Gummi till Armén?

Norge har på prov försett sina stridsfordon 90 med gummidrivband i Afghanistan. Detta för att minska på de kraftiga vibrationer som fordonen utsätts för på de dåliga vägarna.

The tracks reduce vehicle weight by more than one tonne compared with conventional steel tracks. They also cut noise by a massive 10dB and vibration levels by 65 percent.

“The reduced vibration levels are increasing the life expectancy of electronics, optronics and ammunition, which will significantly reduce vehicle running costs,” said CV90 platform manager Dan Lindell. “The tracks also improve stealth, reduce crew fatigue and increase mobility in many conditions, such as on snow and ice.”

I Sverige monterar vi på gummiklossar på våra stridsfordon när de skall framföras på asfalterade vägar. Detta är mest för att inte i onödan skada vägarna och tar givetvis tid både att montera och ta av. Kanske den norska lösningen även vore en idé för oss?

Kanske det också är en lösning för de ännu tyngre Strv 122 utifall behovet skulle uppstå i Afghanistan? Men nmed tanke på att vi ska dra oss ur om några år så kanske vi inte ska trappa upp striderna...

FMV har moddat 4 122B + en BGBV120 åt FM för att vara gripbara om FM skulle vilja ha de till Afghanistan. Vagnarna har stått i Skövde en tid.

Hårda strider (uppdaterad)

Dagens val i Afghanistan har fått talibanerna att gå till motoffensiv mot ISAF. Allan Widman uttrycker på sin blogg besvikelse över att den svenska nyhetsbevakningen är mycket tunn.

Igår skadades en svensk soldat allvarlig då det stridsfordon 90 han körde utsattes för en IED.

Strax efter 20.00, lokal tid, skadades en svensk soldat i området cirka 40 kilometer väster om Mazar-e-Sharif. Soldaten, en förare av stridsfordon 90, skadades när fordonet som han framförde körde på en hemmagjord bomb. I anslutning till detta utsattes patrullen för beskjutning med finkalibriga vapen. Klockan 21.00 hade denna beskjutning upphört.

Soldaten gavs första hjälpen direkt i anslutning till skadeplatsen och helikopterunderstöd tillkallades. Sjuktransporthelikopter förde den skadade till det tyska fältsjukhuset på Marmal. Den skadade var vid medvetande när han avtransporterades och han anlände till fältsjukhuset cirka 21.30, lokal tid.

Soldaten har allvarliga skador men läget är stabilt. Så snart hans tillstånd medger kommer han att transporteras till Sverige för vidare vård.

Detta visar på hur tufft läget är just nu nere i Afghanistan. Att då som vissa svenska politiker börja prata om att dra sig ur sänder helt fel signaler till både förbandet nere i Mazar-e-Sharif, omvärlden, talibanerna och de civila afghanerna.

- Förbandet får en signal om att trots de hårda strider dom just nu genomför så behövs dom inte. Frågan blir i förlängningen då om den svenska närvaron i Afghanistan har betytt något?

- Omvärlden får en signal om att Sverige inte håller ut den tid det behövs utan tar första bästa chans att lämna. Jag är fullt medveten om de signaler som Obama har sänt ut att USA tänker börja dra ner på insatsen 2011 för att avsluta den 2014. Tyvärr misstolkas detta uttalande av svenska politiker. Man måste samtidigt titta på Irak, där USA precis avslutat den militära stridsinsatsen. Det finns fortfarande 50.000 soldater kvar i Irak för att stötta de irakiska säkerhetsstyrkorna. Motsvarande kommer att behövas även i Afghanistan! Detta sätt att hantera vår insats kan i värsta fall äventyra omvärldens uppfattning om vår Solidaritetsförklaring!

- Talibanerna får en möjlighet att ställa in klockan. Nu gäller det bara för dom att hålla ut ett tag till så har dom vunnit.

- Värst är dock att de civila afghanerna får en signal om att vi tänker lämna dom i sticket. I detta läge så måste dom för egen framtida överlevnads skull samarbeta med talibanerna. Vi riskerar då att tappa all lokal information om talibanerna och sänka säkerheten för förbandet.

Händelsen pekar också på det jag pekat på tidigare. Stridsfordon 90 löser inte alla problem nere i Afghanistan. En IED kan vara mycket kraftig och chockvågen kan slå sönder även en stridsvagn 122. Nej, lösningen heter inte i alla lägen mer skydd. I stället handlar det om fotpatruller för att nå ut till lokalbefolkningen och kunna ta talibanerna med överaskning. Att köra fram till en by med tunga fordon för att försöka fånga talibaner fungerar inte, dom drar sig bara undan i terrängen.

Norrmännen genomförde för ett tag sedan en lyckad operation där man körde in till en dal bredvid och sedan förflyttade sig till fots över bergen. De sypatisörer till talibanerna som man var ute efter togs helt och hållet med överaskning.

Jag skulle därför snarast vilja se trupptransporthelikoptrar nere i Afghanistan. De MEDEVAC-helikoptrar som vi skickar nästa år är kanske bra för att hjälpa till vid en eventuell skada, men trupptransporthelikoptrar kan innebära att trupperna undviker skada helt och hållet.

- Man undviker vägar och därmed IED.

- Man kan med mindre mängd trupp nå större områden och färdas snabbt. På så sätt så hinner inte talibanerna förbereda motståndet.

- Man kan fotpatrullera ute i byarna och komma i kontakt med lokalbefolkningen. På så sätt får man in mer information om t.ex. talibanernas rörelser i området och kan därmed ytterligare öka säkerheten.

Just nu gäller det dock att sända en tanke till grabbarna och tjejerna där nere och hoppas att allt går bra för den skadade soldaten.

DN, SvD, Wiseman

Uppdaterad 10-09-18, 15:13
Den skadade soldaten ska nu föras hem till Sverige. Bra, det tyder på att hans tillstånd är tillräckligt bra för transport.

Läget för den soldat som skadades igår när hans stridsfordon körde på en hemmagjord bomb i Afghanistan är nu stabilt. Han är vaken och klar och inriktningen är att han under söndagen ska transporteras hem till Sverige och Akademiska sjukhuset i Uppsala för vidare vård.

Valet har inneburit en ökad intensitet på talibanernas anfall på ISAF. Detta var dock inget oväntat och ännu så ser det ut som det kommer att kunna genomföras som planerat.

På valdagen inträffade flera granatattacker och andra våldsutbrott på flera håll. Flera dödsoffer krävdes.

I de regioner där talibanerna har stark närvaro har det varit betydligt svårare än runt Mazar-e-Sharif. Det påverkar givetvis deltagandet i valet.

The streets and bazaars were largely empty when polls opened at 8 a.m., and by noon there were reports that fewer than 100 people had cast ballots in southern Marja. More than 1,000 people — all men — had registered to vote in recent weeks. The population of all of Marja is about 80,000.
...
“The people were coming here to vote but the shooting stopped them,” said Abdul Bari, 20, the chief election worker at the high school, a small whitewashed building of about a half dozen rooms. Another election worker looked nervous as he sat idly at a table keeping an eye on a stack of ballots, each displaying color pictures of 53 candidates from Marja.

Att Afghanerna ens vågar ge sig ut och rösta är något att fundera på för svenska soffliggare. Det tyder också på att det trots allt finns en vilja att få det bättre och att trotsa talibanerna. FS19 gör ett bra jobb i Afghanistan. Hade vi inte varit där hade det kanske inte varit så våldsamt, men heller inte några fria val.

Avslutningsvis så rekommenderar jag varmt bloggen "efter bomben" för att se personliga erfarenheter hur den svenska sjukvården fungerar för soldater som skadats i strid.

DN, Expressen1, Expressen2, Expressen3

Uppdaterad 10-09-20, 22:08
Den skadade soldaten är nu hemma i Sverige.

Omkring klockan 15.30 i dag landade ambulansflyget med den skadade soldaten på Ärna flygplats i Uppsala. Där förflyttades han till en väntande ambulans som tog honom till Akademiska sjukhuset för vidare vård.
– Omhändertagandet har fungerat bra, ända från skadeplatsen i Afghanistan till Akademiska sjukhuset i Uppsala, säger Bengt Svensson, ställföreträdande chef för armétaktiska staben i Högkvarteret, som mötte den skadade soldaten på Ärna flygplats.

Expressen, UNT, DN

Uppdaterad 10-09-22, 14:13
En av soldaterna som var med i bakomvarande stridsfordon 90 beskriver händelsen för Sundsvalls Tidning.

När jag låg där i jordhögen och spanade efter fienden så slog det mig att just här är ett lämpligt ställe för en "secondary IED" som de ofta lägger ut. Jag kände ett obehag för någon sekund, stålsatte mig och tänkte "ja det är inte omöjligt att jag dör här inatt... huvudsaken det går snabbt". Sedan tänkte jag inte mer på det. Passade även på att skicka ett sms till pappa där jag låg och berättade lite kort vad som hänt och att jag var okej, skriver Joel i ett mejl till Sundsvalls Tidning.

Soldaten i fråga bloggar även för Fredssoldaten där han beskriver händelsen i mer detalj.

Plutonchefen berättade efteråt att när dem gick på IED så svartnade hela vagnen. Han hörde hur skytten skrek och frågade om de andra levde. Vagnen fortsatte rulla och han tyckte det var bra att föraren fortsatte köra ut ur situationen, han fick dock ingen kontakt med föraren och märkte att vagnen bara rullade av sig själv. Han luckade upp och hoppade fram till förarluckan för att se hur föraren mådde. Luckan gick ej att öppna trots ihärdigt sparkande, han klättrade bak till skyttesoldaterna fick ett "okej" tecken från dem att alla vara oskadda. Han beordrade fram en yxa för att slå upp luckan till föraren. Allt detta under tiden vagnen fortfarande rullar. Till slut fick han med hjälp av sin skytt upp luckan. Dem får stopp på vagnen halvvägs ned i ett dike.

Svar från FMV (uppdaterad)

FMV har nu kommit med ett underlag till Förvaltningsrätten i Stockholm som svar på Mowags överklagan på terrängfordonsupphandlingen. Man "bestrider ansökan och yrkar på att den avslås" med anledning av att Mowags Piranha inte uppfyller tre "skall"-krav. Det finns tydliga regler för detta i LOU, tidigare domar samt i förfrågningsunderlagets utvärderingsriktlinjer.

Vilka krav är det då som Mowag inte uppfyller?

- Krav SR267: "The sustained forward top speed of the vehicle driving on hard surfaced roads shall exceed 90 km/h.".

I sitt anbud har Mowag angivit följande:
"The sustained forward top speed of the PIRANHA III SE driving on hard surfaced roads shall be 90 ±5 km/h."

Vad Mowag angivit i dokumentet benämnt "Section 3 of the Baseline Vehicle Technical Specification" (bilaga 3.4 till Mowags ansökan om överprövning) kan inte ligga till grund för uppfyllelse av skall-kravet SR267 och utgör inte heller någon motstridighet i förhållande till det som Mowag uppgett i anslutning till skall-krav SR267. Den i dokumentet angivna uppgiften om 100 ± 5 km/h avser den av motorn begränsade hastigheten ("Engine-govemed speed") utan närmare uppställda förutsättningar om vägtyp, körsätt, m.m. I jämförelse med hur kravet i SR267 är formulerat är således fråga om väsentligt skilda uppgifter.

Inte heller kan det som Mowag angivit i bör-krav SR268 ligga till grund för uppfyllelse av skall-kravet SR267 eller utgöra någon motstridighet i förhållande till det som Mowag uppgett i anslutning till skall-krav SR267. För bör-krav SR268 har Mowag angivit en uppgift om 100 ± 5 km/h som avser topphastighet ("forward top speed"). För skall-krav SR267 har Mowag angivit en uppgift om 90 ± 5 km/h som avser bibehållen topphastighet ("sustained forward top speed"). Det senare innebär att hastigheten ska kunna bibehållas under lång tid, vilket ställer krav på motorstyrka, dimensionering av kylsystem, m.m. Det som Mowag offererat under bör-krav SR268 utgör således ett väsentligen begränsat åtagande i förhållande till det som angivits under skall-krav SR267. Det kan för övrigt noteras att Mowag i sitt anbud angivit att inte heller bör-krav SR268 har uppfyllts.

Jag kan inte annat än att hålla med om att FMV har helt rätt i sin analys av Mowags svar.

- Krav SR269: "The vehicle shall be possible to drive at an average speed of 85 km/h for at least 6 hours when driving on roads."

I sitt anbud har Mowag angivit följande:
"The PIRANHA III SE shall be possible to drive at an average speed of 85 km/h for at least 6 hours when driving on first class roads."

FMV har för skall-krav SR269 inte, på sätt som t.ex. gjorts såväl i ovan nämnda skallkrav SR267 som i bör-krav SR268, begagnat sig av formuleringen "hard surfaced roads"eller på annat sätt givit uttryck för kvaliteten på den väg som fordonet ska kunna hålla den genomsnittliga hastigheten på. Skall-krav SR269 är avsiktligen och med önskvärd tydlighet avgränsat på detta sätt och medför att Mowags angivelse av "first class roads" innebär en väsentlig avvikelse från förutsättningarna i skall-kravet.

Begreppet "first class roads" är därutöver inget allmänt vedertaget begrepp som föranlett FMV att göra annan tolkning av Mowags lämnade information än den som ovan redogjorts för. Angivelsen av "first class roads" utgör en uppenbar reservation av begreppet "roads" som angivits i skall-kravet. Påståendet om att angivelsen av "first class roads" därutöver i något avseende skulle möjliggöra en verifiering som annars inte hade gått att utföra saknar all fog och bestrids.

I detta krav kan jag förstå att Mowag hade funderingar kring typ av väg, men i stället för att själv sätta begränsningar borde man begärt ett förtydligande av kravspecifikationen från FMV som då hade gått ut till alla anbudsgivare.

- Krav SR294: "The vehicle shall be capable of towing another vehicle with the same weight on roads as well in terrain."

I sitt anbud har Mowag angivit följande:
"The PIRANHA III SE shall be capable of flat towing another PIRANHA III SE on roads as well in terrain (pneumatic brake and hydraulic steering system have to be operable) using only on-board tools with a driver in the towed vehicle.

The PIRANHA III SE shall be equipped with air brake connectors, following the requirements of STANAG 2604 ED.3 as a guideline and allowing to tow another PIRANHA III SE and being towed by another PIRANHA III SE."

FMV får inledningsvis påpeka att Mowags argumentation om "flat towing" helt saknar samband med frågan om Mowags uppfyllelse av skall-kravet. Uppgiften "flat towing" har inte utgjort grund för FMV:s bedömning om Mowags bristande skall-kravsuppfyllnad i nu aktuell fråga och hör följaktligen inte till målet. Härjämte vill FMV bestrida att FMV uppfattat Mowags lämnade information om "flat towing" på sätt som påstås av Mowag.

Skall-krav SR294 om bogsering av fordon är inte formulerat på sådant sätt att anbudsgivare får, såsom Mowag gjort, begränsa sitt svar till att avse viss fordonstyp. Såvitt avser förutsättningar för bogsering kan olika fordonstyper väsentligen skilja sig åt beträffande t.ex. rullmotstånd, m.m. Av skall-krav SR297 framgår därutöver att offererat fordon ska ha bogseranordningar i enlighet med standarden STANAG 4019. Påståendet om att olikheter i kopplingsanordningar skulle omöjliggöra skall-kravets uppfyllelse eller förhindra verifiering av detsamma bestrids därför.

Med andra ord så har FMV analys av Mowags anbud varit helt korrekt. LOU ger i och för sig FMV möjlighet att begära in förtydliganden från en offererande part, men ställer inte krav på detta. Många skäller på FMV:s kunskaper om att göra upphandlingar, men man måste samtidigt begära att industrin ska kunna svara på en upphandling på rätt sätt. När ett svar som ovan innehåller restriktioner i en kravbild så finns det alltid bakomliggande tekniska orsaker. Sedan kan man alltid misstänka att en annan leverantör som påstår att kravet går att uppfylla inte heller har rent mjöl i påsen, men där ska FMV:s tekniska experter kunna genomskåda ett överoptimistiskt svar och det kontrakt som skrivs ska innehålla vitesklausuler om det vid leverans visar sig att kraven inte uppfylls.

Uppdaterad 10-09-02, 16:50
Hägglunds verkar nu ha gett upp striden oavsett vad som händer med Mowags öveklagan. Man väljer därför att skära ner med 150 personer i Örnsköldsvik. Tragiskt för en liten stad givetvis, men det är inte längre Försvarsmaktens uppgift at fördela sin begränsade budget till att bibehålla arbetstillfällen inom svensk försvarsindustri.

Om (s) vinner valet så kanske direktiven ändras, men i sådana fall så måste Försvarsmakten få extra anslag för de extrakostnader som uppstår vid en beställning från svensk industri. Detta skulle kunna ske genom lån från Riksgälden som sedan den svenska Försvarsindustrin betalar tillbaka av sin kommande vinst. Är produkten så bra som alla påstår och svenska Försvarsmakten köper ett antal exemplar så borde exportsuccen vara ett faktum. Tyvärr visar exemplet med Gripen på att det numera med begränsade budgetar runt omkring i världens olika försvarsmakter inte längre är så enkelt.

Ett löjets skimmer (uppdaterad)

När man äntligen trodde att den feta damen sjungit ut i sista akten av upphandlingen av nya terrängfordon till Försvarsmakten så inträffar ännu ett överklagande! Den här gången är det dock inte Hägglunds utan schweiziska Mowag som överklagar.

Men Mowag i Schweiz lämnade på måndagseftermiddagen in en överklagan till förvaltningsrätten i Stockholm. Senare under dagen väntas rätten ta ställning företagets överklagan. Bifaller rätten överklagan kan FMV tvingas göra om upphandlingen.

Mowags Piranha åkte tidigt ut i utvärderingen. Liksom SEP så uppfyllde den inte "skall"-krav.

Man uppfyllde inte ett antal så kallade ”skall”-krav, bland annat relaterade till motorstyrka: fordonets hastighet och förmåga att bärga i terräng.

Nu anser företaget att upphandlingen var felaktig. Mowag, som sedan april formellt heter General Dynamics Land Systems Europé, har begärt inhibition, det vill säga att upphandlingen stoppas till den har granskats och Förvaltningsrätten fattat beslut om den gått rätt till.

Får Mowag igenom denna överklagan så är det snart slut med möjligheterna att göra offentliga upphandlingar. Många kommer säkert att klaga på FMV som upphandlare, men jag måste få hävda att det är på tok för enkelt att överklaga. Titta bara på de punkter som Hägglunds överklagade.

Enligt länsrätten hade FMV för kort anbudstid och gjorde otillåtna ändringar i underlaget, som på vissa punkter var oklart. De lämnade också oklara upplysningar till anbudsgivarna.

Faktum är att inget av detta argument gjorde någon skillnad på det faktum att AMV uppfyllde kravspecifikationen bättre än SEP (även bättre än Alligator efter BAE Hägglunds överklagan). Det verkar som reglerna enligt LOU - Lagen om Offentlig Upphandling idag innebär att produkten som vi upphandlar blir sekundär till sättet som vi upphandlar på. Leverantörerna av försvarsmateriel kommer därmed med all säkerhet i framtiden att ha fler anställda jurister än ingenjörer.

Vore jag lede fi så skulle jag därför starta ett bolag, vi kan kalla det för Maskirovka AB. Detta bolag skulle lägga anbud på alla svenska försvarsmaterielupphandlingar och sedan överklaga dom i all evinnerlighet. Därmed så skulle svenska Försvarsmakten få återgå till cykelskyttekompanier.

I de grekiska dramerna så gjorde man skillnad mellan komedi och tragedi (även om jag personligen har svårt att se skillnaden). Denna upphandling håller på att bli bägge delarna. En tragik för våra soldater som får vänta längre och längre på sina splitterskyddade fordon och en komedi (av den tragiska grekiska arten) när det gäller statens fortsatta möjligheter till offentlig upphandling. Nej, nu är det dags att slå näven i bordet och hävda att all försvarsmaterielupphandling är klassat som av "vikt för rikets säkerhet" och därmed göra undantag för LOA.

P.S: Det är inte en slump att jag valde den onda clownen från Stephen Kings "It".

Uppdaterad 10-08-23, 19:43
Ett par veckor verkar det ta innan vi vet om upphandlingen behöver göras om ytterligare en gång.

"Parterna, FMV och Mowag, måste få bemöta varandras argument innan vi kan komma med ett avgörande. Det kommer sannolikt att ta ett antal veckor", säger Åsa Backholm, föredragande av ärendet vid förvaltningsrätten i Stockholm.

Även BAE Hägglunds studerar givetvis med stort intresse utkomsten av dena andra överklagan.

BAE Hägglunds, som tidigare på måndagen meddelade att de inte tänker överklaga FMV:s beslut, har precis fått höra om stoppandet av upphandlingen när Mittnytt tar kontakt.
- Vi får följa det här noggrant nu, och se vad det landar i, säger Tommy Gustafsson Rask, marknads- och försäljningsdirektör på BAE Hägglunds

Enligt uppgift till Mittnytt ska nu FMV ha fyra dagar på sig att yttra sig i frågan till förvaltningsrätten.

En helt ny värld

Jag märker att det finns många som kritiserar FMV:s upphandlingar och tydligast så märks det i debatten kring våra helikopter- samt terrängfordonsupphandlingar. Tyvärr så är det mycket känslor och ganska så lite fakta som sprids.

Helikoptrarna har det sagts ganska så mycket om, så jag tänkte i stället fokusera mig på terrängfordonsupphandlingen som Patria nyligen vann för andra gången med sin AMV.

Med de tydliga direktiv som FMV har att hålla sig i från både den nuvarande regeringen och den förra så måste jag säga att upphandlingen har varit mycket lyckad. Några småfel i sak, men BAE Hägglunds överklagan resulterade ändå i att (den för stunden) bästa produkten vann.

Vilka spelregler är det då som FMV har att hålla sig till när det gäller denna typ av upphandlingar? Jag har fått en bra sammanställning av regelverket som jag gärna sprider vidare, då den på ett mycket bra sätt visar hur spelplanen ser ut i framtiden för vår "svenska" försvarsindustri.

Först en smula historik

Svenska försvaret har inte längre bara uppgiften att vara ett mobiliseringsförsvar med uppgift att försvara territoriet vid en eventuell invasion av Sverige. Försvaret skall idag kunna verka som ett aktivt säkerhetspolitiskt instrument för att försvara svenska intressen hemma, i närområdet eller globalt oftast tillsammans med andra nationers försvarsmakter i internationell samverkan. Kalla krigets förutsägbarhet, särskilt när det gäller Försvarsmaktens operationsområde (d v s svenskt territorium) och konfliktnivå (storskaligt krig och invasion), har förbytts i oförutsägbarhet. Försvarets förband ska kunna göra insatser ”här och nu”, varhelst i världen som svenska intressen finns att bevaka. Insatserna ska dessutom kunna ske över hela konfliktskalan (alltså inte bara i regelrätta krig) och kunna ske i samverkan med andra länder och organisationer. Sammantaget innebär detta krav på att Försvarsmakten snabbt och flexibelt måste kunna anpassas till olika säkerhetspolitiska, operativa och taktiska situationer.

Försörjningen av materiel till Försvarsmakten måste alltså kunna tillgodose snabbt förändrade behov. Förmågan att hantera förändrade behov i olika tidsperspektiv förutsätter en tillräcklig grad av handlingsfrihet, inte minst ekonomisk handlingsfrihet. Detta i sin tur innebär bl.a. att såväl ledtider som ekonomiska bindningar i materielförsörjningen måste reduceras. Dessutom innebär dagens säkerhets- och försvarspolitiska situation att det i många fall är viktigare att Sverige har materiel som är interoperabel med våra partnerländers materiel, att den är tekniskt mogen, funktionssäker och tillgänglig än att den i alla lägen har högsta möjliga tekniska prestanda.

Det här är en paradox som få svenskar förstår. Det gamla Kalla Kriget innebar en gigantisk hotbild mot Sverige, men samtidigt en balans mellan öst och väst som innebar att det i praktiken knappast skulle bryta ut ett krig i Sverige. Dock när kriget väl bröt ut så var erfarenheterna från VK2 att vi inte längre skulle kunna få den krigsmateriel vi behövde från utlandet. Alltså byggdes det upp en stark svensk försvarsindustri för att vi skulle vara självförsörjande samtidigt som vi kunde tåla långa utvecklingstider med vetskapen om att det skulle dröja innan anfallet kom.

Dagens hotbild är mycket annorlunda. Upplösningen av Sovjetunionen gav upphov till en massa nya oroshärdar. Sverige har anslutit sig till EU vilket innebär att vi har en gemensak utrikes- och säkerhetspolitik. Vi deltar aktivt på den internationella arenan för att få slut på konflikter som i det långa loppet även drabbar Sverige (flyktingar och t.ex. Heroin från Afghanistan). I denna nya "fredliga" värld så är Försvarsmakten mer insatt än någonsin tidigare.

De nya principerna för Försvarsmaktens materielförsörjning vilar på det faktum att den säkerhets- och försvarspolitiska kartan radikalt har förändrats. Dessa principer fastställdes slutligen av Riksdagen sommaren 2009 då riksdagen beslutade enligt regeringens proposition 2008/09:140 ”Ett användbart försvar”, men hade redan börjat växa fram några år tidigare.

Materielförsörjningsstrategin är således inte, som det ibland påstås i debatten, ”påhittad av FMV”, utan vilar på principer som är beslutade av svenska folket via sina valda ombud i riksdagen!
...
Dessa principer är i allt väsentligt förankrade över de politiska blocken då den i huvudsak bygger på den parlamentariskt sammansatta försvarsberedningens förslag. Värt att notera är också att huvuddragen redan föreslagits av tidigare regering, bl. a i den skrivelse som regeringen Persson överlämnade till riksdagen 16 mars 2006;

”Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Harpsund den 16 mars 2006
Göran Persson

Sid 33: ”En viktig och bärande idé med den vidareutvecklade strategin är att i dess tidiga faser först utröna möjligheterna till att tillgodose Försvarsmaktens behov utan att initiera nya utvecklingssatsningar och teknisk kravgenerering.

Genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system, och genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder bör fördyringar kunna undvikas.

I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra eller tillsammans med internationella samarbetspartners. Egenutveckling bör ske endast i undantagsfall.”

Hmm.. Göran Perssons insats i debatten som konsult för att försvara försvarsindustrins intressen kolliderar alltså tydligt med hans gamla politiska inspel...

Med andra ord så finns det på papper en bred politisk övertygelse om att FMV och Försvarsmakten skall köpa färdiga produkter och inte slösa pengar på utveckling. Detta är något som försvarsindustrin precis som övrig industri får sköta genom återinvesteringar av tidigare vinster. Kostnaderna för utvecklingen får sedan givetvis tas ut i form av ökat styckepris, men om inte produkten blir konkurrensmässig så får dom ta smällen själva.

Styrande faktorer vid upphandling

Den 1 januari 2008 trädde lagen om offentlig upphandling, LOU, i kraft. Lagen bygger i huvudsak på principer överenskomna inom EU. De som omfattas av definitionerna i LOU, och benämns upphandlande myndigheter, är statliga och kommunala myndigheter och aktiebolag.

Lagen stadgar hur en konkurrensupphandling skall gå till utan att för den skull stadga att all offentlig upphandling måste ske i konkurrens. Vissa villkor måste dock vara uppfyllda för att få rikta en upphandling till en leverantör. För försvarsmateriel med en total ordersumma överstigande 100 mkr krävs i regel att regeringen fattar beslut om att upphandlande myndighet får rikta upphandlingen, och då av ”Säkerhetspolitiska skäl”.
...
FMV upphandlingsprocess följer ett antal för fördefinierade steg, som i sin tur skall vara väl kända av presumtiva anbudsgivare. Upphandlingsprocessen är i huvudsak styrd av skrivningar i LOU.

Steg 1 – FMV ger ut och publicerar Anbudsinfordran (RFQ). I denna framgår bl a vad FMV efterfrågar i form av krav uppdelade på sk ”skallkrav” och ”börkrav”. Kraven i sin tur bygger dels på FM målsättningsdokument för efterfrågad produkt, dels rent kommersiella krav. ”Skallkraven” är s a s digitala och måste uppfyllas av de anbudsgivare som vill komma i fråga, ”börkraven” i sin tur används när de olika anbuden utvärderas.

En mycket viktig aspekt i all upphandling är kravspecifikationen. Här är Försvarsmakten mycket inblandad. Det går givetvis att få en bättre produkt än AMV om man har oändligt med pengar. Kanske SEP i framtiden kommer att bli en bättre produkt som säljer på den internationella marknaden, men vi behöver terrängfordon idag och inte om 10 år. Själv så skulle jag vilja ha F-22 till svenska Flygvapnet, men när inte ens USA har råd att fortsätta den utvecklingen så bör vi nog passa oss för att låta tekniken styra anskaffningen allt för mycket. Den svenska principen med "lagom" gäller numera även försvarsmateriel. Tyvärr så var det till stor del redan här som HKP 14 spårade ur. Kravspecifikationen ändrades flera gånger under anskaffningen och enligt helikopterutredningen så finns det idag mycket dålig spårbarhet till vem som egentligen krävde t.ex. en högre kabin.

Steg 2 – Kvalificeringsfas, där inkomna anbud kontrolleras, dels att anbudsgivarna fyller vissa grundkrav på ekonomisk stabilitet, struktur, produktionsförmåga och affärsjuridiska grunder, dels kontrolleras att anbuden i sig uppfyller de i anbudsinfordran beskrivna ”skallkraven”. Under kvalificeringsfasen kan dialog och diskussion med anbudsgivarna vara nödvändig för att klara ut att anbuden är rätt tolkade. Under denna fas får enligt LOU inte anbuden kompletteras eller förändras. Endast de anbud som uppfyller kvalificeringen får enligt LOU gå vidare till nästa fas.

Steg 3 – I utvärderingsfasen utvärderas de kvalificerade anbuden utifrån en på förhand delgiven modell och metod. Utvärderingsmodellen är väl känd av anbudsgivarna och publicerad redan i anbudsinfordran. I AWV upphandlingen utvärderades och betygsattes ca 250 ”börkrav” inom 43 delområden, sammanfattade i huvudområdena
- Systemprestanda (viktning 0,26)
- Pris (viktning 0,28)
- Anbudsgivarens åtaganden över systemets livscykel (viktning 0,08)
- Kommersiella villkor (viktning 0,23)
- Införandeplan (viktning 0,09)
- Projektledning (viktning 0,06).

Betygsskalan 0-10 användes, där uppfyllt ”börkrav” gav betyget 10,0. Under utvärderingsfasen kan förhandlingar genomföras med utvalda anbudsgivare, syftande till att förbättra anbuden så långt det är rimligt och möjligt. FMV kan välja att genomföra förhandlingar med en eller flera anbudsgivare, men bara de anbudsgivare som klarade kvalificeringsfasen.

Steg 4 – efter genomförd utvärdering och eventuell förhandling fattas ett s k tilldelningsbeslut och kontrakt skrivs med vald leverantör. Först när detta är gjort informeras alla anbudsgivare om resultatet av upphandlingen, d v s även de anbudsgivare som föll ifrån i kvalificeringsfasen.

Efter det att tilldelningsbeslutet är fattat inleds en överprövningsperiod om 10 dagar, där de anbudsgivare som inte får kontraktet har möjlighet att begära överprövning i förvaltningsrätten. Om ingen anbudsgivare begär och får överprövningsrätt, vinner upphandlingen laga kraft efter 10 dagar och produktion och leverans enligt kontrakt påbörjas.

Sammanfattningsvis så är detta ett mycket tydligt spårbart sätt att upphandla nya produkter och förmågor till Försvarsmakten. Upphandlingen av AMV följer de nya riktlinjerna (LOU och regerings direktiv) och kan användas som ett skolboksexempel på upphandling. Jag kan bara önska att alla framtida upphandlingar följer samma process!

Upps.. Jag kunde inte hålla mig. Jag stoppade därför in en smula Maiden för att avrunda detta inlägg...

Förvånande? Knappast! (uppdaterad)

Nu har äntligen dammet efter striden lagt sig och ut från slagfältet kommer Patria som segrare. En förlorare är BAE Hägglunds som inte bara förlorat denna order, utan även inför framtida beställningar förlorat sitt goda samarbete med FMV. Den stora förloraren är dock våra soldater som nu riskerar att få vänta ytterligare tid på att få splitterskyddade fordon att använda vid internationella insatser. Patria lovar dock att leveranstiden ska hållas.

The 113 vehicles ordered by the FMV will be delivered by the end of 2013 for making it possible the Swedish Army to have the operating capability with them during 2014.

BAE Hägglunds hot om att svenska arbetstillfällen kommer att förloras om inte dom får beställningen kommer nog inte att besannas då affären även innebär 100% motköp. Patrias VD Seppo Seppäle går nu ut med kritik mot de argument som framfördes då affären överklagades.

Detta märktes inte minst genom en debattartikel i DN 26/10 2009 där förre statsministern och nuvarande konsulten Göran Persson ifrågasatte beslutet utifrån att han ansåg svenska jobb vara hotade. Ett synnerligen märkligt påstående med tanke på att de fordon FMV beställt av Patria till stor del ska tillverkas i Sverige av svenska företag som Scania, Saab, SSAB och Åkers Krutbruk.
...
Vi ifrågasätter starkt påståendet att FMV:s val av Patria som leverantör av de 113 pansarterrängbilarna på något sätt skulle äventyra svenska jobb. Vi vill faktiskt hävda att vår AMV med motor från Scania och skydd från Åkers Krutbruk är lika svensk som det brittisk-svenska fordonet Alligator som till exempel uppges ha en motor från österrikiska tillverkaren Steyer.

Tyvärr så kom nog de svenska förlusterna i Afghanistan med som ett argument i debatten. Jag hävdar dock att bepansrade fordon inte alltid är den enda lösningen i Afghanistan. Som min bloggkollega på "Efter Bomben" skriver så upplevs bepansrade fordon mycket aggressiva och bidrar inte till att vinna lokalbefolkningens "Hearts&Minds". Fordon som t.ex. Galten har också problem att ta sig fram på de dåliga vägarna i Afghanistan. Dom är helt enkelt för tunga och har för hög tyngdpunkt. Där är Toyotabilar ett bättre alternativ. Liner som skydd för finkalibrig eld och splitter är dock ett minkrav! Men givetvis, när stunden så kräver så är bepansrade, minskyddade fordon ett måste.

Utkomsten av den nya upphandlingen är inte förvånande. Den kravbild som den nya upphandlingen skett mot är densamma som de ändrade krav som BAE Hägglunds överklagade. Tydligen så lyckades inte BAE Hägglunds sänka priset tillräckligt mycket eller så misslyckades man med att övertyga FMV om att den nya konstruktionen Alligator inte var en lika oprövad prototyp som SEP. Oavsett orsaken så är det just nu inga muntra reaktioner på beskedet i Örnsköldsvik.



Uppdaterad 10-08-14, 17:40
Det börjar höjas röster för att registrera alla lobbyister som påverkar svenska politiker. I fallet SEP vs AMV så är helt klart vår f.d. statsminister Göran Persson en av dessa.

Jag tycker att detta är en utmärkt idé då en av anledningarna till att det läggs en del mycket märkliga försvarsbeställningar är lobbyisternas inflytande. Se bara på alla gamla svenska generaler som numera sitter i styrelsen för diverse svenska bolag. I första hand är det givetvis inte för deras stora skicklighets skull, utan för deras kontakter på HKV och inom politiken.

Son of SEP (uppdaterad)

Upphandlingen av nya terrängfordon till Försvarsmakten går märkligt långsamt. Men i brist på svenska kunder så visar BAe Hägglunds lite egna initiativ. Tidigare har man utvecklat CV90xx serien för att kunna erbjuda britterna i FRES-utvärderingen. Det var dock en ganska så konventionell anpassning av CV90xx.

Nu har man dock tagit till vara på skyddsteknikerna och modularitetskonceptet från SEP och anpassat det till CV90xx under namnet Armadillo. Det här tycker jag är en mycket intressant utveckling. Se här för lite fakta (om än ganska så tunt) om Armadillo.

SEP är som koncept fortfarande en rullande utvecklingsplattform. Det är de konventionella fordonen som CV90xx och Bv206 med efterföljare som fortfarande är Hägglunds storsäljare och varumärke. Det gäller därför att på ett kontrollerat sätt få tidigare kunder av dessa fordon att vid nyanskaffning välja nya modeller som återanvänder erfarenheterna från SEP-programmet till att utveckla förbättrade versioner som kunderna känner igen. Armadillo kan mycket väl vara just detta. BAe är optimistiska och faktiskt, denna gång är även jag det!

Det är precis så här jag vill att svensk försvarsindustri ska agera. Inte hela tiden vänta på stöd från svenska staten, utan offensivt utveckla och marknadsföra sig själva och sina produkter. Har man inte tillräckligt bra produkter så kommer man att slås ut. Å andra sidan om produkterna håller vad dom lovar så finns det en stor marknad för just denna typ av fordon.

Lite reklamfilm...



Uppdaterad 10-07-19, 22:14
Upphandlingen av de nya terrängfordonen drar ut på tiden och FMV vill inte kommentera om orsakerna (annat än att många på FMV just nu har semester...).

Smutskastningen pågår dock som vanligt och att patria är inblandad i mutaffärer tas upp i diskussionen, men då glömmer man bort BAe:s mutanklagelser i försäljningen av Eurofighter till Saudiarabien, Gripen till Tjeckien, Österrike och Sydafrika m.m. När det gäller sätt att få beslutsprocessen att gå till det egna bolagets fördel så är nog alla inbvlandade företag lika goda kålsupare.

Intressant dock är att Volvo tillsammans med franska Nexter blandat sig i striden. Dom erbjuder an variant av VBCI. Här kan det verkligen bli en intressant diskussion om eventuella jobbtillfällen för svensk arbetskraft med flera av de offererande bolagen. Undrar om inte svenska politiker har fått en smula påtryckningar och att det i själva verket är just detta som drar ut på upphandlingen?

Uppdaterad 10-07-21, 00:03
Den sista augusti går anbuden ut och då måste FMV (och Regeringen) ha bestämt sig.

Stängt för sommaren

Det närmar sig industrisemestern då Sverige till stor förvåning för omvärlden helt stänger av alla telefoner, faxar och slutar svara på mail. Den flitige svenske arbetaren förvandlas över en helg till en pösmunk som ligger i hängmattan på sitt sommarställe eller äter glass på en strand iförd flip-flops och fula shorts. Trevligt för alla medarbetare som behöver vila upp sig, men det är en stor svaghet för svensk export som nog historiskt sett har kostat svenska staten stora summor i uteblivna affärer.

Vad är det då för intressant som ligger i "pipen"?

- Nytt terrängfordon till Försvarsmakten. BAe Hägglunds överklagade som bekant den förra affären och FMV tar därför god tid på sig denna gång för att säkerställa att allt sker på ett juridiskt riktigt sätt. Det ska bli intressant att se vad det är Patria/BAe erbjuder svenska staten. Har det skett stora förändringar jämfört med föregående erbjudande? Att Bae kommer med en radikal ändring i designen av SEP/Alligator redan klart. Borta är pivotsväng och elektrisk drivning till förmån för "klassisk" konstruktion. En intressant fråga om Patria skulle vinna är om det kommer till någon typ av motköp? Svaret på den nya utvärderingen skulle ha kommet den 1:a juni. Men eftersom FMV närmar sig sommarstängt så ser det ut som det kommer att dröja tills efter semestern innan vi får veta vem som vann.

- För Gripen har det stått still i Schweiz, Brasilien och Indienaffärerna. Schweiz ska med stor sannolikhet ha en folkomröstning, Brasilien ska välja ny president och Indien vet man aldrig var man har. Inget lär hända innan hösten i dessa affärer. Dock så har Saab medvind i form av MS20 beställning och fortsatt svensk satsning på en Gripen E/F. Men det är ändå exporten som är intressant. Malaysia har börjat visa intresse för Gripen. Frågan är vad grannlandet Thailand tycker om detta? Bara att Malaysia provkör Gripen kan ses som en smula "spioneri" av thailändarna. Men trots allt så är nog alla Gripenoperatörer glada om det kommer till några fler medlemmar i den exklusiva Gripen User Group, som kan vara med och dela på framtida utvecklingskostnader.

Under sommaren så är den intressantaste tillställningen (i mina ögon) flygmässan i Farnborough. Om det händer något inom flygvärlden så är det ofta här som nyheterna presenteras för allmänheten. Saab kommer att deltaga, men ännu finns inget listat på mässans hemsida om det är bara static utställning eller uppvisningsflygning. Det finns heller ingen information om Gripen Demo kommer att visas upp, men efter framgångarna i Indien så finns det stora chanser för detta.

Efter semestern kommer allt att ta fart igen.

Den 1 augusti ska den nya exportstödsmyndigheten dra igång. Riktigt vilka uppgifter som ska ligga på denna myndighet respektive FMV är inte helt klart. Inte heller hur samarbetet med industrin ska gå till. Man vill nog från statligt håll inte ha allt för djup kännedom om eventuella bivillkor i motköpskontrakten. Samtidigt vill industrin gärna få till den typer av samarbeten som endast svenska staten kan erbjuda som t.ex. utbildning av tekniker och piloter samt internationella övningar.

Eder CI tar snart också semester. Vi får se hur många inlägg det blir under sommaren beroende på väder och vind.

Är teknik lösningen?

Det här inlägget är för en ingenjör som att svära i kyrkan, men faktum är att teknik löser inte alla problem!

Saab presenterar i Ny Teknik ett aktivt system som är tänk att slå ut robotar och granater innan dom träffar ett fordon. Det ser imponerande ut när man testar detta på ett övningsfält, men verkligheten är oftast tuffare än labbmiljön. Liknande system har utvecklats för att med laser slå ut inkommande robotar som skjuts mot civila passagerarflygplan. Men den tekniken är ännu inte riktigt mogen och bl.a. Saab har därför varit med och levererat klassiska motmedelssystem i form av remsor och facklor som ska avleda inkommande robotar. Men mot ett "dumt" vapen utan målsökare och stursystem som RPG eller tunga maskingevär funkar dock inte denna enklare teknik. Sensmoral: Ju dummare vapen desto smartare motmedel krävs...

Tanken är därför bra, men det finns ett antal aspekter man bör fundera på innan man ger sig in på detta utvecklingsspår.

- Hotet i Afghanistan är framför allt IED. Där är det endast passivt skydd som fungerar samt möjligtvis i framtiden sensorer som kan detektera nedgrävda IED. Framför allt är det dock en aktiv underrättelsetjänst och god kontakt med lokalbefolkningen som gör att man kan undvika att bli anfallen. USA och England satsar just nu enbart på att förstärka minskyddet i sina fordon. Det är hotet i Afghanistan som gäller och inte ett framtida krig i Europa mot en fiende med sofistikerade vapen.

- Systemen går att mätta. I Irak och Afghanistan används ofta en teknik kallad RPG Volley, d.v.s. flera RPG skjuts samtidigt. Med stor sannolikhet beror det i dagsläget på att skyttarna är ganska så dåliga och att man vill minimera exponeringstiden. Men om motmedelssystem börjar användas så kan denna teknik användas även för att överlasta sensorerna. En liknande teknik användes av det svenska attackflyget och marinen med Rb 04/Rb 15 för att anfalla stora ryska fartygskolonner på väg över Östersjön. Flera enheter (fartyg/flygplan) fällde många robotar samtidigt där tidpunkten i målet synkroniserades. Ett motmedelssystem på ett fartyg kanske sköt ner de två första, men den tredje tog sig igenom.

- Systemen fungerar inte på hur korta håll som helst. USA hade tankar på lätta stridsfordon med aktiva system (Future Combat System), men erfarenheterna från framför allt Irak pekar på att vid strid i bebyggelse så är det så korta skjutavstånd att systemen inte hinner reagera. RPG-7 har en hastighet på 295 m/s (initialt 115 m/s). 200 ms reaktionstid motsvarar då 59/23 meter. Kör man i öppen terräng eller på breda väger så räcker reaktionstiden till. I en trång gränd kan det bli värre. FCS fick därför stryka på foten i USA:s försvarsbudget till förmån för minskydd i form av MRAP.

- Hur gör man med trupp och civila i närheten? Det lär bildas en hel del splitter som kan skada omgivningen när systemet aktiveras och en missil skjuts sönder. När systemet är aktivt kommer det att vara riskzoner kring detektorn (mikrovågor är inte hälsosamma, vilket användarmanualen till din mikrovågsugn i köket lär bevisa) och enheten som skjuter iväg motmedlet (risken finns alltid för vådaskott). Den som står mellan utskjutningsenheten och den inkommande missilen lär dö lika snabbt som om missilen i sig hade träffat. Med stor sannolikhet kommer det därför att krävas en hel del säkerhetsfunktioner som stänger av delar av skyddet om man t.ex. åker med öppen lucka eller har en tornskytt.

- Till slut så blir det dyrt med liknande skydd. Alltså kan inte alla fordon skyddas. Med stor sannolikhet så är det dessutom tungt och kräver en hel del ström. Då är vi framme vid att de enda fordon som kan få dessa system är de som är både viktiga och tunga.

Vi får se upp så att vi inte får en ny medel -motmedel utvecklingsspiral som liknar den som den medeltida riddaren genomgick. Till slut var han så tung och dyr att endast de rikaste kungarna hade råd att ha ett par stycken i sin armé. Engelsmännen gav systemet nådastöten vid det berömda slaget vid Agincourt 1415 där de franska riddarnas rustningar stod sig slätt mot de engelska långbågarnas kraft i kombination med mängden av bågskyttar (en teknik som i mycket liknar RPG volley). Om vi bara har ett fåtal dyra fordon kvar så kommer vi inte att våga använda dom och varje förlust kommer att kunna vara avgörande för chansen att våra operationer ska kunna lyckas. Dom enda som är glada över dyra fordon är försäljarna. Tunga fordon lär också ha mycket svårt att ta sig fram på dåliga vägar som i t.ex. Afghanistan.

Man har också glömt Clausewitz teorier om friktion och krigets dimma. Friktion är helt enkelt oväntade saker som enligt Murphys lag alltid dyker upp, t.ex. att en ledning går av i systemet. Krigets dimma betyder att ett system kanske inte ser allt. Det kan bero på fysiska aspekter som att t.ex. damm virvlar upp kring fordon under rörelse i Afghanistan. Detta damm kan nog ställa till ett elände för en detektor. Förr eller senare så kommer det dessutom att dyka upp motmedel mot mikrovågssensorerna på samma sätt som man idag kan störa GPS och laser.

Jag förespråkar därför hellre lösningar med passiva minskydd. Dom funkar oavsett om batteriet tar slut eller inte.

- Underreden som är vinklade och leder av explosionen.

- Utrymmen för besättning och passagerare som är upphängda i chockdämpare för att minska effekten av tryckvågen som annars riskerar ge svåra fot, ben och ryggskador. Inredningen ska vara anpassad för att inte ge upphov till skador när ett fordon lyfts någon meter upp i luften av en kraftig smäll.

- Vägar ut för en tryckvåg. En träff av en RPG eller liknande vapen med RSV smälter ett hål i skrovet och dessa bitar tränger in i skrovet. Besättningen dör oftast inte av själva splittret, utan av tryckvågen.

Morgonsur har ett intressant inlägg som visar på effekten av tryckvågseffekten respektive konsekvenserna när säkerheten förhindrar att skyddstekniken fungerar.

Andra passiva skydd som fortfarande fungerar bra mot många pansarvärnsvapen är galler som löser ut RSV stridsdelen på säkert avstånd (á la Stridsvagn S) och reaktivt pansar. Idag är hotmiljön som vi ska möta den som finns i Afghanistan och då är det framför allt minskydd vi ska fokusera på och inte nya tekniska lösningar. Men den dag som talibanerna kommer över mer sofistikerade pansarvärnsvapen som t.ex. Javelin eller MLAW så ligger vi illa till...



P.S: Bilderna i detta inlägg är på en Cougar MRAP som träffats av en 250 kg IED (en RPG inehåller en sprängsats på ett par 100 gram och en stridsvagnsmina 5 har en sprängsats på 10 kg). Alla i besättningen överlevde! Chauffören bröt ett par revben då fordonet lyftes (väger 17 ton) av smällen så att han träffade ratten.

Många julklappar, men vem betalar? (uppdaterad)

På den försvarsmateriella sidan har det varit många glada överraskningar den sista tiden. Ubåtsprojektet A26 kom med i materielplanen likaom andra projekt som t.ex. roboten Meteor för Flygvapnets Gripenflygplan. Det senaste är att Regeringen avser att köpa in helikoptrar för att ha som en "gapfiller" fram tills dess att HKP 14 är operativ. Med stor sannolikhet avser detta amerikanska UH-60 Blackhawk.

Allt detta är givetvis bra, men var finns pengarna? A26 och Meteor har funnits med ett tag, men nu när det dyker upp extra helikoptrar som vissa bedömare anser kommer att hamna på ca 3,5 miljarder kronor så finns det stora risker för svarta hål. Då vi nu är djupt indragna i Afghanistankonflikten och vi under året sätter upp NBG 11 så behövs det pengar för att utbilda personalen för dessa missioner. Tyvärr så har det de senaste 10 åren utkristalliserats ett standardiserat sätt att hantera svarta hål och det är att dra ner på verksamheten. Då ca 50% av Försvarsmaktens budget är materiel och ca 40% är fasta kostnader, som löner och hyra av lokaler från FortV, så blir det inte mycket över. Redan en 5% neddragning av budgeten innebär en 50% neddragning av övningstillfällena. Ny materiel utan utbildad personal innebär bara att vi fått funktioner och inte förmåga.

Förslag på hur vi går vidare för att finansiera dessa projekt:

- Stoppa HKP 14 projektet! Kan Sydafrika hoppa av A400 programmet med motivering av de stora förseningarna så borde Sverige kunna hoppa av HKP 14. Saab har vissa intressen p.g.a. det taktiska stöd- och ledningssystemet TMS, men detta program har gått mycket dåligt för Saab, så dom lär nog inte gråta allt för mycket utan kan fokusera på Gripen E/F satsningen. Låt i stället UH-60 Blackhawk bli en permanent lösning. Gångtidsförläng tills vidare HKP 4 för att träna personal på tills vidare i Sverige och för att stötta NBG 11 utbildning. Stoppa HKP 10 missionen i Afghanistan och låt dessa helikoptrar användas i sjöräddningen. Gärna som en del av Kustbevakningen enligt amerikansk modell (se Air Forces Monthly april 2010). Samarbetet och utbytet mellan Kustbevakningen och Försvarsmakten borde öka. Fortsätt med det svenska deltagandet i den Norska helikoptermissionen i Afghanistan för att bygga upp kunskapen i Sverige om underhåll i dessa miljöer. På så sätt så fokuserar vi våra ansträngningar i helikopterfrågan på ett fåtal typer och ger Helikopterflottiljen den "time-out" som SHK krävt efter de senaste årens alla haverier.

- Låt A26 finansieras delvis av Näringsdepartementet i stället för att låta Försvarsmakten hålla på med industristöd. A26 är bra för svensk export och ser till att Sverige kan fortsätta vara världledande på tysta ubåtar, men då krävs det separata pengar som ska investeras av staten som dom senare vid export kan kräva tillbaka av industrin.

- Kräv motköp i samband med köpet av stridsfordon till Armén. Finland har en hel del att erbjuda om Patrias AMV skulle vinna igen. Varför inte köpa upp flygutbildning av våra svenska piloter? Det är trots allt Patria som driver den finska flygskolan. Då kan vi lägga ner vår egen flygskola och effektivisera Flygvapnets organisation.

Se även Forsno, Tokmoderaten och Wiseman i samma ämne...

Uppdaterad 10-04-11, 21:01
Oppositionen är splittrad om de nya materielanskaffningarna. (s) stöttar som vanligt "svensk" försvarsindustri, medan (mp) i mina ögon tänker helt rätt med att försvarsmateriel ska anskaffas i första hand för strategiska behov och inte som industristöd. Nackdelen med (mp) försvarspolitik är att det är ganska mycket som dom är emot och väldigt lite som dom är för. Nya helikoptrar verkar dock inte ligga i någon av oppositionspartiernas smak.

Allan Widman välkomnar satsningen på UH-60 och vill även stoppa anskaffningen av HKP 14. Vi får hoppas att han får tillräckligt med stöd från sina kollegor i alliansen.

Uppdaterad 10-04-18, 22:31
Budget för A26 finns i materielplanen, men var tas pengarna för de nya helikoptrarna? Att bara ta det från att stryka L10 räcker inte till då L10 skulle vara ett utvecklingsprojekt under ett antal år, d.v.s. pengarna låg i framtiden. Anskaffning av Blackhawk blir med stor sannolikhet ett FMS-case mot USA där stora delar av pengarna ska betalas in i förskott. Beställer vi dessutom bättre begagnat kan vi få helikoptrarna mycket snart.

I vårbudgetpropositionen står det följande om "Förstärkt helikopterkapacitet" på sid. 57.

För att finansiera ett framtida beslut om anskaffning av ett nytt helikoptersystem samt drift, utbildning m.m., med en rimlig säkerhetsmarginal, bedömer regeringen att ett utrymme uppgående till ca 4,7 miljarder kronor skulle behöva frigöras inom Försvarsmaktens nuvarande investeringsplan. Regeringen bedömer i nuläget att dessa medel kan frigöras bl.a. genom avveckling av äldre helikoptersystem, avbrytande av vissa modifieringar av helikopter 15, sänkta ambitioner för ännu inte beställda stridsstödfartyg, reducerad ambition i utveckling och anskaffning av nya ledningssystem och vissa skyddssystem samt genom att inte vidareutveckla robotsystem 55C.

Till detta kommer ett behov av att delvis senarelägga vissa materielprojekt. Bland annat kan ett mindre antal av de splitterskyddade hjulfordon och bandvagnar som enligt tidigare planering beräknades tas i operativt bruk senast 2014, senareläggas. Vidare bedömer regeringen att det är möjligt att senarelägga den planerade modifieringen av två korvetter av Göteborgsklass. Regeringen avser att begära in ytterligare underlag från Försvarsmakten avseende avvecklingar, reduceringar och senareläggningar av materielprojekt.

Konsekvenserna av de ovan redovisade senareläggningarna för omställningen till ett tillgängligt och användbart insatsförsvar bedöms uppvägas väl av den ökade förmåga och användbarhet som ett nytt medeltungt helikoptersystem skulle medföra. Senareläggningarna bedöms inte heller leda till några försämringar i materielförsörjningen av de svenska förband som deltar i insatser internationellt.

Det som är lite intressant i denna budgetproposition är att Regeringen förekommer sin egen helikopterutredning som ska presentera sitt resultat i juni. vad händer om dom säger något annat?

En annan intressant läsning är de "besparingar" som FM gjort och som Tolgfors slagit sig för bröstet med (se sid. 249).

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 2,1 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvisade medel i statsbudgeten. Huvudförklaringen är de förseningar som uppstått i leveransen av helikoptersystem 14. Leveransförseningarna gör att utbetalningarna för 2010 uteblir och att utgifterna till följd av detta sänks med 1,5 miljarder kronor jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2010. Utgifterna skjuts i stället framåt i tiden.

D.v.s. inga besparingar, utan bara pengar som ska ut i framtiden om vi fortsätter med anskaffningen av HKP 14. Läge för att hålla inne med dessa pengar? Får vi ökad budget om några år för att ge tillbaka de pengar vi sparar i år?

Hmm.. Vi får se vad FM svarar på detta pusselarbete...

Den eviga tvåan (uppdaterad)

Sven Nylander brukade kallas för den eviga fyran för att han aldrig kom på pallplats i de stora sammanhangen. I försvarsmaterielsammanhang finns det ingen prispall och tvåan är därmed den största förloraren. Som jag tidigare skrivit om så hoppades BAE Hägglund på att engelska försvaret skulle beställa Stridsfordon 90. Nu har även den affären gått dom ur händerna.

Ordern går i stället till amerikanska konkurrenten General Dynamics. Därmed hotas 450 jobb på BAE:s fabrik i Newcastle, England, efter 2014, rapporterar Örnsköldsviks Allehanda på nätet.

En första delorder om 600 fordon värd 25 miljarder kronor var vad BAE Systems Hägglunds hade hoppats på. Nästa delorder handlar om 700 fordon. Det företag som får första ordern bedöms ha stor chans även på den andra.

Nu blir i stället den nya FMV upphandlingen destå viktigare. Den här gången erbjuder BAE Hägglunds SEP maskerad som Alligator. Alla tekniska innovationer som eldrift och pivotsväng är nu bortplockade till förmån för lägre pris och leveranssäkerhet.

Forsno har helt rätt. Hägglunds har börjat förstå att det alltid är kunden som har rätt. Frågan är bara om Alligator blir billigare än AMV och om minskyddet är så pass mycket bättre som Hägglunds anser? Vi får hoppas på att vi slipper politiska inlägg i debatten från t.ex. Göran Persson som på tvivelaktiga konsultuppdrag åter argumenterar om stöd för svensk försvarsindustri. Kan BAE Hägglunds inte vinna på egna meriter så förtjänar dom inte segern.

En spännande upphandling lär det i varje fall bli och för att citera Highlander: "There can be only one!"

Uppdaterad 10-03-24, 07:41
Nu kommer nya uppgifter i pressen som pekar på att upphandlingen av FRES pågår. BAE Hägglunds har lovat att lägga större delarna av produktionen i England. Den ursprungliga uppgiften presenterades av Financial Times. Jag litar inte helt på Ny Tekniks uppgifter, då varken FT eller pressen i Örnsköldsvik har gått ut med ändrade uppgifter.

Men skulle NT visa sig ha rätt så innebär det för Örnsköldsviks del att man kanske inte deppar lika mycket som vid det första beskedet, men att det trots allt inte blir lika många arbetstillfällen i Sverige som man trodde från början. Detta är nackdelen av att ägas av ett utländskt bolag. Bara för att BAE Hägglunds tar hem en order innebär det inte pengar till Sverige eller ens arbetstillfällen.

Det verkar som engelsmännen har lärt sig av Brasilien att det lönar sig att gå ut med dubbla budskap för att sätta press på sina leverantörer. Hmm... Något för FMV kanske?

Ut ur garderoben

Det dunsade till i min hall när posten kom och bland all reklam så låg både senaste numret av Försvarets Forum (nr 9, december 2009) och Protec (nr 3, 2009). Till min glädje så så jag att bägge tidningarna satsat stort på att gå ut med mer information i två av de affärer som diskuterats mest i pressen under året nämligen helikoptrar och terrängfordon.

Terrängfordon
I Protec finns ett långt reportage som handlar om den avbrutna upphandlingen av terrängfordon. Tyvärr så har den inte ännu kommit i digital utgåva ännu på nätet, men lär dyka upp snart på den här sidan.

Artikeln "Uppdrag: Snabb leverans av pansarterrängfordon" är mycket läsvärd eftersom FMV inte försöker att skylla ifrån sig utan bara redovisar fakta. Projektledaren Anders Carell talar tydligt om att han från början var en av de ursprungliga inspiratörerna till SEP-konceptet.

"Någon har fortfarande kvar servetten där den första SEP:en tog form. Tanken väcktes när vi efter kalla krigets slut köpte en stor mängd fordon från de dåvarande öststaternas överskottslager. Vi funderade då på vad dessa fordon skulle ersättas med i framtiden. Det handlade om så stora mängder att det måste bli ett relativt billigt fordon. Vi talade om flera tusen fordon och tyngdpunkt på bandgående fordon för svenska förhållanden."

Nu blev framtiden mycket annorlunda och det mycket snabbt.

- Invasionsförsvaret har ersatts med ett mindre insatsförsvar
- ÖB har antagit en ny materielförsörjningsstrategi. Alla materielprojekt skall bedömas efter kostnad, effekt och handlingsfrihet.
- Engelsmännen hoppade av samarbetsprojektet vilket innebar att Sverige skulle få bära alla kostnader.
- När FMV fick uppdraget skulle det utföras i konkurrens och uppfylla fem olika roller mot SEP 16. Det skulle vara enbart hjulgående och internationella insatser hade mycket hög prioritet.

En mycket bra kommentar angående royaltyfrågan var att "det står leverantören fritt att bedöma produktens marknadspotential och därigenom lämna bästa möjliga erbjudande." Hägglunds har med andra ord gjort samma miss som Saab gjorde med Gripen till Österrike. Man trodde att affären var klar och ansträngde sig inte tillräckligt mycket.

Att FMV valt att inte överklaga Länsrättens dom tycker jag är mycket klokt. Det är bättre att göra om upphandlingen för att Försvarsmakten så fort som möjligt ska få ett nytt terrängfordon. Om inte Hägglunds då ändrar sin prismodell så lär det med stor sannolikhet inte bli SEP den här gången heller.

Helikoptrar
I Försvarets Forum beskrivs "jakten på helikoptrar". Här finns en intressant sammanställning av bakgrunden till varför vi har så stora problem just nu i Försvarsmakten.

Grundtanken var helt rätt. Att ersätta flera olika system med ett gemensamt, HKP 14. Felet som gjordes är som alla nu är medvetna om att kravspecifikationen blev för omfattande och produkten har hittills inte kunnat uppfylla dessa krav.

Därför så uppstod ett behov av helikoptrar för NBG 08. Man beslutade om att bygga om ett par HKP 10 som stod under avveckling. Den upphandlingen drog också ut på tiden, så i stället gjordes en snabblösning med HKP 4. Märk väl utan bl.a. motmedelssystem som både HKP 10 och HKP 14 har.

Att regeringen 2007 lagt fram förslag på en insats i Afghanistan anser jag med nuvarande helikopterpark vara helt orealistiskt, men det är nog det som startat hela diskussionen i pressen. Om FM hade varit kloka hade man sagt nej redan från början i stället för den utdragna affär som det nu blivit. Nu har det blivit en bra lösning där USA förstärker sin helikopternärvaro. Frågan är vad Sverige gett i motköp? En garanti att vi stannar och eventuellt förstärker i Afghanistan? Ingenting är gratis i denna värld och är man fattig får man arbeta för maten.

Hade inte FM och FMV fått politiska styrningar om att göra en samnordisk upphandling hade vi idag troligtvis haft Sikorsky S-92, eller ännu hellre Sikorsky UH-60 Blackhawk. Kan vi dessutom kalla slutresultatet samnordiskt? Norge, Sverige och Finland har alla olika helikoptertyper.

Slutsats
HKP 14 är ett tydligt exempel på vad som kan hända om man får för många politiska styrningar och en orealistisk kravspecifikation. Detta i kombination med en upphandling där det är svårt att avbryta ett kontrakt eller kräva viten från leverantören gör att vi står där vi står. Avbrytandet av SEP är ett sätt att äntligen köpa en produkt efter en ärlig utvärdering baserat på realistiska krav. FM vill inte ha det bästa för det kräver en oändlig budget. FM vill ha det bästa som budgeten tillåter och det idag och inte om x antal år efter att en nyutveckling skett.

Det är dock bra att FM äntligen är öppna med alla detaljer. Det gör att alla spekulationer kan stoppas i förtid och att beslutsunderlaget till våra politiker blir bättre. Samt att det skapar lite bättre PR för allmänheten att vi trots allt vet vad vi gör.

Upp med mungiporna (uppdaterad)

BAe Hägglunds i Örnsköldsvik ska nog inte räkna med att vinna den kommande upphandlingen av terrängfordon till Försvarsmakten. SEP är helt enkelt för dyr och har för oprövad teknik.

Men det finns ljus i slutet av tunneln. Som jag har berättat tidigare så offererar BAe Stridsfordon 90 till England i den s.k. FRES upphandlingen. Nu beställer Frankrike 53 stycken BVS10 MkII. Tydligen har även den franska upphandlingen behandlats i domstol). Detta borde innebära att de varsel som lades i somras inte behöver genomföras.

Bandvagn 206 och dess efterträdare är en internationell exportsuccé som byggde upp Hägglunds goda rykte. Den är inte speciellt bra bepansrad, men tar sig fram på ett utmärkt sätt i all terräng. I den engelska pressen har det varit en del kritik avseende Viking beroende på dess lägre skyddsgrad och ett par dödsfall i samband med IED. Planer finns på att byta ut Viking mot mer bepansrade fordon, men detta beslut kritiseras av soldater i engelska armén.

You have to remember that Vikings were deployed to fill a very specific function," said Amyas Godfrey, a former infantry officer and fellow of the Royal United Services Institute thinktank, referring to the bridges and canals of the "green zone" along the Helmand river.

The Viking is a tracked vehicle, unlike the heavier Mastiff armoured troop carrier. "You are sacrificing mobility for protection but mobility is itself a form of protection", said Godfrey.

Fordon i Afghanistan är känsliga för överfall med IED, minor och RPG. Detär ofta lätt för talibanerna att lägga sig i bakhåll eftersom det finns få bra vägar för transporter. Fördelen med Viking är att man fordonen kan färdas vid sidan av vägarna och helt enkelt undvika de ställen som i vanliga fall används för att placera ut sprängladdningarna. nackdelen är givetvis att i de fall som man ändå tvingas färdas på normala vägar har man ett lägre skydd. Frågan är om inte Viking trots de dödsfall som inträffat, ändå inte räddat fler liv då man kunnat undvika troliga överfall? Här är en liten reklamfilm från Afghanistan.

Mycket vill ha mer heter det, men nu borde i varje fall kommunledningen i Örnsköldsvik inte bekymra sig om SEP eller inte SEP de närmaste åren.

Uppdaterad 09-11-30, 21:25
I SEP diskussionen kom det ofta upp affärer som missats på grund av saknad svensk anskaffning. Kanada var en av dessa. Men har BAe Hägglunds verkligen tappat Kanada? FLCV - Family of Land Combat Vehicles har en fas kallad CCV - Close Combat Vehicle. 108 fordon med en option på 30 fler är under anskaffning. Kontraktet ska läggas i mitten av 2011 med IOC- Initial Operational Capability 2012 och FOC - Full Operational Capability 2015. CV90 är ett av de påtänkta fordon. Återigen försäljning av ett beprövat koncept. Upphandlingen av CCV har tyvärr den senaste tiden fördröjts, så beslutsdatumet 2011 kan bli förskjutet.

Om nu BAe Hägglunds är smarta och börjar arbeta som alla annan industri (mobiltelefoner m.m.) och slutar luta sig mot statliga garantier så bör man se till att maximera vinsterna av att sälja Stridsfordon 90 till att kunder som vill ha en "Här och Nu" lösning, precis som Patria gör med AMV. Från denna försäljning tar man en del av vinsten och investerar i forskning och utveckling, t.ex. SEP. Att svenska staten stödjer svensk försvarsindustri är OK. Att svenska staten stödjer svensk försvarsindustris aktieägare är en helt annan sak. Hur mycket vinst ska en aktieägare kunna ta ut ur ett bolag som hålls under armarna av svenska staten? Vi kanske ska återköpa Celsiuskoncernen?

Det otänkbara har hänt (uppdaterad)

Fem soldater skadades (varav två allvarligt) och deras tolk dödades när deras patrullbil körde på en IED-Improvised Explosive Device ca 40 km väster om Mazar-e-Sharif i Afghanistan. Den lättast skadade soldaten har fått återvända till den svenska campen.

Tolken var av afghanskt ursprung, i 20-25-årsåldern och anställd av Isaf. Hans anhöriga kom till den svensk-finska basen i Mazar-i-Sharif där de togs om hand av personal och tolkkollegor. – De kommer att få tid att sörja men självfallet erbjudas stöd och hjälp såsmåningom, sade Klingberg.

Enligt honom ska ingen av de sårade soldaterna vara livshotande skadad. En hade dock skadats så svårt i benen att det föreligger risk för begränsad rörlighet i framtiden.
– En fick också ganska allvarliga ryggskador med oklara framtidsutsikter. Övriga fick spräckta trumhinnor, ansiktskador och en bruten arm, sade Klingberg.

Jag hoppas bara att inte pressdrevet startar på grund av detta. Galten är ett skyddat fordon för att klara vanliga minor, men även ett stridsfordon 90 kan ha problem med IED som i många fall har sprängkraft som är flerdubbelt vanliga fordonsminor. Vi ska i stället vara glada över att de lätta Toyota jeeparna inte längre används.

I patrullen ingick en svensk ambulans med sjukvårdare och sjuksköterska. De ställdes inför en mycket svår uppgift: att ta hand fem skadade. Hittills har norska eller tyska helikoptrar undsatt skadade svenskar snabbt. Men nu dröjde det två timmar innan en ambulanshelikopter kunde landa. Det var en amerikansk Black Hawk-helikopter som flög de fyra svårast skadade till det tyska militärsjukhuset Marmal i Mazar-e-Sharif.

Det vi givetvis ska kritisera är att det tog lång tid innan dom blev hämtade av en helikopter, men faktum är att en svensk helikopter hade inte nödvändigtvis förminskat denna tid. Förutom möjligtvis att det funnits en extra helikopter på plats i landet. Det Försvarsmakten har gjort är att basera en Tp-84 Herkules på Marmal-basen i Afghanistan, vilket har medfört att framför allt de tyngre tyska helikoptrarna frigjorts för att ha större möjligheter till MEDEVAC.

Det vi svenskar måste vara beredda på är att hotbilden har ökat betydligt de senaste månaderna i norra Aghanistan. USA:s insats i Helmand provinsen i södra Afghanistan verkar ha fått en del talibaner att försöka slå till i enklare områden. COIN tatiken bygger också på att trupperna ska röra sig mer bland lokalbefolkningen och gärna i lättare fordon. På så sätt bygger man upp ett forstroende hos lokalbefolkningen, men givetvis tar våra soldater också större risker.

Jag bara hoppas att det inte startas någon ökad svensk debatt om att ta hem våra trupper från Afghanistan. I så fall så har allt det vi gjort hittills inte haft någon betydelse. Faktum är att en sådan debatt kan försämra säkerhetsläget för svenskarna, då talibanerna kommer att inse att om dom fortsätter så kan dom kanske få svenskarna att dra sig ur ISAF. Om ett land lämnar Afghanistan så finns det möjlighet fler följer med. Carl Bildt som befinner sig i Afghanistan just nu bör i stället besöka svenskarna för att visa svenska regeringens stöd och att vi inte låter oss skrämmas bort.

Fokus just nå måste vara att se till att killarna får bästa möjliga vård samt att stödja de övriga i förbandet nere i Mazar-e-Sharif. Gör som jag och tänd ett ljus för att visa ert stöd för de skadade och deras familjer!

Uppdaterad 09-11-11, 20:33
Carl Bildt hade bara tid för ett telefonsamtal för att sedan åka hem till ett regeringssammanträde. Uselt Carl! Du hade världens läge att visa att svenska politiker verkligen bryr sig om våra soldater i Afghanistan, samt att visa talibanerna att vi står enade mot dom. Men icke...

Uppdaterad 09-11-12, 07:54
Läget är stabilt (med allt vad nu det innebär i medicinska termer) för de skadade soldaterna. Kritik framförs nu att tolken inte hade samma skydd som de övriga svenskarna. Självklart ska han ha möjlighet till samma typ av skydd som svenskarna bär, men McChrystal har som del av sin COIN strategi faktiskt framfört behovet av att: Åka i mindre bepansrade bilar, inte bära lika mycket vapen/skydd samt att ta av solglasögonen. Detta för att inte distansera sig från befolkningen.

Jag har i diskussionen nedan funderat på möjliheten att tillfälligt förstärka. Det framförs då åsikter om att det är svårt att förstärka och att det inte finns plats på basen.

- Vi har en pluton (50 man) i strategiska reserven på väg ner till Afghanistan. Hela reserven är dock inte insatt, så det finns möjlighet att skicka fler soldater som redan är vältränade.

- Rotation av FS17 och FS18 sker runt vecka 52-53. Det innebär att storleken går ner temporärt. Förstärkning kan ske genom att lägga om rotationens upplägg, men jag misstänker att killarna/tjejerna i FS17 nu är ganska så slutkörda och vill komma hem.

- Finnarna har minskat storleken på sin närvaro på basen.

Alltså finns det möjligheter utan att överbelasta basen och utan att behöva utbilda nya soldater eller ta till konstigheter som att skicka SE02 (som definitivt inte är utbildade för markstrid).

En tillfällig förstärkning är INTE till för att slå ut talibanerna, utan helt enkelt för att markera att vi inte låter oss skrämmas. Att visa svaghet i ett sådant här lägen kan tyvärr innebära som jag sagt ovan att talibanerna får vind i seglen och ökar sina ansträngningar att få bort den svenska närvaron. Tyvärr så kan minskningarna i samband med rotationen tolkas som just en reträtt.

Uppdaterad 09-11-13, 19:24
En av de svårast skadade soldaterna har förts hem till Sverige. Jag håller med Wiseman i analysen av att i detta fall var det bra att flygplatsen i Uppsala fanns kvar (vilket den inte gör nästa år), då även flygplatsenheten läggs ner. I och med detta har tre av de fyra skadade kommit hem till Sverige. Den fjärde är fortfarande i så pass kritiskt tillstånd att han inte kan transporteras hem.

Att helikoptrarna dröjde med sin insats visade sig bero på att de tyska helikoptrarna var tvungna att dra sig tillbaka efter att dom beskjutits. I stället fick man vänta på att amerikanska Blackhawk (den typ av helikopter som kunde ha köpt i stället för HKP14) kunde komma fram. Det här är något som man totalt missar i debatten om eventuella svenska helikoptrar till Afghanistan. Denna typ av uppdrag är mycket farliga, då det handlar om att landa mitt i en eventuell stridszon. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så använder talibanerna ibland överfall mot trupp för att locka ut helikoptrar som dom sedan försöker skjuta ned. Att tyskarna avbröt uppdraget var ett helt rätt beslut eftersom det är skillnad på en MEDEVAC och en CASEVAC helikopter som de amerikanska Blackhawk. Bl.a. har dom stridstränade Pararescue soldater ombord till skillnad mot i HKP-10B en svensk skjutsköterska som utbildats i att hålla i en AK-5 vid behov. En svensk helikopter i ett sådant läge skulle faktiskt kunna innebära att den svenska besättningen tar risker som är större än vad de borde ta för att rädda svenska soldater.

En sak som har slagit mig i detta fall. Vad gör vi för den dödade tolkens familj? Att visa att svenska staten tar hand om alla sina anställda kan ge oss mycket bra PR och kan vara mer fredsskapande än förbandets närvaro i sig själv...

Uppdaterad 09-11-14, 13:30
Den sista skadade soldaten är nu på väg hem till Sverige och beräknas landa i Uppsala 15:00.

Den skadade soldatens medicinska tillstånd har under natten stabiliserats, mycket tack vare medicinsk utrustning som skickats från Tyskland till ISAF-fältsjukhuset på basen Marmal som ligger en mil öster om svensk-finska Camp Northern Lights. Tillståndet för den skadade soldaten är trots allt allvarligt.

- Vi är imponerade av det stöd det tyska fältsjukhuset lämnat för att ta hand om våra soldater. Vi hoppas nu att de får bästa möjliga vård hemma, säger överste Olof Granander, chef för FS 17.

All heder åt tyskarna som måste känt sig lika frustrerade som oss svenskar när deras helikopter tvingades att återvända.