Fram- och motgångar (uppdaterad)

Så här lite i skymundan av insatsen i Libyen och katastrofen i Japan så fortsätter insatsen i Afghanistan.

Den svenska helikopterenheten har gjort sin första insats.

Uppgiften bestod i att transportera två skadade soldater ur den afghanska armén från basen i Khilegay till det tyska fältsjukhuset på Camp Marmal i Mazar-e Sharif.

I detta fall behövde de amerikanska helikopterresurserna förstärkas efter en trafikolycka mellan två afghanska arméfordon med stort skadeutfall.

Hur går det då i Afghanistan? 2011 är året då vi skall börja avveckla för att 2014 överlämna säkerhetsansvaret åt Afghanerna. Då det svenska PRT:t ansetts som ett av de säkraste i Afghanistan var tanken att någon av de fyra provinserna skulle bli ett av de första att övergå i afghanskt ansvar.

Men anfallet på FN-kontoret i Mazar-e Sharif visar att området är långt ifrån stabilt. De insurgenter som hållt till i området väster om MeS har tillräckligt med inflytande för att ställa till problem inne i själva stadskärnan. Bränningen av en Koran i USA är givetvis bara ett sätt att egga upp folkmassorna, men någon måste ha stått bakom denna uppeggning. Det behöver nödvändigtvis inte vara talibaner, utan kan lika gärna vara IMU, en politisk rival till Atta, kriminella smugglare eller någon annan som har vinner på ett oroligt MeS.

Jag satt igår kväll och tittade på National Geographics film "Restrepo" som handlar om en grupp amerikanska soldater som opererar i ett av Afghanistans farligatse områden i Korengal-dalen. En mycket bra film, som jag varm rekommenderar. USA förlorade 50 män i striderna mot talibanerna och ett antal civila dödades när man gjorde insatser med bl.a. A-10. 2010 lämnade USA dalen, man lyckades inte få över lokalbefolkningen på sin egen sida.

Vad är egentligen den sanna sidan av Afghanistan? Är det den som visas i filmer som "Restrepo" eller "Armadillo"? Eller är det den som europeiska och svenska politiker försöker visa upp att vi gradvis ökar säkerheten och kan lämna landet 2014?

Wired har en artikel om ett regelrätt anfall på en amerikansk postering i Margah i oktober förra året.

All the same, a half-year later Margah remains an important object lesson for the U.S. military and NATO, and for politicians betting on improving security to allow them to withdraw troops from Afghanistan starting this summer.

It’s an axiom of successful on unconventional war that insurgent fighters require safe havens. As long as Afghan and foreign fighters can move unmolested between Afghanistan and Pakistan, the U.S.-led coalition will never be able to reverse Afghanistan’s deteriorating security.
...
The free flow of insurgents across the Af/Pak border, which six months ago allowed hundreds of insurgents to mass in Margah, remains one of the major reasons NATO is losing the Afghanistan war. Until that border is sealed, insurgents will enjoy safe haven in Pakistan, and the coalition will fight the same battles, every spring, against refreshed insurgent forces.

The coalition understands this danger. As part of the Afghanistan “surge” approved by the Obama administration two years ago, the U.S. Army added several battalions from the 101st Airborne Division to Paktika, in hope of interdicting border crossings. It’s not clear yet whether that effort is working.

ISAF utreder vad det egentligen var som hände i Margah...

Nyckeln till Afghganistan ligger inte att bekämpa talibanerna, utan att få till en lösning för hela regionan och då framför allt Pakistan och de sovjetiska staterna i norr. I MeS är det som sagt var inte bara talibaner, utan även IMU är en faktor att räkna med. Man måste komma ihåg att i just MeS så var talibanerna inte starka innan 2001. Talibanerna genomförde också folkmord i området, vilket gör att de saknar starkt stöd.

Under tiden så börjar sommaren komma i PRT MeS och med den även talibanernas "stridssäsong". Är det en sista dödsryckning vi ser hos talibanerna? Är de medvetna om att ISAF börjar få ont om tid och att de europeiska försvarsmakterna saknar pengar? Förstår det att bara de håller ut en stund till och visar att de inte knäckts så finns det risk att vi drar oss ur? Eller är det helt enkelt så att de blivit starkare? Jag säger samma sak som "Strategi och Krigskonst", 2011 blir ett långt år.



Uppdaterad 11-04-04, 21:11
Även SWJ noterar att "Fighting Season" nu officiellt har startat.

Uppdaterad 11-04-05, 12:26
I provinsen Faryab dödades idag två ISAF-soldater.

Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att två Isaf-soldater dödats sedan en man klädd i afghansk polisuniform öppnat eld mot dem inne i ett militärläger. Attentatet inträffade i den nordliga Faryabprovinsen. Mannen som sköt flydde från platsen.

Det har hänt flera gånger tidigare att attentatsmän angripit utländska soldater, klädda i polis- eller soldatuniform. En talesman för den Natoledda Isafstyrkan ville inte lämna närmare detaljer. De dödas nationalitet var inte känd.

Faryab ligger i norra delen av Afghanistan och gränsar till de områden som den svenska styrkan ansvarar för. Den svenska försvarsmakten har ingen information om händelsen men undersöker rapporten.

Enligt YLE var det en afghanska soldat som öppnade eld.

Två utländska soldater har dödats i provinsen Faryab i Afghanistan. Soldaterna uppges ha blivit dödade av en afghan i en gränsbevakaruniform.

Den Natoledda ISAF-styrkan utreder nu om det stämmer att Natosoldaterna dödades av en afghansk soldat inne på en militärbas.

Den största Natobasen i den nordliga provinsen Faryab bemannas främst av norska och amerikanska soldater. De ihjälskjutna soldaternas nationalitet är inte känd.

Faryab är en norsk PRT och det är där som Sverige stöttat operationer med norska helikoptrar som ett led i att bygga upp kunskaperna inför insatsen med vår HKP 10.

Uppdaterad 11-04-05, 22:00
NY Times rapporterar att det var två amerikanska soldater som dog.

The attack took place while the deputy commander of the Afghan border police there, Col. Najamuddin, who like many Afghans uses only one name, was in a meeting with American trainers, the colonel said. Mr. Samarudin, on guard duty outside, shot and killed two of the American soldiers providing security for the meeting, and then fled, leaving his weapon behind, Colonel Najamuddin said. The colonel said a search was under way to find Mr. Samarudin.

Once relatively peaceful, Faryab Province has had a spike in insurgent activity since last year, as Taliban infiltrators have flowed into the area.

There has been a string of such attacks by members of Afghan security forces. On Saturday, a policeman in Samkani District of Paktia Province opened fire on American soldiers and Afghan police officers who had their backs turned while filling fortifications with dirt. Two Afghan police officers died, including the attacker, and two American soldiers were wounded, said Saddat Khan, the district governor.

On Feb. 18, a man wearing an Afghan National Army uniform opened fire on German soldiers in Pul-i-Kumri, Baghlan Province, killing two of them and wounding eight others, according to the police commander, Gen. Daoud Daoud. And on Jan. 22, the Taliban claimed that an Afghan soldier turned his weapon on French troops at Sarobi, in Kabul Province, killing three. Afghan authorities said that the claim was untrue, and that the soldier was a deserter who did not succeed in killing anyone.

Återigen visar detta på att den afghanska poliskåren håller betyldigt sämre koll på vilka som antas för utbildning än vad t.ex. ANA gör.

Uppdaterad 11-04-06, 17:49
USA har lämnat Korengaldalen. Frågan är vem som tagit över? Enligt Wall Street Journal och SWJ har Al Qaida kommit tillbaka. USA:s satsningar hanldar inte längre om att försöka stoppa talibanerna.

The U.S. surge strategy in Afghanistan hopes to achieve two goals. First, it hopes to buy time to permit a buildup of Afghan security forces so that they can maintain security in the country. Even if this hope is achieved in Afghanistan’s urban areas, the Afghan government’s imminent control and pacification of places like the Korengal and Pech valleys is not in anyone’s imagination. Second, U.S. policymakers hope the surge will create negotiating leverage over the Taliban, leading to a political settlement. Such a settlement would undoubtedly include a ceasefire which would favor Taliban and al Qaeda re-infiltration into ungoverned spaces like the Korengal and Pech valleys.

Försvar och Säkerhet har analyserat antalet attacker inom PRT MeS och finner att det går åt helt fel håll.

Jag har gått tillbaka i ANSO:s redovisningar och sammanställt antalet attacker i PRT MeS fyra provinser under föregående år under mars månad. 2009 - 2 st; 2010 - 17 st; 2011 - 42 st attacker. Antalet attacker har alltså stigit kraftigt. För hela Afghanistan har ökningen under mars varit 68 % jämfört med 2010, vilket alltså är betydligt mindre än ökningen för PRT MeS.

Är detta bara ett sista "ryck" från Talibanerna? Hur länge kommer USA att hålla ut? De har trots allt betydligt viktigare områden att oroa sig för nu när det mullrar i nordafrika. Jemen, Bahrein och framför allt Saudiarabien är mycket viktiga partners i området. Viktiga faktorer är givetvis oljan, Suezkanalen samt säkra baseringar mot Indiska Oceanen och Iran.

Skjut inte på pianisten!

De senaste dagarnas debatt avseende helikopterflottiljens möjlighet eller inte att ställa upp med personal för insatsen med HKP10B i Afghanistan gör mig en smula orolig för var vi är på väg med viljan att hitta och öppet redovisa fel i systemet.

När jag "växte upp" i Flygvapnet så hade vi en öppen atmosfär på divisionerna där vi kunde erkänna och diskutera de fel vi gjorde under uppdrag. Var felen allvarliga så skrevs en DA - Driftstörningsanmälan som utreddes av FSO - Flygsäkerhetsofficer lokal och HKV Flygsäk centralt. Haverier och allvarliga tillbud utreddes ofta av SHK - Statens Haverikommission. På sätt kunde alla andra lära sig av mina misstag i stället för att begå dem själva och riskera att dö på kuppen. Enligt de direktiv som jag har sett så ska DA-systemet inte automatiskt ge bestraffning, vilket har bekräftats från juridiska instanser. Detta då Flygvapnet har insett att det är bättre att lära av varandras misstag än att dölja att man begått något fel i rädsla för bestraffning. I många andra länder så finns bestraffningssystemet kvar. Som en anonym officer från en av våra Gripenkunder utbrast när han insåg vad DA-systemet var och vad det kunde utnyttjas till, "This is heaven, unfortunately we are living in hell!".

Men jag har en känsla av att vi är på väg åt fel håll även i Flygvapnet. Den rapport som SvD har tagit del av angående HKP10 förbandets beredskap för att åka iväg till Afghanistan kritiseras nu. Men det är inte cheferna som får kritik för att brister har mörkats, att förbandet ännu inte har fått all träning som behövts samt att det inte finns tillräckligt med personal för att ha den uthållighet i insatsen som krävs för att verka i Afghanistan under två år. Nej, det är utredningsresultatet i sig själv som kritiseras. Det säger obehagliga sanningar som i dagsläget inte går att säga längre. Takets höjd blir lägre och lägre...

I stället för att ta åt sig av rapporten och åtgärda bristerna försöker man ändra på rapportens innehåll och stoppa fortsatta "läckor" till pressen. Det får mig att misstänka att anledningen till att även utredningen om G4 incidenten på Marmal utanför Mazar-e Sharif ännu inte redovisats är att någon högt upp i ledningen inte tycker om det svar som utredningen presenterar. Förr eller senare måste rapporten redovisas för SHK och den dagen kommer ändå uppgifterna att komma ut i dagens ljus.

Det bästa för Försvarsmakten är att följa den inofficiella gamla lagen i Vilda Västern. Om fel låt spelas eller musiken låter illa för att pianot är ostämt, så "Skjut inte på pianisten!"

Nu börjas det (uppdaterad)

Insatsen för Helikopterenhet ISAF närmar sig. Just nu är två stycken HKP10B nere någonstans i Afrika för att träna piloterna i hur man flyger i hög temperatur och med sand som bildar s.k. Brown Out vid start och landning. Tanken var att denna träning skulle skett i Spanien förra året, men övningsledningen hade glömt att kolla vädret med meteorologerna. Det var inte särskilt varmt, även om höjden och sanden fanns närvarande. Sanden dock i fast form, då det regnat kraftigt.

Tanken är att insatsen i Afghanistan ska pågå under två år. Men det finns en hel del mörka moln på himmelen.

- Hur mycket personal finns det tillgängligt som kan/vill åka ner? Helikoptersystemet har drabbats av en hel del avgångar i samband med det nya anställningsavtalet i höstas. Niu verkar det som HKV har beslutat sig för att använda tvångsmedel för att bemanna insatsen. Jag levde i den tron att man i varje fall lyckats bemanna den första perioden och att problemen skulle uppstå först senare, men om det redan innan insats uppstår problem med intresset så bådar det inte gott för möjligheten att verka i två år.

- Två helikoptrar är minst en för lite. Normalt så opererar man rotevis (2 stycken). Om en helikopter står för underhåll (vilket de lär göra då och då, då sanden sliter mycket) så måste det svenska förbandet få stöd av någon annan nation. Vi har tre stycken modifierade helikoptrar, men den sista behövs i Sverige för att träna de besättningar som ska ner i nästa omgång.

Stämningen i Flygvapnet har varit mycket dålig det senaste året. Många känner att de ordinarie uppgifterna att försvara Sverige prioriteras mycket lågt till förmån för något som bara kan ses som ett spel för galleriet. Två svenska helikoptrar till eller från gör ingen större skillnad i RC North. Lägg till hanteringen av piloternas löneavtal ALFF, omgaloniseringen av majoriteten av våra flygtekniker till specialister (på F7 t.o.m. till civila) samt den brist på personal som redan finns i systemet med tillhörande arbetsbördor så lär ett nyttjande av utlandsplikten i onödan ge upphov till fler avhopp från Flygvapnet.

Se även Wiseman och Smågodis.

DN, AB

Uppdaterad 11-01-30, 09:34
SvD har fått tag på en rapport som visar att det svenska helikopterförbandet saknar relevant utbildning för insatsen i Afghanistan.

Men en intern granskning daterad den 15 januari, som SvD läst, visar på stora brister. Förbandet saknar tillräcklig utbildning för att flyga på hög höjd i hett klimat, landa i dammig miljö, har för dålig rutin i att flyga med mörkerutrustning samt i att flyga med och använda de nya kulsprutorna ombord.

För att hämta sårade soldater vid fronten i Afghanistan krävs nämligen två helikoptrar. Medan den ena bedriver sjukvård så skyddar den andra helikoptern insatsen med sina kulsprutor från luften. I rapporten som skrivits av tre flygexperter sägs att Högkvarteret "inte förstått hur långt efter i övningar man ligger" och varnar:

"Den chef som fattar beslut om att ändå skicka förbandet måste vara medveten om de begränsningar förbandet har och de medföljande risker som det innebär att skicka förbandet."

- Hot&High + Brownout. Detta skulle ha tränats i Spanien förra året, men tack vare dåliga förberedelser där man bl.a. inte kollade upp vädret i övningsområdet så fick utbildningen dåligt resultat. Nu är man i och för sig nere i Afrika, men det är en smula för sent och för kort utbildning. När engelsmännen förberedde sig för insats med sina Merlinhelikoptrar i Afghanistan var man i USA i tre månader och tränade flygning i öken. Detta trots att engelsmännen har goda erfarenheter från Irak. Märk väl att majoriteten av förlorade helikoptrar i Afghanistan och Irak beror på väder och omgivning i insatsområdet, snarare än fientlig bekämpning.

- NVG+Beväpning. Förseningarna på leveransen av HKP10B har inneburit att dessa moment ännu inte ar fått tillräckligt genomslag. Många tror tyvärr att bara för att tekniken levereras så finns förmågan. Men både NVG och flygskyttar kräver mängder av träning!

Det behövs 20 piloter, men det finns endast sju-åtta. Till det kommer fyra-fem som sagt nej. En orsak till deras tvekan är bristande utbildning. Men Chefen för Helikopterflottiljen, överste Magnus Westerlund, som beordrat iväg piloterna framhåller på Försvarsmaktens intranät:

"Personalen är förberedd och utbildad, och det är därför att de får en order att genomföra insats". Samtidigt lovar han: "Det är ett krav från min sida att enheten tilldelas uppgifter i balans med personalen förmåga och begränsningar."

Avsaknaden av utbildning samt ifrågasättandet av insatsens nödvändighet är huvudorsakerna till det låga intresset från pilotkåren. Tyvärr så tror en del debattörer att det beror på feghet. Högkvarteret gör som vanligt och blundar för bristerna.

Uppdaterad 11-02-04, 19:28
Träningen i Afrika kommer att pågå de närmaste veckorna.

Svensk personal kommer att under ett antal veckor att vara i Afrika. Under de inledande veckorna har Luftstridsskolan tillsammans med stöd från Helikopterflottiljen tagit fram utbildningsanvisningar som flyginstruktörerna kommer att utbildas i. Därefter kommer besättningar, och flygunderhållspersonal att utbildas för att ge Helikopterflottiljen förmågan att uppträda i en varm och stoftrik miljö.

Givetvis är det bra att man nu äntligen genomför denna träning. Dock så är det verkligen i sista minuten som den levereras. Man ska dessutom tänka på att sanden faktiskt skiljer sig från område till område. Både USA och UK har fått erfara att den afghanska sanden är mycket finare än den irakiska och tränger in i utrustningen, vilket skapar nya typer av problem. Bl.a. har lager och växellådor stora stor risk att skära ihop då sanden tillsammans med fett och olja skapar en slags cement som sätter igen hål för smörjningen. Brown-out har också olika karaktär beroende på sandens tyngd. Helikoptrarnas rotorer slits hårt och i USA har man prövat med att spruta färg på rotorerna för att skydda bladen.

Ett intressant problem är att helikoptrarna efter ett tag fylls med sand och därmed förlorar lastförmåga. Det går inte bara att titta i flyghandbokens tabeller för last i förhållande till höjd, temperatur, besättningsstorlek och bränsle, utan helikoptern måste då och då vägas för att se hur mycket extravikt som består av sand. Tillsammans med den extravikt i en HKP10B (skottsäkert skydd, vapen, medicinsk utrustning m.m.) så blir det inte många kilon kvar för att transportera patienter. Risken är därför stor att våra helikoptrar får under den varmare delen av perioden där nere nöja sig med nattoperationer, vilket ställer krav på kunskaper om flygning med NVG.

Uppdaterad 11-02-09, 18:29
Försvarsmakten går nu ut med information om att HKP10 förbandet är redo för insats i Afghanistan.

Förbandet har lyckats nå en förmåga som medger att uppgiften kan lösas på utsatt tidpunkt, inledningsvis dock med vissa begränsningar.
...
Det har funnits ett stort intresse att ingå i förbandet och totalt har cirka 350 personer ansökt om att få delta i insatsen. Trots detta har ändå vissa kritiska kompetenser varit svåra att bemanna.

Man måste skilja på teknisk förmåga, operativ förmåga och uthållighet. Den tekniska förmåga finns sedan ca ett år. Den operativa förmågan finns kanske inte till 100%, men ändock efter träningen i Afrika. Frågan är bara om uthålligheten finns med den begränsade mängd personal som finns och två helikoptrar.

Nya grannar, del 1

Nästa år är det tänkt att insatsen i Afghanistan skall utökas med MEDEVAC-helikoptrar (HKP10B) samt TUAV (Shadow 200 - Örnen). Jag tänkte börja med att granska hur HKP 10B kommer att få det.

Förberedelserna pågår just nu för fullt för HU ISAF - Helicopter Unit ISAF som ska finnas i Afghanistan med HKP 10B 2011-2013. Ett antal helikoptertekniker har börjat sin tjänstgöring med norrmännen i Afghanistan för att dra erfarenheter från att operera i den tuffa miljön.

- Vi är elva svenskar som under olika tidpunkter utgör en del i det norska förbandet i Afghanistan, säger örlogskapten Urban Thorsell som nu blir stabsofficer i Norwegian Aeromedical Detachment. Han ingår i den första gruppen svenskar som precis roterat ner till Meymaneh, Norges PRT i provinsen Fayrab, väster om det svenska ansvarsområdet.
...
Frågan om att få låna svenska helikoptertekniker ställdes av norska försvaret runt julen 2009, som en del i det nordiska försvarssamarbetet Nordefco. Norge behövde tekniker för att kunna vidmakthålla sin Medivac-insats i Afghanistan. Svaret från svenska försvarsmakten blev ja och personal rekryterades med kort varsel. Från januari 2010 har de svenska helikopterteknikerna utbildats i Norge på helikoptern Bell 412, en modell som motsvarar Sveriges tidigare hkp 11. Norwegian Aeromedical Detachment i Afghanistan består av två helikoptrar som står i 15 minuters beredskap och en helikopter i reserv.

Hur ser då operationsmiljön ut där nere i Afghanistan?

En hel del debattörer är kritiska mot Flygvapnets vilja att skydda sina helikoptrar mot finkalibrig eld och luftvärnsrobotar innan dom skickas till Afghanistan. Detta är dock inte bara för att skydda besättningen, utan för att möjliggöra uppdrag då det finns en hotbild. Det är trots allt inte bara besättningen som blir utsatt för beskjutningen, utan även passagerare och de skadade soldater som ska transporteras till sjukhus och då försvinner hela nyttan av att ha en MEDEVAC-helikopter på plats.

I Air Forces Monthly November 2010 finns en lång artikel om luftvärnshotet, "The SAM threat in Afghanistan". Under kriget mot Sovjetunionen 1978-92 så försåg bl.a. USA mujahedin med Stinger luftvärnsrobotar. Under kriget så sköts enligt Mujahedin 269 sovjetiska flygplan och helikoptrar Sovjetunionen bekräftade 25-45.

De luftvärnsrobotar som levererades under kriget finns dock inte kvar i så många exemplar. USA köpte efter kriget tillbaka de flesta och de övriga beräknas vara i så dåligt skick att de knappast går att använda. Endast ett fåtal SA-7 har påträffats hos talibanerna och luftvärnsrobotar har använts vid ett fåtal tillfällen utan effekt än så länge. Det största hotet kommer dock ifrån grovkalibriga vapen (12,7 mm och 14,5 mm maskingevär) samt RPG. En civil Mi-26 Halo-A, opererad av Pecotox Air träffades av en RPG vid landning och samtliga i den sex man starka besättningen från Ukraina dödades. Två RPG träffade en amerikansk HH-60 MEDEVAC helikopter i Helmandprovinsen och resulterade i fem döda.

"It is fortunate that the RPG-7 has a low probability of hit against a non-hovering helicopter except at close range. Its ungided rocket is susceptible to cross winds and an effective anti-helicopter ambush requires multiple rocket launchers and launch positions. RPGs are usually fired at helicopters from close range when there is little chance to evade. "With RPGs you don't know you've been targeted until you see the flash of the explosion nearby", said RAF Chinook pilot Flight Luitenant Eleanor Lodge."

Men luftvärnshotet är inte det som gör det farligt att flyga i Afghanistan. Mellan 2001-september 2009 har 375 helikoptrar havererat med 496 dödsfall som följd. Av dessa var endast ca 19% beroende på fientlig eld. Resten berodde på Brown-Out, Hot&High effekter samt att helikoptrarna helt enkelt slits mycket hårt i det tuffa klimatet. Den fina sanden tränger in i alla utrymmen och förstör mekaniken i motorer och instrument. Helikoptrarna kan väga upp till ett ton extra på grund av all sand som ligger inuti skrovet.

De civila företagen som flyger i Afghanistan har oftast vare sig motmedel eller skottsäkra kroppsskydd, s.k. "liner". Mot RPG och eldhandvapen så fyller motmedel heller ingen funktion. Skottsäkert skydd är det dock vansinnigt att operera utan. Även om en RPG missar så kan splitter skada kritiska delar i helikoptern och tvinga den att landa. Men de civila helikoptrarna har oftast möjlighet att välja att flyga eller inte. En MEDEVAC helikopter måste ta sig fram och där den ska landa finns det bevisligen motståndare som är beväpnade. Frågan är alltid om det ligger några talibaner i bakhåll, då en helikopter är värt många PR-poäng.

Hotbilden kan snabbt ändras. Talibanerna erbjuder stora summor till den som kan leverera tunga maskingevär. Det ryktas om att Iran har planer på att förse vissa falanger med luftvärnsrobotar. Om dessa används mot ISAF så kommer hotet drastiskt att öka. Nord-koreanska IR-robotar har stoppats i tullen i Bankok. Var de var på väg är oklart, men ett ökat antal luftvärnsrobotar på den svarta marknade innebär att förr eller senare så hittar dom vägen till Afghanistan.

Iranian military advisers have been training Taliban fighters in Afghanistan on the use of surface-to-air missiles, a potential game changer in the war if insurgents can use such weapons effectively, several current and retired military officials told The Washington Examiner.

"We know the [Islamic Revolutionary Guard Corps] has been training Taliban fighters in the use of surface-to-air missiles," said a military official in Afghanistan with knowledge of the situation. "As of the moment it is uncertain whether the Taliban has access to the weapons systems necessary to utilize this training against the coalition."

In July, WikiLeaks released classified internal U.S. military reports describing Taliban insurgents firing on an American Chinook helicopter with a surface-to-air missile. There are 11 references in these reports to insurgents having Chinese HN-5 surface-to-air missiles. Military officials are not confirming these reports.

Att det nu skickas helikoptrar till Afghanistan är både bra och dåligt. Bra då det innebär två extra helikoptrar i RC North (även om det numera är gott om MEDEVAC-helikoptrar efter det att USA ökade sin närvaro på Marmal), samt att det innebär bra träning för Helikopterflottiljen inför anskaffningen av HKP 16. VI ska dock inte tro att detta är en exklusiv resurs för det svenska förbandet. På samma sätt som vi hittills stöttats av USA och Tyskland så kommer det svenska helikoptrarna sättas in där det behövs. Frågan är ocksp var de baseras, på en framskjuten bas som de norska helikoptrarna, eller på Marmalbasen som våra Tp 84?

ÖB:s krav på nytt anställningsavtal har dock slagit hårt mot helikopterflottiljen. Ett antal nyckelpersoner inom både tekniker och pilotfacken har eller kommer att sluta. Kortsiktigt så kommer det nog inte att påverka insatsen i Afghanistan, men långsiktigt kommer det att bli ett problem då anskaffningen av HKP 16 är på gång samtidigt som HKP 14 kräver mycket arbete. Hur många blir då över till HU ISAF?

Frågan är dock hur den extra personalen i HU ISAF och TUAV förbandet kommer att hanteras. Kommer Riksdagen att den 4 november godkänna en utökning av mandatet från dagens ca 500 till en storlek som inkluderar helikopter- och TUAV-personalen, eller kommer ramen att vara densamma vilket resulterar i att FS20 kommer att få minska på storleken på sitt förband? Det vore mycket olyckligt om det senare skulle gälla då effekten från förbandet kommer att minska betydligt.

Se även tidigare inlägg om MEDEVAC-helikoptrar i Afghanistan.

Äntligen Hot&High

Vi bloggare har länge klagat på bristen av s.k. Hot&High träning för svenska helikopterpiloter. Detta är en erfarenhet som man inte bara bör utan skall införskaffa innan förbanden skickas till varma operationsområden som t.ex. Afghanistan.

Tittar man på de incidenter som inträffat i både Irak och Afghanistan är majoriteten att klassas som olyckor beroende på de tuffa operationsförhållandena. Nedskjutningar sker, men de dödligaste tillbuden har inträffat under vad som i Sverige skulle klassas som vanlig transportflygning. Värmen tillsammans med tunga skydd, beväpning m.m. innebär att man opererar med betydligt mindre marginaler än i Sverige. Den konstanta risken för beskjutning innebär att start och landning sker med högre fart än i Sverige. Lägger man sedan till den s.k. Brownout-effekten som tar bort sikten vid start och landning och som sliter på motorer och rotorer så blir resultatet en mycket svår miljö att operera i.

Nu har äntligen helikopterflottiljen påbörjat denna typ av träning i Spanien.

Övningen Azor 10 genomförs med deltagare från nio EU-nationer och över 40 helikoptrar finns på plats. Sverige har tre Helikopter 10 (Superpuma) och tre Helikopter 15 med sig. Övningen, som håller på till 26 juni, fokuserar på besättningsträning i de olika miljöerna. Inget direkt scenario finns för övningen.
...
När det gäller träningen på hög höjd (3000-4000 meter) så sker den i Santa Cilia i Pyrenéerna. När det gäller övning i stoftrik terräng under dagsljus och mörker så sker det i San Gregorio utanför Zaragoza.

Mycket bra, mer av detta! Det är dock ingen engångsföreteelse. Ska vi vidmakthålla dessa kunskaper krävs årlig träning i denna typ av miljö.

Hangardrottningar

I ett tidigare inlägg så fick jag en del skäll för att jag misstrodde möjligheten att hålla 2 av 3 stycken modifierade HKP10B i luften nere i Afghanistan. Det kräver minst 66% tillgänglighet på maskinerna under den tid dom ska vara insatta eftersom kravet för insatser i Afghanistan är två helikoptrar i luften samtidigt. Dessa samarbetar där den ena skyddar den andra under start och landning. En del kommentarer tyckte att jag nedvärderade och "kastade skit på andra", men faktum är att 66% tillgänglighet är ganska så bra.

Hur ser det ut i andra länder?

I en artikel i Air Forces Monthly (May 2010) kallad "It's Official - The RAF is Depleted" så kommenteras en sammanställning av statusen på RAF flygplanspark som genomförts av försvarsminister Bill Ramell.

Om man tittar på ett axplock ur den listan

Typ Totalt antal I tjänst Aktiva
C-17A.......... 6 ......... 5 ...... 4
Harrier .......74 ........ 50 ..... 48
Hawk T1 ..... 129 ........ 85 ..... 68
C130J ........ 24 ........ 18 ..... 12
C130K ........ 14 ......... 7 ...... 5
Tornado F3 ... 22 ........ 12 ..... 12
Tornado GR4 . 137 ....... 102 ..... 98
Typhoon ...... 64 ........ 42 ..... 40

Detta är dessutom före normalt felutfall och lokalt underhåll! Orsakerna många. Allt från slitage (sprickor i fenparti på C130J) till modifieringar (Typhoon framför allt) och att centralt underhåll störs p.g.a. RAF Lyndenham stängs för ceremonier i samband med att döda soldater förs hem från Afghanistan.

Sex stycken Eurofighter Typhoon har "kanibaliserats" för att få tag på reservdelar till de övriga (d.v.s. man plockar delar från flygplan som står i hangarerna för t.ex. underhåll eller modifiering). Detta är typiska hangardrottningar som riskerar att bli kvar där för evigt om inte tillgången på reservdelar förbättras!

The MOD notes that this is a routine measure to ensure the maximum number of aircraft is available for front-line duty.

Underhållet i Afghanistan är en stor utmaning och det ska bli mycket intressant att se vilka erfarenheter som våra tekniker kommer att ta med sig hem efter deras tjänst i den norska helikoptergruppen i Afghanistan. Men även om dom gör ett mycket bra jobb så kommer det bli svårt att hålla två av tre helikoptrar i luften över tiden. Frågan är också hur stort underhållslager som man kan ta med sig. Ett oväntat felutfall innebär anars att delar måste flygas från Sverige. Se bara vilka problem man har att få ordning på den Gulfstream G4 som skadades i samband med ÖB:s besök i Mazar-e-Sharif.

Färdigreviderat (uppdaterad)

FMV:s och FM revisorer har nu gått igenom turerna kring förseningarna för anpassningen av HKP 10B till NBG08 behov.

Till att börja med en kort sammanfattning av turerna i detta projekt:

Oktober 2004 gav C UI uppdrag till KRI SJÖ att utreda MEDEVAC förmåga till NBG 08. Inledningsvis hoppades man på att Norge eller Schweiz skulle bidra med helikoptrar, men till slut fick Sverige ta detta ansvar. 15 mars 2006 beställer FMV modifiering av HKP 10 hos HeliOne (H1). Under perioden ökar FM krav på helikoptern och därmed beställningens komplexitet. Hösten 2006 har H1 fortfarande inte lagt beställningar hos sina underleverantörer. Våren 2007 meddelar H1 leveransförseningar och nytt leveransdatum 2007-08-01. I April 2008 meddelar FM att leverans av HKP 10B inte kommer att ske under NBG 08 beredskapstid.

Revisorerna pekar på tre faktorer som gav upphov till förseningen:

- Brister i rapportering av brister. FMV varnade tidigt FM om riskerna, men det rapporterades inte tillräckligt tydligt upp till den högsta ledningen.

- En försenad beslutsprocess inom FM. Revisorerna pekar på att FMV och FM behöver en bättre gemensam rutin för att kunna identifiera, styra och administrera tidskritiska projekt.

- En leverantör med begränsad erfarenhet av komplexa projekt. Detta blev inte bättre av att man hade en smula för bråttom med anskaffningen:

Av offerten framgår att; ”På grund av den korta tid som stått till förfogande för att utarbeta offertunderlaget, så har tekniska lösningar i alla avseenden inte bottnats.

Kvarstår ett antal tekniska frågor att lösa med leverantören. Dessa frågor kommer att hanteras successivt under projektets gång.”

Denna notering i offerten visar att det varit för kort tid för att bereda underlaget vilket vidimerats vid intervjuer. Reservationer beträffande risker för tekniska komplikationer med förseningar finns inte i offerten. Muntligt framfördes farhågor om risker och reservationer som kunde påverka NBG 08.

Frågan är varför H1 vann över bl.a. Eurocopter som borde kunna sin egen helikopter bäst? Tyvärr är nog svaret att det var priset som var avgörande och FMV hade inte kompetens att analysera de olika budgivarna bättre än så...

Lite pinsamt är det att se hur FM hoppar fram och tillbaka i kravbilden:

- I december 2005 fastställs UTOEM för Hkpbat 2010. En konsekvens av detta beslut är att HKP 14 optionerna skall utlösas och att HKP 10 skall fasas ut.

- I januari 2006 beslutar, enligt uppgift, C PROD att genomföra MLU på HKP 10 (9 st). HKP 14 optionerna skall inte utlösas, de ekonomiska medlen skall användas för MLU på HKP 10.

- I december 2006 fattar C U/I inriktningsbeslut avseende utveckling av FM helikopterförmåga. En konsekvens av beslutet är att optionerna på HKP 14 skall utlösas och att HKP 10 skall avvecklas när HKP 14 blir operativ.

- I september 2007 föreslår C LEDS för FML att beslut skall fattas om modifiering av ytterligare 4 st HKP 10, för internationell tjänst. En konsekvens av förslaget är att optionerna för HKP 14 inte skall utlösas och att medlen för utveckling av HKP 15 skall halveras.

De ständiga organisationsförändringarna inom FM är också en bidragande orsak.

Enligt några av de intervjuade upplevdes roller och ansvarsförhållanden under denna period som oklara. ”Det var en tid med icke-beslut eller i alla fall konstiga beslut”. Synpunkter har i samband med intervjuerna framförts att de omorganisationer som genomförts i HKV under 2005 och 2007 starkt bidrog till att så blev fallet. Täta byten av olika rollinnehavare har enligt flera av de intervjuade bidragit till sämre kontinuitet och kunskap om sakförhållanden.

Under tiden har priset på modifieringen stigit från 135 till 235 MSEK.

Det är bra att man drar erfarenheter av denna upphandling så att misstagen inte görs om en gång till. En sak som dock inte nämns är att anledningen till att det blev så bråttom givetvis var förseningen på leveransen av HKP 14. Jag skulle gärna vilja se en analys av varför det gick så snett även i den affären. Men det lär nog förhoppningsvis komma i helikopterutredningen...

Nu närmar det sig 2011 och insats med HKP 10B i Afghanistan. Helikoptrarna är änu inte färdiglevererade, men genomgår just nu operativ validering med bl.a. test av det nya motmedelssystemet. Notera att verifieringstesten av detta system genomfördes redan 2007. Fram tills dess så är det träning i HKP 10A samt HKP 10D som gäller.

Äntligen börjar det hända saker i helikoptersystemet. HKP 16 är på väg in för att ge möjligheter till längre närvaro i t.ex. Afghanistan. FMV köper nu upp ett nytt C2 system för FM helikoptrar. Hmm... kanske dags att slänga ut HKP14 kraftigt försenade ledningsystem?

Uppdaterad 10-05-09, 10:50
Resultatet idag är att tre HKP 10B har beställts, två HKP 10D har levererats, HKP 15 får en massa uppgraderingar för att kunna nyttjas på ett sätt som inte var tänkt och HKP 14 lever fortfarande i limbo.

Men räcker tre HKP 10B för HE ISAF? För MEDEVAC uppdrag krävs att två helikoptrar används så att den ena skyddar den andra. Det ställer krav på 66% tillgänglighet. Detta är en mycket hög nivå för endast tre individer. Med stor sannolikhet kommer en helikopter stå under tillsyn hela tiden, då sanden och värmen i Afghanistan sliter oerhört på materielen. Då räcker det med att en glödlampa går sönder i någon av de andra i samband med start för att uppdraget ska äventyras.

Sedan så undrar jag om våra helikopterbesättningar i längden är sugna på att vara stationerade utomlands långa tidsperioder? Transportbesättningarna börjar att morra i leden, då det tär på familjen att ständigt resa på missioner. Första gången är kul, andra gör man ett bra jobb då man fått erfarenheter men tredje? Det kommer därför att krävas att det utbildas stora mängder piloter och besättningar framöver för att undvika att besättningarna går till civila jobb. Jag hoppas att FM tagit höjd för detta i sin framtida budget?

Två av varje art

När Noa (läs ÖB) skulle rädda alla världens djurarter så var han vis och följde Guds goda råd att ta ett fåtal av varje art (läs fordon) då det annars skulle bli ont om plats på hans nybyggda ark (läs Försvarsmakt).

Slutligen kom den dag då Herren sa till Noa: Gå in i båten med hela din familj, för bland alla människor på jorden är det bara du som jag anser som rättfärdig.

Ta med dig djuren också, ett par av varje art. Men när det gäller de djur som jag har utvalt att använda till mat och offer, ska du ta sju par av varje och sju par av varje slags fågel. På så sätt kommer allt skapat att bevaras och föröka sig på nytt, efter översvämningen.

Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö.

Noa gjorde därför som Herren hade befallt honom.

Om man tar och applicerar denna sedeslärande berättelse på Flygvapnets helikopterverksamhet så börjar det bli en smula besvärande. Vad är det för mönster som vi ser?

- HKP 4. Står i malpåse, men ska enligt Allan Widman gångtidsförlängas.

- HKP 10. Skulle lagts ned, men nu satsar man på Afghanistan 2011-2112. Inte nog med att man tog fram en HKP10B för NBG, nu finns det dessutom en HKP10D för träning i Sverige för insatser. Det innebär att FM på en flotta av 9+1 individer har tre olika versioner...

- HKP 15. Skulle vara en skolhelikopter för att fylla ut med billig flygtid samt som komplement till HKP 14. Nu skickas den till Adenviken, något den definitivt från början inte är designad eller beställd för. På en flotta av 20 stycken finns två versioner (12 land based och 8 ship based)

- HKP 14. Kommer att komma inom X antal år. På en flotta av 18 stycken finns två versioner och dessutom ett antal utvecklingsinkrement (TTT, TTT+ och allt vad dom nu heter).

- HKP X. Anskaffning av ett antal helikoptrar (troligtvis UH/MH-60 Blackhawk) som en "gapfiller" fram till dess att HKP 14 är fullt operativ (2020?)

D.v.s. vår begränsade svenska helikopterverksamhet ska splittra sina resurser på fem olika helikoptersystem och massor av olika versioner med allt vad det innebär av splittring av logistik, personal, utbildning m.m. Jag skulle vilja påstå att det blir varken hackat eller malet.

Hur gör man internationellt?

England är ett mycket bra exempel att granska närmare. Man har liksom Sverige haft stora problem med helikopteranskaffningar och fått stor kritik i pressen för avsaknad av helikoptrar i Afghanistan. I Air International April 2010 finns en intervju med Air Chief Marshal, Sir Stephen Dalton som är Chief of Air Staff i RAF.

"That said, the RAF will lose its Merlin HC3 force to the Fleet Air Arm, and these helicopters will be replaced within SHF (Support Helicopter Force) by additional Chinooks. This move might appear to weeken SHF. According to Sir Stephen, "the whole trust of transferring the merlin HC3 to the Navy i to rationalise the fleets." This of course is aimed at saving money in terms of different types of training and support. This objective is not just aimed at SHF, but also across the RAF.
...
My strategy is to get the RAF down to two types of helicopter, two types of fast jet, two types of everything if I can, so that we always have a mixture of capabilities that are complementary and make the job of delivering air power much more effective."

RAF JHC har i dagsläget 8 typer av helikoptrar (42xSea King HC4/HC6CR, 67xApache AH1, 37xGazelle AH1, 88xLynx, 7xBell 212 HP AH1, 38xChinook HC2/2A, 28xMerlin HC3/3A, 34xPuma HC1).

I Air Forces Monthly april 2010 finns en artikel om JHC - joint Helicopter Command som är engelsmännens variant av Helikopterflottiljen. Där beskriver man det svåra arbetet med Chinook HC3 som skulle ha levererats för åtta år sedan, men likt HKP 14 fått problem med certifieringsarbetet. Resultatet blev att helt nya helikoptrar ställdes in i förråd och stod där i åtta år trots att armén skrek efter trupptransportresurser. Lösningen blev HC3 Revision Program där man till en kostnad av 112 miljoner pund tog ur den moderna glaskabinen och ersatte instrumenteringen med vanliga analoga instrument så att de nya helikoptrarna fick samma status som de gamla. (Någon som här ser en potentiell varningssignal för en eventuell AMP Tp-84?). 22+2 (ersätter förluster i Afghanistan) nya Chinook helikoptrar kommer att anskaffas som ersättning för Merlinhelikoptrarna vilket kommer att öka RAF Chinookflotta till 70 stycken.

En faktor som nämns i artikeln är att en stor fördel med de nya HC3 helikoptrarna jämfört med de äldre HC2 är de starkare motorerna, vilket kommer att märkas i Afghanistans Hot&High miljö. I England syns inte denna skillnad lika tydligt under övningar. Vad har vi gjort i Sverige med vår HKP10B? Jo, ökat vikten med skydd, motmedel och utrustning utan att öka motoreffekten. Detta kommer inte att märkas under övning i svenskt klimat, men det kommer att tydligt märkas när dom opererar i varm miljö...

En annan faktor som nämns är behovet av kryptrerad kommunikation för att undvika att talibanerna lyssnar av hur räddningsoperationerna genomförs. Gissa vad våra svenska helikoptrar saknar?

Med 46 Chinook helikoptrar avser engelsmännen ha 66 utbildade besättningar på 4 man vardera och ta ut 18.000 flygtimmar per år. Hur många helikopterbesättningar har vi idag i Sverige som är i god trim och hur många timmar flyger vi per år på helikopterflottiljen?

Liknelsen med Noa är passande för Helikopterflottiljen. Syndafloden har nu pågått ett tag utan att arken är färdigbyggd och det beslutats om hur många av varje art som ska tillåtas att överleva. Om vi sprider våra ansträngningar på allt för många helikoptertyper så är risken stor att Helikopterflottiljen drunknar mitt under räddningsförsöket.

Engelsmännen satsar på att ensa sin flotta av helikoptrar, något även vi borde satsa på.

- HKP4 kan användas som den är för att träna inför NBG 11, men inga större ansträngningar bör läggas ner där. När den nya helikoptertypen kommer in bör all verksamhet på HKP 4 läggas ner. Skroven kan säljas till hugade spekulanter och bör om man ska tro Patrias bedömning, att det går att få ut 70.000 flygtimmar, kunna ge ett par kronor på begagnatmarknaden. Det skär en smula i hjärtat då HKP 4 i grund och botten är en stabil plattform för ubåtsjakt och FRÄD, men i valet och kvalet mellan HKP X, HKP 15 och HKP 4 så blir det HKP 4 som får tas bort.

- HKP 10 bör snarast på samma sätt som Merlin i England ges bort till Kustbevakningen för att användas i sjöräddningen. På så sätt så minskas Sjöfartsverkets kostnader för att hyra in bolag som t.ex. Norrlandsflyg och Flygvapnet får en bonus i form av att dom även kan nyttjas för FRÄD.

- HKP 15 ska fortsätta med det den var tänk att agera som, d.v.s. ett komplement till vår taktiska helikopter.

- HKP X. UH-60/MH-60 Blackhawk eller vad det nu blir bör bli inte bara en interimslösningm, utan en permanent lösning. Den har många fördelar på den internationella arenan, inte minst att det finns färdiga logistiska koncept att använda i t.ex. Afghanistan. varför ta med eget underhåll om vi kan köpa in oss på något annat lands verkstäder?

- HKP 14 bör snarast läggas ner och pengarna krävas åter från NHI. Synd, då den är större än Blackhawk och säkerligen då den mognat klart kan bli en bra helikopter, men liksom valet mellan SEP och AMV säger AMV då vi vill ha något som fungerar "här och nu" så bör HKP 14 sållas bort.

Detta innebär att vi i en framtida "stabiliserad" helikopterverksamhet opererar endast två typer av helikoptrar i FM. HKP X som taktisk helikopter och HKP 15 för mängdträning.

Många julklappar, men vem betalar? (uppdaterad)

På den försvarsmateriella sidan har det varit många glada överraskningar den sista tiden. Ubåtsprojektet A26 kom med i materielplanen likaom andra projekt som t.ex. roboten Meteor för Flygvapnets Gripenflygplan. Det senaste är att Regeringen avser att köpa in helikoptrar för att ha som en "gapfiller" fram tills dess att HKP 14 är operativ. Med stor sannolikhet avser detta amerikanska UH-60 Blackhawk.

Allt detta är givetvis bra, men var finns pengarna? A26 och Meteor har funnits med ett tag, men nu när det dyker upp extra helikoptrar som vissa bedömare anser kommer att hamna på ca 3,5 miljarder kronor så finns det stora risker för svarta hål. Då vi nu är djupt indragna i Afghanistankonflikten och vi under året sätter upp NBG 11 så behövs det pengar för att utbilda personalen för dessa missioner. Tyvärr så har det de senaste 10 åren utkristalliserats ett standardiserat sätt att hantera svarta hål och det är att dra ner på verksamheten. Då ca 50% av Försvarsmaktens budget är materiel och ca 40% är fasta kostnader, som löner och hyra av lokaler från FortV, så blir det inte mycket över. Redan en 5% neddragning av budgeten innebär en 50% neddragning av övningstillfällena. Ny materiel utan utbildad personal innebär bara att vi fått funktioner och inte förmåga.

Förslag på hur vi går vidare för att finansiera dessa projekt:

- Stoppa HKP 14 projektet! Kan Sydafrika hoppa av A400 programmet med motivering av de stora förseningarna så borde Sverige kunna hoppa av HKP 14. Saab har vissa intressen p.g.a. det taktiska stöd- och ledningssystemet TMS, men detta program har gått mycket dåligt för Saab, så dom lär nog inte gråta allt för mycket utan kan fokusera på Gripen E/F satsningen. Låt i stället UH-60 Blackhawk bli en permanent lösning. Gångtidsförläng tills vidare HKP 4 för att träna personal på tills vidare i Sverige och för att stötta NBG 11 utbildning. Stoppa HKP 10 missionen i Afghanistan och låt dessa helikoptrar användas i sjöräddningen. Gärna som en del av Kustbevakningen enligt amerikansk modell (se Air Forces Monthly april 2010). Samarbetet och utbytet mellan Kustbevakningen och Försvarsmakten borde öka. Fortsätt med det svenska deltagandet i den Norska helikoptermissionen i Afghanistan för att bygga upp kunskapen i Sverige om underhåll i dessa miljöer. På så sätt så fokuserar vi våra ansträngningar i helikopterfrågan på ett fåtal typer och ger Helikopterflottiljen den "time-out" som SHK krävt efter de senaste årens alla haverier.

- Låt A26 finansieras delvis av Näringsdepartementet i stället för att låta Försvarsmakten hålla på med industristöd. A26 är bra för svensk export och ser till att Sverige kan fortsätta vara världledande på tysta ubåtar, men då krävs det separata pengar som ska investeras av staten som dom senare vid export kan kräva tillbaka av industrin.

- Kräv motköp i samband med köpet av stridsfordon till Armén. Finland har en hel del att erbjuda om Patrias AMV skulle vinna igen. Varför inte köpa upp flygutbildning av våra svenska piloter? Det är trots allt Patria som driver den finska flygskolan. Då kan vi lägga ner vår egen flygskola och effektivisera Flygvapnets organisation.

Se även Forsno, Tokmoderaten och Wiseman i samma ämne...

Uppdaterad 10-04-11, 21:01
Oppositionen är splittrad om de nya materielanskaffningarna. (s) stöttar som vanligt "svensk" försvarsindustri, medan (mp) i mina ögon tänker helt rätt med att försvarsmateriel ska anskaffas i första hand för strategiska behov och inte som industristöd. Nackdelen med (mp) försvarspolitik är att det är ganska mycket som dom är emot och väldigt lite som dom är för. Nya helikoptrar verkar dock inte ligga i någon av oppositionspartiernas smak.

Allan Widman välkomnar satsningen på UH-60 och vill även stoppa anskaffningen av HKP 14. Vi får hoppas att han får tillräckligt med stöd från sina kollegor i alliansen.

Uppdaterad 10-04-18, 22:31
Budget för A26 finns i materielplanen, men var tas pengarna för de nya helikoptrarna? Att bara ta det från att stryka L10 räcker inte till då L10 skulle vara ett utvecklingsprojekt under ett antal år, d.v.s. pengarna låg i framtiden. Anskaffning av Blackhawk blir med stor sannolikhet ett FMS-case mot USA där stora delar av pengarna ska betalas in i förskott. Beställer vi dessutom bättre begagnat kan vi få helikoptrarna mycket snart.

I vårbudgetpropositionen står det följande om "Förstärkt helikopterkapacitet" på sid. 57.

För att finansiera ett framtida beslut om anskaffning av ett nytt helikoptersystem samt drift, utbildning m.m., med en rimlig säkerhetsmarginal, bedömer regeringen att ett utrymme uppgående till ca 4,7 miljarder kronor skulle behöva frigöras inom Försvarsmaktens nuvarande investeringsplan. Regeringen bedömer i nuläget att dessa medel kan frigöras bl.a. genom avveckling av äldre helikoptersystem, avbrytande av vissa modifieringar av helikopter 15, sänkta ambitioner för ännu inte beställda stridsstödfartyg, reducerad ambition i utveckling och anskaffning av nya ledningssystem och vissa skyddssystem samt genom att inte vidareutveckla robotsystem 55C.

Till detta kommer ett behov av att delvis senarelägga vissa materielprojekt. Bland annat kan ett mindre antal av de splitterskyddade hjulfordon och bandvagnar som enligt tidigare planering beräknades tas i operativt bruk senast 2014, senareläggas. Vidare bedömer regeringen att det är möjligt att senarelägga den planerade modifieringen av två korvetter av Göteborgsklass. Regeringen avser att begära in ytterligare underlag från Försvarsmakten avseende avvecklingar, reduceringar och senareläggningar av materielprojekt.

Konsekvenserna av de ovan redovisade senareläggningarna för omställningen till ett tillgängligt och användbart insatsförsvar bedöms uppvägas väl av den ökade förmåga och användbarhet som ett nytt medeltungt helikoptersystem skulle medföra. Senareläggningarna bedöms inte heller leda till några försämringar i materielförsörjningen av de svenska förband som deltar i insatser internationellt.

Det som är lite intressant i denna budgetproposition är att Regeringen förekommer sin egen helikopterutredning som ska presentera sitt resultat i juni. vad händer om dom säger något annat?

En annan intressant läsning är de "besparingar" som FM gjort och som Tolgfors slagit sig för bröstet med (se sid. 249).

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 2,1 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel i statsbudgeten. Huvudförklaringen är de förseningar som uppstått i leveransen av helikoptersystem 14. Leveransförseningarna gör att utbetalningarna för 2010 uteblir och att utgifterna till följd av detta sänks med 1,5 miljarder kronor jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2010. Utgifterna skjuts i stället framåt i tiden.

D.v.s. inga besparingar, utan bara pengar som ska ut i framtiden om vi fortsätter med anskaffningen av HKP 14. Läge för att hålla inne med dessa pengar? Får vi ökad budget om några år för att ge tillbaka de pengar vi sparar i år?

Hmm.. Vi får se vad FM svarar på detta pusselarbete...

Lära sig krypa innan man kan gå

HKP 10B är fortfarande planerad att åka till Afghanistan nästa år. Jag är i grund och botten inte särskilt förtjust i tanken eftersom jag anser att insatsen bara är till för att visa att vi kan. Tre stycken HKP 10B lär inte ge så stor effekt i förhållande till kostnaden och riskerna. Visst så är det bra träning och visst så ger det ett mål för helikopterorganisationen att fokusera mot, men när man som Borneo beskrivit låter nya färska piloter stå på backen så är det frågan om det verkligen är värt satsningen. Jag som precis skrev ett inlägg där jag hälsade de nya piloterna välkomna eftersom det är precis vad helikoptersystemet behöver. Att lugnt och sakta bygga upp förmågan igen.

Vissa saker gör man dock helt rätt. Svenska tekniker befinner sig just nu i Norge för att tränas på Bell 412 och sedan deltaga i den norska insatsen. Detta är ett mycket bra sätt att bygga upp erfarenheten av att operera i varm miljö där sanden ställer till stora problem för en helikopter.

Afghanistan är en av de svåraste miljöer för en helikopter att operera i. Engelsmännen tränade under flera månader i USA innan dom skickade sina Merlin helikoptrar till Afghanistan. Detta trots att dom tidigare operarat i Irak. Vi skickar våra svenska helikopterpiloter två veckor till Spanien. Men vi vet väl något som engelsmännen inte vet, eller så är våra helikopterpiloter betydligt mer vältränade än de engelska. (OBS: Ironi!)

Medevac är en mycket svår uppgift då det inte finns några standardmallar för hur en operation kan gå till. Det kan vara allt från att i lugn och ro transportera soldater som skadats vid en bilolycka till att behöva landa i ett område där det bevisligen har förekommit beskjutning.

Den senaste veckan har tre helikoptrar havererat i Afghanistan. Dessa haverier visar var och en på de svårigheter som finns med att operera i denna typ av miljö:

- En helikopter kraschade på grund av motorproblem. Detta visar dels på att det är svårt att underhålla motorer i Afghanistan. Dels visar det att även små problem som hemma i Sverige skulle leda till en nödlandning i skogen blir stora i Afghanistan. Man nödlandar inte gärna var som helst då helikoptern är svår att bärga och besättningen kan råka illa ut om dom hamnar i ett område som behärskas av talibanerna.

- En helikopter havererade efter att ha slagit i en bergstopp. Det visar på två saker. Dels att den typ av flygning som genomförs i Afghanistan kräver att besättningarna är i god flygtrim och dom tvingas ofta ta risker. Dessutom så innebär den höga höjden och värmen att det inte finns så mycket effekt i motorerna att en pilot kan göra sena undanmanövrar. Marginalerna är mycket mindre än i Sverige.

- Den sista blev beskjuten av talibanerna. Helikoptrar är hårdvaluta i Afghanistan och talibanerna riskerar mycket för att skjuta ner dom. Det är mycket bra PR för deras rekrytering då dom visar styrka i lokalbefolkningens ögon.

That did not stop the Taliban from seizing the opportunity to make the most of the helicopter troubles. With almost a sense of humor, the Taliban spokesman deftly played off the NATO explanation.

“NATO claims the helicopter crashed due to technical problems,” said Zabibullah Mujahid, the Taliban spokesman for Southern Afghanistan. “We are amazed and wonder why NATO helicopters have such frequent technical problems.” (I wondered too, but then I realized they weren’t all the same type of helicopter and, well, helicopters do have problems.)

As he elaborated on the “real reason” for the helicopters going down, Mr. Mujahid waxed, well, almost poetic, burnishing the image of the Taliban fighters as plucky adventurers and the Americans as filled with hubris, sitting ducks.

“In reality our brave men now have the courage and training to shoot helicopters down. The Apache and Chinook helicopters are targetable, especially the Apache because it swoops down when targeting the people and it’s easy for the brave mujahedeen fighters to shoot them down, and also the Americans are proud that they are hovering in their helicopters and likewise, we are proud to shoot them,” he said.

Rätt recept just nu är att skynda långsamt. Se till att träna upp de nya helikopterpiloterna så att vi har en helikopterorganisation i gott trim då HKP 14 kommer ut. Skynda på anskaffningen av "gapfiller" helikoptern och ta sedan en rejäl fundering på om inte detta är en bättre lösning än HKP 14.

Vi hade ett väl fungerande helikoptersystem för några år sedan. Vi kan få det igen. Men att försöka ta genvägar brukar alltid sluta med katastrof.

P.S. Bilden ovan är på FRÄD gruppen på F15 i Söderhamn 1994. Det var bara en av Flygvapnets helikopterenheter. Att slå ihop alla dessa tillsammans med Marinens och Arméns helikoptrar till Helikopterflottiljen var ett gigantiskt misstag. Detta borde snarast användas som ett avskräckande exempel inför den aktuella diskussionen att minska på antal enheter i Försvarsmakten och bilda fler centra.

Veteranflyget triumferar (uppdaterad)

1988 ersatte HKP 10 Super Puma de då redan "gamla" HKP 4C Boeing Vertol/Kawasaki KV 107 helikoptrarna i Flygvapnet. Dock så fortsatte HKP 4 att flyga i marinens regi. Fyra stycken HKP 4 modifierades för NBG 08 med ballistiskt skydd och installation för tre Ksp-58. Då dom har beslutats att tas ur drift så står dom för närvarande inplastade på F17 i Ronneby.

Många driver nu på att skicka dessa helikoptrar till Afghanistan i avsaknad av fungerande HKP 14 och problem med modifieringen av HKP 10B. Den ivrigaste påhejaren är Allan Widman och nu har han även fått vatten på kvarnen genom att Patria Helicopters AB har lämnat in ett förslag på uppgradering för att möjliggöra fortsatt drift och operationer i Afghanistan.

Det som erbjuds är sandfilter för motorerna och underhåll på plats för operationer inom radien för EU Battlegroups (t.ex. Afghanistan). FM helikoptrar har ett driftuttag på ca 8000 timmar och det finns enligt Patria Vertolhelikoptrar i drift som flugit upp till 50.000 timmar.

Tilläggspaket som erbjuds är motmedelssystem och "svart låda". Bägge dessa system anser jag är ett krav. Efter de senaste haverierna med HKP 10 var det mycket debatt om avsaknaden av inspelning som omöjliggjorde utredning av incidenterna. Det som är ett krav i Sverige borde därför vara ett krav utomlands. Motmedelssystem är ett måste då det fortfarande finns både Stinger och SA-7 i omlopp i Afghanistan (även om de nog är i mycket dåligt skick). De största hoten är dock finkalibrig eld samt i samband med start och landning RPG.

Det går att flyga på medelhög höjd för att undvika MANPAD. Rekommendationen brukar vara ca 3000 meter över marken, men då glömmer man bort att Afghanistan är mycket högt beläget med Kabul på ca 2000 meters höjd. Det ger en operativ höjd på ca 5000 meter för att vara säker från MANPAD. Där börjar det bli problem med motoreffekt för helikoptrar att nå dessa höjder och även syrgasbehov för besättning och passagerare.

Jag har i ett tidigare inlägg diskuterat för- och nackdelar med de olika helikoptrarna som finns idag i Sverige. HKP 4 är ett mycket fältmässigt system till skillnad mot t.ex. HKP 15. Läs de många kloka kommentarerna på detta inlägg. Läs även ett av Wisemans senaste inlägg om helikopterfrågan.

Men hur lång tid skulle en uppgradering ta? När får vi effekt av Patrias förslag? Patria anger att ca 8 månader (utan motmedel och registerering) efter beställning skulle leverans kunna ske, d.v.s. tidigast augusti 2010. Därefter krävs missionsträning med bl.a. Hot&High och Brownout, minimum ca 4 månader. Då är vi framme i tidigast december 2010.

Försvarsmakten har i sin analys av helikopterläget kommit fram till att HKP 10B skulle kunna vara operativa (inklusive göra klart modifieringsarbetet och träna besättningar) i april 2011. Då har dessa helikoptrar redan sedan tidigare motmedel och registrering.

Tidsvinsten skulle därmed vara max 4 månader. Med integration av motmedel och registrering på HKP 4 troligtvis mindre än så. Fördelen är att HKP 4 är bättre lämpad för en insats i Afghanistan än HKP 10. Nackdelen är att det är oklart om tillgången på besättningar (Allan Widman har enligt hörsägen fått erbjudande att ställa upp från ett antal förare). Samt givetvis att Patrias erbjudande inte är helt gratis...

Slutligen måste man ställa den fråga som jag ställt tidigare. Är det verkligen specifikt svenska helikoptrar som är ett måste? En svensk helikopter kommer att vara en gemensam resurs för ISAF och inte något som är vikt åt de svenska trupperna. Med tanke på att de flesta andra regioner är mer utsatta än den svenska PRT är snarar sannolikheten att många av uppdragen går åt andra håll, även om basering sker på den tyska basen i Marmal. Är det inte bättre att försöka se till att det finns helikoptrar över huvud taget genom att t.ex. få något annat land att ställa upp? Då får vi dessutom automatiskt besättningar som är tränade för insats i Afghanistan och inte bara helikoptrar som är modifierade.

Uppdaterad 09-11-26, 16:54
Den svenske läkaren Henric Malmström som tjänstgjorde i FS 13 kritiserar de dåliga möjligheterna till snabba sjukvårdstransporter i Afghanistan.Jag håller med kritiken, men håller inte med Henrics slutsats.

Vid detta tillfälle begärde vi hjälp av det tyska förbandets armehelikoptrar eftersom en person hade svåra smärtor och allvarlig skada inte kunde uteslutas på platsen. Trots att logistik inom det svenska förbandet fungerade oklanderligt noterades i slutänden en ledtid på fyra timmar från skada till akut avancerat medicinskt omhändertagande på det tyska sjukhuset på Camp Marmal. Med insats av egna helikoptrar hade denna transporttid sannolikt halverats.

En svensk helikopter skulle med stor sannolikhet basera på Marmal tillsammans med de tyska helikoptrarna. Det är även där våra svenska Tp-84 baseras när dom är i Afghanistan. Den svenska PRT i Mazar-e-Sharif har en yta som motsvarar en femtedel av Sverige. HKP 4C har en marchfart på 270 km/h och en uthållighet på 4-6 timmar, vilket innebär att om den ska starta och landa på Camp Marmal så har den en räckvidd på ca 500 km och det tar ca 4 timmar tur och retur att nå maxavståndet.

Sammanfattning: En svensk helikopter är givetvis bra, då det blir ytterligare en helikopter i området. Det är dock tveksamt om den tillför så mycket extra för svensk trupp, då den kommer att användas även för andra behov. T.ex. vid det senaste bombdådet mot svenskarna så kom först en tysk och sedan en amerikansk helikopter. Om vi skulle ställa en svensk helikopter enbart för de svenska trupperna så tror jag dels att de svenska läkarna ombord skull svika sin läkared (hjälpa alla) och dels de andra nationernas helikoptrar skull nog inte vara lika sugna att hjälpa svenska soldater. Tiden för en skadad att få bra sjukvård är ett stort problem. Men tiden för en patient att nå sjukvård hänger mer på de stora avstånden i Afghanistan än en ren brist på helikoptrar.

Uppdaterad 09-11-28, 21:26
Nu börjar Tolgfors ryta till igen avseende helikoptrar. Allan Widmans kamp för HKP 4 har därmed börjat bära frukt.

Jag vill ha helikopterförmågan löst. Helikopter 4 är att av alternativ som Försvarsmakten har för att lösa uppgiften helikoptrar till Afghanistan, klargör Sten Tolfors (M).

Synd bara att SvD har fel på sin tidplan. Maj-Juni 2010 är på tok för tidigt, se ovanstående beräkning. Då avser man inte modifiera helikoptrarna över huvud taget, alternativt glömmer man bort behovet av besättningsträning.

Allan har lyckats jaga tag på 46 personer vara 21 vill åka till Afghanistan. Räcker detta? Synd att han inte redovisar vilka kategorier dessa tillhör.

En HKP 4C har för räddningsuppdrag en besättning bestående av två piloter, en färdmek, en vinchoperatör/ytbärgare (kanske inte behövs i Afghanistan men kan delvis ersätta sjukvårdspersonal/skytt). I Afghanistan tillkommer dock tre skyttar (färdmek kan agera skytt vid behov) och sjukvårdsteam. Summa 3-4 st HKP 4C utbildade och 2-5 övriga som dock behöver tränas i sina roller.

För att hålla en helikopter i beredskap krävs minst tre stycken på plats. En som är startklar, en som backup utifall den första får problem och en som är på underhåll. Det innebär att vi bör modda minst tre, helst fyra helikoptrar.

Ska vi hålla 24/7 beredskap i Afghanistan så kommer det att krävas en hel del personal för att ta hand om dessa helikoptrar. Om ISAF tillåter att det krävs en viss tid mellan uppdragen så räcker det med en besättning per 12 timmars skift samt avbyte ca var fjärde dag. Totalt 4 besättningar om 4 personer, d.v.s. 16 besättningsmedlemmar. Om ingen tid tillåts mellan uppdrag krävs det dubbla. Detta kan dom klara i ca tre månader för att sedan bytas ut till en fräsch grupp. Totalt bör alltså minimum 32 besättningsmedlemmar tränas. Sedan tillkommer underhållspersonal, men där har Patria i sin offert lovat att ta hand om undehåll upp till D-service. Jag vet inte riktigt vad det innebär för en helikopter, men i flygplansvärlden innebär det underhåll efter ca 50 timmars flygtid. Om inte Patria ställer upp med personal krävs det till varje skift förutom färdmekanikern ca 3 servicetekniker, 1 tekniker som tar hand om beredskapshelikoptern och 1 tekniker som tar hand om flygutrustning. D.v.s. totalt 10 tekniker på plats och 20 totalt som är utbildade för att klara av rotationen. Sedan tillkommer en divisionsledning, en underrättelsegrupp, skyttar och givetvis sjukvårdspersonalen.

Jämför med den engelska insatsen i Afghanistan med AW 101 Merlin. Dom skickar sex helikoptrar och 8-10 besättningar bestående av fem man vardera. Hur många tekniker och sjukvårdspersonal som tillkommer är oklart. Ju fler helikoptrar man skickar destå mindre overhead, d.v.s. större andel av gruppen kan vara i operativ tjänst.

Jämför också med SAE 01 som består av 21 man för att sköta en Tp-84 på plats i Afghanistan. En Tp-84 har en besättning på 4-6 man (2 piloter, navigatör, färdmekanikeroch lastmästare). Här finns dock inga skarpa insatstider som med en sjukvårdshelikopter där det betyder skillnaden mellan liv och död om den inte kommer i luften.

Läs mer även på Wisemans senaste inlägg om HKP 4.

Uppdaterad 09-12-01, 08:35
Förvirringen är total. Tydligen har någon i FM beställt att de HKP-10B som byggts om för MEDEVAC ska återställas i trupptransportkonfiguration, något som regeringen inte kände till. FM och FMV går nu också ut med olika budskap om hur snabbt helikoptrarna kan vara färdiga i MEDEVAC status.

Hmm, styrningen från FM för vad som ska göras med helikoptrarna är lika dålig som tillverkningen/ombyggnaden av helikoptrar från de civila underleverantörerna.

Uppdaterad 09-12-01, 19:21
Detkommer olika svar från alla inblandade i helikopteraffärerna. Man börjar undra vem det är dom frågar i de olika organisationerna? Jag kan riktigt se framför mig hur en nyfiken reporter från Aftonbladet sticker fram en mikrofon framför den polska städerskan och frågar varför HKP 10B inte är operativ i Afghanistan?

Det är dock mycket märkligt att SHK avvisar att dom har krav på registrerutrustning. Jag levde i världen att HKP 10B redan fått det efter kraven från haveriutredningen av haverierna i närheten av Kebnekajse 2000 och utanför Göteborg 2003. Se avsnittet rekommendationer i slutet av varje rapport. Man har nog blandat ihop HKP 10 med HKP 4 som saknar inspelningsutrustning. Där har inte kravet funnits med tanke på att HKP 4 var planerad att läggas ner. Ska den till Afghanistan tycker åtminstone jag att det borde vara ett krav att ha samma utrustning i strid som SHK kräver i fred.

Bråttom med helikoptrar? (uppdaterad)

Nu börjar försvarsminister Tolgfors att tröttna på helikopterförseningarna. Tyvärr så vill inte politikerna erkänna att dom själva ligger bakom en stor del av anledningarna till att det gått snett. Hade FM/FMV fått bestämma för ett par år sedan hade Flygvapnet haft Sikorsky S-92, eller möjligtvis UH-60 Blackhawk (samma typ av helikopter som hämtade upp de skadade svenskarna i veckan).

Behovet av svenska helikoptrar har diskuterats länge i Bloggsfären där bl.a. Allan Widman efter sin Veteranutredning propagerat för svenska helikoptrar som stöd för de svenska trupperna. Behovet har i samband med bombdådet mot de svenska trupperna i Afghanistan aktualiserats ytterligare då den tyska helikoptern dröjde.

Men är det verkligen en svensk helikopter som är det som behövs? Vissa argumenterar att en svensk besättning skulle anstränga sig mer för att rädda svenska soldater. Onekligen ja, men det skulle å andra sidan utsätta även helikopterbesättningen för stora risker. Dessutom är en helikopter en gemensam ISAF resurs och är inte underställda det svenska förbandet i Masar-e-Sharif. Det innebär att när de svenska trupperna behöver hjälp så behöver det inte nödvändigtvis vara den svenska helikoptern som dyker upp. Givetvis så är alla helikoptrar som kan skickas ytterligare en resurs som förbättrar läget.

Vad har vi då att erbjuda?

- HKP 4. Allan Widmans favorit. En gammal trotjänare med bra lastförmåga och den uppgraderades i samband med övningarna inför NBG08 med bl.a. ballistiska skydd och Ksp-58. Men om ni tittar på de här bildena så ser det viktigaset som saknas, d.v.s. motmedelsutrustning. Utan motmedel i form av facklor är en helikopter sitting duck om talibanerna har några gamla Stinger eller SA-7 liggande på lager. En hovrande helikopter inför landning är dessutom ganska så utsatt för ett anfall med t.ex. RPG. Dessutom med tanke på att HKP 4 är nedlagd så är det en smula tveksamt om skicket på helikoptrarna och tillgång på reservdelar och underhållsutrustning. Pilotkåren som klarar av dessa maskiner ligger nog också på fel sida på 50-års strecket, så dom kanske inte är så sugna på tjänst i Afghanistan?

- HKP 10B. Har utustats med ballistiskt skydd, Ksp-58, sandfilter för motorer, sjukvårdsutrustning OCH motmedel. Problemet är att tillverkaren som gjorde allt detta glömde att bifoga certifieringsunderlaget. Tveksamt om den hinner bli klar i tid. Den skulle dessutom behöva genomför samma motor- och rotorbyte som andra användare har gjort för att Super Puma ska kunna operera i varmt klimat. Det skulle ge den nödvändiga effektökning som behövs i Afghanistan.

- HKP 15. Detta är en helikopter som anskaffats främst som komplement till HKP 14. Enligt personal på Malmen är den fortfarande ett problembarn med många fel som måste lösas innan den är insatsberedd. Att skicka den till Adenviken för att baseras på Carlskrona är korkat. Att skicka den till Afghanistan är självmord. Den är INTE gjord för MEDEVAC och framför allt inte i ett område som Afghanistan. I så fall får piloterna göra som man gjorde i Vietnam och sitta på ett par skottsäkra västar.

Men detta är trots allt bara teknik. Vad som är värre är att våra besättningar är mycket otränade. På den gamla goda tiden när Flygvapnet och Marinen utförde flygräddning, sjöräddning och ambulansuppdrag var dom väl tränade. Men det får dom inte göra nu för tiden då regeringen har fått för sig att dom konkurrerar med civilt ambulansflyg! Vi kanske ska skicka Norrlandsflyg till Aghanistan? Dessutom saknar besättningarna följande träning:

- Hot&High. Afghanistan ligger högt och är rackarns varmt om dagarna. Det gör att motorerna och rotorn inte har särskilt hög effekt. I kombination med att helikoptrarna fått en betydligt ökad vikt av all extra utrustning så får piloterna det svårt.

- Brownout. Vid start och landning blåser sand och damm upp runt helikoptern, vilket gör att piloten inte ser backen eller sin omgivning. Det har redan inträffat ett antal dödsolyckor med helikoptrar i Afghanistan beroende på detta fenomen.

- Missionsträning. En besättning måste vara tränad för att i värsta fall öveleva ute i terrängen om helikoptern skadas. Detta inkluderar allt från att hantera värme, vätskeförlust, CSAR träning och en AK-5.

Engelsmännen lägger ca 4 månaders träning på de två första delarna och ytterligare ett par veckor på den sista innan dom är insatsberedda (förutom givetvis att dom ska vara i bra flygtrim).

Vi bör därför titta på ett av två nödalternativ.

- Köp in ett antal begagnade Blackhawk i stället för NH-90. Stäm Eurocopter och avbryt kontraktet! Tyvärr så sitter vi nog fast i den upphandling vi påbörjat och att få ett alternativ tar tid, som vi inte längre har.

- Hyr in en lämplig helikopter från t.ex. NATO:s nya samarbetsprogram för Mi-17 helikoptrar. Ungern och Tjeckien skulle kunna bidraga med något.

Jag rekommenderar ett par av mina gamla inlägg om underhåll av helikoptrar i Afghanistan samt vardagen för en MEDEVAC helikopter. Dom är lämplig läsning för våra svenska politiker då dom kanske förstår en smula bättre hur det är att operera med helikoptrar i Afghanistan.

Uppdaterad 09-11-15, 18:44
Jag rekommenderar att läsa Wisemans senaste inlägg som också kommenterar vansinnet att ha för bråttom med helikopterfrågan. Vi befinner oss í ett dåligt läge, men det blir inte bättre av för snabba beslut.

Den här Youtube filmsnutten visar på hur "riktiga" reportrar hanterar ärendet med engelska Merlin helikoptrar som tränar inför Afghanistan (trots att dom redan har erfarenheter från Irak). Se och lär kära svenska journalister...

Uppdaterad 09-11-16, 20:58
I morgon 10:00 - 12:30 kommer Försvarsutskottet att hålla en öppen utfrågning om Afghanistan. Den kommer att sändas på SVT24. Det är nog ett resultat av fredagens möte mellan Tolgfors, ÖB och chefen för FMV. Luktar detta ministerstyre, eller är det bara för att försöka utse någon skyldig?

Försvarsutskottet arrangerar en hearing med bl a Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén och ÖB Sverker Göransson.

Hmm.. Undrar om helikoptrar kommer att komma upp på tapeten? HKV lär ha arbetat under flitens lampa tänd under helgen på Tre Vapen för att förbereda ett underlag till ÖB. Vår kära försvarsminister lyser dock med sin frånvaro och har börjat kopiera Carl Bildts resedagböcker snarare än att komma med lite faktainnehåll. Allan tillåter kommentarer på sin blogg, Tolgfors vågar nog inte släppa lös kritiken.

Allan Widman skriver på sin blogg att det känns skönt att ämnet nu fått fokus och kanske t.o.m en och annan skyldig kan pekas ut. Men det rättfärdigar inte ytterligare ett förhastat beslut. Summan av två dumma beslut är faktiskt bara två dumma beslut. Sedan har han faktiskt fel i att svenska soldater har påverkats av avsaknaden av en svensk helikopter. Det är bara en känslomässig reaktion på det som hänt den senaste veckan. En svensk helikopter i Afghanistan hade inte tillfört mer än ytterligare en helikopter i närheten. Och med ovanstående faktabakgrund också en helikopter med troligtvis mer operationella begränsningar än den tyska.

Uppdaterad 09-11-19, 23:01
Försvarsmakten säger klokt nej till Tolgfors utspel om helikoptrar. HKP 10B är helt enkelt inte färdig och HKP 4 saknar utrustning.

När vi fick dessa tre helikoptrar från beställaren i somras var de för det första två år försenade och inte i det skick som vi beställde dem, förklarar produktionschefen för flygvapnet, Mikael Bydén.

Dessutom vill Försvarsmakten träna sina piloter då de uppgraderade helikoptrarna finns tillgängliga. Första möjliga tillfälle till användning blir därför 1 April 2011. Att Bydén nu säger nej trots de politiska påtryckningarna visar på att Försvarsmakten inte låter sig tvingas till ett dåligt beslut som skulle riskera livet på besättningarna. Frågan är bara hur vi ska bibehålla våra helikopterbesättningars förmåga under tiden? För en temporär lösning borde vi fråga våra Gripen kollegor i Tjeckien och Ungern om dom har några helikoptrar med besättning att låna ut.

Uppdaterad 09-11-21, 20:05
Parias erbjudande verkar ha "spritts" ut till många. Allan Widman har fått den, diverse journalister har fått den och alla verkar tycka att det är en bra idé att rusta upp HKP 4 för insatser i Afghanistan. Jag är själv lite tveksam. HKP 4 är den överlägst mest fältmässiga helikoptern vi har haft och det stämmer nog som Patrias offert säger att det finns många timmar kvar i systemet. Men sandfilter för motorer för de 4 helikoptrar som modifierades för NBG 08 är inte allt. Ska vi skicka en helikopter till Afghanistan så krävs det ett varnings och motmedelssystem.

Att ta HKP 14 motmedelssystem som ligger på hyllan och "skräpar" är kanske en idé om det bara gäller fällare för facklor. Dom kräver inte allt för mycket integration förutom ett bra ställe för att sprida värmen i motorernas riktning. Att bygga in ett varningssystem är nog lite värre. Det ska inte varna i onödan och samtidigt ha hotbibliotek som kan skilja vän från fiende. Vi har i och för sig resurser för att bygga hotbibliotek i Sverige, men jag misstänker att det tar ett tag för dom att lära sig ett nytt system?

Sedan gäller det att få tag på några piloter och få dom i tillräckligt bra flygskick för att våga skicka iväg dom utomlands. Som jag har skrivit tidigare så är det inte bara att få tillbaka trimmen på HKP 4 utan även lära sig en del nya färdigheter som jag misstänker att HKP systemet får ta och knata in hos gänget på TP-84 eller SE-02 för att lära sig.

Behovet av Hot&High träning

Senaste numret av Air Forces Monthly (November 2009) har en intressant artikel om RAF Merlin. För att förbereda sin insats i Afghanistan så har besättningarna tränat de senaste fyra månaderna i Californien.

Det som övas är:

- Hot&High operationer. De flesta basområden i Afghanistan ligger på hög höjd (Kabul 2000 m) och under dagtid kan det vara mycket höga yttertemperaturer (40+). Helikoptrar har ofta svårt att få tillräcklig rotoreffekt och i kombination med extra vikt i en MEDEVAC helikopter (ballistiskt skydd, skytt med vapen, motmedel m.m.) så får i många fall rullande start genomföras för att över huvud taget kunna lyfta. Autorotation som nödmetod måste vara ett kapitel för sig. Detta har lett till att många helikoptersystem har fått stora begränsningar i Afghanistan. Vissa opererar enbart under natten.

- Brownout. Var du än opererar i Afghanistan så finns det gott om sand. Inte nog med att det sliter hårt på utrustningen, men under start och landning virvlar sanden upp och skymmer totalt sikten för piloten. Det innebär att han tappar visuella referenser och för övergå till instrumentlandning. För en MEDEVAC helikopter kan detta vara mycket svårt då det kan finnas fientlig trupp i närheten och start och landningsmomenten bör gå snabbt. Vid operationer med flera helikoptrar försvåras detta ytterligare då de övriga helikoptrarna kommer att förvärra Brownout effekten.

Därför, om vi över huvud taget skickar HKP-10B till Afghanistan så måste vi träna våra besättningar. RAF har stor erfarenhet av ökenoperationer, men skickar ändå sina besättningar för träning eftersom Merlin är ett oprövat system i Afghanistan. Vi har en kombination av både nytt oprövat system och besättningar som inte är tränade under rät förhållanden.