat utan el. I garderoben har jag en sovsäck och i köket har jag alltid ett antal konservburkar med mat. Värre är det med kyl och frys. Det är inte många svenskar som idag har ett riktigt ventilerat skafferi där färskvaror kan lagras. Är det vinter så kan man alltid slänga ut matvarorna på balkongen, men är det sommar så tar det inte många dagar innan man får slänga allt som finns i kyl och frys. Vinter är med andra ord bra för att få maten att hålla, men sämre för att hålla värmen i huset.

Utan el slutar tågen att gå och bensinpumparna stängs av på mackarna vilket innebär att lastbilarna också får det svårt (man måste säkerställa att en transport klarar sig in och ut ur ett katastrofområde utan att behöva tankning, vilket kan försvåras av bilköer). Detta resulterar i att lagren i storstäderna mycket snabbt tar slut. Efter en vecka utan el så måste stockholmarna börja fly från sina lägenheter och då gäller det att det finns resurser att bygga flyktingläger på landsbygden.

Fallet idag blir mycket större än under VK2. Vi saknar alternativ om elen skulle stängas av en längre tid. Frågan är om det är besparings- och effektivitetsivern som gör att ingen längre är villiga att betala för en "försäkring" i form av back-up system för el och tele. Men som med så mycket annat så lär vi inte ångra oss förrän den dag redundansen behövs.

Miljörörelsen har därför rätt i att vi är för elberoende och vi färbrukar för mycket el, men kanske av andra orsaker än enbart miljön. Krisen i Nordafrika innebär högre oljepris och krisen i Japan att tron på kärnkraften kan få sig en rejäl törn. Resultatet blir högre elpris och större motivation att titta på alternativ el och minska beroendet av utlandet.

I Japan ställer 100.000 soldater upp i räddningsarbetet. I Sverige är det hemvärnet som får ersätta våra värnpliktiga med att stötta MSB.

Jag säger inte att vi i Sverige skall starta överlevnadssekter som i USA. Inte heller att vi ska börja hamstra guld, konserver och ammunition. Men vi borde ta oss en rejäl funderare över hur redundant vårt samhälle egentligen är eller behöver vara. Det är inte bara krig som kan blotta våra svagheter. Det är inte bara i krig som det behövs redundans i transport, brandkår, polis och sjukvårdsresurser. Det är inte bara i krig som en försvarsmakt behövs.

Uppdaterad 11-03-17, 21:17
Att svenskarna inte längre vet hur man ska agera i en krissituation eller ens vet var man ska få tag på information visas inte minst av den senaste tidens rusning efter jod-tabletter för att skydda sig för radioaktiv jod från utsläppen i Japan.

Fler svenskar lär nog dö av jod-överdos eller allergiska reaktioner än av de ynkans radioaktiva doser som lyckas nå hit från japan. Själv så nöjer jag mig med att salta mina pommes frites en extra gång med jod-berikad salt.

Uppdaterad 11-03-18, 20:03
Se även Cornucopias analys av JIT - Just In Time samhället och dess sårbarhet när transporterna stoppas.

Det talas vacker om Lean Production m.m., men allt detta är egentligen minskad redundans. Så länge allt går bra så jublar aktieägarna, men det tål inte allt för mycket grus i maskineriet.

Den sköra logistiken

Allt medan ISAF har försökt finna talibanerna svaghet har talibanerna givetvis gjort det samma för att hitta ISAF:s svaghet. Talibanerna har försökt att med våld skrämma civilbefolkningen till att sluta stödja den afghanska regimen och man har attackerat ISAF för att skrämma politikerna på hemmaplan att dra hem sina trupper (vilket delvis har lyckats).

Men nu verkar talibanerna ha funnit den verkliga svaga länken i ISAF:s operationer. Jag pratar givetvis om det krävande underhållet och de känsliga transporterna.

Hotet från IED (Improvised Explosive Device) innebär att allt tyngre bepansrade fordon används i Afghanistan, vilket givetvis ökar bränsleförbrukningen. Bränsle är för dyrt att skicka med flyg, så transporterna går på marken (med tanke på att det inte finns några bepansrade tankbilar så är de verkliga hjältarna i Afghanistan de chaufförer som i långsam fart transporterar sin explosiva last från Pakistan till Afghanistan).

Men bränsle är inte det enda som fraktas över gränsen. Krig är inte som det brukar vara. Numera skall alla soldater ha tillgång till de bekvämligheter de är vana vid.

För att klara underhållet till 10000 soldater behövs dagligen transporter med 3000 ton varor. De amerikanska soldaterna ska känna sig som hemma och det betyder bland annat att det ska finnas McDonalds, Pizza Hut och andra smårestauranger på baserna. Det ska också finnas möjlighet till danskurser, gym och andra sportaktiviteter, säger Pratap Chatterjee som är på tillfälligt besök i Stockholm.

De stoppade transporterna över den pakistanska gränsen har skapat kilometerlånga köer med lastbilar som väntar på att få komma in i Afghanistan.

Är vi i Sverige då bättre än amerikanarna? Nja... Tittar man på vad en svensk soldat släpar ned sig ner till Afghanistan så häpnar man. I snitt 6 stycken packväskor med 5-6 uniformer, fyra par kängor, två par stövlar, massor av underkläder och viktigast av allt, Lejonskorna! Utdömda av alla, men fortfarande en storsäljare i Försvarsmaktens förråd (hur många par köpte FM egentligen på 80-talet?). Till detta kommer givetvis soldatens vapen. Det här är dessutom bara vad han/hon själv släpar ned sig till Afghanistan. Min misstanke är att mycket av denna utrustning knappast används av alla soldater, utan efter genomfört uppdrag skickas tillbaka till Sverige. För att minska belastningen på logistikorganisationen så finns det en hel del att göra. Om inte annat så borde kanske det ur miljösynpunkt tittas över om materiel skickas oanvänt fram och tillbaka?

Vi har dragit många lärdomar av krigföringen i Afghanistan. En av de viktigaste är dock att snarast inse hur beroende vi blivit av vårt underhåll. Vi bör därför snarast titta på bl.a. bränslesnåla fordon samt gå tillbaka till den grundläggande utrustningen för en soldat. Bössa, mössa och mask hette det förr och det soldaten behövde i strid skulle han kunna ta med sig i sin ryggsäck.

Den typ av krigföring som vi genomför i Afganistan funkar när man möter en motståndare som inte kan erövra de baser soldaterna opererar från. Hur skulle det fungera i en offensiv/defensiv strid där enheterna hela tiden rör på sig? Eller när man möter en kvalificerad motståndare som har bättre möjligheter att slå ut underhållet än vad talibanerna har idag?

Lär av historien. De flesta offensiva operationer som misslyckats har gjort det inte beroende på dålig taktik eller bristande stridsförmåga hos soldaterna, utan beroende på att underhållet helt enkelt inte hängt med. Ardenneroffensiven fungerade bra för tyskarna tills dess att deras stridsvagnar stod utan bränsle och solen tittade fram och med den de allierade jaktbombarna som sköt sönder alla underhållsfordon som rörde sig på marken.

En sak är i varje fall helt klar, vi kan i varje fall börja med att slänga bort Lejonskorna!

Studiebesöksdags

Gemensamt för alla stora fältherrar i historien allt från Alexander den Store till dagens Petraeus är att dom har varit duktig på en sak. Det är inte som man skulle kunna tro att strida, utan att säkerställa att dom har en fungerande logistik. Alexander hade aldrig nått Indien om han inte hade sett till att haft mat och vatten för sina soldater och hästar samt lyckats rekrytera nya soldater allt eftersom hans imperium expanderade. Tysklands misslyckande under operation Barbarossa berodde till stor del på misslyckad logistik. Man undervärderade problemens omfattning.

I det gamla invasionsförsvaret så hade vi byggt upp ett logistiskt koncept som byggde på distribuerade mobiliseringsförråd som låg i små röda lador lite här och där i de svenska skogarna. Vi hade avtal med statliga SJ och svenskägda Linjeflyg för att kunna transportera värnpliktiga och materiel runt omkring i Sverige. Huvudbanan på en svensk krigsbas var anpassad för att kuna ta ner stora inrikesflygplan från Linjeflyg. Nu finns inte Linjeflyg längre och SJ har splittrats upp i en massa små aktörer som inte lyckas transportera passagerare om det råkar snöa för mycket.

I och med minskningen av Försvarsmakten så har behovet av stora transporter minskat och därmed också kompetensen hos personalen. De få gånger vi gör något numera blir en nystart för den personal som är inblandad. Ta Flygvapnets övningar i USA (Red Flag i Alaska 2006 och Nellis 2008) som exempel. Där fick man utnyttja FMV transport som har uppbyggda rutiner för snabba internationella transporter samt civila transportbolag som Schenker och DHL (transporterna till och från övningen sköttes dock med Flygvapnets Tp-84). Detta är kanske inte helt fel om vi inte har råd att vidmakthålla egna resurser, men kompetensen att beställa och planera dessa civila resurser måst finnas inom vår egen organisation. Vi måste dessutom vara beredda på att det kan ta tid. Vid USA:s insatser i Gulfkriget 1990/91 så bokades all ledigt transporttonnage i världen under ca sex månader. Hade Sverige helt plötsligt dykt upp med ett behov så hade vi antingen fått fråga våra amerikanska vänner lite snällt, eller ställt oss i kön. Frågan är egentligen vad som händer om vi får ett akut behov av att transportera något i våra "egna" C-17? Dom kan befinns sig på andra sidan jordklotet samt vara uppbokade för transporter åt de andra medlemsländerna under lång tid framöver.

Tyvärr så missar vi ofta denna aspekt av militära operationer i vår träning. Jag var på ett intressant föredrag för en massa år sedan om s.k. distribuerad simulering där man pratade om hur effektivt det var att träna stridsvagnsstrid med ihopkopplade simulatorer. Man slapp på så sätt alla krångliga och dyra transporter till övningsfälten samt att laga trasiga drivband i 20 graders kyla. Men just dessa transporter och reparationer är något vi måste klara av vid verkliga operationer!

Nu när vi ska operera mer och mer internationellt så blir behovet av transporter allt viktigare. Därför så finns det nu ett utmärkt läge för att träna upp de logistiker som är inblandade i planeringen av transporter för NBG 11. Åk ner till Irak och studera USA:s pågående urdragning. Här finns det nog oerhört många intressanta saker att lära sig. Alternativet kan vara ett studiebesök på IKEA eller H&M som bägge har mycket imponerande logistik. Jag gissar dock på att ingen av dom använder sig av PRIO...

Hangardrottningar

I ett tidigare inlägg så fick jag en del skäll för att jag misstrodde möjligheten att hålla 2 av 3 stycken modifierade HKP10B i luften nere i Afghanistan. Det kräver minst 66% tillgänglighet på maskinerna under den tid dom ska vara insatta eftersom kravet för insatser i Afghanistan är två helikoptrar i luften samtidigt. Dessa samarbetar där den ena skyddar den andra under start och landning. En del kommentarer tyckte att jag nedvärderade och "kastade skit på andra", men faktum är att 66% tillgänglighet är ganska så bra.

Hur ser det ut i andra länder?

I en artikel i Air Forces Monthly (May 2010) kallad "It's Official - The RAF is Depleted" så kommenteras en sammanställning av statusen på RAF flygplanspark som genomförts av försvarsminister Bill Ramell.

Om man tittar på ett axplock ur den listan

Typ Totalt antal I tjänst Aktiva
C-17A.......... 6 ......... 5 ...... 4
Harrier .......74 ........ 50 ..... 48
Hawk T1 ..... 129 ........ 85 ..... 68
C130J ........ 24 ........ 18 ..... 12
C130K ........ 14 ......... 7 ...... 5
Tornado F3 ... 22 ........ 12 ..... 12
Tornado GR4 . 137 ....... 102 ..... 98
Typhoon ...... 64 ........ 42 ..... 40

Detta är dessutom före normalt felutfall och lokalt underhåll! Orsakerna många. Allt från slitage (sprickor i fenparti på C130J) till modifieringar (Typhoon framför allt) och att centralt underhåll störs p.g.a. RAF Lyndenham stängs för ceremonier i samband med att döda soldater förs hem från Afghanistan.

Sex stycken Eurofighter Typhoon har "kanibaliserats" för att få tag på reservdelar till de övriga (d.v.s. man plockar delar från flygplan som står i hangarerna för t.ex. underhåll eller modifiering). Detta är typiska hangardrottningar som riskerar att bli kvar där för evigt om inte tillgången på reservdelar förbättras!

The MOD notes that this is a routine measure to ensure the maximum number of aircraft is available for front-line duty.

Underhållet i Afghanistan är en stor utmaning och det ska bli mycket intressant att se vilka erfarenheter som våra tekniker kommer att ta med sig hem efter deras tjänst i den norska helikoptergruppen i Afghanistan. Men även om dom gör ett mycket bra jobb så kommer det bli svårt att hålla två av tre helikoptrar i luften över tiden. Frågan är också hur stort underhållslager som man kan ta med sig. Ett oväntat felutfall innebär anars att delar måste flygas från Sverige. Se bara vilka problem man har att få ordning på den Gulfstream G4 som skadades i samband med ÖB:s besök i Mazar-e-Sharif.

Snälla politiker, läs inte det här...

Ibland så undrar man över hur ohelig alliansen är mellan försvarsindustrin och Försvarsmakten? Vad är det som krävs av en produkt för att den ska kunna säljas in i Försvarsmaktens långsiktiga materielplan?

När man ser t.ex. på NBF så var det tre saker:
- En ändrad omvärldsbild som ställde krav på förändringar i Försvarsmakten
- Nya teknikmöjligheter sam gav upphov till möjlighet till förändringar
- Någon karismatisk person som via Powerpointpresentationer och fyrfärgsbroschyrer lyckas övertyga politiker och militärer att det finns en lösning på deras problem

Tyvärr så analyserades det aldrig särskilt väl om det verkligen är rätt lösning.

Skycar är ett typiskt sådant exempel. Den har alla förutsättningar att dyka upp som ett blivande svart hål i försvarsbudgetar världen över.

- Problemet är att transporter i Irak oftast är landburna, vilket utsätter soldater för risker med bl.a. IED
- Vips dyker det upp en bil som svävar över marken och därmed inte är lika utsatt för IED (LV robot lär dom nog ändå få problem med)
- Dessutom finns karismatiska före detta militärer som skriver analysrapporter som visar att Skycar är lösningen på alla problemen.

Vi får därmed hoppas på att inte någon svensk politiker läser detta inlägg och inte förstår ironin. Den ser ju fin och blänkande ut, eller hur?

Det man totalt missar i en sådan här reklam är att en av anledningarna till de stora behoven av marktransporter i krigszoner är bränsle (och i Afghanistan och Irak även vatten). Att skicka det med flyg är helt enkelt inte effektivt. Skulle man tillföra Skycar så dyker det helt plötsligt upp ett fordon som slukar mer bränsle än en bil och därmed uppstår behovet av ytterligare mer transporter.

De två viktigaste uppfinningarna för att minska behovet av landtransporter är snarare bensinsnåla lastbilar och effektiva vattenrenings/återvinningsmöjligheter.