Förlorad trygghet (uppdaterad)

Katastrofen i Japan har pekat på sårbarheten i dagens moderna samhälle. Japanernas rädsla beror inte bara på dödsfallen, eller kanske ens rädslan för radioaktiva utsläpp utan också det faktum att man kan göra mycket lite åt naturkrafterna. Nu hamstrar folk mat och bensin för att klara sig utifall det skulle uppstå nya skalv.

Jag har funderat mycket på hur långt fallet kan bli om något slår ut infrastrukturen i dagens samhälle. Ju större teknikberoendet bli, destå längre blir fallet och destå svårare blir det att resa sig igen.

Under VK2 så var fanns fortfarande kunskapen kvar om hur man klarar sig själv när det krisar till. Denna kunskap fanns inte bara på landsbygden, utan även i storstäderna. Folk odlade grönsaker på bakgårdarna i Stockholm, använde gengas för att driva bilarna och värmde lägenheterna med ved som man högg själva. Fallet blev med andra ord inte så långt, trots en mycket utdragen kris.

Hur ser det ut hemma hos dagens Stockholmare? Vad händer om elen försvinner och Internet stängs av? Jag kan bara titta hemma i min egen lägenhet. Ett elbortfall (även långt borta från min lägenhet) kan innebära att routrarna till Internet stängs av. För mig så har det hänt ett par gånger per år att Comhem slås ut. Om Internet försvinner så försvinner även min TV och telefon. De gamla analoga telefonnäten var mycket robusta, då telefonerna drevs av den separata spänningen i telefonlinjen. Nuförtiden har de flesta enbart bärbara telefoner, så även om man skulle ha ett analogt uttag så stängs själva telefonen av.

Blir elbortfallet större så riskerar även mobiltelefonnätet att slås ut, då allt för många basstationer saknar reservkraft. Jag var uppe i Värmland efter stormen Gudrun och där fungerade varken vanliga telefonnätet (p.g.a. kapade telefonledningar) eller mobilnätet p.g.a. kapad el.

Slås elen i mitt kvarter ut så försvinner värme, el, matlagningsmöjligheter, kyl och frys. De flesta människor saknar numera vedspis i köket. Personligen så har jag dock ett Trangiakök hemma, så jag kan laga mat utan el. I garderoben har jag en sovsäck och i köket har jag alltid ett antal konservburkar med mat. Värre är det med kyl och frys. Det är inte många svenskar som idag har ett riktigt ventilerat skafferi där färskvaror kan lagras. Är det vinter så kan man alltid slänga ut matvarorna på balkongen, men är det sommar så tar det inte många dagar innan man får slänga allt som finns i kyl och frys. Vinter är med andra ord bra för att få maten att hålla, men sämre för att hålla värmen i huset.

Utan el slutar tågen att gå och bensinpumparna stängs av på mackarna vilket innebär att lastbilarna också får det svårt (man måste säkerställa att en transport klarar sig in och ut ur ett katastrofområde utan att behöva tankning, vilket kan försvåras av bilköer). Detta resulterar i att lagren i storstäderna mycket snabbt tar slut. Efter en vecka utan el så måste stockholmarna börja fly från sina lägenheter och då gäller det att det finns resurser att bygga flyktingläger på landsbygden.

Fallet idag blir mycket större än under VK2. Vi saknar alternativ om elen skulle stängas av en längre tid. Frågan är om det är besparings- och effektivitetsivern som gör att ingen längre är villiga att betala för en "försäkring" i form av back-up system för el och tele. Men som med så mycket annat så lär vi inte ångra oss förrän den dag redundansen behövs.

Miljörörelsen har därför rätt i att vi är för elberoende och vi färbrukar för mycket el, men kanske av andra orsaker än enbart miljön. Krisen i Nordafrika innebär högre oljepris och krisen i Japan att tron på kärnkraften kan få sig en rejäl törn. Resultatet blir högre elpris och större motivation att titta på alternativ el och minska beroendet av utlandet.

I Japan ställer 100.000 soldater upp i räddningsarbetet. I Sverige är det hemvärnet som får ersätta våra värnpliktiga med att stötta MSB.

Jag säger inte att vi i Sverige skall starta överlevnadssekter som i USA. Inte heller att vi ska börja hamstra guld, konserver och ammunition. Men vi borde ta oss en rejäl funderare över hur redundant vårt samhälle egentligen är eller behöver vara. Det är inte bara krig som kan blotta våra svagheter. Det är inte bara i krig som det behövs redundans i transport, brandkår, polis och sjukvårdsresurser. Det är inte bara i krig som en försvarsmakt behövs.

Uppdaterad 11-03-17, 21:17
Att svenskarna inte längre vet hur man ska agera i en krissituation eller ens vet var man ska få tag på information visas inte minst av den senaste tidens rusning efter jod-tabletter för att skydda sig för radioaktiv jod från utsläppen i Japan.

Fler svenskar lär nog dö av jod-överdos eller allergiska reaktioner än av de ynkans radioaktiva doser som lyckas nå hit från japan. Själv så nöjer jag mig med att salta mina pommes frites en extra gång med jod-berikad salt.

Uppdaterad 11-03-18, 20:03
Se även Cornucopias analys av JIT - Just In Time samhället och dess sårbarhet när transporterna stoppas.

Det talas vacker om Lean Production m.m., men allt detta är egentligen minskad redundans. Så länge allt går bra så jublar aktieägarna, men det tål inte allt för mycket grus i maskineriet.